Senaste kommentarerna i forumet

När man inte lyckas och när man inte känner sig på topp då värmer det så himla mycket när någon skriver ett inlägg...när man får en hälsning...det blir varmt i hjärtat...tack FinaLisa och Charlie70:)

Vet inte ...men kanske är jag på väg att nå botten...då man känner att man verkligen vill bli fri från alkoholen för att leva det liv man önskar! Jag känner väldigt starkt just nu att jag behöver ta hand om mig om jag ska hålla...för jag känner mig väldigt sliten...trött...och att jag definitivt inte prioriterar mig själv....och där bör det inte finnas plats för alkohol! Idag har jag pratat med läkaren på sömnmedicin...har en lindrig sömnapné...så att ta itu med både vikt och alkohol är ju att föredra..och faktiskt något jag vill...men alkoholen är prio 1 att börja med...undviker jag alkoholen då blir jag inte lika triggad att äta onyttigt.

Men...fortfarande handlar så mycket om min dotter....tänker att hennes chef inte har kunskap om arbetsrätt.....det är så dålig planering. Det handlar om ekonomi...medicinering...mm mm...dessutom en kille som inte har varit snäll...som kommit och hämtat sina saker som han hade i hennes lägenhet efter att han valde det som sin tillflyktsort...som även gjort en massa annat dumt just nu...det oroar/triggar min dotter...och väldigt lätt även mig...

Igår fick jag en kallelse till mammografi och idag en kallelse till vårdcentralen...tänker att kallelsen till vårdcentralen handlar om att följa upp mina olika värden vilket är jättebra! På fredag ska jag till rådgivningscentrum....är oerhört trött på alla dessa olika besök på olika verksamheter ...men ändå tacksam..för många av dessa besök är kopplade till mitt alkoholberoende...så om jag inte ska behöva gå på massa besök..så måste jag göra skillnad..själv...ingen annan kan göra det...jag förstår det.

Kram till er alla:)

Ja så var det dags för nästa steg för mig att ta, idag tog jag kontakt med vår pastor; för att prata missbruksfrågor. Jag hade inte tänkt djupdyka i mitt eget liv, även om jag behövde ta upp det. Ganska bra få ett perspektiv från utsidan; av någon som med omsorg kan säga; du behöver tänka på dig själv först, tror du inte det?
Så sant.
Så vi pratade mer om att jag behöver få stödkontakter ”irl”, istället för bara via nätet; jag fick med mig lite frågor hem och så ska vi ses om en vecka igen.

I övrigt; jobb jobb jobb. Ska koppla av och zappa på tv:n medan jag tänker över mitt stordåd idag.....

Stort Grattis till dina nio månader!! Så himla strongt och bra och fint och allt på en samma gång!!

Lycka till med jobbet...att börja lite försiktigt...håller tummarna att det ska funka och att det ska kännas bra för dig!

Stor varm kram:)

Jag är inte imponerad av alla "understreckningar", ger ett plottrigt intryck ... Det förra var bättre.
?

Tack för omtanken. ?

Idag mår jag bra, vi har pratat. Han skäms dock och sade förlåt, men tar nya tag. Vi har varit i skogen, undrar när det hände senast. Så olika vardagen ser ut med och utan alkohol. ?

Jag skulle önska han hade vänner. Han har dragit sig från sina vänner tycker jag, som de flesta dricker mycket. Hoppas han skaffar sig nya nyktra vänner. Nu känns det som att han bara har mig, då hans kontakt till familj och släkt drastiskt har minskat.

Jag vet mycket väl att jag inte borde känna så, men jag upplever att jag har mycket på mina axlar om han håller sig nykter eller inte ...

Gult fält vid rubrik, länkstreck överallt. AH har onekligen förändrat utseende idag, på mobilen åtminstone.

Snart hoppas jag få min padda, får se om jag övergår till att skriva där. Trot eller ej, långskrivare som jag är, så skriver jag alla mina inlägg med höger pekfinger. Men det går väldigt snabbt!

Kram ?

Det är otroligt skönt att ha det här forumet, att stöta och blöta högt och lågt med likasinnade. Likheterna är fler än olikheterna.

Kram ?

Så jobbigt det måste vara ... ?

Vill du faktiskt veta om något mera hände? Vad skulle du få ut av det? ?

