Senaste kommentarerna i forumet

Det betyder mycket med inlägg från er som kommit en bit påväg!
Vad fint att du delar med dig och samtidigt peppar oss att fortsätta vägen fram! ?

Håller med Andrahalvlek- nykter och klok vid ung ålder! Bra jobbat! Och tack för inspirationen till mig som "bara" är på Dag 6.

Önskar dig en fin dag!!

Mer än 3 månader har gått sen jag bestämde mig för att radikalt ändra mitt liv! Jag satte tvärstopp i 12 veckor och kände under den tiden inget sug efter alkoholen, varken på middagar eller semesterresor. Mitt mål var hela tiden att kunna ta ett glas vin eller 2 och det skulle räcka med det. Nu har jag vid 3 tillfällen blivit bjuden på både vin och sprit, men jag har varit väldigt beslutsam och tagit bara det vin jag tillåtit mig! Inget som känns dan efter och inget som skapar sug! Jag kommer inte att återgå till det gamla, men tycker om att kunna sitta och njuta vid mitt glas vin!

Otroligt skönt att höra/läsa att du är på väg uppåt igen ❤️

Det där med stress är svårt. Man märker inte när man är på väg dit. Jag är glad och stolt över att jag klarade vårens stress utan alkohol.

Jag visste intellektuellt att det bara skulle vara som att hälla bensin på en eld. Ibland är det bra att låta intellektet ta kommandot.

Annars är förstås det allra bästa att inte låta hamsterhjulet snurra på för snabbt, för det blir så jobbigt att stoppa det.

Sätta gränser, säga nej, välja bort, skapa utrymme för återhämtning varje dag. Ingen lätt väg, men den enda framkomliga i längden. Tror jag.

Kram ?

PS. Alkoholen är bara ett symtom. Grundproblemen måste åtgärdas.

Det kan vara svårt att inse sanningen.
I mitt fall, reagerade jag mer på att min tidigare man flirtade med andra på fyllan, istället för att reagera mer på att han drack.
Så om du inte ser det nu, även om det är svårt, har ju själv varit i den situationen, så kan detta vara bra för dig. Nu får du chans att tänka på vad du vill med ditt liv.
Mina barn tyckte det var bra att min man flirtade med andra, för dom tror att jag aldrig hade kommit ifrån honom annars.
Det blev väckarklockan för mig, och kanske för dig.
Jag känner att jag vill ha en man som älskar mig, som vill mig väl, som inte ska kontrolleras, som vill vara trogen, vänlig, snäll.
Jag vet också att det känns som allt drabbar en. Har också varit där. Men tänk istället på vilka möjligheter du har, kanske inte nu, men sen när sorgen lagt sig. Du kan skapa det liv du vill ha.

Det är enkelt att säga att "det är bara att göra" när man inte vet hur den andres livssituation är.
Jag har precis ALLA odds emot mig.
Jag har haft ett enda bra år i hela mitt liv (är 30+). Och det har varit det här, med honom. Trots all skit. Fram tills nu då.
Och nej, jag trodde inte att han skulle kunna vara otrogen.

AmandaL grattis till 40 nyktra dagar, så strongt gjort av dig??
Det kommer att gå bra för dig?

SSRI för mig är som gips på ett brutet ben. Nu är ditt psyke lite brutet. Alkoholstopp förvärrar skadan initialt eftersom alkoholen fuckar upp din hjärnkemi.

Det tar tid innan serotonin och dopamin balanseras upp igen. De nivåerna störtdyker när man slutar dricka.

Var stolt och glad över att du tar ansvar för ditt liv och de konsekvenser som uppstår.

Sen hoppas jag innerligt att du slipper må sämre under insättningen ? Tyvärr brukar jag göra det, men det är bara att bita ihop och ha tillit för att det blir bättre till slut.

Skickar över en massa tillit ❤️

Kram ?

Jag gick efter magkänslan. Som sa att jag skulle ta kontakt med läkaren nu innan det går för långt. Så jag var där idag. Vi kom fram till att jag börjar med medicinen igen. Jag vill inte men jag vågar inte heller bara låta bli. Fick tid till samtal också, hon vet om mina alkoproblem och tyckte det var bra att jag försöker sluta.

Usch. Känner skamkänslor för det är ju inte kul för familjen heller när jag bli sjuk gång på gång.

Inget sug efter alkohol alls och har tappat aptiten helt. Alltid något...

