Senaste kommentarerna i forumet

Det är lördag morgon och jag vaknar tidigt till fåglarna utanför huset. Jag ser att det finns en hel del möjligheter för er som skriver här att öva. Ingen människa ska behöva lida. Det enda är faktiskt att öva och lära sig det som var och en behöver lära sig. Ta hjälp, utifrån. Sök kurator eller psykolog på vårdcentralen. Att lära sig sätta gränser och säga nej är inte lätt. Det har tagit mig säkert 20 år att bli den jag vill vara och jag behöver fortfarande öva.
Men det är inte alkohol eller andra mediciner som stöttar mig i den resan, det är yogan, meditationen och mindfulness som har fått mig att rensa ut allt dåligt i mitt liv. Frågan en behöver ställa sig. Vad ställer jag upp på? Hur vill jag ha det i mitt liv. Ska jag vara en hjälpare åt någon annan eller ska jag hjälpa mig själv.
När en säger ifrån så behöver en vara stark, för vänner kommer försvinna, det sociala livet kan krympa och hur roligt är det egentligen att gå på fester och andra sociala sammankomster när människor använder alkohol för att de upplever samma svårigheter med gränser osv som en själv.
Alkohol och vissa mediciner kanske dövar för stunden, gör så att en står ut. På lång sikt så kanske dessa substanser dödar glädjen eller tar den sista musten som är kvar av människan. Jag blev väldigt ensam under en tid och då valde jag att observera och de som inte arbetar med sig själva spårar ur till slut. På riktigt.
Ta hand om dig. Ta hand om hur du vill leva. Spela in om du behöver, men "spela aldrig med i spelet". Då lever du inte längre ditt liv. Kraften kommer att komma åter och livet kan bli precis som du vill ha det, även om det tar många år. Sitt med dig själv en liten stund och säg till dig själv, att "idag ska jag göra det bästa för mig själv" . Ta reda på vad du behöver just nu. Idag. Upprepa varje dag och stunder då du har det jobbigt. Och det kommer att ta tid. Gör det bara. Det är du värd.

Skall byggas utav glädje...

Torn.. Jag är nog mest nybörjare, kan några ackord... Så jag tänker lära mig mer. Sång och musik är en viktig del av mitt liv...

Så det blir spännande att se vad det kan bli...

Nästa projekt blir joggingskor...

Kram Saskij ??‍♀️

Det låter härligt! Gött att det går bra. Kan du spela Ukulele, eller tänker du lära dig?

Kram

Lördag morgon. Inte varit så aktiv i forumet på några dagar. Har haft fokus på andra saker... Födelsedagskalas umgåtts med några vänner, köpt mig en ukulele mm.

Men ingen alkohol. Livet går sin gilla gång även utan vin i kroppen. Skön känsla. Jag har överlag mått bättre, mer balanserad, sovit lugnare, kännt lite mer lust till livet...

Nu ska det bli mer sång och musik ??i mitt liv, även vistelse i naturen, vänner mm. Dock på armlängds avstånd.

Just i dag njuter jag av mitt kaffe☕ och doften av nyregnad natur... Friskt och rent. Stilla och tacksamt. ?️

Kram Saskij, klok som en ?

Blir ju tvungen att ta tag i grundproblemet så det är bra att sluta.

Det är en läskig medicin, den påverkar också upptaget av b12 och kalcium! B12 är en extremt viktig vitamin, brist på den kan orsaka neurologiska problem... Så det blir bra att sluta. Bara det att vägen dit gör ont?

Tack detsamma! Du är värdefull för mig med❤Kram?

??????⚓⚓⚓

Härligt att läsa om din kämpaglöd!!???
Den sprider sig till mig och gör mig också lite starkare ? tack!!

Just idag vaknade jag på ett bra sätt, ingen huvudvärk, inte bakis, inga stresskänslor?
Inga a-tankar sedan några dagar tillbaka och det är så skönt!!

Ha en fin helg Fibblan och tack för att du finns och bryr dig??
Kramar ???

Så bra du kommer tillbaks hit?
Allt blir bättre om du slutar dricka. Så bra du bytte vc när det inte kändes bra på den gamla och klart du får hjälp så du kan hjälpa dig själv.
Tänk bakåt, hur var det när du var nykter? Kram?

