Senaste kommentarerna i forumet

Höll mig borta från google och datorer (förutom jobbsaker) igår. Får ren och skär panik när jag googlar på diverse saker och tänker att jag kommer dö knall fall...

Igår hade jag mitt möte med min mag-doktor. Hon nämnde inte mina leverprover speciellt mkt sa bara att "de var lätt förhöjda" men mitt CRP var högt. Jag ska tillbaka om 4 veckor och lämna nya prover. Jag tog tjuren vid hornen och berättade. Jag sa att jag dricker alldeles för mycket alkohol osv, jag skrädde inte orden, och då sa hon att hon skulle ta utökade leverprover osv. Det höjda CRP-värdet kan ha med inflammation i min mage att göra eller att jag eller någon i min familj är förkyld osv. Innan min mag-doktor ringde ringde jag också min vårdcentral och sa att jag inte visste var jag skulle vända mig - berättade att jag tyckte att detta var ett jobbigt samtal - men att jag behövde hjälp med att sluta dricka så vansinniga mängder alkohol. Läkaren var världens bästa - han sa att detta är ett vanligt problem och sen så hänvisade han mig till en mottagning. Den mottagningen tog jag kontakt med via 1177.

Sent i går eftermiddag fick jag svar från beroendemottagningen - de hänvisade mig till en annan mottagning då de var specialiserade på "enklare fall" (tror mängden alkohol och hur längde jag överkonsumerat spelade roll). Jag kontaktade även den andra beroendemottagningen i går eftermiddag via 1177 men har inte fått svar därifrån ännu.

Jag berättade även detta för min mag-doktor - att jag tagit kontakt med beroendevården - och då sa hon att om jag inte kommit vidare i processen till nästa gång vi hörs så kan hon skriva en remiss. Så jag känner mig faktiskt lugn och ganska trygg i detta. Konstigt nog.

I förrgår, så drack jag inte en droppe för första gången på åratal. Kväll nummer två, i går kväll alltså, kände jag inga abstinensbesvär alls och jag fick nästa liksom övertala mig själv att dricka lite vin för att jag inte skulle få något delirimanfall och liksom braka ihop här hemma. Så jag drack 3 glas vin. Mycket mycket mindre än jag brukar. Tänker att det var tillräckligt för att inte hamna i svår abstinens. Hur jag gör idag vet jag inte. Antingen dricker jag ingenting (om jag vågar), eller så tre glas.

Varafrisk: Nej, jag kör inte bil onykter, har aldrig gjort. Är så väldigt nojig över det, det skulle aldrig falla mig in. Under de senaste åren har jag (på mitt initiativ) skilt mig men träffat en ny man. Vi är särbos men bor allt som oftast hos varandra. Han har inte samma riskbeteende som jag kring alkohol alls. Barnen bor hos mig varannan vecka och då häller jag liksom i mig alkoholen när de lagt sig. Jag skulle nog påstå att jag är högpresterande vad jag än företar mig. Inget görs liksom halvdant. Det kan vara en fördel hoppas jag när det gäller att ta tag i detta kanske? Jag är väl medveten om barnen, hur de mår osv. Jag har många kontakter med sjukvården för mitt ena barn som har ett ovanligt syndrom, och allt detta, vårdkontakter, skolkontakter osv är alltid min prioritet.

Andrahalvlek: Tack! Och ja - bollen är i rullning och det känns så skönt!

TappadIgen: Jag är så tacksam för dina svar, och att du faktiskt var den första som svara mig här inne :). Nu tog ju min mag-doktor bara två leverprov men hon sa att ett bara var lätt förhöjt och det andra normalt. Så jag vet inte. Hon sa att jag ska försöka trappa ner vilket jag ju också håller på med. Fler prover för levern tar hon nästa gång. Shit - nu blev jag så där skraj igen... Undrar vad de proven kommer att visa?! Tilläggas kan att jag för 2017 vägde 64 kilo. Nu väger jag 102. Så jag gått upp jättemycket i vikt minst sagt. Jag ska ner igen. Kanske inte till 64 för då var jag svårt sjuk och inneliggande för inflammation i magen men många kilon ska bort. Så är det bara. Och jag tror att om jag slutar hälla i mig vin så blir det mkt lättare att gå ner i vikt.

