Senaste kommentarerna i forumet

Här är du bland vänner, och likasinnade. Skriv mycket här, sätt ord på vad du tycker, tänker och känner. Läs andras trådar och kommentera, så ska du snart få en massa pepp och stöd av oss.

Kram ? (nykter 4 mån, tjoho!)

Det är viktigt att ha strategier att ta till när suget kommer - något som bryter tanken. Skriva här är bra! Lösa korsord eller sudoku? Kolla några klipp med Craig Beck på youtube? Gå två varv runt huset?

Bestäm innan vad du SKA göra när suget anfaller. Att där och då komma på något är nog svinsvårt.

Kram ?

Tack för en superb sammanfattning av vad som varit/är dina trix mot draken?!
Jag är så tacksam att du finns här på forumet - det är till fantastiskt stor hjälp för mig! Både gamla och nya inlägg. Det här med att förstå sig själv och varför flyktkänslan infinner sig, håller jag på att dissikera nu. Höll ju ändå ett bra tag..?. Stress är ju en faktor, stor om någon, och jag tror att det var mkt den som bidrog till återfallet + att när tillvaron känns stressigare så slarvar jag med de basala grejerna motion, mat och sömn. Det är ju DÅ dessa back to basic är som viktigast. Men som du säger, man lär hela tiden. Och denna gång ska jag verkligen inte släppa taget om mig själv, den viktigaste personen i mitt liv. Bara att skriva det känns främmande. Så där har jag nog en springande punkt..?. Förstår ju med förnuftet att jag måste se till mig själv först (a'la syrgasmaskerna på flyget) men i verkliga livet, och ju fortare det snurrar, ju mer sätter jag mig själv sist. Nu är det andra bullar igen, som gäller. Skam den som ger sig, brukar man säga. Och det ligger väl något i det. För varje gång jag gett mig mot draken, så infinner den sig..??. Men jag skäms inte, för jag har inte gett mig??!
Tack än en gång Strulan ?.
Kram
/Fibblan ?.

Tack för ditt svar, jag ska ta och läsa igenom lite trådar här. Och önskar dig lycka till också.

Jag är 32 år, och har förut bränt många relationer på grund av hur jag lever. Jag skulle lätt kunna dricka en månad i sträck om jag var ledig (har även hänt). Som jag tidigare nämnde så romantiserar jag alkohol undermedvetet, tänker på vilket vin jag ska dricka och skiter egentligen i vilken mat man ska äta. Ska jag åka utomlands tänker jag enbart på om de finns nå trevliga barer, inte resmålet i sig som är intressant, etc etc. Är jag alkoholist?

Nu är jag så pass ny här själv så jag ska inte börja med att dela ut så mycket goda råd. Jag vill dock varmt rekommendera att läsa i de andra trådarna här. Man går från att känna sig ensam, skamsen och förtvivlad till att se att det finns andra som du och jag här. Vi peppar och stöttar varandra och jag känner i alla fall en enorm lättnad över att få skriva av mig i min tråd. Bara dumpa ut alla tankar, känslor, skam och skuld. I de andras trådar hittat man igenkänning och livet känns lite lättare. Vi tar oss igenom det här Leffe. Efter regn kommer solsken.

Och de blir bara fler och fler, ju mer tiden går?! Jag har upplevt det förut, så du kan lita på mig..?.
Som du ser är jag lite av en novellskrivare också..?. Hoppas det var ok att jag tog upp så mkt plats i din tråd?! Det är en god idé både att ta bilder (inte tänkt på det själv ?) och kanske ett midjemått också, varför inte. Man blir ju liksom van vid hur man ser ut, så det är inte förrän efter några veckors uppehåll, som man inser hur mycket bättre man ser ut och känner sig utan. Allt från piggare, vitare ögon, vitare tänder också faktiskt..?, borta är plufs och mosighet. Och man behöver inte ens känt sig särskilt mosig innan, men när man ser skillnaden i ansiktsfärg och drag, så blir det en härlig morot att fortsätta ?☺️. Det finaste är nog dock de inre förändringarna, som bättre självkänsla och självrespekt ?.
Fortsatt lycka till?!
Du gör det så bra?!
Kram
/Fibblan ?.

