Senaste kommentarerna i forumet

Höll på hela dagen i andra lägenheten och tvättade och borstade gammalt tak som ska målas om. Pust. Höll på över 5 timmar. Det är jättemycket för mig. Var tvungen att åka hem till till nya lägenheten då jag blev så in i norden smutsig. Hade glömt en stor handduk och hela lägenheten är så smutsig nu att det inte känns superkul att sova i den. Måste ta och städa av innan jag kan det och innan målningen drar igång. Ska in måndag eller tisdag är min tanke och fixa lite mer innan städning.

Just ja, såg också i dag på mitt papper från de som ska göra min NP-utredning att det var ju inte nu på tisdag 22/6 utan 22/7 som jag skulle dit. Blev både lättad och ledsen. Lättad då det känns bättre att ta ett snack med psykologen när jag varit nykter en lite längre tid, inte 1,5 vecka liksom. Ledsen då jag ändå hade ställt in mig på att "få det här överstökat". tycker ju allmänt heller inte om att vänta på saker, blir stressad av det. Men det är nog mest bra om jag ändå... jag vet mer vad mitt problem är när jag varit nykter ett tag, inte vad som är alkoholens effekter.

Sitter nyduschad och dricker Loka Smultron Lime, älskar Loka. Borde dricka det i fint glas egentligen. Såg att någon skrev i en annan tråd att allt smakar ju mycket bättre då. Och det är sant, speciellt om det är dyra glas och såna har jag (har slatt sönder ett PAR *höhö* på fyllan också). Det är ju mindre chans att de går sönder när man är nykter i alla fall, men min finmotorik är väl kanske inte den bästa ändå alla dagar. haha.

Har varit så känslosam några dagar nu och det är så svårt för jag vill ju prata om allt som föregår i huvudet, men allt kommer ju tillbaka till A. Förra sommaren så pratade jag lite allmänt med min mamma och berättade för henne och min pappa att jag hade valt att inte dricka något framöver för att jag var så trött på att man måste göra det. Jag förespråkade alkoholfri öl och de köpte det helt. Jag tror de fattade på något plan. De vet dock att jag har druckit efter det på ett par fester och en gång när jag gick ut med vänner på middag. Men jag tror verkligen inte de har någon aning ändå, jag är så jädra lurig och expert på att ljuga. Kan exempelvis vara så slug att jag inför en fest kan fråga min mor som kan en del om viner, vad som är gott - du vet jag dricker ju så sällan?. Usch vad äckligt. Jaja... nu är det ju inget med det i alla fall.

Satt också och funderade på det här med positiva och negativa effekter med att inte dricka A. 99% är positiva utan tvekan. Jag har inga problem att säga nej i sällskap, även om folk skulle truga på mig, jag läskas inte av att se andra dricka... det som jag tycker är lite jobbigt, ja den där 1% är att jag blir så stel och tråkig. När jag är nykter är jag så socialt inkompetent, avskyr ju småprat och snack om ungar och resor... det är ju så dödligt tråkigt. Snack om killar.. usch... det är så ointressant. Men det går jättebra med lite A i kroppen. När jag skriver detta så tänker kanske ni - ja men sätt dig inte i de situationerna, det finns ju aktiviteter som inte har A runt sig. Det är sant. Men jag gillar att kunna gå ut på puben/uteserveringen med mina vänner och snacka skit (när jag är full), sitta hemma hos någon och bara babbla och skratta (när jag är full). Det är nog nästan det roligaste som finns. MEN... jag vet att jag inte kan. Det är en inre konflikt, som jag även hade förra gången. Då drack jag 1,5 öl när jag var ute med mina tjejkompisar och sedan inget mer. 2 månader senare föll jag ju dock tillbaka i gamla beteenden pga väldigt mycket stress och en konflikt som jag inte kunde hantera. Ingen ursäkt - bara orsak. Och då drack jag såklart själv.

Drömmen vore ju att kunna dricka i sällskap och inte dricka själv. Om det bara kunde vara så enkelt. Men jag vet efter förra gången att det funkar inte (för mig). Besattheten av alkohol försvinner inte om man ska försöka göra så. Jag vill ju bli av med A, jag vill ta tillbaka all tid jag lagt på att tänka på A. Det blir ingen förändring för mig i långa loppet om jag inte avstår i alla situationer. Vare sig jag är själv eller i grupp.

