Senaste kommentarerna i forumet

Jag vill gärna vara “duktig” i alla sammanhang. Alltid fått mina terapeuter att känna sig lyckade aldrig mått bättre själv. Min mamma är psykolog och psykoterapeut, specialiserad inom det mesta, var själv ett riktigt A-barn och läste både Freud & Ljung som 9-åring.

Har jättesvårt att öppna mig men försöker - men om jag någonsin gjorde det helt och fullt är jag rädd att jag skulle bli lika äcklad och hatad som jag är av mig själv.

Ja, jag har också ett antal nyårsaftnar som jag suttit ensam vid 12 slaget...
Även en julafton...
Så sorgligt, det blir verkligen en hopplös känsla av att se bakåt, se utvecklingen tills nu..
Det enda positiva är att jag har lätt att avstå egen berusning! Ingen längtan alls efter att befinna mej i det läget.
Tillsammans med vuxet barn m partner delade vi 1 flaska vin till middag. Ett glas var. Maken hade ett visst stöddrickande i smyg, men det gick inte överstyr.
Vi delade även 1 flaska alkoholfritt rosé.
Tacksam över kvällen.
Fundersam över fortsättningen på sommaren. Men 1 dag i taget måste gälla även i det här fallet.
Jag ser fram emot kursen för anhöriga. Skönt att höra att du också tycker att den är bra, Skrållan.
Ja, jag ska fundera på hur jag kan bemöta mej själv på bästa sätt när det krisar. Känns hoppfullt att jag inte blir sugen på vin då. Den tanken lockar inte alls. Jag behöver egen tid, drar mej undan, lyssnar på musik, ljudbok, naturen, djuren....eller kontaktar en nära vän. Att skriva här är också ett sätt att sätta ord på galenskapen. Följa utvecklingen över tid.
Ser också fram emot att utvecklas själv, som människa.
Jag vill våga tro på förändring ?

Idag räknade jag in mitt 30:e naturreservat av 115 i lilla Blekinge. En ö med fast förbindelse. Där fanns en massa gamla fina ekar, betesmarker, stenrösen och stenmurar.

För att komma dit fick jag promenera igenom ett annat naturreservat, som jag har besökt tidigare. Marken till båda reservaten tillhör ett stort gods och på de markerna har korna betat sen 1600-talet - och gör fortfarande. Korna var nyfikna på mig. En kalv var lite väl nyfiken och följde efter mig en bra bit ?

Som vanligt har jag tagit en massa fina bilder och lagt ut på instagram och fejjan, synd att ni inte kan få se bilderna.

Dagens absoluta höjdpunkter var en ekoxe (en ensam hona tyvärr) och ett lindträd som var det största jag har sett någonsin. Grovt räknat 30 meter högt och stammen var minst 3 m i omkrets. Ett typiskt så kallat ”vårdträd”. Fyllt med ”näsor” och blommor i knopp. När det börjar blomma måste det dofta på flera kilometers avstånd.

Överallt en massa stenrösen och stenmurar med en massa rätt så små stenar. Ett gigantiskt och snillrikt konstruerat hantverk, de ligger lika stabila fortfarande efter flera hundra år.

Blir svettig bara jag tänker på alla arbetstimmar som ligger bakom för att betesmarkerna skulle bli så bördiga som möjligt.

Totalt 16.000 steg fick jag ihop. Går man ut på och runt en ö så måste man gå tillbaka igen. Ont i ben, fötter och skavsår på låren nu ?

En riktigt bra midsommardag med andra ord, förutom det onda då men lite svinn får man räkna med.

Kram ?

... tills han ber dig om hjälp. Då kan du finnas där för honom. Men, han behöver komma till insikt och förstå..

Stor kram?❤️

Nu sitter jag med tårar i ögonen. Började googla de symtom som jag märker att mannen har. Och jag får sådana flashbacks... HUR ofta har jag inte suttit och googlat allt kring hans hälsa. Och försökt få honom att söka hjälp. Försöker påminna honom om läkarbesök och andra saker. Pushar, peppar och föreläser. Så här har jag hållt på i flera år. Men han har sällan lyssnat.

