Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag tror oxå det handlar att fokusera deluxe....kasta mej in med hull och hår och göra det intressant, kul, inspirerande istället för att fastna i hur sjukt jobbigt allt är....kommer nog pendla här ett tag....

Ja noll tolerans tror jag passar mej bäst.....är dock så ledsen över att det är såhär....känns verkligen som jag måste byta umgänge helt....suck.....så ensamt och så bedrövligt.

Nu är det lördag men mentalt mer en söndag för mig. Jag hade min "vardagsvecka" mellan söndag - torsdag som många andra den här veckan kan jag tänka mig. På torsdagen gick jag en lång promenad med en vän och hon föreslog middag hos henne efteråt. Jag hade varken planerat om jag skulle dricka eller ej i torsdags men hade tänkt tanken att det dels var helgdag och dels att jag ju är okej med att ha något tillfälle i vardagsveckorna där jag dricker. När hon bjöd på alkohol så tackade jag därför ja och var inte så brydd om mängd/antal glas utan valde att liksom slappna av eller vad man ska säga.

... det gick bra. Jag dricker inga enorma mängder längre utan tror nog att jag dricker en ganska normal (vad det nu är) mängd vid de tillfällen som jag dricker. Jag är ju van vid att ALLTID dricka snabbast och mest och att vilja sluta sist men det där börjar avta. När jag åkte hem från min kompis var jag klar med alkohol, alltså, tidigare har jag nästan alltid haft en "stund för mig själv" med något glas hemma när jag kommit hem från utekväll/middag/AW eller vad det nu kan vara. Och jag har ju haft alkohol hemma egentligen hela den här perioden som jag valt att dra ner så det fanns och finns att tillgå. Men valde att gå och lägga mig istället.

Sen igår var jag på strålande humör? Blev nästan misstänksam att det var alkoholens effekt hehe men tror mer att jag kände mig stärkt och liksom... positiv, att detta verkar fungera! Ta i trä osv.

Åkte sen ut till min mamma för en planerad lunch som blev middag som blev bjud på vin och då tackade jag ja igen. Det var ett tag sen jag drack två kvällar i rad, det noterade jag som inte optimalt eftersom jag vet att det är lätt att ramla tillbaka in i det där varje-dag-beteendet då. Speciellt när det är en långhelg som nu. Men jag delade en öl med mamma och drack ett par glas till middagen innan jag åkte hem.. DÄREMOT så kände jag för att ta ett glas till när jag väl kom hem. Jag var inte trött och hade en slatt kvar från förra helgen. Dividerade lite om det kanske var bättre att hålla stenhårt i det här med att "inte-dricka-ensam" (vilket det väl såklart är) men valde ändå att ta det där glaset. Och det känns inte som ett problem. Jag ville inte ha mer (som sagt, jag har lite att tillgå i skåpen) och jag gick och la mig efteråt.

Nu är det lördag och nu har jag "haft min helg". Två dagar i rad får verkligen räcka för nu. Jag känner mig inte bakfull men jag känner att man "går ner en takt i ton" när man dricker även om det inte är väldiga mängder. Det är solklart skönare att vakna efter en kväll utan alkohol, på alla sätt och vis.

Men samtidigt! Jag gör ju detta utifrån devisen "hitta ett sätt jag kan tänka mig att leva på, på lång sikt" och där ingår långa helger, oplanerade middagar, kanske en baksmälla då och då.. (hoppas inte detta triggar någon?). I varje fall om man som jag inte väljer bort alkoholen utan försöker leva ett liv med alkoholen som ett av många inslag.

Kroppen känns också bra. Jag tar stor trygghet i mina blodprover förrförra veckan och känner att mina katastroftankar lugnat sig runt det där. Vikten har hoppat ner ytterligare ett kilo men skulle tro att det hänger ihop med att jag nu druckit lite och kroppen är lite mindre vätskefylld. Enligt tidigare erfarenhet inte så ovanligt. Oavsett så är det balans, balans, även där. Att tappa cirka 5 kilo på lika många veckors "begränsat alkoholintag" känns lite märkligt. Jag vet inte om det mest är vätska, ingen har kommenterat att det syns även om jag ser en skillnad. Men med tanke på mina tidigare matproblem får jag vara lite uppmärksam. Kanske har jag inte ätit tillräckligt bra under dessa år, men ändå hållit mig på en lättare övervikt pga alkohol. Absolut inte omöjligt. Nu är jag precis på gränsen till normalviktig och får inte gå ner mer än 5 kilo till. Har jag bestämt.