Jullan65: Jag har sökt hjälp men väntar på svar. Hoppas på svar inom några dagar för att veta hur jag ska gå vidare. Under tiden så försöker jag trappa ner själv. Jag hoppas hoppas hoppas detta kommer gå bra. :)

Helt ärligt så hade jag inte druckit en droppe, skulle inte ljuga om det, speciellt inte här inne, det skulle ju vara helt meningslöst..
däremot är det nog så att han inte riktigt är säker på mig än.
Jag vill ju gärna prata om det, men vet inte riktigt hur bara..

Du utstrålar energi och livsglädje i inläggen. Bra att du fokuserar på dig själv nu och är uppmärksam på vad som händer i dig när nykterhet råder. Något som jag själv ägnat mig mycket åt och som ger mig mycket.
Fortsätt på din härliga och svåra väg.
Kram

Tänker att han känner tillit för dig om han vågar säga till om alkoholen och det är ju jättebra. Kanske ni behöver prata mer om hur det blir för honom när du dricker och att han kan vara orolig för att det ska hända igen. Viktigt då att lyssna på honom och ta hans känslor på allvar. Ofta vill vi ju automatiskt försvara oss. Lycka till med era samtal
Kram

När jag svajar, är det bästa att skriva här, minnen. Och som du skriver Andrahalvlek, att erkänna.
Minnas tillbaka till hur det var när jag ville ur helvetet. Varför skulle jag vilja riskera att hamna där igen. För ett glas vin eller två. Som blir flera. Som blir ett evigt hamsterhjul av fylla och bakfylla. Smygande. Ångest. Fördärv. Dimma. Försvinna ifrån livet igen. Försvinna ifrån mina barn. Nej, det vill jag aldrig igen. Jag vill ge mina barn en nykter mamma. Jag vill uppleva kommande tid. Jag hoppas ödmjukt att få vara med om kärleksfull framtid med mina barn.

I nykterheten är alla ord sanning. I ruset och bakrusets tid, kändes inga känslor och ord riktigt genuina. Deras ursprung var ur förvirring, ångest, falsk glädje och ursinne. Förvridna känslor.
Idag, är jag stabil i det jag känner och uttrycker. Idag kan jag säga ”jag älskar dig” och känna att det är sant. Inget jag säger för att jag borde ha det sagt. Igår sa jag det till min ena tonåring. Och det kom stabilt ut mitt hjärta. Förr var det av samvetskval. Såklart har jag alltid älskat mina barn. Men mina känslor var inbäddade i giftig gegga av ångest och förvirring. Jag var drunknad.
Idag är jag på ytan, ser klart. Håller mig uppe på torra land. Vaktar över mina barn. Tar hand om dem. Jag njuter av lyxen över att vara en nykter mamma. Tänk att jag fick den chansen. Min mamma fick den inte. Eller, hon missade möjligheten. Hon blev alkoholiserad och jag förlorade henne sakta, såg när hon drunknade i alkoholträsket. Den känslan av vanmakt, sorg, ångest och rädsla vill jag inte orsaka mina barn. Mina barn behöver inte bära den tunga bördan. De kommer aldrig att förstå vad de slipper. Och jag unnar dem det. För mina barns skull, främst, ska jag fortsätta nykterheten. När jag tvivlar, ska jag skriva av mig här. Här hittar jag rätt balans igen när jag vill trampa snett.
För det är en vilja. Ibland vill jag dricka. Då är det viktigt att rannsaka, minnas, erkänna. Om och om igen.
För att komma ihåg varför jag ska vara nykter. Tänk att jag har fått den här möjligheten att ge mina barn en nykter kärleksfull mamma! Det är min anledning!
???‍♀️?

