Senaste kommentarerna i forumet

Ikväll gick det fel. Jag har druckit en hel flaska whiskey. Det var gott, jag vill ha mer. Känner mig inte särskilt berusad.

Fan.

Säg till de personer som ska hjälpa dig att du oroar dig för att falla mellan stolarna.
Ställ krav på att de måste vara tydliga så inte din ångest och stress blir värre. Fråga rent ut hur de tänker och vem som ska bli din kontakt person.
Du har rätt att få en riktig behandling och bedömning.
Lycka till ?
Kram ?

Det har gått bra, en knut i sänder? så löser det sig. Ligger i sängen nu och hoppas på mer sömn inatt.
Du får fortsätta krya på dig och dröm vackra drömmar?‍♂️?‍♀️?
Kram ?

Hur paniken kändes sist när du vaknade efter att ha druckit. Och tänk på hur skönt det känns när du vaknar och inte är bakfull och kan hänga med dina barn. Suget kan vara överjävligt. Jag förstår det. Vet hur det är när man sätter igång, men det är inte värt det.

Kämpa på! Jag hejar! Skriv här när det är som värst. Läs gamla inlägg när suget kommer och minns hur hemskt det var sist.

Kram

Hur har det gått med knutarna?
Förhoppningsvis ngt/ngn ut-trasslad ? under dagen ?!
Jag fixade jobbdagen med nöd och näppe, och Alvedon var 4e timme. Knyter mig för natten nu.
Önskar dig och mig en nykter god natt ?!
Kram
/Fibblan ?.

Förstår att det känns supertungt. Är väldigt glad att din partner stöttar. Har du provat att gå på något AA möte?

Stor kram

Det får en att tänka efter och som du säger spegla sig själv i vad du skriver. Håller med om att stödet man får här är ovärdeligt. Man behöver det så mycket och det är något riktigt fint i att alla förstår, ingen dömer.

Så bra att du stod emot suget, en dag till innanför bältet! Kolla vad grym du är! Det ger en så sjukt mycket när man har gjort valet att INTE ta det där glaset. Tänk vad skönt att du har börjat märka alla fysiska fördelar också. Sånt ger också pepp. Jag har tex psoriasis som envist inte vill gå bort på armbågarna, det blir ju inte lättare med alkohol direkt. Många psykiska och fysiska fördelar.

Kämpa på! Kram ❤️

Senaste dagarna sen jag skrev senast har rullat på, pendlat mellan självförakt, hopp, förtvivlan och lote mer självförakt.

Min partner stöttar mig på alla sätt hen kan ❤

I dag var det möte på vårdcentralen tillsammans med chef. Alla är överens om att jag ska få den hjälp jag behöver men ingen ser det som sitt ansvarsområde. Det var detta jag var rädd för, att nu när jag verkligen vill komma igång med min behandling, få kunskaper om det som händer i min hjärna vid sug och få verktyg för att kunna stå stark i varaktig nykterhet.

To be continued.... ?

Alkohol och de mekanismerna som styr vår syn på alkoholen är lömsk, riktigt lömskt. När suget sår sina frön av längtan så lurar det hjärnan att bara komma ihåg det som stärker möjligheten att få en fylla till.

Glamouren kring alkoholen är bara ett luftslott som rasar. Der finns inget glamoröst med att dricka, det är bara en illusion tyvärr.

Tillsammans med alla kloka människor här inne kan vi ändå överlista alkoholen, men det kommer att kräva sitt jobb.

Bra början att skriva och läsa här! ❤

Tänkte kommentera lite, veteran som jag börjar bli. Gått sju och ett halvt år sen jag sist drack alkohol. Sist ja. Det är det nog. Min identitet är förändrad. Jag anser inte att jag är alkoholist. Inte heller vill jag kalla mej nykter alkoholist. Möjligen nykterist men snarare är jag en som inte dricker alkohol numera. Liksom jag är icke-rökare så är jag icke-alkoholdrickare. Fast etiketten är oviktig. Det viktiga är att jag ändrats. Det är länge sen nykterhet var en kamp. Länge sen jag var euforisk också. Det har blivit vardag och det är väldigt skönt. Inga sug, ingen önskan att kunna dricka, ta ”ett glas”. Så det går att låta bli och vara nöjd med det. Jag är inte rädd att trilla dit men också på min vakt, medveten om att jag aldrig får tro att jag är säker.

