Senaste kommentarerna i forumet

Tittar tillbaka på veckan som gått och börjar tro att jag kanske, kanske börjar lära mig att hantera nykterheten och leva lite.
Jag har städat utan att tycka att det är outhärdligt utan ett glas vin till hands.
Jag har ringt en god vän bara för att kolla läget!!! Minns inte det år jag senast gjorde det utan att ha minst två glas innanför västen... Under de första hundra dagarna fanns det inte på kartan att kontakta någon utan att jag verkligen måste. Jag ville bara sitta ensam eller umgås med särbon.
Jag har slutat dricka kopiösa mängder alkofritt vin eller alkofri öl varje dag. Den vanan rann bara ut i sanden på något vis.
Det börjar bli roligt att träna och det känns som det äntligen ger lite effekt.
Men, jag har börjat äta godis... Jag är ju ingen godisätare?!
Nåväl, det där med godiset får väl vara som det är, kanske rinner det också ut i sanden så småningom.
För, jag har försökt att ringa in min framgångsfaktor och jag tror att det är:
-Inga förbud och inga måsten!
Nej, jag har ju inte ens alkoholförbud. Jag får dricka om jag vill, men jag har framtvingat en vana att tänka efter om jag VERKLIGEN vill. Och hittills så har jag inte haft viljan, inte på riktigt ens när jag haft starkt sug för jag har fått insikt om mina konsekvenser, de som jag inte såg förut.
Och jag måste ingenting, inte vara glad och social, inte vara sund, inte göra det jag inte har lust med. Allt för att minska min prestationsångest. Men nu har ju faktiskt viljan börjat komma att bli LITE mindre världsfrånvänd.
Jag har långt kvar innan jag lever det liv som jag tror att jag vill. Men det börjar gå med små steg framåt.
Och det känns bra :-)!

Önskar er alla en bra nykter helg!

Det är mycket som snurrar i en anhörigs huvud, men det är även en förändring jag märker. Oron är inte längre lika stor längre. Jag slängde (utan att ha läst) sex mail som jag vet min son skrev i natt när han var påverkad. Han är inte lika intressant längre, inte huvudpersonen som allt kretsar runt.. Förut hade jag lusläst mailen, flera gånger och sedan tolkat i all oändlighet, för man kan ju inte lita på vad en missbrukare säger. Orden har ingen betydelse.

Har haft svårt med sjukdomsbegreppet även om jag tycker om AA s program. Det har känts som jag har inte rätt till mina känslor för att det handlar om en sjuk person som man hela tiden ska ta hänsyn till och som samtidigt aldrig tar hänsyn till dig. Men nu är det ju så att inom AA ser man alkoholism och missbruk som en familjesjukdom och det innebär ju att även jag är sjuk och därmed har rättr rätt till samma hänsynstagande. Sedan är det ju julen - har lovat att min son får komma hit om han är nykter, men det kan man ju inte lita på I alla fall fantastiskt, obegripligt och väldigt skönt att slippa denna förlamande oro, dränerad på all energi. Önskar er alla lite ro iuletid det är ju så det ska vara om ni glömt det.
Kram ??

Mitt inlägg är långsiktigt. Det går bra varje gång man har en plan och är på sin vakt. Det är efter ett tag när man har några lyckade försök i bagaget och släpper garden som man faller. Min avsikt var att säga att jag är övertygad om att man måste planera varje gång, antagligen ganska länge eller för alltid när man är som vi (jag kom aldrig så långt att det började likna en ny vana att dricka lite).
Men ha ett bra nyår! (Och jul såklart)

Tre veckor utan a idag, det känns lättare o lättare faktiskt. Igår kände jag inte ens för att åka in på bolaget trots lång julledighet framför mig. Normalt brukar jag handla så det räcker alla röda dagar. Under dom här tre veckorna har jag haft tre flaskor vin i barskåpet. Jag har inte öppnat dessa, nu är jag inte sugen ens. Jag känner att det är börjar bli enkelt att vara nykter och kan inte se anledningen till att dricka igen faktiskt. Känns som att om man börjar tulla på flaskan så kommer det bli viktigare viktigare och det är ju dumt. Näe tror jag ska bli helnykterist, när jag får tråkigt ska jag köpa nånting istället. Blir ju billigt med tanke på att jag spar runt 2000 kr i månaden nu. Känns som att ju längre jag är nykter ju mer menlöst ser jag att det är att dricka.