Det som har varit är i det förgångna. Det kan man tyvärr inte förändra. Det man kan göra, är de val man gör här och nu samt i framtiden. Hoppas du inte tar illa upp av inlägget, vill dig bara väl. ?

Har fått tid för läkarbesök på tisdag.
Nästa torsdag skal vi på meglingsmøte.

Det är mer ett praktiskt möte (men obligatorsilt för par med barn) där man kommer överens om hur man løser praktiska frågor.

Herregud. Jag skal efter 10 år och tre barn bli singel.
Inget ovanligt, men skrämmande.

Jag gråter.

Hade det blivit såhär oavsett.
Jag tror faktiskt inte det. Vi har alltid haft en fin relation. Vi är goda för varandra.
Alkoholen drar oss isär.

Men vad vet jag om det egentligen? Han menar nog att det handlar om andra ting också. Sant eller bara ett sätt att överflytta skuld?

Jag går parallet med sorgen før alkoholen nu också igenom denna seperationen. Ångesten för barnen, rädslan før allt det praktiska. Sorgen över alla drömmar som krossas.

Herregud, livet kan gøra ont ibland..

Å vad jag önskar att jag klarar två helger nykter. Bra jobbat!

Jag är imponerad av dig Sommarbarnet som förutom det här med din man, roddar med bilaffärer, bostadsfixande, och som grädde på moset skaffar ett nytt jobb! Och allt detta under pågående nykterhetskämpande!

Du är verkligen handlingskraftig och vet vad du vill. Bra också att du pratat med andra, en väldigt viktig parameter enligt mitt tycke.Det blir man ännu starkare av. Du kan med mycket gott samvete vara stolt. ?

Kram

Och vad känner du idag?

Känslor är bara känslor och de går alltid över. Och suget lyfter aldrig glaset till din mun.

Kram ?

Det måste du berätta mer om efterhand. Balans mellan jobb och aktiviteter, plus och minus, är ju en svinsvår nöt att knäcka. För alla.

Synd att det blev så dämpat för dig under lördagsfamiljeaktiviteten. Kanske var du bara trött? Men barnens reaktion tyder ju på att det var önskvärt, och värt fler chanser.

Jag försöker tänka ”vila först, jobba sen”. På lördagar gör jag vad jag vill. På söndagar gör jag nytta. Det får se ut som ett bombnedslag här hemma på lördagar, jag har lärt mig att titta bort. Jag gör hellre ett rejält ryck när jag är utvilad. Och jag håller efter hyfsat under veckan.

Det är bra att involvera hela familjen i hushållsarbetet, det går snabbare och barnen lär sig inför framtiden i egna hushåll.

Kram ?

Det är både en välgärning och en förbannelse att de hemska minnena försvinner snabbare än de fina minnena.

Det är när vi glömmer vilka hemska saker som vi har gjort på fyllan, och hur dåligt vi mått, som vi riskerar att falla dit igen.

Jag tror därför att ett principbeslut är det enda rätta. Att aldrig ta första glaset - och det är inte förhandlingsbart.

Jag har slutat röka flera hundra gånger sen jag började röka vid 14 års ålder, och börjat igen varje gång. Först när jag började snusa i 30-årsåldern kunde jag sluta röka.

Jag har inte försökt sluta snusa en enda gång på alla dessa cirka 20 år. Men just nu försöker jag följa Mrx recept: 10 prillor/dag. Funkar nästan varje dag, även om jag slarvat lite de sista dagarna kom jag på nu.

För mig känns det tusen gånger värre att ens tänka tanken att sluta snusa jämfört med att sluta dricka. Vet inte varför ens tanken känns oövervinnlig.

Så ja, jag är väldigt imponerad över ditt snusstopp! Och alkoholstopp! Jag är väldigt glad för din skull och ska peppa dig in i kaklet ända till julafton. Då skålar vi tyst i julmust allihop ?

Kram ?

I natt vaknade jag av olika drömmar tre gånger. Alla tre beskrev olika typer av kaos och stress. Jag fattar hinten.

Minns inga detaljer, men förstod direkt att det var drömmar eftersom de alltid har så konstiga detaljer som inte ens min fantasi hade kunnat komma på.

Dels är det som alltid mycket på gång på jobbet. Jag fortsätter göra en del saker som jag inte skulle göra egentligen, och jag får nya arbetsuppgifter hela tiden. En kollega är långtidssjukskriven och hans uppgifter plåttras runt på oss andra. ”Kan du ansvara för detta också?”

