Senaste kommentarerna i forumet

Hej akillesu!
AA det lät stort och läskigt ! Men jag kanske ska börja fundera i de banorna.

Jag fyller snart fyrtio, har börjat förstå att livet tar slut. Jag vill inte att det tar slut i en stroke eller i cancer vid sextio...

Hur mår du? Saknar dig ❤️

Kram ?

Dag 2 och jag har hoppat hopprep, tränade mycket förr och hade ett liggande så när frustrationen kom körde jag lite intervaller med det? alla sätt är bra utom de dåliga som sagt.
Vill ut och promenera men har ännu den där känslan av att göra en ” walk of shame” när jag går ut så får se hur det blir med det i dag.
Jag har gått upp väldigt mycket i vikt också så det gör mig också folkskygg, då jag tidigare i livet propagerade mycket för hälsa, träning och välmående.
Ironin är slående när jag tittar på min status nu, men det kan ju bara bli bättre om jag håller mig från det där förhatliga första glaset.

Önskar alla en bra måndag?

Hej har läst en del av dina inlägg och märker hur du kämpar med som jag ser det, att kontrollera ditt drickande. Ibland går det bra och ibland inte. Jag ser paralleller med mitt eget drickande i unga år, att få alkoholen under kontroll o minska mitt intag. Det var min önskan att kunna dricka ibland, som alla andra liksom. Jag har aldrig lyckats med det och det blev tyvärr bara värre med åren. Jag uppfattar det som att du har problem med att klara denna eviga planering och det känns som att du springer i cirklar. Kan det möjligen vara en idé att söka råd och hjälp utifrån. Som jag läser dina inlägg är ångesten en hörnsten som du brottas med, och även här måste jag säga att a inte hjälper mer än för stunden, den ökar på ångesten med många 100 %efteråt. Hoppas du kan läsa in omtanke i mitt inlägg och att du kommer i rätt banor i ditt liv. Kram Jullan

Om inte han är någon stöttning kanske du behöver en annan person som kan vara ett starkt stöd. För att jämna ut det hela. Har du gått någonting på AA? Där får man en sponsor som kan vara till stor hjälp. Och du kommer iväg någon annanstans för att ta tag i det här problemet. Låter som det kan vara knepigt att handskas med det själv endast på hemmaplan i den situationen med din man.

Ps. Vilken ålder är medelålders? :)

Tack jullan!
Jag ska försöka föregå med gott exempel. Jag har tragglat med detta ett par år och börjar fundera på om det går att få igenom en förändring. Ibland kanske man måste lämna ändå? Det är svårt, samtidigt så är det ju min man sen flera år och barnens pappa.

Hej och välkommen hit. För mig började en förändring genom att jag skrev mitt första inlägg här. Kanske det är så för dig. Nu vet jag inte hur ditt liv är men för mig var det så att det "vände" lite när jag släppte den som dricker, min man- som förändringen började. Han fick falla och ta konsekvenser för att han drack. Han "förlorade" sitt hem, sin familj och föll ner på parkbänksnivå...Jag stöttar när han är nykter , jag är tyst när han dricker. Han får ingen energi alls av mig i onyktert tillstånd... Han får ta 100 % ansvar själv och vill han ha hjälp finns det folk som stöttar.

Jag började fokusera på mig själv och hur jag var och behövde göra en del förändringar där...
Allt detta kom jag på med hjälp av de människor som finns här inne, här finns förståelsen för att det är svårt, tufft och att det ibland går bra och ibland inte. En dag i taget. Du kommer göra din resa.

Men... du är den friska föräldern som har ansvar över att dina barn slipper uppleva en full mamma.
Googla, läs på-finns massor av bra videos, att läsa osv om du googlar Medberoende.

Fick tips här att kolla upp googla Anhörigstöd och så din kommun....

Om din fru ( och min man ) inte får känna av konsekvensen av sitt drickande och vi, du och jag möjliggör och hjälper dom så de kan dricka, finns det ingen anledning för dom att sluta...

Oerhört tufft, men du skriver här -du har börjat ett steg i rätt riktning, bra gjort!!
Jag sänder dig all värme, massor av styrka!
Ta hand om dig!
Kram

Tack, ja du har rätt.
Jag skrev ett meddelande i går till honom. Kort och tydligt. Så tydligt att jag blev "nervös" av det själv. Vänligt men tydligt.
Skrev att " jag har levt under stark stress under en lång tid. Nu när Du inte är här kan jag stressa ner och andas igen. Jag vill aldrig, aldrig leva som jag gjort dessa senaste år med den oro som funnits. Du har gått över alla gränser och nu måste du ge mig lite frid och visa mig respekt att ge mig andrum.Jag behöver tid att återhämta mig. Jag lever mitt liv nu och du får leva ditt".