Nog om det.

hoppas ni mår bra där ute?

Hej boink! Hittade precis din kommentar inne hos mig. Tack! Hör vad du säger, och relaterar. Vad bra att du lyckas med ditt mål att inte dricka. 60 dagar (och fler nu gissar jag) är verkligen en bedrift!! Det där med att "fylla dagen" känner jag igen (speciellt nu). Hur lever du, ensam eller med sällskap? Ursäkta om det framgår tidigare i din tråd, har inte hunnit gå igenom den :) kram skriv gärna!!

Det är alkoholen som skapar ångesten. När jag väl förstod det fullt ut så behövde jag inte mer motivation än så för att sluta dricka.

Det har nu gått tre månader och jag sover bra och ångesten är borta. Jag vill inte dricka alkohol mer, lika lite som jag vill dricka bensin eller råttgift.

Sök på alkohol och hjärnan på Yotube så får du lära dig mer.

Kram ?

Du har gjort det här förut, du kan det här. Fokusera på fördelarna med nykterheten, när de väl börjar ge sig tillkänna. Tills dess - håll ut och kämpa, en dag i taget.

Kram ?

Bra att du upplever fördelar med nykterheten, fortsätt så. Bra också att du förstår att alkohol just nu bara skulle förvärra ångesten. Det om något är en motivation att fortsätta vara nykter.

Läs om din tråd från början och var stolt och glad och nöjd med den enorma utveckling du har gjort i ditt tänk på två veckor.

Keep up the good work!

Kram ?

Skriv, skriv, skriv här på forumet. Det ger dig nödvändig tid att planera och reflektera - och hos oss har du ett ”bollplank”.

Bra att du sätter ord på vad du lämnar bakom dig. Smusslet och skammen. Fortsätt rota i det, sätt ord på allt det skämmiga så att du påminns om vart du aldrig vill hamna igen.

Hjärntvätt - det vill säga att göra, tänka, andas och leva nykterhet 24/7 de första månaderna är det enda som funkar om man vill ur det.

Repetera, repetera, repetera och aldrig glömma var man inte vill hamna igen.

Kram ?

Ser på TV4 Nyhetsmorgon, lördag. Nu kom inslaget med en sommelier som heter Rosévin - så mycket mer än ljusa och lätta viner - med ett gäng olika rosé framdukade på bordet.
Rosévin är ju mitt gift. Det jag dricker 9/10. Men jag blir inte sugen av reportaget utan bara irriterad över att man inte kan få slippa prat om A ens på morgonen.
Bytte kanal, inte pga sug utan pga irritation.

Bygga verandor, sova utomhus, artspaning, cykla, springa, trädgårdsarbete - och nu ukulele ?

Det är tydligt att nykterheten får oss att hitta nya intressen och projekt, eller hitta tillbaka till nygamla intressen.

Jag spelade mandolin mellan 8 och 12 års ålder. (Lite besläktat med ukulele.) Försökte växla över till gitarr på högstadiet, men tappade helt intresset. Killar och festande tog över intresset fullt ut istället.

Köpte en ukulele till yngsta dottern i julklapp eftersom hon visade intresse för att lära sig det. Den är helt oanvänd.

Jag kanske ska börja använda den istället ? Jag kan lära mig först och sen visa henne.

Jag har en app nedladdad för att kunna stämma ukulelen och det finns en massa instruktionsvideo över hur man spelar på youtube.

Tack för tipset Saskij ❤️

Kram ?

Fortsätter svara hos dig...

En sak jag gjort är ju nykterhet. Mer tid ute i naturen. Har börjat läsa böcker.. Det har jag inte gjort på år... Just nu läser jag "Tänka klart"! Bra bok....

Jag känner också mer glädje och tacksamhet i livet nu. Tycker mer och mer om mitt eget sällskap....

Så det nyktra livet börjar glittra, sprakande färger börjar visa sig.. Lite magi... När alla sinnen är skärpta... Inte bortdomnade i vinrusets dimma...

Jag kan nu helt förlora mig in i musiken, eller bara lyssna på vinden och fåglarna eller regnets stilla smattrande mot fönstren...

Kom på mig själv att jag inte tänkt vare sig på alkohol eller att avstå på ett par dagar.. Det blev bara helt självklart att leva ändå, utan a. Så skön känsla!

