Senaste kommentarerna i forumet

Segt och trögt i början och jag har läst så pass många trådar här att jag vet att en gång är den sista som man börjar om.
Sen apropå solsängar och pensionen, alltså jag tänker att om vi är nyktra så länge så har väl hjärnan kvicknat till såpass att den kan fantisera ut annat njut!
Jag ska dricka champagne och röka cigaretter på min 80-årsdag men planerar en del solsäng-häng innan dess! En enda dag i taget, tiden kommer. Kram ?

Då skickar jag styrka till dig inför morgondagen. Det klarar du, du har ju druckit mindre och mindre senaste månaden! Bestäm att du unnar dig eller gör något annat då fort tankarna på alkohol kommer.

Grattis till en månad! Sådana listor är bra att skriva ned. Och ju längre tiden går kommer du upptäcka massa nya saker att fylla på med.

kram

Min lista över saker som jag är tacksam över att jag slipper när jag inte dricker:

- vara full med barnen
- ha ångest
- inte kunna köra bil
- ha dåligt samvete
- vakna mitt i natten och inte kunna somna om
- må illa på morgonen
- gömma flaskor
- slänga flaskor på vägen till jobbet
- åka omvägar för att inte alltid gå till samma systembolag
- Inte orka träna
- inte orka...

Jag har en trivselvikt som jag helst vill hålla, så det inte brakar i väg åt andra hållet. Ett tecken är ju vilket hål på mitt skärp som känns bekvämt att använda. När nu frugan i helgen dessutom utbrast ”oj, vad stor din mage har blivit!” så var det dags att väga sig.?. Hittills går det bra, ett lätt sötsug har jag haft men det stillar jag med ett par sockerfria tuggummin. Och som sagt Se klart, en sak i taget. Så till alla som är i början av nykterheten och kanske äter choklad eller annat i stället för att dricka alkohol. Fortsätt med det, vikten kan ni ta tag i senare när nykterheten har satt sig ordentligt.

Kram ?

Tack ❤️ För era fina kommentarer. Idag skippade jag lunchen och var vrålhungrig när jag skulle laga middag. Typiskt dåligt. Var väldigt sugen på vin. Min vintid brukade vara efter jobbet, Innan middag. Stod emot. Tacksam.

Jag har lämnat min fd man som är alkoholist. Jag gick igenom samma funderingar som du och i mitt fall väntade jag och stod ut länge innan barnen var så stora så att de själva kunde bestämma var de ville bo. Idag bor barnen 100% hos mig och jag vågade inte lämna tidigare bla för att jag inte ville att han skulle ta hand om dem själv.
Kram
Blade Runner

En sån idag.
Lite småstökig kväll med småbarn på middag, hungriga och sådär korviga som barn kan bli.
Jag tänkte INTE att jag längtade efter ett glas vin eftersom jag nästan mår illa nuförtiden av att tänka på smaken (och det livet).
Men det jag tänkte på var hur sjuka mina (och många med mig) tankar varit kring att alltid ”behöva något” eller trösta mig eller stressa ner mig eller pigga upp mig.
Jag alla ni vet ju. Men idag kände jag mig så, främmande inför att varenda jäkla dag skulle ”belönas” på något sätt. Att bara för att man orkat kämpa sig igenom en (vanlig och helt ok) onsdag. Så ge mig tröst.
Så galet beteende. Att inte stå ut med minsta lilla motstånd. Tycka att det bara är jobbigt att leva fast det är ganska enkelt och fint.
Fattar allt mindre hela mentaliteten kring att människan behöver så mycket tröst för vad hon än råkat åstadkomma.
Min tröskel för jobbigt är hög (tänker jag rätt nu?) Jag tycker inte så många saker är jobbiga längre. Pastaskruvar som en lätt klibbig matta under bordet? Inte direkt slaveri att torka upp.
Jag vill säga skärp dig till mig själv, retroaktivt.
Nu ska jag tvätta en maskin gulliga stumpor och kalsonger...
Kram fina människor! ???

Vill bara sända en John Blund ?? hälsning och hoppas du har det bra!?
Tack för pepp och uppmuntran i min tråd! ??

Kram ???

