Senaste kommentarerna i forumet

Haha, det känns som att du och jag är samma person nästan. Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrev ditt inlägg!

Ja, det går verkligen bra för mig. Känner verkligen hur mycket det ger att börja träna. Har så mycket träningsvärk så att jag knappt kan gå, det är helt underbart!

Har även världens finaste vänner som ställer upp för mig när det är tufft.

Bullret

Det var därför jag skrev skitvecka

Jag är den förste att förespråka Antabus för att få stopp på sitt drickande. Jag har kört två 6-månaderskurer som varit mycket effektiva. Inte en droppe under tiden, inga biverkningar och ingen påverkning av levervärden. Problemet för mig är att Antabus hindrar mig från att dricka, det får mig inte att sluta. Jag är ju här och skriver, eller hur?
Tyvärr har man som policy där jag bor att Antabus skall intas under kontrollerade former 2ggr/vecka. Allt annat är uteslutet. Det hade varit så enormt mycket lättare om man kunde fått det utskrivet.

Janna:
Dricker man bara lite alkohol med antabus i kroppen blir man jätte sjuk . Kräks . Anöd , yrsel och har en vän som till och med blev blind en period .
Det gör det lättare att göra valet att inte dricka .

Grattis till att du mår så mycket bättre ??
Dum fråga kanske, men ofta ser jag skrivet här på forumet att antabus = då kan man inte dricka.
Vad betyder det undrar jag.. man kan väl fortfarande lyfta glaset och sippa?
Men GÖR INTE DET! ?
Jag bara undrar vad antabus är eftersom det inte går att dricka?
Fortsätt ditt hälsosamma liv!
??

Min man har problem med alkoholen. Han dricker sällan men när han väl dricker blir det alldeles för mycket och han blir helt förändrad, han blir aggressiv, vinglar, sluddrar och slutar inte dricka förrän han somnar. Det har hänt att jag blivit rädd för honom, han har hotat att slå mig och sagt hemska saker. Sedan vaknar han dagen därpå i sina egna spyor och/eller urin sedan dricker han inte alls i några månader. Han har sökt hjälp men han får fortfarande återfall några gånger varje år. Senast förra helgen.

Jag har en pojke på 8 år med en annan man. Sonen har aldrig upplevt när min man varit full utan det har hänt på kvällen när han sover eller när han varit iväg hos pappan.

Jag försöker skydda mitt barn från detta men inser att jag inte kommer kunna göra det för alltid. Han kommer att bli drabbad förr eller senare.

Min man är fast besluten att detta var sista gången han drack att nu kommer han att sluta. Som ni förstår så säger han detta varje gång och med nya förklaringar och ursäkter varje gång.

På ett sätt vill jag bara lämna. Det är för svårt att leva med någon jag inte kan lita på. Men på samma gång betyder han mycket för min son och för mig. Jag önskar att vi bara kunde få ha det bra. Vi har ju det bra nästan alltid. Det är ju bara några gånger om året. Hade det hänt varje vecka hade jag lämnat direkt. Det tär på mig att inte kunna lita på honom. Tänk om min son kommer hem till en full plastpappa och jag inte är där. Då kvittar det hur sällan det sker.

Jag vet inte hur jag ska tänka. Har någon varit i en liknande situation?

I början på hösten 2019 skulle jag kolla järn och något mer. Utan att jag visste om det togs även någon form av leverprov. Minns inte vad det var nu, men om övre referensgränsen var 1,5 så visade mitt prov 1,7. Ingen enorm höjning, men ändock över gränsen.

Det jag fick var ett brev där läkaren hade skrivit typ ”pga högt xx-värde bör alkoholstopp övervägas”. Inget mer än så. Precis som det skulle räcka med en sådan mening? Jag som inte ens visste att provet hade tagits blev helt chockad och arg. Jag rev brevet i småbitar och bad läkaren dra åt helvete, men bara tyst för mig själv tack och lov.

Det borde fan inte vara okej att göra så ? Om man patient har förhöjt levervärde så borde man åtminstone bli uppringd - och erbjuden någon form av behandling eller nåt. Samtal med någon åtminstone.

Då levde jag fortfarande i förnekelse, men att bara skriva så i ett brev lär ju inte leda till någon som helst förändring. Jag har inte heller blivit kallad för att ta nytt prov. Märkligt.

Kram ?

Vad har du gjort i helgen? Är en standardfråga på jobbet på måndagen, en fråga som kan vara rolig
att svara på om helgen varit bra, men som ger mig ångest när helgen ser ut som den gjort nu…

Det kan inte vara möjligt att jag fyra år efter en uppslitande skilsmässa, som jag gått stukad ur och
som gjort att jag fått jobba på att försöka samla ihop allt det som är jag och hitta mig själv igen…
Att jag ännu en gång ska behöva stå med en stor svart klump i bröstet, med nya privata problem som
är för jobbiga att ta upp med vare sig arbetskamrater eller mina nära och kära.

