Senaste kommentarerna i forumet

Fungerar jag också ♥️♥️♥️

Det jag tycker är jobbigt nu är att väntetiden på behandlingshem är kort men väntetiden på företagshälsovården är lång. Jag jobbar på beroendemottagning och vi kämpar alltid för individen och kan fixa tid till läkare inom en vecka. För att vi fattar och kämpar för våra patienter. Jag vill inte dö just nu, tack alkoholhjälpen!

För att förstå att det är något man dövar när man överäter.

Du har helt rätt. Man har tydligen lagt ihop två och två när det gäller alkoholmissbruk och gastricbypass iallafall, även om man inte behöver vara Ei b

På sätt och vis kan övergångsåren bidra till en känsla av vemod och sorg. En fas i livet är slut och vi måste förhålla oss till vårt nya jag, såväl fysiskt som mentalt. Det är en process som fortgår under flera år och är helt naturlig men inte desto mindre smärtsam - eller befriande! ?

Kvinnliga könshormoner har en enorm påverkan på hjärnans kemi - och varför inte gyn, psykiatrin och beroendevården jobbar gemensamt med behandling av kvinnors mående och missbruk förstår jag faktiskt inte. Ingen tycks lägga ihop två och två liksom.

Trots att pms, graviditetshumör och klimakteriehumör är välkänt så tas det inte på tillräckligt stort allvar. Och man släpper ju bara ut en bråkdel av det dåliga måendet så att andra märker det. Det mesta håller man inom sig.

Har män samma negativa påverkan av svajiga könshormon? Jag har hört talas om ”övergångsålder” även för män, men inte förstått på vilket sätt det uttrycker sig.

Kram ?

Frågan ska snarare vara: Varför drack du?

Ja, inte var det för att hantera ångesten i alla fall. De två gånger som jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression (2007, 2018) så slutade jag dricka alkohol helt i flera månader. Ren överlevnadsinstinkt tror jag.

Jag förstod nämligen direkt att även om ångesten lindrades ett kort tag av alkoholen så kom den tillbaka etter värre mitt i natten. Som om den ackumulerades och sen exploderade.

Då valde jag att hellre ha lite lindrigare ångest konstant, än att tvingas genomlida sådana explosioner.

Jag drack för att det var festligt, för att det gjorde mig avslappnad och för gemenskapens skull. Allt det gick om intet på slutet, så då drack jag för att jag var beroende.

Kram ?

Jag har läst på forumet då och då under ett år. Nu känner jag att det är läge att skriva något om min situation. Egentligen vet jag inte vad jag vill säga. Jag har ingen illusion om att det finns en bra lösning på min och mitt barns dilemma. Kanske vill jag bara dela med mig eftersom jag inte har någon att prata med.

Jag sitter vid tv:n och min man sedan 30+ år sover i soffan. Han började även söndagen med att dricka vin. När jag kom hem från min träning kl 11 var han redan ostadig på benen. Samma sak igår. Det handlar om ett långsamt sluttande plan. Redan när vi träffades drack han gärna. Blev ofta fullast och drack även ensam. Men när barnen var små drack han aldrig under veckorna. Senaste åren spelar det ingen roll om det är helg eller vardag.

I backspegeln kan jag tycka att jag borde förstått. Jag borde aldrig skaffat barn med denne man. Jag hade ingen erfarenhet av missbruk, däremot en önskan om att vara en hjälpsam person. Uppfostrad i en vänlig atmosfär men utan starka känslor. Jag var nog ett lätt ”byte” för en dynamisk och spännande man med narcissistiska drag. Men jag såg ju hur han behandlade sina barn när de kom på besök. Han kunde också bli vansinnig om jag sa emot eller om han uppfattade att jag ”var emot honom”. Sen var det detta med alkoholen också...

Nu har jag slutat vara sur eller arg. Jag förväntar mig inget annat än att han ska dricka. Det lilla umgänge vi haft har jag eller han sett till att bli av med. På ett sätt är det skönt att inte behöva tänka på vad andra ska tänka. Ingen vet hur illa det är, förutom våra gemensamma barn.

