Senaste kommentarerna i forumet

Jag dricker precis likadant som du och är fruktansvärt trött på det. Jag vill inte känna det där suget längre för jag vet hur dåligt jag mår sen.

Heja dig! Vi klarar detta.

Gråter då jag läser alla berättelser. Så många som lider. Det känns bra att inte vara ensam. Men känns så ledsamt att det är en sån kamp för alla. Inga solskenshistorier. Men de skulle kanske inte hamna här. Om det ens finns några.

Vidrig situation hemma nu. Han har inte druckit vad jag vet.. Krångel med vården så blev inget antabus idag som var tänkt efter vidrig helg, men imorgon. Sökt igenom lägenheten igen. Gömt den fina champagne vi fick i bröllopspresent att öppna på 1års dagen..

Han fick Mirtazapin att dämpa ångest/sova på. Delgav mig att den kändes bra. Så skönt för DIG sa jag sarkastiskt.

Är hemma med sjukt barn från jobbet. Känner mig så instängd och vill bara fly. Barnet hostar massor så vi kan inte ens gå till lekplatsen eller hem till familjen i coronatider. Han har varit hemma utöver vårdbesök idag. Blir samma imorgon. Kvävs av stämningen. Varför är du ledsen mamma? Du ser inte glad ut. Min känsliga unge. Sen tänker han gå tillbaka till jobbet redan på onsdag. Kan inte möta hans blick. Har inget att säga honom då det känns lönlöst. Har redan skrikit, sagt hårda ord, tagit i från tårna gällande att orsaka skam och skuld. Sagt att han ska söka lägenhet.. men jag märker att han förtränger och väntar in något försonande. Vilket gör mig arg i små stunder. Vafan gör han här? Efter detta? Han vet att jag är bättre än så. Han avgudar mig. Vad får han att tro att vi har en framtid. Samtidigt längtar jag fruktansvärt efter hans närhet? Mer än på länge. Något i mig har stött undan honom under den här tiden. Har fått anstränga mig att vara nära då han tidigt i somras sa att han inte kände att jag var kär i honom. Gav mig dåligt samvete då jag vet att det var det här och magkänslan som satte stop för mig. Och så la han det på mig den jäveln. Vill ha honom tillbaka. Den alkoholisten som befinner sig här hatar jag. Jag pendlar mellan så mycket känslor. Ekar i mig alla sorgliga historier, den dåliga prognosen. Hur ska jag orka? En dag i taget. Försöker hindra mig ifrån att tänka på allt praktiskt och låta mig vara i känslorna och bearbeta.. det finns inga svar på framtiden, inget är definitivt. Om han väljer att fortsätta med spriten hur ska jag leva utan honom? Traumatiserad för alltid. Skulle aldrig våga lita på en man igen. Inga fler barn.
Tänk om jag är för hård nu och han hänger sig här hemma. Jag litar inte på honom, vet inget om honom nu. Är bara så rädd. Jag vet att jag inte ska skuldbelägga mig eller ens känna att jag ska ta ansvar för hans känslor. men det är lättare (logiskt) sagt än gjort. Vilket helvete det är. Ska samla kraft och prata med familjen. Men det kommer bli så stort. Delade läger. Vet vilka som kommer heja på mig att GÅ och vilka som kommer säga STANNA hjälp honom! Han är sjuk! Han har bara dig. I hela jävla världen. Och så sorgligt sant.. Min pappa kan säkert nå honom då de är alkoholister båda två(min pappa nykter långa perioder men vi väntar alltid på återfall..Som alltid kommer förr eller senare. Vi hoppas mest bara på att det inte ska behöva bli en LOB nästa gång som sist.. eller rattfylla som en annan gång) hela mitt liv känns som missbruk. Missbruk hemma, missbruk på jobbet. Är så trött på skiten!! Vill bara få andas. Känna glädje i hela kroppen. Det var längesen nu.

Jag har i princip aldrig alkohol hemma. Jag köper bara när jag vet att jag ska dricka. Jag vill liksom inte ha det hemma för att råka bli frestad av det när jag inte planerat att dricka. Och nu ska jag verkligen se till att inte ha det hemma.

Det svåra för mig blir att skita i att jag har tråkigt. Jag är extremt rastlös och får nästan panik när det inte händer tusen grejer samtidigt. Jag har tyvärr inte heller tillräckligt mycket inre lugn för att njuta av att läsa en bok eller se på film heller ? men jag får försöka träna på det!

