Senaste kommentarerna i forumet

Dagen till ära tänkte jag skriva ner 30 positiva aspekter av att inte dricka?!
1.) Mindre ångest
2.) Bättre tankar om sig själv
3.) Snällare mot sig själv
4.) Piggare
5.) Får mer gjort
6.) Mer tålmodig
7.) Bättre sömn
8.) Mer energi i kroppen
9.) Klarare i knoppen
10.) Mer mån om att ta hand om sig på alla plan
11.) Äter bättre
12.) Vitare, klarare ögon
13.) Viktnedgång
14.) Midjan tillbaka
15.) Fräschare hy
16.) Ansiktsdrag tillbaka - inte bara plufs
17.) Faktiskt lite ökad sexlust
18.) Bättre självkänsla/självförtroende
19.) Bättre planeringsförmåga
20.) Minskad stress
21.) Mer "koll på läget"
22.) Mer positiv grundinställning
23.) Mer sann mot sig själv
24.) Kan vara närmre rent fysiskt, utan oro för att det ska kännas på lukten att man druckit
25.) Mer tillgänglig
26.) Mer möjlighet till spontanitet
27.) Frihet att alltid kunna köra
28.) Alltid vara 100% säker när man kör, att inte minsta promille finns kvar.
29.) Bättre ekonomi
30.) Väljer att spendera pengar på vettigare saker.

Det var inte svårt, att komma på 30 saker, vilket jag först trodde..?!

Ha en bra dag ☀️!
Kramar
/Fibblan ?.

Är som sagt något som jag kämpar med, har pratat med min chef otaliga gånger om att jag mår dåligt av stressen där och att jag vill komma därifrån.
Men som svar har jag fått att det finns ingen annastans jag kan vara, så jag har blivit kvar.
Nu har jag själv jobbat på att hitta en lösning...jag har anmält mig till en kurs på en vecka som skulle kunna öppna nya vägar för mig, men när jag pratade med chefen igår så sa hon att nej hon kan inte neka mig utbildning....men hon kan bestämma när jag får gå den.
Och att jag får höra efter själv om det finns vikarier...finns det inte så får jag inte gå den.
Jag vet att det är vikariebrist...men jag blir så förbannat less på att möta hinder...det känns som att jag inte har nån rätt överhuvudtaget i att bestämma över vad jag vill göra med mitt liv.
Sånt här får mig att vilja säga upp mig på stört....tycker jag har gett dom så många chanser att hjälpa mig...utan resultat.
Men men...i övrigt så mår jag bättre idag, ska ut på promenad snart och samla ihop lite endorfiner.

Förstår att det är väldig uppförsbacke och motvind för dig just nu.
Men vad bra att du tagit beslutet att få hjälp nu och att du skriver här. Någonstans måste processen börja. Därifrån kan det vara bli bättre?
Önskar dig lycka till ? sänder många och varma styrkekramar till dig.?
???

Ja, det gäller att vara på sin vakt när man är på kalas?‍♂️ så idiotiskt att man skulle åka dit på något som man själv inte orsakar?.
Men självklart har du inte druckit, det lilla som du inte ens kände av kan ju inte räknas.
Du är fantastisk Knaskatten ?
Ha en fin tisdag ?
Kram ?

Jaha, då är jag tillbaka igen. Var här i början av året i samband med min utmattning. Orkar inte ens rada upp all skit jag gjort sedan sist, vad jag utsatt min familj och andra för. Försökte genomgå programmet men min utmattade hjärna klarade inte av att ta in och läsa all info. Har haft fint stöd från vårdcentralen. Tog först Campral med en god effekt till en början, innan den sjuka hjärnan tog över och skapade villfarelser som "såklart fixar jag måttligt nu"- nähä, det gjorde jag inte alls!!

Övergick då till Antabus och det gick bra tills det var semestertider, då skulle jag ta den själv men min partner var inte alls sugen på en alkoholfri semester. Behövs inte ett geni för att gissa vilka korkade val jag då gjorde? Och nej, jag skyller inte på honom.

