Senaste kommentarerna i forumet

På pricken likt mig, det här att dricka upp och byta ut eller fylla på! Det händer t o m att jag byter ölburk med min sambo om han har mer i sin burk alternativt att jag dricker ur hans burk när han inte märker! Suck.. Vart är jag egentligen på väg..??

Det du upplever nu med värk och huvudvärk är abstinens. Alkoholdjävulen vill skapa så mycket obehag som möjligt i dig för att du ska börja dricka igen.

Så som du mår nu kommer du inte att må för alltid. This too shall pass. I början är varje dag en skitdag. Plötsligt kommer en riktig gulddag ? Sen skitdagar igen. Efterhand som tiden går blir det allt glesare mellan skitdagarna. Men de fortsätter att komma då och då. Tänk då att efter skitdagar kommer alltid gulddagar.

Försök att vaska fram lite nyfikenhet på det nyktra livet. ”Hur kan det här bli som nykter?” Som Torn skrev i någons tråd. Efter snart 11 månaders nykterhet har han aldrig upplevt en nyårsafton nykter på 35 år, men han väljer att närma sig nyårsafton med nyfikenhet, även om han är införstådd med att det kommer att kännas ovant.

Kram ?

Hej Emmy! Du kan mycket väl ha nått din botten nu. Det ser ut så med tanke på vad du skriver här. Alkoholen har tagit över för stor del av ditt liv och det är inte” kul” mer. Det gäller bara att verkligen bestämma dig för att sluta. Ta ett definitivt beslut och kör stenhårt. Man måste ge det100 procent, bara fokusera på att inte dricka. Det är tufft men det går, och det är värt till varje pris.

Jag skickar dig styrka och kraft!

Kram ?

Igår hade jag ett ordentligt sug. Kände mig väldigt uppgiven och tyckte att om jag ska må så här så finns det ingen mening med att inte dricka. Men jag gav inte upp. För att hindra mig att köra till bolaget så tog jag bilen och körde långt hemifrån. Tillräckligt långt för att inte hinna tillbaks innan bolaget stängde. Och eftersom jag inte har något hemma längre så fanns det inga alternativ när jag kom hem.

Det är jag glad för idag. Inte för att jag mår så mycket bättre fysiskt. Speciellt huvudvärken plågar mig ganska mycket. Men jag mår psykiskt bättre idag och det har jag er att tacka för. Genom era erfarenheter och kunskaper minskar min ångest och oro över att jag ändå är döende. Jag vet att det låter dramatiskt, men det är faktiskt lite så jag känner. Att jag redan sabbat kroppen så mycket att det inte finns någon återvändo - och vad finns det då för mening med att genomgå detta? Era erfarenheter gör mig hoppfull att det inte är för sent!

Torn: Jag har en enormt hög igenkänningsgrad på nästan alla dina inlägg. Jag har också gått ett tag och varit säker på att jag har cancer lite överallt (och att hjärtinfarkten lurar runt hörnet). Att jag har har fettlever vet jag redan sedan mitt ultraljud så det kanske är så att den är så stor att den trycker mot revbenen.

Se klart: Tack för välkomnandet!. Ja, den där framtidsfällan verkar vara en utmaning. Ibland känns det som att stå barfota framför Mount Everest. Men jag ska försöka följa ditt råd att ta en dag i sänder.

Andrahalvlek: Tack för dina uppmuntrande ord. Uppskattar också att du pluggat stenhårt om alkohol. Det gör att jag kan ta genvägen till din kunskap. Men steget till IOGT-NTO är fortfarande lite långt för mig, men så är jag bara på dag 8. Hoppas att gulddagarna snart blir fel för just nu radas det upp ganska många skitdagar på rad.

Sattva: Tack för ditt stöd. Jo, jag har nog kämpat ett tag och det börjar sakta gå upp för mig att jag nog kämpat lite längre än vad jag erkänt för mig själv. Jag kallar min tråd för ett första försök, men sanningen är nog att det är ett första steg att seriöst hantera min alkoholkonsumtion. Att jag har haft problem har jag egentligen upplevt ganska länge, men mina försök att sluta har nog aldrig varit så helhjärtade som nu. Men jag ska erkänna att det är inte lätt och än har jag inte självförtroende nog att tro att det kommer lyckas.