Han svarade inte på hela kvällen och hela fm.... Det tog.
Idag vid 12 kom ett meddelande att nu hade han med sin väns hjälp fixat alla papper och anmält sig för första steget för behandling.

Så där ja.

Jag har sålt allt som går att sälja. Hans bil åkte igår. Alla verktyg. Soffan. Jag fixar och donar. Städat och röjt, slängt och stuvat om. Njuter av en kopp kaffe i solen och sitter och tittar på stjärnhimlen i natten...

Skönt.

Jag kommer aldrig mer blanda in mitt liv med någons annan där jag inte har koll på vem som gör vem eller vems känslor jag faktiskt känner.
Hit men inte en jäkla millimeter till!

Tack till alla er. Idag är en bra dag.

Niko-tankar

Mrx: Du har ganska bra koll redan känns det som. ”Medveten snusning”, är nog ett bra steg i början av att få ner konsumtionen. (Ligger också i soffan o vilar mellan videomötena… :-) )

Torn: Kan vara lättare hitta emoji på en mac, men ids inte plocka fram den, så det får bli glada gubbar från 80-talet ;-) Men visst… hur galet sjukt man kan prioritera och riskera. Tänker också samma sak, gjort är gjort. Någon gång har jag cyklat till jobbet och stått stabilt på båda fötterna och pratat onykter… *och ingen sa något*. Men som du säger - ingen mening gräva för mycket utan mer glädjas att det tog slut ändå utan dikeskörning. För det hade kunnat hända……..

Jag skall hålla mig inomhus någon stund till och sen kanske checka ut från jobbet strax efter 15, för nu har solen tittat fram även här. Inte några 22 grader, men väl 17 grader… får vara nöjd med det

Andrahalvlek:
Jag har aldrig varit rökare, glad för det nu när jag har en mor med både kol o strupcancer, så jag vet på nära håll hur det kan gå….

Jag tänker att snusandet är så extremt vanligt i Sverige, typ nästan var o var annan gör det, oavsett beroende av A, men det ligger säkert något i det, det går hand i hand. Båda är ju någon form av sinnesförändrande drog, som lugnar, piggar upp, som man använder för att reglera hur man mår.

Vanan är ju lurig, för det handlar ju både om att gå omkring och krama en burk (trygghet), belöna/lugna/pigga upp sig med en ny prilla (kanske också trygghet), och att man tar en ny för att slippa undan abstinensen.

Enda gången jag hållit uppe länge hittills var en period när jag hade varit och fjällvandrat, samt att jag drog ner rejält när jag åkte på en lång semester till Nya Zeeland, då tog ju snuset slut och jag var tvungen gå till apoteket och få recept på nikotinpiller. Där har man nollvision inte bara på Covid, utan även på rökning, även nikotinsubstituten var alltså receptbelagda….

Det finns ju några här på forumet som har gjort sig av med snusdosan samtidigt, ser ut som det gått bra för vissa, nu har jag inte namnet o tråden framför mig, så det är säkert inte omöjligt, men jag skulle inte våga. även om jag bor själv...

Jag ska komma ur denna kamp åtminstone med betydligt sänkt konsumtion till att börja med. Att som Mrx skrev syssla med ”medveten snusning”, skulle vara en riktigt bra milstolpe. Nu har ju det varit ganska automatiskt i bra många år.

Prioriteringen måste dock *alltid* vara - aldrig dricka, men kanske snusa. Om jag skulle bli helt fri från snuset vill säga, så skulle det vara bättre trilla tillbaka i snusdosan än att slå huvudet i flaskbotten igen.

Tjing!

Hej, jag är en kille på 32 år, har 4 yngre barn och en fru som har grava alkoholproblem.

Allt började 2 år sen när hon började gömma folköl för mig. Jag undrade varför? Klart man kan dricka någon folköl då och då.
Jag sa till henne att hon inte behöver gömma något för mig.

Men, ändå, så fortsatte hon med det, och det gick från folk öl då och då, till varje dag, som gick till vin och sprit. I princip varannan dag. Både starksprit och starkvin.

Jag har konfronterat henne om detta, gång på gång på gång. Hon kommer alltid med någon ursäkt om att det är gammalt, eller "inte mitt" och ljuger mig rakt i ansiktet precis som jag vore blind och dum. Jag har hotat med skilsmässa, socialen har varit inblandad. Familjen är inblandad och försöker prata med henne. Allt förgäves och jag vill inte skilja mig och överge henne. Jag vill hjälpa henne men enligt henne dricker hon typ aldrig.