Under oktober ska vi dessutom göra en rejäl omgörning i både arbetssätt och innehåll. Utbildning ska planeras, och allt ska klaffa. Nu tror jag att den planeringen håller. Jag hoppas det i alla fall.

Samtidigt hade vi igår ett videomöte inom koncernen, med kollegor på andra orter som gör ungefär samma arbetsuppgifter som jag. En av dem, som jag känner väl sen flera år, var rejält pressad av sin arbetssituation - och det gjorde mig så ont att se.

Så hur hanterar jag detta idag? Jo, jag tar smskontakt med kollegan och hon ringer upp mig och vi pratar en lång stund. Jag försöker peppa henne så gott jag kan, utifrån mina egna erfarenheter. Men mest lyssnar jag.

Hon är tacksam över att få prata, att någon ens ser att hon mår dåligt. Jag är den första kollegan som ens frågat hur hon har det, även inräknat hennes egen arbetsplats.

Sådant går faktiskt att fånga upp på video om man är lyhörd på vad folk säger, deras ton och kroppsspråk. OM man känner dem sen innan, så det förutsätter att man har en relation sen tidigare.

Samtidigt är hon lite i samma sits som jag, hon vill inte ”störa” sin stressade chef. Ett jävla dilemma. Chefer är inte heller immuna mot stress, långt ifrån.

Sen gör jag det allra nödvändigaste på jobbet och gör en grovplanering över resten som ska göras den här och nästa vecka.

Sen får jag plötsligt huvudvärk från helvetet och får gå och lägga mig. Ibland är det inte bättre att jobba mer utan att jobba mindre, och min kropp har sina knep för att få mig på knä. Tack och lov kunde jag somna och nu mår jag mycket bättre.

Imorgon blir det möte, möte, möte på jobbet igen. Orka. Ja ja, allt blir som det blir och går som det går. Ett helvete i taget.

Jag väljer att inte ta ut oron i förskott. Jag väljer att inte slå på mig själv för att jag inte hinner med allt jag skulle vilja göra. Jag väljer att prioritera det allra viktigaste, och avboka det som kan avbokas. På ons 30/9 skulle jag deltagit i ett studiebesök hela dagen. Krånglade mig ur det genom att skylla på corona.

Vissa personer (som min chef) vill vara med på allt. Det vill inte jag. Jag vill vara med när det handfast berör mitt jobb, inte annars. Det jag behöver veta kan min chef återberätta för mig.

Kram ?

Varmt välkommen hit till forumet! Du har startat ett par trådar och är igång i din förändring av dina alkoholvanor. Du funderar över medicinerna du får och hur de verkar när du dricker.

Du ringde medicinupplysningen då du hade funderingar, bra gjort! Nu har du flera saker som snurrar kring detta och det är ju såklart en bra idé att vända sig utåt för stöd på flera vis, utforskande och undersökande som person bra egenskap i en sådan här förändring. Det som bekymrar dig nu är olika symtom du tror kan vara biverkningar och en idé du har är att ringa läkaren för telefontid. Det låter som det tryggaste och bästa alternativet för dig just nu. Såhär ska du inte behöva må.

Här på alkoholhjälpens forum har vi ingen medicinsk rådgivning samtidigt är det ju såklart skönt att berätta och dela erfarenheter vilket verkar vara hjälpsamt för dig, hoppas du fortsätter göra det även om vi inte kan lugna dig med svar kring just dessa frågor.

Du är igång nu och det är snarare regel än undantag att en förändring går lite kringelikrok-stig och inte motorväg, du går dock tydligt och bestämt åt det håll du vill!

Ta hand om dig och hoppas du får en snabb tid med din läkare, annars ring en beroendeakut eller 1177!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Han går nu.
Jo det blev så. Och tankarna snurrar.

Beror det på det han säger, att vi inte funkar längre eller beror det på nått annat?

Tanken slog mig inte först. När vi pratade och han sa att han ser ingen annan utväg än att vi separerar så var jag delvis enig.
Jag sliter. Vi sliter.
Speciellt de sista veckorna. Och efter søndagen är det illa på riktigt.

