Senaste kommentarerna i forumet

Jag hänger inte med riktigt i alls uppdateringar men hejar på dig!!!

Stå på dig på jobbet och Ta hand om dig.

Kram ?

Så bra att vinet inte lockade. Jag reagerar själv annorlunda på mina tidigare triggers. Förut ville jag ha vin när jag var trött, nu känner jag att då blir jag ju bara ännu tröttare. Iaf imorgon. Och när jag är arg eller ledsen så går jag undan och tänker att jag inte ska utsätta mig för alkohol. Och när jag är hungrig och stressad innan middagen så tar jag nåt att äta.

Förstår att din situation är annorlunda än min, men för varje gång du hanterar svårigheter på annat sätt än med alkohol så blir du starkare! ??

Åh så bra att du hällde ut det!!

Jag hällde upp ett glas rödvin för ett tag sedan från en överbliven flaska. Ångrade mig direkt när jag hällde upp glaset. Vad håller jag på med?? Direkt kom tankarna på, hur mår jag imorgon? Vill jag fortsätta dricka? Mitt löfte till mig själv och min man??

Grattis till 10 månader. Inspirerande. Mina två månader har varit lätta. Som du säger mycket lättare att sluta än att minska. Hoppas jag känner som du även längre fram.

Kram

Jag har en partner som har problem med morfinberoende (och alkohol men har inte druckit på snart ett år). Han har en smärtproblematik och får tabletter utskrivna som har lett till beroendet.

Vi har levt med det här i nästan ett år. Jag har ursäktat och varit medberoende men har mer och mer börjat se allt utifrån. Jag själv har tre barn, har gått igenom massor med personlig skit. I somras hade vi en sådan fin tid med hela familjen på hans landställe men jag reagerade på att han verkade groggy. Han hävdade att det bara var olika hjälpmediciner och att han inte alls kunde förstå varför han satt och "noddade".

Senare erkände han att han tagit många fler tabletter än tillåtet. Han hade kört bil och båt med mina barn. Jag har helt slutat lita på honom och känner mig så dum.

Han har nu lagt in sig själv på avgiftning och vill ner till noll tabletter fast han får ta en låg dos för läkarna pga smärta. Han gör framsteg och ser sina problem men jag är så jävla arg, besviken och ledsen. Han är min stora kärlek, han är full med respekt och omtänksamhet men tabletterna har förändrat allt. Hur ska vi hitta tillbaka?

Det är som att all anspänning från de senaste månaderna bara har exploderat ut och jag har sån ångest och gråter massa. Fast idag har det mest övergått till ilska. Någon som har något bra att säga? Eller stöd? Jag känner mig knäpp och dum och arg. Hur hamnade jag här och hur kan jag fatta rätt beslut med fokus på mig?

Riktigt bra jobbat! Jag är imponerad och hoppas jag kan vara där du är snart.

Jag har ju sett beroendet hos min pappa sen jag föddes, som femte barnet..Kvällen mamma kom hem med mig från BB, så åkte min pappa iväg på dans..Mamma blev arg, men vad hjälpte det..Pappa åkte ändå..Detta har mamma berättat för mig efter att hon skilde sig från honom till slut..Jag trodde att jag valde en bra man till mig, som blev pappan till mina barn..Tyvärr så med tiden, blev han också beroende..Han var även otrogen när barnen var små..Det försökte jag att lösa på olika sätt..Det blev separationer, och sen återförening..Jag ser en del likheter med barnens pappa, och min..Båda är tekniska, arbetssamma, tycker om djur, inte rädda för att ta i, ser bra ut..Och har ett alkoholberoende..Nu har jag en man som inte verkar ha någon beroendegen..Det vore fantastiskt..?✨?..Men det viktigaste med min livsresa är, att visa för kommande generationer, att man måste inte följa sina genetiska beroenden..Det går att bryta och förändra. Den dagen jag inte finns på jorden mer, hoppas jag att mina släktingar kommer ihåg det..Hon som slutade dricka alkohol, och mådde Jäkligt bra..?????..

