Senaste kommentarerna i forumet

Vad bra att du har börjat och att du pratat med din sambo! Många är väldigt trötta i början, tror det är att kroppen inte riktigt fått känna efter förut, samt att både den och hjärnan fått slita med att ta hand om alkoholen. Tänk att den här tremånaders perioden är något du bara gör, sen kan du fundera på att dricka eller inte, men nu är det nykter som gäller, det blir lättare då. Kolla klipp med Annie Grace på YouTube eller köp hennes bok Tänka klart, där finns mycket fakta. Kolla också Andra halvleks tråd med mycket bra fakta och tips! Jag håller på dig, det här fixar du!

Min mamma har haft problem med alkoholen i nu över 10 år.
Hon dricker tills det tar slut varje gång och det slutar ofta med att hon ramlar, kravlar eller sitter på golvet och pratar med sig själv ; helt obegripliga saker. Vad beror detta på? Det blir och har blivit så vid varje fylla sen typ 1-2 år tillbaka. Har försökt googla men hittar ingenting. Är det hjärnan som börjar ta stryk eller kan det bero på något psykiskt? Hon lever verkligen i förnekelse och gör det mesta för att förtränga jobbiga problem så som sin uppväxt, bagatelliserar saker som är rätt allvarliga osv .
Tacksam för hjälp !

Ditt äktenskap är på pricken som mitt andra äktenskap.
Höll i 5 år. Vi skilde oss 2016.

Blev över huvudet kär.
Han var otroligt omtänksam och gav mig massor med uppmärksamhet.
Han behandlade andra dåligt och jag min idiot trodde det gällde bara andra, mig skulle han alltid behandla väl.
Vi skulle flytta ihop och gifta oss bums!
Jag skulle inte prioritera mina barn.
Mycket vin blev jag serverad.
Hatade sitt ex, hans barns mamma.
Sedan orkade han inte hålla uppe den fasaden och behandlade mig som skit.

Jag stack och snabbt gick det.
Inte ångrat mig en sekund.
Min relation med mina barn blev 200% bättre.

Det positiva när man inte har barn ihop är att man inte behöver se den andra efter att skilsmässan är över.

Jag förstår verkligen vad du går igenom⚘

Jag ska strax iväg till gymmet och köra spinnig i en timme. Känner fortfarande av gårdagens två timmars skogspromenad i kroppen. Tänkte tanken att hoppa över gymmet i någon sekund. Då missar jag ju den sköna känslan efter avslutat pass. Nä det blir till att rycka upp sig och dra till gymmet.

Jag ska strax iväg till gymmet och köra spinnig i en timme. Känner fortfarande av gårdagens två timmars skogspromenad i kroppen. Tänkte tanken att hoppa över gymmet i någon sekund. Då missar jag ju den sköna känslan efter avslutat pass. Nä det blir till att rycka upp sig och dra till gymmet.

Ang skillnad;

"Jag har förstått att du har slutat dricka några gånger tidigare. Vad är skillnaden den här gången tycker du?"

En sak tror jag faktiskt är skillnad, månaderna innan märkte jag när jag hade samtal med en kompis hur oresonlig och arg jag blev. Oförlåtande. Tror det var en sak till som fick mig inse att det här inte är hållbart. Antagligen hade pulkaåkandet i utförsbacken börjat accelerera utan att jag märkte av det.

Nu när vi träffas känns det bra mycket bättre. Min kompis får ha sina åsikter. Det gäller för övrigt många andra situationer.

Beror antagligen på ? Mindre interna konflikter för mig. Jag behöver inte vara 1000% perfekt (spelandes perfekt), så andra behöver inte vara det heller lika mycket.

Regn och rusk här, så blir en innesittarkväll!

Jag är ursinnig!

När jag för första gången lärde känna min man, för ca 25 år sedan, jobbade vi ihop. Det funkade inte så jättebra. Jag tyckte att han var sur jämt och han tyckte att jag var ifrågasättande. Vi var i luven på varandra inte bara en gång.

Tiden gick och sen för nästan 7 år sedan kontaktade han mig på Facebook. Han bjöd ut mig på middag och jag som hade bestämt mig för att leva ensam föll pladask! Han var varm och inkännande. Han fick mig att må bra och vi hade massor att prata om. Han lyssnade!

Han var väldigt på att vi skulle förlova oss tidigt och han uttryckte också att han ville gifta sig snart. Det är ju smickrande och även om jag borde bromsat så kände jag mig lite som tagen med storm.

