Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du läser mina inlägg. ?

Men jag drack måttligt med A när jag fick diverse symptom, sökte läkare och valsade runt i vårdkedjan ca 18 månader innan slutlig diagnos efter röntgen, gentest och diverse andra undersökningar.

Det var efter slutlig diagnos i kombination med andra orsaker på arbetet och hemma som mitt drickande eskalerade.

Symptomen är naturligtvis lik utmattning, men vad kom först, hönan eller ägget? Men en sak vet vi alla och det är att A inte är bra för någon av oss. ?

Usch vad kämpigt för dig ? Men symtomen låter lite likt utmattning också. Jag tror att du måste vara nykter en längre period för att räkna bort det helt som orsak.

Det där med stroke lät riktigt obehagligt, hoppas verkligen att du ska slippa det!

Kram ?

Jag håller tummarna för att min sömn som den är nu håller i sig. Och ni som kämpar på, detta är verkligen något som är värt att kämpa för! Jag lovar.?

Se klart, när det gäller min frus syn på att jag inte dricker så är den enbart positiv. En stor lättnad för henne, det märker jag tydligt. Jag har inte fått några klagomål på att jag är för tråkig osv. Och så får hon ju ha sitt vin i fred.?
Däremot är jag fortfarande lite bekymrad över hennes drickande. Jag kanske överreagerar men kan ju se tendenser till att hon dricker inte för smakens skull, utan för berusningens skull. Alltid när det är en ledig dag dagen efter så ska hon ha lite vin på kvällen. Jag gav en liten pik i onsdags och sa: Jasså du dricker vin i dag, på en onsdag. Och fick till svar: ja, det är ju helgdag i morgon. Man kanske är lite extra uppmärksam när man vet hur lätt det kan gå åt helvete i längden. Nåja, ingen fara på taket än så länge, men jag vill ju henne bara gott. Hur är det hos dig?

Kram

Ja, nästa fas vore väl att man aktivt säger nej till alkohol ? får se om jag kommer dit snart.

Haha, det räcker med de riktiga spyorna... blä.

Utdrag ur boken "En bok för dig med demenssjukdom" från Svenskt Demenscentrum

"Jag blir väldigt trött i hjärnan ibland, den kan kännas svullen som om den inte får plats. Det går inte att hålla full fart längre, då blir det strejk därinne särskilt om det är bråttom."

Fick denna bok nyligen och reagerade på att det är precis detta jag talat om i många år för läkare, familj och vänner som ingen verkar fatta. Jag har känt misstro från omgivningen många gånger. Som om jag bara är bekväm, lat, bekräftelsesökande eller vill ta till en bortförklaring. Det är för skönt att få läsa att någon annan beskriver sin upplevelse med exakt samma ord som mig.

Förr, när jag drack, kunde jag ibland fundera över hur mycket som berodde på A, eller psykisk trötthet och min sjukdom CADASIL. Nu, efter tre månaders nykterhet så vet jag att min trötthet i huvudet inte berodde på A. Snarare tvärtom. Ibland hjälpte A till att ta bort tröttheten i huvudet tillfälligt.

Jag har varit ute på lunch med min mamma idag, kom hem och kände mig så här trött igen. Tröttheten går inte att vila bort. Jag sover gott och länge på nätterna. Det är något annat.

Jag vill bara säga en sak till er, här på forumet som läser mina inlägg. Om jag någonsin plötsligt försvinner från forumet och inläggen slutar så kan det bero på stroke eller Tia-attack. Om jag skulle bestämma mig för att avsluta min tråd här så kommer jag att berätta det först.

Det var inte meningen att göra er illa till mods. Jag ville bara berätta detta, så ni vet.

Om jag blir "överkörd av en buss" imorgon så är jag iallafall stolt över att ha förändrat mig själv och mitt liv. Det känns bra, väldigt bra. ?

Skönt att drömmen kunde tolkas positivt!

Nä, jag vill dricka alkohol lika lite som jag vill dricka bensin, för att citera Annie Grace.

Kram ?

Det betyder att du absolut inte vill dricka alkohol. Lika lite som du vill dricka bensin, äta rävgift och andra saker som gör att du spyr.?

Det som ingen vet eller ser finns knappt. Men det gör ju det.

Skammen är dessutom besmittad med väldigt mycket oro, vanmakt, självbesvikelse - och magkänslan bråkar och slamrar oavbrutet: ”Det här är fel, du gör fel”.