Jag är ny här.

Jag är en kille som fallit lite ur ramen under många år, inte alltid men sakta men säkert återkommer jag till att jag super ner mig och det senaste halvåret har det eskalerat ordentligt. Jag satte mig ned och räknade och jag snittar cirka 4 kvällar i veckan då jag dricker (sex-sju öl om jag ska jobba dagen efter) annars är de full gasning. Jag tar även andra preparat så fort de finns (tex kokain, amfetamin).

Jag har ett ordnat liv utåt sett och har varit bra på att arbeta upp en fasad, tills att det uppdagades nu och min familj fick reda på mitt missbruk. Jag har erkänt för mina nära vänner och jag ska begära en behandling då jag inte tror att jag kommer fixa att sluta på egen hand. Det värsta är abstinensen nu och skakningar i kroppen, samt ångesten att jag svikit mina närstående. Jag har förut varit en väldigt levnadsglad människa men märker att hela mitt liv kretsar kring att dricka, jag njuter inte längre utan sveper det jag ska dricka fram till att jag känner att ruset kommer.

Av alla dumma saker jag gjort i mitt liv så är 95 procent med alkohol och droger i systemet och jag orkar inte leva detta liv längre, det förstör mig och folk litar inte på mig längre (jag litar inte ens på mig själv).

Är det någon som känner igen sig i något av de jag nämner? Mitt mål är att aldrig röra en droppe igen och jag är inne på min andra dag nu som nykter. Tacksam för råd och någon som delar med sig.

/Leffe

Tack för allt stöttande, peppande och de visa orden jag får. Blir jätteglad när ni tar er tid att läsa och skriva i min tråd. Jag följer de flesta aktiva trådarna men jag är desto sämre på att kommentera själv. Som ni kanske redan märkt har jag lite svårt för att begränsa mig till några få meningar och skriver gärna en halv roman. Ska försöka bli bättre på att skriva i andras trådar också ❤️

Dagen har förflutit väldigt smärtfritt. Jag har länge varit en motståndare till ljudböcker med motiveringen att man går miste om upplevelsen, känslan och språket genom att bara lyssna sig igenom. Men jag laddade ner en app för ändamålet då jag gärna ville läsa ”jag som var så rolig att dricka vin med” och den var slut i bokhandeln jag var på. Orkade inte köra runt halva stan och leta efter boken så det fick bli på ljudbok. Lyssnade färdigt på det sista av den imorse och har lyssnat i 5 timmar på en annan bok idag. Måste säga att det nog ändå inte är så pjåkigt med ljudböcker. Man får väldigt mycket gjort samtidigt som man lyssnar. Har bla. suttit i solen, storstädat kylskåpet och lagt ansiktsmasker idag. Inte haft några deppiga tankar och det flyter på bra. En vecka idag alltså. Det var förra lördagsmorgonen jag bestämde mig.

Bildgooglade idag på ”before and after alcohol” och fick en liten chock. Nu var säkert de mest populära träffarna på de största förvandlingarna, men man kan ända ganska snabbt dra slutsatsen att man inte blir så snygg av alkohol. Jag har ingen aning hur mycket man ska dricka för att det ska börja mixtra med ens utseende, men jag tog i alla fall bilder på mig själv. Tänker att det blir intressant att se om det sker nån förändring över tid.

Och förresten. Lite skadeglad har jag också varit. Tänkte på alla som är svinbakis idag. Kan säga att det idag var rätt lugnt på alla konton på sociala medier som igår varit så aktiva med glada bilder på midsommarfirandet. Jo men visst finns det fördelar med att vara nykter ?

