Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Min pappas alkoholberoende har eskalerat kraftigt (jag är vuxet utfluget barn) från att ha druckit nån gång i veckan till att dricka varje dag. Han har alltid druckit i sällskap tidigare, då mamma och pappa varit på resa el middagsbjudningar, men nu gör han egen tur på stan och kommer hem jätteberusad. Han kan inte gå ordentligt, kissar ner sig, sluddrar osv. Vi i familjen har försökt med allt, AA-möten, kurator, prata med honom osv. Han säger att han vill och ska sluta men klarar det inte på egen hand. Vad kan vi göra? Vart kan vi vända oss? Vi är desperata, känns hjälplöst. Behandlingshem?

En stor lögn har kommit fram
Tyvärr av bland de värsta o det sista jag trott han skulle göra

En vän har sett han med en tjej redan för bara knappt en vecka sedan och det han sagt är

Näää skulle aldrig gå till någon ny, eller va med någon ute på krogen, vill inye ens ta på någon annan än dig jag älskar mest av allt. Om det skulle ske framöver lovar jag och du att vi berättar det så det inte kommer ut på annat sätt.

Han ljuger om händelsen. Han påstår att det inte är sant det jag hört, men den här personen som sett det är en.bra stabil man och han vinner inget på att hitta på. Jag har talat om väl o noga om att hur jag kommer göra om nån lögn om sånt här kommer upp. Det är noll kontakt, ta bort från sociala medier mm.

Jag har skrivit att ja hört detta och exet fortsätter att blåneka.
Jag skrev de sista att du rör mig aldrig mera.

Jag känner en enormt svek. Trots att vi inte är ett par så har han sårat. O så snabbt till en tjej o hånglar ute bland folk vi känner. Jag som tröstade han redan för någon dag sedan då han va ledsen över att vi ändast är vänner. Nu har han sett till att vi inte ens kan fortsätta som det. Bra kan man tycka visst, nu finns det inget att hålla kvar vid, men att det skulle behövas ett svek av bland de grövsta han gjort. O han som stått och hävdat att han är minsann att lita på SPECIELLT när det kommer till sånna här frågor!

Jag är ff chockad men samtidigt så visar allt hur mycket bättre människa jag är än han. Jag har alltid varit ärlig mot han, lojal och uppriktig. Jag har rent mjöl i påsen och han är bara en skitstövel enligt mig

För att du tar dig tid att dela med dig av dessa positiva rader till mig ?! Vad härligt att jag med min brokiga väg, kan vara en källa till inspiration ??!
Klart att du också kan då ?!
Och precis som du säger, det handlar inte om att aldrig falla, utan att resa sig, när/om man gör det!
Lära sig av sina misstag, och successivt tvätta bort illusionen om att alkohol är något givande..! Det sistnämnda, har varit avgörande för mig nu?! Kom inte ihåg i vems tråd jag skrev det nu, men minns mina egna ord med eftertryck. En polett som trillat ner, och som ligger där och skramlar runt, mest var dag nuförtiden ?!
VIN passar ALDRIG in på vad JAG BEHÖVER!
Tack för grattis
och lyckönskningar på din resa ?!
Kram
/Fibblan ?.

Ville bara titta inom och höra hur du mår ??
Ngn ljusning vid horisonten än ??
Ljuset ute lyser ju tyvärr med sin frånvaro..(!) ?
Skämt åsido,
Inte helt lätt och hämta upp ett redan tungt sinne då..?

Hoppas det inte blivit värre i vart fall ?.

Själv har jag ljus inombords igen ☀️, trots mörkret utanför,
så jag lever på det ??❤️!
All thanks to nykterheten ?! 1 månad idag! Men nu ska inte jag komma här och tvinga på dig min käcka attityd..
som sagt, ville bara höra hur du har det ??
Ta hand om dig!
Kram
/Fibblan ?.

Så viktigt både och..?!
Ringa in när och hur anfall/återfall brukar uppstå, låter som en väldigt bra idé?! Men det behöver jag inte säga, för du är klok som en bok med tusentals sidor ?! Tycker därför inte heller att det är konstigt att du vill få fatt i vilken slags "drickare" du är. Och precis som du säger, det där har ju skiftat sedan man gjorde sin debut i tonåren.. Och eftersom vi vet det, är det lätt o förstå den omtanke som du (och jag☺️) har av de oftast "yngre förmågorna" här på forumet?. Inget mästrande med det.