Hur snabbt kommer man tillbaka till behandlingshem efter återfall??

Hur snabbt kommer man tillbaka till behandlingshem efter återfall??

I’m back. I helgen var jag på föreningsfest i två dagar. Första dagen gick bra. Lite mycket alkohol men ändå. I lördags hände en grej som gjorde att jag blev väldigt ledsen och drog 4 sexor Irish coffee på en dryg timme... Igår fick jag veta att jag varit extremt närgången och jobbig. Jag får av arrangörerna inte veta vad jag gjort eller mot vem eftersom det då kan bli utpekande. Idag gråter jag, tänker, analyserar. Ångesten river i kroppen trots tabletter. Varför?!?!?!

Men tack för stöd jag ska stå på mig !!!!!
Kram
Blade Runner

Känner pulsen höjas; är stressad av suget som kom starkt från ingenstans. Eller ok. Är inte från ingenstans kommer jag på nu. Måndag em kan en ju åka o handla vin efter en duktig vit söndag. Gissar att det är den gamla vanan som kroppen signalerar. Blev bara så överumplad.... känns lite bättre när jag nu kom på varför suget kom. Känner att jag har mer kontroll när jag förstår varför suget kommer.

Så nä. Jag ska inte dricka idag. Jag ska uthärda o känna mig friskare, starkare och friare✊

Jag har sett att flera här slutar räkna dagar ganska tidigt i nykterheten, när livet trallar på och vanan att dricka är bruten.
Jag önskar att jag var en av dem, men nej, jag måste fortsätta räkna. För att se att tiden går och att jag kan vara nykter.
Skulle jag inte tro på att tiden kan läka och ha ett tidsmål att uppfylla så skulle jag dricka NU.
Dricka bara för att orka fungera som människa och hantera det tuffa livet.
Samtidigt är det mitt mardrömsscenario. Att jag ger upp kampen att kunna må bra utan alkohol.
Återfall av andra slag känns inte lika skrämmande och lättare att hantera. Livet är ju inte en fest jämt. Det är först om vardagen inte går att hantera utan alkohol som jag är rädd att jag ger upp för gott.

Sedan finns det ju faktiskt ljusglimtar som börjar komma emellanåt.
Igår städade jag och putsade fönster i ett försök att ta hand om mig själv. Jag mår ju bra av att ha rent omkring mig, men orkeslösheten har gjort att jag låtit nivån falla här hemma. Döm om min förvåning när jag upptäckte att suget att ta ett glas vin kom först efteråt! Förut var det otänkbart att ens titta på dammsugaren nykter. Nu kom nog suget mest för att jag blev jättetrött av att fara runt och putsa och feja, och att koppla av utan något alkoholhaltigt går fortfarande inte riktigt... Men jag drack inget.
Idag har jag varit och kollat synen, har märkt ganska länge att jag inte ser lika bra som förr, men att gå till optikern när jag drack regelbundet fanns inte på kartan. Dels för att alkohol påverkar synen men också för att jag vet att hög konsumtion kan ge ett övertryck i ögat - som jag naturligtvis inte ville att någon skulle undra över och börja rota i orsaken...
Så nu äntligen, efter över två månader nykter, kan jag "få" ett par glasögon som jag behöver.

Så, jag håller utkik efter fler små ljusglimtar, de måste komma om jag håller ut över tid.
Dag 82 idag. Ska till 100. Därefter hoppas jag att jag antingen mår radikalt bättre eller att jag helt enkelt inte vill sabba ett tresiffrigt tal och skriva 0 igen...

