Senaste kommentarerna i forumet

Föreslog att lägga undan vinet. Han tyckte det var onödigt. Han stöttar mig på sitt (ganska inadekvata) sätt men hade nog siktat in sig på ett glas ikväll. Känner inte att det är ett jätteproblem just ikväll.

Önskar dock att jag hade fått lite annan respons från honom när jag berättade om de 3 månadernas nykterhet. ”Jaså? Jaha.... *tystnad* ja jag har faktiskt inte druckit så ofta till vardags på sistone.”

Ridå.

Hur går det med din son?
Har han kommit tillrätta?
Tänker på dig!
Styrkekramar ?

@andrahalvlek
Jag vet att det arga och irriterade kommer försvinna snart. Men då blir jag istället ledsen och uppgiven. (Och ångesten finns kvar)....

Har fortfarande svårt att gråta. Kunde det förut. Men det är på nåt sätt som att jag byggt upp en mur. Kämpat så många år med stress, tjafs inom familjen (systrar & mamma), jobbiga år med adhd-dotter osv..
Kunde man gråta så skulle man kanske kunna få ut lite den vägen. Provar att gå ut o springa o se vad som händer med känslorna! ?
Ps. Riktigt lättirriterad med dåligt tålamod nu. Ser fram emot en vändning...

Har du någon plan, typ behandling eller så? Har aldrig provat antabus, men tycker nog inte att det är fusk ? ett stöd att påbörja resan dit man önskar sig.

Som sagt, trevligt att du hittat hit! Tycker att det är värdefullt att skriva av sig här. Finns många bra tips att göra, på böcker och poddar mm. Man blir heller inte lika ensam

Låter precis som mig. Mitt i livet. Vetat att det varit ett problem. Men inte varit redo förens nu!
Grattis till ditt beslut. Jag har varit nykter i 2 veckor.
Det som är bra här är att man bara skriver vad man känner. För alla känner olika med ändå likadant.
Får massa insikter lite då och då och ibland kan inläggen bli röriga och långa. Men vad gör det... skulle inte klara det utan forumet! Kramar ?

Vilket gensvar!

Jag tror också att det är bra att skriva av sig, men är väl rädd för att det ska bli något osammanhängande, det rör sig ju trots allt om några år i alkoholens tecken eller töcken kanske är ett bättre ord:
Lite kort:
Jag är ca 40 år och har sedan ganska länge insett att jag inte kan hantera alkohol, är nu nykter sedan cirka en månad. Jag känner dock att jag fuskar lite just nu - äter antabus.

Min alkoholbana är ganska klassisk:
- debut ca 15 år - fantastisk känsla
- tillhörde festglatt gäng
- började universitet- perfekt för att dricka ofta
- jobb
- familj
- senare tid (5 år) kunnat dricka tis/ons- lör/sön: klarat jobb och familj. Ganska mycket smygande.

Min inställning till alkohol känns mer och mer osund, och jag märker verkligen att det är en progressiv sjukdom.

Varför vill jag sluta? Och dessa punkter skulle jag vilja återkomma till senare med bra input kring:
1. Sluta tänka på alkohol
2. Hälsa - ångest (har dykt upp senaste året)
3. Familj - ge mina barn - båda yngre än 10, chansen till en hyfsat trygg uppväxt.
4. Ge mig själv chansen i livet - våga lyckas och misslyckas, men att alltid veta att besluten togs utan tanke på alkohol eller med alkohol i blodet.

Ja, lite kort om mig, men finns ju hur mycket som helst att skriva om sina tankar kring alkohol då tankarna hela tiden snurrar runt detta.

Ha det bra

Kanske det ändå är bättre än att vara ensam. Det vet du bäst själv. Ensamhet är farligt, på riktigt. I en tid som denna, så får en lov att överväga.

Finns det någon aktivitet som du kan skapa med andra och komma ut. Typ som att plocka svamp i skogen med andra svampintresserade? Om du vill det förstås?

Tänker också att det finns säkert många andra som känner sig ensamma just nu, i din närhet, även om du kanske inte känner dem. Då tänker jag på grannar eller andra som du inte känner så väl.

Kanske du kan promenera med någon, bilda en bokcirkel, syjunta eller kafferep. Vad vet jag. Prova om du tror att det kunde vara något!

Ta hand om dig!

Jag känner igen mig massor. Ingen kan irritera mig som min mamma ? Men jag lovar dig att efter en viss tids nykterhet, 2-3 månader så blir ditt tålamod mycket bättre, även mot mamma. Mitt tålamod är mycket större nu. Enorm skillnad. Du måste hitta andra sätt att hantera irritationen. Boxboll?

Kram ?