På sistone har jag känt mig start och trodde genuint att jag var redo att återta den yttre kontrollen i mitt liv. Att på riktigt avhålla mig från Alkohol av min egen vilja. Så läkare och jag kom överens om att ge det ett försökt från och med förra veckan.

Igår blev jag tagen för grov rattfylla och har straffpåföljd att vänta. Ovisst vad. I natt har jag tänkt en hel del och kommit fram till ironiskt nog är det inte alkoholen som är mitt problem utan min sjuka hjärna. Allt börjar och slutar med den. Jag ska söka hjälp via min arbetsgivare och återgå till att Antabus,men framförallt behöver jag programmera om min hjärna. Få den att fatta att så här kan jag inte ha det. Min familj förtjänar bättre, jag förtjänar bättre.

Dag 1, första steget härifrån och upp ur detta träsket.

Som vanligt önskar jag min medresenär en fin, vit och skön tisdag ?
Kram ?

Hoppas du samlar krafterna nu och njuter av att ha det stressiga joxet bakom dig!
Skönt att ha rutiner och träning som väntar. Det mår man bra av?.
Ha en fin vecka Pellis ?
Kram?

Det låter som en rätt brutal avslut på din dag, ungefär som min i går. Omhändertagen av polisen, kört rattfull och det blir straffpåföljd. Vilken visste inte han som höll förhör med mig, men worst case fängelse....

Idag söker jag stöd hos min arbetsgivare för jag kan inte ta mig ur detta på egen hand.

Hur mår du i dag?

...precis så känner jag mig efter denna helg men så skönt att jag kan pusta ut nu. Inga och då menar jag verkligen INGA tillställningar som är förknippade med alkohol väntar runt hörnet i december. Så himla skönt! Hur som helst gick allt bra men fredagen blev nog mest jobbigt eftersom jag var uppe och plockade undan alla glas och flaskor när ungdomarna ¨åkt vidare till stan. Var riktigt trött på lördagen men tiden fanns inte att känna efter eftersom jag skulle ordna med temafesten. På lördagen drack jag ett glas bubbel och ett glas rött (körde inte bil) och åkte hem så jag släckte lampan exakt 00.02. Mycket piggare än dagen innan åkte jag med mina träningsvänner till Västerås och inspirerades.

Väl hemma på söndagen och pizza till middag slocknade jag i sängen strax efter 20.30. En helg som denna är helt fruktansvärd för en som försöker dra ner eller sluta "festa". Visst ska man klara att vara med sina vänner och inte dricka alkohol men just nu ifrågasätter alla mina vanor och det är nog det jag tycker är mest jobbigt. Och då menar jag mina vanor med att dra ner på drickandet och partajandet, inte att jag partajar för mycket och spårar ur.

Tack Fibblan för att du peppar mig, jag läser och tar emot dina tankar. Du har verkligen helt rätt och du blir inte pushig eller mässande alls. Jag drar i min handbroms för fullt.

Vilken dag som var bäst i helgen då? Helt klart söndagen då jag fick åka hemifrån, sen väljer jag fredagen med ungdomarna även om den var jobbig att ordna så är de sååå tacksamma att få komma hem till mig.

Nu inväntar en ny vecka och framöver har jag så många roliga träningspass att genomföra så jag kommer att vara helt slut pga av det men vi alla vet ju att det är en skön "helt slut" känsla.

Ha en fin dag! Kraaam

Nä, d är bara att börja om. Torpet blev inte vårt heller...när ska d bli vår tur? Jag har aktivt sökt hus/lgh i snart 4 mån, finns d inget till oss! O tanken är jag mer o mer på väg bort men känns som att allt bara fastnar o paniken över d börjar sakta infinna sig ju fler avslag man får....