Jag hakar på Fibblans inlägg till dig och håller med henne i allt?? Du är en fantastisk person!

Dessutom är ju ditt och mitt
drickmönster märkvärdigt lika...?
Det får väl bli vår mission tycker jag; att hitta den sista pusselbiten i mönstret????
Kram ?

Jag är här nu igen. Jag dricker fortfarande. Jag har planer på att göra ett ordentligt försök igen. Jag har blivit inkörd till psykakuten ett par gånger den senaste tiden då jag har vart onykter, djupt deprimerad och farlig för mig själv.
Jag tycker inte att vården tar mig på allvar och det känns oseriöst.
Har bytt vårdcentral och har ett möte i veckan som kommer.
Hoppas att någon där kan hjälpa mig för jag har tappat hoppet och är rädd för att jag inte kommer att vara i liv om ett år om det inte händer något

Jag är inte rädd men ändå rädd ish. Jag vill erkänna en sak. jag andas och tittar ner i skärmen länge innan jag egentligen vågar skriva det. Jag väljer ord som förlänger texten ännu mer. En typ av prokastinering men ändock i realtid.

Jag har gått tillbaka till mrniceguy.
Jag tog medvetet för många tabletter vid sänggåendet för några veckor sedan.

Den insikten kring döden gör mig ledsen. Jag har inte kunnat berätta för någon. För jag skäms.
Jag skäms så ohyggligt.

Och jag ljög. Jag ljög för ambulanspersonalen som kom hem till mig. Jag ljög för mrniceguy. (Jag är inte suicidal idag, och oftast inte ens lite överlag. veckor går fort och jag mår betydligt bättre idag)

Men jag orkade ingenting då. Allt var bara förbannat svart. Allt var.. dött? Meningslösheten var så jävla djup. Jag vet inte om jag orkar med det igen. Antagligen gör jag väl det. Ni hör ju...

Jag vill egentligen inte berätta detta för någon. Men här är jag anonym. Här är jag trygg. Här finns alla mina tankar. Även de sjuka. Här är jag.

Jag förstår inte hurfan jag på något vis lurade ambulanspersonalen att jag var ”nykter”. Men mitt utseende har alltid upppfattats som friskt. Så jag antar att det var det som visade sig.

Egentligen vill jag bara lätta mitt hjärta från den oerhörda pressen som just den situationen gav.

Idag är jag inte suicidal igen. Och jag är tacksam att få vara i livet. Samtidigt känner jag mig ensam i tillvaron. Och ensam i vad som faktiskt är mitt liv. För jag litar inte på någon. Ingen.

Inte ens på mig själv. Jag tog tillbaka honom.
Fan.

Fridens ?

Jag har och har haft så ont i mitt inre och på senare år även fysiskt. Jag lider nästan varje dag av min GAD (ångestsjukdom) och har haft enorma spänningar. Jag dricker inte regelbundet och har aldrig gjort det, men när jag väl dricker blir det ofta för mycket och det leder till ångest, att jag är en så fruktansvärt dålig människa på alla sätt. Om jag har umgåtts med roliga, snälla, toleranta, intelligenta människor blir mina dricktillfällen mycket bättre, men har någon varit elak mot mig eller någon annan kan fyllan bli ett rent helvete. Varför jag dricker? För att slippa smärtan, oron, tvångstankar, katastroftankar mm. Vill bara bort. De senaste åren har varit hemska, och nu när jag fått någorlunda koll och smärtan började ge vika anföll Corona. Allt började om. Jag är så trött, liten, ensam och rädd. Fet, ful, äcklig också.

Verkligen mena vad jag säger fullt ut. Jag har jättesvårt med gränser. Både för mig själv och andra. Lider varje dag. Så skönt att gå in i dimman då. Men nu är det slut med dimma här. Ett vitt år och utrensning pågår!