Vad härligt att höra att du mår så bra?
Kom ihåg känslan och plocka fram den framöver.
Kram⚘

Oj nu skrev vi samtidigt ☺️ det gjorde inget att du svarade i min tråd, bara bra och intressant att läsa det du skriver. Kram

Så himla sant det du skriver om att man är i olika faser och har olika behov. Att tillfriskna är en lång process och man måste gå alla stegen i rätt riktning. Ofta har jag med stor frustration önskat att jag skall vakna frisk. Det är en bitvis jobbig process att vända fokus till sig själv och jobba med sig själv. Man har ju varit van vid att "jobba med andras problem". Härligt att höra om ditt gedigna arbete med dig själv. Kram

Det var inte meningen att skriva svar till Morgonsol i din tråd i natt. Gick in här när jag inte kunde somna om. Och orsaken var ju att jag svarade mitt ex när han ringer på Facebook. Visste inte ens att det gick och ringa via facebook. Vilken utveckling. Jag kände ingenting, inte arghet, inte sorg, ingen känsla av att få honom in på någon rätt väg. Det enda jag önskar honom är att hans bror och han ska försonas och bli goda bröder igen. Och att föräldrarna ska slippa lida.
Läser dina ord till Exhale "Tror många förhållanden egentligen i grund och botten bygger på en rädsla för att vara ensamma." och jag ser hur rätt du har. Jag träffade ju en man som jag upplever desperat. Han ville att jag skulle flytta in hos honom efter 3 veckor och nu förstår jag att det är rädslan för att vara ensam som får människor att vilja styra, manipulera eller kontrollera andra. Jag klarar mig själv och jag antar att jag ska leva ensam länge. Nu förstår jag verkligen människor som väljer att leva ensamma. För om det är rädslan som får människor att bo tillsammans då är det illa. För båda parterna Om det bara är för ens eget ego. Att välja att leva med en annan människa under samma tak kräver att båda lyssnar på varandra och respekterar varandras behov. Och då är det bra om båda människorna är friska. Och vem är frisk, egentligen. Med en glimt tänker jag. Vi har alla tillkortakommanden som är ok att acceptera så länge ingen utnyttjar eller missbrukar den andres snällhet eller oförmåga att sätta gränser. Hoppas att du mår gott!
Kram till dig.

Precis Som Backen123 säger, så gjorde jag.
Jag föreställde mig hur jag ville ha ser och vad jag skulle vilja göra när jag hade lämnat.
Det kändes skönt att ha något att planera inför men jag hade ännu inte pressen på mig att bestämma mig. Lät bara tankarna vandra fritt och drömma om ett liv som jag själv bestämmer över och inte tvingas vänta och hoppas på en bra, nykter dag.
All denna besvikelse varje gång han var full eller otrevlig när vi egentligen skulle gått på kalas eller åkt iväg någonstans.

Jag tänkte och planerade länge och sen en dag så var jag plötsligt klar och hade blivit stärkt av mina tankar framåt. Då lämnade jag in om skilsmässa!
Vi är ännu inte klara med bodelning men jag har bestämt mig och går aldrig tillbaka.

Tänk, planera, önska och ta hand om dig själv så blir du starkare.

Kramar ?Azalea

Känner igen mig i det där du skriver på slutet "hur snabbt kan man komma ur balans'. Så var det för mig också när jag hade avslutat mitt förhållande med en man som drack. Hade jag ingen kontakt kände jag mig stark men ett samtal med honom så var jag tillbaka på ruta ett. Att distansera sig är nog väldigt bra och kanske helt nödvändigt för att kunna jobba med sitt eget tillfrisknande. Jag själv är medberoende sedan barnsben så jag har även andra människor omkring mig som får mig ur balans. Senast häromdagen kände jag mig stark, tillfreds och energifylld. En närstående ringde när jag var ute på promenad. När vi la på efter fem minuter samtal hade kraften runnit ur mig totalt och jag kände mig upprörd, ledsen och förbannad rent ut sagt. Tog ett par dagar av mitt liv att komma på rätt köl igen. Summan och lärdomen av den incidenten blev för mig att förutom att man måste ha en viss distans till andra människor så måste man även ha en viss distans till sig själv i vissa lägen. Man väljer lite själv hur man skall reagera och agera, hur stor plats saker ska få ta. Det som hände och sades i det
samtalet stod inte i proportion till min reaktion. Lite förenklat gjorde jag en jättestor höna av en fjäder. Jag tog helt enkelt ett återfall av medberoende. Fick gå igång och göra stort drama av ett telefonsamtal. Så det där brevet blir lite vad du väljer att göra det till. Ett brev med förlåt från honom. Eller en start på en ny omgång med den berömda dansen. Lider med dig för jag vet hur svårt det är att jobba med sitt tillfrisknande när man har triggers omkring sig. Kram

Det där med övning verkar vara viktigt har jag märkt. Och det tar ju sin tid att beta av alla situationer som man tidigare förknippade med alkohol. Nyårsafton har jag kvar som en sådan sak. Jag har aldrig varit helt nykter en nyårsafton sedan min alkoholdebut vid 15 års ålder. Dock ser jag fram emot att fira den nykter i år, men det kommer kännas ovant, den saken är klar. Fast du har ju redan övat en gång!?