Ytterligare en sak jag kom på som är motiverande är att jag är så nyfiken på hur mitt liv skulle se ut utan alkohol! Jag vill må sådär bra som ni berättar om och jag vill uppleva det man upplever när man inte dricker. Det kan gå några dagar utan att jag dricker något alls men extremt sällan längre än 5 dagar. Sorgligt egentligen.

Men två dagar utan alkohol nu och det går hur bra som helst! Det kämpiga blir helgen... då ska jag gå in och läsa här så jag påminner mig själv om varför jag gör detta ??

Stort tack till er alla som är så peppande och stöttande. Jag är också stolt över mig själv att jag har börjat fundera kring mina alkoholvanor trots att jag endast är 32 år gammal.

Torn: Det är bra att jag får höra att smygdrickande innebär att det har gått långt. Jag tror att jag blundar för alla tecken på någon typ av missbruk för att jag inte vill vara den personen som har ett sådant problem. Men såklart det är problematiskt att smygdricka. Det finns ju en anledning till att jag smygdricker och det är ju att jag vill dölja det för att jag förstår att de mängder jag dricker är onormala och att min sambo därmed kommer reagera på det. Att jag har ett behov av att bli så full innebär ju att något inte riktigt är som det ska...

Jag var och tränade idag, sen fixade jag massor med lägenheten. Helt utan vin! Det gick riktigt bra och var till och med lite roligt att pyssla med det. Imorgon kommer en kompis över och hjälper till att fixa det sista.

Jag tror också det är bra att hålla sig helt borta från sociala tillställningar där det kan förekomma alkohol. Det är så lätt att man tar ett glas och sen tar det andra glaset mig... och sen är man i samma jävla spiral igen.

Anledningen till att jag vill ta tag i detta är egentligen av flera skäl.
1. Jag lider av väldigt mycket ångest och som ni alla vet så blir ju ångesten värre efter att man druckit. Ångesten kan vara så kraftig att jag känner att jag inte kan andas och att jag genom att dricka så mycket skadat min kropp så mycket att jag kommer dö.
2. Eftersom jag redan nu dricker ganska kraftigt, tänk då var jag är om några år om jag inte tar tag i detta nu?
3. Hälsoskäl! Jag vill inte få alkoholrelaterade sjukdomar och skador när jag blir äldre. För då kommer jag ångra mig över att jag var så jävla dum och drack så mycket och då kommer min befintliga ångest bli ännu värre och jag kommer klandra mig själv ännu mer än vad jag redan gör. Det skulle säkert i sin tur leda till att jag började dricka ännu mer för att döva ångesten över vad jag gjort mot min kropp och även för att döda eventuell dödsångest som kanske skulle uppstå om jag fick beskedet att jag led av en livshotande alkoholrelaterad sjukdom.
4. Den dagen jag skaffar barn vill jag inte att de ska ha en mamma med alkoholproblem. Jag växte själv upp i en sådan familj och det var fruktansvärt.

Utöver det vill jag heller inte supa bort jobb, relationer, saker, körkort osv., vilket jag i framtiden kanske kommer göra om jag fortsätter på detta sätt. Jag får kraftig ångest av att ens tänka på något sådant scenario och jag skulle nog inte kunna leva med mig själv om jag gjorde något sådant.

Så bra gjort av dig! Du kan ge honom alternativet att leva med dig, om han tar ansvar och aktivt arbetar med att bli frisk. Då har han ansvaret över vad han väljer. Dottern är en sån som behöver hitta någon att ge skulden. För att slippa ta ansvar för sina egna känslor.

Jag är också ny här. I liknande sits. Det är som att bygga sandslott på stranden, för nära vattnet. Havet sköljer bort all sand.. jag är imponerad av din inre styrka. Och känner igen den där ångern och hoppet som inte vill försvinna. Jag är naiv och bidrar till de jävla cyklerna av uppgång och fall, det förstår jag, men jag förstår inte hur man kopplar om hjärnan. Och hur man kommer över alla uteblivna svar, förlåt, bekräftelser, brutna löften och hur man kan gå utan avslut. Går man inte sönder?.. jag har förstått att det är det som hållt mig kvar. Önskan om upprättelse, svar och ett värdigt avslut.

