Senaste kommentarerna i forumet

Just det, ett eget hem ska hon få till våren hoppas vi. Planerad inflyttning i april. Ett gruppboende som håller på att byggas i en by i vår kommun. Inte samma by där hennes pappa bor, men det är cirka 1,5 mil mellan allas boende i en trekant.

Vi blev tillfrågade i vintras om vi var intresserade av en lägenhet där till henne. De bygger sex lägenheter, plus gemensamma ytor och skogen inpå knuten.

Det blir ett privat LSS-boende och det ska drivas av personal som jobbat/jobbar inom olika verksamheter i kommunen, som då slutar jobba för kommunen förstås. Personer hon känner sen tidigare. Personer som brinner för de här ungdomarna. De har tillfrågat sex ungdomar som de tror kommer att trivas bra ihop, bland annat är dotterns bästis tillfrågad också.

Det känns som att ha vunnit en miljon på lotto ? Vågar dock inte hoppas på det fullt ut förrän jag har skrivit på kontraktet. Allt ska klaffa fullt ut. Kommunen måste handlägga och bevilja behovet i exakt rätt tid.

Tre månaders handläggning gäller, så vi ska ansöka i skarpt läge exakt tre månader innan boendet är klart. Sen får vi hoppas att det inte är kö ?

Vi bor i en liten kommun och dottern har omfattats av LSS sen hon var sex år, så de har god koll på henne. Jag har också pratat med LSS-handläggaren på kommunen och sagt att vi vill att hon ska bo där, så kommunen känner till det.

Det kommer förstås att krävas låååååång inskolning. Jag har sagt till hennes pappa att vi får köpa en riktigt schysst bäddsoffa och sova växelvis hos henne tills hon är redo och säger ”Du kan åka hem till dig nu, det här är min lägenhet”.

Jag vet att vi kommer dit, det får ta den tid det tar. Inflyttning i april och innan maj är slut tror jag att vi landar där. Möjligen med punktvisa insatser när hon är sjuk och extra mammig/pappig. Vi ska våga släppa taget också, det är inte lätt.

Kram ?

30 min traskar jag på lunchen. Och tvärs över gatan har vi ett gym där jag är medlem sen typ tio år. De drar 159 kr/mån och jag tränar typ tio gg/år. Dyra gympass ? Men styrka ska jag träna sen när det blir för mörkt och kallt och halt ute.

Kram ?

Låter som att du har både insikt och en bra plan! Har du läst Torns tråd? Tror att du skulle få inspiration där. Kanske har du också någon hobby som fått stå tillbaks när drickandet tagit all energi? Något att börja syssla med istället. Och instämmer med Se klart, de där fönstren är öppna kortare tid för varje dag, det blir lättare. Jag tror på dig, du är redan på väg!

Och Kennie sätter ord på det jag tror jag tänkte när jag läste ditt inlägg. Ord är viktiga, tankar, hur vi formulerar oss om än bara i våra egna huvuden, kanske allra viktigast då.
Jag ska inte dricka idag. Det är ett mäktigt statement. Allt annat kommer efter det. Att fixa lägenhet utan vin grejar du antingen galant eller lite trögt men utan vin, om du bestämmer dig för det. Lycka till!

Bjud över nån kompis, berätta att du ska ta en nykter period, säg att du behöver peppning och hjälp, bland annat med att styla lägenheten. Och berätta för din sambo. Sen tror jag som flera härinne skriver att det gäller att bestämma sig. Inte lämna något utrymme för tvivel, då ger man sig själv en smitväg om det känns jobbigt. Så inget "jag hoppas att jag klarar det" eller "jag borde inte dricka". Tänk att du helt säkert klarar att hålla din nyktra period och att du inte ska dricka.För det gör du, bara du verkligen bestämmer dig för att det är vad du vill och accepterar att det är du och ingen annan som bestämmer över hur du ska ha det. Jag tycker också du ska berätta för din sambo om minnesluckorna så han förstår allvaret. Jag har berättat för många i min omgivning att jag fick problem med att jag drack för mycket de gånger jag drack. Jag har lite samma inställning till mitt tidigare drickande som till att jag nu fått ont i ett knä för att jag ökat min träning för snabbt- lite onödigt och dumt, men inget att skämmas för. Och det fina är att man mår så bra av att vara nykter. Man hinner vila på helgen. Man kan unna sig extra god mat (för det var mer kalorier i vinet). Man får mindre ångest och tål stress bättre. Kroppen mår bättre. Testa och bestäm dig för den första perioden, sen kan du ta ett nytt beslut, då gör du valet med nykter hjärna, hur du än väljer.