Jag känner mig stark, tror jag känner mig lika stark som förra gången, hoppa jag kan bygga på det och bli ännu starkare och klara mig över 175 dagar :) Men tar ändock en dag i taget, och gläds för varje dag.

Långt inlägg, det behövdes, mycket som rullat runt i huvudet under dagen.

Jag vet ju att jag är beroende. Jag vet att jag har problem... Men jag blir ändå häpen över att jag sitter och ”njuter” av mitt sista vin men det enda jag tänker är: ”Snart är det slut! Hur ska jag klara det! Det finns inget mer! Jag måste dricka saktare. Njuuut nu! Ska jag köpa öl i morgon? Troligen, nä jag gillar det inte. Börja uppskatta renande te? Fy tusan jag kommer dö. Snart är det slut!!!

Njuta? ?

Håller med Vinäger, du är bara så himla bra????

Ha det nu helt ljuvligt i skogen och hoppas att allt ska gå bra?

Heja heja dig ??

Du är toppen Andrahalvlek??

Jag ser att du skriver i många trådar och det är jättebra bara du orkar??Fast du är nog en väldigt energisk person (menar positivt) men jag tänker på grekiskan?

Tycker verkligen att du ska få ta nya leverprover och kanske även andra prover. Att det uppdagades för flera år sedan att jag hade förhöjda levervärden berorcpå att jag kollar blodtrycket regelbundet då flera prover tas. Man har inte varit så noga att kolla upp det förrän jag träffade min spanska läkare för drygt tre år sedan på vårdcentralen. Så otroligt noggrann! Men under hennes första föräldraledighet så fick jag en ny läkartid men läkaren slutade. Så när jag träffade henne igen när hon kom tillbaka i mars förra året hade jag inte träffat ngn läkare alls. Har säkert kollat levern tre fyra gånger sedan mars i förra året tom januari då hon gick på sin andra föräldraledighet. Det visade sig att hon även tagit prover som visar om man har en hög alkoholkonsumtion. Visste inte att hon hade tagit dem förrän man på internetbehandlingen ville att jag skulle ta två prover varav det ena var det min läkare hade tagit.
När vi skulle träffas sista gången innan hon skulle bli ledig blev hon sjuk men hon ringde. Hon vill verkligen att jag ska bli nykter å det känns gott. Jag kände att jag behöver ligga på så man inte glömmer av mig och träffade en läkare i slutet av april. Så himla noggrann??Nu har jag bokat ny tid för leverprov och blodtryck i juli månad.

Lycka till m proverna??

??

Och dag 4 förvandlades till en riktig skitdag på alla sätt!!! Allt är grått och tråkigt, trots ett fantastiskt väder. Och jag är bara sur, på de flesta i min omgivning. Plötsligt är också all min motivation borta. Tänker att" jag kan väl dricka som alla andra" - men sen vet jag ju att jag inte alls dricker som alla andra..... Det enda jag vill är att få vara ifred med en riktigt kall flaska vin. Och om jag inte kan det så vill jag bara att den här dagen ska ta slut. Hoppas ni andra har det bättre!

har jag återigen hamnat här, här där jag inbillar mig att jag kan börja om och lämna vinpimplandet bakom mig. Här där jag tror att jag bland likasinnade kan finna en gemenskap som hjälper mig på min väg till ett liv utan alkohol. Men någonstans på vägen blir jag bara trött på alla hejarop och grattis till nyktra dagar, (men ueblir dom surar jag lite och undrar varför just jag inte är värd ett grattis, när alla andra får? ?)
Och sen är allt över.
Kanske är jag för opersonlig, ointressant som inte kan dela mina tankar som de som har förmågan att uttrycka sig i ord och skrift? Dålig på att skriva (och peppa) i andras trådar.?
Vet inte vad jag vill med detta egentligen, är väl som en livlina att klamra sig fast vid och hoppas den håller.
Nu får det bli min egen dagbok över kampen mot ett nyktrare liv. Bara köra på, oavsett...
Ingen plan, bara en dag i taget
Och jag börjar imorgon

Jag håller tummar & tår för dig också för det är DU värd! ???

hur kan du bemöta dig själv på rätt sätt i den stunden. Lägg funderingarna där ett tag. Se om du får fatt i ngt. Det är inte lätt på något sätt. Men det är En väg.