Jag har varit medberoende i relationer där det inte ens funnits alkohol med i bilden utan psykisk sjukdom och hetsigt humör. Man lägger all skuld på sig själv. Hemskt. Jag har till och med börjat dricka ibland själv för att jag tänker att något måste vara roligt i livet. På fyllan ber jag alla att dra åt helvete, men det borde jag naturligtvis göra som nykter också isåfall och verkligen me

Lämna honom. Du är för medberoende. Han styr ditt liv och humör. Lämna honom iallafall tillfälligt. Stor kram
Jag har varit medberoende. Också när det gäller människor som inte alls dricker utan bara har ett jävligt trist humör, eller psykisk sjukdom. Det smyger sig på en och till slut har man knappt någon egen personlighet kvar

Jag vet inte om jag skulle känna detta behov av att dricka cirka en gång i månaden ibland mer, om jag verkligen kunde få vara den jag är. För mig själv. En trevlig omtänksam människa, men utan ett falskt leende på läpparna hela tiden. På fyllan vågar jag be folk som förtjänar det dra åt helvete liksom.

Det kan ju vara så att din fru har massor av underliggande känslor som kommer upp på fyllan. Kanske är hon helt enkelt För oegoistisk och medkännande när hon är nykter. Så är det för mig. Jag måste träna på att våga säga ifrån nyktert. Undrar om så många skulle se så himla stor skillnad på mig i fyllan då. Man måste försöka se personen bakom fyllan. Det är inte lätt att sluta dricka om alkohol är den enda vägen till inre lättnad man har.

Jag vill, jag kan, jag ska!

Mina två roligaste personalfester med jobbet på ca 25 år var två fester då jag var spiknykter pga graviditet.

Men jag minns också att jag avvek lite tidigare - när de andra blev för påtagligt dumdryga och fylletjatiga ? Och jag kunde köra hem och slapp vänta in bussen, och kom i säng vid tvåtiden åtminstone. Bara vinster alltså!

Kram ?

Hej. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag får inte heller vara arg eller ledsen eller på något sätt reagera på saker som gjorts och/eller sagts på fyllan. När min fru slutar dricka förväntas jag att vara förstående, stark och ett stöd. Vilket jag absolut vill vara men inte alltid kan pga att jag också är en människa med känslor. Var, när och med vem ska jag få prata ut med om hur det har varit att se min annars så underbara och kärleksfulla fru vara en helt annan, kall, egoistisk och hemskt elak person? Det är bara alkoholisten det är synd om, ingen annan. Det tär i längden.

En stor kram till dig!

Ja, din egen familj är prio ett! Det är så skönt att inse att de där ibland krångliga relationerna man snurrat i sen barndomen faktiskt inte har makt över en längre. Och så ska det vara, man ska kämpa för den familj man själv bildat och valt att leva med, de barn man eventuellt har. Din mamma lever med ett beroende, det är inte ditt fel, du har inte gjort något för att bli bortvald. Och så länge som hon inte tar tag i sitt problem så finns det inte mycket du kan göra åt er relation. Däremot har du makten att vårda relationen till din man och ditt barn. All styrka och värme till dig.

Väldig fart på dagen idag och trodde jag skulle slockna vid 21 men konstigt nog gav det mer energi att få vara ute, röra på mig.
Jag tror, apropå andras, partners drickande- att det är ytterst få som dricker för den utsökta smaken. Så spontant skulle jag inte känna oro när någon slentrian- avkopplingsdricker ett par glas innan helgdag. Om det stannar ungefär där och inte ökar.
Min man är rätt lågmäld kring mitt icke-drickande, men är väldigt noga med att stötta mig och framförallt efter vårt senaste samtal som var bra, inget prat om att ”man måste ju inte tänka allt eller inget”. Jag har ju också upptäckt att han för egen motor dricker högst modest, men han tar absolut och självklar ok med mig en gintonic denna onsda (och torsdag..) men sen är han liksom nöjd, öppnar inte en flaska vin själv (vi kör inte boxar) om det finns en öppen flaska kanske han tar ett glas. Kanske. Nu har vi haft helgmiddag med 6 vuxna och jag räknade till en halv flaska gin, 1,5 flaska vin, några öl. Så helt klart hade jag en god andel av vinintag förr. Vi har nog på landet nästan alltid haft som vana att ta ett glas vin till kvällen, då ser ofta innebär ledigt, somrarna, dagliga drinkar, rose, vin till middag. Nu lever vi ju i vår vardag här, så därför högst sparsamt. Min man vet inte allt om mitt missbruk och framförallt inte om hur höst/vinter varit. Men jag känner ordlös omsorg och bra prat där vi lite i taget pratar om det som varit, genom åren. Ingen besvikelse och inga stormande hurrarop. Men fast stöd och trygghet, räcker bra precis nu. Och stödet här, från dig och andra Är ju inte som att scrolls på fb utan äkta värme och på riktigr. Kram ?