Ganska tidigt i vår relation kunde han visa svartsjuka gentemot mina barn. Jag gjorde klart för honom att de är mig nära och kommer alltid att vara det. De kommer först. Trodde i min enfald att när han kände sig tryggare med mig så skulle denna svartsjuka lägga sig. Det har den väl till viss del, men den lyser genom mellan varven. Han kommer ofta med synpunkter på mina ungar och de är sällan grundade på något.

Han har under hela vårt förhållande flaxat mellan det han säger att vi skall göra och sedan ändrat sig till att vi skall göra något helt annat istället.

Han har otaliga gånger lämnat mig ensam efter ett gräl. Innan vi flyttat ihop stack han till sitt hus och senare har han gått till jobbet eller någon av sina lägenheter. Ofta i samband med att han går har han vräkt ur sig något kränkande.

Han har bevisligen ljugit för mig ett antal gånger. Och inga små vita lögner utan medvetet lurat mig.

Jag har ställt upp för hans barn. Givit bort grejor och finansierat nya boenden för dem. Nästan alla pengar har jag fått tillbaka, men han är fortfarande skyldig mig en del.

Jag har lyssnat och försökt vara förstående när han talar om sina tidigare relationer. Mamman till barnen är tydligen totalt knäpp. Men jag undrar ju nu vad han kommer att säga om mig?

En nära vän till honom sa en gång ”Han (maken) är så annorlunda i början av en relation, men sen är det som att han inte orkar hålla fasaden uppe”.

Varje gång vi haft en uppgörelse och han kommit med något nedlåtande eller kränkande har jag sagt till honom att varje gång det händer så tar det en bit av min kärlek till honom.

I samband med att vi träffades ökade också min alkoholkonsumtion. Han gillar att ha ”fest” med vin och god mat. Vi har åkt på all-inklusiveresor (som jag har betalat) och alkoholen har flödat.

När jag i våras började grunna på allvar på vår relation så började jag också tänka på detta med alkoholen. Vi har ofta bråkat när vi druckit och det har ju aldrig slutat bra.

Jag började också att dricka mer ensam och allt accelererade.

Jag har väldigt ofta i samband med alkoholintag funderat på att skilja mig så när jag nådde min botten i somras hade jag en liten förhoppning om att VI skulle bli bättre. Döm om min förvåning när jag upptäcker den totala motsatsen.

Nej, jag VILL inte mer nu! Varken att vara gift med honom eller dricka alkohol!

Idag fick jag faktiskt frågan ”Dricker du alkohol?” av en liten farbror jag brukar möta på hundpromenaderna. ”Nej” sa jag och kände mig faktiskt sådär stolt igen!

Hade inte tänkt att skriva om detta, men det är skönt på något sätt!

Jag lever
Jag andas
Jag är nykter

Kram ⚓️

Tack bästa ni.

Se klart - Det bästa med food pharamacy är att du inte behöver ta bort glassen. Budorden är att vara snäll mot sig själv och lägga till grönsaker, so no harm there.

Andrahalvlek - Tycker om färgglada vimplar

miss lyckad - Yes, gröna drinkar utan A ftw!

Känner att jag börja komma upp i luften från min startsträcka i nykterhet. 30 dagar är magiskt, nästa är 60 som jag vet gör stor skillnad. Så nu är jag på g, härifrån blir det inte så svårt att hålla i nykterheten för mig, ångesten är borta och jag är inte dugg sugen på att återgå till att vara trött, stressad, ofokad och ständigt ha problem med olika kroppsliga symptomer. Har lärt mig att det är en låggradig kronisk inflammation som ständig gör sig påmind i kroppen som möjligt är en direkt konsekvens av A, men för mig helt uppenbart är en indirekt påverkan, då jag äter osunt när jag inte är nykter.

Är tacksam varje dag jag väljer ett sunt liv, det är så mycket roligare och bättre på så många sätt.

Kram på er.

Jag jobbar oxå med att försöka hushålla med mina resurser. Tänker på det varje dag och försöker hitta balansen. Har haft två rejäla utmattningsperioder i mitt liv som jag inte vill ha tillbaka. Balansen i livet har varit svår att hitta för mig. Det blir ofta full rulle framåt tills det tar stopp av olika anledningar.

Kul att se dej också! Ja tänk så länge vi känt varann! Så känns det. Jag tittar in ibland på detta välbekanta forum. Kommenterar sällan men ibland känner jag mej manad:). Många som kommit och gått under åren. Det är glädjande att tänka att det lyckats bra för många. Jag minns hur jag med både förundran och lättnad läste andras berättelser om fylla, att gömma alkohol och black-outs. Och jag tänkte herregud, det finns dom som varit värre än mej, haha!

Ha det så gott!

L

Hej.
Ja.. Det finns alltid något att skylla på. ?