Du såg verkligen så pigg och fräsch ut när vi sågs och visst har det stor betydelse för självkänslan!
Och visst gör alkoholmissbruket att man ser sliten, trött och grådaskig ut. Speciellt ögonen blir på något vis halvdöda, finns inget liv eller glimtar i dem.
Skönt att vi slipper må dåligt över det nu...?
Nu är vi som stolta och snygga 60+are!???

Kram ???

Skulle jag nog vilja säga, tycker att det är ett så bra ord som beskriver hur jag känner.
Tack Azalea för din uppmuntran!
Ja, allt har sin tid. Var och en lever i sin egen process. Viktigt att inte rusa framåt i blindo utan låta varje steg landa.

@AstridK ☺️ Tack för dina ord. Känns bra på ett sätt att veta att man inte är ensam. Vill ju såklart inte att någon ska må som jag men du förstår nog ? Ja, jag är så trött på att hålla på att begränsa mig och hålla koll. Det slutar ju aldrig väl som vi vet. Tack för dina ord ?

@Tröttiz ? Jag tar absolut inte illa upp ☺️ Det första jag tänkte på eftersom jag är paranoid är att "var du med? Vad vet du?" haha ? Det är såklart som du säger. Vad hade jag fått ut av det. Jag kan ju inte ändra på någonting som hänt, bara framtiden. Tack för att du skrev så, det går mig att släppa lite på ångesten ❤️ Och tack för ditt inlägg innan. Det är nog mest hur jag blir, alltså situationen som min man blir arg på precis som du. Att man ändras i personlighet så.

...........

Så lite uppdatering från dagen.
Hade ju en väldans ångest där ett tag. Men jobbade på. Försökte gå helt in i mitt jobb vilket fungerade lite. Hade Rättegångspodden i öronen hela dagen. Det får mig att tänka på annat.

Samt också en reflektion, jag må ha gjort dumma saker i mitt liv. Svikit folk (men bett om ursäkt varje gång), ljugit och druckit lite för mycket, lite för ofta. Ställt till det för mig helt enkelt. Men mitt liv hade kunnat vara så mycket värre. Alla jag älskar är friska, jag har ett bra jobb som jag längtar till, inga katastrofer eller hemskheter. När man lyssnar på en podd om så hemska saker som vissa får gå igenom så lättar det lite för mig. Det kanske är egoistisk och helt fel. Men jag tänker på allt jag faktiskt har och allt som inte har hänt. Det gör det lite enklare när ångesten väl kommer.

Annars har jag tränat idag länge, och kommer göra så hela helgen. På lördag ska vi bort (!) men jag ska köra så det är ok. Båda barnen är med och mannen så nog ska det gå bra. Relationen hemma går bättre.

Är väldigt trött men kan inte sova. Tankarna snurrar. Har laddat ner en app som läser typ godnattsagor för vuxna. Det fungerar faktiskt.

Könns skönt att kunna skriva av mig här för jag har ingen annan att prata med om detta. Eller jo det har har men jag vågar inte riktigt än.

Ta hand om er därute ❤️

Jag tror du har rätt (också), men första stegen i verkligheten kan vara riktigt bra att sitta av och prata och nysta lite. Hur som helst är det bra att det finns vägar in i den gemenskap jag har irl där det går prata om sådant här - jag är ju inte ensam, om någon kamp i livet, men det är lätt dölja det.

Dels har det här hållit i sig mycket längre, jag har aldrig hållit mig borta många månader som nu, tidigare försöken har varit korta, minns inte hur länge det senaste var via AH, men några veckor kanske?

Men rent inuti mig, kanske att jag började vara mer ärlig med mig själv, och lärde mig att inte springa iväg direkt jag misslyckades (= jag behöver inte vara perfekt). Sedan har jag ju denna gång bit för bit öppnat upp mig för de jag känner i min omgivning. Som nyss ikväll, jag hade ett långt samtal på telefon förvisso med en av mina äldsta vänner, där bl.a. alkoholen berördes.

Ser jag runt omkring mig och inuti mig lite så tror jag faktiskt hann mogna lite mer som människa på andra områden, så det blev lite lättare att kasta av mig stödkryckorna, än det var tidigare. ?

Pastorn frågade "betraktar du dig som nykter alkoholist?" jag fick fundera lite innan jag svarade - men sa något "nja, kanske mer att jag inte dricker längre" - alltså jag vill inte klä på mig en ny identitet, utan mer bli mig själv. Kanske semantik, men ändå viss skillnad.

