Senaste kommentarerna i forumet

Mammor är en viktig pusselbit. Oavsett hur relationen ser ut så har ju mammor funnits i hela våra liv, på gott och ont.

Att faktiskt mötas förutsättningslöst, och med omtanke och välvilja i sinnet, innan det är för sent är så viktigt för själen tror jag.

Det låter som ni hade ett riktigt fint möte du och din mamma ❤️

Kram ?

Hej! Jag ser att du har läst runt i en massa trådar och skrivit en massa, svinbra start! Du har många funderingar
nu som snurrar och vill så gärna bli fri från alkoholen, och att du är såpass ung och redan har tagit tag i detta
tycker jag är kanon. Med tanke på att du har börjat "smyga" med ditt drickande inför sambon så har det
gått ganska långt, och om du inte gör något så kommer det garanterat bli värre och värre. Så jag skriver
ner några tips på hur jag gjorde i början, det har funkat för mig i alla fall.

Jag satte en deadline, from den 6 januari så skulle jag inte dricka en droppe alkohol. Ett stenhårt beslut.
Jag berättade för min fru vad som gällde, och förvarnade om att jag säkert skulle vara grinig, osocial , trött,
mm ett tag framöver, och fick förståelse för det vilket var en mycket stor hjälp. Så där är ett tips, berätta
för din sambo att du tänker ta ett totalt uppehåll från alkohol ett tag.
Jag såg till att inte ha några sociala tillfällen, typ fester mm eller annat de närmaste veckorna.
Så ett tips till, utsätt dig inte för frestelser. Jag satte aldrig någon tidsgräns, men tänkte inte "aldrig mer"
utan körde dag för dag tillsvidare. Jag tyckte det var väldigt bra att räkna dagarna, för varje nykter dag så
blev man lite stoltare och gladare. Så tänk aldrig mer än en dag framåt, tex hur det ska gå på fredag.
Det är ett väldigt bra sätt och de nyktra dagarna rullar på snabbare än man tror.

Den första tiden var jag väldigt rastlös och därför tog jag massor med långa promenader själv. Det funkade
väldigt bra, tiden gick och man kunde rensa tankarna och peppa sig själv att absolut inte köpa alkohol, eller
ta ett endaste glas alkohol. Kort och gott, jag fokuserade bara på mig själv och att jag
inte skulle börja dricka. Jag sket i om jag hade tråkigt, jag sket i om något var jobbigt och gjorde det ändå, för jag visste att efter ca en vecka så är det värsta över. Härda ut bara, det är ofarligt! När man sedan mår bättre och tror att man nog kan testa ett glas gäller det att vara stenhård mot sig själv och tänka, nä den här gången kör jag vidare. Jag visste ju hur det hade
gått de otaliga gångerna innan, Tillbaka i samma mönster snabbt som sjutton, och det blev oftast etter värre.
Den här gången hade jag fått nog, en gång för alla! På den vägen är det, och nu snart 8 månader nykter.

Till sist en väldigt viktig sak. Ha tålamod, Hur jobbigt det än är, allt blir bättre med tiden, det är så otroligt mycket värt det att inte ge upp. ?

P.s. Jag rekommenderar starkt att inte ha någon alkohol hemma den första tiden. Väldigt onödigt att se en
öppnad BiB i kylen. Tillfället gör tjuven. Kram

Kom på en sak till, lusläs Andrahalvleks trådar, där finns tonvis med tips och fakta.

För mig funkar forumet som AA. Här kan jag dela, och ta del av andras delningar. Här har jag den gemenskap jag behöver.

Så jag känner mig absolut inte ensam på den nyktra resan ?

Det är jätteviktigt att man slutar dricka för sin egen skull. Att det sen gynnar andra är bara en bonus.

I början är det en sorg att tänka att man inte kan dricka de där glasen rosé i solnedgången (typ 1 på 1000 glas). Men jag har insett att de där fina stunderna kan jag behålla - med något alkoholfritt i det fina vinglaset.

Känslan finns där ändå, och den blir ännu bättre eftersom man är hundra procent närvarande.

Kram ?

Min mamma hade noll itkunskap eller intresse heller för den delen. Så jag tragglade detta med henne i all oändlighet. När mina föräldrar dött hittade jag MASSOR av såna där slippar som man använder för att betala räkningar på gammalt vis?Hon hade sparat ALLA giroblanketter och fakturor sedan säkert 5-6 år tillbaka.

