Senaste kommentarerna i forumet

❤❤❤

Jag är alldeles överväldigad av alla gratulationer! TACK! Utan er och möjligheten att skriva här hade jag säkerligen tappat fokus för länge sedan. Nykterhet är verkligen något man ständigt får jobba på.

Jag är också så tacksam för att ni nu fått mig att se på alkoholskuggan med nya ögon. Ja den finns där och det behöver den göra, som en påminnelse om att aldrig vända tillbaka till misären. Men också att den är ingenting motför det bottenlösa mörker drickandet ändå medför. Ni är kloka som få, jag känner sån ödmjukhet att ens få chansen att få mina negativa tankar omprövade här. Jag diskuterar inte det här med någon irl. På sin höjd lite löst snack kring drickande överlag men inget djupgående och inga större erkännanden. De närmast mig vet ju till viss del hur det varit men skulle nog chockas över hur illa det egentligen var. Är fortfarande så rädd att få den där stämpeln...

Det är inte lätt att hantera nederlag och svårigheter utan alkohol som pysventil. Just nu är jag rätt bombarderad av prövningar från alla håll, det hade jag varit även om jag drack men att inte få kliva ifrån allt för en stund är så kvävande. Försöker tänka att hjärnan jobbar på att bygga nya banor allteftersom hindren övervinns. I framtiden kommer hanteringen av liknande ske per automatik, kanske t o m utan tankar på snabb flykt. En dag kommer första tanken vara en kopp thé och vila när det kör ihop sig, inte den störda bilden av att halsa ur en flaska gift. Det här är vardagen och den måste fungera utan alkohol.

Tack igen och grattis till era egna bedrifter! ? Bara att skriva här är ju hälften vunnet, det påvisar ju att man vill ha en förändring i livet. Stor kram till er alla!!! ?❤

Första "gå bort till vänner" sen jag slutade med a.. Det kom en spontaninbjudan till middag i lördags och det fanns ingen bra "ursäkt" för att inte gå och samtidigt kände jag att det är bara att ta tjuren vid hornen. Det var ändå en lugn middag och inte en stor-fest med alla vänner. Jag såg fram att träffas och har lite suktat efter att träffa vänner. Normalt sett hade jag hunnit svepa några snabba groggar innan vi åkte och självklart planerat transport hem så vi inte skulle behöva hamna i en situation där jag skulle bli föremål för att behöva köra hem. Jag tog den "lätta" vägen och skyllde på magkatarr och ville inte riskera att det skulle bli värre. Jag tog med en a-fri öl och drack istället för välkomstdrink och det kändes ok. Jag saknade faktiskt inte a på kvällen, ingen pyrande irritation över varför inte jag får dricka när de andra kan. Jag kan dock sakna att mannen aldrig kommenterar något, aldrig en fråga eller klapp på axeln -fjärde helgen avklarad och inte ett ord. Samtidigt har han inte en aning om hur djupt jag var i flaskan så det kanske har sin naturliga förklaring. Några tillfällen har han bett mig blåsa i a-testaren bara för att kontrollera. Jag känner mig kränkt när frågan kommer samtidigt så är det just det som har räddat mig. Jag tror inte att jag hade klarat att ta steget om det inte hade varit för att det finns "någon" som vet. Men jag har inte slutat för hans skull, jag har slutat för min skull med hjälp av en viss kontroll, så väljer jag att tänka.
Mål framåt: bli en gladare fru och mamma, har inget behov av närhet (jag har fullt upp med mig själv) och jag känner mig stressad när alla är hemma (3 tonåringar och en 10 åring), detta har varit en trigger för att dricka. Alla vill ha sin del av uppmärksamhet och med barn varannan vecka så känner jag ibland att deras behov är också att ta igen den veckan de varit hos sin pappa. Hemskt, att bara skriva det -det är f-n min skyldighet som mamma att finnas där men ibland känner jag mig bara uppäten av alla samtidigt. Nu, en vecka med alla hemma och jag ska dessutom jobba hemifrån..
Måste ut och hämta energi i vår-solen varje dag/ Rosa76

För mig ör det enkla svaret, jag står inte ut och dövar mig därför med alkohol. Hade det inte varit för barnen hade jag nog lämnat nu, jag vet att jag måste lämna men jag vet inte hur och jag måste ha barnen med mig. Hon har gjort tillräckligt för att jag nog skulle få vårdnaden i en rättegång, men jag vet att hon skulle dra upp så mycket skit och hitta på saker så jag vet inte om jag törs riskera det.

