Senaste kommentarerna i forumet

Har klart för mig att jag dricker alldeles för mycket alkohol. Har haft flaskor gömda hemma och ”skåpsupit”. Nu har min fru upptäckt detta och jag har lovat att ta tag i mitt problem för hon blev naturligtvis helt bestört över detta. Har anmält mig till 2 forskningsstudier (TOPHAT Linköpings universitet och Karolinska) där jag först fick redogöra för mitt drickande för att jag senare skall få stöd via SMS och app. Någon som har erfarenhet av dessa?

Det finns en hemlig sida på Facebook som heter nykter.nu! Där kan man samlas, mötas och hjälpas åt!

Det är alkoholrådgivning hos en terapeut via kommunen. Ringde till ett behandlingscentrum idag men den behandlingen (kvällstid i 2 år) kostar 78000!!!
Jag har kämpat länge och jag är så trött. Jag vill bara vara nykter. Alkoholen smyger sig in varje gång jag försökt leva nykter. Jag har ångest ångest ångest, hjärtat hoppar och tankarna skenar. Jag ska söka efter andra alternativ för att få hjälp mot detta beroende.
Jag vill leva.

Du kanske skulle vara själv?
Gå på dina samtal och ta de tomrum som uppstår i ditt liv att försöka läka.

Vi människor dör ju inte av attt vara utan sex.
Det kanske mer blir som att du dövar ditt dåliga mående.
Ungefär som att ta en rejäl sup.
Men det är bara mina tankar.

Och framför allt.
Jag känner igen dina tankegångar..

Är det på en beroendemottagning du går? Annars är väl det det bästa alternativet i ditt läge. Där kan du få den medicin du behöver.
Sök hjälp i tid, du har ju kämpat länge nu mot alkoholdjävulen ?
Lycka till ?
Styrkekramar ?????

Tack för att Du berättar för mig att jag också kan inspirera ?
Så härligt att få respons och jag ska läsa din tråd också.
Jag har varit här så länge och kämpat och har fullt upp med att hålla ordning på alla trådar????
Kram ?

Du är ju en superkämpe själv som inte ger upp! Eftersom du var först att hälsa mig välkommen här så känns det extra bra att du är kvar också. Tryggt :)
Jag tänkte komma på träffen, i tid denna gång. Ser fram emot den. Vi skriver alla så öppet här så det är en liten utmaning att försöka behålla det även när vi ses.
Har inte kommenterat så mycket alls på sistone, men får något ryck ibland. Men det känns lite som jag ”kommit för långt ifrån”. Att de som är närmare den omedelbara kampen har mer att tillföra. Men jag tycker om er andra mer eller mindre trasiga, och diskussionerna så jag fortsätter komma tillbaka. Lite som en oas i socialmedias tidsålder.

Slösa inte med den på partnern..Hörde ett ordspråk som passar oss alla..”Du kan lyfta upp kossans svans och hålla den uppe ett tag, men om den ska stanna upprätt, så måste kossan hålla upp svansen själv” Ungefär som med alla beroenden..Vi måste vilja själva för att göra förändringar..Du har varit mannens krycka länge nog..Du har kraft och klokhet som räcker..Varm kram????

Vaknar nykter! Har sovit riktigt bra. Somnade om efter att ha vaknat vid sex-tiden✊

Var helt slut igår efter att ha tömt ett förråd med flera vändor till återvinningen och sedan till hemmet och vårt nuvarande förråd. Så nöjd! Kommer spara massa pengar som kommer väl till pass.

Gårdagskvällen hade några småvågor av tankar om A, men om att det var skönt att inte vara berusad. Drack vatten, lite godis och pop corn efter hämtsushin. Kollade The Crown o textade med min särbo som är på reunion med studentvännerna. Kunde tänka att ölen var god men kände mig inte triggad så att ett sug infanns, vilket kändes bra.

Nu ska jag adventa med barnet som är hos mig i helgen men inte nästa. Städa, tvätta och mysa tillsammans. Kanske koka risgrynsgröt för att tjuvstarta adventstiden? Busigt värre??

Kram till alla som klarat helgens utmaningar och kram till dig som tar dig tillbaka till din friska väg idag eller kanske tar ditt första steg ditåt? ♥️ We can do it?

