Senaste kommentarerna i forumet

Hej kattsingen!
Välkommen hit till forumet!
Jag tyckte att villjulevaockså beskrev det väldigt bra, då jag precis som henne (antar jag) har valt att vara helt nykter, för att jag har använt mig utav alla ursäkter redan ”aldrig ensam” ”bara två gånger i veckan” ”Max en flaska per gång” etc, och jag har aldrig lyckats hålla mig till något av ovanstående, förutom nu när jag är 100% nykter, det är det enda som fungerar för mig, allt eller inget; inte en bra egenskap när det kommer till alkohol, den insikten har jag i alla fall kommit till nu.
Jag tycker att det är bra att du kommit hit och att du har fått antabus som kan hjälpa dig nu på traven för att bli nykter.
Någon tristess har jag inte upplevt alls, jag tränar, är frisk, äter och sover så mycket bättre att jag bara känner lycka och aldrig tristess, sug kan jag fortfarande få men det är något helt annat än tristess, och så påminner jag mig ständigt om varför jag tog beslutet om att vara nykter så rullar dagarna på. Lycka till med utmaningen, jag tror på dig ???

Kan verkligen relatera till det du skriver.

Hej!
Det finns AA-möten för endast kvinnor. Women in sobriety. Tror även de har möten över Zoom nu under Corona.
Skriv här om tristessen blir för jobbig. Gå promenader, lyssna på poddar. Har själv lyssnat mycket på folk som tagit sig ur alkoholmissbruk när jag gått promenader. Funkar för att få upp motivationen.
Lär sig något nytt recept, laga mat efter teman? Baka bröd.

Önskar dig stort lycka till. Vi tar oss genom detta!
✨?✨

Hej,
Jag är inte så gammal o erfaren, men slänger in två av mina mynt i tråden;

Dra ner eller sluta? Jag försöker sluta helt, till 100%, även om jag inte tänker på det beslutet så mycket, det måste ju bli i praktiken, inte bara ett löfte ”nä nu är det slut, och jag ska ha 2 år på raken”, med viljestyrka av bara den. Utan jag försöker fortfarande knata mig fram dag för dag. För mig skulle ett mål med måttlighetsdrickande kännas som jag ljuger för mig själv, ”bara ett glas”, ”två öl bland kompisar”, ”aldrig ensam” ”, ”och gott”. Det är för mig inte så stor skillnad mot hur jag försökt ursäkta mig själv... och det funkade inte då, tror inte det funkar i framtiden heller. Jag skulle åka rutschkana rakt ner i träsket utan att märka det. Om jag har lyckats hålla upp några månader (känns ju lite långt just nu), så vill jag göra allt för att inte hamna där jag varit senaste åren. Med det sagt, att uttala aldrig mer är ändå för stort för jag ska göra det så ofta, det får växa fram.

Hur ska man hantera tristessen? Ganska gastkramande tanke från början, HUR SKA JAG FÅ TIDEN GÅ? Tre veckor från sista ölen så kännes det som det var ganska mycket ett hjärnspöke, en rädsla, en ursäkt för att inte sluta. För så jättetråkigt har det ju inte varit. Okay - jag har fått massa mer timmar, en del av dem har jag försökt fylla med vettigare aktiviteter än att gapa och svälja. En del sover jag på, även eftermiddagslurar ibland :). En annan del, ja där är det lite småtrist, men inte så där urhemskt-fruktansvärt-omöjligt-att-hantera som jag trodde.

Hur du gör är ditt beslut, och det kommer att mogna fram under din nykterhet. Fokusera på fördelarna med nykterheten så går resan lättare.

Jag förespråkar själv nolltolerans. Min fasta övertygelse, efter fem månader som nykter, är att man aldrig kan dricka ”normalt” efter att man väl har druckit sig till ett missbruk.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Ja man blir verkligen utmanad när man är själv. Kontaktade presis en gammal vän, som jag inte träffat på många år.
Hon blev glad, och vi ska träffas.
Och det att ut och cykla, kom jag också på att jag kan ge mig ut och upptäcka, när du skrev om det. Har ju många cykelvägar jag inte upptäckt än.
Ja det sätter igång nya vägar att umgås och att hitta aktiviteter.
Bra Nordäng67 att du testar nya saker, tror det ger mycket.