Jag känner mig i vilket fall nöjd och glad att jag klev in och fick igång ett samtal.

Längtar efter en hund, kollar Instagram kontot hundar utan hem och hundstallet varje dag...
Men det är inte dags för mig ännu, jag tränar också på mitt tålamod Charlie ?

Men jag älskar verkligen vår katt ? som vi tog över för ett par år sedan då ägaren blev sjuk. Hon är underbar ?

Till helgen blir det nykter Oktoberfest (för min del iallafall)
Jag ska träna på att sjunga Östens Tyrolerhatt ?så gott det går?

Sov gott ? dröm vackra drömmar

Kram ???

Ah... det var inte min mobil det var fel på, det blev rörigt tycker jag. Ser att det är en extra ruta även på datorn.

Tack snälla alla ni som svarat med era tipps och erfarenheter. En sida av mig vill bara radera alla konversationer här och fortsätta som det varit. Jag brottas med mitt eget tvivel om detta verkligen ska tas tag i nu. Det kanske löser sig. Ni förstår nog hur jag menar? En annan del i mig skriker att nu får det vara nog! Det måste till ett ultimatum nu. För min skull, men också för hans. Det är svårt att greppa allvaret i bland när vardagen oftast är bra, och många helger också. Det gör att problemet förminskas och att jag inte känner mig tvungen att hantera det här då. Just då är det ju bra. För att jag själv ska våga tillåta mig se sanningen, på allvar, behöver jag få bekräftelse på att detta inte är ok. Hur dumt och självklart det än kan låta kanske. Det jag har gjort annorlunda efter den här gången är att jag vågat ta mig styrka och pratat med honom på ett annat sett än tidigare gånger. Antagligen för att jag på riktigt känner att det som fanns mellan oss är såå skadat och att jag tappar så mycket tillit och tro på oss. Jag blir både ledsen och ganska avtrubbad i känslorna när jag tänker på det som kan ske nu. Att gå isär. Vi som haft det så bra annars. Det är ju spriten som förstört! Den har lämnat en skugga över oss, och det känns såå onödigt! Jag har svårt att förstå hur han kan falla dit, gång på gång. När han vet... efter många råd och bra ord här i från orkar jag stå på mig lite mer denna gång. Jag har tagit upp situationen varje dag. I går var jag så tydlig att jag blev förvånad själv, men det var sådan lättnad för mig. Jag sa att jag glömmer inte bara för att vardagen rullar på. Den här gången var den sista. Att jag faktiskt inte kommer stanna kvar om det händer en gång till. Jag sa att vi ska prata om det här ofta, annars blir det som förr, det tas upp när det hänt sedan gömmer vi det dåliga i vardagen och nämner det inte. Inte fören det händer igen. Jag har sagt att vi måste sätta upp en plan, hur ska vi hantera framtiden. Vad ska gälla på somrarna eller på bjudningar exempelvis. Jag sa att jag kommer ha en plan för hur jag ska ta mig vidare på egen han om han inte slutar nu. Att jag vägrar ta den här skiten. Jag kommer vara med och jobba för att det ska bli bra, men funkar det inte så kommer jag behöva lämna honom.
Han blir ledsen. Jag ser att han mår så dåligt för det han gör mot mig, oss. Men han behövde nog höra mig säga det där. Han säger att han är livrädd att jag ska lämna honom men att han också förstår att han sårat mig så pass att han förstår om jag går. Han håller om mig som i desperation. Här blir det så dubbla känslor för mig. Som person stänger han ofta inne känslor och kan välja att inte prata om sådant som är jobbigt för honom. Men det gör också att han inte vågar ta upp dom här ändelserna i efterhand för att tex fråga hur jag mår. Det är för jobbigt för honom. Men jag då? Då blir det jag som stöttar och tröstar honom nu... den här gången måste han visa att han själv också ger allt. Hoppas vi kommer fram till en plan som är hållbar för oss. För oss och för våra fina barns skull.