Men det kommer säkert en svacka snart, skönt att den inte är konstant iaf.

Nej jag känner mig inte säker, jag vet att man aldrig kan göra det. Det är helt logiskt att om man bestämmer sig för att dricka nån gång så bestämmer man det i nykter tillstånd. Bestämmer man sig för att dricka så måste man se klart på hur man ska hantera det när man nyktrar till. Man ska aldrig dricka två dagar i rad. Man ska aldrig dricka på rutin varje vecka.

Jag har insett en sak, man har problem när man börjar längta efter alkohol, när man går och ser fram emot det. Det är början på alla problem med alkohol. Det är då det är dags med ett uppehåll tills man inte tänker på det nåt mer. När man inte tänker på det nåt mer varför ska man då börja igen? Egentligen om man ser klart på det så är det nog lika bra att låta bli för det blir en logik som är svårt att förstå.

Så länge du går o tänker nu tänker jag inte på a nå mer, bara den tanken gör att du tänker på a, du försöker lura dig själv.

Nån som skrev livet utan a gör att livet är i olika nyanser av grått, jag förstår känslan kan känna så själv. Jag snusar och när jag provat sluta med det så är livet olika nyanser av grått. Så länge det känns så så är du beroende. Du kanske är beroende för att du inte har annat att hänga upp livet på. Så är det för mig, jag tänker såhär nu. Nån säger ska vi basta hemma hos dig? Näe tråkigt jag dricker ju inte? Fråga mig själv gillar jag egentligen att basta? Näe, sitter fem min i bastun hinkar en bärs , går ut svalkar mig tar en till bärs. Bastar fem tio min till. Håller mig kvar så man får ta en tredje bärs. Jag gillar alltså inte att basta så nu skiter jag i det rent ut sagt. Jag gör nåt annat, vad? Det är det som är svårt att komma på. Jag kollar film, gillar det nykter, jag springer en sväng ibland. Men jag har mycket kvar att jobba med. Jag har helt enkelt ett för dåligt socialt liv utanför jobbet, jag har druckit för att slippa bry mig egentligen. Jag tror jag köpt husvagnar o grejer för att få dricka. Jag hatar campingar nykter. Jag gillar mer att bestiga Kebnekaise o sånt i tält nykter har jag kommit på, får ej utlopp för sånt så jag dricker för att få en kemisk kick istället.

Det jobbigaste är ändå hur jag sviker mig själv hela tiden. Jag vet vad jag vill och hur mitt liv ska se ut (med eller utan fru), jag vet precis vad jag behöver göra men gör det inte. Jag mår så bra när jag går ner på gymmet och sen håller mig nykter. Varför gör jag inte så varje dag? Varför? Sviker mig själv.

Jag har läst om din resa nu, Vilken resa!

Det är så skönt att läsa att du klarar dig så bra trots alla omständigheter. Du är en förebild!
?

Gick in på FB och ser att en av mina barndomsvänner dött i alkoholrelaterade skador. Så sorgligt, så ofattbart sorgligt. Han har haft ett tufft liv men de senaste åren var bättre ekonomiskt och han hade flyttat till en större stad i Spanien. Träffade honom för ett par år sedan, såg då att han var sliten men verkade tillfreds. Så oerhört tragiskt?

Nu kommer första ledigheten utan alkohol.
Igår var det afterwork, jag körde.
Åkte hem tidigt men hann på en åskådares nivå se hur snabbt en fullvuxen man blir full på whisky, det handlar om minuter. Jag har aldrig tidigare förstått det, kanske för att jag alltid har varit den med glaset i hand.