Igår hände det för mig med. Grov rattfylla på vägen hem från jobbet. Hur i hela världen kan jag vara så utbota korkad att jag riskerar oskyldiga liv? Eller ens dricka på jobbet?

Jag har tur om maken inte lämnar mig. Jag har svikit honom om och om igen.

Vi får ta stöd från andra i detta forumet och en dag i taget så ska vi lämna skiten bakom oss. Steg för steg mot en bättre morgondag.

Allt kör på här! Inga konstiga tankar de senaste dagarna, utan jag är stabil i nykterheten.
Men i dag var jag nära att NÄSTAN åka dit. Eller vad man ska säga.
Var på en grej med jobbet och fick en öl i handen. Jag har ju bara druckit alkoholfri öl på sista tiden och tänkte faktiskt inte ens på att det kunde vara något annat! Så hjärntvättad är jag tydligen. Har heller aldrig varit någon stor öldrickare. Men efter några klunkar fick jag veta att det var folköl. Så även om jag inte ens kände någon alkohol tänkte jag att det var bäst att stanna där, så jag drack inte vidare. Bestämmer mig för att det fortfarande är dag 109, även om jag tekniskt sett fick i mig en liten gnutta alkohol idag. Nära skjuter ingen Knaskatt.

Shit vad härligt att höra er pepp och glada inställning! Snart en hel månad, Fibblan! Och FinaLisa som kör på så att det ryker. Så otroligt kul!
Wihoo! ?

Jag är precis likadan. PMS drabbar mig SÅ hårt. Till och med nu, när jag går på antidepressiva. Men de dagarna i månaden hjälper inte tabletterna.
Att då vara i den situation du är i kan inte vara kul.
Men hata absolut inte dig själv! Det du behöver är lite slack. Du gör ju för tusan ALLT för dina barn. Samtidigt som du servar din man, bidar din tid, tassar på tå och försöker vara den vuxna i situationen. Klart som tusan att du inte orkar varje minut, varje dygn. Någon gång behöver man få vara liten, få hjälp och bli tröstad.
Jag tänker att du kanske ska be om hjälp? Nästa gång du vet att du kommer ha PMS, boka in någonting för barnen? De kanske kan sova över hos en kompis eller hos mormor? Eller så kan ni göra något där du kan få ta det lite lugnt. Gå på bio, köp take away, var lite lat? Låt dem kolla på film och äta framför tv:n. Släpp lite på att vara duktig, och se bara till att klara dig igenom det på ett okej sätt. Ibland är det okej att parkera barnen framför en film eller en skärm och faktiskt få en stund för sig själv. Få låsa in sig i badrummet eller ta en promenad. Unna dig något eller ta en fika med en kompis?
Vet inte. Tänker bara att du behöver vara snäll emot dig själv. Vad hade du gett för råd till en vän som var i din situation? Hade du tyckt att hon hade skött saker och ting dåligt, eller hade du gett henne en kram?
Jag tycker att du är fantastisk. Och snart är PMSen borta för den här gången och livet blir åter lite ljusare. ♥️

Men det ska du väl inte säga till chefen?
Att du är färdig med jobbet...?

Tyckte att det var lite roande jidder... inte meningslöst på nåt sätt. Tror att man ibland måste se på sig själv på just det sätt som du gjorde. Lite roat på avstånd konstatera att till och med i en avslappnande bastu måste du tävla. Jag jobbar med att vara ”här och nu”... det är så sjukt svårt ibland när jag alltid planerar och organiserar nästa steg. Man får väl ha lite överseende med sigvsjälv helt enkelt.

Fy vad jobbigt för dig Azalea. Så kämpigt.
En stor kram från mig?