Min stora oro gäller min son som har flera diagnoser. Han har eget boende men är inte ofta där. Han älskar oss som ett barn gör och oroar sig konstant. Han tycker allt tråkigt som händer är hans fel. Han är så rädd för att vi ska dö och lämna honom ensam. Hans FN gör att han ser saker svart eller vitt och han har problem i kontakt med andra. Hans helsyskon lever sitt eget liv och håller sig ganska neutral och är inte så stort stöd för honom.

Fram till för något år sedan tyckte jag detta arrangemang ändå var det minst dåliga för min son. Men nu vet jag inte. Ställer jag ultimatum mot min man måste jag vara beredd att fullfölja. Jag är rädd att en separation kommer vara en katastrof för sonen. Han säger att han vill dö om inte vi finns.

Egentligen skriver jag väl bara av mig i forumet. Mannen fortsätter ovetande att sova ruset av sig.

Ja! Det är strålande att du märker sådana positiva saker redan. Otroligt bra jobbat. Och det kommer mer!?

Tänka klart är en toppenbok. Den gör liksom om ens synsätt på alkoholen. Inte klokt hur det funkar, att det är så centralt med alkohol i alla sammanhang?

Du har kommit en bra bit på väg. Håll envist fast vid detta nu. Heja dig Saskij???
Kram?

Jag kom i klimakteriet redan vid 26 år. Efter en abort som jag helst inte ville genomgå, men omgivningen och speciellt min mamma tjatade om att jag verkligen inte borde skaffa barn så ung. Fy fan. Fick aldrig fler chanser. Jag är helt utmattad varje gång det "pöser" runt gravidmagar på jobbet och hur folk SKRYTER om sina ungar. Tröttsamt. Har aldrig fått någon som helst bra hjälp från vården angående detta. Nu har jag bytt till företagshälsovården och fått lägre halt östrogen via plåster så jag iallafall slipper gå runt med muffinsmage och hormonstinna bröst. Jag har varit konstant deprimerad sedan jag var 26 år. Nu 45. Undrar hur jag har klarat mig från att

Vad är anledningen till att du dricker? Jag har en ångestsjukdom i grunden, vilken ger mig psykogen smärta och väldigt mycket oro. Jag dricker cirka en gång per månad för att stå ut och få några timmar utan smärta och oro. Men det kanske blir en ond cirkel. Nu tänker jag iallafall ge mig själv ett vitt år så inga läkare kan skylla på alkoholvanor när jag ber om hjälp. Sedan behöver jag byta arbete också. Stressen efter varje arbetsvecka är brutal. Kram Sarah

Jag var helvit i sex månader och hade ändå enorm smärta och ångest, så det håller inte riktigt för mig fullt ut. Eller gjorde inte då i vilket fall. Men självklart är alkoholen en ångestutlösare, absolut.

Jag känner att jag vet svaren egentligen och jag vet vad som måste göras men så kommer ändå de små tvivlen. Kanske kanske det finns en chans att han ändrar dig.
Vi var på en resa i februari. När vi åkte hade min sambo ryggskott och det var in i det sista oklart om vi kunde åka. På resan besökte han apotek och han började beter sig konstigt. Han brukar kunna dricka en hel del men aldrig att de märks speciellt nämnvärt. Men på resan blev han full, flummig. Han och sonen åkte jet ski och de åkte rakt in i en båt. Sambon sa att det var för sonen inte släppte gasen. Vi fick besöka sjukhus då det var oklart om sonen behövde sy. Det behövde han inte visade det sig men ändå.
På planer hem satt han med barnen. Jag brukar alltid sitta med barnen men denna gång skulle jag köra hem så jag tänkte jag kunde få det lite lugnt. Efter en stund kom min son o så att pappa är arg och tycker jag ska hoppa av planet. Han blev nekad mer alkohol av flygvärdinnorna och blev arg. Jag fick han ialf att byta plats så jg kunde sitta med barnen. Han typ däck resten av resan.