Jag har ju levt i förnekelse så länge och därför inte förstått, och därmed inte heller vart så svår att leva med før han. Det är annorlunda nu.

Jag grät och sa att denna alkoholen var ond. Då sa han att det vara andra saker också. Menar han det, eller vill han inte ta hela ansvaret? Menar han att jag har skyld i detta? Med vad i såna fall? Eller är det bara ett sätt att försvara sig?

Han vill flytta ut. Helst idag. Menar att han kan flytta in i en airbnb lägenhet. Han vill ha barnen 50% från början. Jag är tveksam.

Tror inte att det är en superbra ide att han skal ha barnen varannan vecka boende i en airbnb lägenhet. Jag litar ju inte heller på att han håller sig nykter. Før det är den andra biten här?

Flyttar han ifrån mig (oss) eller flyttar han till möjligheten att dricka?
Jag vet inte.

Och jag vet inte heller hur man gør i denna situtionen?
Jag har kontakt min läkare før råd?

För å ena sidan vill jag ta mitt ansvar ovanför barnen, men vet inte hur jag skal göra det när jag inte har dem? Hur löser man det?

Jag vill inte vara beroende av systemet men jag kan ju knappst gøra nått utan det?
Jag har beställt så kallad mäklartimme men vet inte om de har myndighet att neka han sitt samvær som jag tror han har krav på?
Vem kan gøra det?
Vem kan følja upp att han är nykter?

Ja det var den lilla detaljen... och en viktig del.... men igår var det svårt med andningen igen!
Har så mycket energi och vill så mycket. Men kroppen och andningen glöms bort när viljan kör på. Så på kvällen är jag trött. Och dagen efter ännu tröttare.... så idag har jag tagit det lugnare.. och andats!

Igår när jag va så trött efter jobbet så började jag fantisera om att dricka vin igen. Kändes nästan som att jag kunde skita i allt och njuta av livets ”godbitar” igen. Den när man kommer hem och bara tar ett glas och njuter....
(men gjorde inte det.)
Och idag när jag vakna och tänkte på det så var jag glad att jag inte druckit. För kände inte alls för det idag. Kändes dumt att jag va sugen igår. Tänk att det vänder så fort. Känslor är mest bara känslor....

Hej,

Jag känner mig så skyldig som ens skriver här. Min fråga där jag gärna vill ha input är hur man vet om nån har problem med alkohol?

Min man är världens bästa man och pappa när han vill. Men det som svävar över oss är en vän till honom som helt klart dricker alldeles för mkt o som alltid drar med min man i det. Min man är vuxen så jag skyller inte på vännen, men även om vi har pratat innan och min man har lovat mig att det inte ska bli så sent eller mkt så blir det så. En gång ljög han för mig om att han var där när de istället hade tagit sig in till stan för att gå på krogen (vilket är ett projekt i sig då vi bor långt ute på landet). En annan gång skulle vi fira jul med min mans barn men på morgonen innan de kom så stack mannen och vännen iväg för att fiska och jag fick hämta en jätte, jättefull man. Han kunde inte ens stå, snubblade hemma och spydde ner allt och bara satt på golvet och skrattade och jag fick höggravid städa medan barnet och exet var på väg till oss. Han var jättefull o missade hela julklappsöppningen, satt bara o upprepade samma sak. Jag fick dela ut presenterna eftersom att han inte riktigt kunde stå.

Det finns några fler såna här incidenter, men de är inte jättemånga på de sju åren vi har varit tillsammans. Det som är den gemensamma nämnaren är att han inte kan hantera mängden han dricker i sällskap med sin vän och det spelar ingen roll om han då är själv med barnen eller om vi har viktiga planer. Det blir alltid mer. En gång när jag inte var hemma så la han sig för att sova i snön, jag försökte ringa honom så många gånger, hans familj osv. Till slut svarade han och gick hem. Så framförallt är jag orolig för barnen, nu är de stora barnen så stora så utöver att de tappar respekten för honom kan han inte utsätta dem för något allvarligt, men vår lilla son är jag orolig för. Vill inte lämna min man ensam med honom om inte stora barnen är hemma.

Min man anser att jag är en väldigt tråkig, kontrollerande och stel person som inte kan släppa loss lite. Jag tycker inte man ska vara full framför barn, vilket han inte håller med om. Jag kommer från en familj där de vuxna drack max två glas vin och inget mer så jag vet inte om jag överreagerar eftersom det endast är en halvfull sådana här större incidenter, men å andra sidan tycker jag de är så allvarliga och läskiga eftersom det hade kunnat gå riktigt illa.

