Senaste kommentarerna i forumet

Någon mer som noterat ökat sug efter godis sedan a inte är med i ” leken”, får nog börja se över detta tror jag ?. Kan ju inte äta godis varje dag heller... Jag var tidigare ingen godisråtta ( vet visserligen att de längre nyktra perioderna i livet ( efter 23 års ålder nått) har godiskonsumtionen ökat. Nu blir det om möjligt ännu tydligare. Får nog köpa mig ett paket kokosfett ( tittade mycket på ”du är vad du äter tidigare när det gick på tv”) och ta stora koppar ingefärstee (ingefära i bit eller riven, med ev citron klyfta/skiva i och en klick kokosfett). JA... jag e riktigt fåfäng ?, när jag nu äntligen efter år av svullet ansikte kan se mina kindben igen samt få på mig ringarna igen( bla vigselringen) så tänker jag inte låta för mycket snask sabba mitt ”flyt”.

En annan reflektion: det ringde en trevlig sköterska i måndags och påminde om min läkar tid i slutet på månaden.. - jodå den har jag koll på svarar jag hurtigt. -ja och jag kan se att du inte lämnat några prover ännu startar nästa mening. -jo då jag har lämnat flera stycken, åtminstonde två denna månad försöker jag ( det är två fler än senaste åren kan jag intyga.. och om nålarna inte kommer tillsammans med en tatuering som belöning så är de inget jag är något fan av). Hur som så infann jag mig på provtagningscenrealen idag... bättre lycka nästa gång.... vem vet kanske har jag geléhallon i blodomloppet den gången ?.

Hej! Efter första veckan har jag klarat mig bra och minskat intaget rejält. Har varit helt nykter 3 dagar och druckit 1 glas vin de andra dagarna. Känner mig redan nu mycket piggare och det är mycket lättare att gå upp på morgonen. Det enda, förutom konstanta suget, är en otrolig stark huvudvärk! Det börjar efter jobbet då jag vanligtvis direkt druckit större mängder och håller i sig i timmar tills jag somnat. På morgonen och under dagen är det borta. Är det normalt att lida av huvudvärk? Hur var första tiden för er? Kram Dina

?????

En del tycker att det blir tufft efter den första nyktra ”smekmånaden”. Att man lätt glömmer bort hur illa det var. Man får inte längre samma kick av att faktiskt klara av att vara nykter. Då är risken stor för återfall, när minnet falnat för mycket. Så det gäller att vara lite extra vaksam på om alkoholdjävulen börjar viska ”lite vin är du värd”.

Du har många fler fördelar att hämta hem med nykterheten! Har du märkt av hur känslorna blivit starkare och mer genuina än? Men det kommer kanske ännu senare ?

Kram ?

I februari bokade jag en resa till Barcelona i september. En vecka senare bröt coronahelvetet löst. Det blev förstås ingen Barcelonaresa, och pengar för två flygbiljetter kan jag nog se mig om i månen efter. Norwegian.

Ungefär samtidigt köpte jag två biljetter till en musikal i Gbg den 23/5. Väntar fortfarande på den föreställningen. Har inte begärt några pengar tillbaka.

För drygt två veckor sedan bokade jag biljetter till en teater häromkring den 21/11. Ett litet ställe med liten ensemble. Coronasäkrat med sittande bordsservering med borden utplacerat glest i lokalen. Såg verkligen fram emot att få skratta, som jag har längtat efter scenkonst sen i feb-mars.

Men nu kom coronahelvetet tillbaka med besked, med skarpare lokala restriktioner från och med igår onsdag. Deras föreställningar tor-lör den här veckan står som ”inställda” på deras hemsida, och det lär de bli nästa helg också.

Ja, jag vet att folk blir varslade och uppsagda inom krogbranschen och affärer. Igen. Jag vet att folk dör av corona på våra sjukhus och äldreboenden. Jag borde verkligen inte gnälla. Jag har tak över huvudet, lön varje månad, ett jobb jag kan sköta hemifrån - och framför allt är alla mina nära och kära friska. Än så länge.

