skrev Andrahalvlek i Blåmärken
skrev Andrahalvlek i Blåmärken
Inte heller jag har erfarenhet av sådana blåmärken, men jag vill önska dig hjärtligt välkommen hit! Skriv mycket i din egen tråd och andras så kommer du snart in i gänget ?
Kram ?
skrev Kennie i Ok nu är jag här
skrev Kennie i Ok nu är jag här
Ja, jag gillar också köpta flaskor, och kalla ska de vara. Lustigt hur man liksom kan överföra suget på något ofarlig och rentav nyttigt, men det går ju faktiskt!
skrev Andrahalvlek i Första dagen på resten utav mitt liv
skrev Andrahalvlek i Första dagen på resten utav mitt liv
Vilket mäktigt steg du står på just nu! Vad skönt att det blev bra samtal med barnen ❤️
Det där borde jag göra också känner jag, även om jag inte går på AA. Jag vill inte ens tänka på dem jag har gjort illa. Jag vill inte ens tro att jag betett mig SÅ illa att det krävs en ursäkt nu i efterhand. Jag stoppar fortfarande huvudet i sanden när det gäller det. Hm, tål verkligen att tänkas på ?
Kram ?
skrev Kennie i Avgiftning påbörjad, nu ska åtta års missbruk avslutas
skrev Kennie i Avgiftning påbörjad, nu ska åtta års missbruk avslutas
Det är klokt att ta tad lugnt och låta besluten växa fram och landa. Och som du säger så ger nykterheten ny kraft att hitta lösningar. Svåra frågor att ta ställning till, hav kan vara svårt att vara utan om man är van vid det...
skrev Germaine i Någon som vill följas åt?
skrev Germaine i Någon som vill följas åt?
Hoppas det gick bra! Jag mejlar! Dag 2 gick bra - utomhustabata istf AW.
skrev Mattan i Det är aldrig försent
skrev Mattan i Det är aldrig försent
Om du är ärlig både mot dig själv och andra så blir det så mycket lättare att få hjälp. Förstår att du kan känna oro men du verkar vara på rätt väg med dig själv nu. Strongt att komma tillbaka hit också och att aldrig sluta försöka.
Vi hjälps åt att hålla riktningen framåt.
Kram
skrev Kennie i Blåmärken
skrev Kennie i Blåmärken
Men grattis till nytt jobb och nykterhet, livet kan vara så bra om man orkar tro på det! Lycka till på din väg!
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
Nu har jag påbörjat arbetet i steg 9, gottgörelser.
Igår hade jag mitt första samtal med dottern och idag ett samtal med min son.
Det är tufft. Att be om ursäkt för all skada, smärta, oro och ångest som JAG åsamkat mina kära, älskade barn. Och sedan LYSSNA på dem, deras upplevelser. Lyssna, ta emot, förstå. Hjälpa dem på traven att sätta ord på sådant som de aldrig kunnat uttrycka.
Min skuld, mina ord, mina handlingar. Det är ett iskallt uppvaknande att inse att jag, i mitt drickande, orsakat allt detta.
Jag har varit egoistisk, brustit i mitt föräldraansvar, rättfärdigat mig genom att skuldbelägga min situation på min man, min f d chef, min diagnos istället för att hanterat allt detta nykter.
Jag visste om en del men andra saker var nya för mig. Jag fick höra en del mindre smickrande sanningar om mig själv.
Trots allt detta blev det bra samtal. Jag står pall nu för att kunna ta emot detta och se mig nyktert i spegeln. Jag bad barnen hjälpa mig att bli bättre där jag ibland fortfarande brister, så jag blir uppmärksam och kan förändra mina tillkortakommanden.
