Senaste kommentarerna i forumet

.... kan nog vara att erkänna för omgivningen att du planerar att sluta, för mig är sociala sammanhang bekymmersamt. I ensamhet får du ta dag för dag, inte vara för hård när du trillar dit, men snabbt upp på spåret igen. En dag i sänder och ta hjälp av omgivningen

Hej,
Det låter ju som väldigt klokt att avstå en period, för att kunna få tid och ro att fundera ut hur du vill ha det framöver!

Lycka till :)

Hej banankaka! Vad glad jag är att min delning fick dig att tänka under helgen. Jag vet hur det är. Jag har lyssnat på andra kloka människor och jag har haft väldigt bra vårdgivare när jag behövt det.

Ja, jag tror att människan klarar det mesta. Det var inte från en dag till en annan som jag trappade ner på medicinen. Det fanns en vilja och dröm om att bli en mamma och då ville jag inte äta medicin, då jag har sett det jag har sett.

Nu blev det inte så och det är ok. Jag väljer varje dag. Jag valde varje dag. I sååååååååå många år.

Jag väljer fortfarande varje dag. Och jag väljer hälsan framför allt. För det är ingen annan som gör valet åt mig.

Denna rad "Jag har nog inget jag behöver förlåta mig själv för. Om jag inte skulle gjort vissa saker, hade jag inte varit den jag är idag." är underbar!

Ta hand om dig och ha roligt på alla sätt!

Kram!

Nu har jag tragglat på i ett par år med att försöka dricka mindre.det har gått si sådär tills jag blev svårt sjuk i corona.
Det blev mitt längsta upphehåll på 6 v.
Tyvärr så så började jag igen med ca 1-2 glas till maten och vips så blev det många fler då vänner kom på middag.
Nu efter en ninneslucka blev jag riktigt rädd.
Jag förstår nu att jag inte kommer att klara detta med bara viljan.men vart srsrtar man om man verkligen vill sluta dricka. För mig finns det nog inget "dricka lagom"alternativ

Lovade mig själv i natt att nu är de slut på drickandet förvdenna gång försöka åtminstone hålla i till på onsdag både för mitt egna bästa men även ur ekonomisk synpunkt. Pengarna sinar lite väl fort nu och vill inte hamna i en sits där jag börjarvfundera på andra sätt att få tillgång till alkohol el,pengar, been there Done that. Men vad gör jag jo jag marschera in på bolaget och nu korkat upp. Men bara druckit några klunkar. De är vid sådana här tillfällen jag fullständigt hatar mig själv och helst bara vill lägga mig ner att dö. De är bara min absolut bästa vän som vet att jag återfallit med mitt drickande, min familj vet inget de vet knappt något om mitt liv i övrigt heller. Har en vän till men inte vågat berätta för henne, har så svårt för att säga till vänner när jag tex mår dåligt utan sätter alltid på ett glatt ansikte och är den som hjälper andra må bra. Men mitt egna dåliga mående förtränger jag. Jag är inte rädd min vän ska säga upp bekantskapen utan hon skulle förstå och hon vet hur mitt liv sett ut och vet jag har mycket i bagaget. Men ändå drar jag mig för vara ärlig mot henne ang drickandet. Hon är en bra vän och vet jag kan lita på henne. De har jag fått bevis på förr.

Hur jag ska förhålla mig till A just nu har jag fått massor av fina råd av er här på forumet. Jag kommer att sträva efter en längre sammanhängande vit period (som längst 5-6v sen jag började dricka 1986) minst 3 mån är målet, under den tiden måste jag komma fram till hur jag vill saker ska se ut i framtiden.

Nu på dag fem- inget sug efter alkohol, bara efter sällskap :). Och visst kan man umgås utan alkohol, men det har inte varit så för mig på sistone. Vi umgås inte och dricker mycket (det sköter jag själv hemma i soffan ;)). Men, det är alltid ett eller två glas vin till maten eller på en bar och det är inget jag vill göra nu.

Önskar er alla en fin måndag!