Sonen ringde på eftermiddagen från praktikplatsen och var ledsen. Han pratar inte gärna om sig själv till andra och gör allt för att dölja hur han känner sig. Men när han uttrycker att han inte vill leva kände jag akut behov av hjälp.

Jag ringde rektorn på hans skola och vi får komma dit imorgon bitti och han ska få träffa nån bra person. Dessutom hade skolan nåt avtal med nån hälsovård där han säkert kan få mer hjälp. Jag googlade även på Alateen men hittade inga möten. Jag har anmält honom istället till Ersta Vändpunkt tonårsgrupp som startar denna månad och i januari. Hoppas att han kan få en plats NU!

Jag åkte och hämtade honom också så att han slipper resa på tre bussar i två timmar när han mår såhär dåligt.

Det bästa är att se honom i ögonen, krama honom och känna hans tacksamhet för mina ansträngningar att hjälpa honom. Han är otroligt "fin" kille och jag coachar honom allt jag förmår. Jag vet att han är glad över min nykterhet och att jag reser mig upp igen och blir den person jag är ämnad att vara, den jag vill vara.

Ikväll har jag varit på ett jättefint måndagsmöte. ?

Ligger och funderar, lillbarnet sover bredvid mig...Det lugn jag börjat känna i kroppen påminner en del om hur jag mådde som gravid. Då tänkte jag att jag var en såndär som mådde toppen under graviditet bara, men tänk om avsaknaden av alkohol i sig var en större faktor än jag fattat? Har en låååång historik med hetsätande och andra varianter av matmissbruk, och det var också en sån grej som helt automatiskt blev bättre under graviditet. Medicinerat mot depression till och från i 6 år, vikten har pekat stadigt uppåt under denna tid. Och alkoholkonsumtionen har gradvis trappats upp parallellt. Vad är vad? Svårt att veta, intressant att fundera kring.

Jag VET att jag ska stötta, puscha och förstå...Men jag är bara sjukt ARG!!! Han ringde idag, det är så synd om honom, han vet att han gjort fel, ingen stöttar honom, alla är arga, någon lägger en död katt på trappen där han bor och..kan du sända 500 kr? Till biljetten till doktorn så han kan ta vård.

Han ska fixa sitt liv och ta vård för han vill tillbaka till mig.
Jag borde vara glad. Det enda jag är, är ARG.
Vill inte alls stötta den fb skitstöveln... Han har lämnat mig med all skit, han smygsuper/super och förstör... Sa till honom att vi har det galet mycket bättre nu, behöver inte oroa mig ett dugg för att någon är full hemma....

Hemsk är jag... Vet inte vad det är för känslor, vill aldrig mer se honom och sen kan jag sakna den fina sidan av honom... Men när jag hörde hans röst blev jag blixförbannad!

Hur fungerade det rent praktiskt? Du flyttade ut för en period? Barnen bodde?

Med det är ju lysande onkel F. 6 veckor är riktigt starkt, vi fortsätter väl resan för det här går ju bra?en riktigt fin kväll önskar jag dig. Jullan

Verkligen klokt att försöka pressa in en period av avkoppling med både pulshöjande o pulssänkande aktivitet, för det låter ju som allt runtikring är ganska fyllt med aktiviteter som kräver av dig!

Vi har friskvårdshalvtimmar vi kan nyttja, har ni något liknande? så du får lite omväxling även på jobbtid?