Imorgon har jag ett samtal med en f d väninna som jag tyvärr sårade, utan avsikt, för ett antal år sedan. Det blir som det blir. Mitt åtagande är att uppriktigt be om ursäkt och lyssna på vad hon har att säga. Däremot är det helt upp till henne hur hon hanterar min ursäkt. Det är inte det viktiga för mig. Det viktiga i gottgörelserna är att "sopa rent" framför sin egen dörr. Man kan aldrig påverka andra människors reaktioner. Man får acceptera det man inte kan förändra. Mod att förändra det JAG kan och förstånd att inse skillnaden.
Jag har stor hjälp av min sponsor och utav Gud. ?
skrev Mattan i Behöver hjälp
skrev Mattan i Behöver hjälp
Viktig att du berättade för mannen. Även om känslorna går upp och ner så kommer det kännas mer och mer hanterbart på sikt tror jag. Det är en spännande och krävande resa och så värt det. Härligt att höra att du hänger i. Det gör jag med
Kram
skrev Rule74 i Nu är det allvar!
skrev Rule74 i Nu är det allvar!
Godkväll @kvinna 38 och tack för omtanken! Jag jobbade hemifrån igår, halvlåg i soffan med kudde under rumpan hela dagen. Hade svårt att gå och rörde mig mellan soffan där jag låg med jobbdatorn och toan (som jag hade svårt att sätta mig på för det gjorde så ont i rumpan och låret). Men idag kändes det mycket bättre och jag har gått en hel del på jobbet utan problem! Så tacksam! Imorgon tänkte jag försöka träna på gymmet. Du gör rätt i att skala bort träningen när det är mycket annat som måste göras. Jag känner att det är så viktigt att försöka att inte stressa, eftersom det oftast gör att man bara vill ta den enkla och snabba vägen till avkoppling...
Jag tänkte på det att när jag i söndags skrev till kollegorna att jag skulle jobba hemifrån pga av att jag skadat mig, så kändes det så skönt att det inte bara var något jag hittade på för att jag inte ville gå till jobbet på måndagen för att jag druckit så mycket under helgen och söndagen att jag helt enkelt inte vara kapabel. Så skönt att slippa ljuga!
Kram och godnatt<3
skrev kvinna 38 i Nu är det allvar!
skrev kvinna 38 i Nu är det allvar!
Hej hur mår du och hur går det med knät? Padel är roligt men många skadar sig. Hoppas det är bättre.
Själv var jag på gymmet idag efter att inte varit där på 1 v. Min man har varit borta och då blir det lite stressigt att hinna med. Jag är dålig med stress så för mig är det viktigt att skala bort en massa måsten. Gillar att träna men om det blir för tight med jobb/barn/middag så får det stå tillbaka. Så skönt att nu ha tid att träna istället för att dricka el vara bakis.
Kram
skrev Andrahalvlek i Kämpigt
skrev Andrahalvlek i Kämpigt
Som nyktra blir vi väldigt coola med tiden. Inte lika rastlösa och uppjagade. Någon uttryckte det ”Jag har blivit en sådan som jag har avundats”. Riktigt häftigt är det!
Kram ?
skrev Andrahalvlek i Slutat dricka utan nedtrappning.
skrev Andrahalvlek i Slutat dricka utan nedtrappning.
Se antabus som gips på ett brutet ben. I början kan det behövas för att läkningen ska ske korrekt. Senare kan det vara klokt att göra som Jullan gjorde nyligen. Ta en tablett i en situation som var starkt förknippad med alkohol, dvs när hennes man reste bort över helgen. Tror det var Jullan ?
Oavsett om man använder antabus eller inte som hjälpmedel så tror jag att det är viktigt att göra den mentala resan grundligt. Slänga av sig offerkoftan och vara nyfiken på det nyktra livet. Sakta men säkert ta sig till stadiet att man inte vill dricka. Att man är glad att man slipper dricka.
Jag tror att det var Craig Beck som sa att det blir svårare och svårare efter varje återfall - och att orsaken är att man slutar tro på det. Slutar tro på att lyckas. Jag förstår att man kan tänka så, och det är nog därför extra viktigt att aldrig ge upp! Och att hyfsat snabbt få framgångar i form av nykter tid, som i sin tur föder nya framgångar.