Dessutom ska man ha fysisk ångest av baksmällan och överprestera i alla sammanhang för att inte bli genomskådad.

Man kan bli utmattad för mindre.

Kram ?

Så glad för din skull!
Som du kämpar ???
Grym är du!??

En liten rättelse mitt upp i allt...
Det är inte min mamma som fick en stroke utan en annan närstående äldre som också såklart betyder mycket.

Min mamma dog för över 20 år sedan och det var en märklig känsla av tomhet som uppstod, det minns jag fortfarande.
Tyvärr så var vi inte så nära varandra men inga ovänner heller.
Men det hör ihop med hela vår familjs historia, fattigdom, missbruk och psykisk ohälsa i generationer skapar inga bra förutsättningar för lyckliga relationer...?
Men det viktigaste är att man försöker bryta kedjan och skapa nya bättre möjligheter.

Själv kämpar jag på och har så bra hjälp av forumet här??
Du och så många andra här är ett så viktigt stöd för mig.
Tack för att ni finns! ???

Varför drömmer inte jag så? Jag drömmer att jag dricker tills jag spyr ? Vad säger en sådan dröm Torn?

Kram ?

Jag hade flera sådana drömmar under en period. Man vill dricka, men det går inte av olika anledningar. Systemet är stängt, barerna vägrar servera, folk snor ens öl. Man tappar bort ölen osv. Det är det undermedvetna som bråkar med dig men lyckas inte för att du är för stark. Så tolkade jag det i alla fall. I nästa ”drömfas” så blev jag erbjuden att dricka, läskad att dricka men tackade nej. Det är riktigt sköna drömmar. Hoppas du får uppleva dem.?

Kram

Denhärgången!??☘️
Vad glad jag blir av ditt inlägg som strålar av positiva energier✨?
Man behöver ha något att se framemot om man ska orka med livet. Och tvåsamheten tror jag ligger i varje människas natur.
Vi behöver varandra?
Kram ?

Jag hade en jättehärlig drickdröm (typ). Jag drack ingenting i drömmen men gick runt och letade efter en bar där jag kunde köpa en öl, men ingen av dem dög (haha, när man har hängt på de mest slöddriga ställena på riktigt men en drömbar når inte standarden). Det var för fullt med folk, det var för dyrt osv. Tillslut skulle jag gå och köpa något att dricka hemma men allt var stängt ?‍♀️ Jag var jättesugen på alkohol i drömmen. Vad säger ni drömtydare om den?

Idag den 22 maj 2020 är jag nykter.
?

Grattis till 5 månader! Nu börjar det närma sig ett halvår. Riktigt mäktigt.?? Jag och några till här ligger ju och flåsar dig i nacken, men vi kommer inte komma i kapp dig. Du känns för stabil och stark. Grymt bra jobbat Charlie!

Kram

Andrahalvlek - jamen precis, en sådan relation är den jag har med familjemedlemmen (min pappa handlar det om) och du har säkert rätt. Man får acceptera att det är så och vara tacksam för det. Tycker det är så tråkigt bara, att jag inte kan lära känna honom på djupet. Men det är nog bara så med vissa... blir bara trött av att prata om samma saker! Ibland säger jag: ”vi har pratat om det här 100 ggr” men det blir dålig stämning. Jag har precis som du dragit ner på tillfällen vi pratar. Det tråkiga är att jag kan inte se honom IRL för jag bor ju utomlands.

”Dricker sällan, inga katastrofer” det är ju jättebra! Det handlar om att förändra vårt drickande och vår relation med alkohol. Det har du gjort under de här åren, absolut. Var snäll mot dig själv ? allting tar sin tid. Sen om du inte orkar hänga här eller inte får någonting ut från det så kanske du ska skala ner på inlägg, eller sluta helt (ett tag?). Skulle sakna dig dock... Jag vet att du får dåligt samvete, önskar jag kunde ta det ifrån dig. Och jag vet inte om jag har något inre lugn eller stabilitet... känner mig rätt lost och som att jag ska börja dricka när som helst ? kom ihåg att du inte är inte skyldig forumet eller någon här din tid eller dina tankar. Ta hand om dig ?

Tur att du klarade dig skapligt helskinnad efter vurpan med cykeln. Det är skrämmande vilken kraft alkoholdjävulen besitter. Som en blixt från klar himmel. Hoppas du är tillbaka på spår snart igen.