Jag är så glad för din skull ? Man blir mer chill som nykter helt enkelt. Man tar det mer som det kommer. Oroar sig inte så mycket innan. Någon skrev ”Jag har blivit en sådan som jag tidigare har varit avundsjuk på”, och bättre betyg kan man ju inte ge sig själv.

Det är svinbra att skriva om alla fördelar man märker med nykterheten här på forumet. Dels boostar det andra och dels har man möjlighet att gå tillbaka och läsa sin tråd, om man skulle få för sig i framtiden att det är en bra idé att ”dricka lite”. Det är det inte.

Kram ?

Tack för din kommentar, då slipper jag ha alltför dåligt samvete över mina långrandiga inlägg om jobbet. Det är ju ett viktigt område för min del att hitta andra lösningar på. Stress på jobbet har jag ju löst med vin tidigare. Nu har jag inte den dämparen längre, nu måste jag hitta andra sätt att förhålla mig till stressen.

Idag är jag glad att jag helt struntade i att följa USA-valet igår kväll och i natt. Istället kollade jag på några avsnitt av Leif&Billy (lagom humor för min hjärna just nu) och sen gick jag och la mig kl 23 och har sovit gott hela natten ??

Kram ?

Tack för din kommentar, då slipper jag ha alltför dåligt samvete över mina långrandiga inlägg om jobbet. Det är ju ett viktigt område för min del att hitta andra lösningar på. Stress på jobbet har jag ju löst med vin tidigare. Nu har jag inte den dämparen längre, nu måste jag hitta andra sätt att förhålla mig till stressen.

Idag är jag glad att jag helt struntade i att följa USA-valet igår kväll och i natt. Istället kollade jag på några avsnitt av Leif&Billy (lagom humor för min hjärna just nu) och sen gick jag och la mig kl 23 och har sovit gott hela natten ??

Kram ?

Det är väldigt vanligt att man överkompenserar på vissa områden när man dricker. Omedvetet tror jag. Just städning har jag sett många skriva om. Jobb är ett annat område, man bara måste leverera topnotch. Det är viktigt att ingen får veta hur skitigt det är inombords.

Man blir mer chill helt enkelt när man blir nykter, och det är verkligen en gåva ??

Kram ?

Ja, jag får nya insikter precis varje dag.

Något jag funderat mycket på är hur påfrestande det måste ha varit att leva med mig ibland. Jag tror att jag fick för mig att det var väldigt noga med vissa saker, till exempel att det är rent och snyggt i köket, just för att det var så mycket kaos i mitt huvud på så många andra plan. Och att jag alltid ville ha matlådor oavsett, trots att det fanns en lunchrestaurang om det skulle vara så. Jag börjar fundera över att jag gjort detta för att få uppmärksamhet och att någon ska tycka att jag är duktig på något. Lite som att kompensera för att jag varit så jävla dum i huvudet ibland när jag supit.

Även att jag fått för mig att tvätta och städa hela lägenheten, inte för att jag vill utan för att jag haft dåligt samvete. Nu tar jag det mycket mer som det kommer, och är det disk kvar tills dagen efter, vad spelar det för roll?

Jag är lugnare i allt jag gör, hela tiden, varje dag. Det är så sjukt hur mycket insikter och reflektioner man kan ha av att sluta dricka alkohol! Fattar fortfarande inte vad som händer med mig.

Skrivit lite kort till exet det senaste också, det har varit jobbigt men bra. Jag är som person sådan att jag känner starkt hela tiden och hon är sån att hon stänger av. Så jag ger henne tid att bara tänka själv först utan att prata om att jag bestämt mig för att sluta med alkoholen. Ord tjänar inget till där. Jag vill försöka träffa henne några dagar i slutet av året. Jag tror att det är en bra idé att träffas utan stress och känna efter. Ta det som det kommer.

Oavsett vad så blir det nya tag 2021! Fram tills dess så ser jag till att träna och äta bra. Jobba. Sova. Har börjat äta sjukt mycket det senaste. Mår mycket bättre på dagarna. Innan har jag hållit vikten genom att äta för lite på veckorna och kompenserat med 10-12 öl fredag, lördag. Nu äter jag jämnare och mår mycket bättre, har mer ork på jobbet och mer energi kvar när jag kommer hem.

