Senaste kommentarerna i forumet

Du erbjuder ett fint stöd till andra här samtidigt vill jag avråda dig från att ta på dig det ansvaret. Du har länge varit hos oss och utifrån det du varit med om och är med om så vill jag uppmuntra dig att fokusera på dina behov. För en del kan det i stunden reglera ångest att fokusera på andra och vara hjälpsam men eftersom att jag "känner" dig lite tror jag att din önskan om att vara till hjälp för andra är bättre nyttjad långt bort från problem relaterade till alkohol.

En annan tanke är att vi ännu inte har något facit för vilket stöd som är mest rimligt för varje person. Att ha ett problematiskt drickande och att vara anhörig är bara en liten del av oss. Det är komplext.

Jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag delar mina tankar här.

Vänligen Li-Lo
Alkohlhjälpen & Anhörigstödet

Hej.

Har tagit mig in här igen, skrev för något år sedan och höll mig nykter i 3-4 veckor.
Har druckit varje vecka sedan tonåren, är i 40-års åldern idag och har det senaste året druckit mer eller mindre varje dag.
Det blir alltid mer fredag och lördag kvällar men ett par öl om dagen även i veckorna.
Dricker måttligt när jag är med andra men dricker väldigt mycket i smyg, bla när familjen sover.

Lider av svår ångest och tar Sertralin sedan i somras.
Kan inte sätta fingrarna på varför jag har så svår ångest då mitt liv egentligen är underbart?
Har en fru och två barn och ett arbete jag trivs med och god ekonomi.

Jag dämpar ångesten med Alkohol och sedan blir den mycket värre dagen efter, då måste jag dämpa den igen och igen och igen...

Har läst runt här på forumet och bestämde mig för att göra ett nytt försök och vara lite mer aktiv här i forumen denna gången.
Måste sluta dricka nu för mig själv och för min familjs skull.

Drack ett flak 0,5l starköl i helgen, 10st på fredagen och 10st på lördagen.
¨Kompleterade även med vin under båda kvällarna och mådde inte bra igår söndag.
Drack ändå nästan en halv flaska vin för att dämpa den västa ångesten.

Nu är det måndag och precis som jag läst andra skriver så är det den västa dagen i veckan.
Helgen gör sig påmind och det går inte att dämpa ångest med öl efter lunch som på helgerna.

Har en förhoppning att kunna sluta dricka helt men inser att det blir väldigt svårt.

Tack alla för era inlägg som är väldigt läsvärda, är det någon som känner som jag och vill sluta dricka idag så är jag beredd att vi pushar varandra att hålla oss borta.

Förstår att du har det jobbigt..Dödsfall är ju så slutgiltigt..Mycket minnen både på gott och ont..Sköt om dig när du har möjlighet??Varm kram..?

till dina elva år!!!!! /Fenix

Vad hände? Sitter här med helt sjuk ångest och försöker pussla ihop helgen. Jag var på väg och skulle gå ut på en långpromenad i lördags... och den promenaden ledde till slut in på krogen uppenbarligen. Har inte ens kommit till besvikelsestadiet, är nog mest i chock över hur jag kan släppa taget om allt pga några glas.. Jag var ju inte ens sugen på alkohol. Lite uttråkad och min vän var helt inställd på att dricka vin. Jag har ju inte haft problem att tacka nej tidigare. Vet inte varför jag inte gjorde det den här gången.

Mådde inte så bra innan men det här är ju löjligt hur illa det känns. Nu då? Ska det bli en flera månader lång dimma innan jag orkar ta mig ur det igen? Den här typen av ångest har varit den största anledningen till att jag druckit. Jag ska vara ärlig, jag vet inte hur det kommer att gå.

Tittar på det jag skrev här i lördags och ser ju att jag släppte garden lite och mådde lite bättre för en stund. Kanske lurade jag mig själv till detta för att jag andades ut en aning. Det är verkligen galet med tanke på att jag inte drack nåt när jag mådde som absolut sämst. Kände ingenting när jag tog de första glasen, jag funderade inte ens på om det var rätt beslut. Som om jag bara var ihålig och ingenting spelade någon roll.