På morgon när vi kommit hem ringde jag hans föräldrar o syster och vi tillsammans ställde han mot väggen. Han blev ju kränkt och arg.
Jag ställde ultimatum att han skulle visa att det inte finns något problem så han skulle vara nykter 2 månader. Han mena att det inte var alkoholen som var problemet på resan utan att han tog tabletter för ryggen. Han sa dock att man inte skulle ta dom med alkohol ändå gjorde han det.

Efter en månad kom han hem och erkände han druckit ett glas bubbel hos en kompis. Han sa förlåt o att det inte skulle upprepas. Samma vecka hitta jag en öppnad vinflaska under hans säng. Jag konfronterade honom och han erkände han druckit den gör de var mycket på jobbet. Jag sa att vi gör tillsammans, inte döljer och ljuger. Bättre han berättar om han blir sugen. Ja sa han och så börja han dricka sin "vanliga" rutin på helgerna.
Jag fick en känsla o kollade i bastun. Där låg två flaskor vin (tomma) undangömda. Först neka han sen sa han han druckit en av dom för han ville inte visa hur mycket han drack för mig.
Han sa först han handlat kontant på systemet.
Igen fick jag en känsla och hittade mer gömt i bastun och bemöttes med att han vet inte hur dem hamnat där.
Ny känsla och jag hittade en flaska undangömd i en relaxstol. Först bemöttes jag med jag vet inget om den. Sen kom det att han druckit den innan resan.
Jag bad han packa en väska och åka iväg då vi inte behöver detta jag o barnen.

Han har adhd och lämnat prover denna tid sen vi kom hem och proverna är bra. Men om man gömmer, ljuger osv så är det ju ändå ett problem.

Jag antar att jag måste lämna. Detta kommer hända igen. Men jag vill ju inte att han ska ha barnen när det föreligger problem.
Någon som varit i liknande sits och har några råd? Tacksam för svar mvh Anna

Med musik... Musik för olika stämningslägen är så skönt att förlora sig i....

Kram Saskij ???

Tack! Underbart att jag kan inspirera andra.... Har just avnjutit en god lunch på min balkong, dessförinnan en långpromenad med barnens pappa, liten fika hos honom...

Satt och läste 3 timmar imorse.... Rekord!

Nu ska jag sätta mig och öva på ukulelen lite....

Vilken härlig morgon och vilken härlig dag! ?️?‍♀️??

Kram Saskij, klok som en ?

Tack! Underbart att jag kan inspirera andra.... Har just avnjutit en god lunch på min balkong, dessförinnan en långpromenad med barnens pappa, liten fika hos honom...

Satt och läste 3 timmar imorse.... Rekord!

Nu ska jag sätta mig och öva på ukulelen lite....

Vilken härlig morgon och vilken härlig dag! ?️?‍♀️??

Kram Saskij, klok som en ?

Haha tre gånger har jag påbörjat inlägg som sedan dissolverats i ingenting, inte så många lugna stunder här.
Lycka @andrahalvlek är väl den mest komplexa känslan och tillståndet som kan dyka upp i så många skepnader och med åren blir det mer ett uppsamlingsheat av diverse trådar som blir ett förhoppningsvis gott liv, där utveckling är en för mig avgörande del. Sen kan en morgon, en kvällsstund eller godnattprat med en sexåring vara kondenserad lycka...
Har ju delar av familjen här och lycka är också att säga godnatt till vuxna barn spik nykter, dra sig tillbaka för lite egen läs-tid och känna att det är helt okej. Att det går allt bättre med ”drinktillfällen” och att jag stressar mindre och lämnar över mer till andra. Är inte lika petig med ordning och mat och vilket klockslag utan övar verkligen aktivt på att släppa lite. Det sjuka är ju att jag varit som en fuhrer på ett plan, (hur det ska vara, serveras, dukas) och sen fullständigt mörk på något vis vad gäller drickandet och så ofta väldigt väldigt lagom, och sen kunnat dricka på helt på egen hand. Usch så jobbigt det har varit att vakna och inte vilja gå upp men göra det såklart, te och fruktsallad, vispa yogurt och värma frallor.
@kaveldun om du nu orkat läsa såhär långt så har även jag lidit mkt av rastlösheten och kanske inte så mkt frihet eftersom den begränsats av att jag fick barn mkt tidigt. Men krångligheter och utflykter och känslan av att vara en häst som står och stångas i sin trånga spilta. Så icke- fantasifullt det är att dricka då. Så förutsägbart att myrornas stretande är nästan revolutionärt.
Jag bryr mig allt mindre om hur mina livsspår ser ut från skyn, jag är helnöjd med mina förutsägbara utsvävningar, idag har jag köpt jord, fiberduk och lavendel jag gissar som ca övriga kvinnor i min ålder den här dagen. Ju äldre jag blir ju mer är jag helt ok med att ingå i myrstacken och världsalltet, tids nog blir vi jord och sand, den är så försvinnande kort, tiden och livet och jag har många saker att hinna med, kaffe ska drickas, snart ska ett litet nytt barnbarn välkomnas.
Allt är vidunderligt och smått på samma gång, Det har tagit mig tid att hitta hit.
Hoppas ni njuter av dagen, det regnar här. Jag är nykter idag, för jag har inte tid med annat. Kram ❤️