Ja Torn, hur tråkigt det är att alkoholen ska ha en så framträdande roll i det sociala livet. Själv gick jag hem kl 21 i lördags efter en verkligen fyllekräftskiva. Var riktigt obehaglig till mods faktiskt. Simmiga ögon, upprepningar, och den förbannade nubben som gick i ett. Högljudd, skränigt och inte ett dugg trevligt. Nej, det är inte mitt game längre, nu var det inga närmare vänner tur det, och jag ska inte glömma att det inte var allt för länge sedan jag själv satt där o skränade o drack. Tur är att vi återfår vårt förnuftt, en dag i taget. Ha det bäst. Jullan

Jag bara säger det...projicering...hur skyddar man sig??

Tack Torn för ditt inlägg...återkommer t det senare i detta inlägg?

Utan att berätta vad jag gjort idag så kan jag bara säga att min dotters mående/hälsa kryper direkt under min hud när jag träffar henne. Hon är inte diagnosticerad bipolär men det måste vara så...och då har man ofta en övertro på sig själv. Hon projicerar verkligen sitt mående på mig..och hon styr..och jag har så svårt att sätta emot eftersom jag är livrädd att förlora henne ...och då tänker min hjärna ”alkohol”?

Har någon av er levt med ett barn som är bipolärt? Det är verkligen det svåraste som jag har varit med om...dessa humörsvängningar och dessa extrema risker som tas?

Så jag läste ditt inlägg Torn...jag har ju försökt massvis av gånger att bli nykter...och hela tiden misslyckats?Jag är ganska övertygad om att där jag är nu så kommer jag inte känna/bestämma mig för att ”NU SKA JAG VARA NYKTER ” utan det är att få till en dag i taget..samt motion...att prioritera detta....att samla dagar??

Imorgon ska jag träffa diakonen i Missionskyrkan i min stad...jag är inte så särskilt religiös men sökande. Har sjungit i en fd kör. Varit med i lite olika sammanhang. Men känner ett behov av att få prata om vad som tynger mig gör mig ledsen och oroad beträffande min dotter och veta att det vilar i trygga händer samt prata om alkoholen.

Imorgon....en ny dag????

Kramar❤️

När livet börjar nafsa en i hälarna, viktigt att stanna till om så bara för en stund och begrunda vad som absolut måste åtgärdas och vad som kan vänta...
Men så spännande med nytt hus! Försök att ta det så lugnt det går med allt annat, vi råkar ju höra till de som vet vad som är viktigast. Kram ?

Det var en fin beskrivning, att fönstret var olåst så du kunde komma ut??det ska jag ta till mig som ett ledord. Ha den bästa dagen.

Ojoj vad livet springer på, jag behöver nog bromsa lite. Det är mycket av allt känns det som. Mycket jobb, mycket plugg, mycket sociala sammankomster. Kanske t.o.m. ett nytt hus. Ja jösses det är både roligt och stressande. Men jag får inte glömma bort... nykterheten först, det är det viktigaste , utan nykterheten är jag inget, har inget, och får inget LIV. Så jag blir nykter en dag till, utan tvekan.

Det låter bra, jag tar nästan alltid ett varmt bad innan läggdags. Det har jag gjort sedan starten av min resa. Har märkt att jag somnar lättare och sover bättre då. Jag funderade på det här med din yngsta dotter. När hon flyttar till det egna boendet, är tanken att hon ska sova där varje natt då? Ett eget hem helt enkelt?

Kram

Välkommen hit, det är så bra att du kämpar ?

Välkommen hit! Det ser ut som om du har nått din botten. Känner igen det där med gömmande och ljugande. Så otroligt skönt att slippa allt sådant. Det här kommer du fixa! Tack för att du delar med dig av din bakgrundshistoria, det lät inget vidare, men kämpa på nu, så kommer du aldrig återvända dit!

Kram ?