Så glad att du, inte minst runt det här betydelsefulla datumet idag, har bestämt dig för att ge a-? en riktig match??!
Håll emot varje impuls att ge efter för den fule fan ?!
Jag vet att du fixar det ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tack för att du delat och delar med dig av din resa. Som nybörjare i mitt förändringsarbete ger det mig sådant hopp om att jag kan klara det här också. Att läsa hur du ramlat, ställt dig upp igen och fajtats för att hitta din väg framåt är så imponerande fint.

Varmt grattis till dina 30+ dagar i frihet!

Glad att du sitter kvar på tåget ??️! Ska du inte bara ta och hoppa fram, så vi mentalt sitter i samma vagn ?!
Strunt samma i antal vita dagar vi har bakom oss, det viktiga är de vi har framför oss?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Vad glad jag blir för att du mår bättre nu och hänger med på tåget?
Och du är så klar och tydlig, din text löper som en porlande vårbäck, inget svammel där inte!!
De vita vidderna väntar och vi tar oss dit en bit varje dag.
Kram och godnatt ?

I dag är det två år sedan jag berättade för min man om mina A-problem. Då hade jag druckit flera gånger i veckan under några år och han hade inte märkt någonting.

Min långa och minst sagt kurviga resa mot ett nyktert liv började. Först gick det riktigt bra, kändes lättare än förväntat. Sedan drack jag några gånger och det funkade. Men när panikångesten tog över mitt liv slog alkoholen följe...

Det är i dag ett år sedan mitt drickande eskalerade helt och hållet. Jag drack från morgon till kväll och gav mig till och med på handspriten. Min absoluta botten. Gick tillbaka och läste några inlägg från den veckan. Gode värld, så fruktansvärt... Och vilket stöd från er här. Där kan vi prata om äkta forumkärlek. Tack än en gång, alla berörda.

Ännu en gång höll jag mig nykter under förhållandevis lång tid. Vet inte vad som fick mig att börja igen, men liksom förra gången funkade det att dricka då och då under många månader. Tills panikångesten kom tillbaka med full kraft och tog sin följeslagare alkoholen med sig igen.

Nu är jag åter nykter och tror att det kommer att vara så ett bra tag nu. Eftersom jag inte har en tanke på att vilja dricka utan eftersträvar ett helnyktert liv hoppas jag förstås att det blir för evigt den här gången. Hoppfull, men otroligt ödmjuk inför den kraft A-djävulen besitter.

Skönjer ett mönster. Så länge jag mår bra kan jag både vara nykter och dricka någon gång då och då. Men så fort jag mår dåligt kastas jag tillbaka direkt till där jag var då jag slutade förra racet. Tänker förstås att alkoholen försämrar mina chanser att slippa panikångesten, men sambandet är inte så tydligt förutom i den aktiva dryckesperioden.

Har konstaterat tidigare att jag har svårt att kategorisera mitt beroende. Onödigt kanske någon hävdar, men jag tror inte det. Det är lättare att hitta strategier för att kunna förebygga nya anfall om man kan ringa in när och hur de brukar uppstå. Särskilt efter en nykterhetsperiod.

Jaja, nu blir det mest svammel igen, känner jag...

Men, som sagt, datumet i dag är betydelsefullt för mig. Både vad gäller hopp och eftertanke.

Jag stretar på här, inget sug, men framför allt inget tvångsdrickande. Tar en dag i taget och känner mig glad för varje morgon jag vaknar upp utan trötthet på grund av alkohol. En tacksamhetskänsla som är enorm.

Följer många av er och hoppas på att snart orka kommentera som vanligt igen. FinaLisa och Fibblan, ni är otroligt starka just nu. Tack för att ni finns för både mig och många andra. Stormenlilla och Sisyfos, tack för att ni också vågar tro på mig. Är säker på att ni kommer att klara det till slut. Med insikt kommer man långt.

Ni som inte dricker varje dag, men ändå har ett ohälsosamt förhållande till A, tänk på att det kan gå riktigt fort på slutet, ruggigt fort. För mig tog det bara ett par månader att gå från endast ett helgdrickande under minst tjugo år till att dricka så gott som dagligen. Skrämmande.