Jag borde verkligen inte gnälla. Så det gör jag inte. Men just nu känns ändå november väldigt boring. Jag gillar läget, men jag gillar det inte. Inte just nu i alla fall.

Kram ?

Jag minns att det tog nog tio jular innan jag kunde sluta tänka på min pappa just i juletid. Han dog en månad efter jul, och jag nekade honom att delta på julen pga sitt missbruk så han fick sitta ensam hemma hela julhelgen.

På samma sätt tog det nog tio år innan jag kunde fira min yngsta dotters födelsedag utan att bli ledsen och nästan börja gråta. Hon föddes väldigt svårt sjuk. Situationen, dofter, ljud, årstider påminner oss. Vi måste ladda alla situationer om och om igen med nyktra erfarenheter.

Kram ?

Lite låg idag faktiskt, Inget sug efter alkohol åtminstone vilket ju är positivt. Det har som blivit vardag det här med nykterhet och jag får tyvärr inte den glädje boost som jag hade efter ca 4 veckor utan. Jag börjar förstå att den ”akuta fasen” är över och jag mest glider med just nu. Vilket så klart är mer än väl godkänt för att vara mig! Har inga extraordinära förväntningar heller att livet ska bli ”fantastiskt” utan det handlar nu mer om att finna sig tillrätta med min livsstilsförändring.

Är dock väldigt glad att nykterheten kom lägligt nu när pandemin tar fart igen, är verkligen inte sugen att ställa mig i kö på Systembolaget för att jag måste bunkra, inte heller gå på någon pub. Tror att det är många som får det tufft nu med alla begränsningar. När det drog igång i våras så drack jag mer och mer i ensamhet och sen smög jag med det allt oftare. Tänker på de ”hemmajobbare” som kan ta till kaffekoppstricket hur lätt som helst. -Skönt att jag inte är där nu men ni som är det. Hoppas ni googlar på att sluta dricka alkohol i pandemin och hittar hit. Här finns andra i samma sits att prata med.

Det går bra när man väl bestämmer sig eller när det inte finns andra alternativ.

Godnatt!

Det har blivit för många plumpar i protokollet senaste tiden, och hjärnan vänjer sig snabbt vid att få alkohol igen. Om jag fortsätter så här blir jag väl en helgalkis. OK, mindre dåligt än att vara heltidsalkis kanske, men det är inte där jag vill vara.
Jag får helt enkelt se till att vara nykter. I teorin vet jag precis hur jag skall göra, det är bara så förbannat svårt att omsätta i praktik. Men på något vis skall det gå.

Vinäger, folköl är väl något mer socialt accepterat ?. Starkt gjort att resa sig från det läget. Men egentligen är väl grundproblemet detsamma, om än på rätt så olika nivåer. Att inte kunna stå emot suget efter alkohol.

Även ikväll går jag och lägger mig nykter. För att samla krafter för att kunna hantera helgen. De kommer att behövas!

Jag ryser, säger som Andrahalvlek, vilken tillit din dotter visar dig som vågar och vill ta upp detta med dig. Förstår att det är tufft för dig, men så oerhört stolt du ska vara, både för att du har brutit ditt beteende och för att du vågar möta situationen och bearbeta den tillsammans med din familj.

Jag vill sluta dricka.
Tror jag.
Har ju skippat vardagsdrickan. Nästan. Typ.
Men jag har så TRÅKIGT på kvällarna
Barnen har sitt o går o lägger sig.
Mannen spelar datorspel eller kollar Youtube. Ärligt talat, det finns bara så många gånger en känner för att konkurrera med en datorskärm när mannen sitter med ryggen emot och knappt hör vad jag säger.
Jag vill ändra mina mönster men jag behöver alternativ. Vill liksom inte gå och lägga mig kl 8 för att undvika flaskan.
Så jävla trist är jag ju inte. Väl? Det är inte annat än att jag börjar undra.m