Det känns ändå viktigt att skriva om detta här, för att kunna gå tillbaka och minnas hur hemskt det var. Hur absolut panikslaget det kändes att vakna av svettningar, hjärtklappning och darrningar när alkoholen gick ur. Alla hemska mardrömmar som kan sammanfattas som ur nån film om LSD-trippar, har tack o lov ingen erfarenhet av sånt. Hur jag dagen efter kände mig tvungen att fortsätta att tippa i mig mer trots att det smakade fruktansvärt, enbart för att försöka mota ångesten och baksmällan. Nu efter en olidlig natt så går ångesten som vågor genom kroppen, elektriska stötar. Det behöver gå tid för att den ska släppa, frågan är hur lång tid och om jag står ut. Nu känns drömmen om en nykter äkta framtid så avlägsen igen. Det riktigt knäppa är att jag inte ens är intresserad av själva drickandet. Skulle lika gärna kunna ha en droppställning med alkohol med mig. Ja, självmedicinering som förr.

Idag kl ett ska vi på möte med kommunen beroendeenhet. Jag hoppas då få svar på vilken hjälp min man och jag kan få. Det har gått en vecka nu och han har varit nykter. Han har yagit antabus och medicin mot absitens varje dag. Ser att hans riktiga jag börjar komma tillbaka mer och mer.

Jag berättade allt för min svägerska och hans ena bror. I helgen k8nfronterade brodern min man och de hade ett samtal där min man berättade en del. Jag trodde att han skulle vara arg på mig efter det, eftersom jag inte berättade att de visste. Man han sa inget om det utan bara att de hade pratat. Igår sa han att det hade varit hans bästa helg på länge. Vi har pratat en del och jag har varit brutal i hur jag beskrivit hur han ha sårat mig. Har tagit av mig mina vigselringae och sagt att det inte känns rätt att ha på dem, då äktenskapet från hans sida har känts fejk. Såg att han blev sårad men han bara tog det, blev inte arg. Sa att han har mycket att bevisa innan jag vågar tro på oss igen. Jag gråter fortfarande mycket och ångesten blir ibland väldigt stark. Hade jag inte haft min dotter hade jag nog inte kommit upp ur sängen.

Vet inte vad jag ska förvänta mig framöver. Det som ger mig hopp är att han själv vill ha hjälp och nu har börjat prata om det utan att skylla ifrån sig.

Nånstans måste man väl börja!!! Just nu känns allt tungt och väldigt jobbigt! Måndagen är här och helgen har passerat!! Inte utan alkoholen somnjag lovade mej själv å min familj att jag skulle lämna bakom!!! Men det går inte,samma visa när veckan börjar lida mot torsdagen och man tänker att nån öl kan man köpa,för man ska ju bara ta en ”bastuöl” Förstör å sårar så mycket för familjen med ständigt ljug att aldrig mer..... Blir aldrig våldsam eller liknande men problemen växer. Jobbet sköts så pengaproblem finns det inte men jag kan inte hitta dendära knuffen jag behöver....

Skriver av mig

Ännu en ljusare dag, det ända som fattas är bra sömn. Är alldeles för van fortfarande med att ha han här. Inge konstigt då vi sovit ihop i nästan tre år.

Vi har sets ute och för mig går det bra, och i natt hörde han o jag av varandra. Han skickar älskar dig, saknar dig, svårt o sova osv..
Jag klarar av det nu, men får se om det fortsätter då måste jag sätta ny gräns.

Han verkar gå o hoppas, klassiskt att fatta efteråt att missat en relation. Hans process verkar vara igång.

Jag ser bara framåt, om mig, träning, börjar kolla resor med andra, känner igen mina gamla sidor då jag levde själv och mådde bra

Gott att höra från dig, tänkt på dig mycket...