Oj.. Det här blev långt inlägg...

Kram Saskij ?

Här finns mycket att läsa och ta till sig,eller hoppa över om man tycker att det inte känns rätt.
Jag tror utan att veta att det är du som måste ta på dig tänkarmössan.

Här kommer några konkreta frågor som du kan ställa till dig själv om du vill?
Är min man eller mina barn viktigare?
Är jag då beredd att ta konsekvenserna av det valet att sätta en person före den andra.
Vill jag leva så här i 1,3 eller kanske tom 10 år?
Vad gör jag om han inte söker hjälp?
Vad kan jag göra för mig själv i denna situatuon.

Kan jag tänka mig att låta problemet vara hans och sen se vad jag kan göra för att skydda mig själv och de anhöriga som jag är rädd om?
Det är så lätt att fastna i det perspektiv när den som dricker för mycket får insikt,vaknar upp och allt återgåt till det där normala som man vill ha.
Det händer tyvärr rätt sällan.
Om det händer så är det bästa att han kommer till denna insikt själv,kanske pga att konsekvenserna runt honom blir för tuffa.
Dvs det blir synligare för honom vad han mister i sitt drickande.

Jag hoppas att du kan ta till dig en del av vad som skrivs.
Det är alltid väldigt tufft i början när man är så fylld av kärlek omsorg och välvilja om den som dricker.
Eller ilska bitterhet och uppgivenhet.
Det är svårt att se klart på situationen och ännu svårare att skilja ut sig själv och sitt eget ansvar.
Termen som börjar med "om bara" används kanske alltför ofta av oss anhöriga som inte vill släppa taget om tanken att de ska vakna upp och inse fakta.

Tack Saskij! Brukar tänka att jag tillhör dem som inte borde vara här i livet. Men som sagt, jag har en fantastisk familj som kunde hlr med is i magen och tur som en tok!

Ändå fortsatte jag att dricka. Sådan makt hade alkohol över mig?

Dag 146 som nykter idag. Om mindre än en vecka är det 5 månader. Känns så otroligt bra. Vill detta så otrolig mycket? Repetion är kunskapens och nykterhetens moder. Läser vad jag skrev här i början och utmed vägen. Läser i de böcker jag har och lyssnar på alkispodden regelbundet, kollar klipp på Youtube.
Tankarna blir automatiserade av det. Tänker jag det vore gott med ett glas vin till maten i solen trillar genast nästa tanke in: nej det går inte. Då är jag ändå inte nöjd, jag vill ha mer och karusellen är igång.

Nykterheten sätter igång mycket tankar. Och glädje. Har skrivit det förut, aldrig skrattat så mycket i mitt liv som jag gör nu. Det är bra med tanke på dopamin och endorfiner dessutom?

Oj vilken lång utläggning det blev?

Dag 19! Grattis? Så bra... det är ju snart tre veckor?

Du har så rätt. En sak i taget. Hm, vad kan du göra för att förbättra din situation med att somna? Kram till fina dig❤

Ja det känns skönt att han typ vet. Självklart vet han inte allt, men jag vill tro att han inte behöver veta allt om jag tar tag i detta nu. Tänker jag fel då?
Jag mår bra, ju mer man läser här inne så blir man beroende av detta istället ? Hur mår du? Vad händer i helgen?
Kram ?

Läs igenom din tråd. Du har tillgång till din egna historia. Du kämpade bra och lyckades bryta ditt destruktiva beteenden. Du har ju redan bevisat att du kan leva nykter och må bra. Ge inte upp nu. Tänk på din familj. En dag i taget ?
/Mrx

Jag förstår inte vad det är som gör det, när man ska vara som lyckligast i livet så sabbar man såhär för sig själv?
Jag sa till min man: vad hände? När började jag helt plötsligt dricka vin varenda dag? Varför reagerade jag inte? Hade det gällt någon vän så hade jag verkligen reagerat o tyckt att det varit väldigt oroväckande. Men nu trodde jag i mitt stilla sinne att jag var sådär skönt avslappnad o osvensk som minsann inte super som en dåre på helgen och är duktig o präktig på veckorna. Neeejdå.. Jag har allt under kontroll..?

Det bästa som kunde hända mig var när min man frågade rakt ut: den tomma baginboxen som står i köket, var det den jag köpte i förrgår?
-yep..