Som vanligt säger jag detta utan något mästrande i tonen utan i sann forumanda av kärlek till er medmänniskor. Jag vill inte att ni ska behöva hamna där jag och många andra har befunnit oss. När tvånget och det kemiska beroendet tar över, blir kampen än mer tuff. Det önskar jag inte min värsta fiende...

Ta hand om er, alla fina.

Kram

Tänker hela tiden på dumma saker jag sagt och gjort eller tror att jag har gjort på fyllan. Inser nu ikväll att det här är en stor anledning till att jag fortsatt dricka. Vill bara döva och glömma gamla minnen som plågar mig, minnen som kan vara tio år gamla en del gånger. Minnesluckor som aldrig har öppnats. Tänk att det kan skapas så mycket ångest av att inte veta vad som hänt under en timme eller två. Herregud. Dessa horribla luckor i tiden.

Ville titta inom dig innan jag börjar släcka ner för kvällen! Och du är still going strong?! Precis som det ska va ?!
Det glädjer mig?!
Känns som vi vunnit på triss nästan ?, plötsligt händer det?! Aldrig känt mig så långt ifrån alkoholen som jag gör nu och det känns så bra att vi kan dela framgångarna och lyckan över det! Du är en klok, och stark och omtänksam medresenär ?!
Och jag är också så glad att du hänger kvar på tåget Pellis ?! Klart det kan kännas ångerfullt att ha släppt greppet. Jag gjorde ju också det för ett litet tag efter jag hakade på er inledningsvis efter semestern där. Men det var då, precis som nu är nu ?! Nu tuffar vi vidare tillsammans ??!
Kram och god natt!
/Fibblan ?.

Tusen tack för ditt svar Manda! Vad glad jag blev för det, hoppas att det går bra för dig. Ja det är sannerligen en kamp att förändra, och tid tar det... jag ska leta upp din tråd och läsa hela. Jag har inte besökt forumet på ett tag på grund av förnekelse och drickande, men jag kan inte ljuga för mig själv längre. Jag har tagit alltför stor skada av a nu och det är dags att bestämma mig och börja kämpa hårdare än vad jag någonsin gjort förut. Jag är inne på dag 4 och avgrunden är halvt öppen, jag hoppas på att klara kvällen det är allt jag kan tänka på just nu. Ångesten är monumental, förstår inte hur det kunde bli så här. Visst, jag har varit utan a enstaka dagar här och där, kanske till och med en vecka, då har jag klappat mig själv på axeln och "unnat" mig "ett" glas champagne. Suck. Vad är det man unnar sig? En baksmälla med huvudvärk och illamående och kemisk ångest? Ska jag välja mellan rastlös ångest som jag har nu eller kemisk föredrar jag det första, men hur slitsamt är det inte att leva såhär? Det känns som att det har gått så snabbt utför för mig nu sista veckorna, har druckit varje dag fram till i söndags. Inga fyllor men några glas på kvällen... som att det skulle göra nåt bättre, det är ju det dryckesmönstret jag har problem med. Jag är i ett slags limbo känns det som, men jag ska hämta styrka från alla er kämpar här på forumet och hålla i tills imorgon.

Idag har varit en hyfsad dag om man bortser från sinnessjuka svettattacker mest hela tiden. Antar att kroppen fortfarande håller på att driva ut resterna från helgens konsumtion. Har dessutom massa ryckningar i ögonen, vet inte om det normalt eller onormalt, eller vad det beror på? Igår hade jag världens humörsvängningar men idag har det varit lite lugnare på den fronten, som tur är.

Jag håller fortfarande på att lyssna på boken "skål ta mig fan" Är nu inne på kapitlet där det talas om hur svårt det är att lyckas på egen hand och med egna målsättningar osv. Jag känner igen mig i så mycket av det som sägs. Jag har testat förrut att sätta mål, gränser och regler för hur mitt liv med alkohol ska se ut. Men såklart har jag inte lyckats något vidare. Boken får mig just nu inte att se ljust på tillvaron. Kommer jag aldrig lyckas?

Just idag så är jag hursomhelst inte sugen på att alkohol och i helgen har jag inga festliga aktiviteter inbokade vilket känns skönt och tryggt.