Ja få var det dax igen att göra ftt försök att föränfra mitt drickande.
Har inte haft ork och mod att skriva här för jag vetat att jag kommer att misslyckas.
Men nu idag måndag har jag viljan att kämpa denna vecka till att börja med och nu bara för min egen skull

Helt fantastiskt att kunna tycka att november är underbart! Jag kan känna igen mig i att det är skönt att kunna gömma sig i mycket kläder, och mössa är ju fantastiskt när man inte orkat tvätta håret och fixa sig! Men jag har långt kvar till att finna nöje i gråvädret och mörkret ändå.
Och det är absolut ett friskhetstecken att vilja gå ut och promenera i skogen, att söka sig till något bra för att hitta ro, styrka och tröst istället för att gömma sig i alkoholdimman.
Så starkt att kunna hitta den "mikroglädjen" nu i att ditt elände.
Du klarar dig igenom det här på ett bra sätt, jag tror på dig!

KRAM!

Jag kan inte annat tycka att du resonerar fullt logiskt när du skriver att det snart blir dricka för att stå ut.
Jag känner så väl igen mig i att livet är skit, att inte orka göra mer än absoluta måsten och att allt är novembergrått i kvadrat. Så mycket bättre att må bra med hjälp av alkohol och orka mer!
Men. Ja, det finns ju alltid ett men.
Jag tänker att det är inte hela värden om jag tar ett återfall för att jag inte kan stå emot suget att dricka för det är ju så gott!
Eller, om jag är på fest och låter mig ryckas med och dricka med andra för att det är så trevligt.
Kanske kan jag tom tänka mig att dricka om det dyker upp något stort att fira.
Men, jag är livrädd att börja dricka igen för att jag känner att jag måste för att ens fungera som människa, för att orka och för att må bättre. Vad ger jag då mig själv för signaler? Hur kan jag då någonsin igen hitta motivation att försöka sluta eller minska drickandet igen?
Jag har fått rådet här, av andra som ligger långt före i nykterheten, att låta det ta tid. Bättre mående kommer enligt dem och det enda man kan göra är att försöka ta hand om sig och låta tiden jobba. Något som inte alls ligger för mig, att bara vänta. Men jag har ändå valt att tro på att de har rätt. Det måste bli bättre.

Så håll ut!
Och, så länge du tycker att "det gör ingen skillnad" om du är nykter eller dricker så välj att vara nykter!

Alvedon och jobb. Längtar tills jag är hemma igen och kan lägga mig..?.
Ha en fin dag ni andra!
Och kryakramar till dig katten ?!

Kram
/Fibblan ?.

Känner igen mig i dina tankar Hel... Vill inte slentriandricka och kanske ska jag inte dricka alls? Just nu har jag ett måldatum som jag ska vara nykter fram till. Därefter tar jag nästa måldatum o mål för den perioden, strategier osv. Måste bevisa för mig själv att jag KAN hålla ett löfte till mig själv o ha kontrollen.

För mig är det här forumet ett måste för MIG just nu. Jag skriver minst en gång om dagen just nu. Behöver reflektera kring vad som händer i mig fysiskt o psykiskt; hur mår jag och vad tänker jag? Det hjälper mig att hålla fokus på mitt måldatum men också att inte ducka för hur mitt Alkoholbruk påverkat o fortsatt påverkar mig utan istället ta mig själv på allvar o inte låta A lura mig att tro att A styr mitt liv. Det är JAG som väljer nykter eller inte. Men jag behöver se när beroendetankarna uppstår för att kunna hitta strategier för att ta kontrollen igen, tänker jag. Och då hjälper det att skriva av sig här, tycker jag.

Ett andetag i taget kan du vara nykter. Sedan kan du besluta dig en minut i taget. Sedan fem min, tio, femton, en timme och sedan en dag? (åsså får en ett sug o en får andas o tänka att jag ska vara nykter nästa andetag också. Och nästa. O nästa. Välja att göra något annat medan en väljer att vara nykter tills suget avtar. Så händer det för mig. O det är inte enkelt alla gånger. Inte alls. Men det går eftersom jag bestämt mig för att visa mig själv respekt o att mitt löfte till mig själv är mest värt❤️

?

Tack för att du skriver här och påminner mig som nyss tagit steget att det går att ta kontrollen över A ???

Varmt grattis!

o tillfrisknande önskas dig i denna gråa novembermånad??