Aldrig mer första glaset

Bullret

Igår kom han, på vår dörr min och L’s aggressiv och utåtagerande. Ringde L och han satte på högtalaren som alla i hans ålder gör:
Va fan håller du på med din jävla pissunge!
Kom ner nu!
Barnet är så rädd att han knappt vågar åka till skolan.

Mår bara så gott! Det måste vara något kemiskt i hjärnan som händer nu. Jag är faktiskt på gott humör nästan hela tiden. Visst grått och trist kan det ju vara emellanåt men jag kan inte komma ihåg en så här lång period utan Kraftig ångest..
haft en del mer eller mindre motgångar privat och på jobbet senaste veckorna men inget särskilt allvarligt egentligen.

Problem löses med ett enkelt ryck på axlarna och ett leende. Jo jag känner en glädje som är ovanligt stark och ihållande, underbara nykterhet!

Ha en bra natt!
Godnatt ?

?????

Jag tror att du hade varit enormt hjälpt av meditation. Det funkar lite som att reseta hjärnan. Har du läst boken? Börjat träna? Var inte orolig över att det känns skitjobbigt i början, det är helt normalt.

I början får man tvinga sig att sitta 5 min, rastlösheten kryper i kroppen. Efter någon vecka daglig träning känns 5 min okej, då kan man utöka till 10 min osv. Ett litet steg i taget, precis som med nykterheten.

Hitta en bra tid för det. En del gillar att göra det på morgonen. Jag brukar tycka att det är skönt på lunchrasten i vilorummet. Då blir dagen väldigt tydligt uppdelad i två halvor. Men oftast vill jag ha en lunchpromenad i dagsljus också.

Senaste tre veckorna har jag stressat alldeles för mycket. Skippat mindfulness, lunchpromenad, cykelrundor och skogsbesök. Allt sådant som ger mig energi. Pga stress. Ändå känns det okej. Jag gör det jag kan, och det är alltid tillräckligt. Jag säger det inte bara, jag känner mig grundad i den känslan. Och det tackar jag nykterheten för. Man blir mer chill helt enkelt.

Kram ?

Hej,
detta är väldigt nytt för mig, att skriva i ett forum..
Det började inte alls som det skulle men var periodvis bra. Slagen och våldet smög sig på ganska tidigt samt det psykiska.
Efter 5 år kom första barnet, en son som han aldrig har eller kommer att kunna ha en fungerade kontakt med.. Sedan när sonen var 6 år kom våra tvillingar, den storyn är ett annat forum.
Men när vi kom hem med twinsen 4 mån gamla började våldet eskalera samt min ex mans flykt beteende.
Tänker att om någon här varit med om ngt liknande så är jag tacksam för privat pm, då detta är otroligt svårt att bearbeta.
Vill påpeka att det är ett blandmissbruk min ex man lever under, främst alkohol men vet att det även är marijuana/tabletter.
Detta gör honom otroligt opålitlig samt ombytlig i sitt humör.

Vilket kämp du har.
Och inte alls ointressant utan viktigt, hur vi ska hantera våra stresstoppar, motgångar och chefer- och vilka chefer vi ska vara.
Jag läste Kuylenstiernas bok för ett antal år sedan och redan då tyckte jag den var fasansfull. Ibland har jag sett på den typen av förfall och elände med ett konstigt intresse (drack nog inte så mycket då) men alltid haft svårt med människor som druckit för mycket, varit uppmärksam på den typen av signaler. Sen gick man själv runt med den där bjällran runt halsen.
Jag följer valet ikväll, men hoppas du får en lugn avslutning på dagen och lite enklare utmaningar imorgon! Kram och godnatt ?