Så härligt att höra, och mys med dotter är svårslaget- extra fint att vara nykter då ju. Stor kram till dig! ?

Hej
Välkommen tillbaka. Härligt att du är här, det innebär ju att du tar dig själv på allvar och vill må bra. Forumet kan vara/stödja olika behov olika dagar, liksom ens egen energi att peppa eller ha kloka råd. Jag ser det ofta som att vi växeldrar varandra. Och för mig räcker det vissa dagar att bara läsa hur läget är lite här och där för att påminnas om kämpandet som vi delar.
Önskar dig kraft och ut ur bubblan och av med koftan! Kram.

Förstår att du är helt slut - full aktivitet i både kropp och knopp..?!
Du ÄR stark! Du fixar det här, tänker jag med! Skönt att den känslan är den största hos dig också! Och även om det känns som en besvikelse, tror jag liksom du, att utredningen blir än mer rättvis, eller hur jag ska uttrycka mig, med mer nykterhet bakom dig?!

När det gäller alkoholen funkar vi lika. Klart man egentligen på ett sätt hade velat kunna ta ett glas eller två med vänner. Bara känt den där lilla vågen förändringen, som ju sorgligt nog ibland verkar behövas för att samtalsämnena ska uppfattas som mer givande..?. Men hur sjukt är inte det egentligen..?. Var nog en hel del av mina vänner som tyckte jag var lite tråkigare igår. Inte så pratglad. Hade inte en åsikt som behövde bli sagd i varje ämne.. (!) Men det var ju för att jag inte hade något vettigt att tillägga (!) Och det hade jag ju inte haft onykter heller..?. Men förmodligen ändå yttrat mig i varje fråga..?. Känns skönt dock att ha koll på läget och att veta att det man sagt kan man till 100 % stå bakom?☺️. Och jag måste, som du avstå alla situationer, om jag ska lyckas med att bli fri, tänker jag. Och faktiskt om sanningen ska fram tycker jag nästan det är lite lättare när jag har andra omkring mig, även om de dricker. Jag är som "farligast" för mig själv, när jag är själv..?.
Lite tankar som kom av dina många tankar☺️.
Bra jobbat till oss båda idag?!
Endast dag 2 för mig, men det är 2 segerrika dagar! Men visst är det känslosamma dagar man behöver ta sig igenom..phu! Men imorgon, blir du tvåbent - stadigare och stadigare blir det?!
Vi kämpar vidare, helt enkelt ?!
Kram!
/Fibblan ?.

Så blev det i alla fall en helt nykter dag??

Å nu deckare på Tv4play m min dotter och popcorn???

Svinbra att du har hittat hit igen Hel! Du kan det här, tyvärr. Sluta dricka kan du, kruxet är att inte börja igen.

Skriv mycket här så kommer du kanske på strategier för att inte börja dricka igen.

Mitt tips till dig: Sök på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktig på att beskriva missbrukets mekanismer.

Kram ?

Kaveldun och AmandaL
Menar inte att dissa detta forum, absolut inte, är väl mer så att jag nedvärderar mig själv och inte tycker att det jag förmedlar är intressant för någon annan, om ens för mig själv eftersom jag misslyckas gång på gång, en värdelös patetisk alkis....inte värd några hejarop eller grattis.
Det är min alldeles egna kamp, jag vet, ingen annan kan ta den striden åt mig och vad jag kan få ut av att hänga här är ju som du säger Kaveldun, upp till mig.
Ja, vad ville jag egentligen Amanda? När jag stänger in mig i min bubbla och drar offerkoftan på mig tränger ingenting igenom men om jag försiktigt börjar ta den av mig så känner jag ju att jag blir glad över ditt inlägg, så tack! ?

Jag vill gärna vara “duktig” i alla sammanhang. Alltid fått mina terapeuter att känna sig lyckade aldrig mått bättre själv. Min mamma är psykolog och psykoterapeut, specialiserad inom det mesta, var själv ett riktigt A-barn och läste både Freud & Ljung som 9-åring.