Jag har försökt ta hand om hans hälsa från topp till tå. Allt från ögonläkarbesök ner tills hans fötter. Jag har bokat tandläkarbesök och köpt fotkrämer. Läst på och försökt förmedla det jag läst till honom.

Det kan vara dagen efter han skulle till läkaren och jag frågar hur det gått och det visar sig att han valde att fortsätta sova istället. Hur ska jag ens kunna peppa honom när han inte ens går till redan bokade besök?

Jag blir så ledsen eftersom min oro för honom är på riktigt. Jag antar att jag satt den lite på paus ett tag för att jag har haft fullt upp med mig själv och barnen den sista tiden. Nu var det som att jag började igen och det gjorde mig så ledsen.

Jag kanske måste acceptera att han måste vilja själv. Precis som med alkoholen. Att jag vet massa saker och försöker hjälpa honom till insikt verkar inte hjälpa.

Jag visar min oro för honom ganska ofta men det märks att han inte tar åt sig. Det spelar ingen roll om jag berättar om folk jag känner eller om det är artiklar jag läst. Han verkar inte tro mig ändå.

Jag kanske måste sluta försöka?! Även om det tar emot.

Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt..

Stort tack för omtanken Varafrisk ❤️ Jag försöker plugga grekiska lite då och då ? Tack för påminnelsen!

Kram ?

Tog ett beslut 21/5. Jag vill sluta och ska vara utan alkohol till 21/6. Förra veckan ändrade jag till 21/8. Varför? Jo för att ångesten har lagt sej kring alkoholen. Ja jag är sugen på ett glas då och då men avstår och det går bättre än jag någonsin kunnat tro. Min resa är lång för är en etablerad alkoholpimplare. Drog lätt i mej en flaska rött om dagen (shit vad dyrt) och grät, hade ångest med och utan alkohol i kroppen. Det har lättat så sjuuuuuukt mycket! Inte alls lika trött/sliten och plufsig i ansiktet som då. Aldrig den där diffusa baksmällan som bara låg där som lite lätt illamående/seghet. Kunde jobba, träna, leva men herregud....så sjukt konstig kombo. Nej jag fattade ett beslut, tog hjälp av programmet och begärde personligt stöd så jag får feedback av en person här. Det har hjälpt mej. Registrerar varje dag i loggen! Har 47 alkoholfria dagar av 48 nu. Ett snedsteg 20/5 som fick mej att verkligen agera. Hade bestämt mej för nykterhet fram till midsommar innan dess men det brast. Insåg att jag behövde hjälp.

Du klarar det!!!! Det blir annorlunda men det är skit som det är nu! Det vill du inte ha kvar♥️

Känner igen mig mycket i ljuget. Jag är också bra på att ”jag dricker ju så sällan, så vad tusan dricker man?”. Fast jag konstant haft vin hemma och vet precis vad jag ska ha.

Jag tror på dig! Du känns väldigt förnuftig. Men alkoholen är ju överjävligt med att hålla grepp om en. Vi får försöka sätta hjärnan på plats och inte gå med på att suktas tillbaka.
Kram

Tack Maja, bestemor, vaknavacker och jullan ?

Jag håller med dig bestemor om att det inte är så bra att hålla ihop för barnens skull. Jag gjorde det förut ändå för just då var alternativet värre. Jag trodde att han skulle vilja ha barnen varannan vecka eller kanske mer och att det skulle bli ett krig mellan oss. Just där och då för 10 månader sedan hade jag inte kommit till punkten där jag ansåg att barnen tog mer skada av att bo med oss båda. Men tillsist så gjorde de det och inte så lite heller så då kunde jag bryta upp. Då var jag tvungen att göra något åt situationen mina barn hamnade i.