Jag mår bra, min familj mår bra, mycket bättre än på länge. Min sons lärare mailade och skrev att han äntligen hänger med i skolan... kan det ha med mig att göra? Har jag tidigare förstört så mycket? Jag är aldrig tjurig och grå längre, jag ger barnen den tid dom vill ha. Men istället för att vara glad över det så är jag innerligt ledsen över att ha varit så dålig innan. Jag älskar ju min familj över allt men ändå så lyckades jag vara en riktigt dålig pappa och man alldeles för ofta.

Jag drömmer ganska ofta att jag dricker, att jag tar en öl eller ett glas vin, inte mer. Men direkt efter så får jag en sån ångest över att ha misslyckats. Kanske är det mitt undermedvetna som påminner mig, bättre i drömmen än i verkligheten.

DU är helt otrolig??!
Så glad för din skull!
Tack för pepp och stöd när jag var under isen. Inte riktigt kommit upp ur isvaken än, men nykter iaf och det är ju en förutsättning för att kunna kravla sig upp. Det andra leder en bara djupare ner..
Önskar dig en fin dag?!
Kram!
/Fibblan ?.

Tack för dina tankar IronWill! Ja, jag är medveten om riskerna. Att jag är 95% säker på att det kommer funka på nyår är
1. Det är hemma
2. Min man är med
3. En av mina bästa vänner (som själv dricker måttligt) är med.

God jul och gott nytt år till dig!?Det slog mig nu att jag inte firat en vit jul på 20 år. Denna blir den första på mycket länge.

Läser jättemycket på forumet här och har påbörjat programmet. Den fråga som stannat kvar hos mig mest är: Hur är livet om 5-10 år om jag forsätter på samma sätt som jag levt? ????Herregud! Det finns INGET positivt som kommer att komma ur att fortsätta, det kommer bara bli värre och värre. Fick även lite insikter om hur illa däran jag är, värre än jag vill erkänna för mig själv.

Men nu har jag varit nykter i en vecka?Sömnen är mycket bättre, sov till kl8 idag. Bara det?(vaknar vid 6 i vanliga fall). Jag är klarare i huvudet. Får dippar, igår kom en känsla av hur dålig jag är och att det kommer aldrig bli bra. Mina tankar gick direkt till vinet. Men suget är inte än så starkt att jag skulle välja det i nuläget. Den stora utmaningen kommer att komma längre fram. Som jag läst här, det är inte svårt att bli nykter. Svårigheten är att förbli nykter.

Hyn och ögonen känns klarare. Känner en viss glädje denna morgon och ser fram emot dagen. Under dessa nyktra dagar har jag känt pustar av glädje, tillförsikt och kanske lite lycka? Bara korta stunder.

Ja inatt blev det att sova på soffan för mig. Inte blir man så mycket gladare av det men vad gör man inte för lite sömn. Min man är döförkyld, alltså verkligen döförkyld. Hostar och snarkar hela nätterna igenom men igår tog jag täcket och flyttade till soffan. Lite av en bakiskänsla att vakna eftersom det kanske inte är optimal bekvämlighet meeeen det positiva i kråksången är ju att det inte blev nattsudd med vin och sen gå ut på bar. Det är ju så skönt att vakna pigg men ändå inte, ja ni fattar. Tankarna är bara halvmörka över A-intaget och suget.

Vad ska man göra på kvällarna? När köket är undanplockat, disken i maskinen? Hundpromenaden fixad? Ja igår gick jag till sängs tidigt, redan vid 21 och det är ju superskönt eftersom man inte sitter uppe och tänker på sitt glas, om man borde eller inte. Kan ju inte lägga mig 21 varje kväll nu när mellansonen kommer. Åh vad jag längtar...med honom är det så roligt att prata.