Snart är det julbord på mitt jobb men då det infaller på en vardag har jag lovat mig själv att inte dricka något, eftersom det är jobb dagen efter (inte för att det hindrat mig förr) Men jag tror på riktigt att jag kommer hålla det denna gång. Finns inget annat alternativ.

Ha det fint alla kämpar!

..kommer jag garanterat att göra..☺️?.
Men först ska jag kika in till dig också?! Hoppas du också haft en fin dag!
Kram!
/Fibblan ?.

Jag vet inte hur processen ser ut hos Soc. Vad jag förstått på dig tidigare så vill han troligen inte ha vårdnad om barnen så egentligen tror jag inte så mkt händer då du är den som ska ta hand om barnen.

Men de kanske vill att ni vuxna kommer på ett samtal tillsammans för att hams bild också.
Kanske kan Soc ordna en tillfällig bostad åt dig tills du hittar något eget. Det kanske kan vara skönt även om det inte är ett önskeläge ❤️

Jag vet inte hur processen ser ut hos Soc. Vad jag förstått på dig tidigare så vill han troligen inte ha vårdnad om barnen så egentligen tror jag inte så mkt händer då du är den som ska ta hand om barnen.

Men de kanske vill att ni vuxna kommer på ett samtal tillsammans för att hams bild också.
Kanske kan Soc ordna en tillfällig bostad åt dig tills du hittar något eget. Det kanske kan vara skönt även om det inte är ett önskeläge ❤️

Tack snälla för svar, betyder så mycket.
Vi ska få träffa en person från kommunen på måndag och prata kring hans fortsatta behandling. Jag har även sagt till honom att krav från mig är att få full insyn i hans behandling samt att vi går i familjerådgivning. Han har sagt att han går med på det, sen får vi se om han lever upp till det. Gör han inte det, måste jag gå då finns inget att försöka rädda. Jag älskar verkligen honom och har svårt att se mitt liv utan honom. Men vet att det inte kommer vara en enkel väg och det är inte säkert att det kommer gå vägen.

Känner en sådan ilska mot honom och vad han har gjort mot mig och vår dotter. Det var nu vårt liv verkligen skulle börja. Vi har kämpat för att få henne, fyra år av besvikelser och tårar. Under 2018 hade vi fem missfall. Jag gick då och pratade med en kurator men inte han. Funderar på om saker kom i kapp han nu och tog till sitt flyktbeteende. Frågorna är många och jag har inte fått svar på allt. Just nu vill jag bara stänga av och gå på autopilot till på måndag. Jag hoppas verkligen det kommer finnas stöd för mig med.

Imorgon bär det av med tåg till Rättvik och St Davidsgården. Längtar! Hoppas tågbyte och taxi kommer att fungera som det ska.

Denna vecka har sonen praktik på sin gymnasieutbildning, bygg-och anläggningsprogrammet. Det betyder att han ska börja arbeta 06.30 och då ska vara ombytt och klar. Kommunalt resande tar minst en timme eftersom han måste byta buss men då känns det bra för mig att kunna vara till lite nytta och glädje att gå upp och skjutsa honom på morgonen! Sen kan jag åka hem igen och somna om... Han kommer ha praktik fram till jul. ??

Tack för att du tänker på mig Nurture,
Är hemma efter mitt besök med terapeuten. Det var som en fördämning som brast...eller som en champagnekork.
Jag känner mig helt slut nu! Hon berömde mig massor för mitt mod. Hon bekräftade mig genom att säga att mitt drickande på många sätt var en logisk konsekvens av mina erfarenheter - självmedicinering.

Jag har haft en jobbig dag på jobbet idag. Yttre omständigheter som innan jag kom till insikt hade fått mig att gå förbi Systembolaget på vägen hem.
Men jag kände faktiskt inte för det. Känner inte för att dricka ikväll. Jag har ingen aning om hur jag kommer känna i morgon, men precis som rubriken på mitt första inlägget så känner jag att något är annorlunda. Jag känner mig redo att möta mig själv och drunkna i alla känslor i stället för att bedöva dem.