Det är ju som att lära känna sig själv igen efter att varit anpassad tidigare till hur "läget" är.
Det är inte det enklaste att börja umgås med sig själv direkt men ju mer man gör det desto lättare går det.
Jag skrattade Nordäng år att du släpat cykeln över kalhygget :) :) Liknar mig lite där, enveten och man ska ju inte vända och ge upp. Det är för kycklinar, HaHa

Jag ska också damma av min cykel nu och sticka iväg på lite svampturer i närområdet. Det ska bli mysigt. Jag får sällskap ibland av min mans syster som är helt underbar och nog också behöver ut och vädra sig.

Ha det så gott medsystrar <3 Azalea

Aldrig i livet att jag avgiftar mig via dem. Rena skräck upplevelsen inlåst får inte ha sina egna kläder, blir kroppsvisiterad, mobil beslagtas, urinprov när som helst vägrar du bältas man, personal som behandlar en som skit ungefär du är missbrukare så du är inte värd bli behandlad bra. De utgår ifrån att alla är knarkare och ärvdär mot sin vilja och har en plan att smuggla in knark även om man inte ens överhuvudtaget någonsin knarkat. Kan förstå de har vissa regler men att utgå från att alla är knarkare och behandla en värre än om man satt i fängelse och utgå från man bara vill ha droger hela tiden fast man sökt dit frivilligt de är inte rätt metod. Aldrig blivit så illa behandlad som när jag varit där, oengerad personal som kör med hot om bält ing för lilla minsta grej. Mår sämre efter avgiftning än innan pga man blivit illa behandlad vilket inte lett till fortsatt nykterhet när man väl lyckats ta sig ut. Är den avd som blivit mest Ivo anmäld i hela länet. Men finns andra aktörer tack och lov där jag bor och både soc och jag är överens om de är bättre alternativ och dit vi ska vända oss ingen annanstans. Skönt jag har en bra soc inte alltid en förrunat.

Vaknade utsövd, efter en drömlös sömn. Har använt sömntabletter i många år, men hoppas kunna dra ner nu snart. Värken i kroppen är något mindre idag.

Har sträckt ut handen till ett par olika bekantskaper, vet att jag inte kommer klara det själv nu. Är nyligen separerad och har inga vänner, så min vardag har bara varit att sitta och dricka och äta (har även ett matmissbruk) tills kvällen kommer. Vill inte vara ensam längre.
.
Jag har satt några saker på en lista, som jag ska försöka göra varje dag:
1 social sak (har planerat lunch med bekant nästa vecka)
1 självkärlekssak (ska till Emporia och shoppa, och köpa skön hudkräm)
1 bra-för-kroppen sak (det blir nog många steg på Emporia...)

Men bak i huvudet härjar hela tiden ångesten och tanken "Vad ska jag göra nu med mitt liv?" Jag har inget jobb, ingen partner, inga vänner, och jag bor på ett tillfälligt ställe. Och skammen över att vara 42 år gammal och inte ha presterat ett skit.

trodde du verkligen innerst inne att något riktigt dumt aldrig skulle hända? Egentligen är det bara en tidsfråga när man lever nära missbruk. Läs ditt första inlägg där du beskriver och sammanfattar erat första år tillsammans. Kanske behöver du träna på samma sak som jag behövde och fortfarande behöver träna på:
- att lära sig skilja på hur jag HOPPAS på att saker och ting ska bli och vara och hur det verkligen ÄR.
- Att släppa människor fria att vara precis som dom vill om dom själva får bestämma. Utan att man själv ska korrigera den andra personen så den skall passa in i det man själv har målat upp.
- Att leva här och nu, se sanningen i vitögat och inte leva i framtiden typ "sen när han har slutat supa kommer allt att bli perfekt".
- Att sluta se sig själv som ett stackars offer som bara "råkar ut" för saker och lever i andras berg- och dalbana.
Hur din semester skall bli kan du själv bestämma. Vart du skall bo kan du också själv bestämma. Om ni ska prata ut kan du även det styra över, du måste inte invänta att han kommer till insikt. För det kanske aldrig händer. Du är inte utlämnad till honom eller någon annan, du kan styra ditt liv. Förstår att du är i chock nu men åk hemifrån och andas, lägg upp en plan. En plan där du bestämmer hur ditt liv skall vara. Kanske tycker du att jag är hård, det menar jag inte att vara. Talar utifrån egna erfarenheter. Kram

Torn, Andrahalvlek, Vinäger, AmandaL, Jasmine, VaknaVacker, miss lyckad - tack för att ni finns och ert fina stöd❣️

Nu har det gått några dagar och precis som din Fibbla i gräsmattan Torn, så blev jag lite klippt.. Men jag har ju kvar mitt rotsystem, så jag kommer igen??! (det var ju lite roligt mitt i allt, att tanken ändå slog dig..?). Och det är faktiskt ingen slump att jag valde detta nick☺️. En vit blomma, för renhet och friskhet, enkel men stark. Det är jag i ett nötskal stark och skör om vartannat. Jag kommer igen??. Är på redan på väg..??❤️

Tack för all medkänsla och pepp, fina vänner?!