Man kan säga att man är orolig och ta upp olika konkreta situationer. I stället för att säga att han är si eller så, är det som jag ser det en bättre idé att berätta hur den andras drickande upplevs. Nu har ju inte jag lämnat min anhöriga, men så här tänker jag.

Sköt om dig. ?

för de orden Charlie. Nu inne på dag5 och det är verkligen svajigt i humöret. Har i alla fall börjat motionera för att få lite struktur.

Hur säger man till någon att man vill lämna honom pga av att han dricker för mycket. Börjar man prata om detta så blir han bara arg och så säger han att jag inte förstår honom och att det inte är så lätt och nu har han så mycket runt sig. Men jag försöker säga till honom att jag gör allt för att hjälpa honom men jag tror inte han vill ha någon hjälp. Det finns alltid något att skylla på. Hur har ni andra som lämnat sagt eller gjort❤

Vi är många härinne som har svårt att nöja oss med good enough, det vill säga tillräckligt bra.

Jag jobbar med det hela tiden, och försöker hushålla med den energi jag har. Just hemarbetet har jag taggat ner rejält senaste åren.

Jag har ju varit utmattad, så jag var tvungen för att inte bli sjuk igen.

Kram ?

Ser att du gör en del inlägg här. Så fint att se dig och att du lever gott i din nykterhet. Känns lite fantastiskt att tänka på alla år vi följts åt här och att våra liv tagit en så bra vändning! Ha det bäst / mt

Tack @kennie för tips! Jag gick med i fredags och har nu varit nykter sen dess!!!! Berättade för minnesmonument allt som jag ljugit om gällande smugglandet. Han tog de bra. I dag är det torsdag och jag mår bra! Suget kommer komma i helgen men jag SKA motstå. Dock känner jag mig fortfarande väldigt trött? Gör man de i början? Har inga andra besvär. Tack för stöd kram

Jag har sovit fyra timmar inatt och inte ens sammanhängande.
Idag är det en svart och jobbig dag.
Men – jag tycker inte synd om mig själv. Det är skönt.
Jag tror på att bättre dagar ska komma.
Jag är tacksam över att jag hade valet att sluta dricka och jag kan se att mycket gott fortfarande finns kvar omkring mig.

Pianisten, Det svåra är att veta vad kroppen/psyket egentligen behöver för att orka med allt vi vill göra/uppleva. Det gäller att hitta alla energitjuvar och planera rätt. Jag klarar inte heller av ett stökigt hem. Jag blir skogstokig om det är ostädat. När barnen var små och bodde hemma fick de ofta ovett av mig när det stökat till. Jag kan inte få ro inombords innan jag har städat huset på fredagar. Jag måste oxå ha en grovplanering över vad som ska hända under alla mina dagar både på jobbet och privat. Har jag inga planer får jag ångest och mår dåligt. Jag försöker djupandas och vara i nuet så mycket som möjligt. Det lindrar ångesten för min del. Dessutom käkar jag lyckopiller sedan många år tillbaka. De hjälper mig att ha ett bättre humör. Jag känner oxå väldigt ofta att jag aldrig blir riktigt återhämtad med energi för jag orka med mig själv fullt ut. Alkoholen var min flykt kompis men inte nu längre. Ibland drömmer jag om att bosätta mig mitt i skogen för att hitta lugnet inombords. Vet dock av erfarenhet att jag blir super stressad av att vara för mycket ensam. Jag tror jag är en HSP människa. Det blir ju liksom aldrig bra för min del hur jag än gör. En dag i taget :)

Ja det kan mycket väl ha varit just vila kroppen egentligen behövde i lördags, att jag helt enkelt inte räckte till för det jag hade lovat i ett starkare ögonblick. Sen vet jag också att om jag inte planerar helger så händer ofta väldigt lite och t.o.m lite ångest brukar dyka upp, så svårt att veta hur jag skulle kunna gjort annorlunda. Jag fixar ju inte oreda hemma heller, det skapar sån stress i mig, ännu ett problem jag inte kommit runt.

Så länge det bara är jag själv att rätta mig efter så fungerar saker väldigt bra, men i relationer till andra, som min familj eller vänner finns alltid en känsla av att inte räcka till. Att aldrig få nog med avskildhet. Aldrig vara helt återhämtad.
Min flykt-fantasi att resa iväg själv eller bo och leva själv finns alltid nära och lugnar. Men jag har ju satt barn till världen som jag älskar, hur skall jag räcka till. Jag klarar inte ensa av att ge dem EN dag utan att mitt humör tränger igenom och visar så starkt att jag helt enkelt inte räcker till. Vad äter min energi?