Tack för kloka tankar och för allt du delat med dig av sedan du skaffade ditt inlog här ?! Vad bra att du motar bort de negativa tankar, som ju dessutom är så långt från sanningen man kan komma❤️! Du är en sån fin, stöttande och klok medmänniska här på forumet (och säkerligen i "det riktiga livet" också ?).
Förstår vad du menar med att tiden går och det känns som att man för egen del, aldrig blir kvitt a-?.. Jag misströstar också en hel del emellanåt, liksom va fan - känns som att man gång på gång tar nya tag. Ibland går det lite bättre, och man får några månader i sträck, men så faller man igen..suck. Det är så kämpigt. Och så ser man hur andra verkar gå från klarhet till klarhet och lyckas hålla vid. Såklart man är glad för dem, men det är lätt att som sagt, misströsta för egen del då. Och tyvärr älskar ju a-?, den känslan..
Och jag noterade också din märk väl, så länge det funkar tanke. För det där känner jag också igen så mycket. Hur man sliter med hitta det där rätta sättet för just en själv. Ibland går det bättre med en mer "avslappnad" attityd, för när vi kan vara mer förlåtande och accepterande mot oss själva, så när vi inte a-?, på ett psykologiskt plan..Men samtidigt så får han ju ändå sin "gödning" på ett fysiskt plan.. Detta är väl dilemmat i ett nötskal..
Fanns mer jag ville skriva, men nu pockar verkligheten på ?!
Hörs vidare! Tack för DU finns och att hör av dig med jämna mellanrum!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Så fantastiskt skön känsla när man hittar sig själv och kan njuta av det sällskapet.
Härligt att höra att ni allihop har haft en fin midsommar☀️☘
Jag tänkte igår att det var första gången på många år som jag inte känt oro eller andra dåliga känslor över hur midsommar kommer att bli. Så befriande.

Jag spenderade hela dagen med en väninna och var ute och vandrade i underbar natur. Då tog vi oss tid tills att utforska allt, ha en lång pic nic och bada i havet.

Äntligen en fin midsommar att minnas?

Kram till er alla och njut?Azalea

Tar en vila innan barn kommer från badet och övriga rullar in här.
Jag och min man har vant oss vid att ha det väldigt lugnt förutom jobb då, lyxiga veckor så till vida att kraven inte kommit från så många håll.
Att kunna fokusera på att vara nykter har varit otroligt viktigt och med tiden har jag kommit att förstå hur stort projekt detta är, mycket större än att ”inte bli full”.
Det omfattar alla relationer, och inte minst relationen till sig själv.
Minns knappt längre de bakfulla dagarna. Men när jag tänker tillbaka vill jag aldrig dit igen. Att sneaka åt sig en öl redan till lunchen för att slippa må dåligt, att den ta ett glas eller två under mat-förberedelser.
Undrar om inte det var ett av skälen till att jag höll på som en dåre med tusen såser och sallader. Allt skulle vara så fint, inget att anmärka på.
Idag har jag andra rutiner, mycket mindre planering av nya grejer att laga. Det blir lite som det blir, och jag inser att alla tycker att det är skönt. Har liksom själv jobbat upp en hög stress-nivå, nästan okontaktbar och då inte pga sprit utan för att jag haft så svårt för halvdant - och att be om hjälp. Kombinationen är inte bra.
I veckan köpte jag en färdig bearnaisesås. Förstår att det låter knäppt att detta skulle vara ett stort steg, och har inga värderingar kring varken det ena eller andra. Mest förväntningar på mig själv.
Mycket bra också att ha min trädgård som är viktigare än tjusiga hemslagna såser. Där finns ingen stress men prio för mig. Middag och brödbak får ta den tid som blir över. Och att hjälpas åt blir då så mkt mer självklar, för alla.
Jag förstår att det är en lättnad för många att systemet är stängt en extra dag. Har inte druckit ur på så sätt att jag hängt på låset till systemet men däremot har det alltid funnits många flaskor hemma, och just halvfyllda såna har varit en specialitet då ingen annan vet hur mycket som är kvar. Kunnat ha som ”min egen”.
För ungefär ett år sedan var jag på aw med jobbet (drack a-fritt) därefter bjudning hos en vän- hällde i mig. Promenerade hem kraftigt berusad och minns att en kvinna frågade mig om jag behövde hjälp. Hade aldrig hänt mig innan (jo, en gång) att jag varit så märkbart full.
Skämdes dagen efter och mindes inte riktigt hur jag kom hem.
På bilderna från festen ser jag smal och glad ut, och var hyfsat nykter tills jag började dricka okontrollerat.
Just känslan av att vinet helt tog över har kommit de senaste två åren. Hemskt. Det hade kunnat sluta var som helst, tänkte ofta att det bara var ett hårstrå som skilde mig från de som stod i kö utanför natthärbärget. Och då menar jag igen illa om dem, tvärtom.
Vi är alla väldigt lika, här inte minst.
??