Men det rådet som alla ger om detta är att kapa all kontakt helt och inte ägna narcissten en tanke överhuvudtaget. Det är ju inte direkt lätt när man lever ihop, men om ni separerat så försök ha noll kontakt och när/om han kontaktar dig ignorera hans sms, meddelanden osv. Blockera honom på alla sociala media.

Tack Vida från Pilla

Ja, så är det med planer de kan förändras över tid. Min långsikitiga plan är fullständigt klar - jag vill inte leva med en alkoholist! Hur jag kommer dit kan ändra sig från dag till dag. Den planen är lite flytande, hur jag kommer dit och hur lång tid det tar. Jag försöker under tiden att ha det så lugnt som möjligt. Undvika de bråk jag kan och jag kontrollerar inte. För framtiden med olika scenarior har jag plan A, B, C och troligen även D....

Jag pratar med dottern om pappans drickande. Jag har tidigare sagt att vi (hon och jag) inte leva med någon som bråkar med oss och genomdrev skilsmässa. Nu är det annat läge i och med att han börjar om. Hon är arg och besviken och vänder sig just nu till kompisar för att ha kul. Vilket är bra tycker jag. Jag har pratat med henne efter han börjar om och sagt om igen att vi kommer att leva i lugn och ro, men att jag vet inte riktigt hur det blir och hur vi kommer dit. I värsta fall blir det skilsmässa igen. Hon blev naturligtvis jätteledsen men jag hoppas att hon kan ha förströstan i att jag inte kommer att acceptera skit från hennes pappa. Inget tokdrickande och elakheter.

Tänkte på det där med att byta gardiner... Jag lever som om vi ska bo ihop resten av livet, även om jag kanske har en annan plan. Jag mår bra av att göra fint hemma, byta gardiner, köpa blommor osv. Då gör jag bra saker för mig och mitt välmående även om det bara håller i några veckor, månader. Det kan vara svårt att uppbåda kraft när man är mitt i denna situation. Men gör sånt som du orkar med och mår bra av - det kan ge kraft. Man kan verkligen bli handlingsförlamad av att leva med en alkoholist, jag vet. Då är det bra att vara snäll mot sig själv och göra snälla saker mot sig själv, vad nu det kan vara.

Jag har haft ENORMA problem med sömnen historiskt. Till slut funkade inte immovane, och det var en käftsmäll som hette duga.

Samma sak med atarax och melatonin - funkade inte i längden. Toleransen ökade helt enkelt, jag hade behövt högre doser.

Vin funkade länge att somna på, men det krävdes mer och mer och sömnen blev svettig. Ibland vaknade jag med ångestpåslag mitt i natten.

Jag har en hektisk tid på jobbet just nu, men jag vägrar att springa speciellt mycket snabbare. Jag har en hög arbetskapacitet, men jag vägrar ligga på 110 procent mer än någon-några enstaka dag/ar.

Mina sjukskrivningar som utmattad kan jag alltid skylla på ? Samtidigt är det en realitet. Jag måste sätta tydliga gränser för att orka i längden.

Inom en vecka från att jag slutade dricka började jag sova bättre, och gör fortfarande. Det är nog den allra största vinsten med nykterheten - att få sova gott.

Skönt att du är tillbaka - du har verkligen varit saknad ❤️

Så här ser mina verktyg ut:

1) Sätta ord på vad jag tycker, tänker och känner (här på forumet dagligen).

2) Ta del av andras vittnesmål (här på forumet, Alkispodden, Missbrukspodden, ljudböcker - just nu Persbrandts bok).

3) Lära mig mer om alkohol och hur den påverkar kropp och hjärna (youtube-klipp, böckerna ”Tänka klart” och ”Skål! Ta mig fan”). Och repetera kunskapen regelbundet för att hjärntvätta mig själv.

4) Motion (mest cykling).

5) Hitta andra och nyktra alternativ på mina gamla inrutade vanor (alkoholfri öl, promenad med vänner istället för ett glas vin osv).

6) Gemenskap med likasinnade (här på forumet dagligen ❤️)

Jag tror på dig! Och bäst av allt - du tror på dig själv!

Kram ❤️

Tänker mycket framåt. Gör ni andra det?

Stärker de bilder jag har i huvudet av en helt vit vår och sommar.
Nu tycker jag att vanorna börjar sätta sig och längtan efter att koppla av är inte så förknippat med alkohol... just nu i alla fall.
Det är ett enormt stort steg framåt för mig.