Skönt att höra att det går bättre! Hoppas du får hjälp med att reda ut vad det är som gör att tillvaron inte funkar ibland. Hittar du svaret på det kanske du inte behöver ölen för att koppla av, med risken den medför.

Jaha, då var det alltså dags igen. Ett nytt återfall. Efter 2 månaders nykterhet och antabuskur. Det var i måndags morse det började igen. Jag vaknade som vanligt vid 6-tiden på morgonen och min fru är som vanligt uppe före mig och sitter i soffan och ser på tv 4 Nyhetsmorgon. Jag ropar ”godmorgon min älskling!” Men får inget svar. En orosklump börjar då gro i magen på mig eftersom hon i vanliga fall då hon är nykter brukar ropa tillbaka med ett väldigt glatt tonläge. Men denna morgon gör hon inte det. Det gör hon aldrig när suget efter alkohol sätter in. Då sitter hon bara där tyst. Tyst och väntandes på att få be mig gå till snabbköpet efter två sexpack åt henne. Det var det min magkänsla sa och så var det.

Ett bråk av stor magnitud bryter ut då jag motsätter mig att gå och handla åt henne och vädjar till henne att stå emot suget. Då börjar hon gapa och skrika för full hals att jag är ett empatilöst svin utan livserfarenhet som inte förstår henne och hur jobbigt det är. Jag blir så kluven i de situationer hon gör sådär. Jag vet att det är hemskt jobbigt för henne och förstår att det där suget måste vara fruktansvärt svårt att stå emot. Men det hon inte förmår se just då är att det inte bara henne det är jobbigt för i sådana situationer. Jag lider något obeskrivligt jag med när alkoholen kommer på tal eller kommer in i bilden. Hur hon blir... blicken förändras och blir anklagande, mörk och rent av hatisk. Rösten och tonläget förändras och hon blir ELAK, hemskt elak! Hon skiftar, nästan som att alkoholen ger henne multipel personlighetsstörning, mellan att vara lugn ena sekunden, sedan skifta till glad, till arg, till elak.

Det slutar med att jag ändå får gå och handla åt henne och nu är det fredag kväll och här ligger hon bredvid mig i sängen utslagen av 1 liter sprit och ett dussin folköl.

är vi alla bara en armlängd från det där förbaskade glaset..?. Beroende på vad som händer i övrigt i våra liv, är vi mer eller mindre motståndskraftiga för a-?. Och ibland tar han oss också när vi minst anar det. En slug jävel, bokstavligt talat..
Bra att du inte slår på dig själv ❣️ Du gör så gott du kan, med de förutsättningar som är nu! Vad mer kan du begära? Nä, ingenting. Förstår känslan dock. Där har man ju också varit..Man vill ju inget hellre än att känna den där stabiliteten??❤️! Vet inte hur lång nykterhet exempelvis Wasabi, har i ryggen just nu, men för egen del känns det inte heller som att jag har något genomgående lugn precis..?. Jag åker mycket kana mellan känslorna..! Förvisso utan alkohol för tillfället, men som sagt, det är lömska krafter och det finns inga garantier för annat än en dag i taget. Ibland en timme i sänder. De senaste två helgerna har tankarna börjat pocka på lite mer igen. Ingen aning om varför. Men otroligt frustrerande?!

Hursomhelst, nu skulle ju inte jag babbla på om mig, utan jag ville bara säga att jag tycker du är fantastiskt bra som du är❣️ Helvit eller ej! Det definierar ju inte dig som människa ?! Du är fantastiska, fina, härliga Vinäger, alldeles oavsett om du "hållit 0:an" eller inte ❤️?! Sällan är bättre än ofta. Och skandalerna lyser med fortsatt frånvaro ☑️! Det är ju hur bra som helst vet'ja ?! Klart att vi ska fortsätta sikta mot stjärnorna, både du och jag tycker jag, men absolut måste också trädtopparna räknas ????!
Man får rätt bra överblick där också, inte sant?!
Skriv när, var och hur du vill, bara du fortsätter att ta hand om dig på ett sätt som blir bra för dig❤️!
Många kramar!
/Fibblan ?.