Tack Se klart för att du finns med mig?

Tänkte att jag skulle läsa i Rolfs tråd. Kan jag söka den el hur gör man?

Kram?

..gick in på forumet nu, för att HAN ?knackade på..?. Det är NU jag ska be honom att flyga och fara?️..och det har jag gjort 10 ggr nu, senaste 1/2 timmen. Problemet, det som genast väckte den lismande rösten till liv, är att mannen min stack iväg och handla och eftersom han också tog det lugnt igår (dock med alkohol), så finns det några starköl kvar i kylen..
Så länge han var hemma har de bara lockat måttligt och jag har lugnt men bestämt avvisat den där rösten, som tänker att vad gör väl det.. Jag övervägde att säga till min man innan han for att han får ta dem med sig..Har gjort så en gång förr, när vi haft hemma. Men nu så tänkte jag att det inte skulle vara nödvändigt. Har ju så mkt mer nykterhet i ryggen nu. Och ville väl kanske inte riktigt tillstå, hur stark dragningskraft det ändå fortfarande har. Typ, som att det måste jag ju klara av. Och klarar jag det, känns det ju bra inför både mig själv och inför honom. Skulle jag ta någon, skulle jag direkt säga det till honom när han kommer hem igen. Det har också blivit så vid tidigare tillfällen. Med medföljande skamkänslor..?. Och nu har jag alltså chansen att göra både mig själv och mannen (och barnen) en tjänst, genom att avstå. Så länge jag skriver här går tiden, till han är tillbaka och jag kan förströ mig med annat. Det jag måste inse är att det finns inte bara en öl..även om det blir bara en i e.m drar jag ändå igång och håller igång systemet av begär till alkoholen och eftersom det är det sista jag vill, skiter jag helt enkelt i, att ta den ?!
Kram!
/Fibblan ?.

Så glad och tacksam över att jag har er här. Även om jag har flera bra vänner ute i det så kallade riktiga livet har jag mest utbyte av er. Även om det förstås är på olika sätt. Ingen annan än min älskade M känner ju till mina A-problem, så det är klart att jag inte pratar om dem med andra än honom och er. Mina främsta stöttepelare.

Ännu en gång, TACK från djupet av mitt hjärta för all respons. Känner ibland att jag inte är värd den, men försöker slå bort de negativa tankarna. Vill själv stötta andra och har gjort det många gånger under de snart tre år jag hängt här. Skrev min första kommentar här i augusti 2017 i Mandas tråd, ett erkännande om att jag har A-problem.

Mycket har hänt under åren, både IRL och här på forumet. Så mycket aktivitet som det är nu kan jag inte minnas att det någonsin varit under mina år här. Jättebra med många lyckade nykterhetsresor - självklart - men det är lätt att känna sig misslyckad när man själv inte fixar det, trots lång tid. Tror att vi är många som känner igen oss i den känslan.

Jag betonar att detta inte var kritik mot dem det gått bättre för, bara ett konstaterande. Vill förstås fortsätta att läsa om allas liv oavsett A-status. ?

Just nu funkar det som sagt hyfsat, även om det inte är det liv jag vill leva. Innerst inne. Får väl se vad min samtalskontakt leder till. Första mötet var givande och väckte många tankar även om jag inte ens nämnde mina A-problem. Tänker att jag fortsätter att ta några steg i taget. Som jag skrev tidigare är min motovation inte på topp. Det innebär att alla nyktra dagar är jätteviktiga även om inte alla blir just det. Nyktra. Märker också att det är lättare rent psykologiskt att låta det vara som det är. Så länge det funkar. Märk väl: Så länge det funkar...