Klurar mycket på om det är något jag skall ändra i mitt förhållningssätt till mina vanor. Har rubbat mig i cirklarna, tror det är bra.

Det som är så fantastiskt är att trots alla de livets bekymmer jag har så hittar mer en jämnvikt i glädje.
Har aldrig skrattat så mycket och gott ur hjärtat i mitt liv!

Är skönt att ta livet utan filter från alkohol. Kommit närmare mina barn och skulden dämpas lite. Vad det gäller maken ändras vår relation också och jag vet inte riktigt vad det betyder.

Ha en fin nykter dag. Kram???

Du ställer en fråga som många här har börjat reflektera över. Vad är det som gör att den just nu är aktuell för dig? Berätta gärna mer om det känns okej för dig. Det kan ta lite tid innan en tråd får fart här så att säga. Välkommen igen.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej nystart, tack för ditt svar. Så är det förmodligen. Vi har pratat om det han och jag, det är nästan så att han är stolt över de personlighetsdrag jag läst upp som stämmer på honom?? Vet en del om hans bakgrund, han var gift i 17 år och den frun verkar ha blundat för allt han gjort mot henne. Hon har även totalt motsatt personlighet än mig... vilket kanske bidrar till att det funkat så länge. Hon har skött allt med hem och barn, medan han har varit på resor och varit otrogen åtskilliga gånger. En vacker dag gick han hem och sa bara Hej då, lämnade henne och flyttade in med en annan kvinna... som han sen bedrog med mig. Jo, han har alla tecken och ändå sliter det mig i 1000 bitar att han ska vara med nån annan och vara så där fantastisk som han var mot mig. ?? Jag är så rädd att detta ska tippa mig över kanten totalt... men har lovat mig själv att kämpa både mot honom (om han kommer tillbaka) och mot ?.

En försiktig fråga - hur står du ut i ditt äktenskap? Hur får man bukt med detta?

Tack ska verkligen läsa den bloggen. ??

Hej Allic, det låter som du har att göra med en Narcissist. Jag lever med en fru som är narcissist och hon har verkligen brytit ner mig över åren, utan att jag förstått vad hon gjort med mig. Det har slutat med att jag dricker för att härda ut, jag vet att för att få bukt med min alkoholkonsumption behöver jag få bukt med henne. Om du inte redan visste det så googla och läs på om det. Kanske stämmer det in på honom och du kanske kan förstå vad han gjort med dig. Sök på HG Tudor, det är en Narcissist som har en blogg där han beskriver hur han och likasinnade beter sig - det är väldigt lärorikt och öppnade ögonen på mig.

Fattar att det känns jobbigt för dig! Jag tänker att allt de vill, är att hjälpa dig. Om man tar det som utgångspunkt så är det ju faktiskt så att alkoholen bidrar till att du inte kan bli frisk från depressionen. Kan du acceptera att det är så ökar dina möjligheter till tillfrisknande markant. Vi är många här inne som kämpar, precis som du. Jag har varit i ett läge där jag har sett alkoholen som en hjälp i mitt liv. För att klara av andra svårigheter behövde jag alkoholen. Nu vet jag att det inte är sant. Alkoholen skapar mer bedrövelse än den bidrar med. Bl.a. depression, ångest, svårigheter att sova osv.

Sökte för ca 1 år sedan hjälp på min VC för depression. Min läkare frågade hur jag hade det med alkohol? Ja, svarade jag ärligt, jag dricker för mycket. Jag blev sjukskriven för depressionen MEN i sjukintyget hade han vilkorat att jag måste vara nykter för att få behålla min sjukskrivning. Sedan har helvetet brakat löst! Jag har provat AA, jag går hos en kurator, utreds nu utav FK och deras "experter". Det som gör mig lite frågande är varför var jag så dum och svarade ärligt? Nu är ju hela cirkusen igång med psyk, kuratorn, läkaren etc. Jag vet att jag äger "problemet" men måste man bli så styvmoderligt behandlad? det var ju trots allt depressionen jag sökte för, men istället läggs fokus på alkoholen..... Anders

Kram till dig och sonen!

För mig handlar AA om att träffa andra som har samma problem,utbyta erfarenheter samt att erbjuda varandra råd och tips och att stötta varandra.
Förstår att det inte är för alla,men jag tycker inte heller att man ska döma ut något som man inte provat på:-)

Ett råd i hast- prata m din husläkare om möjlighet att få (låg) dos sömntablett, för mig funkar detta som en trygghet och jag kan ta när jag behöver och när oron för att somna ”i tid” blir för stor.
Kram.