Detta har nu pågått i 2 år. Det dricks från morgon till kväll. Allt hon kan komma över. Från folköl till ren gin och vodka.
Hon tror att hon kan gömma det för mig men jag hittar flaskor överallt i hela huset. Senast idag, 31 aug 2020, gick hon och la sig i sängen klockan 1300 utan att säga något. Jag fattade direkt vad det rörde sig om, och hittade en flaska gin i skåpet bland skorna som var halvdrucken.

Orken börjar ta slut, tillsammans med mina nerver. Jag orkar inte bråka eller diskutera med henne snart längre för oavsett vad jag säger, ljuger hon, sen reser sig bara upp och går iväg och gör samma sak dagen efter igen.
Psykiskt dör jag. Och jag är ledsen och frustrerad varje dag och undrar vad som gått fel för att det ska bli så här och värst av allt skyller jag på mig själv, att jag orsakat detta.
Vi bor i stor fin villa, vi är höginkomsttagare, vi har 4 fina barn åldern 0-8 som alltid är glada. Utifrån kanske vi ser ut som den perfekta familjen men bakom stängda dörrar finns ett mörker vi inte kan ta oss ur.

Jag skriver här i detta forum för jag har googlat och letat efter svar men hittar inget. Jag är tacksam över alla råd och tips jag kan få gör att hjälpa henne bli kvitt detta problem så hon och vi alla tillsammans i familjen kan ta oss ut ur denna djupa grop, innan barnen börjar förstå vad det är som händer.

Mvh

När jag började röka gjorde jag ju det för att hänga i rökrutan. För att hänga med ”rätt gäng”. Länge var det så, att de roligaste rökte. Så jävla dumt tänkt, men jag var ju bara ett barn typ.

Sen var jag fast i nikotinberoendet. Började röka vid 14 års ålder. Började sluta röka vid 18 års ålder. Under låååång tid slutade jag varje måndag och började röka igen varje onsdag.

Plåster, tuggummi och tuggtobak har jag testat från och till. Alltid fallit tillbaka på rökningen. I flera år smygrökte jag för min sambo, herregud så dumt. Precis som om det gick att dölja?

Med snuset kunde jag till slut äntligen sluta röka för ca 15 år sedan. Så jag är inbiten nikotinist. För mig är det något som lugnar mig. Beroende på hur man röker, det vill säga hastigheten, kan man antingen bli lugn eller ”bli uppåt”. Fast nu snusar jag ju hela tiden, så det är oklart hur jag påverkas egentligen.

Men utan snus skulle jag vara superstirrig och rastlös som fan, skulle inte fått något vettigt gjort alls, men det skulle ju ”bara” vara fysisk abstinens som går över efter ett tag. Vanan blir dock svår att få bukt med, det kommer att kännas väldigt tomt under läppen.

Tack för att du väckt tanken även hos mig. Det är tydligt att nikotin och alkohol går hand i hand, vi är många snusare här på forumet.

Kram ?

PS. De perioder jag varit utmattad slutade jag dricka alkohol och kaffe i flera månader, men jag slutade INTE med snus. Under mina graviditeter plus amning var jag både rökfri och alkoholfri. Varför börja igen? Idiotiskt.

Välkommen vad bra att du hittat hit. Det ställer till problem med en partner som inte är överens med problemdrickandet, men du kan kanske försöka att gå i bräschen och visa vägen . Prova ett par veckor och se vart det leder. Det är nog ingen bra idé och rusa iväg o skiljas. Ofta tar det olika tid för olika personer. Kämpa på . Kram Jullan

Välkommen till forumet. Jag ser att du skrivit ditt första inlägg i en tråd som inte varit aktiv på länge. Om du vill får du gärna starta en ny tråd, kanske berätta lite om just din situation. Du skriver om att känna igen mycket, här inne blir det tydligt att du inte är ensam om det. Du gör såklart som du vill, startar en tråd eller läser andras och stöttar som du gjorde i denna tråd. Oavsett är det fint att ha dig här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Totalt off topic, men jag har tänkt på en sak. På datorerna på jobbet är det svårt att lägga in emojis men på
min dator här hemma (ledig i dag) är det bara att högerklicka så kommer alternativet "Emoji" upp överst.
Måste vara något med vilket operativsystem man kör med eller något.