Det är det som händer när vi nyktrar till..och det är också det som får en att vilja ta ett par glas vin..

så har det iaf varit för mig..
Oavsett om vi dricker eller ej, blir vi inte utan det som kallas livet. Och därmed både positiva och negativa känslor..
Jag har för egen del tampats med ångest både i nyktra och onyktra perioder. Och jag håller med dig, - det är en skillnad.
Den ångest som skapas i nyktert tillstånd, är många gånger mer sann upplever jag (med reservation för de som sliter med ångestsyndrom; generaliserat, GAD och/eller fritt flödande..finns så många former och beskrivningar för detta elände..?!)
Vi har våra skäl att känna ångest! Men det är en skillnad på reell sådan och inte!

Du med företaget och vad ev. barnen har med sig i form av en onykter mamma.. Har inget eget företag men det sistnämnda, känner jag tyvärr allt för väl igen..
Har in i det sista och så långt det är möjligt inte velat se eller öppna mig för det faktum, att de märkt, att de undrat, att de tagit skada..(!)
Det är detta som sitter hårdast inne..
Jag försvarar och håller på..
Jag har inte varit full framför dem, inte fått dem o känna otrygghet. Eller..? Vad gör det med ett barn, att märka att mamma inte är riktigt som vanligt, men anstränger sig kopiöst för att var just det..
Jag tycker det är så strakt gjort av dig att våga titta på detta?! Se verkligheten i vitögat. Det är smärtsamt, jag vet. Men du gör det!
Heja dig, för DIG?, för det jobbet du gör nu och för dina fina föräldraegenskaper??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Hej kära Vinäger,

Så fint att läsa hur du har landat.

Jag har sökt psykologisk hjälp för mitt skeva dryckesmönster, och i samband med det kommer jag att utredas för ptsd. Detta krävde att jag pratade om hur mycket jag drack och när vilket satt enormt långt inne, men jag orkar inte dricka för mycket 3 - 4 ggr/månad och må dåligt psykiskt för att jag gjort det. Det känns som en enorm lättnad och som en chans att äntligen komma tillrätta med det.

Styrkekramar ?

Åh, så tråkigt att du trillade dit i helgen och mår så dåligt! Lider med dig.

Men du vet att du kan ta dig igenom ångesten som bakfyllan ger. Du vet att du inte vill tillbaka till helvetet med att dricka varje dag. Snälla, försök för din egen skull att inte handla något idag. Fortsätt en dag i taget som tidigare trots att du snubblade och föll i helgen.
Du vet inte hur du ska orka livet som det är, och det förstår jag, men addera då inte alkoholen igen.

Du kan!
Styrkekramar!

Väljer nu att avhålla mig från alkohol efter ca. 25 års drickande. Sista 2 månaderna ca 1 flaska vin varje dag. Känner mig nu värd ett annat liv och hoppas och tror på mig själ. Hoppas det funkar denna gång?❤️?

Är i nuet. Får panik vid tanken på att vara utan rödvin, torsdag, fredag, lördag!
Nu vill jag vara nykter!
För min skull, för mina barn!

Inget vin varken lördag eller söndag och jag är nöjd. Hade inget direkt sug och dessutom var jag nöjd över att jag hade möjlighet att sätta mig i bilen och köra lite oplanerat. Jobbigt att behöva säga nej - och erkänna att man druckit. Nästa steg blir väl att inte ersätta alkoholen med godis och läsk, men en sak i taget.

Har mycket stress och oro idag. Reella grejer såsom ett av mina företag som är på randen till konkurs och jag behöver jobba arslet av mig i det andra bolaget för att täcka skulderna. Måste bara klara det! Klart att jag tidigare dövat det här med alkohol i stället för att ta tag i mina problem.

En annan typ av ångest har infunnit sig. Den skiljer sig lite från alkoholångesten. Den har kommit de här nyktra dagarna. Förmodligen är det den jag flytt från. Den där känslan jag behöver möta och bearbeta utan alkohol. Samma känsla som jag fått i vissa yogapositioner. En stark obehagskänsla. Jag ska försöka välkomna den som något jag måste möta för att bli hel. Ta in de här starka känslorna och hantera dem utan min vän vinet.

Jag skäms över hur mycket jag druckit när jag varit med mina barn. Jag hoppas att de glömmer det här när de blir vuxna. Jag har väl inte blivit märkbart berusad men däremot somnat i soffan ett par gånger. Hoppas att det inte är för sent att reparera.