Hej Noemi!

När jag läste din önskan om tips på fina berättelser om människor som varit längst ner på botten i hemlöshet, många års missbruk, utanförskap men kommit upp därifrån, så kom jag att tänka på denna hemsida:
www.lp-verksamheten.se

Överst finns en menyrad.
Under fliken; "OM OSS" finns LP-verksamhetens värdegrund: "Vi har en kristen människosyn och tror att alla människor är lika mycket värda och alla är värdefulla för sin egen skull"

Fliken/sidan längst till höger heter "SOCIALA MEDIER". Därunder finns två programserier med intervjuer med personer, som hittat den hjälp som passat dem:

* Programserien Befriad:
"Programledaren Håkan Axell bjuder in gäster för samtal med temat "Befriad - ett program som väcker och berör"."

* Programserien Nära med Nina:
"Följ med Nina när hon samtalar med människor som var lika förlorade som hon själv var, men som nu fått ett nytt liv tack vare Jesus."

Hoppas du hittar en hel del som blir hjälpsamt för dig.

Ser att de även har en bok;

"LP-verksamhetens nya bok "Vägen hem"
Nu har vi fått hem vår egen nya bok "Vägen hem". Människorna som du läser om i boken berättar naket och ärligt om sina liv. Det är människor som har hamnat i missbruk, hemlöshet och kriminalitet. Men de har alla hittat en väg till frihetens hem."

Vänliga hälsningar

Igår kväll reste jag mig käpprätt ur soffan, gick ut i köket och greppade en flaska med vitt bubbel jag haft ståendes nästan ett år.
Hällde upp ett glas, kände doften. Sedan hällde jag ut alltihop i vasken.

29 december drack jag alkohol för sista gången i mitt liv. Det var mitt beslut dagen därpå och är så än idag.

Påminner mig själv om det med jämna mellanrum. Inte för att jag känt att jag vill dricka, nej men för att jag vet att slutar man ge sig själv terapi i beslutet så kommer det gå bakåt.

Att hälla ut vinet var en del av min terapi. Kändes mycket bra. Skrev om flaskan i början av denna tråd och fick rådet att hälla ut så klart. Men flaskan har inte varit någon frestelse.

10 månaders nykterhet. Så skönt, hälsan bättre, vikten nedåt, mer närvarande. Bara vinster kan jag säga. Är det svårt? Näpp, inte sedan jag tog beslutet. Det jobbiga var innan när man velade och minskade och drack på tok för mycket ändå.

Vi får aldrig ge upp. Kram???

Nu har jag kommit vidare, nykter i 7 mån och har jobbat 75% i 1. Det är stentufft o knappt så jag orkar med men det går. Jobbar tränar o sover o försöker skapa dräglig tillvaro för barn o make när jag nu ännu inte orkar så mycket mer än så. Jag har inte lyssnat på några poddar eller varit på några AA möten eftersom min utmattningsdepression gör mej så ofokuserad o glömsk o den lilla terapi jag fått minns jag ej. Det är det kognitiva som inte vill infinna sej så jag har bara kört ner huvudet o kört på med rutiner o fysisk aktivitet för att dagarna ska gå i princip. Det kanske låter knäppt men jag blir bara så frustrerad av att försöka koncentrera mej när det inte funkar. Det går inte ens att läsa en bok för jag fattar typ inget o läser om raderna flera gånger. Men låter mej själv vara zombie i omgångar om dagarna.
Nu ska jag snart dricka kaffe, det tog mej ett par försök innan bryggaren var igång. Gör liksom inte klart allt på en gång men den här gången hade jag bara glömt att trycka på knappen. Brukar komma på mej själv efter en stund när jag undrar var kaffekoppen är...?
Sen ska det skjutsas hit o dit o jag är så glad att jag vågar köra igen!