Som vanligt, morgonsvammel från mig Ha en fin dag! Stressa inte ihjäl er! Kraaam

ensam. Visst är det fantastiskt att du träffade ’Tre vise...’ när du var på konsert - och en möjlig sponsor om du vill välja den vägen. Så fint att du har en så öppen dialog med dina barn!
Jag måste skriva om Tommy Hellsten - jag läste ’Flodhästen...’ tidigt när jag förstod att jag var medberoende. Även andra av hans böcker. Så köpte jag ’Ju mindre du gör...’ och först sa den mig ingenting men några år senare var det som om jag, min inre utveckling, kommit ifatt den. Samma process, ännu starkare, hade jag med ’Barn av livet’ - har du läst den?
Visst är det fantastisk att man kan få en så speciell sorts vänskap här... Jag önskar dig en fin dag! Jag ska julpynta lite, har fixat med de klappar som ska vara, besökt de som ska besökas och nu känns det som om jag kan börja ta emot julfrid för mig och min numera nyktra mullegubbe. Kram till dig❤️ / mt

...det låter med lugnet och jäkligt bra att du lyckades stå emot och att du inte lät stegen styra dig in i garaget! Ha en riktigt fin lördag också! Kraaam

...och gott nytt år finaste Vinäger ?♥️?

...står för dörren och det är skönt att veta att det är och blir så. Alla lever än här, trots att mer cancer drabbat familjen och idag ska jag börja förberedelserna med all mat. Hösten har varit tuff o jag bröt helt med alkoholen igen, för att orka. Det känns rätt och lätt. Övrigt är mig övermäktigt och jag har pratat med min chef, men inte riktigt nått fram. Orolig för stressrelaterade symtom, bristen på ork och lust, men än så länge hänger jag i. Jag kämpar med att räcka till, men lyckas inte riktigt fullt ut känns det som och behöver säga ”nej” ibland, för att bara få vara, ifred, med mig själv. De stunderna gör jag absolut ingenting, istället för att gå ut och gå som jag tänkt eller läsa en bok, energin saknas helt och det får vara som det är.

Nu ska jag gå upp snart och i lugn och ro ta hand om ett eftersatt hem och slå in paket ? Jul var det ju ja och, som sagt tack och lov lever alla än och just det känns fantastiskt bra ?

Och för dig som ännu kämpar med alkohol, beroende på när, var och hur, så vet jag inte allt, kanske till och med ganska lite om missbruk och beroende, men jag vet att mitt rödvinssörplande med ett förhållandevis lågt, men ändå på tok för högt intag, för att det skett för ofta, går att bryta, ramla in i och och bryta igen. Mitt jojo-sörplande har pågått i typ 8 år och sammanlagt har det nog varit lika många år helnyktra som sörplande. Det har varit ok drickande o drickande som fått mig att må dåligt, men en sak är säker ? att vara helt nykter har aldrig fått mig att i sig må dåligt ? Skönt att veta att den evinnerliga huvudvärk jag dras med, inte beror på vin! Jobbigt att vara osäker där. Nu vet jag att det är min kropp som mår skit och ska vara lite snäll mot mig själv i helgen och under alla storhelger, trots ansvar för det mesta, visst finns att köpa färdiglagat i butik ? och några stulna stunder för mig själv kommer det att bli ?

Till er alla, gamla o nya här, en riktigt god vit jul och nyår ♥️ önskar jag er ✨

Om du vill fortsätta dricka trots de situationer du hamnar i när du gör det, så lär du behöva vara vaksam mycket länge. Kanske för alltid. Somliga är säkert ok med det och ett betydligt mindre antal ”spårningar” än tidigare. Men livet är inte enkelt. Det kommer komma massor med skäl att dricka och det går inte att slappna av för då är eländet tillbaka. Efter väldigt många försök (100?) som slutade på samma sätt efter olika lång tid så tyckte jag det var lättare att aldrig utsätta mig för risken. Men det är individuellt. Dock kommer det komma många tillfällen då du känner att ”du nog har koll på det här”. Det har du inte. Klarar du av att mota bort de tankarna så kan det nog funka. Men det kommer krävas mycket disciplin. Även att du har disciplin när du är salongsberusad och har skäl att dricka. Då måste du klara av att säga ”nej min ranson är slut”. (Till dig själv.)
Testa och utvärdera. Funkar det inte så är det ju aldrig för sent att testa nått annat. Lycka till!

som infinner sig. Det är fredagkväll och barnen sover (tror jag?). Stormen har lagt sig. Utkämpade en enorm kamp under eftermiddagen. ? Dialogen med mig själv som vanligt på just fredagar. ”Jo lite.. ett par glas bara, kom igen...” Men Vet ju så klart hur det brukar sluta...