Ny vecka med nya utmaningar eller "knutar" som jag kallar det.?
Tack och lov att jag inte dricker?

Hade det varit för ett par månader sedan hade jag redan idag gått på Systembolaget och planerat när och hur jag skulle dricka denna vecka...
Men det slipper jag nu och vilken lättnad det är!!??
Nu kan jag fokusera på när jag ska träna, gå på bio, och annat kul.
Ska faktiskt på julbord med jobbet denna vecka. Så tidigt brukar det aldrig ligga men det är ok för mig. Äter inte kött men det finns ju massa annat?
Ha en skön måndag kära forumvänner ? kramar ???

För övrigt en bajsig natt. Svårt att somna men utan tankar på att dricka A. Snarare på hur jag tänker mig min framtida alkoholtillvaro. Är jag en person som kan dricka måttligt? Vill jag det eller hellre vara nykter?

Det kändes inte som en förhandling utan en allvarlig fundering på alkoholfritt som ett verkligt alternativ. Tankarna handlade inte så mycket om alkohol o saknad av den, eller om alkoholfritt som en uppoffring. Tankarna var för första gången en orädd undersökande tankebana om ett liv utan alkohol. Kändes befriande att inte känna oro eller direkt ställa mig i försvar o argumentera PRO-A, vilket brukar ske. Kändes som att jag liiiiiiite släppt mitt krampaktiga tag om att vara en A-drickande person och vågar ge mig själv makten att definiera mig själv hur jag vill och inte utifrån min A-hjärnas falska viskandes.

Jag fattade inga beslut. Det ska jag göra på mitt måldatum. Just nu är mitt mål att vara vit fram till dess; bevisa för mig att jag kan hålla löften till mig själv. Visa mig själv att jag älskar o respekterar mig själv såpass att löftena jag ger mig själv kommer före alla sug i världen✊

Idag är en nykter dag! Min hud ser för djävlig ut. Utslag och finnar blommar upp just nu. Tänker att det är gift som ska ut. För varje dag blir jag renare inifrån och ut. Bältet i jeansen sitter redan lösare. Såret på tungan läker sakta och magen känns bättre.

Ny dag o ny vecka! Friskare jag♥️

Att få börja dagen med dina reflektioner..?
Och helt klart värt att påminna sig om, att det nyktra livet inte är slutet på något, utan början på ett liv i frihet ?! Även om det också kommer att ha sina motgångar och utmaningar, så väntar massor med positiva känslor och upplevelser i det?!
Känner också en stor ödmjukhet inför alla här, och vars och ens personliga kamp mot a-?.

Ha en fin dag Lingon1svart ?!

Det är din tråd och du får babbla så mycket eller lite som du vill??
Ha en skön måndag Fina Lingon?
Kram ?

? dagar!! Fantastiskt bra jobbat??
Och att du sagt upp dig på det jobbet som gjorde dig sjuk var ju jättebra ?
Önskar dig lycka till med ditt nya liv!!???
Kramar ???

Märker hur det här verktyget; att skriva en eller flera gånger om dagen (just nu iaf) för att hjälpa mig hålla fokus, är en del av avgörande strategier för mig.

Att också läsa andras trådar, ge tid för eftertanke om mig själv genom andras resa, är också en viktig del för mig. Att spegla sig... Att se att jag är du och du är jag, när det kommer till hur beroendet drar, lurar, tär och sliter.

Men också hur det friare livet och för en del det helt nyktra livet, gör en starkare. Att fri och nykter inte är slutet på livet; bara det sjuka, onyktra och ofria livet. Och att det är något annat; inte själsdöden, som ens A-hjärna gärna vill lura en att tro?

Det ger mycket också att känna att jag, med mina få nyktra dagar, är en fullvärdig medlem här. Med det menar jag att jag upplever att jag inte behöver gömma mig i skam över vad som varit men också inte i eventuella felsteg eller återfall. Här är våra steg, steg som räknas, nyktra eller inte. Stegen räknas eftersom vi hela tiden ARBETAR för att styra stegen på den friska vägen. Jag känner en enorm solidaritet och respekt här för att ens viktigaste steg är de vi väljer mot det friska och ATT vi gör JUST det; väljer kampen. Att KAMPEN och att vi tar oss an den, är det viktiga. Inte huruvida en faller, trampar snett etc.