Ett råd i hast- prata m din husläkare om möjlighet att få (låg) dos sömntablett, för mig funkar detta som en trygghet och jag kan ta när jag behöver och när oron för att somna ”i tid” blir för stor.
Kram.

Vaknar med vacker handstil iaf ?
Samma anstalt, ändå mkt god mat och trevlig personal här.
Ska se vad som bjuds till frukost!
Ha en fin dag du med, ??nu säger syster Ratched att det är dags att logga in på jobbet! Kram till dig!

Du är saknad här! Som jag har undrat! Härligt att du är på G igen. Du måste försöka få en läkartid nu så du kan få lite medel för sömnen. Jag har Imovane (används mycket sällan), Atarax och melatonin. En kombo av Atarax och melatonin (dyrt iofs) gör för det mesta susen de gånger jag behöver något. Inte beroendeframkallande heller. Jag fattar att du tagit till vinet, men nu tar vi nya tag. Stress på jobbet är förrädiskt! Hoppas du kan se fram emot en mer normal jobbsituation nu.

Kram!

2 är en mycket blygsam siffra, jag tittar ödmjukt på den. Men, på det här forumet så spelar det ju faktiskt ingen roll hur många ettor man staplar på varandra, de går inte att summera till en högre siffra rent matematiskt utan man måste jobba sig fram, en dag i taget. Så jag är glad för min tvåa :-). Första steget, första dagen, är det svåraste när man är obeslutsam, iaf för mig. Andra steget tar jag med en något större beslutsamhet. Hoppas jag.

Efter de senaste dagarnas förvirring och stress över vad ska jag göra och vart ska jag gå så har jag börjat vända på tankarna och funderar istället på HUR och planerar dagens och veckans viktigaste uppgifter efter det.
För även om det är en dag i taget som gäller nu så måste jag planera längre än så.
Jag måste plocka fram och damma av min verktygslåda igen och leta upp mina verktyg. För jag HAR ju faktiskt verktyg som kan ta mig hyfsat långt iaf.
Jag ska inte ens försöka mig på en alkislögn ala "Buhu, någon var här och stal mina verktyg, alltså tog jag ett återfall, stackars mig..." Tror inte ni går på den.
Jag kan inte heller skylla på att: "Jag snubblade och då for alla verktyg ur lådan och försvann!"
Nej, den krassa sanningen är att jag när jag gick in i oxveckorna med alldeles för mycket stress och en falsk trygghet i att jag var nykter och visste hur jag skulle hålla mig nykter (pyttsan!) så förlade jag verktyg efter verktyg, precis som man när man är stressad och lägger nycklarna på fel plats och glömmer var. Det värsta var bara att jag tom glömde att jag hade dem och när det blev på tok för mycket med ALLT så tog jag till det gamla hederliga(?) välkända verktyget alkohol igen...

Verktyg nummer ett är NI, alla här på forumet. Jag är så tacksam att jag kom på det någonstans i ruset för en vecka sedan. Ännu mera tacksam är jag för att ni ställer upp och stöttar mig. De senaste dagarnas mentala process har inte varit någon lek, den som leder fram till acceptans och insikten om att det bästa jag kan göra är att helt enkelt GE UPP! Alkoholen är en för stark motståndare, jag väljer att kliva ur ringen. Jag är där nu (raderar ett "hoppas jag", stänger dörren). Jag ska nu bara borsta av mig det värsta dammet så att jag känner mig tillräckligt presentabel för att kliva in i era trådar igen. Tillsammans är vi starkare!
Verktyg nummer två är alkispodden och liknande. Lyssnade ikapp tre avsnitt igår.
Verktyg nummer tre är att beväpna mig rent fysiskt. Jag ska åka och handla ett sort lager öl och vin redan idag tror jag. Påsken kommer snart och vem vill köa? Inte alls schysst att beväpna sig och slåss med flaskor kanske ni tycker, men så länge de innehåller alkoholfria alternativ så gör jag det ändå. Så en tur till ICA eller kanske Coop blir det nog.
Verktyg nummer fyra är att prata, att berätta. Det är relativt oanvänt av mig, men jag förstår att det är ett av de viktigaste för att få hjälp och för att stänga dörrar. Tack för att ni pushar mig lite här, jag behöver det.
Verktyg nummer fem är att sätta ord på suget när det kommer. Att veta vad som ger suget är centralt för att hitta ett bra alternativ, om det är vila, träning, mat friskluft eller whatever.
Har nog tom fler verktyg om jag tänker till. Men nu måste jag jobba...