Tack. Jag slutade skriva för att jag inte kunde ladda upp mina inlägg blev nåt knas med sidan. Sen tappade jag mig själv och hamnade i gapet på min narcissist igen ?. Alkohol-delen går bra, jag är ff nykter... men i en cirkus igen på grund av ?. Hoppas verkligen att det gått bättre för dig och att du är på rätt väg, tänker på dig och tror på dig. När vi är nyktra är vi ändå starkare. Ledsen att göra dig besviken, är inte upptagen med bra saker... men nykter. Alltid något. ?

Hej och bra jobbat till första veckan! Jag har precis klarat mina 3 veckor.
Jag var jättetrött första veckan. Så att känna dig emotionellt uttömd (som när du gråtit) hör nog till avgiftningen.
Jag har också börjat känna mig mer lugn bredvid barnen. Hoppas och tror att det har med alkoholen att göra. För vill fortsätta känna så. Och lära mig att alkoholen inte hade något gott med sig över huvud taget. Eftersom den stressar mig och gett mig inre rastlöshet!
Ush och fy bort med den!!!! Hemska drog...

Hej ”dagboken”. Nu har jag varit lite dålig i flera dagar på att gå in och skriva. Men har försökt sysselsätta mig med massa annat under helgen. Allt ifrån att träna, umgås med barnen, dekorera om hemma och shoppat lite. ?

Faktiskt så har det varit lite extra jobbigt denna helg med suget. Det har varit fint väder, vi har varit hemma, skön helg... mycket FEELING där det funnits många tillfällen som man hade kunnat dricka på. Även varit lite irriterad på specifka personer i min omgivning. Där jag också gärna hade tagit ett stort glas vin för att lugna mig lite ?
Och hade jag inte bestämt mig och hållit på att vara nykter hade jag troligen varit bakis än idag (måndag).
Men jag har varit nykter och som sagt sysselsatt mig själv med en massa annat. Kanske möjligen lite för mycket annat. Känner mig lite sliten nu ? och jag som har varit utbränd FÅR egentligen inte hålla på så.
Men tänker att det är iallafall bättre än att dricka ! Så det får va så just nu.

Kommer iallafall ihåg att jag tänkt många gånger under helgen att jag har så mycket tid. Och så mycket energi! Och den viktigaste tanken av alla har varit att jag är förvånad. Över hur mycket skillnad det har blivit i mitt liv utan alkoholen! Och då har det bara gått 3 veckor!
Det har varit så många nya stunder som jag upplevt på ett helt annat sätt nu.
Tex så låg jag i en solstol i förrgår natt och tittade på stjärnorna. Och kände INTE ett sug efter A. Och jag kände mig lugn inombords.
Så har jag aldrig kunnat ligga utan att känna mig rastlös eller somatt nåt fattas. Svårt att slappna av helt enkelt, och suget efter nåt (alkohol) för att få den där avslappnade känslan. Men nu var det som att eftersom det alternativet inte finns. Så slappnar jag av iallafall!
Poletten trillade ner!

Sök på det på youtube så ska du få lära dig hur alkoholen skapar ångest, depression och sömnstörningar.

När jag förstod det fullt behövde jag inte mer motivation för att förbli nykter. Min psykiska hälsa är huvudorsaken till att jag inte vill dricka alkohol mer.

Kram ?

I en familj med missbruk är det väldigt vanligt att man inte pratar om det som hänt. Pratar man inte om det har det knappt hänt.

Det mönstret har jag med mig från min barndom, och det är ursvårt att komma ur. Det är en del av medberoendet.

Kram ?

Jag har en pojkvän som dricker väldigt mycket tycker jag.
Jag förstår hur mycket han dricker.
I ditt inlägg skriver du att "... min man inte verkar fatta hur mycket jag druckit ... " Kanske han mycket väl förstår, men liksom jag är väldigt medberoende?

Nånstans i mig finns en spärr att med min pojkvän ta upp drickande och situationer som uppstått. Situationer som inträffat och saker som sagts sopas under mattan, som om de dagen efter inte ens existerat i föregående dags fylla. Jag har svurit många gånger över mig själv varför jag inte tar upp det med honom. Men får liksom närapå panik.. Måste försöka klura ut vad som gör denna spärr. ?

Kanske är din man likadan, att han tänker att han borde diskutera drickande med dig men att det finns något där som stoppar? Jag vet inte. En tanke bara.