Låter kanske svamligt?? Men äh; jag fattar vad jag menar iaf? och det är ju för MIG jag skriver här✊ Ni andra får mitt ev svammel på köpet??

Jag skrev fullvärdig medlem i början av förförra stycket. Menar att det känns oerhört fint att få respons av er som gått vägen före mig och som välkomnar oss newbies med omtanke, förståelse, klokskap och värme.

Det får mig att tänka på ödmjukhet. Att en känner ödmjukhet inför det starka beroende som vi delar här och insikten i att oavsett våra resors innehåll kan vi alla relatera till den starka hjälplöshet beroendet framkallar och den rädsla en känner inför att möta livet utan alkohol. Jag känner ödmjukhet inför att oavsett VD, präst, hemlös, servitris, räddningspersonal, arbetslös eller lärare så kan vi känna igen oss i ofriheten alkoholbruket/missbruket satt oss i o som fått oss att välja att läsa o skriva här.

Babblade loss här?

Kom på en sak. Jag ringde socialen när jag sökte anhörigstöd. Vet inte om det blir någon skillnad för dig. Men jag tänkte ifall.....

Vad bra att du kommit hit till forumet för att få stöd och hjälp ?
Det tar sin tid och sina återfall att bli stadig k sin nykterhet.
Vad jag förstått under de dryga två åren jag läst här är att nästan alla som har flera år nyktra har börjat precis som du.
Försökt förändra, tro att man kan bli en normaldrickare, halkat av och börjat om. Flera gånger dessutom.
Så ge inte upp!
Själv har jag velat fram och tillbaka under snart två år och det är först denna gången jag känner mig helt övertygad.
Men det är "bara" sex veckor (imorgon) sedan jag drack så det är inte så lång tid egentligen.
Men för mig är det en underbar känsla och det är nog för att jag kapitulerat och insett att jag aldrig kommer kunna dricka igen. Ett glas vin eller två är ointressant för mig för jag vill ha hela flaskan och mer därtill.
Så för mig är valet enkelt?
Kämpa på så kommer du må mycket bättre om ett tag ?
Kramar
???

Här är jag...som överkörd av tåget :-) Nä skämt å sido... kan någon se till att november tar slut? Vilken månad detta har varit och då menar jag inte med mörker och regn för det har jag knappt hunnit reflektera över.

Nä istället...alla människor som surrat runt mig, alla möten, alla tillställningar. Jag springer i ett ekorrhjul som jag måste få STOPP på. Drar och drar i handbromsen men snart, snart kan jag starta i backen och känna dragläget. Min yngsta son fyller 18 år på onsdag och har valt att både skriva teori och göra uppkörning på sin födelsedag och detta i en annan stad eftersom det inte fanns tider i våran kommun. Han har ju diagnos Asberger och ospec AdHd vilket gör att han nu har ganska svårt med sig själv. Det tar på krafterna på oss alla. Han har dessutom valt att äta middag hemma på onsdag istället för att gå ut och äta. Ekonomiskt och bra på alla sätt MEN massor med jobb för mig. I lördags hade jag middag hemma för min äldsta son som fyllde på riktigt den dagen. Vi firade honom helgen innan.. Say No More...

Så här sitter jag nu och är glad över att jag har min träning! Att forumet finns som en ventil och att träffa mina vänner här inne! Jag måste bara stanna hjulet! Jag kommer att bli sjuk om jag ger så mycket av allt.

Känner dock att jag blir deppig av att "alla" här inne har kommit så långt i nykterheten. Nu måste jag tag tag i december...en månad som är så fylld med alkoholvanor och julbord för många men för mig . NADA, kanske ska passa på att göra en omstart på riktigt? Den 1/12? Jag menar allvar...på riktigt!

Någon annan som vill hänga på att satsa ordentligt? Jag börjar bli redo för det. Kraaam ha en fin vecka!