Kram

Klart det kan kännas i kroppen om du har varit i ett tillstånd där alkoholen har levt rövare, men det behöver inte vara domedagen för det. Huvudsaken är att man minskar eller helt avstår från alkoholen, så får kroppen en chans att återhämta sig. Levern för övrigt är helt fantastisk, den tål mycket och den har även en förmåga att reproducera och ersätta trasiga celler osv. Däremot när man tar alkohol, så försämras upptaget av vitaminer, mineraler och annat och det märks än mer om man tar bort alkoholen och märker att kroppen inte var så väldans fit for fight.

Jag tar själv vitamintillskott nu eftersom jag vet just att alkoholen gjort det svårare för min kropp att ta upp de viktigare delarna, bland annat B-vitamin som t.ex. gör att muskler etc kan fungera sämre. Ta det inte som en rekommendation från mig, men jag vill mest förmedla om att det tar en liten period nu kanske innan kroppen din fungerar som den ska till fullo. Försök sova bra, vila, få frisk luft, ät bra osv, så hjälper du den på traven.

Kämpa en dag i taget!

Blir glad över att se att det går bra för dig. Bra jobbat!

Ett förslag som jag fick innan jag gick, börja drömma om ditt nya boende, ditt nya liv utan honom eller spriten, allt ifrån hur du vill ha det, var du vill bo, gardiner etc. Dröm om vad du vill göra, umgås med dina familj mm, det sätter igång en process och det stärker dig för det kommer att tala om vem du är egentligen, inte den han säger att du är ❤ för mig blev det en liten hämnd, med en känsla av haha du vet inte hur jag planerar framåt. Det kan också vara att drömma om att bli särbos, det är du som väljer hur din dröm ser ut. Och om du går så är det jättebra att kunna gå tillbaka hit och läsa, hur var det då.

svårt när man är mitt i en relation att veta vad som är avgörande och inte avgörande för att kunna ha en relation/förhållande. Skapar hans drickande ett sug efter alkohol hos dig? Är det så du menar med galet triggande? Tror många förhållanden egentligen i grund och botten bygger på en rädsla för att vara ensamma. Rätt för vissa och fel för andra. Bra att du känner efter vad som är bra och hälsosamt för dig. Då har du ju fokus på dig själv. Vet inte om du kanske råkade skriva något som var ämnat för din egen tråd i min tråd. Men blev glad att få uppdateringar från dig, har följt din resa, så jag svarar ändå. Kram

Hej Emmy, ja det där med vad botten innebär kan såklart variera från person till person. Det där med att smygdricka en öl på ett lämpligt ställe. Jag hade inte funderat så mycket på det tidigare men det gjorde jag ett bra tag innan jag förstod att det var dags att sluta. Jag reflekterade väl aldrig ens då hur sjukt det egentligen var. Jag hade väl också den nackdelen, eller fördelen såg jag det väl som vid det tillfället, att en 0.5l öl kunde jag klämma i mig väldigt fort, även när jag var mätt.

En annan sak man fick lära sig var ju att öppna ölen en burk utan att det skulle höras. Vid middagsbjudningar vi hade så fick jag ju gå in i köket då och då medan gästerna var här. Då hade jag min öl i handen, halvt urdrucken och gick in i köket och medan jag tittade till maten eller hämtade något så passade jag på att dricka upp det sista, öppna en ny, göra mig av med den gamla burken samt komma ikapp med den nya burken så att den var halvt urdrucken. Det som tog tid i denna manöver var att öppna burken så ljudlöst som möjligt.

11 månader är en lång tid! Jag misstänker att det börjar kännas mer och mer självklart att inte dricka någon alkohol. Kul att du är här fortfarande och skriver ändå. Det är väl egentligen precis det man behöver här om man kommer hit och är på väg att börja sin egen resa med avhållsamhet från alkohol eller redan har börjat eller är i tankarna. Då hjälper det så enormt att höra från andra som varit i den sits man själv är i tidigare.

Det blir så lätt att man känner sig ensam i det, även om man vet att man såklart inte är det.