Som vi alla förstått vid det här laget, är det den som fattas och som jag behöver bli bättre på att ge mig själv. Självmedkänsla.

Parallellt med det arbetet, så dricker jag förstås inte! Alkoholen har ingen plats i mitt liv. Det vet jag. Så är det bara. Illusionen om att det skulle tillföra något, är sedan länge avtäckt. Jag vet att jag mår så mycket bättre utan och som sagt, har verkligen inte gett upp.

Och som svar på din högst relevanta fråga Andrahalvlek, för detta är ju ett mönster. Faller när stressen och kraven ökar samtidigt som sömnen blir sämre, och jag går in i något slags överlevnadsmood, och ska bara klara detta med, sedan bara det där med o.s.v.
och så sover jag inte och bränner ljuset i båda ändar..

Nu är det iaf inga krav om att prestera på jobbet och stress över sömnen på det viset. Sovit väldigt dåligt även de senaste dagarna, men försöker att inte "göra ngn grej" av det. Inga tider att passa eller koncentrationskrävande moment att förhålla sig till. Det är bra. Och jag är helt övertygad om att semestern kommer bli helt alkoholfri ??! Så vid nästa tillfälle när kraven ökar och jag ev. känner mig som att jag kommer att bli galen av sömnbrist. Då har jag iaf laddat upp mina batterier ?! Och oavsett, så är det bästa jag kan göra att gå o lägga mig. Släppa allt. Återhämtning är nyckeln. Och det är precis vad jag tänkt ägna mig åt nu??!

Varmaste kramar!
/Fibblan ?.

Och två dagar har gått och vi har inte pratat. Som om det inte var nog med vad han gjort mot mig.
Att han sen inte ens har kommit till mig och bett om ursäkt, visat ånger. Ingenting.

Jag är i fullkomligt i uoplösningstillstånd. Allting i mitt liv går åt helvete just nu men jag trodde jag åtminstone hade honom. Vi som pratat om en framtid ihop, och barn.
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att han skulle göra så mot mig.
Men nu rasar hela min värld och jag har verkligen inte någon jag kan vända mig till alls.

Jag försöker att leva. Jag går upp på morgonen, äter frukost trots inte hungrig. Borstar tänderna, går ut och promenerar. Försöker hålla mig sysselsatt. Men jag vill inte göra något, jag vill inte kliva upp ur sängen. Vi har semester nu och jag hade sett fram emot den så mycket. Hitta ett nytt jobb som jag trivs bättre på. Spendera tid med honom. Fixa i vårt hem. Nu vet jag inte ens om jag har någonstans att bo framöver. Det är hans bostad.

var skall den här dagen sluta? Har redan lärt mig att dubbelvirka, haft ett givande samtal med Telia, beställt lastgaller till bilen och städat densamma?Och klockan är bara 11!

Energi välkommen?

Jag vet vad jag vill, och jag väljer livet, ta hand om mina barn på bästa sätt, jag hoppas ju att min fru vill vara med på den resan.
Sedan jag pratade med henne i söndags så har hon varit iskall mot mig, har samtidigt förståelse för det då jag tagit hennes "snuttefilt" från henne.
Har försökt att prata med henne flera gånger men hon säger bara att allt är bra fast jag vet att hon är skitarg.
Frågade henne hur hon känner efter det jag tagit upp med henne och får till svar, "ja mår bra, men det är väl så här vi ska ha det antar jag, som vanligt att vi inte pratar"
svarade då att vi pratar väl visst och fick då med ens kastat i ansiktet att varför har du då inte sagt något tidigare för typ en månad sedan, är ju alltid så här att du inte pratar med mig"
Jag vet att jag de senaste veckan har dragit mig tillbaka lite grann för jag har haft mina inbördes fighter om hur och när jag skulle försöka ta upp detta...

Faktum är att jag många gånger stoppar huvudet i sanden för att låta vissa saker blåsa över...jag vet att det är fegt men i alla år så har allting i slutändan alltid blivit mitt fel i alla diskussioner. Min fru är en person som aldrig har fel eller ger med sig, så visst drar man sig många gånger för att hamna i en diskussion när jag vet att hon alltid "har rätt"...

Samtidigt så varje gång vi bråkat eller diskuterat så har hon alltid mött mig med tystnad, hon kan gå över en vecka ibland utan att tilltala mig så fort hon känner att jag tagit upp något som upplevs som jobbigt för henne.
Kommer det däremot någon undr denna tiden och hälsar på är hon som vanligt tills personen gått och hon blir iskall igen.