Kriga på!

....från jobbet. Tidig hemgång i dag och det är skönt.
Lyssnar på en biografi om Elin Wägner ...den besvärliga ( så är titeln).
Och tänker på forna tiders kvinnor - och på oss som lever nu. Att skammen över att dricka för mycket är så monumental...Nu tror jag inte just att Elin Wägner drack ...men hennes skyddsling Barbro Alving..gjorde det. Minns hur jag läste hennes dagböcker ...hur hon kämpade med drickandet och hur hon gjorde bort sig på fina middagar...och hur de egna prestationerna liksom aldrig någonsin räckte för att kompensera skammen. Hon skrev briljanta artiklar men tyckte nästan alltid att hon misslyckades.
Menar inte att namedroppa... och det spelar ju ingen roll vem just Barbro Alving var...men j tänker på alla människor ( för det är klart att det inte bara är kvinnor) som nästan dött av skam på grund av drickandet - då och nu. Och när man skäms så isolerar man sig. Att dricka problematiskt är vandring in i en allt större ensamhet...livet blir omöjligt att dela. De gömda glasen växer i antal och formerar sig som små svarta olyckliga bloss längs en avsmalnande stig..
Och jag förstår lite varför detta fora är så viktigt för mig.
Jag får berätta ...och känna lite mindre skam.
Tänker att det nästan inte går att bli nykter om skammen är för stor.

Visst är det underligt att ibland verkar det vara så att man skäms mer för att vilja vara nykter, än när man dricker.
Jag är nog lite knäpp för jag har inte vett på att skämmas, de som hittar mig här i viljan att vara nykter pratade säkert om mig innan också. Men förstår din oro och skickar lite häxkraft till dig så du kan slippa din rädsla❤️❤️??kram Strulan

Ja, du har helt rätt pianisten. Alkoholstoppet tar otroligt mkt energi och det är inte läge att ”banta” samtidigt. Det är möjligt att det är fel tänkt av mig, men jag försöker hålla tillbaka kolhydraterna som en hjälp mot a-suget. Det gäller dock att äta tillräckligt, vilket jag nog inte gjorde igår. För mig verkar hunger och a-sug hänga ihop.

Men jag vet att jag kan vara för hård på mig själv när det gäller maten. Är bara så less på att ha gått upp 15 kilo senaste två åren och fått högt blodsocker på köpet. Min förra strategi i våras var att inte tänka på vad jag åt och unna mig god mat/ godis för att hålla undan a-suget. Med påföljd att jag gick upp ännu mer och skapade mer självhat som delvis la grunden för att återgå till drickandet. Ett beroende ersätter och tar över det andra, liksom. Kombinationen alkohol och kolhydrater är väldigt dåligt för mig. Men det verkar också som att det ena beroendet blir värre när jag tar bort det andra.

Så min strategi nu är att grunda med kolhydratsnål mat och inte gå hungrig. Idag Har jag ätit äggröra och kalkon. Känner mig mätt och inget sug varken efter kolhydrater eller alkohol för närvarande. Det känns bra?.

Dagarna flyger förbi men så får det väl vara. Min tanke om att skriva varje dag får jag ge upp.< Oftast är det ju när man mår lite bättre och liknande som man slappnar av med kanske "viktiga saker". Får hoppas att så inte är fallet och några inlägg i veckan kanske räcker.

Fram till söndagen så var det ju rätt piss tyckte jag. Sen började jag fasta i söndags kväll och är nu inne på femte hela dagen och ska köra fem dagar till tänkte jag så på onsdag lunch eller eftermiddag så blir det nomnom igen :D

Mår bättre den här veckan än på länge. Visst, inte perfekt men det är ett steg i rätt riktning. Kan vara att jag känner att jag nu kommer att få lite hjälp med mitt psykiska mående samt är det bättre väder och jag fastar dessutom så allt detta har gjort att jag fått lite hopp om mitt mående på sikt.