Det som sitter i märgen som att blinka innan man svänger hade jag ingen koll på så jag undvek bilkörning ett par månader. Men nu lyckas jag fokusera o har fått lära om allt från början vilket kanske t.o.m. gjort mej till en bättre förare då jag följer hastighet o regler till punkt o pricka o även registrerar att många inte gör det utan att bli rasande bakom ratten.
Ser på litet bra mycket ljusare även om jag brottas med existensfrågor och inte förstår meningen med det som händer varken i världen eller närmsta familjen, men när jag ser tillbaka kan jag konstatera att jag brakat ihop lite i taget under många många år innan jag till slut föll. Och att det nya livet utan alkohol inte alltid är lika roligt men så mycket mer hållbart för oss alla i familjen. Nu kan jag iaf ta rätt beslut med min trötta hjärna o slippa ångest över att det blev tokigt gång på gång o skylla ifrån mej istället för att förklara mej.
Har lite svårt att sätta ord på vad jag menar men det kan bara tiden rätta till så jag har en lång väg kvar för än så länge är det väldigt dimmigt. Nu ska jag sätta fart så jag inte kommer försent men ha det så bra o fortsätt kämpa alla kämpar!❤️

Kram Kattis

Dag 24 och det känns motigt just nu. Har inte någon direkt längtan till vinet, snarare avsmak vid tanken. Men inser hur svårt jag har att jobba utan det bränslet. Har ju gått på alkoholdrift så satans länge så det är väl egentligen inte konstigt att motorn hackar nu.

Allt annat känns bra, även om jag är väldigt trött. Sociala kontakter, hobbies, vila, ta hand om hus & hem och till och med tidigare kraftiga triggers som labil man och oro för svajiga barn – i allt detta känner jag mig stärkt av nykterheten.
Men mina prestationer på arbetet tar definitivt rejält med stryk.

Jag är frilansare i en väldigt konkurrensutsatt bransch, det funkar inte att göra halvhjärtade saker...och det är inte heller "bara" att kavla upp ärmarna som i "just do it", eftersom uppdragen både är kreativt och intellektuellt utmanande.

Jag inser att det är en omställningsfas, men faktum kvarstår – jag har under många år gjort bäst ifrån mig på jobbet efter ett par glas vin. Och det är tyvärr även en objektiv sanning, även om uppdragsgivarna förstås inte vetat att vinglaset stått i ständig givakt bredvid datorn.
Hittills har det känts okej att lägga undan prestationskraven på jobbet, för att koncentrera mig på mina vita dagar, men nu börjar verkligheten göra sig påmind.

Hur som helst, detta ska inte få mig att dricka, då får jag hellre gå i konkurs.

Kände som du. Så trött på drickandet. Så himla trött var jag. Då slutade jag för gott. Skönt när man kommer dit?

Haha ? Skrattar igenkännande. Himmel så många ilskna utbrott jag har fått under min nykterhet. Både min chef och kollegor har fått mer än en skopa ovett. Jag har förvånat mig själv. Jag har blivit värsta sanningssägaren i nykterheten, kan inte hålla tyst om någonting längre.

Kram ?

Grattis till 2 nyktra månader!

Kram ?

Vad modig du är som skriver här och vad jobbigt du och din syster har det. Du beskriver en pappa som beter sig så som alkoholister gör och som barn och anhörig får man inte riktigt ihop det eftersom de är snälla när de är nyktra. Din pappa behöver hjälp men du och din syster behöver också hjälp. Era föräldrar är skilda, kan ni/din syster bo hos din mamma ?
Mina barn bor bara med mig efter att jag skilde mig från deras pappa som är alkoholist.
Ta hand om dig !
//Blade Runner

Ge honom en tid att hämta lådorna själv på vinden. Ta en långgrunda med hunden under tiden. Gå ut innan han kommer och kom hem när han har gått.

Stackars hunden förresten ? Har han blivit akut sämre? Är det något han kan leva med eller måste han opereras? Är han väl försäkrad?

Kram ?

Tack Nyckelpigan för dina ord i min tråd.