Kram ?
skrev Andrahalvlek i Botten
skrev Andrahalvlek i Botten
Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!
Dessa mantran kan jag rabbla i sömnen. De har varit grunden till min nyktra resa, och du har helt rätt i att resan aldrig tar slut. Men det blir enklare med tiden, om man bara inte inbillar sig att man kan dricka lite någonsin.
Kram ?
skrev Jakten i Kämpigt
skrev Jakten i Kämpigt
Inget sug idag, Känner ett sällsynt lugn inombords trots att det varit en väldigt stressig dag. Det kanske är så här det ska kännas egentligen!? Vet inte om det har att göra med nykterheten eller att jag
börjar få någon sorts balans i ledningarna i skallen. Varken glad eller ledsen, bara lugn. Skön och märklig känsla hur som helst.
-Jo det har såklart med nykterheten att göra, det är ju det enda jag förändrat.
Ha en bra kväll
skrev TappadIgen i Vida
skrev TappadIgen i Vida
Problemet är väl att det är svårt att nå fram. Jag har väl varit i motsvarande situation som din man har och man förstår ju det kanske inte fullt ut. Man förstår att det kanske blir lite för mycket ibland men att det är lugnt och man ska bara försöka ha lite bättre koll på det.
Jag har själv funderat i de banorna att jag önskar att min sambo hade nått ut till mig innan jag själv bestämde mig för att sluta. Jag menar inte att det är hennes fel, såklart, felet är ju mitt. Men så upptäcker jag att jag inte kommer på något hon skulle kunna ha sagt.
Det enda kanske skulle kunna vara ett ultimatum. Men hon ville inte ge mig ett heller. Jag kan ärligt inte säga hur jag hade reagerat då. Idag kan jag ju säga att jag såklart hade valt henne. Men i de banorna jag tänkte på den tiden är det möjligt att jag tyckt att det var orättvist.
Hur når man fram?
skrev TappadIgen i Botten
skrev TappadIgen i Botten
Det låter ju som att du har tänkt igenom det och det är väl det som krävs för att lyckas. Det är väl kanske just därför jag funderar på det mycket själv nu och vill höra hur andra tänker på det. Tack för att du delar med dig!
skrev Onkel F i Slutat dricka utan nedtrappning.
skrev Onkel F i Slutat dricka utan nedtrappning.
Kunskap och information tar jag helst till mig via fysiska media. Appar och min älskade mobil klarar jag mig dock inte utan.
MåBra-grunkan jag har på armen dygnet runt snackar med mobilen hela tiden och talar om för mig om jag fortfarande lever.
Lite intressant att se att den registrerar stress dagen efter alkoholintag. Vad gör vi egentligen med våra kroppar när vi dricker?
Jag har haft svårt att bryta med alkohol efter helgen. Suget kommer tillbaka fruktansvärt fort om man ger det en chans.
Om jag inte klarar att avstå från imorgon får jag kontakta beroendemottagningen för att få Antabus. Jag kan inte gå till sängs en gång till och vara osäker på om jag kommer att vara fysiskt och mentalt frisk. Jag vill inte känna den känslan igen.
skrev Nordsaga i Behöver hjälp
skrev Nordsaga i Behöver hjälp
Tack Mattan!
En dag har gått. Det känns. Bra?
Nja. Jag har haft ”halvångest” hela dagen. Inte orkat göra någonting alls. Sen fått ytterligare ångest för att jag varit i den här bubblan, inte fått något vettigt gjort.
Jo, en bra sak hände idag. Jag pratade med min man och förklarade att det är en dag i taget som gäller nu. 100% stöd från honom. Tacksam och glad för det!