Vaknar nykter! Har sovit riktigt bra. Somnade om efter att ha vaknat vid sex-tiden✊

Var helt slut igår efter att ha tömt ett förråd med flera vändor till återvinningen och sedan till hemmet och vårt nuvarande förråd. Så nöjd! Kommer spara massa pengar som kommer väl till pass.

Gårdagskvällen hade några småvågor av tankar om A, men om att det var skönt att inte vara berusad. Drack vatten, lite godis och pop corn efter hämtsushin. Kollade The Crown o textade med min särbo som är på reunion med studentvännerna. Kunde tänka att ölen var god men kände mig inte triggad så att ett sug infanns, vilket kändes bra.

Nu ska jag adventa med barnet som är hos mig i helgen men inte nästa. Städa, tvätta och mysa tillsammans. Kanske koka risgrynsgröt för att tjuvstarta adventstiden? Busigt värre??

Kram till alla som klarat helgens utmaningar och kram till dig som tar dig tillbaka till din friska väg idag eller kanske tar ditt första steg ditåt? ♥️ We can do it?

Jag ser ett mönster som hela tiden upprepar sig vad gäller de som dricker. Han är nu livrädd att bli av med sin drog eller tvingas bli nykter. Han tar till alla medel, att skylla på dig, så han slipper se sanningen i vitögat. Att han dricker för mycket. Att han är alkoholist.
Försök att inte ta åt dig, om du kan. Gå inte igång på hans lögner om dig. Det är du som har den friska hjärnan och kan tänka rätt och klart. Tro inget annat. Om du svarar på hans sms, svara lugnt och korrekt. Då har han inget att gå igång på. Förstår att det är svårt, men stå på dig. Du har rätt!

Vilken hoppfullhet det ger att läsa om din resa. Att ramla och falla kan en göra men en KAN också ALLTID välja att resa sig, borsta av gruset från axlarna och sätta ena foten framför den andra på sin friska (are) väg i livet . Det ger mig hopp om att jag också kan! Tack för att du skriver här♥️ O stort grattis till dina dagar!

Magnum och Adde! Ta hand om ditt eget liv, lämna honom så att han får göra sitt eget val.
Min man valde faktiskt nykterhet när jag lämnade honom och jag gick tillbaka. Vi lever ett bra liv nu. Det är inget vanligt händelseförlopp men det händer. Utan att jag gått hade det aldrig hänt, så många år hotade, bönade och bad jag utan annat är gråt och tomma löften till svar.
Forumet, bland annat Adde, var mig till ovärderlig hjälp att hålla mig på ’den rätta vägen’. Tufft ibland men nödvändigt.
Slutar med det som blivit mitt valspråk: ’Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.’ Det är det! Och det är du som väljer!
Kram och allt det bästa / mt

.

Snart en vecka sedan mannen fick reda på att jag bekräftat skilsmässoansökan. Jag har tänkt ge honom en vecka att lugna ner sig men jag tror inte att det kommer lugna ner sig. Jag fattar inte att hans ord slår så hårt mot mig. Även om jag lyckats distansera mig får jag ångest och oro av att han upprepar som ett mantra att jag är psykiskt sjuk, att jag är otrogen, att jag är ond ( det skriver han alltid i versaler), att jag är en manipulativ lögnare, att alla han känner hatar mig, att barnen han har tillsammans med mig är hjärntvättade av mig och att sonen antagligen inte är hans. Jag vet inte vad jag ska ta mig till . Jag blir nästan paralyserad av rädsla när han öser allt detta över mig 24/7. Sedan försöker jag tänka rationellt och försöka förstå att det är detta järngrepp av psykisk misshandel jag nu vågat ta steget att ta mig ur. Eftersom skilsmässan är fullbordad och han vägrar flytta ut ur huset är det bouppdelning och vårdnad som ska diskuteras. Jag är ändå irrationellt rädd för att han ska kontakta en advokat och driva frågan att jag är sjuk i huvudet / labil/ psykiskt störd ( hans ord) och att han på något sätt ska krossa mig. Hjälp mig att sortera mina tankar. Jag vet att hans konstanta hot håller mig i ett järngrepp men nu när
Jag är på andra sidan är det som osynliga bojor och jag reagerar på allt hat och blir rädd. Kram till er alla där ute !
Blade Runner

idén med anhörigstöd är bra OCH lagstadgad men det skiter många kommuner i :-(( I min egen kommun finns ett anhörigcenter men personalen är så usel så de förstör mer än bygger upp men kommunen har uppfyllt kravet :-((

Kanske du kan börja gå på https://www.al-anon.se/ eller åtminstone ta kontakt med dem ? Kolla behandlingshem i närheten som har öppenvård för anhöriga ?