Det första steget är ju att identifiera problemet. Du vet vad du behöver lära dig att hantera. Du har ju fortfarande jobbet kvar att göra, men du vet vad som krävs. Fortsätt skriva om dina funderingar. Det kommer ju också att hjälpa dig när du är där sen i den situationen för du kommer känna igen den och veta att du behöver göra något.

Men det är skit samma så länge man håller sig nykter. Det blir väl såhär några dagar. Huvudsaken är att jag klarar att vara nykter i helgen som kommer.
Stress är min trigger nummer 1, det är då förhandlingarna börjar och offerkoftan kommer fram. Behöver lära mig hantera det.

Tack så mycket, Andrahalvlek!

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet! Jag förstår att du har en oerhörd nytta av din psykolog och det är ju skönt! Det kanske är bäst, som du säger, att vara öppen för vad som kommer upp i samtalet. En erfaren psykolog borde ju kunna leda mig genom att få mig att prata till de områden som behöver belysas.

Jag vet inte, men kanske är det så att jag bygger upp det lite inom mig och vill få mycket gjort men så känner jag efteråt att vi fastnade på något inte så relevant.

Kanske är det för att jag kände att det var så ibland när jag pratade med min läkare. Jag försökte förbereda mig innan, men efteråt märkte jag att jag inte fått svar på det jag ville ha, och en läkare kan man ju inte ringa tillbaka, lite på samma sätt som att psykologen träffar man ju inte förrän veckor, eller vad det nu blir, senare.

Men det här ska nog bli bra. Jag känner mig redan mer förberedd nu bara tack vare dig! :)

Alla andra i våra liv är bara till låns, på kortlån och långlån. Desto viktigare att vi trivs i vårt eget sällskap ❤️ Det är där vi ska lägga allt vårt krut. Lära oss älska oss själva, känna oss lugna och trygga självsamma. Dejtandet kan vänta ? Var sak har sin tid.

Har också slitit som sjutton på jobbet. Inne på tredje veckan i sträck med lite för mycket stress. Men inte en enda gång har jag tänkt att vin skulle vara en bra lösning på stressen. Tvärtom. Heja oss!

Kram ?

Jag förstår. Problem med lever och gallblåsa kan ge förhöjda levervärden samt kan orsaka buksmärtor också.

Från vad jag förstår så är väl inte de värdena så ovanliga för någon med ett aktivt eller nyligen avslutat missbruk. Men jag blev lite förvånad att du skulle ta just PEth, om det endast är för att utreda smärtor. För det hade ju varit mycket enklare att fråga dig och sen när du berättat om hur mycket du dricker så blir PEth överflödigt, för det kommer ju bara visa att du, som du sa, har druckit alkohol. Det kommer ju inte ge någon ytterligare information, så att säga.

I de fallen jag tog upp där man är oroliga för PEth-prov så tas ju PEth-proven för att ens egen utsaga om alkoholkonsumtion inte är tillräckliga. Transportstyrelsen godtar inte att du lovar att du inte har druckit, utan de vill ha bevis på det.

Jag går till psykolog regelbundet. Mitt jobb betalar. När jag mår sämre går jag dit ofta, minst varannan vecka, annars går jag bara dit fyra gånger per år. Har träffat samma psykolog sen 2007. Det hon inte vet om mig eller företaget är inte värt att veta. Hon vet ALLT. Hon är väldigt klok. Det är en gåva att få prata med henne.

Hon bekräftar mig när hon tycker att jag agerar rätt, och säger ”stopp, stanna nu, så kan du inte tänka/göra” när hon tycker att jag gör fel. Det är typisk KBT-terapi. Jag beskriver ett dilemma, vi pratar om hur man kanske kan göra istället, och sen bestämmer jag hur jag ska göra. Ibland funkar det, ibland får vi skruva lite till. Vissa saker har jag svårt att få till, och då blir de en följetong i terapin.

Det är jag som gör ”jobbet”, men hon ställer öppna frågor och bidrar med sin enorma erfarenhet och kunskap om det mänskliga psyket och vad forskning visat. Hon är ett oerhört värdefullt bollplank helt enkelt. Proffssamtalspartner. Som har bra betalt för att lyssna på mitt gnäll ?