Alkoholen är en lismande och falsk "vän". Just vän fortsätter det väl att vara så långe man inte helt tar avstånd. Tänk att det ska vara så svårt... Så många gånger jag har varit övertygad om att det är över. Visst, ett tag. Sedan kommer suget med ökad intensitet.

Som jag skrev hos någon och gjort tidigare: Det är inte svårt att sluta om man inte har sug. Översatt från Nasses: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. Självklart måste jag lära mig att stå emot suget. Gång på gång...

Avslutar som så många gånger förr:

Det svåra är inte att sluta. Det är att inte börja igen.

Än en gång, tack för att ni finns. Ha en fin avslutning på midsommarhelgen. ☀️

Kram kram

Vinäger, FinaLisa och Denhärgången ❤️!
Fantastiska kvinnor, är vad ni är! Och jag hoppas att vi alla finner vår väg till hälsa och tillfredsställelse i dessa våra liv??❤️! Önskar er alla lycka och välgång och en fin sommar☀️?, med mycket av det, som ger just det?!

Varma kramar!
/Fibblan ?.

Tänkte lite på det. Att jag alltid kör bil gör ju att jag kommer undan liksom. Nästan lite fusk - och snopet, eftersom jag börjar bli redo att outa min nykterhet i vidare kretsar.

Men jag har ju hela livet på mig att ta de diskussionerna ?

Kram ?

PS. Igår på festen sa min ex-svägerska till en gäst ”dricker du inte alkohol” och pekade på hennes colaglas. Jo, det visade sig att hon hade rom i colan. Hennes kille sa ”sånt pack som nykterister aktar vi oss för att beblanda oss med.” Jag var SÅ nära att hugga på det betet, men besinnade mig. Ville inte fördärva stämningen. Ville inte ta diskussionen med just honom. Just han betyder ingenting för mig, jag struntar fullständigt i vad han tycker.

Vad gör jag när draken vill dansa,
1 Ha aldrig alkohol hemma, men jag lever ju själv så det är lätt.
2 Se till att du har någon som vet hur läget är, för mig hjälper det att prata av mig. Har en fantastisk vän som har gjort resan och han får höra mitt surr när det krisar ❤️
Sen lägger jag mkt tid på att förstå mig själv, varför jag vill fly.
Låter mig inte glömma var jag startade utan att älta, händer att jag läser hela min tråd. Känna med den kvinnan som mådde skit och skulle starta resan.
Sen är ju det som alla mår bra av kost, motion och rutiner ?
Jag har försökt göra det som jag mår bra av och går fortfarande grundkurs i att bromsa innan stressen tar över men lär väl mig till slut ?
Så en dag i taget och ta hand om den viktigaste personen i ditt liv, dvs dig själv ❤️??// kram Strulan

Tack Se klart för att du finns med mig?

Tänkte att jag skulle läsa i Rolfs tråd. Kan jag söka den el hur gör man?

Kram?

Blev väldigt förvånad när mitt känsloliv vaknade upp ur alkoholdimman. Jag är en glad och positiv person som har nära till skratt. Även onykter. Väldigt mycket sådan onykter. Inte bakfull dock.

Helt plötsligt kom ilska och ledsenhet rullande som en flodvåg. En gång blev jag så arg på jobbet, och uttryckte det också, att jag nästan trodde efteråt att en arg ande hade intagit min kropp. Kände inte igen mig själv. Vad kom detta utbrott från en vanlig jobbdag?

En sång eller ett minne kan få mig att fulgråta en lång stund. Visste man inte bättre kunde man tro att jag var gravid ?

Även glädjen är annorlunda. Den växer sig enorm, fyller varje litet prång. Den blir så stark att jag inte kan låta bli att le stort som ett fån.

Jag har förstått att det blir så här när man är nykter. Känslorna blir starkare, eller så blir man bara mer medveten om dem när man är nykter. Och vi är ovana vid att hantera känslorna. Vi brukar ju dämpa alla negativa känslor med alkohol.

Jag har lärt mig att förhålla mig till känslorna genom att tänka så här. Känslor är bara känslor. De går över. Jag behöver inte agera på dem om jag inte vill. Jag kan agera på dem om jag vill, prata om dem. Jag bestämmer. Inte känslorna.