Ta hand om dig !

Så hoppfullt svar!?
Jag orkar inte kämpa mer. Jag vill bara må bra. Jag går hos en kostnadsfri terapeut som kommunen erbjuder men känner att jag har så djupa problem och det tar sån tid. Jag är rädd att få en orosanmälan till socialen om jag ber läkare om antabus. Men jag behöver verkligen ta all hjälp nu.

håller helt med Magnum !

Läs runt här https://www.al-anon.se/ och googla runt på behandlingshem där du kan få hjälp med ditt medberoende.

Du kan inte göra nånting alls åt hans drickande !! Han måste själv ta ansvar.

Man trillar men är övertygad om att det går! I värsta paniken kan man börja äta medicin för det (även om jag som du endast dricker på helger och tänker att det är ”onödigt” att äta medicin hela veckan - men finns varianter för det också). Kolla upp var det finns beroendemottagningar eller kanske gå på ett AA möte? Känner med dig. Fy fan vad jag känt det där många gånger, senast i fredags morse när jag vaknade efter en stökig aw som spårade ur. Du är inte ensam, vi är alla här av samma anledning. Och skriv här. Börjar skriva mer aktivt och det hjälper. Man läser och får pepp.

Min behandling hittills har gått på frikort. Men om det är kärvt så är AA och forumet bra alternativ. Och ta en dag i taget. Det blir bättre ?

Ja Magnum, jag håller med dig. Och det är det jag känt de senaste månaderna: att jag måste göra min egen lycka och ge upp det här. Men det är väldigt ovant att försöka strunta i den man levt med så länge.

Skulle vi fortsätta ihop är risken att vi båda blir bittra ändå.

Men en sak jag kan garantera är att jag aldrig kommer vara med en man som dricker igen. Jag känner ofta att jag inte får leva ut min fulla potential när livet så mycket handlar om damagecontrol.

Men sedan vet jag ju inte... Jag kanske omedvetet kommer att söka mig till någon som har det svårt. För att jag blivit van vid att vara den som har koll. Alltså av vana. Så av den anledningen vill jag nog helst vara själv. Tror jag är skadad nästan just nu. Inte för att jag trivs med det för det gör jag INTE. Jag känner mig ofta helt utmattad. Jag är så sjukt trött på att jag alltid måste vara på topp för att inte allt ska falla ihop. Spelar ingen roll om jag har 40 graders feber... Det är ändå jag som måste se till att allt funkar hemma.

Jag vet inte så mycket om medberoende egentligen. Det jag vet är att jag i många år försökt hålla husfriden i schack för att livet ska kunna rulla på.

Men kanske är det som du säger även bra för mannen om jag lämnar honom. För jag tror att det gått för långt för att lagas så kanske jag kommer önska att han ska dricka igen så att jag får anledning att lämna igen. För jag vill faktiskt inte vara gift med honom längre. Och jag vill inte blir "tvungen" att vara med honom bara för att han blir nykter. Nu har det hänt för mycket för att det ska kunna lagas, varken nyktert eller inte. Möjligtvis om det fanns en TOTAL garanti för nykterhet men det finns ju bara inte. Jag kommer aldrig lita på honom helt och utan tillit har man ingenting egentligen.

Jag har inte lyckats bli nykter.. jag har lyckats hålla mig nykter under vardagar med hjälp av samtal hos terapeut men dricker varje helg. Mycket. Ångest. Jag orkar inte mer. Jag ger upp! Jag vill inte dricka mer. Jag behöver mer hjälp. Men en riktig behandling är dyr! Hur slutar man? Hur? Snälla hjälp...

Mäktigt ?!
Kram
/Fibblan ?.

Och vad skönt att du är nykter även om du är sjuk. Då hade du blivit dubbelsjuk!