Varje dag tränar jag fortfarande på att var jag. Slappna av. Inte ta mer plats än jag behöver. Hitta energitjuvar.
Känner t.o.m just i detta nu att en viss ångestklump trycker i bröstet, lite lätt andnöd. Jag räcker inte till.

Jaha, idag firar jag 10 veckor nykter. Har blivit så att jag är tvungen att gå tillbaka i tråden för att se hur länge jag har varit nykter. Tänker sällan på det och har slutat räkna. Dagar och veckor rullar på och jag mår väldigt bra. Saknar inte att döva mig med alkohol.

Hoppas alla får en riktigt bra dag ❤️

Min senaste längre nyktra period varade i ca 8 månader. Sedan kom en gammal vän på besök
och jag beslöt mig för att festa. Märkligt nog var ruset som en ungdomsfylla, dvs hade väldigt
roligt och alkoholen gav positiva effekter. Drack ganska mycket, men ingen urspårning.
Sedan fortsatte jag dricka ibland (den positiva effekten avtog nästan direkt) och så småningom
smög sig det tunga drickandet på. Klassiskt. Ungefär som att bli alkoholiserad, det tar
lite tid och sker successivt. Min taktik är och måste vara: Drick inte alls. Och på frågan om att ta ett
glas, kan jag ärligt säga att jag inte är intresserad - jag vill supa och bli full. Ett glas finns inte
och har aldrig funnits.
Skulle avråda ALLA med alkoholproblem att aldrig försöka dricka "normalt".

Jag har fö två äldre goda vänner som valt att dricka, trots insikt om alkoholism.
De väljer att dricka på ett sätt som sannolikt kommer förkorta livet,
samtidigt som deras relationer, familj och vänner, lämnar skeppet en efter en.

Så - ett återfall för mig är lika med ett val att börja supa igen. Skulle detta hända,
det kan det, skulle jag direkt ringa beroendecentrum och sätta mig själv på antabus.

Hej! Jag upplever att mina värderingar, vem jag är och vad jag står för tynar bort när jag druckit för mycket. Jag tappar konsekvenstänket och blir helt känslostyrd och inte det minsta rationell i mina beslut och samtal. Känslorna tar över helt och äter upp alla logiska förklaringar. Jag vill känna mig trygg i mitt drickande, det gör jag inte. Känner någon igen sig?

Min partner har försökt stötta mig men nu ledsnat när jag inte visar på förändring. En vit period är inskrivet nu. Hoppas att det ger mig all tid för reflektion.

....för det hjälper otroligt mycket.
Jag har pratat med en kompis om våra problem i flera år och det har hjälpt mig under tiden även om jag mått dåligt och att det tog flera år för mig att komma till beslutet att lämna situationen.
Kompisen har alltid funnits där och det är jag otroligt tacksam för, när jag äntligen tog beslutet sa han till mig, " jag tycker att du gör rätt val efter allt som varit, gräset är oftast inte grönare på andra sidan men i ditt fall kommer det nog vara det"....
Som jag skrev tidigare så blev vändpunkten för mig när jag läste boken djävulsdansen, den fick mig att inse mitt eget problem som medberoende och även hur en beroendeperson fungerar.
Jag kan verkligen rekommendera dig att läsa/lyssna på den.
Jag förstår precis hur du känner dig även om det var han nu som lämnade dig, ta det som ett tecken att du slapp och ta beslutet.
Jag kan ju se här, även om min fru är ordentligt medveten om vår situation och att vi haft skillsmässo diskussionen tidigare så är jag nu det svarta fåret även om hon vet och sagt att hon förstår varför jag lämnar.
Du har nu chansen att komma ur det utan att bli skuldbelagd för allt man kan tänkas bli skuldbelagd för när man själv tar beslutet.
Jag hoppas du finner styrka i din jobbiga situation, men tänk på dig själv. Fundera över alla stunder du mått dåligt, stora som små pga beroendet. Tänk på ett liv utan att behöva se detta precis framför dig hela tiden.
Visst , eftersom barn är med i bilden finns ju alltid kontakten med pappan att riva upp känslor under lång tid och rädslan för att de ska dricka när de har barnen.
Jag ser det som så nu att jag ska ta mig ur bojorna här hemma och få till mitt egna boende för mig och barnen på halvtid.
När sedan huset är sålt och allt är klart kan man sätta lite hårt mot hårt om de inte tar sitt ansvar när de har barnen.
Skriv gärna av dig dina känslor och tankar även här så mycket du orkar, även det har hjälpt mig i mitt beslut då det är otroligt skönt att få tankarna och känslorna på "papper"
Många styrkekramar till dig!

Jag hejar på deg! Jag önskar dig styrka och mod.

Jag önskar den till mig själv också. Tiden skal visst hjälpa.