Känner igen den. Kluvenheten. Jag var kluven i många år. Idag skulle jag inte tillåta mig att någonsin ha det så igen, som jag hade det. Och det är lätt att säga, idag. Perspektiv. Reflektioner. År av arbete. Flera år. Av medvetet arbete. Så slitsamt och ledsamt. Vinsten däremot känner jag av varje morgon. Jag har blivit av med exet och medberoendet och allt som allt har det tagit väldigt många år att få det liv jag alltid velat ha.
Det har kostat så mycket, mest energi. Det har gett mig så mycket lärdomar. Idag säger jag nej till allt jag inte vill. Jag säger ifrån till det jag vet är mindre bra och så säger jag ja till mig själv och att ta hand om mig själv.
Vad vill du? Hur vill du ha det? Jag skulle rekommendera att söka professionell hjälp för att ta hjälp, få stöd och verktyg i just det som du behöver. Du förtjänar att leva det liv som du vill leva.

Jag behöver redigera i texten, som jag alltid gör. Du är ny medlem här. Välkommen hit. Läs i trådar och fortsätt skriv. Jag tror inte att mina ord var så bra stöd. Jag har fått en del distans och jag vet inte hur min ovan kommentar uppfattas. Jag började hata mig själv när jag levde med mitt ex. Jag ville inte ens leva på slutet, för att han var ständigt berusad och han levde helt och hållet på mig. Han blev som en parasit. Idag älskar jag mig själv igen och jag är uppriktigt rädd för hur illa det var.

Jag tänker att vad är det som får dig att gå och köpa det där som din fru behöver. Kan du vägra köpa det. Vad händer med dig om du inte köper det. Går hon då istället eller blir det inget alls. Köper du det för att hon blir elak. Är du rädd för henne. Vill du göra annat. Vad får dig att inte göra det. Välj dig själv!

Att läsa dina rader är annorlunda nu än för ett par veckor sen.... något har hänt inom dig och Jesus va stark DU ÄR... det du skrev om att hyn i ansiktet fått lyster och att du upplever att "pluffigheten" är borta... vilken grej!!! Jag minns för en tid sen då jag höll mig nykter i 2.veckor.. och löptränare varje dag... långsamt 5 km om dagen.. och sen körde jag 1.5 timme rask promenad i skogen på det varje dag... alltså skillnaden i psyke, ansikte, vikt, mental klarhet... styrka, sundheten.... det var obetalbart. Sen vet jag att du har en underliggande depression...det har nog jag med... misstänker jag.. och att du har det skitjobbigt nu.... MEN .... Du kanske inte ens märker själv.. den förändring som i alla fall jag bevittnar... är lite inne på det du skriver med kosten... grönt och protein...
Jag har ett förslag... fundera hur du känner inför detta...
VI kör en månad tillsammans.... nyktra, äta helt rätt... och träna i mitt fall ( du gör det om du orkar med det) ...och så kan vi registrera för varandra varje dag de förändringar vi märker... allt från mental klarhet till kroppen till ja... allt :) det vore kul att köra ett race tillsammans med nån och se vart det leder oss ? :) Inga krav eller så.. bara ett gemensamt försök på en månad och se... vad händer.. hur mår vi :) ?
hur som fundera på om du vill köra med mig.. :) så ser vi . Jag hade tyckte det var jättekul :) och jag behöver också en vän... som vill göra detta med mig..
Jag har mycket jag måste strukturera upp... har varit sisådär med disciplinen .. och jag mår bara skit av det.. jag vill ha kontroll... komma i form... vara nykter.. och göra det bästa av mitt liv... vill du försöka ? med mig? tillsammans :)? ska vi visa omvärlden att vi KAN ? :)