Grattis till dina 3 månader, vilken bedrift. Jag är imponerad. När man återfår sitt sans o förnuft börjar man se sig omkring på ett nytt sätt. Ett riktigt och bättre sätt för en själv. Och som ringar på vattnet brukar det oxå bli bättre för ens nära och kära. Kram o styrka till dig

Välkommen, det känns alltid bra när en medmänniska vill sluta dricka. Har egentligen inga bra råd för fysisk abstinens. Har klarat mig från det . Baksmälla har jag dock haft och jag kan tänka mig, vätska i massor. Tillsätta resorb för balans i kroppens salter osv. Vitamin b-12 i höga doser( just b-12 är vanlig brist hos oss som dricker för mycket). Magnesium är bra, kan hjälpa vid kramper och sömnen. Men har du tendens till krampanfall får du nog ta lite hjälp av sjukvården, samma om du inte får sova alls på flera dygn. Lycka till nu och håll i , de blir snart bättre

Så skönt att följa din dagbok, livet som det är , humöret som det är , känslorna, som det är. Jag blir lugnad av dina rader och oxå inspirerad. Att ha löst allt med en enda sak... alkohol, ja det är verkligen brist på kreativitet och fantasi. Önskar dig en fin resa

Drömmar kan ju ge en vägvisning ibland. Kanske en varning, men du är ju beredd o icke mottaglig. Lika gärna kan de vara just bara en dröm. Tror ändå att man kommer ihåg drömmarna kan tolkas positivt, då man under ruset aldrig fick den riktiga sömnen, oftast var det ju bara svart, eller så var det någon konstigt mardröm. Heja dig och hugg i med bygget??

Och det förespråkar jag också ?

Kram ?

Tack, Jullan65!

Hej!
Ny på forumet, och på första dagen med Antabus. Har flera diagnoser och har självmedicinerat med vin ett bra tag. Men det senaste året satt jag fast i en ohållbar situation, och är nu 15 kilo tyngre och full av självförakt. Men nu spräckte jag någon slags vall och drack alla dagar förra veckan. Sköterskan har pratat om Antabus ett tag, så idag tog jag beslutet. Massor av frågor snurrar runt i huvudet nu.

Hur många av er försöker dra ner, och hur många siktar på absolutism?
Hur hanterar ni tristessen, all ledig tid som en måste ta sig an nykter nu?
Finns det helt ateistiska AA-möten någonstans? Eller ett alternativ? Gärna för endast kvinnor.

Tack på förhand!

Hej kattsingen, fråga på o välkommen

Jag är ett riktigt vanedjur, promenerar på mina favoritställen, badar där jag vet att jag gillar att bada och mycket annat. Den senaste tiden har jag försökt att utmana mig själv lite. Mina gamla favoritställen och favoritaktiviterer finns kvar men dags att lägga till nytt och variera sig lite Lämnade därför in min gamla mountainbike på service, har inte använt den på säkert tio år. Var ute och körde både lördag och söndag och det var så himla härligt. Tittade ut mål på Google Maps och bara körde dit på skogsvägar, stigar och utmed sjöar. På något ställe fick jag släpa cykeln över ett kalhygge men fram till målet kom jag till slut. Tycker bestämt att gäddhänget är lite mindre efter denna helg?
Kul att testa nya och andra saker bara man kommer loss med att göra det. Idag gick jag en av mina gamla favoritpromenader. Det var nästan så att jag började suga på tummen av trygghetskänsla efter helgens äventyr.? Ska fortsätta mixa gammalt och nytt. Finns ju hur mycket roligt som helst att göra bara man vågar och använder fantasin.

Du har startat en tråd här och berättar om någon som du oroar dig för. Funderar över vad du kan göra. Klokt och modigt att ta steget att skriva här, det ger oss chansen att ge dig stöd. Du har redan fått ett svar här av Ostrukturerad och jag ville skicka ett extra välkommen. Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart och en kan behöva skriva flera gånger.

Hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nej, jag mår verkligen inte bra just att bara gå runt vänta på behandlingen känns så jädra segt. Jag ser mitt liv och mående raseras i fullfart och inget händer och jag klarar inte själv stoppa framfarten just nu. Fast de händer saker men tar sån jädra tid, tid jag känner jag inte har. Jag vill inte hamna där jag hamnade sist med massa inläggningar på psyk som typ bara ledde till sämre mående och massa avgiftningar. Vill verkligen inte hamna där igen men känner de är inte långt borta nu. Då avslutar jag allt hellre än utsätta mig för de igen. De stället jag skulle börja gå på öppnar först igen 15 aug de är hel månad bort känns som en hel evighet just nu. Nej har jättesvårt för be om hjälp rädd för man inte ska ta mig på allvar el inte förstå och då är de bättre dölja ens mående förr skydda mig mot känna att jag blivit sviken. Skulle hålla mig nykter idag men inte ens ett halvt dygn klarade jag dricker iofs långsammare nu och inte lika hetsigt utan mer bara hålla ångesten borta får göra nytt försök i morgon.