Har jättesvårt att öppna mig men försöker - men om jag någonsin gjorde det helt och fullt är jag rädd att jag skulle bli lika äcklad och hatad som jag är av mig själv.

Ja, jag har också ett antal nyårsaftnar som jag suttit ensam vid 12 slaget...
Även en julafton...
Så sorgligt, det blir verkligen en hopplös känsla av att se bakåt, se utvecklingen tills nu..
Det enda positiva är att jag har lätt att avstå egen berusning! Ingen längtan alls efter att befinna mej i det läget.
Tillsammans med vuxet barn m partner delade vi 1 flaska vin till middag. Ett glas var. Maken hade ett visst stöddrickande i smyg, men det gick inte överstyr.
Vi delade även 1 flaska alkoholfritt rosé.
Tacksam över kvällen.
Fundersam över fortsättningen på sommaren. Men 1 dag i taget måste gälla även i det här fallet.
Jag ser fram emot kursen för anhöriga. Skönt att höra att du också tycker att den är bra, Skrållan.
Ja, jag ska fundera på hur jag kan bemöta mej själv på bästa sätt när det krisar. Känns hoppfullt att jag inte blir sugen på vin då. Den tanken lockar inte alls. Jag behöver egen tid, drar mej undan, lyssnar på musik, ljudbok, naturen, djuren....eller kontaktar en nära vän. Att skriva här är också ett sätt att sätta ord på galenskapen. Följa utvecklingen över tid.
Ser också fram emot att utvecklas själv, som människa.
Jag vill våga tro på förändring ?

Idag räknade jag in mitt 30:e naturreservat av 115 i lilla Blekinge. En ö med fast förbindelse. Där fanns en massa gamla fina ekar, betesmarker, stenrösen och stenmurar.

För att komma dit fick jag promenera igenom ett annat naturreservat, som jag har besökt tidigare. Marken till båda reservaten tillhör ett stort gods och på de markerna har korna betat sen 1600-talet - och gör fortfarande. Korna var nyfikna på mig. En kalv var lite väl nyfiken och följde efter mig en bra bit ?

Som vanligt har jag tagit en massa fina bilder och lagt ut på instagram och fejjan, synd att ni inte kan få se bilderna.

Dagens absoluta höjdpunkter var en ekoxe (en ensam hona tyvärr) och ett lindträd som var det största jag har sett någonsin. Grovt räknat 30 meter högt och stammen var minst 3 m i omkrets. Ett typiskt så kallat ”vårdträd”. Fyllt med ”näsor” och blommor i knopp. När det börjar blomma måste det dofta på flera kilometers avstånd.

Överallt en massa stenrösen och stenmurar med en massa rätt så små stenar. Ett gigantiskt och snillrikt konstruerat hantverk, de ligger lika stabila fortfarande efter flera hundra år.

Blir svettig bara jag tänker på alla arbetstimmar som ligger bakom för att betesmarkerna skulle bli så bördiga som möjligt.

Totalt 16.000 steg fick jag ihop. Går man ut på och runt en ö så måste man gå tillbaka igen. Ont i ben, fötter och skavsår på låren nu ?

En riktigt bra midsommardag med andra ord, förutom det onda då men lite svinn får man räkna med.

Kram ?

... tills han ber dig om hjälp. Då kan du finnas där för honom. Men, han behöver komma till insikt och förstå..

Stor kram?❤️

Nu sitter jag med tårar i ögonen. Började googla de symtom som jag märker att mannen har. Och jag får sådana flashbacks... HUR ofta har jag inte suttit och googlat allt kring hans hälsa. Och försökt få honom att söka hjälp. Försöker påminna honom om läkarbesök och andra saker. Pushar, peppar och föreläser. Så här har jag hållt på i flera år. Men han har sällan lyssnat.