Jag köpte en ny mobil till henne, en iPhone, för att hon enklare skulle kunna smsa. Jag glömde bort att visa henne detta med autokorrekt vilket resulterade i vissa knepiga sms, bla ett till en av mina söner. ”Hej, nu kan mormor döda” vilket skulle ha varit ” Hej, nu kan mormor smsa” ?Jaja, det kan ju bli lite tokigt med tekniken?

Ha en bra dag?

Kram

Vill bara säga att jag förstår din känsla?Den där skammen är vidrig och gör absolut ingen nytta...men det är så lätt att säga att man inte ska skämmas likväl så gör man det.

Det är jättebra att du skriver här...så välkommen! Jag själv har inte kommit långt på min resa antagligen delvis på att det finns en liten del inom mig som vill ta det där glas vinet el bubblet. Men jag vet att jag behöver vara nykter för jag vill ha mer än ett glas vin...så mitt mål är att först vara nykter tre månader men mitt första delmål är en vecka.

Vi ses igen!
Kram?

samtidigt som det gör ont i hjärtat att läsa. Ont, ont för sonen som är så ledsen och ensam. Tror att de skulle ha nytta av Alateen? Känns ändå att du är på rätt väg nu - och det kommer att göra gott för barnen också. Kram, kram / mt

nästan modet i mitt lyssnande?Kom till det kapitlet när han säger att det inte finns någon väg ut på egen hand. Så jag tänkte WTF, vad håller jag på med då? Men så lyssnade jag vidare och ”botten” beskrivs. Aha, insikt och beslutet. Jag KAN ju fixa det faktiskt?Skönt!

Har också fått förklaring på varför jag inte fortsatte vara nykter förra gången då jag ändå hade ett låååångt uppehåll. Påverkan att sluta kom ju inte från mig. Det kom utifrån. Från pojkvän och min mamma (som också hade alkoholproblem konstigt nog).

Har börjat förlika mig med att jag antagligen aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol, men känner det faktiskt inte som någon större förlust. I skrivande stund faktiskt bara lättnad.

Tittade på en film igår där tjejer (ja, i min ålder, typ 50+, men vi är också tjejer?) drack stora glas vin och hade allmänt trevligt. Kände ett litet sting, ”så kommer det aldrig mer att bli för mig”, men det gick snabbt över för man kan ju dricka zero-läsk och fnissa också?

Så det nyktra livet fortsätter och jag gillar det?

Kram?

Ja, att ta vara på infall och göra det som känns lustfyllt. Det är nåt jag nästan tappat bort i coronatider....
Nu gäller det att hitta nya sätt att höja glädjen och lusten.
Inte bara se allt man förlorat.
Djur är ett ovärderligt sällskap och ger verkligen kärlek ?

om man kan inspirera om bara än så lite?

Du måste få hitta din egen väg som passar dig. Prova dig fram med vad som funkar i ditt liv. Jag har inte druckit någonting som påminner om alkohol typ alkoholfria viner eller öl. Jag häller i mig zero-läsk och bubbelvatten och det funkar utmärkt för mig. Jag vill överhuvudtaget inte påminnas om någonting alkoholliknande.

Sen promenerar jag. Kilometer efter kilometer?Funkar toppen och lite meditativt för mig. Tankar och känslor får komma och gå som de vill och de gör de verkligen.

Läser massor härinne och skriver ✍️ Läser och lyssnar på böcker som inspirerar. Det kan vara alkoholrelaterat eller typ lite personlig utveckling.

Men som sagt, hitta din grej. I början är det tufft, men du kommer att fixa det här! Vi kämpar ju tillsammans mot samma mål?

Ha en bra dag?

Kram

Glad för din skull, och för din dotter. Men så otroligt ledsamt för sonen ? Du kan inte få honom med dig till kyrkan? Att han kan finna gemenskap där? Eller åtminstone någon präst att prata med?

Kram ?

Jag spelar väldigt hög musik när jag städar..Kan både sjunga med högt och börja dansa utav helsicke, till hundarnas förvåning..?..Har alltid gjort det, men när man bor i familj fick det ske när dom inte var hemma...?..Musiken kan vara en grej som gör att man minns, skrattar, tänker och får oftast härliga känslor..Dansen med dammsugare eller trasa, ger motion..Och ett välstädat hem..??

Så skönt att du fått insikter för att hitta ett ok läge med din mamma.