Det här med jour som du skrev om tidigare förresten, jag har också haft jour i många år (även nu). I början skärpte jag mig och såg till att inte dricka då jag hade jouren.Men på slutet brydde jag mig inte ens om det,
utan drack som vilken annan dag som helst. Och då fanns det ändå en risk att jag skulle kunna behöva åka in till
jobbet om någon ringde. (2 mil med bil) Hur dum i huvudet var jag inte, hade jag tänkt åka in på fyllan då eller.? Å andra sidan, hade jag blivit haffad av antingen arbetsgivaren eller polisen så kanske jag hade tagit tag
i att sluta dricka tidigare. Ingen ide' att spekulera, gjort är gjort.?

Nä, nu får jag gå ut och njuta lite av solen, det är faktiskt hela 22 grader i skuggan här i dag ser jag.

Ha en bra dag!

Jag har laddat med två påsar ibland men klarar mig oftast med en. Det är klart på fyllan har det nog blivit tre ibland oxå. Idag har jag hittills snusat medveten. Det innebär en förbrukning av tre snusar sedan jag klev ur sängen fram till lunch. Just nu vilar jag ryggen i favoriter soffan här hemma. Nästa teams möte framför datorn börjar om en halvtimme. Då ska jag kosta på mig snus nummer fyra och en kopp kaffe.

3!
Skönt att nån är värre *skratt* (sitter vid dator så det blir inga glada emojis så lätt)

Finns ju äckligheter med snuset, som när det håller på ta slut eller har tagit slut och man letar upp gamla dosor, som den som dricker slattar efter en fest....

Det har ju bara gått en halvdag, men ser ut som jag förbrukar lika mycket dosor som tidigare, dvs det kommer bli två idag också. Men i omed det är mini så får jag ändå i mig hälften. Märker faktiskt lite på hjärtat att det slår mindre hårt - märker mindre av det. Fast har ju inte börjat märka de negativa abstinenssymtomen ännu....... *scary*

När jag var ute och gick tänkte jag lite på de här som skrivit att de har behövt trappa ner alkoholen för att inte drabbas av för mycket symtom. Kan verkligen känna sympati med dem om jag jämför med det jag håller på med just nu, tror faktiskt det skulle vara värre akut för mig att klippa med N än med A.

Vet ju de gånger jag hållit upp, när det börjar krypa i kroppen, i fingrarna, huvudvärken är extrem o man bara vill sova o vara död i ett par dagar...

Kanske landar jag in i att jag inte ska sluta just nu, håller verkligen med prioriteringen ni andra skrivit här - nykterheten är viktigast.

Men ska ge mini-storleken en ordentlig chans, får ju iaf ner mängden om jag lyckas. Utan att bryta någon ovana egentligen.

Jag använder ju N som en stödkrycka också, för att må bra, frågan är från vad. Om det är liknande som med A, att det varit väldigt mycket vana på slutet. Flykt är ju svårt tänka sig, för nikotinet dövar inte på samma sätt som alkoholen gjorde. Den dövar säkert andra känslor......

Väldigt klokt skrivet, Ångestmoln! Dessa ord ska jag lägga på minnet.. ❤

Finns verkligen inget värre! Känner så igen mig! Försök att ta en dag i taget är mitt mitt råd, och grotta inte ner dig i ångesten, försök se framåt och inte plåga dig själv med dåligt samvete. Vi är bara människor och vi gör alla misstag, klyschigt men sant ? Att inte gå för hårt ut i nykterheten har hjälpt mig också, jättebra att äta hälsosamt och röra på sig men det är nog långsiktigt lättast att hålla sig nykter om man inte går all in med allt samtidigt. Ät lite skräpmat om du känner för det, att lata sig hemma är också okej ibland! Skönt att du inte känner sug i vardagen, men glöm inte bort att något ändå får dig att dricka hämningslöst och tappa kontrollen ibland, tänk att det kommer att komma en dag när du vill dricka/ rättfärdigar för dig själv att du får eller vill dricka. Om du tänker så blir du inte lika överrumplad eller överlistad av A när den dagen väl kommer! Det har hjälpt mig jättemycket att tänka så!

Suck, ja där blev jag påmind om min minst sagt dåliga vana. Jag kör nästan alltid med tre st portioner samtidigt. Måste se helt befängt ut, men faktum är att jag bryr mig inte.? Jag knäcker runt två dosor/ dygn och det är alldeles för mycket i mitt tycke. Nykterheten är så otroligt viktig för mig så jag har inte haft en tanke på att sluta med snuset. Jo, jag har tänkt ” om ett år eller så”. Kanske kan vara läge när jag har varit nykter ett år. Då räknar jag med att ”förändra mitt drickande” fasen är över. Kan köra i gång med ”förändra mitt snusande” då. Frågan är om jag ska sluta helt eller trappa ner. Hmm, det får jag se då, en dag i taget! ?