Jag vill inte svara, att jag suttit och tittat på min avbrända älskling, som legat på soffan under nästan
hela helgen. Att när han under sin vakna tid, varit frånvarande i blicken, otrevlig och anklagande mot
mig och sagt saker som att jag kan dra åt helvete, varvat med att jag är vacker, sexig och åtråvärd…
Vem kan jag vända mig till, när hjärtat håller på att gå sönder? När den jag älskar håller på att gå
under av sin beroendesjukdom, en sjukdom som gör att han har två personligheter, där den ena är
älskvärd, sympatisk, rolig och alldeles jävla underbar och den andra får en förvriden verklighet, där
det är helt ok att supa och ljuga, smussla undan flaskor och vara elak och anklagande.
Hur hårt måste vi falla? Innan vi slår i botten och han förstår att han måste söka hjälp, och inse att
den hjälpen inte är jag. För jag står handfallen bredvid, men en medberoendes hjälplöshet, som
försöker bära upp en tillvaro som fullständigt håller på att rasa isär.

Det känns som jag gått ur askan i elden… eftersom jag lämnat ett dåligt förhållande och istället
hamnat i ett annat. Och jag vill verkligen inte känna så, eftersom jag älskar den jag lever med nu och
vill leva med honom resten av livet..

Tack det värmer?. Ja, jag var riktigt ute och cyklade men kanske bara var nyttigt för mig. Fick mig iaf en rejäl tankeställare. Steget att göra något dumt var nog inte så långt borta faktiskt. Nu ser jag framåt och aldrig mer!!!!
Kram tillbaka?

Har druckit en del sprit dagligen i några månaders tid. Fick kallelse att ta ett blodprov på vårdcentralen. Gick dit och tog de, läste på efteråt och ojojoj....de lär ju var högt! Säkert druckit antingen en tredjedel av en 7:a dagligen i minst två veckors tid. Men nu två veckor efteråt (inne på tredje) och jag har druckit i en veckas tid 0,5:or en om dagen. I helgen 1 flaska vin och en starköl på fredagen. I sönd 1 drink, stark 40 %. Vet ju inte mitt utgångsvärde ännu. Tog provet den 9/10 och inte fått svar ännu. Men kan de ha sänkts lite med tanke på att jag ändå dragit mer drickandet?! Hjälp!

Hoppas allt är bra med dig och att du får lite välbehövligt lov. Jag har iallafall lov nu (ja, eller semester då jag inte är pedagog) och det är såååå skönt. Har kört 60 timmars veckor de senaste 2 veckorna för att jobba in ?

Ville i vilket fall bara kika in och skriva en rad och se vad du haft för dig ❤️

Manfall på jobbet idag, så jag fick göra sådant jag inte ska göra. Igen. Suck. Kom hem en timme senare än normalt, och precis när jag stannade på parkeringen ringde min mamma och stimmade om en busstidtabell som hon måste ha hjälp med. Hon ska resa buss till sjukhuset den 9/11. Det är två veckor tills dess. Det är inte utan att man blir lite lätt provocerad när man inte ens hunnit det man hade tänkt att göra idag. Hon ringde dessutom tre gånger inom en halvtimme, helt döv för att jag var kort i tonen och trött som fan.

Ja ja, imorgon blir en bättre dag. Vid köksbordet, så jag kan cykla i dagsljus på lunchrasten. Cykla kl 18 i mörker och regn kände jag inte för ikväll, även om jag nog hade behövt det.

Kram ?

Träffade läkare i dag för fortsatt vårdplanering fortsatt antabus .
Så skönt att kunna lagt korten på bordet hos min chef och berättat sanningen om mitt alkohol problem . Hon tog emot mig med öppna armar och blev glad och stolt att jag öppnade mig . Hon kommer stötta mig och göra allt hon kan sa hon ❤️
Mycke känslor i nyktert tillstånd som trycks fram nu .. sjukskriven 3 v