Jag känner väl igen mig i din beskrivning av smygdrickande. Jag har gått ett steg till och börjat gömma alkohol och smusslat ganska mycket. Min resa är att jag Provat att dricka mindre, ibland, längre uppehåll osv. Jag har alltid kommit tillbaka till mitt problem drickande. Så jag blir glad när jag läser om yngre människor som funderar över sitt drickande. Ingenting är omöjligt och att börja skriva o läsa här kommer hjälpa dig framåt. En dag i taget. Kram Jullan

Skriver ner det här för att nöta in det i skallen lite. Behöver hitta bra vardagsrutiner för att hantera stressen på bästa sätt. Eller rättare sagt, förebygga att jag ska känna mig stressad.

Jag har en ”ledig lucka” på vardagar kl 18.30-20.30, direkt efter maten. Då ska jag cykla 12 km, minst 3 gånger per vecka eller 12 gg/mån. Efter cykling blir det 20 min yoga och sen ett varmt bad.

För att det verkligen ska bli av byter jag om till träningskläder direkt när jag kommer hem. Efter maten är jag seg och sängen lockar förföriskt, men det tar emot att ta av sig kläderna utan att ha cyklat.

Jag behöver både pulshöjning och nedvarvning. Just nu ligger jag i badet och känner mig behagligt nöjd med cykelrundan ?

Idag har det börjat röra på sig mer på jobbet, jag har haft fullt upp. Jag gillar fullt upp, men under en begränsad tid. När jag går hem vill jag sluta tänka på jobbet helt.

Kram ?

Fialotta88: Du undrar hur mitt drickande sett ut över tid. Jag har festat lite som "alla andra" i mina tonår och i 20-års åldern - inte varje helg, men någon dag i veckan. När jag var ute och reste längre perioder kunde det bli något litet varje dag och ibland en hel del, men aldrig så jag tappade minnet eller kontrollen. När jag fick mitt andra barn började min man resa allt längre och oftare och jag jobbade mycket hemifrån. Då började jag dricka vin helt vanliga vardagskvällar för att liksom orka med på något sätt, och känna att jag fick egentid. Då, om jag drack en flaska vin någon kväll, blev jag så dålig att jag fick springa ut i trädgården och kräkas, minns jag. Jag ville inte kräkas inne på toaletten och väcka barnen. Det hände sällan, men jag minns det starkt. Lika starkt minns jag att jag ibland kunde dricka medan barnen var i skolan och låtsades att jag hade ont i huvudet och behövde sova när de kom hem, så att jag skulle slippa deras blickar och tankar... Detta har jag så dåligt samvete över, än idag. Jag borde haft bullar och saft klart när de kom hem och sitta och prata med dom istället...
Det accellererade med åren, och det var tillslut nästan alltid vin och annan alkohol på helgerna, även om det inte var fest eller bjudningar. Någon gång kunde jag och min man även dricka vin till maten mitt i veckan. Sen kom det till en punkt då jag började dricka starkare drycker, tog gärna en whiskey till kvällsteet, innan maten, en gin och tonic innan maten etc. När barnen flyttade hemifrån kunde jag köpa hem vin och gömma flaskor så att min man bara trodde att jag druckit några glas, när det i själva fallet var en hel flaska och några glas. Var jag själv hemma en vecka eller längre då min man var borta kunde jag sjukskriva mig och skylla på influensa eller annat och dricka dag som natt - tidpunkten spelade ingen roll - jag ville bara dricka och bli full. Det hände att jag vissa veckor drack en liter vin efter jobbet varje dag. På något sätt lyckades jag inte bli alltför påverkad så in man blev misstänksam. Men allt oftare ifrågasatte han mitt drickande och att jag gömt alkohol. Jag ljög ofta och hittade på svar som lät trovärdiga. En gång när han frågade om jag satte hans liv på att jag inte druckit, så ljög jag och sade "ja", vilket ju inte var sant. Jag mådde så dåligt av detta, eftersom jag har en tro på något högre och Karma, så jag fick krypa till korset och erkänna att jag ljugit. Han förlät mig, men jag kände att hans respekt och förtroende för mig sjönk. Liksom min självkänsla och självrespekt. Det var hemskt! Ändå kunde jag inte ta mig i kragen... För tre år sedan var jag orolig för vad drickandet gjort med min kropp, så jag gick till doktorn för en helkroppskontroll. Några dagar senare ringde doktorn och sade att jag hade låga doser av D-vitamin men framför allt visade proverna att jag hade fettlever orsakade av alkohol. Jag blev chockad. Hon sade att jag var tvungen att sluta att dricka direkt, eftersom levern kunde bli allvarligt skadad. Hon bad mig komma tillbaka efter 2-3 månader för nya prover. Jag slutade direkt, kom hem till min man och berättade gråtandes vad som hänt. Han stöttade mig till hundra procent. Jag berättade inte för någon annan. Jag hade inga problem att sluta dricka. Det gick hur bra som helst, och jag märkte en enorm skillnad på utseendet, huden, orken och jobbprestationen. Jag hade en resa inbokad till Frankrike ihop med några och det var 2,5 månad dit. Någon vecka innan gick jag till doktorn igen och tog nya prover. Det var jobbiga dagar innan jag fick svar. Men de visade normala levervärden, och jag kunde pusta ut. Tänkte att jag då kunde ta något glas champagne under resan. Jag var väldigt restriktiv med drickandet, men festade loss sista dagen på resan. Och sen var jag sakta men säkert på väg utför igen. Och så hände detta som jag inledde tråden med, att jag drack mig full en jobbfredag när min man och ena dotter var hemma och såg det och jag fick konsekvenser av mitt drickande som gjorde att jag blev rädd. Rädd för att mista dom... Det bästa jag har! Så nu ger jag det en ny chans. Tänker göra som alla föreslagit, börja med tre månaders nykterhet och sen ta nästa steg. Jag hoppas att jag kommer till den insikten att jag vill fortsätta min nyktra resa.
Tack för inspirerande och tankvärda svar Andrahalvlek, Charlie70, Se klart, Varafrisk, Kaveldun och Sommarbarnet! Jag ska in och läsa era trådar så jag får mer inspiration.