Jag vill i första hand bli av med den kontrollen som alkohol har fått över mig på sistone. Det där att det liksom smugit sig in och tagit alltför stor plats i mitt liv. Som terapeuten sa: Vinet har blivit en kompis som inte dömer....Det ligger mycket i det. En kompis som ibland fått mig att välja bort mina riktiga vänner. En slags snuttefilt.

Nu gäller det att skapa nya vanor....Jag funderar på vad jag brukade göra. Lägga mig och läsa en bok i sängen på kvällen i stället för att fastna framför serier på Netflix med vin och ost. Så nu ska jag meditera en stund och sedan ska jag lägga mig och läsa. Det var länge sedan.

Jag tycker min pojkvän dricker för mycket. Vi har varit tillsammans i ett år nu och jag har från start sett att han druckit mycket men insåg det inte fören jag bodde med han i somras. Han dricker näst intill varje dag, ca 6-8 öl 6-8%. Han mår inte dåligt vad jag vet och ändrar inte beteende på något vis. Jag kan dock tycka att det är väldigt hög konsumtion och är orolig. Vill höra era åsikter och erfarenheter.

Fibblan, du lyfter dig själv i dubbel bemärkelse ? och vilken överraskning för kroppen och knoppen att få en genomkörare??‍♀️?‍♂️ så tidigt på morgonen?
Ikväll sover du nog väldigt skönt??
Kram ?

Blir också så glad att du hänger på där bak, då är du ju med på resan som tuffar på så bra just nu????.
Ha en fin onsdag kväll!
Kram ?

Joråsåatt… Jag valde bort mig själv ett tag och valde vino istället. Det gick riktigt bra tills för två veckor sedan då jag nog tänkte att det här gick ju hur bra som helst så det var nog inte någon fara om jag tog några glas en tisdag. Och eftersom det gick bra kunde jag ju få göra det en onsdag också. Hmmm. Så lätt att lura sig själv och direkt fastna i självföraktet och då stoppa huvudet i sanden och inte stoppa sig själv.

Några saker har jag ändå klarat av mitt löfte till mig själv; jag har minskat antalet glas när jag dricker vid de allra flesta tillfällena. Tillfällena har varit färre än innan jag klev in här för att vända min utveckling, men tillfällena har varit alltför många i förhållande till mitt mål som jag satt upp. Så nu får det vara stopp på det!

Upp på självrespektshästen igen.

Första delmålet är att vara nykter i nio dagar. Jag ska föra dagbok om mitt mående under dessa dagar och utvärdera hur jag går vidare när måldatumet nåtts.Jag har satt upp strategier (fysiska som föreslagits för mig här) för att möta suget och belöning på min måldag. Då ska jag sätta ett nytt tidsmål och måendemål med strategier och belöning anpassat för det periodmålet. Har ingen aning om det här upplägget funkar bättre för mig, men tänker att jag testar.

Har lagt in påminnelse dagligen att notera i min logg o har skaffat en app (LetGOH) för att använda meditationerna som finns där och ev göra noteringar under dagen gällande mitt mående och sug, så att jag inte behöver öppna datorn eller vänta till kvällen.

Idag känns det ändå okej även om jag inte vill göra mig själv besviken igen. Jag skäms liiiite mindre över mig själv och känner inte ett förakt för att jag gick vilse igen. Inte alls så som jag kände när jag klev in här. Jag känner mig lite modig som tar tag i mitt liv igen och arbeta med att älska och respektera hela mig; både kropp och knopp. :-)

.... gick det hos terapeuten idag ?

Har tänkt så mycket på dej då jag anar många igenkänningsfaktorer.

Du är så modig. Berätta nu - jag drog på det. Men jag har bett om hjälp nu. Var sååå rädd att bli ’avslöjad’. Men inget händer. Inga ’explosioner’. Bara snälla människor inom vården. Samtal. Nåt blodprov.

Berätta om ditt möte idag och vet att jag håller tummarna ?

Styrkekramar ?

Jag väntar ut honom. Han var sådan här förra året också. Just nu går det inte att prata med honom.
Han är inte på behandlingshem, såg honom komma ut från systemet idag.
Jag tar inga beslut just nu, utan försöker samla kraft.
Jag loggar inte in här så ofta, på grund av att jag tycker det är jobbigt att läsa alla inlägg om missbruk. Behöver tänka på annat