Skulle först vilja rekomendera dig att ta kontakt med alanon eller om det finns någon annan anhöriggrupp. Upplever att du behöver stöd i att hantera situationen, men även stöd i att kunna acceptera situationen. Du säger även att din mamma har problem med alkoholen så du verkar har levt med det här ett tag. Alanon hittar du på nätet. Svårt att säga vad du ska göra för att motivera din syster att ta emot hjälp för sitt alkoholberoende. Ofta är det så att man måste må riktigt, riktigt dåligt för att bli motiverad till förändring och då gäller det ju för dig som anhörig att inte underlätta för din syster. Vad som är svårast tycker jag är att inse sin maktlöshet, men när man väl lyckas blir det en befrielse. Givetvis vill man fortfarande att ens anhöriga ska bli nykter, men det blir lättare att hantera situationen och det påverkar ofta även den som är beroende. Alanon är alltså mitt förslag till en början med. Lycka till ❤

Du är faktiskt en stor inspiration för mig. Känns som vi är nära varandra och med samma dåliga erfarenheter så är du ett ljus som lyser i andra änden av tunneln.
Du klarade det och då ska jag också kunna det.
Kram tillbaka ???

Tror på dig, tror på oss...
ja, visst är vi ändå smartare än så.
Du är så stark som berättar... själv blir jag avslöjad... liiiite sämre för tilliten i ett förhållande. 10 av 18 vita dagar i november. Trodde jag hade ett bättre facit än så, jag är duktig på att förtränga. Så just nu räknar jag 3 av 3... det är ju fantastiskt bra.
Skämt åsido för att verkligen kunna göra något åt det måste man ju sluta normalisera och förtränga. Och nu har du verkligen börjat med det. Tycker att du verkar ha en fantastisk man... När jag försöker förklara för min varför, hur etc etc så är det bara så eländigt allting. Jag vet ju inte varför. Jag tror varje gång att det är slut nu. Den här gången ska jag försöka klara dag 5 som känns som kritisk för mig. Jag är så jäkla trött på smusslande och pusslande. Orkar faktiskt inte alls med det mer. Tränar istället, mycket bättre på alla plan. Lycka till nu bästa Vinäger!

Svårt det där. En sak som är positivt är ändå att han faktiskt har tagit tag i det här på egen hand. Innan du upptäckte honom. Han har säkert verkligen haft ångest för både det ena och det andra. Att få barn är ju en enorm händelse i livet och kanske det finns en ett samband med det han har gjort och den ”panik” över förändringen som man kanske kan känna.
Jag vill se det som positivt att han har tagit det här initiativet själv. Hoppas verkligen att ni kan lösa det här, men jag tror att han kanske behöver prata med någon om sitt flyktbeteende, så han inte återvänder dit.

Sedan jag bestämde mig för att förändra mitt drickande. Det har gått ganska bra ändå tycker jag bortsett från en dag förra veckan, när jag i panik drog iväg till bolaget och köpte vin för att jag inte stod ut med mig själv och mitt humör, mitt negativa tänkande och förmåga att fastna där i och älta älta... Hade tänkt köpa en bib men väl där besinnade jag mig och nöjde mig med en flaska.
Jag blev ju lugnare i takt med att innehållet i flaska sjönk men inte fan mådde jag så mycket bättre för övrigt och sen den gamla vanliga visan med ångest och själförakt för att jag än en gång gett efter. Helgen tillbringade vi hos vår dotter med familj, hon och jag delade en flaska vin till middagen på lördagen. Det är ok. Men den där trösteflaskan kunde jag ha låtit bli. 12 helt a-fria dagar av 15 i alla fall. Kunde ha varit bättre men också så vansinnigt mycket sämre.
Tack Soffi för att du håller på mig :)

Självklart att du skulle upp på banan igen? fast denna gången är det ju tåget som gäller ????...?
Men det har du säkert läst i våra trådar ? Ta plats, tag plats på Framgångståget, nu tuffar vi vidare, Vinäger ?
Kramar
???

..det är väl mörkret med kanske som gör att dagarna känns kortare. Men det har också med nykterheten att göra förstås ??❤️.
Man är ju liksom mer alert och har mer av både energi, lust och tid till att göra annat. När inte vinet hägrar efter dagens måsten, så finns plötsligt så mkt mer man vill hinna med och
få ut av dagen?! Underbar känsla!