Jag började storstilat här på forumet för 5 år sedan. Gick riktigt riktigt bra och under nästan 11 månader var jag nykter (med få undantag).
Sen hände något som gjorde att jag började medicinera igen med alkohol. Det gick fort att hamna i gamla fotspår. Därefter har jag haft bra perioder och sämre. Jag har medicinerat järnbrist förstår jag nu, men oavsett vad man medicinerar så har jag kämpat med beteendet, vanor och funderat mycket över vad alkoholen ger mig.
Jag hade ingen ork och det var saker som borde göras, då drack jag. Jag ville inte, gjorde det ändå och var helt besatt av alkoholen om jag handlat hem. Drack alltid i smyg hemma för att ingen skulle märka ?.
Så jäkla trött på alkoholen där i slutet. Visste att jag inte borde dricka, men gjorde det ändå, fattar inte hur man vara så dum. Hjärnan jobbade på med kampen om alkoholen. Jag drack inte dagligen, på slutet kanske en gång i veckan men rätt stora mängder (1 flaska vin). Då sover man inte tillräckligt bra på grund av alkohol. Då har man heller inte tid att ta hand om sig själv sig själv.

Jag räknar nu in två helvita månader., 60 dagar. Har varit SÅ trött på alkohol och dividerandet, misslyckandena, besattheten i flera år. När jag slutade första gången i 11 månader då hade jag försökt länge och började känna hopplösheten och att jag inte grejade det. Läste här på forumet och avundades. Sen stängde jag dörren helt en period och det var plötsligt enkelt. Nja.... kanske inte enkelt, men just det där tänka efter, välja afritt... Jag hade mitt gamla beteende kvar och smygdrack till och med afritt så att sambon inte skulle se hur mycket jag drack då.

Nu är det lite annorlunda. Jag var verkligen tvungen att stänga dörren helt en lång lång period, kanske för alltid. Och nu är det plötsligt så enkelt. Det ger ett lugn, bra sömn, sakta men säkert återhämtar man sig. Att stänga helt var verkligen nödvändigt nu. Dricka för mycket en gång i veckan är ju inte så farligt... eller... för mig blev det, det. Och jag var så jäkla trött på alkohol. Och när jag nu vill medicinera trötthet, stress etc då är alkoholdörren stängd. Och vet ni, det funkar faktiskt bättre med bad, fotbad, ett glas a-fritt, spikmatta, massage, träning. Å så kan man känna den där tillfreddställelsen i att man Alltid är nykter när barnen behöver hjälp och stöd eller när man kan köra oavsett tidpunkt. Och till alla er som kämpar på: det går, er tid kommer. Varje dag ni läser och reflekterar är ni ett steg närmare.

Vilken beslutskraft som fanns där inuti dig och vad stark du är. Nu kan din resa i ditt liv börja. Kram
Blade Runner

Så glad för din skull ? När du funderat klart är det nog läge att träffa exet och be om ursäkt ❤️

Kram ?

Skrållan, det här är intressant. Jag skulle kunna ha skrivit liknande ord tidigare. Citerar dig.
"Men en tanke slog mig nu. Kanske är det så att det får ta tid. Att man inte kan bryta direkt. Alltså att det är olika för olika människor. En del tar längre tid på sig, en del inte. Det är som prosessen med att lämna. När man är mitt uppe i allt. " Och jag instämmer. Jag vet min orsak. Varför jag behövt "ha kvar" mitt ex som en vän i livet mitt. Vi delar ett trauma. Fast det såg olika ut. Jag utsattes för det och han levde med att jag utsattes för ett trauma. Och det var hans affärspartners som orsakade mitt trauma. I alla fall. Jag behöver bryta. Jag har bearbetat med psykolog och dessutom så var mitt ex anklagande mot mig i flera år, så sunt var det inte. Det blev en dålig spiral. Som jag bröt. Och han är kvar i andra dåliga spiraler och de vill jag inte längre höra om.
Jag bryter för att jag vill träffa en man att leva med i livet. Och jag kan inte ha kontakt med mitt ex. Jag behöver lägga upp allt på bordet för en man jag har träffat, för att bli fri och jag är medveten om att mitt bagage kan vara för mycket för honom.
Fast om jag inte vågat träffa denna nya man som ställer sådana frågor, då hade jag inte heller förstått att det var dags att bryta helt med mitt ex.
Det gav mig ett nytt perspektiv. Och för det är jag tacksam.