Kollat honom lite, men förespråkar inte han nolltolerans?! Vet inte om jag landar där i långa loppet, jag måste bearbeta detta under en lång vit period...

Du har startat en tråd här med titeln "orkar inte mer". Alkoholen har verkligen tagit en för stor plats och du mår inte alls bra av den. Du har vänt dig hit som ett sätt att sätta ord på detta och hur du mår, bra och modigt gjort!

Det är inte alltid så lätt att formulera hur en mår, söka stöd utåt och du gör det bra. Utifrån det du berättar låter det som du mår mycket dåligt, till och med tankar om att inte vilja leva som dyker upp, bra att du skriver och att du tar dig själv och ditt mående på allvar. Även om du vet att det är så att du kommer må annorlunda, alltså mindre dåligt så är det bra att du skriver. Då kan vi ge dig stöd härifrån.

Du funderar på om du ska berätta för en nära vän, något som kanske känns svårt när du är en person som inte har så lätt för att söka stöd om jag förstod dig rätt. Det låter lite här som att du laddar inför att ta det steget också genom att skriva här om jag förstår rätt. Du känner ju dig själv och vad du vill göra men det låter som en god idé att berätta för någon mer om hur du har det.

Du har fått flera svar här och hoppas något känns hjälpsamt och att du fortsätter att skriva och berätta. Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har redan varit här ett tag nu, skrivit en hel del och fått flera fina svar men vill ändå titta in och skicka ett litet extra välkommen hit!

Du har verkligen bestämt dig nu och har redan tagit flera steg i din förändring. Delmål nu en vit vecka, lga mat och dricka vatten nu. Du är verkligen igång, hejja dig! Om du inte sett det finns också ett självhjälpsprogram här med olika uppdrag/ övningar och en logg för konsumtion/sug, om du vill.

Fortsätt såklart läsa och skriva här, det som är hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Craig Beck vänder sig just till problemdrickare. (Massor av bra klipp på tuben.) Såna som du och jag! Allt annat kan du glo på i avskräckande syfte. Alkoholism är en progressiv sjukdom.

Kram ?

Ledig måndag efter ledig helg, dina planer gick om intet, och ryggmärgsreflexen slog till: Cykla till bolaget!

Svinbra att du var på din vakt! Tankar är bara tankar, och känslor är bara känslor. Och de går över. Och de lyfter inte glaset till din mun.

Kram ?

Ännu en anledning att hålla sig nykter... ?

Sista tiden som jag drack, så var vinet min energi..Det gick oftast lätt att börja med att städa eller måla hemma, när jag hade vin som väntade efteråt.. Dom sista 2 åren var vinet mitt sällskap när jag grejade..I början av min nykterhet, var det konstigt att inte ha vin under tiden eller efteråt..Nu tänker jag aldrig så..Men kan sakna någon vuxen som kommer och tittar på mitt projekt och ger råd, eller beröm..Det är nog det jag saknar mest med att inte ha sambo..Vardagen..Det enkla?..Har precis börjat fixa i mitt badrum..Fogat om klinkers på golvet..Första gången helt själv?..Sen blir det målning och lite ny inredning..Har inget flow när jag gör nya saker..Men ska bli kul när det är klart..Kram?

Min morgon blev inte alls som jag planerade, kaffet med frukost, och P1, ja, men sen öppnade sig himlen så jag kom mig inte ut på någon joggingtur, sen blev det massa annat jag behövde göra här hemma.

Runt lunchtid kom jag mig iväg på en joggingtur, kände jag bara MÅSTE ut annars vet jag inte vad som händer. Skönt, riktigt skönt, men den känslan har gått ur kroppen nu.

Istället har jag en del oro i kroppen, måste fundera över vad jag känner, men definitivt, historiskt skulle jag ta cykeln till bolaget, och smyga hem med ryggsäcken full med gottigheter.

Det ska inte hända idag. PUNKT , för uppenbart är det inte vad jag behöver.

Ska däremot ta mig ut, på någon promenad eller cykeltur och vara ute i vädret.

Alla trippers och allt sug kanske inte kommer bara för någon katastrof händer, jag tror inte ens det här jag upplever nu beror på att det blev rörigt idag. Det bara är. Men jag behöver inte agera som jag gjort tidigare. I absolut sämsta fall kommer känslan inte försvinna, men ska inte lösa det med fel sak.

Hoppas alla får en fortsatt bra måndag, var ni än är.