Hade faktiskt inte bett dig kontakta vården utan bett dig söka privat om du nu haft den möjligheten. Tyvärr kostar privat vård och jag önskade jag hade ekonomisk möjlighet men nu är de som de är. Och ang AA hade jag bett dig gånditbförbbilda dig en egen uppfattaning bara för de inte passar mig så betyder de ju inte du kan ha utbyte av ha kontakt med AA. Ska få hjälp via soc men inget bestämt än vart el hur den vården kommer se ut men är i slutet av utredning så förhoppningsvis kommer de fatta beslut denna vecka. Sen är de ju tyvärr semestertider och de kan ju inte de på sociala påverka. Men har tack och lov fått en bra kontakt på soc så de är bra. Blivit så illa behandlad inom psyk för 10 år sen sa tex en läkare till mig att de är ingen idé lägga resurser på dig för du kommer bli ett psykfall som kommer åka in och ut på psyk och aldrig få ett bra liv. Tog 2 år i privat terapi så gick jag från psykfall till arbetsträna 8 timmar 5 dar i veckan, Som levde bra ångestfritt liv klarade mig själv mm. Tack vare intensiv terapin och folk som trodde på mig och som aldrig svek visst de fanns tillfällen under dessa två år de fick köra in mig akut till psyk men de gjorde de på ett respektfulltsätt och de pratade med mig och fick mig förstå att detta är de bästa för dig nu även om de känns oerhört jobbigt. Och de stöttade mig under hela tiden jag låg inne, kom besökte mig och la timmar på försöka förklara för personal hur jag är och fungerar och att hota mig mm inte skulle leda till något bra. Och ibland fick de även tala,om för personal vilka regler som gäller när man är inlagd och hota medvanmälan. Sånt händer inte inom vården. Där är de bara men så är de nu och så går de inte ens diskutera med dom och allt blir bara fel och man känner sig kränkt och illa behandlad. Så jag vågar inte lita på psykiatri vården har aldrig känt de någon gång sett mig och frågat mig vad kan vi göra för dig vad behöver du för hjälp, hur kan vi göra så att vården blir så bra som möjligt för dig utan här får du en massa piller sen så skickar vi en remiss som de tar upp till 6 månader innan man ens blir kallad till bedönmingsamtal. Sen säger dom ok du missbrukar men då ska du till beroende så kommer man till beroende ja ha du har även psykiska problem men då ska du till psykiatrin.
Fattar inte att vården inte ser att missbruk och psykiskohälsa går hand i hand utan särskiljer det.
Så nej råder faktiskt inte folk söka offentlig vård om de gäller psykiatriska problem sett och upplevt för mycket negativt

Jo vet känslor är ju bara känslor dessutom förändras dom ju så de jag känner just nu kommer jag ju inte känna 24/7 resten av mitt liv försöker tänka så. Vet min mamma hade sina egna demoner att hantera hennes barndom var inte heller bra och med facit i hand så skulle hon inte valt skaffa barn men just där och då när hon träffade pappa så visste hon nog inte ens själv hur de skulle sluta jag tror ju inte hon valde skaffa barn för sen sabba det utan hennes intention var säkert att vara en bra mamma. Men sen pga hennes liv mm kom ikapp henne så blev det som de blev. Jag är inte längre arg på henne vi har till och med snackat ut och jag fick då möjlighet förklara hur de känns för mig hur de påverkat mig och jag är tacksam för hon lyssnade på mig och satt kvar och inte skyllde ifrån sig fast de måste varit jobbigt samtal för henne. Idag har vi ingen kontakt men de gör mig inget jag saknar inte att inte ha en mamma, den platsen tog min farmor istället och även lite min stora syster. Och så klart pappa så gott han kunde. Men de där såret att jag är oälskad och övergiven de är som ett varigt jävla sår som aldrig vill läka. Jag måste få läka de såret så de blir ett ärr som inte går upp hela tiden. Jag måste lära mig acceptera att de blev så här och de går ju inte göra ogjort.