Våra mammor har ju levt efter sina förutsättningar.

Det var så härligt att träffa min mamma. Hon var nykter. Lugn. Ganska klar i tankarna. Vi såg varandra. Vi pratade. Vi skrattade. Jag var så lugn och glad efteråt. Jag kände att det här är min fina mamma. Jag sa det till henne. Fick inte kramas pga Corona restriktioner men vi kunde utrycka det.
Ännu en pusselbit. Helt ok.
?

Dottern berättade att hennes pojkvän förhoppningsvis är nära att få en ungdomslägenhet. Då flyttar de ihop! ?

Min vackra dotter... Jag blir så lycklig för hennes skull! Samtidigt tänjs den där mentala navelsträngen ut alltmer... All glädje och all sorg sedan första två blå strecken på graviditetstestet till nu... ❤️

Imorse skjutsade jag sonen till sin praktikplats i vanlig ordning. Han gråter tyst i sätet bredvid mig. Inte för att jag vill skiljas utan för "allt". Han är så godhjärtad och känslig, och helt utan vänner. Tur att han har så fin relation med sin syster. Och, inser jag, uppvuxen utan en pappa. Han ser ingen ljuspunkt i sitt liv framöver. Fruktansvärt. ?

Jag föreslog att han skulle försöka tala med någon man på jobbet. Nån han känner skulle kunna lyssna. Jag tror nästan alla skulle känna sig hedrade av förtroendet. Han behöver verkligen hjälp! ? ?

Varje gång jag besöker en kyrka tänder jag två ljus för mina barn och ber Gud hjälpa dem få uppleva kärlek, vänskap, glädje och meningsfullhet i livet. Till sonen behöver en förändring komma väldigt snart. ?

Mina grannar som bor några hundra meter från mig har koll..Sen jobbar jag ju också, så kommer jag inte till jobbet, då blir jag nog eftersökt..Detta ensamboende hade jag ju innan Corona också, och hade vant mig..Men sen flyttade sonen hem igen för att det var praktiskt enklast med hemstudier härifrån..Det finns ju positivt och negativt med det mesta..Jag behöver bara vänja mig igen..Han är dessutom yngst av 4 barn, så den sista som lämnar ”boet” Jag har flera fina väninnor också, och en massa syskon..Så umgänge finns när jag vill..Men det är som att Corona gör det svårt att träffas..Mig gör det inte så mycket..Men i längden kanske det blir trist..Beror på om det tar 1 år till, eller flera..Hörde att en pandemi brukar ta mellan 2-4 år att försvinna..Detta är ju siffror från förr..?..Ibland om jag känner lite hosta eller ont i halsen, då tänker jag på Corona , och vid symtom så måste jag ringa min chef, så får hon avgöra vad jag ska göra..Det är ju den sämsta biten att bo själv, om man blir väldigt sjuk..Men jag får börja vitaminbomba mig med nyttig mat, frukt och bär..Sedan lite bra kosttillskott också..Motionen kommer snart automatiskt när jag börjar med vedeldningen igen..?..Har även ett nytt jobb, där jag har möjlighet att yoga..Tack för att du bryr dig Fina Lisa, och ha en fin dag..?

... ändå, genom ett öppet fönster är mysigt som omväxling.
@torn du är verkligen fantastisk som kämpar igenom dessa essäer till inlägg ? jag tänker ofta att jag ska skriva lite kort sen snurrar tankar igång och så känner jag mig nästan lite dum... att det blev så där ord-rikt igen som att jag inte kan bara vara lite lagom.
Men eftersom att sluta skämmas över sig är en del av att bli frisk så är ju min tråd ett ställe där jag kan öva! ?
@fialotta88 med det sagt- här finns att bläddra i, och om du hoppar fram mellan ca var femte tråd kommer du inte missa något rafflande ?
Jag lever min dag utan filter, jag är nykter idag. Ska jobba och springa. Det stavas måndag! Kram ?

Väcktes av morgonekot på klockradion kl 6. Istället för larmet i mobilen. Lite ovant, men riktigt nice. Det tog en hel timme från att jag vaknade tills jag kollade mobilen, tjoho!

Mobilberoende är ett beroende som jag behöver kontrollera. Nolla är ju omöjligt.

Kram ?