Sköt om dig och kämpa på. ?

Det är jättekonstigt. Känner likadant. Hur något som har varit så viktigt i ens liv helt plötsligt är irrelevant.

Helt plötsligt är dock en underdrift, vi har jobbat på jävligt bra med vår nykterhet ihop! Det är verkligen ingen quickfix att bli nykter.

Kram ?

Har heller inte tänkt på industrin bakom alkoholen tidigare. Tobaksbolagen har ju varit i skottlinjen länge, men det samma gäller ännu inte för alkohol trots att en stor brittisk undersökning visat att alkohol är den drog som orsakar mest lidande av alla (en forskare som intervjuades i dokumentären Älskade alkohol ledde studien, minns inte vad han hette). Och så lätt att få problem av en drog som är så socialt accepterad och till och med ofta påbjuden. Tänker på alla både barn och vuxna som lider för att vi absolut ska ha vår högt värderade valfrihet att säga ja eller nej till ett beroendeframkallande medel..

Ja jag och min man måste nog försöka prata om eländet. De sista 2-3 månader har jag inte tyckt att vin smakar bra( ett tecken kanske), men jag har såklart fortsatt och dricka ändå.

Fy så jobbigt ? Bra om han får träffa en läkare och får samtalshjälp. Han är deprimerad stackarn. Lider så oerhört med honom, jag var också svårt deprimerad i tonåren.

Du gör allt du kan, och att ni kan prata är en gåva ?? Jag kunde inte prata med mina föräldrar.

Kram ?

Sök på ”intervention” på youtube nästa gång du får en svacka. Då dör suget direkt! Där vill vi inte hamna ?

Kram ?

Ja de ska bli så gött, komma iväg. Ja och han blir ju förtvivlad ochså när inget händer och ser mig gå ner mig. Idag fick jag ochså kontakt med beroendegruppen så på fredag får jag reda på vem som kommer bli min kontakt där. Han jag träffade sist hade ju gått blivit sjuk direkt efter semestern så klart därav de dröjt. Men han bad verkligen om ursäkt och förstod de skapat frustration hos mig. Och man kan ju inte rå för man blir sjuk, Även om de inte är han jag ska fortsätta gå till så så erbjöd han sig enda få komma till han denna vecka för snacka lite har egentligen ingen lust alls och helst be alla inkl soc dra åt helvete typ jag klarar mig själv. Men stängde ner den lilla rösten så ska dit i mån. Hoppas nu inte bara de dröjer tills jag kommer igång med den andra kontakten då får jag spel.

Och den där jädra käringen på soc mejlade jag till i fredags typ behöver hjälp nu men då va hon på semester till idag. Mejlade då enhetschefen typ finns de någon annan ja kan kontakta fick typ till svar ring en vän. Öh ok. Skrev att trodde jag skulle få hjälp via er men istället har mitt missbruk eskalerat och hjälp nada. De svarade hon inte på och de va då jag fick svaret ring en vän. Hon kunde inte ens tänka sig kontakta behandlingsgruppen för ligga på. Och den andra käringen som skulle va tillbaka idag har inte ens besvarat mitt mejl. Så min vän funderar på mejla och fråga vad i helvete de sysslar med. De sms han fick av mig i fredags efter mitt misslyckade försök med soc var ju inte kul få för honom typ nu ger jag upp och super ihjäl mig. Men man blir ju fan desperat när man står själv och ber om hjälp och typ får en dörr bokstavligen talat i nyllet.

Men nu rör de lite på sig i alla fall.

Det är alltid "bara ett glas" som jag åker dit på.
Inget glas är det som gäller för mig!! Så är det bara.

Den tanken är riktigt farlig! ”Bara ett glas funkar nog”.

Du har ett val - första glaset. Sen sätter den fysiska abstinensen igång *bam* och då bestämmer alkoholen över dig.

Kram ?

Jag kollade mannens vinflaska när jag skulle ha lite chips, tänkte ett glas till mig och ett till honom, bara ett, det går ju bra, det är ju inget åh vad gott...
Sen skärpte jag mig och lät den stå.
Puh!

Rullar på fint, bra dag!

Tack Torn och Jullan65! Blev inte så tidig sängläggning som jag hoppats, eftersom det finns så mycket att läsa här, men nu är det dags att säga Godnatt!

Hallå hur är det med dig?