Idag har vi umgåtts alla fyra och haft en fin dag med sol och bad. Kändes väldigt skönt för barnens skull. Jag ordnade mat och fika och var den som badade med barnen och passade upp på dem. Men han var i alla fall där. Efteråt gick han hem till sig, vilket också var rätt så skönt ändå. För då har dagen gått som jag ville... Att vi kunde umgås som en familj och vara glada ihop men avsluta den på olika håll ändå. Och det är väldigt tydligt för mig att han inte kommer att ha barnen boende hos sig kanske nånsin? Jag tror inte han hade orkat komma hem efter en lång aktiv dag för att laga middag och tvätta badlakan och packa ur väskorna och mattermosarna. Det kanske låter himla fånigt men det gör mig lättad ändå. Klarar han inte sånt så kommer barnen inte behöva bo med honom och möta alkoholen.

Det är en sorg i sig när ens barn inte kan bo med sin pappa. En lättnad att jag får vara med dem varje dag men en sorg för barnens skull. Men om jag hade vetat att det skulle gå såhär bra hade jag vågat separera tidigare. Men å andra sidan kanske det går så bra för att jag lät exakt rätt mängd tid gå. Förmodligen är det så. För barnen är så stora att de klarar av att vara ensamma hemma ibland numera. Om de inte hade klarat det hade allt varit svårare just nu. Och deras pappa hade kanske varit mer negativ till att bo isär.

Jag kan då och då oroa mig för hans hälsa. Nu menar jag inte på ett medberoendesätt utan för att han ändå är en person som står mig nära. Det finns saker som oroar mig när jag träffar honom. Jag tycker att han verkar tröttare än de flesta andra. Orkeslös på ett sätt. Ointresserad av det mesta. Att han följde med och badade idag var så ovanligt. Jag tvivlar på att det kommer hända igen även om han verkade ha det bra. Jag tror det är för jobbigt för honom.

Sedan är det en annan sak också som jag snudd på behöver be honom uppsöka läkare för. Jag vet att det inte är mitt jobb men jag kan inte ignorera det. Jag vet inte om drickandet har nåt med det att göra alls men oavsett orsak så är det nåt som inte verkar bra i hans kropp. Jag tycker att han har åldrats väldigt mycket det sista året eller två åren också.

Jag lovar att om han går på en hälsokontroll ser nog inte mycket bra ut ☹️

Jag och barnen pratar ofta om alkohol trots att de är så unga. Det är ena sonen som verkar ha ett stort behov av att prata om det med mig. Han levde med vetskapen om sin pappas drickande i ungefär ett halvår. Innan dess lyckades de oftast slippa upptäcka något. Men det halvår de levde med hur illa deras pappa betedde sig pga alkoholen har satt sina spår. Så vi pratar och pratar och jag är så lycklig över att jag är nykter. Jag behöver inte bete mig dubbelmoraliskt och säga att alkoholen förstör så mycket samtidigt som jag dricker själv. Det märks att det gör mina barn lugna och trygga.

Min ena son har förlorat all tillit till sin pappa. Han är så sällan ensam där och när han väl var det för ett par veckor sedan så drack pappan två gånger i rad ☹️ Det känns så hemskt.

Jag är bortbjuden nästa vecka men jag tänker tacka nej. Vill inte lämna barnen hos honom igen så nära inpå förra händelsen. Om jag nånsin kan göra det igen...

Kram ??

Hej, jag är definitivt inte duktig, men jag tycker att både du och jag platsar här! Vi vill ju göra något åt vårt drickande.
För ett flertal år sedan sökte jag hjälp (enda gången jag gjort det) då vände jag mig till EWA kliniken på söder. De vänder sig specifikt till kvinnor. Jag tyckte att jag fick bra och snabb hjälp. Sen att jag är här igen efter flera år är för att jag fick högmod och avbröt behandlingen och tänkte att jag klarade mig själv. Sök hjälp! Du förtjänar att må bra, Kram!

Jag har också gjort felsteg. Försök att tänka HÅRT på att du INTE ska ta mer vin. Drick 2 glas vatten för då blir du mätt.
Prova snälla att inte dricka när dina barn är där.