Jag vaknar. Rummet är mörkt där jag ligger i min säng.
Glipan i mörkläggningsgardinen vittnar om en grå morgon i början av november.
Känslan är nästan omedelbar från det när hjärnan vaknat till ordentligt - det är som att något inte stämmer.
Orolig.
Det är som att jag letar efter en fadd smak i munnen av vitt vin men hittar ingen.
Det är som att någonting är så himla fel.
Jag sträcker mig efter telefonen. Öppnar social media och tänker för en sekund "Vad gjorde jag egentligen igår?", precis som att minnesluckan som en gång var där är så himla självklar.
Jag scrollar. På något sätt så bekräftar jag hela tiden det jag ser för mig själv, just för att jag varit med om att spendera flera år med minnesluckor varje morgon. "Minns det där. Det med. Minns. Jajemen. Ja, det där såg jag igår. Det där skrev jag."
Det är på något sätt som att november för med sig en skräck av att någonstans vakna upp ur ruset, som att all den tid jag gått och varit stark, stolt och trygg bara var lurendrejeri.

Dagen går. Det är strävsamt och slitit och framför allt jävligt omständigt det jag arbetar med, framför allt psykosocialt.
Ett par gånger under arbetspasset är det som att något tungt hoppar upp på min rygg bakifrån och jag måste släpa runt på det. Jag har själv aldrig sett mitt ok, men det ante mig att det är skuggan av mig själv jag bär runt.
Hon påminner mig genom att viska i mitt öra medans hon krampaktigt håller sina armar runt min hals och hänger i hela sin tyngd på min rygg. "Din lilla dekis. Du snackar bara runt om vem du egentligen är. Säg som det är, du är en alkis. Den där handspriten som plötsligt nästan tagit slut - den kommer du få fan för, för ingen litar på en alkis. Dom kommer säga att det va du som drack den"
Jag ruskar på huvudet och kniper ihop ögonen. "Inte nu, inte nu, bort!" tänker jag. Min kollega tittar på mig och frågar hur det är. "Bra!" svarar jag snabbt och vi återgår till sysslorna. Mina ben vill vika sig. Lungorna vill inte riktigt fylla upp sig och jag får yrsel.

Minnena och skammen är så nära, det är som att ytterligare ett år snart har gått och min hjärna liksom vill försöka bearbeta det koma som den legat i under så länge, men min kropp reagerar med ångest och flykt.
Det är som att den där känslan precis innan jag slog i botten är så förknippat med den här årstiden, att jag lever vid sidan av min historia igen.

Den heter EasyQuit Drinking.
Eller.
Nyfikenhet-sluta dricka alkohol ( av Mario Herzberg)
Men någon sa att den bara finns för Android.

Dag 38 och vad gäller A är det lugnt.
Läser " Kärlek och stålull" av Lisbeth Pipping . Fantastisk kvinna och boken kunde lika gärna vara skriven av mig. Skillnaden är att min mor inte är utvecklingsstörd men psykiskt sjuk så det räcker och blir över. Inte konstigt att livet är som det är men så fan kärringen ska få vinna. Steg 2 nu är att förlika mig med barndomen ( vilket jag trodde jag redan gjort) , förlåta mig själv och gå vidare i livet för jag är ingen usel människa och jag har faktiskt lyckats rätt så bra i livet ändå. Har tre fina barn, hög akademikerutbildning och ett jobb jag trivs med . Kämpat som satan genom åren faktiskt.
Enligt Pipping så går det åt helvete för 70% av barnen som haft en liknande barndom som min. Suicid, kriminalitet, missbruk etc etc...så jag har klarat mig bra ändå förutom några dysfunktionella förhållanden och A på senare år?
Där fick jag skriva av mig frustrationen igen ?.
Hoppas ni har en bra torsdagskväll därute och kämpa på.
Kram?

Inga förändringar. Fortfarande nykter, inga tankar på att dricka. Jobbar ca 12-13 timmar per dag nu då jag har bokat upp mig och glömt att jag behöver planeringstid också. Det är inte optimalt men funkar nu. Får vila om några veckor.

Lycklig att jag är nykter och inte ens vill dricka, har inget begär eller önskan. Är tacksam att jag är där jag är nu och trots stress så har jag i grunden ett inte lugn och ingen alkoholdjävul som kliar på insidan.