Ni är många som skriver så bra, så klokt, så sårbart och ärligt. Tyvärr kommenterar jag för lite och för sällan era inlägg, men gör det här istället med ett stort TACK och en ambition att bli bättre på att bekräfta och kommentera.
Helgen gick oväntat bra. Ingen alkohol och det kändes helt ok. Var fysiskt aktiv och gick långt och länge. I lördags hade jag en släng av sorgsenhet och kröp in lite i mitt skal. Sådana stunder behöver vi också tror jag- en stunds reflektion över sig själv och sitt mående. Har börjat läsa/ lyssna på Torbjörn Åbergs " skål ta mig fan" och den är bra. Nu är det ny vecka och jag hoppas på mycket kraft och att all energi inte går åt för att sörja det forlorade vinet, utan uppskatta nykterheten ❤

Känner igen mig i att bli emotionellt utmattad efter konflikt med barn, men jag upplever att sen jag slutade dricka och inte längre har något jag skäms för så blir min relation till barnen mer självklar. Jag trodde inte jag drack så att de märkte särskilt mycket av det, men nu märker jag en annan tillit till mig hos dem. Konflikterna försvinner inte, men man tar dem på ett annat sätt!

Känns som om jag inte druckit på evigheters evigheter.
Men ikväll är det bara en vecka sedan som jag träffade en kompis på picknick, packade 3 IPA, och sen kraschade i en helkväll som fylldes på med 3 eller 4 rejäla GT.
Hur 17 kunde det bli så?
Jag vet hur det gick till.
Jag sänkte garden.
Jag trodde jag hade koll, trodde jag kunde kontrollera mig själv. Och det är ju det jag inte kan, inte alls, inte det minsta.
Ett glas, sen är det kört.
Så mycket lättare det är att inte ta "bara det där lilla glaset".
Bara låta bli.

Men en sak är intressant.
När jag druckit har jag alltid varit osäker på om jag sagt godnatt till barnen, eller vad det var jag gjorde precis innan jag la mig.
Jag märker att det fortfarande är så.
Vaknar alltid totalt genomförvirrad, vet inte vilken dag det är eller är inte helt hundra på exakt vad jag gjorde igår kväll.
Skillnaden är att jag inte har huvudvärk.
Att jag har sovit som en stock, hela natten igenom.
Att mina godnattkramar o pussar (som barnen ALLTID får) inte luktar alkohol.
Att jag inte har ångest för något.
Och att jag efter en stund inser att jag bara var trött och gick och la mig, nykter och hyfsat i kontroll.
Att jag inte minns alla detaljer beror nog på att det är vardagsgrejer. Att jag bara är trött på kvällarna.
Och det är ju helt ok!

Är ett år...tror det blir ett intensivt är, men det ser jag fram emot.
Det var varit min från i många år att kunna hjälpa andra som har missbruksproblem, men jag har ju aldrig vågat söka eftersom jag druckit själv.
Så det här är ett väldigt stort steg för mig...ett sätt för mig att fortsätta bygga upp mitt nya liv?

Godmorgon miss lyckad☀️

Jag kan tänka mig att det blir helt annorlunda att bo själv. Ingen annan att ta hänsyn till eller dela tillvaron med. Ja, förutom hundarna då såklart ???
Det blir en omställning för dig och kanske är det bra att ha fasta rutiner så du inte blir "försoffad"? kan tänka mig att det är lätt att skjuta upp saker om ingen ställer krav på en...

Har du kontakt med någon varje dag så man vet att du mår bra?
Jag har en vän som lever ensam med en katt och hon smsar mig varje morgon så att jag vet att allt är ok.
Det är bra och då slipper jag undra om det hänt något ....(kontrollneurotisk som jag är?)

Men du har väl förhoppningsvis din kärlek? på distans och ni har väl koll på varandra ??
Ha det så gott miss lyckad!

Kram ???

Lilla, fina du! Sänder all min kärlek och värme till dig.
Jag kunde ha kopierat din text, exakt samma här... samma historia, samma jobb, samma historia och signaler, giftemål och soc, samma allt....Nästan ovärkligt!
Du är inte ensam och jag är inte ensam.

Jag har avhandlat 5 år och nu blev det stopp.
Svarar mer sen men du kan läsa min tråd... "Så svårt att vara stark och stå i mot"...