Krya kramar

Det bästa du kan göra för honom och för dig själv är att lämna honom.
Du kan aldrig få honom nykter och han kan aldrig bli nykter för din skull, han måste bli nykter för sin egen skull om det ska hålla. Spelar ingen roll vad du ställer för krav och han kan lova dyrt och heligt, han kanske till och med tror på det själv men han ör en sjuk människa.
Men även du är sjuk. Du har även blivit medberoende.
Din egen lycka hänger inte på att om han blir nykter eller inte, du måste ta hand om dig själv först.
Det finns många fall där kvinnor som du får mannen att börja dricka igen eller lämnar honom då han blivit nykter för att träffa en annan alkoholist att ”ta hand om”.
Lämna honom och sök hjälp!
Du är en bit påväg, du är ju här.
Lycka till!
Kraft, mod och kärlek ?

God morgon.

Mannen kom hem runt midnatt. Smög verkligen och inte ens hunden vaknade. Jag kände en lättnad. Men sedan gick han tydligen ut igen utan att jag hörde det (sover med öronproppar när han är hemma). Kl 3 på natten öppnades sovrumsdörren och han lade sig på mig. Jag sa bara "men är du seriös?". Sedan ägnade han över en timme åt att säga förlåt och att han älskar mig och inte vill leva utan mig och han ska sluta dricka. Han grät och han kramade mig. Han försökte även få mig att kliva ur sängen för att gå och prata men jag blåvägrade.

Idag känner jag mig så uppgiven. Har lust att väcka honom och få honom att förklara sig. Men jag är ju inte som han och skulle aldrig väcka någon för att diskutera.

Han sa att han kan sluta dricka. Jag sa att vi kan prata på dagen.

Alltså. Han super sig full och väcker mig för att säga att han ska sluta dricka. Han gör ju EXAKT det jag vill att han ska sluta med. Om och om igen.

Idag kanske han inte ens känner samma sak. Det kanske var alkoholen som gjorde honom ledsen.

Skulle han leva med mig så behöver han ändra på nästan allt. Hur ska han ens klara det?

Det är känslomässigt tungt också. När någon man egentligen ville leva sitt liv med först sviker en hela tiden och sedan lovar bättring och gråter samtidigt som jag kämpar med att våga gå vidare utan honom. Jag är inte känslokall. När han gråter så känns det fruktansvärt. Och innerst inne i mitt hjärta önskar jag ju att allt han sa inatt vore sant. Men jag har ju så mycket erfarenhet av det här. Han lovar och ibland lyckas han ett tag men det håller aldrig länge och när han börjar dricka igen gör han det ofta med buller och bång och bråkar och har sig.

Jag är också väldigt rädd att få förhoppningar. Det sliter så enormt mycket att börja föreställa sig ett bra liv ihop och försöka tro på det samtidigt som det skaver i en. För jag vet ju att det alltid är min fantasi som får mig att stanna. Min fantasi kring ett fint familjeliv. Verkligheten kommer aldrig bli så som jag vill ha den.

Dessutom så är jag inte glad. Skulle han ens försöka ändra sig nu så kommer han ju inte möta en lättad, lycklig och kär fru. Han kommer möta en skeptisk fru i kris. Hur lätt blir det?

Nu känns det åter igen som att jag behöver spela mina kort väl och hjärnan går på högvarv. Men det känns verkligen som att det var sanning i att han älskar mig men däremot tror jag inte på att han vill sluta dricka. Jag tror att han kunde säga det inatt för att han hade passerat det roliga stadiet i fyllan. I det stadiet kan ju vem som helst känna att den aldrig ska dricka igen. Men det är 365 dagar på ett år där hans sug kommer att sätta in. För att aldrig falla måste han ha en vilja av stål och det tror jag ärligt talat inte han har. Och jag skulle kräva 100 procent nykterhet från och med denna sekund till för alltid. För mig duger inte "en dag i taget". Inte från en person som redan fått hundra chanser.

När vi valde att skiljas men han bad om en till chans för 2 månader sedan så skulle han sluta dricka. Jag accepterade att prova igen men det tog någon dag så drack han igen. Och innan dess när hans drickande kom på tal så sa han att han kan dricka 2 gånger i månaden. Han kan inte ge upp alkoholen. Och 2 gånger i månaden leder bara till förhandling om fler gånger. Och dessutom garanterat till smygdrickande. Och misstänksamhet från mig.

Å detta liv alltså. Så komplicerat.