Kram ?

Bra skrivet där Andrahalvlek, man har helt klart fått upp ögonen för det där efter några månaders nykterhet.
Synd att du inte fått någon riktig chans att berätta om ditt fd missbruk pga Coronan. Det är ju ofta när någon undrar varför man inte dricker som samtalen om alkoholproblemen i samhället tar fart. Du får ta bussen till nästa tillställning så folk börjar undra varför du inte dricker. ?

Kram

Det var en väldigt viktig diskussion som du påbörjade med dina vänner Torn. Jag ser fram emot att hålla liknande diskussioner med mina vänner så småningom

Jag har sett en del dokumentärer från England framför allt. Där är problemdrickandet STORT! Sjukvården är helt översköljd med alkoholsjuka individer.

Såg en dokumentär häromdagen där läkaren sa ”När de kommer hit är det försent”. I England är pubhäng en del av deras livsstil, och för många går det snabbt utför.

Likadant är det i Sverige tyvärr. Hur ofta umgås man med sina vänner utan att alkohol är inkluderat? Ytterst sällan. Vi har en pandemi av alkoholsjuka i faggorna.

Den utvecklingen oroar mig jättemycket. Lägg sen till ungdomars ökande drogliberalism så är det verkligen på väg utför. I vår lilla småstad finns det massor av unga som knarkar och inte tycker att det är någon big issue.

Vem ska jobba och betala skatt för att vi ska ha råd att betala för all sjukvård och rehabilitering?

Håller vi på och förlorar en hel generation som tycker att framtiden är så dyster att de lika gärna kan knarka eller supa ihjäl sig?

Dystra funderingar så här på midsommardagen. Jag är i alla fall tacksam och glad över att jag och mina två döttrar inte bidrar till den utvecklingen. Man kan bara gräva där man står själv.

Glad för din skull Torn ❤️ Att du varit så bestämd hela vägen från dag ett och att du mår så bra som du gör.

Kram ?

Det är sant det du skriver miss lyckad. Även träning hör dit på ett sätt tycker jag. En del är ju helt maniska och måste bara träna, träna och träna hela tiden. De får nästan ångest av en missad träning. Jag är beroende av mitt intresse sedan barnsben, sportfiske. Mår faktiskt lite dåligt om jag inte kommer ut på något fiske på två-tre veckor. Frågan är när det börjar bli skadligt. Vid träning kan man ju ådra sig diverse skador och jag får ju en och annan krok genom fingret i bland.? Det är väl när det börjar drabba familj, ekonomi och jobb som man bör tänka till ordentligt. Sedan var en av de största anledningarna till att jag slutade med alkoholen att mitt fiskeintresse höll på att tyna bort. Alkoholen tog över helt.

Jag är mycket hellre beroende av fiske än av alkohol, det står jag fast vid.?

på midsommarhelgen, fina Femina ?

Gillar att läsa dina vardagsbetraktelser och det lugn de utstrålar - trots ett tjafs just i går. Men det klarade du ut. Det också. Så glad för din skull att det går bra nu. Det är du värd.

Kram

Du är så himla bra, Charlie. Trots sug så fixar du nykterheten. Brukar ju göra liknelsen med Nasse: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. Precis, det är inte svårt att vara nykter om man inte har sug.

Mycket imponerad av dig. ?

Ha en fin fortsättning på helgen bland span på trädtopparna.

Kram

190925 visade mitt P-GT 1,7 (ref < 1,2) och P-Asat 0,5 (ref <0,6) och dessa värden hör ihop med levern har jag googlat mig till.

Dessa provsvar renderade till att läkaren skickade hem ett brev med kommentaren: ”Sluta dricka alkohol”. Ingen mer förklaring.

Ett brev som jag rev i småbitar. Så löste jag problemet. Så funkar alkisar. Stoppa ner problemet i soppåsen. Tänk inte på det mer. Det man inte låtsas om har knappt hänt.

Jag ska kräva nya blodprov på P-GT och P-Asat också. På måndag ringer jag vårdcentralen. Någon jävla uppföljning borde de väl göra? Varken efter 170711 eller 190925 har jag blivit kallad för att göra uppföljande provtagningar.

Usch vad arg jag blir ?

Kram ?