Så härligt att läsa era svar... få mina medmänniskors syn på livet.
Jag försöker att inte döma dem som beter sig som jag gjorde. Jag var en av dem, värre. Mina konsekvenser räddade mig. Jag gjorde bort mig så att jag var tvungen att rädda mig själv och mitt rykte. Egoismen fick mig att sluta. Under egoismen fanns även en super-ångest över hur jag riskerade mina barns hälsa, barndom. Idag sätter jag dem främst. Jag är skyldig mina barn att göra mitt bästa. Hur kan jag kompensera de åren jag inte gav dem det bästa? Genom att ge dem ärlighet, be om förlåtelse och all kärlek. Ge dem en nykter mamma. Det är viktigast av allt för mig.
Idag fick jag en insikt... jag tvingades ha alkohol i livet som barn (mina föräldrar var alkoholister med all misär som tillhörde) ...men idag har jag ALL makt! Jag kan välja att inte ha alkohol i mitt liv! Min önskan som liten har slagit in. Jag hatade alkohol och ville att ”Systembolaget skulle försvinna”. Tadaaaa! Det är en fantastisk insikt! Jag har kapat arvet. Jag bestämmer. Jag är inte offer längre. Jag är inte offer för min barndom. Jag är fri. Jag ska ge mina barn friheten. Jag har skador och trauman jag bearbetar, de kommer till ytan och lossnar. Jag tar hand om mig själv.

Jag skulle vilja rekommendera böcker:

”Elefanten i vardagsrummet” för att förstå hur man påverkas som barn av att leva med en alkoholist.

”Den mörka hemligheten” Egil Lange, för att förstå varför jag beter mig som jag gör trots att jag inte vill.

”Tänka klart” Annie Grace, för att förstå hur alkoholism fungerar och hur man bryter sig fri.

Tack kära medkämpar. Ni är fantastiska stöd. Jag läser och skriver mer än jag stöttar just nu. Är i en fas där jag försöker samla ihop mig, ta nästa steg. Få mer lugn.

Kram ???‍♀️

Något jag funderat på mkt är att ju mer jag lyssnar på poddar, ser dok, läser om A desto mindre känner jag igen mig! Alkoholhjälpen har givit mig massor däremot!
Men jag har ju aldrig varit en alkoholist, jag ser mig mer som en problemdrickare. För mig är en Alkoholist en människa som dricker Alkohol i stort sett varje dag. Jag dricker inte ens varje vecka, o när jag dricker så går det lika ofta bra som åt skogen.
Men när det går åt skogen så är scenariot alltid likadant: kan inte sluta i tid, minnesluckor, pratar dumheter, svår ångest dagen efter.
Hur ska jag förhålla mig?! Känns som allt handlar om råd till fullfjädrade A,

Tack för pepp?

När jag som idag går ut på stan utan att duscha innan behöver jag inte vara ett dugg orolig över att jag luktar bakfylla. Yeah!

Kram ?

Självomhändertagande, tack för de där orden om 12 års försök att få honom att välja dig istället för alkoholen. Du anar inte vad dom betydde för mig under helgen.

Helt otroligt att du klarar bipolariteten utan medicin. Då tar du bara vid mani? Och kan se själv när den kommer? Det är nog inte många som gör.
För många år sedan var jag själv och gjorde några tester men svaret var bara "kanske". Men de verkade tycka att jag inte hade några större problem, och kunde inte hjälpa mig. Jag sa att jag rökte cannabis varje dag, och jag fick känslan att dom tyckte att det var ok. Men idag tvekar jag till bipolaritet. Jag är ganska lugn och sansad.

Jag och killen var tillsammans hela helgen. Jag drack lite med honom och hans öl-kompisar hela natten i fredags och sen sov jag hos honom. På lördagen började han dricka öl hemma ganska tidigt. Senare gick vi till kvarterskrogen och jag beställde mat till oss. Jag drack ett par läsk och han några öl, och samma historia igår. Han drack lite öl hela dagen.