Ja det är lite ledsamt att vinet var vårt enda gemensamma intresse som det verkar nu... hon hör inte av sig längre sedan jag sagt att jag hellre ses över en lunch än ”ett” glas vin. Idag är dag 73 som nykter. Eller jag vill understryka att jag inte varit helt nykter, jag har druckit ETT glas i sociala sammanhang vid totalt 4 tillfällen under de här 73 dagarna. Och då menar jag normala glas om ca 1,5- 2 dl vin, inga jätteglas ?
Det känns okej allting, känner mig turligt nog inte ”säker” och jag har verkligen inte börjat glömma senaste fylleslaget som initierade de här nyktra dagarna. Känner mig med balanserad men är inte så mycket piggare, trött och dricker mycket cola och kaffe...

Både jag och min man sov längre än vi borde ha gjort men bra då att inte ha kontor att kasta sig iväg till.
Ikväll åker vi till landet igen. Jag tror det kommer att bli en sorts varannan-vecka denna tidiga höst. (Till vintern får vi se.)
Dessvärre chockstart in i möten men kikar in för att säga att jag är nykter idag, viktigt för mig, varje dag, nytt beslut. Njut av dagen, här är himlen lite spräcklig men sol! Kram på er ?

Ni hade ju tagit tupp och höna- så kycklingpaus är ett helt nytt och eget ord! ??
@akillesu - stämmer, olika är vågarna men nu är vi här, ihop.

En oehörd kamp du för men någon makt att ta tillbaka en anmälan har du inte. Har det kommit till socialens kännedom att en person eventuellt behöver tvångsvårdas är det deras sak att utreda det. Möjligtvis skulle en läkare kunna göra bedömningen att personen inte utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, men så är det väl knappast. Finns alltså ingen möjlighet att ta tillbaka en anmälan.

Har jobbat många år med detta och gjort många tvångsomhändertagande och jag skulle vilja säga att alla, även dom det gälle, vet hur illa det är.

En liten solskenshistoria mitt i allt elände kan kanske behövas. Blev under en utredning om tvångsvård erbjuden en stor summa pengar av en man om jag la ner utredningen, vilket jag självfallet inte gjorde. Ett par år efteråt mötte jag mannen nykter och fin på stan. Han bad mig vänta en stund och gick då och hämtade sina föräldrar och sa "här är hon som räddade mitt liv". Ett starkt ögonblick så tänk aldrig någonsin att du eller någon annan gör n0got fel när ni anmäler. Hoppas du har någon hjälp för egen del ❤

Jag har haft ett riskbruk av alkohol sedan alkoholdebuten vid 12 års ålder. I tonåren och mina tidiga 20 missbrukade jag också droger.

Jag har alltid klarat studier och arbete och har bildat familj med min nuvarande make som hade en senare alkoholdebut, men annars har haft liknande problem som jag. När barnen var små drack vi mindre men när de började skolan ökade konsumtionen igen.

Jag har under hela mitt vuxna liv försökt minska min konsumtion med olika självhjälpsprogram. Jag har vänner och bekanta utan riskbruk och kan ha ett rikt socialt liv utan behöva förklara varför jag inte dricker.

Jag är starkt motiverad till att minska min konsumtion dels på grund av barnen men en ökad del beror även på att jag blir äldre och inser de fysiska riskerna med mitt beteende.

Jag har på senare tid upptäckt att min make inte har samma motivation och önskan. Den största delen av min konsumtion sker med honom. Vi triggar varandra istället för att hjälpa varandra. Jag har börjat fundera på att lämna honom på grund av detta. Det är inget jag vill, men jag tror inte att jag kommer klara av att minska / sluta dricka så som det ser ut hemma nu.

Vi har pratat om att inte köpa hem så mycket, men han ”bryter pakten” och handlar ändå. Han skojar ofta bort mina försök till att prata om det här . Alla hans vänner riskbrukar fortfarande så jag tror inte han har samma syn på det som jag.

Är det någon som har en liknande situation , hur tänker ni? Har ni några tips eller råd?

Oj, va jag känner igen mig, det skulle kunna vara jag som skrivit detta! Efter 2 v utan alkohol drack jag i lördags. Igår vaknade jag med gammal bismak av vin, lätt illamående och det värsta - hur sjutton kom jag i säng, sa jag Hej då till mina gäster mm mm.. ? Fy, vilken känsla!

Men jag försöker att inte slå så hårt på mig själv utan ser istället framåt! Det blir inte bättre att gå runt och älta.. Men inte sjutton är det lätt inte! Detta förbaskade gift..