Varafrisk - att du kan gå till en diakon och prata. Hoppas att det snart är möjligt igen - trots corona .
Och sökare - det blir man väl nästan på kuppen när man gör den här bli-nykter-resan?
Man måste ju ta hjälp utifrån och inte minst - söka inåt.
Jag känner igen mig i det du beskriver Se Klart - upplevelsen av att luta sig mot ngt..? när livet är riktigt svårt. Det har jag varit med om några gånger - nästan som att jag blev buren ( har såklart också upplevt motsatsen många gånger ...och ofta druckit alkohol för att få tröst)
Ibland tänker jag att tro kanske är en fördjupad relation med sig själv och att man behöver skala av väldigt mkt brus ( fåfänga, rädslor, prestationskrav ...allt som distraherar) för att verkligen komma nära.
Det låter kanske väldigt ego ....som att jag är gud:-) men i den där fördjupade kontakten finns en väldigt stark kärlek till andra människor. Och jaget/egot blir i ngn mening mindre viktigt. I alla fall alla yttre attribut.

Alkohol är en enormt stark distraktion. Men den är listig...för det känns initialt när man dricker som att man äntligen får lite empati och verklig kontakt med sitt inre...
Djävulsk polare den där alkoholen?
Nu börjar jag låta som en gammal ( flummig ) predikant men en sak till.
Jag tycker att det finns ngt som är snudd på gudomligt i detta att ge upp, kapitulera ....och att då få möjlighet att komma vidare. Att när jag känner att jag får vara liten och inte behöver klara allting själv - inte överpresterar och levererar och har kontroll på allt - då släpper det...
Först då kommer det ett lugn.
Jag upplever inte detta stup i kvarten och jag går inte omkring med djup och ren kontakt med mig själv - nu:-)
Jag har skitdagar även som nykter.
Men jag gläntar ändå på den där dörren ibland...och jag känner en större empati med mig själv. Att jag är rätt ok i all min ofullkomlighet
Amen ???

Ibland känner jag att jag vill vara klok och skriva bra. Sen inser jag att jag aldrig läser igenom min text utan bara "postar". Och det är något som jag ska öva på, att läsa igenom och tänka efter före.

Sen inser jag att jag är här inne ofta och läser när jag borde göra annat, jag fastnar ibland och skriver kort, ibland långt.

Och nu vill jag säga tack till er alla i denna tråd som inspirerar mig, som påminner mig och som får mig att förstå vilken resa jag gör, i och med era resor och tack för den vänskap som jag känner att jag har även om jag inte träffat någon av er. ?

Jag blir så glad att höra att ni mår bra.

Nordäng67. Jag ska också sova ute en natt i sommar, när vet jag inte, men jag ska det!

Kram till er alla

Eller hur, det är helt otroligt vad man upplever när man inte dricker, förstår precis hur du menar. Härligt med fisketur, denna midsommar blir ett minne för livet för er!
Kram

Eller hur, det är helt otroligt vad man upplever när man inte dricker, förstår precis hur du menar. Härligt med fisketur, denna midsommar blir ett minne för livet för er!
Kram

Jag är inte nykter, dricker vin i soffan bredvid mina barn, snälla hjälp! Vilket forum ska jag då vända mig till? Här, där alla är så duktiga, platsar jag ju definitivt inte. Känner mig bara ännu mer misslyckad. Snälla hjälp mig. Bor i Stockholm, vart ska jag vända mig?
Är det AA osv som gäller eller läkare?

Och stort tack för att du skrev till mig, både här och för de konkreta tipsen och råden i de egen tråd❣️ De där basala grejerna som kost, motion och sömn, är inte att förringa för att hålla motståndskraften stark?☺️. Jag är på banan✅!
Du är guld värd ✨?!
Skönt att med glädje kunna meddela att jag fixade draken både när mannen var iväg och senare vid grillen..? också ett helt bara vanemässigt beteende, som jag, liksom många karlar, har haft för mig..?. Man kan ju undra om det var därför jag blivit så bra på att grilla..alltid en ursäkt till en öl. Men ikväll var jag nykter✅, och det blev förstås lika gott som vanligt..?.
Tack för du finns?!
Kram till en segrare från en annan?!
/Fibblan ?.