Nu är det slut. Slut med att stressa till bolaget o köpa en ny låda för att han inte ska märka nåt. Slut med att hålla koll på vilket bolag jag var på sist, så jag kan gå till det andra, personalen känner ju igen mig. Då verkar det som att jag bara köper en låda i veckan, precis som att det inte är för mycket..

Slut med att somna på 2 röda sekunder på kvällen bara för att vakna upp kl 03 med tung ångest och bara ligga o grubbla tills resten av familjen vaknar.
Slut med att varje dag få höra från min man "men det har du redan sagt", slut med att varje dag fundera på vad var det nu vi åt till middag igår?

Nu börjar mitt nya liv. Det värdiga livet.
Igår var första nyktra fredagen på evigheter. Känns gott. Somnar sent på natten, men sover djupt. Vaknar trött, men utan ångest. Idag blir 2 vita dagar 3 ?
Massa kramar till den som behöver

Det är molnigt även här, men håller vetkligen med om att det är en fin sång att starta dagen med. Jag såg den föreställningen i stockholm, väldigt bra!
Hoppas du njuter av din lediga och såklart nyktra lördag. Tänker att dina språkkurser och andra funderingar och behov också är en del av resan. ?

Min man dricker ( själv tycker han att han har kontroll) men ett flak starköl 24 burkar eller en liter sprit tar lätt slut på 1. -2dagar, så att han mår lite gott tycker han själv. Jag fick iväg honom till AA och dit gick han några gånger, men tyckte sedan att han inte behövde springa där för de andra hade problem inte han, han skulle vara den som skulle kunna dricka ” socialt”
Saken är att han dricker mer om någon av mina barn kommer på besök eller någon av mina väninnor... då skall det sägas
” sanningar” och framhävas saker om hur levnads vis och framgångsrik han är och att de borde lära sig av hans erfarenheter. Pinsamt och tråkigt, min 30 åriga dotter vill helst inte komma på besök om min man är hemma. Jag har bett honom att avstå helt från alkoholen när de kommer på besök, men han lovar att han inte skall dricka ( där gick ett flak starköl på 2 dagar) han blir dryg, högljudd, krystat övertrevlig och det kryper i kroppen ... det är ju inte den man jag älskar och vill leva med som kommer fram i alkoholpåverkan. Mina barn 30-32 år gamla skäms och tycker att han är pinsam, familjesammsnkomster slutar nästan alltid med att maken bråkar och är oförskämd med sina så kallade sanningar gentemot barnen och deras partners. Efter en jul när han burit sig riktigt illa åt i fyllan så höll han sig nykter på eget bevåg i 12 månader vilket var helt underbart, sonens partner kommer aldrig fira jul med oss igen. Dessvärre är att han trots att han får berättat från olika håll vad han gjort och hur han betett sig så ” rinner det av honom” och han vill inte prata eller höra om det för det hände när han var onykter. Han menar att han är en blyg och socialt osäker person i botten och att det känns bättre med ” något” stärkande?!
Han är högutbildad, har ett specialist jobb, där han är respekterad och har en senior advisor funktion.
I 7 år har han sagt att han skall ta kontroll över sitt drickande och gör det i långa perioder av månader för att ha perioder på flera veckor där det smusslas och dricks varje dag. Skulle påstå att han är periodare.
90% av tiden är fantastiskt att leva med honom, men de där 10% ...
Hur skall jag få honom att prata med en läkare om hans alkoholintag? Sist han gjorde det så tog de ett blodprov som skulle visa på alkoholintag bakåt i tiden, men det visade inget så då tycker han att då är det inga problem att dricka fysisk för honom?
Det är precis som om han inte kan/vill se smärtan han orsakar mig.
Jag hatar att vara medberoende( jag har inga problem att avstå alkohol och kanske tar ett glas vin till maten vid tillställningar) känner på mig när det är på gång och letar upp gömmor med sprit... konfronterar honom om varför han ställt 2 helrör sprit i garaget, så bara råka han glömma den där när han hälsade på hundarna när han kom hem från stan!!!
Jag hatar att jag älskar honom?
Hur skall jag få honom att ta till proffesionell hjälp? Enligt honom så kan ingen hjälpa honom, ingen kan förstå varför han dricker och därför heller inte hjälpa honom! Han är inte som andra alkoholister?!
Om inte hans egen läkare kan hjälpa honom, vart skall han då gå?
Ledsen för långt mail, men orkar snart inte mer, känner att jag stänger av mina känslor och blir bara tom...
Han kan aldrig be om ursäkt ( för att det han inte minns har inte hänt?)