I tisdags var jag ju och träffade en överläkare inom psykiatrin och kommer nu bli erbjuden 25 samtal med valfri psykolog i Malmö. Frågan är ju bara vem jag ska välja, vet ju inte vilka som eventuellt är riktigt bra. Har ju min förra specialistpsykolog som var enormt bra. Lär väl aldrig hitta någon som ens är i närheten av honom och då kommer det ju inte hjälpa så jäkla mycket. Har ju snackat två gånger med en psykolog på vårdcentralen men det kändes mest som att sitta av tid och lyssna på en undervisning, gav mig inget! Sen kan det bli aktuellt med någon utredning på sikt också, för jag har fan svårigheter att fungera i samhället. När jag får köra mitt race fullt ut så kan jag fungera skapligt men annars blir det en jävla massa krockar!

Varit ute och promenerat över en timme både i måndags och onsdags, samt så blev det nästan två och en halv timme i går torsdags. Så det är jag nöjd med. Dock märker jag extra mycket av fastan när jag går i trappor eller typ anstränger mig med städning eller liknande. Knappt jag kan stå upp efter det, men promenaderna sliter inte så mycket som tur är. Har hänt att det gjort under tidigare fastor dock.

Nej, finns inte mycket att klaga på just nu. Får vara nöjd med livet för tillfället även om det kollektiva boendet kan skapa viss oordning i mitt huvud. Köket ser mer ut som en krigszon ibland. Det skapar enorma stresspåslag varpå jag blir irriterad och sen kan en hel dag bli förstörd, ja en vecka t o m. Funderade att lösa det genom att rengöra själv innan jag lagar mat och det funkar ju om det bara är lite stök, men som den här senaste veckan. Det är fan inte okej någonstans och de fattar det inte! Bo själva så jävla hillbillygäng jag bor med. Nu under fastan bryr jag mig dock mindre men det kommer ju en vardag sen igen när jag tänker laga mat. Vet inte hur jag ska lösa det här i mitt huvud alltså. Det är som att ständigt bli misshandlad :(

Nu ska jag vara glad, hålla huvudet högt och göra bra saker för mig själv. Lägga minimalt fokus på andra i huset.

Fått lite tankar om alkohol under veckan dock. Ska jag verkligen lägga ner det helt? En öl på en uteservering är ju rätt gott när solen skiner och man är lite sliten. Jaja, får ta en dag i taget och så får jag se vad framtiden har att erbjuda helt enkelt!

Jag är så nojig. Ja, så är det verkligen. Är ju så himla rädd att bli identifierad att jag ändrar en del oväsentliga fakta. Ändå har jag varit på två AH-träffar...

Det händer mycket i mitt liv. Att min barndom och mitt vuxenliv kantats av traumatiska händelser har jag vant mig vid. Tycker ju att jag med min fantastiska M har det bra, riktigt bra till och med. En massa trevliga barn som förgyller livet gör också gott. Och deras barn i sin tur.

Tyvärr händer det saker - för mig, som för alla - även inom det som i grunden är bra. Saker vi inte rår på. Klarar bara inte av att förklara, då jag som sagt är mer än nojig. Men för tillfället handlar det om liv och död. Bokstavligt.

Gode gud, förskona mig, tänker jag ibland. Ganska ofta. Tänker också att om jag inte haft M skulle allt naturlgtvis kännas ännu värre. Då skulle jag inte ha lika mycket på plussidan. Nu finns det ändå en slags balans. Nåja...

Vägrar göra offerkoftan alltför stor. Vad som än händer har jag alltid ett val. Men det är inte alltid så lätt. Det är det sällan för någon. Prövningar är tunga, speciellt om man inte är grundsäker.

Det är jag nog inte alls. Grundsäker. Längre. Läser och gläds med många av er. Mina första hundra dagar vid ett par tillfällen var helt ok. Jag kände mig så övertygad. Så kom suget... Igen och igen. Nu tycker jag mig läsa in att ni kommit längre. Den där stabiliteten saknade nog jag. Innerst inne.

Just nu är det tufft. Jag försöker så gott jag kan. Undviker att slå på mig själv. Hoppas att det är ok att jag skriver ändå. Dricker sällan, men är inte helvit. Inga skandaler. Inga alls. Långt ifrån.

Vet inte hur mycket jag orkar skriva, kommentera, öht hänga här.

Vill mest säga att jag tänker på er. Och sända ett jättetack för att ni finns här. Även för mig. Svarar individuellt vid ett senare tillfälle.

Just nu nöjer jag mig med en gruppkram.

Love you! ?

Över att få ta del av dina tankar. ❤️

Lycka till!

4,5 år är mäktigt mycket! Du är verkligen en sann förebild och idol för mig ❤️

Kram ?