Hej hel! Varför blir du trött på heja rop och grattis till nyktra dagar? Jag älskar dem hihi, jag känner mig sporrad och peppad av att få ett grattis när jag har lyckats klara ännu en dag nykter ??‍♀️ Men du skriver samtidigt att du undrar varför dem ibland uteblir? ? aja inte det jag egentligen ville lägga vikt vid men undrade bara om du ville att jag ska skriva och säga hej, välkommen och grattis till att du är här eller låta bli ? jag vill göra det som är bäst för dig! Kul att du är här tycker iaf jag och lycka till om du så vill ha mitt hejarop ????

Tänker på dig. Jag va själv nästan och trilla dit idag. Men det blev en alkoholfri öl. Tänker mycket på dagen efter och alla känslor jag kommer känna av att ha druckit. Vill inte känna dom.
Jag får också för mig att jag skulle kunna dricka normalt. Men det kan jag inte.

Bästa är att hitta någonting som ger dig endorfiner. Istället för att vilja ha vinet. En powerwalk, en iskall dusch, en joggingtur.

Hoppas att allt gick bra ikväll. Kram

Jag har nu bara läst de senaste inläggen men som svar på ditt sista inlägg. Detta forum är ju inte någon garanti för nykterhet och jag tror inte alls att förmågan att skriva intressant eller poetiskt har ett dugg med resultatet ...alltså om du håller dig nykter eller ej att göra ( och med det sagt så är jag säker på att dina inlägg är lika angelägna som någon annans).
För mig har detta forum varit ett fantastiskt stöd eftersom jag tidigare känt mig så ensam i mitt drickande och i tankarna på hur jag ska ta mig ur det.
Jag känner igen mig i väldigt många inlägg eftersom det finns mönster som verkar vara gemensamma för oss alkisar - oavsett vilka vi är för övrigt. Och jag upplever en värme här som jag verkligen behöver när jag försöker tillfriskna.
Men processen att bli nykter är - också - en ensam process. I ngn mening är man alltid ensam - så ser livet ut helt enkelt.
Om detta forum kan vara ett stöd för dig - det kan bara du komma fram till.
Men du är välkommen hit ( tillbaka!)

Ni bygger tillsammans..Det fina livet är dagar man minns med glädje..Många gånger har det med naturen att göra tycker jag..Att vara nykter med familjen igen, är oslagbart..?

Hälsar dig välkommen tillbaka, även om det som vanligt är med blandade känslor man säger så.

Tycker att du kämpar bra. Du är så otroligt insiktsfull och har många bra tankar. Du vet vad dom krävs, men det är inte alltid så lätt att omvandla teori till praktik. Men jag tror att du fixar det. Ja, banne mig, det tror jag bestämt.

Hoppas att du får njuta av din semester och att du orkar stå emot när A-djävulen viskar och lockar.

Kram

Gör något fysiskt, gå ut på en långpromenad, eller om du sporta - gör det nu. Det är det enda som funkar för mig när jag är sådär. Vet precis vad du menar! Det är jobbigt att ta sig ut, men bara gör det. Det kommer kännas bättre när du kommer hem - jag lovar!

Hoppas du slängt ut draken och är på banan. Jag tror att det du drabbas av är det att man är van att smyga och fånga tillfället, sitter så rotat i de flesta av oss❤️ Skickar kram och kraft till dig ?❤️?

Skulle du kunna säga just det här som du säger till oss till din man. För när jag läser det du skriver så är du så innerligt ärlig och förklarar så tydligt dina innersta känslor. Du kan ju inte förändra någon annan men du kan få honom att förstå dig mer, på ett djupare plan. Det tror jag på om det inte är så att du vill söka hjälp utanför hemmet.

Sedan känner jag så igen det där med att A blir ju hela ens existens, ALLT handlar direkt eller indirekt om A, varenda tanke inverkar av A. Det är hemskt, och så fort du kommit ur den där första och värsta abstinensen (fysisk, psykisk.. det är olika mellan oss) så kommer du fatta hur mycket man tänker på det. I början av nykterheten tänker man ju också sjukt mycket, om inte ännu mer, men det blir mindre och mindre. Mycket stress försvinner.

Tror som sagt på dig, men är osäker på om du faktiskt vill sluta dricka.. menar inget illa med det, förstår att du vill vara nykter. Men det är ju två skilda saker.

Kram!