Vi är alla olika, så ingen av oss har facit, men jag bär precis som du en stor skam och skuld i kroppen för allt dumt jag gjort i berusat tillstånd. För en person som mig som vill vara "bror duktig" och skötsam på alla plan, är det lite av ett rejält självstraff. Jag skulle dock aldrig kunna sitta med en vän eller med familj och prata om det, finns inte på världskartan. Däremot gick jag ett 12-stegsprogram för några år sedan och det var fanemig det mest förlösande jag gjort någonsin tror jag.

Att sitta i en grupp med främmande personer, som inte dömer, utan snarare förstår och nickar när man berättar något man gjort... och så fyller nästa person på med "ja, känner igen mig, så här gjorde jag".. och så nästa. Det var som att vara gravid men istället för att föda barn, så blev jag av med en väldans massa ångest som lämnade kroppen. Jag hade faktiskt en helt annan föreställning om AA-möten och sådant, en negativ bild av det, men det var bara otroligt gott att vistas i ett rum med folk som på olika sätt och vis ändå förstod delar av det man berättade. Och inte dömde.

Om du inte har testat det så kanske det kunde vara något? Ge det en chans, tyckte du det var kasst så vet du det, men kanske hjälper det lite då du får bort lite av det som tynger dina axlar. Lycka till iaf!

Låter som en toppenhelg ju! Bra jobbat och glad första advent!

Jag vet faktiskt inte vad som hände riktigt i torsdags och fredags. Jag failade på nykterheten som jag tyckte att jag hade stålsatt mig inför. Jag killgissar på två saker, det ena var att jag kanske tog lite för naivt och lätt på hur hårt alkoholen har greppat sig om mig. Det andra är att det har varit en väldans intensiv vecka där jag har fått kontakt med en person som jag aldrig har träffat, men som har skakat om mitt liv på många sätt och vis och det gjorde nog att suget i torsdags och fredags för att "slappna av och lugna ner hjärnan" ökade.

När jag befinner sig i alkoholens klor och gör en sådan där "cold turkey" så är jag rätt sårbar överlag för yttre händelser, påverkan osv. Jag vet om att jag hanterar t.ex. stress sämre när jag avstår från alkoholen - fram tills att min hjärna fungerar som den ska igen. När serotoninnivåer, dopaminnivåer, testosteron och allt annat normaliseras efter att ha varit undertryckta av alkoholen, då är jag stålmannen i psyket. Så den mest sårbara tiden för min del är precis nu, när jag försöker bryta och fram tills att allt är normaliserat. Jag borde märka effekt inom 2v, men det kan ta flera månader innan allt är stabiliserat. Rätt sjukt egentligen, men ju mer sådan "fakta" jag presenterar för mig själv, desto mer övertygar jag mig själv också om hur jäkla korkat det är (för mig) att dricka.

Igår blev det dock en bra dag. Jag var ute i naturen i sällskap med fantastiska människor på dagen och det fyllde på som fan på måbrakontot. Sedan när vi var färdiga så hade bolaget redan stängt. Jag pratade faktiskt med mig själv på vägen hem och sa något i stil med "yes, nu jävlar!" och typ på förhand firade att jag äntligen skulle få en vit kväll. Jag vet inte ens om jag hade kört till bolaget om det hade varit öppet? Det kändes bara bättre igår, som om beslutsamheten plötsligt var ännu högre.

Kvällen blev precis som det jag har drömt och saknat nu ett tag. Jag var styrketränade, var kreativ, aktiv och energisk hela eftermiddagen och ramlade i säng bra mycket tidigare än jag normalt brukar. Sedan känslan imorse när jag vaknade och visste att jag behöver inte slita fram mobiltelefonen för att se om jag postat något märkligt eller korkat på fyllan i sociala medier. SÅ JÄVLA SKÖNT. Noll ångest. Minns inte när jag var så här lugn på morgonen senast.

Som exempel, några vänner drev med mig på ett positivt sätt i torsdags och jag postade lite om det i sociala medier på kvällen. Det räckte så. Men så blev jag lullig/berusad och så spelade jag in ett videoklipp i berusat tillstånd. När jag vaknade i fredags så mindes jag bara att jag hade gjort det och jag mindes att jag fick spela in klippet flera gånger eftersom jag hörde mig själv låta onykter. Alltså, den paniken! Jag kastade mig på telefonen för att se vad i helvete jag hade skapat. Över 60 views redan.. men tack och lov hörde man inte på mig att jag var onykter. Jag lät inte helt mig själv, men jag sluddrade inte eller så. Bland de som ser vad jag gör i sociala medier har jag chefer, goda vänner, div släkt, potentiell date/partner osv... jag kan bränna så många broar på så många sätt om det skulle framkomma att jag var full en vardagskväll.