Han dricker mer än vad jag trodde. Tror det var nyttigt för mig att vara med honom en hel helg. Fått bli lite mättad på honom eller vad man ska säga. Kanske att jag fick honom. Jag vet inte hur många gånger han sa hur cool jag är och att han är kär i mig. Det är också sorgligt, då vi passar så bra tillsammans med gemensamma erfarenheter och älskar naturen båda två. Våra hemorter ligger bara ett par mil ifrån varandra. Nästan konstigt att vi aldrig träffats. Han är intelligent och det tilltalar mig. Han läser massor av böcker, och inte vilken skit som helst.

Jag tror inte att jag är rädd för att bli älskad. Det är väl det alla människor egentligen vill bli?
Killen sa att han är rädd för att bli sårad. Så jag måste nog nämna hans drickande ganska tidigt om vi fortsätter ses, så att han inte tror att jag tycker det är ok. Vet inte hur jag ska nämna det ännu bara. Vill ju inte att han ska sluta för min skull. Bara för sin egen.

Tänker lite redan nu att det är kört. För att vara beredd. Inte gå och hoppas på något.

Jag har lärt mig att kärlek går över. Nånstans läste jag också att det tar 3 månader att vänja sig vid vad som helst. Så en gång för 15 år sedan lämnade jag en riktigt stor kärlek pga att jag inte tyckte att han var tillräckligt bra för mig. Jag försökte tänka på annat i 3 månader och pratade inte med honom alls. Det gick!

Du skriver så mycket kloka saker! Tack för det.

Glad att höra att du äntligen älskar dig själv och sätter dig själv först.

Jag har nog inget jag behöver förlåta mig själv för. Om jag inte skulle gjort vissa saker, hade jag inte varit den jag är idag.

Kram!

Du visar honom bokstavligt talat att det finns ett alternativ till hans misär. Nu ligger bollen hos honom.

Kram ?

Misstag är mänskligt. Det viktigaste är att man lär sig något av dem, så man slipper göra samma misstag gång på gång.

Vad har du lärt dig av vårens helvete? Hur ska du undvika att gå i samma fälla igen?

Kram ?

... idag med. Helt säkert.
Planerar lite lamt för några dagars resa (i landet såklart).
Tomt i vårt hus för första gången på länge, skönt.
Ska ta tag i en av de saker som jag trott i många år att drickandet- och därmed brist på tid- hindrat mig från. Vi får se om det stämmer.
Tipsar om serien I may destroy you på HBO om man inte är alltför känslig för att se människor droga, berusa sig, eller ha sex. Väldigt bra.
Ha en fin dag kämpar-klubben!

Jag har aldrig tänkt på den engelska betydelsen, utan bara tänkt på den svenska betydelsen - stark och stabil strävan upp mot solen ☀️

Ibland när du skriver hos andra får jag en hint om hur illa däran du faktiskt var. En bild av dig som inte alls stämmer med den Torn som jag har lärt känna här.

Hur din familj har reagerat på din enorma förändring hade varit inspirerande att läsa om, men du vill kanske inte lämna ut dem - och det har jag full respekt för.

Du har gjort din resa, och din familj har gjort sin resa. Svårt dessutom att veta hur deras resa ser ut.

Man har ju en tendens att leva mer i nuet än i det förgångna. En gåva ibland och en förbannelse i andra sammanhang.

Kram ?

mig jättemycket i det du skriver. Nästan så jag får en känsla av att du är ihop med mitt ex. Så är det ju troligtvis inte men dessa personer uppför sig så lika på något sätt. Väldigt bekräftande så länge dom har tillgång till alkohol och kyliga och avståndstagande när dom ska hålla sig nyktra. Mitt ex var också väldigt gränslös och tog kontakt med andra kvinnor. Har aldrig ertappat honom som du har gjort din stackare ♥️ Men är ganska säker på att liknande saker kanske har hänt bakom min rygg. Du skriver att du vill dö. Hoppas du inte menar allvar. Kanske är du som jag, "affektig" kan inte sortera känslor. Känner många saker men kan inte riktigt dra slutsatser och agera därefter. Börja jobba med dig själv istället för med hans supande. OCH svik inte dig själv. Han har gjort något oförlåtligt. Att han var full är bara en förklaring men inte någon ursäkt. Man gör bara inte så. I efterhand har jag varit så arg på mig själv för allt oförlåtligt som jag förlät. Nu har jag förlåtit mig själv och jobbar med mig själv istället. Ta hand om dig och vårda relationen till dig själv istället. Många kramar

Bra att kunna se det på det sättet, att det kanske kommer fler drömmar, fler sug, hur länge tiden än gått. Det viktigaste är nog att fokusera på det du uppnått - blivit nykter, sen att hjärnan busar ibland betyder ju inte man måste dricka.