Idag var jag på möte i en, för mig, ny grupp. Jag blev inbjuden utav min vän (för er som minns honom). Det kändes bra för jag är oftast som piggast på förmiddagen. Ha det fint! ?

Jag känner igen mig
Min man han snusar med och spiller den över allt och jag är så trött på att ta allt ansvar hemma och borta
Han har kört full förlorat körkortet men fick det åter han häller i sig en kvarting i bilen på parkeringen var och varannan dag
Jag har bett honom ta tag i sina alkoholproblem men han har i 12 år sagt att han inte har problem
Jag önskar att han blev sitt gamla jag den jag förälskade mig i men hur om han inte själv inser att han har problem med spriten

Usch vad jag skäms av att det blivit så....har HATAT min mamma....avstått kontakt med henne pga vinet. Som vuxen till och med. Men se vad som hände....passerade 40 och vips vad jag i en ny fas....mötte en man med svåra problem som jag HATADE pga sitt drickande. Jag är likadan själv...patetiskt. Men det är aldrig försent att ändra på sig. Undrar var jag är om ett åt från nu....maj 2021. Har jag fallit tillbaka eller firar jag ett års nykterhet? Hoppas jag håller i för nu är sommaren här inom kort. Får tacka nej till umgänge med rosédrickarna....får avstå kvällshäng på altanerna....jag ska klara detta. Så är det.....

Det är en process, låt det ta den tid det tar. Undermedvetet bär du med dig tanken om nolltolerans, och plötsligt en dag kommer du till skott.

Enda sättet att lyckas, tror jag, är att repetera, repetera, repetera orsakerna till att man vill vara nykter. Göra, tänka, andas, leva nykterhet 24/7 de första månaderna.

Precis som du skriver - gå all in och göra det på ett positivt sätt.

Kram ?

PS. ”Vi har blivit våran mamma båda två.” SÅ smärtsam och sorglig insikt ?

Idag är det lördag...var faktiskt på middag hos vänner igår...."vill du ha en öl?"...."nej tack jag måste avstå för min kropp mår inte bra av alkohol just nu...."......känns skönt idag...MEN mår apskit psykiskt. Får hantera det med....ska nog ta och åka och fika en sväng....unna mej nått gott och fira att det är helg på annat sätt än med vino....måste inse att jag har en jobbig tid framför mej främst utifrån det sociala som kommer kännas så hårt och jag kommer känna mej så ensam så ensam....har pratat med min syster....inte hon bara lyssnar men har inte ett ord att säga som svar. Jag bli ledsen för det med men inser samtidigt att det inte handlar om mej....jag ska inte ta det personligt....det är HON som vet med sej att hon själv är likadan....vi har blivit våran mamma båda två.

Min AH-låtlista på Spotify kommer verkligen att spegla den här våren. Det blir en låtlista som kan stärka mig i mina känslor just nu - och få mig att minnas.

En låtlista med låttips från er forumvänner, blandat med sorgliga, glada och en del samtida låtar just denna vår.

I torsdags var jag lite låg och spelade först låtarna ”I shall be released” och ”When the party is over” i bilen om och om igen på väg till min promenaddejt med min kompis.

På hemvägen spelade jag istället ”Så gott att må gott igen”, ”Tro” och ”Lev nu, dö sen” - och sjöng med så att rutorna vibrerade.

Samtida låtar som tagit plats på listan är bland andra ”Like it is” och ”Karantän”, som också fångar upp känslor som jag känner just den här våren.

Kram ?