Jag har fått så mycket hjälp och stöd här, bara att sätta ord på det. Kram

Rätt så bra.... Har fixat , jobbat i trädgård osv. Börjar få i ordning här hemma-skönt!
Min man ringde på kvällen. Han ligger i sängen, har typ legat hela dagen -kan inte riktigt avgöra om han är full eller inte. Han säger inte. Han bara väntar...låter deprimerad.
Han lovade att berätta vad som händer framöver.... ja, jag vet inte.

Som att sörja någon som död fast den personen lever. Kommer på mig själv att sakna honom. Tittar då på filmen jag har när han sitter full i köket...

Tittade på Svinalängorna i går, har du sett den? Om man tar och kryddar den uppväxten till det dubbla så har du nog min mans uppväxt. Fanns inte sociala myndigheter och han är äldst av tre. Ville du ha varmt, fick du samla ved, alkoholen flödade och syskon dog framför ögonen...Hemskt.

Det jag ändå reflekterar är över varför jag, liknar Leena-städar hysteriskt när något känns fel.... Klarar mig själv, vill bo på en öde ö typ... Gör allt det där som ingen annan gör, bygger mitt hus själv, klättrar Mount Everest, reder mig själv, jämt, jämt....Agerar direkt... Ställer i ordning, fixar, levererar....
Hm....

Som sagt jag saknar, hoppas han överlever och blir bättre....
Du då, hur var din söndag?
Kram

Det här är en bra tråd. Jag läste just alla kommentarer och jag känner igen så mycket. Hur jag levde. Hur jag inte tog hand om mig och hur jag försummade mitt liv. Hur det har påverkat mig. Idag.

Jag vill citerar mulletant "Det är en nödvändig och ofta lång väg till insikten att man inte kan förändra nån annan än sig själv!"

Och jag vill påminna alla här om att påminna sig själv om drömmar, mål och visioner ni har eller har hart i livet.

Om du fick önska hur du ska uppleva alla årstider som du vill, under ett år. Hur skulle det vara. Hur skulle dina rutiner se ut. Vad vill du göra?

Och sedan ställa dig frågan. Vad behöver du för att komma dit?

Jag längtade så oerhört efter att få vakna utvilad och gå ut i naturen på helger och oftast var mitt ex så full på kvällen, vi tjafsade till sena nätter som övergick till tidiga mornar. Jag var ledsen och sov inte. Och när morgonen kom så var jag ofta slut.

Jag hade varken energi eller lust att gå ut och möta ljustet och dagen. Jag hade ett väldigt miserabelt liv och jag nådde min botten, vilket ledde till att jag sökte professionell hjälp för att komma ur det miserabla livet.

Idag kan jag sitta i skogen intill ett träd och borra ner mina bara fötter i mossan, barren eller hur marken än är och känna kontakt med naturen.

Jag är tacksam för att jag kan sitta där och känna att jag ser till mina behov i första hand och jag har en oerhörd medkänsla och förståelse för människors kamper, oavsett vika de är.

Jag har lärt mig att inte döma och värdera. Men det är ju för att jag har tagit hand om mig, lärt mig acceptera hur mitt liv blev, men också att jag har insikt i att jag kan göra precis det jag vill. Ja, det som är möjligt i alla fall.

Och jag väljer att må bra. Nu vet jag vad jag behöver och lyssnar på alla mina behov.

Men jag levde i 12 år med en man som drack i stort sett dagligen. Och jag lät min längtan att bli en mamma passera för att sedan försvinna helt.

Och det finns andra saker i livet som är häftiga, intressanta och som ger mig ett värde.

Och det är inte för sent. Kanske lusten kommer tillbaka en dag, om jag väljer att träffa en man som passar mig och om jag passar honom.

Det är inte så lätt och jag är inte intresserad av en affärsuppgörelse som jag börjar se vilka som har. Fler än jag kunde tro.

Det är en märklig värld vi lever i.

Oavsett, så behöver en ta ansvar för sig själv.

Att ta ansvar att leva det liv en önskar.

Och det finns hjälp att få.

Det finns så mycket värme och kärlek i ens omgivning.

Det gäller bara att se den, våga ta emot och att även ge till andra, när en orkar.

Må gott alla ni som kämpar och ta hand om er!

Det går att blir fri från medberoendet. Alla behöver göra sin resa. På sitt sätt.

Stort att läsa och att få följa din väg. Nån har sagt att den vackraste rörelsen är att få se en människa resa sig... Det känns som att vi får se det nu, vi som följer dig. Så fint du berättar om ditt beslut! Tack för din delning!
Vi följs åt ??? / mt