Vad bra att du skapat en tråd och kommit igång att skriva. Så som du beskriver ditt drickande låter det som du kunde ta en längre paus, så blir hjärnan klarare och kan ta vettiga beslut.
Läs och skriv här, vi är många som smugit och smusslat. Jag brukade ha mitt vinglas bakom en yvig krukväxt som nu är död... mycket klarnar i nykterheten. Att smyga i livet är inget vidare. Och du har ju så många goda nyktra är att så småningom luta dig mot! Kram ?

haha... det vet jag inte om jag skulle säga om 3,6 kilo ?
Jag har inte vägt mig sedan februari (då hade jag ju gått ner fem kilo...) men sen kom denna passiva sport corona, och då har jag nog smällt upp minst det jag hade gått ner.
Och lite till.
Sen några veckor är jag stenhård med allt förutom min numera ganska lilla glassportion på kvällen.
Och nu går jag ner rätt stadigt och gnetigt.
Jag är dock glad och nöjd med att ha tillåtit mig ungefär allt jag behövt de här första månaderna. En sak i taget ju.
Det som fick mig att komma igång nu var helt klart min löpning. Det triggar något i mig, gör det lite enklare att hålla igen och stramar upp lite här och där...
Du får hålla oss uppdaterade!
Kram ?

Hej.

Jag har levt i många år med min fru som druckit alldeles för mycket och nu har jag begärt skillsmässa då jag inte orkar mer, vi har haft en väldigt turbulent relation i många år.
Vändpunkten gör mig var när jag läste boken " Djävulsdansen, bli fri från medberoende" den fick mig att vakna, förstå mina känslor, förstå min frus problem och särskilt mina egna då man hela tiden är som en hök över den beroende.
Jag har äntligen brutit mig loss, flyttar till egen lägenhet om några månader med barnen på halvtid.
Frun ",slutade" dricka sent i somras men jag har tyvärr hittat gömmor samt givetvis direkt sett när hon druckit även efter detta.
Klart man är orolig om det kommer att drickas när hon har barnen sen men det får jag ta då.
Hon har iallafall minskat drickandet från varje dag till att hon kanske druckit nån gång i veckan det sista.

Tänk på dig själv nu och försök komma ur djävulsdansen.

att du blir ”fet” av tre kilo?, men förstår känslan?

Lycka till med nyttiga livet??Kör så det ryker!

Kram?

Nej inte brutit än men i mån måste jag jag orkar inte mer är så trött på detta drickande. Fan att jag började dricka igen. Skulle träffa hon på Behandlingsgruppen idag men fick meddelande igår om att hon va sjuk, Jädra taskig tajming kände jag. Men men sånt händer. Har tät mailkontakt med min soc är så glad för den kontakten funkar och jag fått en bra soc och försöker ta hjälp av henne. Hon är bra på stötta mig och dömer mig inte.

Jag går sönder i kroppen. Mina känslor svämar över.
Jag googlar om skilsmässa och läser om faser.
Känner mig delvis igen, men söker den extra dimensionen om att lämna nån med alkoholproblem.Med allt vad det innebär.
Oron för barnen varannan vecka?
Oron för om han är nykter med dem, kör bil osv.
Känslorna över att detta är alkoholens fel.
Kärlekssorgen.
Vad säger man till omgivningen?
Skal alla barnens føräldrar få veta? Är det bra før barnen?

Ja ni førstår.
som har gått igenom detta?
Hur gick det? Vad hände med vårdnaden? Hur gick det med barnen? Hur blev eran relation?
Blev han/hon nykter?
Osv

Jag tror att du hade varit lika hjälpt av att ge stöd IRL. Det allra viktigaste är nog att hålla ämnet aktivt. Fakta, fakta, fakta. Repetera, repetera, repetera.

Du verkar inte så hjälplös, tvärtom. Du känns väldigt stabil i din nykterhet. Men det är förstås viktigt att inte luta sig tillbaka allt för mycket.

Jag har förstått att du har slutat dricka några gånger tidigare. Vad är skillnaden den här gången tycker du?

Kram ?

att man kan imponera på någon?Tack, Torn?

Hade egentligen tänkt lugna mig lite med jobb, men så dök det upp ett tillfälle som jag inte kunde tacka nej till. Jag kommer att vara på ett ställe som jag jobbat på tidigare så det känns inte alltför svårt och det är i alla fall ett jobb?Vissa dagar känns de liksom att ingen vill ha en längre, men nu vill ju någon ha mig om än på ett sånt osexigt vis som bara jobb, men ändå?

Kram?

och grattis till jobbet.
Bra gjort att avstå alkoholen fast du har det kämpigt och mycket omkring dig.
Kram?