Det här jävla gråmörkret är ju inte klokt. Skönt att man inte är ensam om att orka absolut inget. Jag misslyckades med att vila efter en intensiv arbetsperiod och nu är jag fast i nåt förlamande halvläge. Kroppen tar slut så fort jag går upp men hjärnan speedar på.
Jag snubblar över nycklar. Börjar förstå vem jag är och i korta stunder vem jag vill vara.
Häromdagen i ett meningslöst gräl med min älskade trillade en tegelsten ner i skallen på mig. Det är som att jag börjar höra mina inre försvar, som en röst som tar över och säger att den kan läsa situationen, men om jag lyckas backa ut och fråga vad den egentligen menar så fattar jag att den har fel. Och den går för det mesta ut på att göra mig väldigt, väldigt liten. Mitt trassel är mitt vapen. Om jag hotar med att gå sönder vågar ingen göra mig illa. Fan vad pinsamt.
Men stenen som trillade ner var den här: ingen har älskat mig för att jag är stark. Jag tror att jag bara får kärlek om det är synd om mig.
Jag blev glad för jag tycker om att hitta vad jag kan jobba på att förändra. Och sen blev jag matt för att det kommer ta tid. Och rädd för att jag inte har någon annan bild av vad trygghet är.
Minns en kväll som kanske var förra vintern, när jag trillade ner på köksgolvet och bara låg. Och att jag plötsligt bara visste vad jag måste göra: jag måste bli starkare. För det är bara så man gör. Jag får svårt att se det ibland för att det fortfarande snurrar till sig då och då, men sen den kvällen har det ju faktiskt hänt en hel del:
Jag tänker nästan aldrig att jag vill dricka längre. Jag har slutat göra illa mig själv. Jag äter mat och låter den vara kvar. Jag litar för det mesta på att jag är en bra förälder.
Så jag är ju ganska bra på att bestämma mig för förändring. Nu behöver jag bara förstå hur man gör. Lita på att den här personen i sig är nåt att ha liksom. Jävla läskigt.
Jag undrar om det är dags att flytta över min tråd. Hur gör man det?
<3

Hej
Hur var din helg?

Min hade firmafest i fredags...
Min mamma hörde av sig efter 22-tiden och undrade varför han ringde henne fler ggr. Sedan hade han tydligen ringt fölets andra och sluddrat.
Han hade klätt av sig alla kläder i hallen i en enda röra.
Efter ytterligare ett dygn framkom det att han cyklat vält på hemvägen och vår fina elcykel (inte första gången!!!) sedan säger han att han inte minns något och att han typ kan ha gjort och uppfört sig hur som helst på festen. Hand hade ångest för han visst inte vad som hänt.

Vi hade ett snack igen....

Nu slog det mig var det gick snett. Det hänger ihop med ett negativt besked jag fick i torsdags. Minns att jag tänkte att helgen snart skulle vara över och vardagen som är så tung just nu blev så påtaglig. Utan att reflektera över det så styrde hjärnan in på bedövnings-och flyktläge. Ingen partykänsla, inget sug bara slippa känna det svåra.

Helgen är över och inte känns det bättre nu. Det kändes inte så mycket bättre i lördags heller trots generösa mängder alkohol. Blev aldrig så där mysfull eller vad man ska kalla det. Kändes mest konstigt faktiskt. Några kortare minnesluckor på morgontimmarna, inga större katastrofscenarion men tillräckligt för att skämmas och ångra det. Onödigt är nog ordet som passar bäst.

Idag då... satt uppe tills sista alkoholen var uppdrucken igår så det krävs en shoppingvända om den här tåget ska fortsätta sin destruktiva bana. Handla på systemet på måndagar är ett no no.. Har tidigare åkt till kringliggande städer när det krisat, för att slippa möta någon jag känner. 3,5:or har varit nöddricka.. Fy fasen jag vill inte tillbaka till det helvetet igen men jag förstår inte hur jag ska orka med livet som det är.