Jag har försökt ta hand om hans hälsa från topp till tå. Allt från ögonläkarbesök ner tills hans fötter. Jag har bokat tandläkarbesök och köpt fotkrämer. Läst på och försökt förmedla det jag läst till honom.

Det kan vara dagen efter han skulle till läkaren och jag frågar hur det gått och det visar sig att han valde att fortsätta sova istället. Hur ska jag ens kunna peppa honom när han inte ens går till redan bokade besök?

Jag blir så ledsen eftersom min oro för honom är på riktigt. Jag antar att jag satt den lite på paus ett tag för att jag har haft fullt upp med mig själv och barnen den sista tiden. Nu var det som att jag började igen och det gjorde mig så ledsen.

Jag kanske måste acceptera att han måste vilja själv. Precis som med alkoholen. Att jag vet massa saker och försöker hjälpa honom till insikt verkar inte hjälpa.

Jag visar min oro för honom ganska ofta men det märks att han inte tar åt sig. Det spelar ingen roll om jag berättar om folk jag känner eller om det är artiklar jag läst. Han verkar inte tro mig ändå.

Jag kanske måste sluta försöka?! Även om det tar emot.

Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt..

Stort tack för omtanken Varafrisk ❤️ Jag försöker plugga grekiska lite då och då ? Tack för påminnelsen!

Kram ?

Tog ett beslut 21/5. Jag vill sluta och ska vara utan alkohol till 21/6. Förra veckan ändrade jag till 21/8. Varför? Jo för att ångesten har lagt sej kring alkoholen. Ja jag är sugen på ett glas då och då men avstår och det går bättre än jag någonsin kunnat tro. Min resa är lång för är en etablerad alkoholpimplare. Drog lätt i mej en flaska rött om dagen (shit vad dyrt) och grät, hade ångest med och utan alkohol i kroppen. Det har lättat så sjuuuuuukt mycket! Inte alls lika trött/sliten och plufsig i ansiktet som då. Aldrig den där diffusa baksmällan som bara låg där som lite lätt illamående/seghet. Kunde jobba, träna, leva men herregud....så sjukt konstig kombo. Nej jag fattade ett beslut, tog hjälp av programmet och begärde personligt stöd så jag får feedback av en person här. Det har hjälpt mej. Registrerar varje dag i loggen! Har 47 alkoholfria dagar av 48 nu. Ett snedsteg 20/5 som fick mej att verkligen agera. Hade bestämt mej för nykterhet fram till midsommar innan dess men det brast. Insåg att jag behövde hjälp.

Du klarar det!!!! Det blir annorlunda men det är skit som det är nu! Det vill du inte ha kvar♥️

Känner igen mig mycket i ljuget. Jag är också bra på att ”jag dricker ju så sällan, så vad tusan dricker man?”. Fast jag konstant haft vin hemma och vet precis vad jag ska ha.

Jag tror på dig! Du känns väldigt förnuftig. Men alkoholen är ju överjävligt med att hålla grepp om en. Vi får försöka sätta hjärnan på plats och inte gå med på att suktas tillbaka.
Kram

Tack Maja, bestemor, vaknavacker och jullan ?

Jag håller med dig bestemor om att det inte är så bra att hålla ihop för barnens skull. Jag gjorde det förut ändå för just då var alternativet värre. Jag trodde att han skulle vilja ha barnen varannan vecka eller kanske mer och att det skulle bli ett krig mellan oss. Just där och då för 10 månader sedan hade jag inte kommit till punkten där jag ansåg att barnen tog mer skada av att bo med oss båda. Men tillsist så gjorde de det och inte så lite heller så då kunde jag bryta upp. Då var jag tvungen att göra något åt situationen mina barn hamnade i.