Jag hänger i!
skrev Vida i Vida
skrev Vida i Vida
Ja, då var det dax igen. Jättetråkigt. Nu har mannen druckit en 37:a och blev jobbig. Bråk. Jag säger att han får välja på mig och spriten. Jag vill separera, om han fortsätter att dricka. Men det blir ju bara ord. Nu har han gått och lagt sig. Han lägger sig aldrig före mig annars. Får se hur det blir i morgon? Tycker fortfarande, att det positiva överväger i vårt förhållande. Skönt att vara 2 när man är gammal. Speciellt nu i pandemin. Jävla alkohol. Hur den förändrar personligheten. Jag är så tacksam för min nykterhet. Så skönt att tänka klara tankar. Har fått ur mig några tankar nu och återgår till TVn.
skrev anonym14981 i Botten
skrev anonym14981 i Botten
Tack fina. Andrahalvlek det som är annorlunda är vetskapen att jag inte ska släppa taget om nykterheten, alltså att jag kommer behöva stöd länge. Från detta forum och kanske aa, jag har vetskapen idag att om jag glömmer hur det en gång var , då är risken för återfall stor. Alltså att inte glömma. Och Tappad igen, jag tror aldrig jag blir klar, detta är en resa som fortsätter hela livet. Med att hålla en slags balans och uppnå ett gott mående kommer man långt, men för att inte återfalla gäller det att inte glömma . Så jag fortsätter mitt tillfrisknande med att aldrig ta något för givet. Och jag fortsätter att ta en dag i taget, det löftet påminner mig oxå varje dag, hur det var och vad jag vill. Jullan
skrev Burtil i Blåmärken
skrev Burtil i Blåmärken
Hej! Ny här.. efter att förlorat jobb, bostad, körkort och glädjen så har jag valt att försöka vakna till. Ta tag i de. Blev inlagd på avdelning 65 för en månad senare efter ett konstant drickande på 19månader.. eskalerade på slutet pga allt som hände. Skämskudden över att förlora allt. Självmedicinering. Idag har de börjat ordna sig. Börjar nytt arbete i morgon och försöker göra allting rätt.
Men en sak jag funderar över. Varenda gång jag har krökat ”hårt” så får jag stora blåmärken på insidan utav överarmarna ? Tänker att jag gör mig ju inte illa just på de stället varenda gång ? Kan även få på bröstet. Hört att de kan vara levern som inte orkar ta emot allt piss man stoppar i sig ? Någon som har erfarenhet utav detta ? Mvh:
skrev VaknaVacker i två månader, check!
skrev VaknaVacker i två månader, check!
Härligt!
Här är en länk till en jättebra föreläsning om hur det funkar när man slutar dricka. Hjälpte mig så mycket i början för jag förstod verkligen vilket gift alkoholen är. Varit nykter i 10 månader nu är så glad och tacksam.
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw
Heja dig!??♀️?
Hej Kennie. Jag har inte personliga erfarenheter av just blåmärken, men jag har själv varit väldigt orolig för vad jag kan ha gjort med min lever. Dock är jag strax 3 månader nykter och känner mig inte så orolig längre. Men i och med detta har jag tagit del av många andra människors erfarenheter genom att tala med dem och genom att läsa deras berättelser samt läst på om de tecken på leverskador som kan komma att yttra sig.
Jag vill inte göra dig för orolig men samtidigt så måste du se allvaret i detta. Av vad jag har förstått så får olika människor lite olika symptom beroende på vilket stadie de är i sin leversjukdom, men att få blåmärken där man inte slagit sig är inget som händer om man inte har en väldigt ansträngd lever. Jag hoppas att du har slutat helt. Du har säkert chansen att vända på detta och få din lever att läka, men om jag var du skulle jag inte äventyra den genom att dricka mer. Många upptäcker inte leverproblem innan det är försent.
Som sagt, min mening är inte att göra dig orolig. Men jag vet inte hur man gör det samtidigt som man får fram hur allvarligt det är. Men se till att inte dricka alls nu så ska du säkert kunna vända på det här. Du borde ha fått lämna leverprover och liknande om du var inlagd antar jag? Vad visade de?