Eftersom jobbet betalar så handlar det förstås mycket om mitt jobb. (Fick gå till henne i samband med min första utmattningsdepression 2007, och sen har jag lyckats hänga kvar hos henne.) Hur jag ska förhålla mig till andra på jobbet, hur jag ska tänka och göra, skapa hållbara rutiner, få tid för återhämtning och så vidare. Men vi har också pratat mycket om min dotter med särskilda behov, mina två separationer och så vidare.

Jag brukar inte förbereda mig alls. Jag går alltid dit som ett tomt vitt blad. När hon frågar: ”Vad vill du prata om idag” så bara kommer det ut en hel massa. Det som kommer ut står först på kö liksom. Det känns i alla fall så. Det som mest behöver ventileras kommer ut först.

Om du vill kan du skriva stödord innan. Vilka områden som du känner att du behöver ventilera. Alkoholen är kanske ett sådant område, det avgör bara du.

Kram ?

Hjälp mig snälla:

Hur har det gått? Som Jullan säger så kan man inte veta förrän senare om det blir några bestående skador. Det jag menade innan var att när jag jämförde dina värden med mina så var det olika värden som vi hade som inte var inom de gränsvärden som satts. Men det går inte heller bara att säga från blodprov exakt hur det är ställt. Med det sagt är det väl ändå så att du med de värdena du har inte har anledning att vara orolig just nu. Men det är samtidigt viktigt att sluta snarast, så att läget inte förändras, för det kan gå snabbt. Har du fått hjälp med att sluta?

AndraHalvlek: Fettlever har de flesta som överkonsumerar alkohol och/eller äter skräpmat etc. Slutar man i tid så kan man dock vända på det och bli återställd, vilket är vad jag tänker göra. Men det gäller som sagt att vända på det i tid. Den 9e närmar sig :)

Hej TappadIgen,
Tack för svar, klarnade angående oron för PEth.
Vad gäller buksmärtor så har det troligtvis inget med Levervärdena att göra men då jag tog proverna så upptäcktes höjda värden, Alat 3,0 och GT 22,5, därav reaktionen från läkare . Såg i min journal att de ska ta PEth denna vecka så därför började jag läsa om detta ämne

Nu är en annan person sjuk. Så jag har fått rycka in igen ? Det är fan också, bara för att man kan något så ska man behöva rycka ut i tid och otid. Ingen lugn och ro alltså, viktigast först får gälla även den här veckan.

Mest trist är att sjukdomen i fråga sannolikt är symtom på dåligt ledarskap. Min chef tror att hon gör alla rätt, men det blir så fel. Och jag har påtalat och påtalat och påtalat - och till slut kommit fram till att det enda sättet för mig att överleva är att markera rejält mot min chef. Men andra medarbetare orkar inte markera lika rejält, och då får det sådana här följder.

Jag har deltagit i en distansutbildning idag också, fram till lunch ungefär, med fokus på psykosocial arbetsmiljö. Känns nästan som ett hån. Hur ska jag ensam kunna vända den här atlantångaren? När ska jag få tid att jobba förebyggande med psykosociala arbetsfrågor istället för att bara släcka bränder?

Allt det här jobbsnacket är förstås ointressant för er, men det är bra för mig att skriva ner det. Då tvingas jag sätta ord på vad jag tycker, tänker och känner. Hantera mina känslor och tankar på ett annat sätt än att dämpa det med alkohol. Inte en enda gång de senaste veckorna har jag tänkt att vin skulle vara en lösning på min jobbstress. Heja mig!

En sak fick jag med mig från utbildningen idag som jag kan applicera på den här arbetsdagen. Ett nytt mantra: ”Nu är inte alltid”. Men de orden lägger jag den här dagen till handlingarna och kavlar upp armarna imorgon igen. Min chef är verkligen lyrisk över det jobb jag gjort, så vi får hoppas att det här märks i lönekuvertet så småningom ?

Kram ?