Kanske är det ett sätt för hjärnan att rensa upp bland gamla minnen, och testa om det är något bra? Ingen har väl egentligen koll på varför och vad vi drömmer, ibland är de ju de mest knasiga saker. Tur att det mesta inte blir verklighet ;-)

Sysselsätt dig med att renovera :)

Jag räknade nog också dagar fram till 100, sedan har jag tagit det månadsvis- och nu är siktet inställt på ett år. Och sen hela livet då.
Jag har tyvärr inte märkt av så mkt mer pengar över men har köpt väldans massa plantor, krukor, blommor, god mat, samt några auktionsköp som jag nog inte unnat mig annars. Och så gjorde jag en dyr ansiktsbehandling vilket jag hade förträngt just nu.
Men oavsett så har jag koll på ekonomin och om pengarna är slut har jag koll på varför.
Mitt ”unnande” är verkligen nykterheten som jag tycker är som en vinst varje dag.
Så bra jobbat av dig, du växer så det knakar! Kram.

Brukar inte minnas mina drömmar, men i natt har jag drömt massor. Nästan så jag har varit vaken samtidigt, men att det är så knäppt tyder på att det är en dröm. Inte ens min fantasi hade fått ihop de knäppa kombinationerna.

Jag minns inte nu exakt vad jag drömde ens, men det var två olika drömmar med mycket detaljer. Och så knäppt från början till slut.

Lika knäppt som din dröm ? Dra inga slutsatser av den, konstatera bara att din hjärna tillfrisknat eftersom det är friskt att drömma. Hjärnan katalogiserar och bearbetar våra intryck. Det sker inte när vi är medvetslösa av alkohol.

Jag tror att du liksom jag börjar identifiera dig med att vara nykter, att du är en före detta alkoholist. Precis som du är pappa och fiskare.

Något som är helt naturligt för dig, och önskvärt. Något du står för och gärna pratar om ifall någon undrar. En svinbra utveckling!

Kram ?

Peter på landet, du är på rätt väg med din alkohol konsumtion. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Min resa mot sundare alkohol vanor började för mer än två år sedan. Jag har gjort flera stora framsteg. Har väldigt många vita dagar, veckor och månader i bagaget. Min fru är väldigt måtlig med sin konsumtion. Hela vår bekantskapskrets dricker alkohol. En vän håller på att supa bort sitt företag. Han inser dock inte att han håller på att supa ihjäl sig. Alla inklusive en alkohol terapeut har försökt snacka med honom utan framgång. Du har precis som mig fått insikt och dragit ner på konsumtionen. Vi ska vara tacksam för att vi hittade detta forum. Vi vill göra en förändring och med rätt vilja är det möjligt. Jag är övertygad om att riskbruk kan omvandlas till normal bruk. En dag i taget ?

Är vad du behöver Fibblan..Räkna upp allt bra du gjort i ditt liv..?..Tröstat barn, uppmuntrat vänner, klarat att vara nykter en längre period..Osv..Det finns mycket bra peppande meditationer på youtube..Kolla på det om det är intressant..Det ÄR svårt att sluta med ett beroende..Men det går..Stor varm Kram???????????

Tack!! Jag har full koll på din tråd och dina tips! Redan sett en del av det?
Visst vill dom/ människor ha ett alibi för sitt eget drickande. Jag har mängder av vanor som är förknippat med ”en öl” ” ett glas vin” Jag måste hitta min väg ur A käftar. Ingen idé att älta varför det blev såhär och spårade ur, utan att som du säger kriga på framåt.