Har läst lite i din tråd och tycker det var så strongt av dig att berätta för sjuksköterskan! Jag har också varit hos läkaren under årens lopp med förhoppningen att de skulle se, eller i alla fall fråga om mina alkoholvanor, men nej. Och i ärlighetens namn har jag varit lättad varje gång att slippa berätta. Jag var dock och gjorde ett hälsotest för drygt två år sedan, och blev uppringd av läkaren efter två dagar. Jag hade fettlever beroende av alkoholkonsumtion sade hon. Som jag grät när jag berättade för min man. Jag var tvungen att vara spiknykter i två, tre månader för att levern skulle bli bra, vilket den också blev efter två månaders nykterhet då jag inför en resa till Frankrike testade mig igen. Eftersom kroppen mådde bra och levervärdena var normala så började jag dricka igen - inte onormalt, men ändå sakta men säkert mot ett ohälsosamt drickande...Nu är jag nykter sedan två månader och är inne på den tredje. Har inte bestämt mig om fortsättningen än. Har ersatt alkoholen med godis och annat sött och mår inte så toppen som jag hoppats...Men jag är lycklig och stolt över att vara nykter. Hoppas du får bra hjälp nu när första steget är taget!
Kram

Du var verkligen såååå full av ångest och deppig
Var nästan orolig att du skulle göra något dumt.

Därför så underbart att höra - "mår faktiskt bra"
Här är en till som är glad för din skull??
Kram⚘

Har läst din tråd från början när jag hittade forumet.
Kände igen mig själv i mycket. ( exmannen gav mig vin hela tiden)
Så bra gjort av dig att komma igen och göra ett nytt försök.
Och nu 6 Månader????
Hoppas du fortsätter titta in och berätta om din resa.
Stort grattis från mig.
Kram⚘⚘

Känner igen en hel del i din beskrivning. Alkoholen finns i tankarna hela tiden. En hälsokontroll vore kanske bra men vårdcentralen tar ju inte emot en om man inte är sjuk...

Andrahalvlek?. Ser tillbaka på hur jag mådde när jag började skriva här så hu då?. Ett satans gift är vad A är och fy vad det förstör oss. Glad att jag hittade hit till alla underbara människor som vet hur man mår och hur man tänker. Ovärderligt är det.
Kram?

Det här med att söka hjälp inom vården.
Ja då får man nog vända sig direkt till beroendevården!

Har minst 3 besök till vårdcentral för onormal trötthet de senaste 10 åren.
Har vid alla besöken lite svävande sagt att jag nog dricker lite för mycket A.
Responsen har varit:
"Nej de flesta dricker som du"
"Du är kanske deprimerad"
"Det är nog mest klimakteriet du känner av"

Hos företagshälsovården då jag i hälsoundersökningen drog ner antalet glas/vecka men ändå var ärligare än tidigare besök -
"Du kan väl försöka dra ner lite"

Känslan jag får är att de inte vill befatta sig med en!

Har upptäckt att jag numera främst får vinsug när jag vill fira något, känner mig glad och upprymd.
Får väl hoppas på att inget fantastiskt bra händer mig ??

Kram till er alla som kämpar där ute ⚘⚘

Har läst lite i din tråd och tycker det var så strongt av dig att berätta för sjuksköterskan. Jag har också varit hos läkaren med förhoppningen att de skulle se, eller i alla fall fråga om mina alkoholvanor, men nej. Och i ärlighetens namn har jag varit lättad varje gång att slippa berätta. Jag var dock och gjorde ett hälsotest för drygt två år sedan, och blev uppringd av läkaren efter två dagar. Jag hade fettlever beroende av alkoholkonsumtion sade hon. Som jag grät när jag berättade för min man. Jag var tvungen att vara spiknykter i två, tre månader för att det skulle bli bra, vilket det också var efter två månaders nykterhet då jag inför en resa till Frankrike testade mig igen. Eftersom kroppen mådde bra så började jag dricka igen - inte onormalt, men ändå sakta men säkert mot ett ohälsosamt drickande...Nu är jag nykter sedan två månader och är inne på den tredje. Har inte bestämt mig om fortsättningen än. Har ersatt alkoholen med godis och annat sött och mår inte så toppen som jag hoppats...Men jag är lycklig och stolt över att vara nykter.
Kram

Kram ?

På Minuten fyra veckor ?
Så glad!

Så glad för din skull ?

Kram ?

Lögner tillhör missbruket och ärlighet tillhör nykterheten ?

Gödit ser lika konstigt ut som gött ? Men jag förstår vad du menar! Googlade på ”hur böjs göda” och fick fram att det heter göda, gödde, gött. Google ÄR fantastiskt!

Kram ?

Fixade en bjudning hos vänner som drack vin. hade med alkoholfritt och det funkade men ska inte ljuga hade hellre druckit det vin de drack :-) Fixade det och är stolt över det. Bortbjuden även nästa helg med vänner som vi alltid druckit mycket med så det blir spännande att se hur det är att umgås nykter. Skulle tro att de tycker att vi är tråkiga att vi inte ska dricka men hoppas bli respekterad för beslutet. Försöker tänka på alla gånger jag gjort bort mig och blivit för full vilket jag i princip alltid blivit och mått såååå dåligt över det dagen efter. Det hjälper för att hålla ut hoppas jag