Skönt du slipper a-?! Oavsett, håller vi stadigt vår armkrok, tycker jag?!
Kram och godnatt!
/Fibblan ?.

Hur har det gått med allt? Middag, sonens födelsedagsfirande, temafest och träningsdagen med kollegorna? Jag hade varit helt slutkörd..?.
Men precis som du säger, du vet vad som ger dig energi och vad som tar. Och iaf ett energigivande inslag har ju funnits i helgen?. Och kanske de andra grejerna blev bättre än du vågat hoppas?? Det låter som att du längtar efter mer tid för träning och säga nej till annat, framöver..(?) Men det är förstås skitjobbigt att vara den enda som vill förändring av dåliga vanor..förstår att det är allt annat än lätt.. men DU VILL dra i handbromsen och jag är gärna med och stöttar dig ?. Även om det aldrig kan ersätta eller ha samma effekt, som om ngn nära, IRL, var med dig på den resan, så gör vi vårt bästa här tillsammans ??! Men vem vet, om du börjar förändringen, kanske du inspirerar ngn i din närhet ? (?!). Oavsett, DU bestämmer över DIG och DITT!
Ja, det var lite tankar från mig.. Ville bara höra hur du mår idag egentligen, så hoppas jag inte blev för "pushig" eller "mässande"..?.
Kramar!
/Fibblan ?.

Vet inte ens vart jag ska börja, är så förvirrad och ledsen. Min erkände i lördags natt att han är alkoholberoende och har druckit varje dag i två månader. Han har i perioder inte haft det sundaste förhållandet till alkohol, druckit lite för mycket på fester och ibland varje helg.

Efter det att vår dotter föddes för sju veckor sedan har han dragit sig undan och betett sig konstigt. Jag har vid flera tillfällen misstänkt att han druckit och konfronterat honom men han har nekat. Med sömnbrist och ett nytt liv som mamma har jag inte orkat/hunnit gå in djupare och tänkt att jag inbillat mig. I torsdags ringer min man o säger att han är på väg till läkaren för att han har sådan panikångest (Han har haft problem med det tidigare). Han är hos läkaren både på torsdagen och fredagen och efter fredagens besök får han en massa tabletter som enligt han själv ska börja med om någon dag. Vilket jag tyckte var konstigt att han inte skulle börja nu, men efter flera sömnlösa nätter orkade jag inte gå in djupare på det. Sa mer att jag tyckte det var konstigt och ifrågasatte även valet av mediciner och sa att vi måste ringa på måndag och kolla detta.

Jag började fundera på om han hade en affär med någon annan och när han somnat tog jag hans telefon för att snoka, väldigt hemskt men kände i hela kroppen att något var fel. Hittade att han var medlem på en dejtingsida och skrivit med flera tjejer (sexuella saker)och de har även verkats träffats och gjort saker. Jag väcker min man och konfronterat honom med min upptäckt. Han blir arg och vi bråkar men jag vägrar ge mig. Tillslut säger han att han inte har sökt hjälp för ångest utan för att han har alkoholproblem. Medicinerna är för att han ska bli nykter hemma utan att få absitens. Jag blev helt paff även om jag misstänkt att han druckit så trodde jag aldrig att det var på denna nivån. Jag har firtfarande inte förstått att han är alkoholist och att han har varit otrogen (som han säger hänger ihop med alkoholen. Idag började han med antabus och plockade fram all alkohol han gömt hemma och hällde ut. Han sjukskrev sig från jobbet och på onsdag har vi en tid på beroendenheten.

Jag älskar honom verkligen och vill tro att det går att rädda vårt äktenskap. Men jag är helt slut både mentalt och fysiskt. Vad ska jag göra, vart ska jag vända mig till ? Ska jag lämna honom innan han får chansen att bevisa att han vill och kan bli nykter och hålla det? Är så lost i mina tankar och känslor