Hade huvudvärk och var trött på jobbet i eftermiddags, men det berodde i alla fall inte på att jag var bakis. Så skönt att kunna se folk i ögonen utan att tänka "ser dom att jag druckit igår, är ögonen röda, luktar jag?". Fick inte så mycket gjort jobbmässigt (hade en del möten och pratade mycket med kollegor), men tänker att jag ska sova bättre inatt än igår och lägga mig tidigare så jag kan vara på jobbet tidigt imorgon och prestera lite bättre.
Kände en instinktiv känsla av att vilja dricka när jag pratade med min man i telefon under eftermiddagen och han berättade att vår dotter inte är den roligaste att hänga med såhär innan tenta, men jag tog och gjorde en god alkoholfri drink med lime, tonic water, mynta och is istället när jag kom hem. Supergott. Den drack jag när vi åt en god middag som min man lagat till. Vi hade det trevligt runt bordet och dotterns dåliga humör var borta. Längtat hela dagen efter att gå in här och skriva och läsa, så det får bli min kvällslektyr. Har berättat för min man, och ska berätta för mina barn, att jag hänger här och känner hopp om att bli en nyktrare och klokare människa med hjälp av er alla! Ha en fin kväll <3

Löpningen flyter på, inga fyllor, fått flyt på det. Har inget sug alls efter att berusa mig.

Välkommen att traska en bit på vägen här. Mycket händer och att lära känna sig själv är ibland en utmaning, ibland ett helvete, men oxå helt underbart. Ge dig själv lite tid, så ska du se att vinsterna dyker upp.....en dag i taget. Jullan

Jag tog time out, sa som det var att mannen var deprimerad och drack sprit av den anledningen och att jag måste få vila och få det lite bra innan jag blir galen. Dom sa nej först, men tyckte ganska snabbt att det var rätt mysigt att vara ensam med mig. Vi gjorde mysiga saker gick på picnic, kollade film. Äldste sonen som är 13 märkte jag en lättnad hos rätt omg, han höll med om att han märkte jag blev gladare. Kändes så otroligt skönt när jag kände att jag stod upp för mig själv ❤ det kan även ge din man insikter om vad han håller på att förlora. Det kan även vara skönt att göra en light variant för dig, en smygstart, det är inte så definitivt, men kan bli