Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit naiv. När jag lät floden av vin sina och blev nykter för ett tag sedan. Jag var trött på att ständigt simma motströms och inte komma någon vart och trodde att flodbädden skulle vara torr och fin och lätt att gå på när den torkat upp. Men jag klafsar runt i lera som suger fast fötterna och jag kommer ingen vart. Lera som naturligtvis funnits där hela tiden fast jag inte sett den under ytan.
Dag 75 idag.
Senaste dagarna har varit hemska. Förutom min att min tidigare utmattning knackar på igen så kände jag förra veckan att jag var på väg in i ett skov med yrsel (en stressrelaterad sjukdom jag har). På toppen av detta har muskelvärken eskalerat. Igår hade jag så ont efter vanliga vardagssysslor att jag grät. I ren förtvivlan slog jag en sökning på nätet "stress + muskelvärk" och inser att jag kan ha dragit på mig ytterligare följdsjukdom av för lång och stark stress. Jag brukar aldrig söka diagnoser på nätet för att man kan ju bli hypokondriker bara av att söka på snuva. Och, nej, jag ska inte självdiagnostisera men får nog bli lite mer observant på vad kroppen försöker säga... Samtidigt som jag inte får sätta igång hjärnan med sina oändliga överanalyser...
Vad har då detta med min kamp mot alkohol att göra?
Jo, jag tror inte att jag är ensam om att medicinera med alkohol mot utmattning. Yrseln, hur konstigt det än låter, blir mindre med alkohol eftersom alkoholen förstärker yrselmedicinens effekt. Och, muskelvärken blir ju också mildare eftersom alkohol har en avslappnande effekt. Inget är alltså nytt, jag måste bara uppleva det till fullo nu när jag inte dricker... Och hjärnan finns ju inget stopp för om jag inte dövar intrycken med en lagom dos vin...
Läge att ta till flaskan igen?
Kanske. Men jag vill inte. Nu står det ju så tydligt för mig att vinet inte hjälper ett dyft, det bara döljer och förmodligen på sikt förvärrar.
Sedan finns det ju faktiskt små guldkorn att hitta i leran.
*Nu när jag har passerat 70 dagar så har jag sovit två hela nätter - åtta timmar med bara ett avbrott per natt!!!!
*Min rädsla för allt har minskat. Det sista året när jag drack såg jag faror överallt, på gränsen till paranoia. Den är faktiskt borta!
*Jag kan svara i telefon närhelst någon ringer utan att fundera på om det hörs att jag är onykter. Igår, söndag eftermiddag, var ett sådant tillfälle då jag tidigare skulle varit klart påverkad vid "en otillåten tidpunkt", nu var jag inte det så jag kunde svara när en god vän ringde. Hon hörde iofs att jag gråtit med det ledde in samtalet på hur jag mår av min livssituation, något jag helst inte pratar om. Men hon trodde att hon ev kunde ge en hjälpande hand via kontakter för att lösa ut ett av mina problem som stressar. Den vännen är en hel guldklimp!

Så. Jag fortsätter att leta guldkorn i nykterheten, skit samma att de ligger i en lerpöl!