Får se hur länge detta håller i sig denna gången och hur länge jag orkar.
Oavsett utgång så har jag iallafall påpekat riskerna för henne och hoppas att hon inser faktum.

Får ta en dag i sänder och se vad som händer, självklart förstår jag henne och hennes reaktioner då vinet ryckts undan.
Hon går igenom massa invärtes fighter med sig själv just nu på alla stadier.

Hur har ni andra upplevt det i sådana här diskussioner, finns det en chans att hon inser fakta och kanske vill försöka att leva utan vinet?

Hur ska man oxå göra med vår umgängeskrets?
Vi har några vi umgås med och när vi ses så tas det självklart nån öl och lite vin tillsammans,
vi ska iväg på en semestertripp om ett par veckor tillsammans och hur ska man då hantera denna situation, de kommer ju märka att saker ändrats, måste jag få min fru att erkänna sin svaghet för dem (kommer nog aldrig hända) eller ska man berätta för dem i smyg att så här är det?
Vet ju från boken "djävulsdansen att bli fri från medberoende" är ju att man inte ska mörka saker och ljuga om någons beroende för att man själv ska komma ut medberoende och inte hjälpa den beroende, men i verkligheten är det väldigt svårt, särskilt som jag tror att min fru aldrig kommer att erkänna ett problem för någon annan!

Bra att du satt igång, grattis! Tog mig ca 3-4 dagar innan sömnen funkade, nu somnar jag bra och sover så mycket bättre!!

Bra att du satt igång, grattis! Tog mig ca 3-4 dagar innan sömnen funkade, nu somnar jag bra och sover så mycket bättre!!

Måndag var min första dag, jag kanske skulle ha väntat till idag med kommentaren. Ingen bra sömn, tyvärr. Låg och funderade på vad jag gett mig in på.
Visst skall vi klara det, ingen av oss vill ha alternativet.

Onkel f

40, det gick snabbt!
Vi traskar på nu, genom de roliga och de tråkiga dagarna. En nykter dag blir aldrig aldrig sämre än en dag med alkohol. Så tänker jag när det känns lite småtrist vilket det ju gör ibland. Men allra mest bra och stort! Kram på dig!

En av mina verkligt stora känslor kring att sluta dricka är att jag alltid kommer att vara spik nykter med mina barnbarn. Har varit mkt sparsam tidigare men alla här vet ju att sparsam kan vara oförsiktig och mer än planerat... Nu känner jag stor trygghet och tillförsikt i att varken små eller stora barn någonsin ska behöva känna oro kring mig och alkoholen. Betyder mycket!

Du har så rätt.

Kram ?

Tack för kommentarerna :)

Jag tror alla vi här känner oss jätteglada när någon ger ett hjärta eller en glad kommentar (eller ibland lite barskt, nej sluta...). För vi behöver bli sedda som de vi är, och vi ser varandra här!

Ha en härlig solig/molnig jobbig/glad dag. En dag i taget!

Det förvånar mig lite att du tjatade mycket. Men förstår samtidigt. Att konflikter är bra för utvecklingen är säkert sant. Bra att du säger det. Tar det till mig. Jag har nog bråkat för lite i mina förhållanden och gått när det inte passat mig. Ett ex sa en gång långt senare: "Varför sa du inte bara det? Jag kunde ändrat på mig."

Låter skönt att du inte behöver tjata längre och att du slipper betala för honom. När det ljusnar i dimmorna ibland, måste han ångra sig. Du verkar vara en fantastisk människa.

Jag gillar också att möta problem och jobba med dom. Så den här killen som jag träffat skulle kunna bli ett projekt som jag ska lösa. Men tänker inte det. Jag har blivit för gammal. Jag vill bara ha det bra, och det går bra ensam. Men jag kommer ge honom en chans och lyssna på vad han har att säga.

Vilken fin man du har träffat. Omtänksam och empatisk. Med naturen som gemensamt intresse också. Ni skulle kunna ha det väldigt bra tillsammans och skratta mycket.

Håller med dig. Livet ska innehålla hinder och motgångar så att man växer. Verkar som att vi båda har blivit ganska kloka med åren. På något sätt visste jag detta redan när jag var ung. Jag ville bli författare men tyckte att jag måste vara med om så mycket som möjligt för att få något att skriva om.

Du skriver så bra saker. Du nämner att jag ska reflektera. Perspektiv och reflektion är mina favoriter.

Tack själv, det kommer gå bra för dig också.

Det har varit väldigt trevligt att skriva med dig den här morgonen.

Massa kramar!