Vad bra att han inte valde den vägen och vad skönt att han är inlagd. Hoppas han får bra hjälp där .
Du verkar vara en fantastisk mamma. Ta hand om dig! Kram

Går det bra att ta Antabus på egen hand? Det gäller att man har disciplinen att inte fuska.
Har själv tagit Antabus i 2 omgångar, utdelat på beroendemottagning. För mig har det fungerat bra, sköterskorna som delat ut fungerade lite som terapeuter för mig, men det handlar väl om vilka erfarenheter man fått sedan tidigare.
Bra medicin, absolut! Men som sagt, det gäller att lära sig leva nykter utan.
Du var ju nykter länge innan återfallet, så du vet ju vad som krävs. Du tog tag i problemet direkt, kanonbra!
Ge det lite tid och eftertanke så kommer det att gå bra.

Jag startade en ny tråd under ”Det vidare livet”. Lät den gamla ligga kvar. I den tänker jag skriva varje nykter månads-dag typ.

Kram ?

Ja tänka sig , 8 månader.
En väldigt lång tid.
Jag undrade förr hur det skulle kännas att inte dricka under en längre tid?
Sluta dricka?
Nu vet vi och snart vet vi hur det känns att varit rena fina klara och vackra i 8 månader.Hurra!?
Kram Pilla

Skönt att skriva av sig. Då blir det lite ordning och reda på tankarna i huvudet. Och man kan få en hel del tänkvärda svar här! Det kan jag lova ?

Tack, men något återfall i missbruk var det inte. Däremot har det visat sig att min son har allvarliga psykiska problem. Han var paranoid och hade lämnat sin arbetsplats. Dessa problem förstår jag idag har funnits länge men han har nog använt drogerna till att dämpa symptomen. Hade sovit ute under natten och är nu inlagd på psykiatrin. Han har en skörhet och meditationen har hjälpt honom mycket, men kanske även att det brutit ner alla försvar. Så är det och vi får försöka hitta så bra hjälp som möjligt för honom. Förstår idag vilket lidande han haft under många många år. Positivt var att han trots sitt dåliga mående inte handlat alkohol eller droger.

Tror man måste vara redo... för att göra överenskommelsen med sig själv att bli nykter. Jag kände iallafall så... och hoppas att jag är så redo nu att jag kan fullfölja det. Men idag har vart en skitdag och svåraste dagen hittills. Men blir inget alkohol. Ska springa, prata med mannen för att få stöd och sen göra nåt för o komma ner i varv. Jag ska inte säga att jag är helt skärmfri på kvällen heller. Kollar tex på mycket serier. Men har mobilförbud i sovrummet. Bla. För att min man va beroende av mobilspel förut ? o kunde spela hela nätterna. Och jag låg o surfa och ”jobbade” i sängen... HELT FEL... kramar

Tycker du ska berätta direkt. Gör det för din egen skull, även om du inte får svar alla gånger så är vi många som läser. Ingen här inne har alla svar men vi hjälper varandra så gott det går. Jag känner inte alltid att jag vill svara folk eftersom jag inte känner mig berättigad exempelvis.

Hej,

Tänkte testa att skriva lite här. Jag har läst mycket här, men dragit mig för att skriva här. Jag ska se om jag får lite respons på denna tråd, om, eller när jag får det tänkte jag berätta lite om mig själv.

Ha det bra!

Varit på mässa idag. Vad annars, det är ju söndag! ?

Känns fantastiskt och lite overkligt men väldigt bra idag. Det är så rörande med alla gratulationer på FB. Av min vän kom det bl a en ?.

Jag har funderat lite på hur jag ska göra med min tråd, här på forumet. Om jag ska be Admin flytta den till "Det vidare livet" eller om jag ska dra ner på inläggen. Jag känner mig trygg i min nykterhet numera. Mina inlägg handlar ju inte längre om A utan mer om mina möten, kyrkobesök och mina känslor i stort & smått.

Det har varit ett ovärderligt stöd att få "skriva av sig" här på forumet. När man skriver egen dagbok får man ju ingen respons alls.

Jag läser sällan andras trådar heller numera. Det kändes viktigare i början.

Risken är väl att jag inte kan hålla mig borta härifrån heller. Då får jag nog abstinens! ?

Men, jag avslutar inte ännu utan får försöka trappa ner lite istället.

En massa kärlek till er alla därute i anonymiteten! ?

Det skulle inte förvåna mig om jag skriver imorgon igen! ?

Imorgon är Första Dagen på resten utav mitt mitt liv... ?

Tack för ditt svar. Har varit i den processen omedvetet ett bra tag nu...Det började när jag började ta undan lite pengar, inte mycket men lite här och lite där... Visste att han skulle lämna mig med skulder den dagen jag orkade klippa. Kändes konstigt att hålla undan pengar för den man lever med.