Oavsett det ögonblick som kommer efter att jag berättar om det. Jag inser att det går inte att komma undan. Min sömn har påverkats. Och jag tror på att bli utmanad. Och att berätta, när det är tid för det.

Bestemor.
Ja, jag känner att jag behöver göra mina val och om de inte passar andra så är det ok.
Så länge mina val är förankrade hos mig. På djupet. Inom mig,

Tack till er båda ?

Hej,

Dagens fundering är kring att lita på sin partner. Jag har haft två långa förhållanden i mitt liv och jag har stundtals haft svårt att lita på mina partners. Jag har funderat kring detta ett tag nykter och kommer mer och mer fram till slutsatsen att jag har haft svårt att lita på dem eftersom jag hade haft svårt att lita på mig själv i samma situationer, då jag inte litar på mig själv fullt ut när jag har alkohol närvarande. Inser att jag som nykter har bra mycket bättre självkänsla och att hon som blir min framtida fru kommer hitta sig ett riktigt kap!! Som bara finns där och stöttar när det behövs och är trygg i sig själv.

I övrigt går det bra, har 60 dagar helt nykter nu, men vill gärna räkna min nykterhet från senast jag var påverkad av alkohol. I så fall är det 96 dagar. För mig var det helt otänkbart!!

Älskar mitt nya liv. Har bra träningsrutiner och mår bättre än jag någonsin gjort tidigare. Saknar fortfarande senaste exet dock och ältar allt jag gjorde fel i vårt förhållande. Varje grej jag kommer på relaterar jag till alkoholen mer eller mindre... Haha helt sjukt när man tänker på det. Måste ta tag och prata med henne förr eller senare.

Men även av det som jag inser att jag kommer vara ett jävla kap framöver!! (och tror på mitt eget värde)

Bullret

Ser i många trådar hur stress på jobbet får en att börja drömma om alkohol. Stressen tar liksom över i hjärnan och röjer runt och öppnar dörrar som ska hållas stängda.. Så vila kortsiktigt och fundera på jobbsituationen långsiktigt. Varför ska anställda lösa företagets underbemanning genom att jobba sig sjuka? Dåligt för en själv, plus att företaget inte tvingas lösa sina problem så länge de anställda offrar sig. Offra inte din hälsa och nykterhet, ta hand om dig...

Hällde ut all alkohol, men det som blivande exmaken fått eller köpt såsom cognacen, Amaronerviner, whiskey mm, packade jag ner och ställde upp bland hans andra grejor på vinden?För jag hade en känsla av att han förr eller senare skulle efterfråga sina flaskor. Tur för mig nu att jag släpade upp även hans alkohol på vinden?

Kram⚓️

För mig har en del av utmaningen med nykterheten varit att acceptera att vissa dagar är tråkiga. Ibland är man lite låg. Tidigare har då vin varit en quick fix till lite tillfälligt välbefinnande, men den berg-och-dalbanan med att kontrollera berusning, kämpa med bakfyllor och planera för nästa tillfälle vill jag aldrig hoppa på igen. Då är nedstämdhet vissa dagar värt att stå ut med.

...I Did It Again
Igår blev det 10. Bara att starta om på ruta ett...

Jag har inte följt dig innan då jag är ny här. Jag förstår att det är tufft, men du klarar detta! Om jag får vara nyfiken, vad är det för påverkan på levern som gör att du inte får Antabus? Är det baserat på ASAT och ALAT eller något annat? Räcker det att de är inom gränsvärdena i så fall?