Har varit själv med barnen på kvällen och kollat film med de minsta. Misstänker att mannen har bunkrat upp lite i garaget, jag sa förut att jag inte tyckte han skulle köpa nåt, men å andra sidan kan jag inte bestämma åt honom.. det här är min resa och mitt beslut. Förstod på honom att han ändå köpt hem A men konstigt nog blev jag inte sur. Tänker att jag måste kunna ”klara” det själv! Orkar inte dra och tjata på på honom att köra helvitt.. men så var jag ute med soporna och sneglade mot garaget. Var sååå nära att gå in och korka upp.. men jag styrde mina steg med tvång vidare och gick in i huset igen!! Tack och lov!! Nu är jag så glad att jag gick in till kidsen. En nykter och närvarande mamma istället för en onykter och flummig mamma åt mina barn.
Ja, lite om min något kämpiga eftermiddag. Kram o gonatt

Har betett mig som ett riktigt arsle i veckan mot min man...grunden i det hela är att jag saknar mina föräldrar otroligt mycket just nu...men jag är så dålig på att uttrycka mig så jag har fått runt och varit skitförbannad istället...idag fick min man nog och skällde ut mig...jag fick skämmas och säga förlåt.
I övrigt så här en del av mig börjat tänka som så att när jag blir pensionär så ska jag minsann få dricka bäst jag vill...vet inte riktigt vad som händer med mig just nu.
Blir väldigt frustrerad av såna tankar
..för den här kampen jag gör nu är ju för att lära mig att leva nykter...inte vet jag vad som skulle bli bättre av att dricka...absolut ingenting skulle jag vilja säga.
Har mycket tankar och funderingar som jag ska ta upp när öppenvårdsbehandlingen börjar....men jag är nykter och jag tar det dag för dag☺

Jag är också ny på forumet och känner igen så mycket av vad ni skriver. Ffa känslan av misstro- att man blivit så bitter av all besvikelse, och skammen över att va arg på någon som är sjuk.
Känslan innan man öppnar dörren när man kommer hem- är han nykter idag? Och oron över att han en dag antingen själv gör sig illa eller råkar ut för något för att han är för full för att hantera omgivningen.
Men jag finner hopp i de inlägg som vittnar om förändring. Dock verkar alla säga samma sak, man måste ta tag i sitt eget liv som medberoende och låta den med missbruket ta hand om sitt. Vilket är oerhört svårt när personen i fråga hela tiden pratar om att han så gärna vill bli bra, vill fungera utan alkohol och tänker ta tag i det...men aldrig lyckas. Jag tycker så synd om honom. Men också om mig själv- vilket såklart är både ohälsosamt och bidrar till den ständigt negativa spiralen.

Så sitter man där i ångestens moln och lovar sig själv att din får det vara nog och sen sitter man där kort efter och undrar hur fan det blev sådär igen. Men som TessMa skriver: så länge vi försöker, finns där för varandra och gör det vi kan för att förändra så kommer det gå. Varför det ska vara så otroligt jäkla svårt är ett under men det ska gå. Det kommer det.

Stor kram

Så är det verkligen. Bra att du loggar det ?
Känner likadant, hänger här ikväll istället för fast i vinglas. Små steg är stora steg mot förändring!

Hoppas att du har haft en fin fredag! ❤️

..även om det kan kännas så? Vet ej om du bor i Stockholm, men har du besökt St Clara kyrka nån gång? Om inte så kan jag rekommendera att göra det. De har bön och lovsång varje eftermiddag. Sån befriande och helande gemenskap. Och vill också tipsa om Sebastian Staksets bok ”Bara ljuset kan besegra mörkret” Gav mig så mycket hopp och många nya tankar.
Kram i julekvällen❤️?

Känner igen mig, såååå många gånger jag tänkt på morgonen att idag blir det inget vin. Likt förbaskat sitter jag där på em/kväll med flaskan?Så många gånger jag bryter mina egna löften till mig själv. Vi har nog alla vår process till att minska eller sluta och så länge vi för kampen så kommer vi tillslut vinna även om vi har många gupp på vägen?