Min man sköter sitt jobb, det är på semestern han dricker (då dricker han öl hela dagen från lunch, men han säger att han inte dricker de starkaste längre och bara små burkar eftersom jag är så tjatig/tråkig). Har bett honom att inte dricka så mkt framför mina föräldrar men sist kunde han ändå inte hålla det utan drack tre starköl på en middag vilket är mkt i vår familj. Så jag får känslan av att han inte kan kontrollera det riktigt.

Jag är lite rädd att jag överreagerar och dömer honom för hårt. Men samtidigt är det jättejobbigt att alltid ha ont i magen när det närmar sig helg och inte veta hur han har tänkt sig det hela. Det är jobbigt att vara sur och grinig och känna att jag måste ha kontroll och hela tiden ligga steget före. O jag är också rädd för att lämna honom, dels älska jag ju honom men jag älskar verkligen inte hur jag har blivit som person. Trött, sur, grinig och som att jag inte riktigt vill känna efter hur bra den här relationen är för mig egentligen. Nu kan jag iaf se till att mitt barn får en nära relation till sin pappa, annars skulle det bara bli varannan helg och det är ju helgerna som är kritiska hos oss. Tror jag.

Har själv upplevt att jag blivit mycket gladare och lugnare och jag drack också främst på helgen. Googla på alkohol+hjärnan och läs Annie Grace bok Tänka klart så kommer du få bekräftelse på det du misstänker, det finns en klar koppling mellan alkohol och depression. Testa tre nyktra månader, på den tiden hinner hjärnan återhämta sig från alkoholen. Du bli säkert ännu deppigare först, innan helgberoendet försvinner, men sen tror jag du kommer må mycket bättre. Och om du inte gör det efter tre månader kan du ju fundera på om du behöver någon annan hjälp mot depressionen.

Zhelma, jag blir så berörd av ditt inlägg. Det påverkar oss oerhört att vara medberoende. Jag har lärt mig en del de senaste åren och mest har jag lärt mig genom detta forum. Idag är jag fri från mitt medberoende. Och jag levde med mitt ex i 12 år. Jag är glad att vi inte var gifta för då hade jag varit illa ute med Kronofogden och allt. Istället omvandlade jag lån till gåvor mentalt och tänker att det kostade mig en del pengar att vara medberoende och samtidigt så insåg jag att jag lärde mig verkligen något mer. Jag har lärt mig att uppskatta det enkla livet. Hälsan och att vara i nuet.
Jag vet hur skam och skuld känns och jag var på väg att ta mitt liv då jag förstod vilka uppoffringar jag har gjort. Och att jag levde som jag levde med honom. Jag levde i en misär. Och utåt så trodde hans nätverk att vi hade det gott eftersom han hade en helt annan ekonomi när vi träffades. Han var ekonomiskt oberoende på många sätt, men det räckte inte för honom. Han ville vara med och han var med. Och jag såg många människor falla, i missbruk och hur vissa höll på med ekobrott. Det var hemskt att se det och förstå att mycket är en fasad. Ännu värre tycker jag att det är att se idag och förstå vilka fruar som är med och spelar spelet liksom täcker upp fasaderna.

Jag skulle gå och prata med någon om jag var du. En läkare kan skriva remiss till psykolog eller kurator. Det är bra för hälsan att lätta på orden som kan behöva komma ut. Ta den hjälp du behöver. Den kommer inte och knackar på din dörr.

Allt gott till dig.

Mitt ex valde också flaskan. Jag trodde att jag skulle bilda familj med honom och idag är jag jätteglad att vi inte har barn. Jag kunde inte skaffa det med honom när jag såg hur illa det var. Han var som ett stort barn som jag fick ta hand om istället och jag gav honom fickpengar varje vecka, men det var mitt fel och jag behövde lära mig.

Livet. Acceptans. Släppa taget. Kanske du möter en ny kärlek om du inte redan har gjort det?

Ta hand om dig!