❤️modiga du

Grymt jobbat! Du har ju gjort den bästa investeringen i dig själv och ditt välmående ❤️
Finns inget jag själv vet som hjälp mig så mycket som träning. Mitt värdefullaste tips är att få med balans och njutning i det från början. Tävla bara med dig själv och tänk att du kan se träningen som ett livslångt mål för ditt välmående. Sen tror jag det är viktigt att ha små delmål också för motivationens skull, men börja väldigt realistiskt och snällt! Det är en otrolig känsla att nå mål och uppleva när kroppen stärks och utvecklas genom träning. Särskilt när man känner att man skadat den genom alkohol i flera år.

Kör hårt och lycka till! Kram

Det låter skönt med sömnen, det är verkligen hopplöst med sömnbrist. Knega på nu och skriv av dig, vi finns här. Kram

Jag kikade lite online. Jag ser att det finns en som heter iBac som kan spara mätningar. Tydligen använder sig beroendevården av den. Jag undrar om det är det systemet som används i det programmet jag nämnde tidigare som någon annan hade nämnt? Dock hittar jag inget sätt som man kan verifiera att det är man själv som blåser på.

För nog vill jag ha det verifierbart på något sätt. Som sagt. När en alkis påstår att han eller hon varit nykter, så är man med all rätta misstänksam om det är enkelt att komma runt verifieringen. Men jag kanske ska skriva till företaget. Eller har någon annan erfarenhet av det?

Tack❤️ Jag känner också ett lugn och styrka i att vi pratade om det. Är det något viktigt jag lärt mig detta året så är det att inte trycka undan det som är jobbigt.

Det du gör allt för att undvika slår tillbaka med kraft. Det du tar fram i ljuset bleknar.

Tack för ni lyssnar och skriver kära vänner.

Är det möjligt att byta namn på tråden eller behöver man starta en ny?

Jag närmar mig också alla situationer med en nyfikenhet på hur det ska bli att göra det här nykter. Jag samlar nyktra erfarenheter som smultron på ett strå, ett i taget mycket försiktigt. Till stor del handlar det om att etablera nya nyktra vanor. Varmt bad och bra bok är ett perfekt sätt att inleda helgen på!

Jag är väldigt trött i mitt nyktra liv, så höneblund blir det alltid också ?

Kram ?

Borde väl finnas att köpa? Där blåsningarna sparas. Visserligen kan någon annan blåsa, men så misstänksam bör man väl inte vara, eller? Det finns ju sådana som kan kopplas till bilen också, alcolåsmätare.

Bra att du är fortsatt nykter!

Kram ?

En helg utan alltså.
I morgon har jag tänkt mig avkoppling med långt bad och bra bok, på lördag är det promenad med mamma faktiskt - eftersom hon är ruskigt morgonpigg behöver jag hålla mig på 0 bara för att orka upp när hon ringer ( i svinottan antagligen :)) -Och det är enklast att ta sig dit med bil,så...

sak som egentligen var rätt "fånig" var när frun kom hem och frågade om jag druckit och jag inte kunde stå utan att ta stöd av väggarna och svara : Nähärå ! Än idag fattar jag inte hur jag kunde svara så urbota dumt !

En dag mitt i veckan så frågade nån om det hade varit fest igår. Då skämdes jag.

När jag hade druckit mycket hembränt och kom till jobbet och luktade aceton och folk frågade om jag målat hemma......så hemskt ! Jag kände mig helt avklädd då.

De anklagande ögonen från främst min dotter får fortfarande mina ögon att tåras. Hon sa aldrig nåt, bara tittade.

Början till slutet var nog när frun grät och frågade hur vi skulle ta oss ur det här och vi kramades.

Den socionom som tyckte att jag inte hade problem eftersom jag hade jobb, familj, hus och fina kläder har för alltid en speciell hatposition hos mig. Mitt hat till henne blev en start för mig att leta efter hjälp från proffs.

Finns fler tillfällen men som nu börjar försvinna i en barmhärtig glömska. Men ibland poppar det upp saker.

Nu har jag gått med i en Weighttrainer-kurs för att komma igång med tränlng och ”låsa upp” mig på kvällarna så inga vintankar kommer. Tror det kommer hjälp mig!
Dyr kurs men jag unnar mig det som belöning för att jag släppt alkoholen.