Det kan vara det sistnämnda som gav mig den extra styrkan igår. Jag har en person just nu som har påverkat mitt liv och som jag inte vill skrämma bort, rädslan för det ska jag omvandla till styrka och extra energi.

Kan nog inte med ord beskriva hur bra det känns att få vakna nykter idag och jag vet redan nu att även denna dag blir nykter. Jag behövde bara typ få ur proppen ur badkaret, den satt jävligt hårt, men nu äntligen kan resan börja.

Jag klarade första helgen! Ja, jag vet att dagen inte är över än men idag är jag nykter. Helt säker. Det är ju 1a advent och det ska julpyntas här i familjen. Så underbart! Julhelgerna har aldrig varit förknippade med alkohol för mig, kommer dock sakna vinglöggen eftersom den som barnen dricker smakar bara sött och jävligt. Ska se om det finns en vit alkoholfri och hoppas att den är bättre.

Annorlunda den här gången är att jag sovit bra. Annars brukar sömnen bli lidande första veckan men nu har jag sovit 10h/natt hela helgen.

Nu när jag har klarat av mina morgonrutiner (kaffe, snus, alkoholhjälpen) kickar jag igång söndagen med att bära upp alla julkartonger, steka ägg, långfrukost framför Vinterstudion.

Önskar er alla en Glad Första Advent ???

Kram ?

Jag är nästan helt säker på att vi hade kontakt när jag hängde här sist faktiskt, ditt nickname känns bekant. Jag hade dock ett annat då och valde ett nytt nu då jag ville "börja om" resan till nykterhet.

Jag vill inte gå in på för mycket av hur min period som nykter såg ut då jag upplevde och gjorde en del riktigt störtsköna och smått galna saker då (och jag är kanske inte kändis, men i vissa kretsar vet många vem jag är pga det jag har gjort). Jag levde livet helt enkelt, hade de bästa åren i hela mitt liv. Fram till förra året, då ensamheten och känslan av att vara konstant singel började gnaga på mig igen och då åkte flaskan fram på nytt som "trösten". Jag flyr nog ensamheten genom att bli lullig i hemmet, då tänker jag inte på det.

I mitt bakhuvud så finns det en tanke om att prova KBT, hypnos eller motsvarande framöver om ensamheten fortsätter att störa mitt liv. Över 40 år som singel och en konstant känsla av att ingen saknar eller behöver än är ingen go känsla (men den är betydligt bättre än allt alkoholen ställer till med).

Tack, det ska bara gå bra, men tror det för mig iaf kommer vara som tuffast nu i början innan jag hittar tillbaka till gamla hjulspår

Jag håller mig på min kant i covid-tider. Det sociala livet är inte stort. I går blev jag bjuden på middag hos vänner med antikroppar och som jag ändå träffar då och då. Så himla trevligt! Trevligt att få duscha, ta på sig lite fina kläder, lite smink, handla gå-bort-blomman, äta och dricka gott, prata om ditt och datt och tiden springer iväg. Allt alkoholfritt. Lik f-b sitter jag där när kvällen börjar lida mot sitt slut och tänker att det hade ju varit gott med "lite" vin när jag kommer hem. Detta måste ju bero på ren och skär ovana och inget annat. Det var ju så jag gjorde förr. Såg till att ha mer vin hemma för att "avsluta" kvällen på egen hand. Viruset har gjort att jag haft noll övningstillfällen och då märker jag att min hjärna lever kvar i hur det var förr. Mycket intressant detta måste jag säga. När jag kom hem var min älskade son hemma. Vintankarna flög sin kos. Jag känner stor tacksamhet för att jag vände detta ostyriga skepp för snart ett år sedan.

I stället vaknar jag i dag. Njuter av vårt enkla adventspynt. Dricker te. Mår bra. Sätter en deg på jäsning. Ser fram emot att bjuda min son på nygräddade bullar när han vaknar (vid lunchtid eller något :D).

TACKSAM!

Kram!

Jag tror du skulle må bra av att prata med en psykolog och komma tillrätta med din oro och ångest. Så länge du känner som du gör nu tror jag det vore en dålig idé att börja dricka igen. Jag tycker att du ska säga till dina kompisar att du inte mår så bra och att alkohol får dig att må sämre. En bra kompis respekterar det. Till sist, jättebra jobbat med din nykterhet och att du kämpar på fast du ibland mår dåligt. Du är stark som fixar det!