Såg mig själv i spegeln igår - av en slump, tycker inte om att titta i spegeln längre. Jag går ingenstans så det finns ingen anledning och jag gillar inte längre vad jag ser.
Utseende har alltid varit viktigt för mig och jag har lagt mycket tid och pengar på det, om det är bra eller inte är inte relevant just nu, men det som känns ledsamt är att jag under det senaste året helt har släppt på allt.
Hur deprimerad jag än har varit under åren så har jag inte låtit det yttre falla tidigare. Och det må bara vara en onödig fasad enligt många. Men mig gör det iaf ledsen. Som ett ytterligare kvitto på hur djupt jag har fallit.

Hursomhelst det var inte det jag skulle skriva, utan att jag såg att min hy återfått sin gamla ”glans” och att pluffset i ansiktet var borta. Förvisso har jag ju också kört hårt med min protein/grönsaker-kost, men jag tror iaf det är en kombination av ingen A och kosten.

Mer ångest igår än vanligt. Vet inte varför. Dock ingen tanke på att ta till A. Då blir ju bara ångesten ännu värre inom ett dygn!
Det är än så länge bara morgon här, men det känns som om ångesten vällt över till denna dag också.

Två veckor utan A idag. Och jag kommer att vara nykter idag också.

Jag är en nyker alkoholist som varit nykter i en månad och två veckor. Och min familj har väl stöttat mig. Dom dricker omkring mig för jag har sagt att det inte gör något och jag blir ärligt inte sugen av att se dom dricka.

Men min bror börjar jag bli lite orolig för. Han säger och tror att han har kontroll men han dricker oftast två dagar i veckan (på helgen) och jag tror ofta på veckorna också, för våran mor säger att hon hör att han är full ganska ofta. Jag har försökt tala med han om detta och blev tyvärr lite för agressiv där ett tag. Men hur jag än säger det på, så säger han att han har full kontroll. Och jag vet inte om jag ska vara orolig för honom? Han kanske klarar att dricka två-fyra gånger per vecka, han är trots allt arbetslös och tror inte han druckit om han jobbade.

Men det jag vill ha hjälp med är väl hur man kan föra fram det på ett lättsamt sätt så han inte blir defensiv och/eller att jag blir arg. Är väl för att jag är orolig för honom och vill inte att han ska gå igenom ens lite av det jag gått igenom.

Så bör jag vara orolig? Och hur ska man hantera en sån person?

Idag flyttar ”Gabriellas sång” med Helene Sjöholm in på min AH-låtlista på Spotify.

”Jag vill känna att jag lever all den tid jag har.”

Idag skiner inte solen, men den kan alltid skina inombords förstås ?

Kram ?

Den 6 manna ransonen låter ungefär lika mycket som jag drack själv varje dag på slutet i alkoholmängd. Utan att bli direkt berusad, utan för att kunna fungera överhuvudtaget.? Jag tänker aldrig hamna där igen, eller snarare, jag tänker inte ta ett endaste glas alkohol någonsin mer för att riskera att hamna där igen.
Punkt slut.

Jobbar i dag med, det har dykt upp lite viktiga saker som måste fixas innan måndag. Sedan är jag ledig några dagar.?

Ha en härlig lördag!

Kram

att du klarar det så fantastiskt i din nykterhet nu, att du äntligen verkar hittat fram till platsen du kämpat för så länge <3 <3 <3
Du är verkligen en vacker saga om hopp och styrka hela du.

Och hälsar på...

Hej VaknaVacker...
Blir så glad att höra att du kämpar, att du överlever med ditt starka varma hjärta.

Det är tufft med mediciner... Med mer eller mindre antal biverkningar.... Själv tampas jag med insomningstabletterna nu... Men en sak i taget...

Kram Saskij ?
Dag 19

och tack för ditt fina inlägg i min tråd <3
Har läst igenom dina nu, stor igenkänning. Mitt drickande eskalerade också efter jag fött mitt andra barn. Så starkt att du vågat skriva om det, för mig tog det lång tid att bryta igenom skammen och erkänna ens för mig själv.
Vad bra och klokt du kämpar! Låter jättebra att du kunnat prata med sambo, så jävla modigt ju!!
Hur har du det idag?
Önskar en fin helg.
Stor kram!