En varm kram till er alla och åter igen TACK för att ni finns!

Ja, håller med Sisyfos. Inget hemma så blir det lättare.

Men även att kolla blodvärdena är peppande. Man kan köpa test på Blodkoll.se och bestämma själv vart det ska tas ( tex vårdcentral där du inte är känt eller vilket Alerislab som helst ). Helt anonymt. Att se ens CT-värde svart på vitt kan vara en ögonöppnare. Värt mycket tex även innan man går in och gör en hälsoundersökning. Allt över 2.5 och du skulle få lappen indragen.

Styrkekramar- och läs det AlkoDHyperD skrev till dej hösten ’17

Nurture

Vad underbart att få läsa om dina veckor! Så glad att det funkade som du tänkte att förbereda din dotter på det nya gympastället genom lite filmförberedelse - tänk om fler lärare blev medvetna om vikten av att förbereda sina NPF-elever på förändringar...det är vi föräldrar som kan visa vägen...

Vad skönt också att din hjärna bygger om sig! Jag får hoppas att jag inte måste börja helt från början nu men är beredd på det.
Kram
svagis

...och min jobbsituation har återgått till någorlunda normal....fast nu blir det 100% arbete hemifrån istället för 50%.

De senaste 2 veckorna, sedan jag skrev sist, har jag druckit alkohol några gånger, på kvällen, för att döva oro och kunna somna. Det har inte känts bra alls. Jag skulle hellre ha tagit en insomningstablett men sådana har jag inte att tillgå. Så jag köpte en bag-in-box och tog några glas vin på kvällen tills den tog slut igår. Så på något vis har allt blivit annorlunda ändå....för i vanliga fall hade den bara räckt 3 dagar. Men trots att jag inte vaknat upp bakfull så har jag ändå känt mig sjaskig och missnöjd med mig själv dessa morgnar.

Nu är jag tillbaka här och det blir så tydligt vad jag får offra när jag går in i mitt stressiga "work-mode" - min egen hälsa. Samtidigt älskar jag att arbeta och särskilt med utmaningar så det är svårt att tacka nej när tillfället dyker upp. Men nu är jag i alla fall färdig med det för den här gången. Och nu slutar jag räkna dagar.

Jag har tänkte på er härinne också, och undrat hur det går för er i karantänens tid? Blir ni mer oroliga eller klarar ni det bra?

Tusen stora kramar till dig Charlie som har skrivit dina inlägg som jag inte läst förrän idag :( Jag har tänkt på dig och dina barn och hoppas ni har det bra <3 Ska läsa i din och andras trådar nu så jag kommer ikapp!
Kram
svagis

Ja... är helt säker på att du kan bestämma själv även om man har blivit helt ”dum” där i slutet av en sån period. Min sista period i den klassen blev jag ”tvungen” att sluta och det gick bra några dagar men var sen tillbaka och vände ett par gånger vid enstaka tillfällen. Så låt dig inte nedslås om det inte skulle gå som på räls. Väntar du även in torsdagen den här gången så är det kört med drickandet i flera dagar framåt. Ett litet tips.
För mig så brukar det vara så rofyllt när möjligheten inte finns. Så är det i princip alltid på helgerna nu för tiden. Skulle jag handla dricker jag upp allt, så då finns det ändå inget kvar. Och det är så skönt!

Vad händer om du handlar mindre? Hur känns det när det är slut? Jag kan ju inte göra som du och handla ett lager. Risken är stor att jag skulle dricka upp det för fort eller att sambon skulle hitta det och hälla ut. Ja, jag kan säkert hitta bättre och smartare gömmor, men vi är egentligen eniga sambon och jag om att jag inte ska dricka, så jag lägger ingen tid på det. Därför brukar det inte finnas utrymme för dagligt intag. Tänker att alla sätt att försvåra för sig själv är bra. Boxar, liter tetror etc finns inte för mig och det gör det lite svårt ”komma igång” på riktigt nu för tiden, vilket är bra.
Lycka till nu!

Härligt att ha dig här igen, pigg och energisk som vanligt! ?
Nu tuffar vi på ??? mot våren och värmen ☀️?????
Kram ?