Men du.... så kan du ju inte ha det, att bli behandlat elakt är aldrig ok. Kanske försöka ringa in vad det är som hindrar dig från att gå? Hus och hem? Lån? Ekonomi? Barn? Kärlek?.... För mig var det drömmar, att äntligen ha någon som älskar mig villkorslöst. Och att ge honom chansen till ett bra liv. Men den bollen tog han inte. :/

Förstår vad du menar att man inte vill prata om det med familj och vänner. Man kanske inte behöver hänga ut honom, bara konstatera helt krasst att "vi tar en liten pause", beror ju hur livet ser ut för en såklart... Jag oroar mig mest för mina gamla föräldrar som är så glada för giftemålet och allt... De märkte inte ens att han var aspackad på julafton, är han så trött? var deras kommentar. Hemskt!

Elak är det som berör mig mest i det du skriver...det tar på en. Ord sårar och lämnar märken.
Kram. En dag i taget.

Varför blir man så lätt irriterad på sin mamma.... hon kan verkligen säga små saker som gör en så arg på en gång.... suck! Värsta suget hittills idag. Bara pga. att jag bråkat med henne.
Som så många gånger innan... men då har jag tagit ett glas vin. Lugnat mig. Och istället blivit ledsen osv. Nu är jag fortfarande irriterad men med värsta ångesten.
Har legat och vilat i 2 timmar bara för att Försöka få bort den. Men funkade inte så bra!
Ska prata med mannen snart för att få stöd, och sen gå o träna.. grrrrrr ?

Så lätt att skita i det när man är på dåligt humör o ta ett glas iallafall... men beror helt på vad du vill framöver. Prova att vara nykter eller trappa ner för tillfället för o utforska vad du vill.
Bra med promenad ? där får man upp ögonen för vad som kan lugna, annat än med alkohol.
Just nu är jag på vecka 2, men haft en jobbig dag med bråk med min mamma. Har riktigt stort sug jag med. Men försöker läsa här. Skriva av mig. Andas. Vila... snart ska jag prata med min man lite för att få stöd. Sen tänkte jag gå ut o springa. De strategierna har funkat andra tillfällen... men som sagt idag har det inte varit en bra dag. Kommer dock inte dricka!

Tänk på kaffet imorgon bitti, eller vad du brukar dricka.
Skulle också hälla ut vin om jag hade det hemma såhär i början.
Barn blir gladare med tiden, när föräldrar är nyktra. Heja!

... att skriva morgonens inlägg om att vara nykter idag. Det är jag. Och har för avsikt att förnya detta löfte imorgon bitti.
Inga problem nu, jag tror/anar att det möjligen kommer med lite mer normalt arbetsliv och sociala kontakter.
Jag saknar människor, kollegor, vänner, massor. Annars inte. Jag har min trädgård som än så länge uppehåller mig om jag skulle få tråkigt. Jag har vinkat av barn och barnbarn och vilar lite nu men är inte utmattad som jag vanligen blev förr. Jag tog ny fart när de åkte, städade och tvättade lakan. Städade kyl och plockade vinbär.
Jag har en annan ork nu, dagarna räcker till och jag går inte mot kväll med lång lista av allt jag inte hunnit.
Som det har stressat mig, hela vuxenlivet. Not good enough.
Min liksom inre melodi och mitt grundackord.
Jag gråter numera en kort skvätt när jag vinkar av de små barnen. De är mina lena stenar i fickan, mina dunkuddar i livet. Tomt när de åker. Lycka att de finns.
Tacksam;
För de små
För de stora
Över att jag är nykter. Idag också.
Njut av din kväll, kram ?

Nu på kvällskvisten känns det lite tufft. Äntligen svalka efter en varm dag, barnen går mig på nerverna, pms. Rosé finns i kylen. Köpte hem alkoholfria alternativ men är inte sugen. Är på ruskigt dåligt humör och gick ut på en ensampromenad efter maten för att försöka lugna mig. Fick ångestvågor under promenaden men det lade sig efter en stund. Barnen är så ofantligt klängiga att jag tror jag ska sprängas ibland.

Tanken på att ta ett glas har fladdrat förbi men jag vet ju hur det blir när jag dricker i den här sinnesstämningen. Inte blir jag gladare och mer tålmodig direkt.

Jag har läst i din tråd och såg att du avbrutit din ADHD utredning. Du nämner även om din sorg och saknad efter alkohol.
Jag vill bara uppmuntra dej att fortsätta med utredningen. Där tror jag att du hittar källan till ditt problem att avstå alkohol. Vid ADHD regleras inte hjärnans domaminpåslag som " vanligt" vilket gör det lätt att fastna i olika typer av missbruk.
Läs gärna boken " från duktig flicka till utbränd kvinna"
Av Lotta Borg Skoglund.
Jag kommer att kämpa själv för att få en ADHD utredning. Det är en gåva att du fått möjligheten, ta emot den.
Därefter kan du få rätt stöd för just dej. Lycka till!