Idag har vi umgåtts alla fyra och haft en fin dag med sol och bad. Kändes väldigt skönt för barnens skull. Jag ordnade mat och fika och var den som badade med barnen och passade upp på dem. Men han var i alla fall där. Efteråt gick han hem till sig, vilket också var rätt så skönt ändå. För då har dagen gått som jag ville... Att vi kunde umgås som en familj och vara glada ihop men avsluta den på olika håll ändå. Och det är väldigt tydligt för mig att han inte kommer att ha barnen boende hos sig kanske nånsin? Jag tror inte han hade orkat komma hem efter en lång aktiv dag för att laga middag och tvätta badlakan och packa ur väskorna och mattermosarna. Det kanske låter himla fånigt men det gör mig lättad ändå. Klarar han inte sånt så kommer barnen inte behöva bo med honom och möta alkoholen.

Det är en sorg i sig när ens barn inte kan bo med sin pappa. En lättnad att jag får vara med dem varje dag men en sorg för barnens skull. Men om jag hade vetat att det skulle gå såhär bra hade jag vågat separera tidigare. Men å andra sidan kanske det går så bra för att jag lät exakt rätt mängd tid gå. Förmodligen är det så. För barnen är så stora att de klarar av att vara ensamma hemma ibland numera. Om de inte hade klarat det hade allt varit svårare just nu. Och deras pappa hade kanske varit mer negativ till att bo isär.

Jag kan då och då oroa mig för hans hälsa. Nu menar jag inte på ett medberoendesätt utan för att han ändå är en person som står mig nära. Det finns saker som oroar mig när jag träffar honom. Jag tycker att han verkar tröttare än de flesta andra. Orkeslös på ett sätt. Ointresserad av det mesta. Att han följde med och badade idag var så ovanligt. Jag tvivlar på att det kommer hända igen även om han verkade ha det bra. Jag tror det är för jobbigt för honom.

Sedan är det en annan sak också som jag snudd på behöver be honom uppsöka läkare för. Jag vet att det inte är mitt jobb men jag kan inte ignorera det. Jag vet inte om drickandet har nåt med det att göra alls men oavsett orsak så är det nåt som inte verkar bra i hans kropp. Jag tycker att han har åldrats väldigt mycket det sista året eller två åren också.

Jag lovar att om han går på en hälsokontroll ser nog inte mycket bra ut ☹️

Jag och barnen pratar ofta om alkohol trots att de är så unga. Det är ena sonen som verkar ha ett stort behov av att prata om det med mig. Han levde med vetskapen om sin pappas drickande i ungefär ett halvår. Innan dess lyckades de oftast slippa upptäcka något. Men det halvår de levde med hur illa deras pappa betedde sig pga alkoholen har satt sina spår. Så vi pratar och pratar och jag är så lycklig över att jag är nykter. Jag behöver inte bete mig dubbelmoraliskt och säga att alkoholen förstör så mycket samtidigt som jag dricker själv. Det märks att det gör mina barn lugna och trygga.

Min ena son har förlorat all tillit till sin pappa. Han är så sällan ensam där och när han väl var det för ett par veckor sedan så drack pappan två gånger i rad ☹️ Det känns så hemskt.

Jag är bortbjuden nästa vecka men jag tänker tacka nej. Vill inte lämna barnen hos honom igen så nära inpå förra händelsen. Om jag nånsin kan göra det igen...

Kram ??

Hej, jag är definitivt inte duktig, men jag tycker att både du och jag platsar här! Vi vill ju göra något åt vårt drickande.
För ett flertal år sedan sökte jag hjälp (enda gången jag gjort det) då vände jag mig till EWA kliniken på söder. De vänder sig specifikt till kvinnor. Jag tyckte att jag fick bra och snabb hjälp. Sen att jag är här igen efter flera år är för att jag fick högmod och avbröt behandlingen och tänkte att jag klarade mig själv. Sök hjälp! Du förtjänar att må bra, Kram!

Jag har också gjort felsteg. Försök att tänka HÅRT på att du INTE ska ta mer vin. Drick 2 glas vatten för då blir du mätt.
Prova snälla att inte dricka när dina barn är där.