Hej,
Jag blev så positivt överraskad av hur skönt det var att inte dricka, så när mina tre månader var slut hade jag ingen lust att börja igen. Jag hade inte trott att jag skulle märka så mycket eftersom jag inte drack några mängder, men jag blev gladare, piggare, mindre stressad, mer livsglädje när det gått ett par månader. Sen läste jag på mycket om alkoholens effekter på kropp, hjärna och samhälle, och det hade en avskräckande effekt, alkohol började kännas som kejsarens nya kläder.. Jag har skrivit mer om mina funderingar i min egen tråd som heter Nu och framöver, om du vill kolla.

Tack för din feedback!

Får jag fråga vad det var som gjorde att pausen blev permanent? Kunde du, trots paus, inte återgå till mer normalt drickande? Eller ville du bara inte dricka mer?

Då är det snart halvtid och sidbyte av denna arbetsvecka också. Det tuffar på... Igår lade jag märke till lite tvivel i min träningsmotivation. Jag vaknade upp med en liten olust som inte känts på länge, tankar om varför all denna träning och vad är syftet med det. Jag vet ju det, den är marken under mina fötter! Tack o lov så vände det under dagen och när gymtiden började närma sig hade det vänt till ett sug igen. Passet blev dessutom väldigt bra, härlig känsla, bra energi och fräsch i kroppen. Tack!

Även min fru har kommit igång ordentligt med träning igen på sitt håll och vi kör båda två 4-5 dagar i veckan nu. Med detta börjar ett dåligt samvete krypa på mer och mer att barnen och vår familj inte får så mycket tid. Barnen har ju kompisar och egna intressen, inga problem med den biten, men vi ägnar inte så mycket tid tillsammans. Om sanningen skall fram har vi nog aldrig haft så mycket kvallitetstid tillsammans förr heller. Skillnaden är att nu tränar vi istället för att ligga i soffan med våra telefoner eller TV, men vi var ändå hemma omkring barnen mer innan. Det betyder ju dock inte att de enda två alternativen är att ha det som innan eller som det är nu utan att det kanske är en sak som man kan fundera vidare på..

Jag kom därför med förslaget att vi skulle ha en riktig familjedag i lördags och att barnen skulle få välja aktiviteter för dagen. De blev superglada av idén och väldigt "taggade", jag blev glad bara av att se deras förväntan.
Men av någon anledning vaknar jag upp på lördagen med ett jättedåligt humör som överskuggade hela dagen. Vet inte om det var för att det var så stökigt hemma, jag kunde inte släppa det. Min fru höll med om det och det blev att vi la hela förmiddagen fram till lunch med att plocka iordning, lägga in tvätt, m.m diverse måsten som låg efter innan vi kom igång med det vi lovat barnen.
Det blev något bättre under eftermiddagen, men mitt humör bröt igenom då och då och försurade. Vi pusslade och spelade spel, åkte på en liten utflykt med picknick, sedan vidare till en lekplats innan vi till sist svängde förbi stan och köpte med oss pizza hem för att avsluta kvällen med TV-häng.
Jag försökte så gott jag kunde att försöka sätt fingret på vad som låg bakom mitt humör men jag kunde inte riktigt finna roten. Jag ville så gärna ge mina barn en dag bara för dem men det gick ändå inte hela vägen. Gör mig ledsen och frustrerad att mitt inre och mina känslor kan styra så mycket och förstöra en dag som kunde blivit så bra och läkt det dåliga samvetet något, nu blev det nästa tvärtom.

Jaja, huvudet upp som sagt. I eftermiddag är det dags för 2:a tillfället med en arbetsterapi-grupp jag börjat i genom vårdcentralen. Blev "antagen" till gruppen genom min psykolog och vi ska träffas i 10 veckor. Har varit tveksam till mitt deltagande eftersom jobbet fungerar i princip problemfritt, men efter att ha träffat en av terapeuterna på en liten för-intervju så tyckte de att jag med min historia skulle vara väldigt lämpad för deras program, så jag bestämde mig för att ge det en chans. Det kallas arbetsterapi men programmet handlar om att hitta balans av aktiviteter i vardagen och stresshantering så det känns hittills intressant och säkert saker som kan träffa mig bra. Kändes inte som att det fanns mycket att förlora på att ge det en chans, det drabbar ca 1,5 arbetstimme i veckan men min fantastiska chef uppmuntrade mig också att gå så det kan nog bli en fin stund i några veckor att bli inspirerad till nya förändringar i rätt riktning!