Inne här hos dig och tankar på med lugn?! Allt puttrar på - låter hur bra som helst! Du är grym, som fortsätter bejaka livet, på det mest livsbejakande viset, om du frågar mig..?! Unnar dig cola zero, unnar dig rent och friskt sinne!. 99,9 % övertygad ?! Och kan det bli mer än så, egentligen? Att den där lilla decimalprocenten finns kvar.. konstigt vore kanske annars..?. Det är ju bara en tanke, och de är inget vi behöver agera på, inte sant?! Det kanske är just den lilla procentenheten som gör att vi inte släpper garden? Vad vet jag..(?) Du gör det j-ligt bra iaf! Det vet jag?!
Hoppas du har en bra måndag!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Så tacksam att du finns här Strulan65 och delar med dig av dina funderingar ?! Du går in i 10 månader av nykterhet -
hur häftigt är inte det??!
Och så härligt att höra att du gör det med tillförsikt och nyfikenhet ?! Sen kommer det ju tuffa passager och minnen som gör sig påminda som nu efter en helg med hårt jobb. Så bra att du unnade dig vila och lite gott ??! Och vågar vara kvar i känslan. Jag tänker som du, som du skrev i inlägget lite längre upp, att efterhand som vi lyssnar på vad vi egentligen vill och behöver, så kommer vi undan för undan att sortera och välja bort det som inte blir bra för oss, och göra de förändringar som behövs för att må än bättre??❤️!
Tack för du visar att det är möjligt ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Kan också relatera till det. Mina första nyktra månader var jag periodvis helt utslagen. Det tar energi att jobba med sin nykterhet. Hjärnan går i 190 och kroppen kämpar för att återhämta sig. Det som blivit normalt när man dricker är ju så långt ifrån normalt det kan bli. Kroppen är inte byggd för att hantera de mängder alkohol vi häller i oss. Kroppen kämpar med giftet och vår hjärna kämpar med ångest, sug och tankar kring när vi ska få dricka nästa gång och hur mycket vi ska dricka - samtidigt som vi VET - att vi egentligen inte borde dricka alls...

Hejsan,

Det är nämligen så att sedan gymnasiet så har jag då och då druckit mig så full att jag inte har något minne kvar, det har även hänt någon enstaka gång att jag har skadat mig. Varför jag väljer att skriva här på forumet denna gång är att det har hänt väldigt ofta den senaste tiden och blev jag även bestulen på mina värdesaker och givetvis kunde det hänt ändå men saken är den att jag knappt kommer ihåg vad som har hänt.

Det som oftast gör att jag dricker mycket är när det börjas beställa in "shottar". Givetvis har jag testat att inte ta några shots och det funkar oftast en två gånger och sedan är man där pga grupptryck. Bland mina kompisar så har jag alltid varit den som har blivit fullast och har alltid haft stämpeln att inte riktigt kunna kontrollera drickandet.

Jag har många gånger funderat på att sluta med alkohol och jag kan vara nykter flera helger irad utan några problem. Sedan kan jag gå ut en gång, två gånger och tredje gången så är jag tillbaka utan något minne.

Det jag vill fråga är om ni har några tips på hur jag skall tänka? Vad jag kan göra?

..o höra ifrån dig ?!
Tack ?!
Lägga om kurs och göra en hållbar plan, låter som en härlig idé?!
Stor kram till dig och hoppas vi hörs mer framöver ?!!
/Fibblan ?.

Att inte tänka på det men det bubblar upp hela tiden. Det var så sjukt mycket blod att synen av det är svår att få bort.
Familj har varit där idag och han är väldigt konstig. Vet inte om han druckit eller om det är blodförlust.
Ska köra ut en sväng ikväll och kolla ihop med hans familj

Du är bra!!! Heja dig ??
Jag är inte lika duktig men tänker att jag ska bli ? måste lägga upp en plan hur den ska se ut o lägga om kurs igen!
Ta hand om dig o fortsätt lika bra som du gör nu!! Riktigt kul att se att det går så bra!! Kram kram

Tack Sisyfos. Sitter på jobbet nu, men var tvungen att gå in och skriva av mig ett par rader. Normalt hade jag nu längtat efter hemgång för att få ta den där första goa ölen. Känns tomt nu när det inte finns kvar. I mina svaga stunder denna dag har jag känt att detta går ju bara inte. inte dag för dag nu, snarare minut för minut.
Hinner inte mer än till dag 5 innan förhandlingen börjar.
Känns väldigt svårt att behöva ta hjälp, men funderar just nu mycket på AA. Dock så orolig för hur jag reagerar om man skulle stöta på någon man känner.

Lim .. Vet inte riktigt vad jag ska skriva .. Hela din situation, du är inte mer än människa.. det är mänskligt att bli ledsen arg frustrerad.. men du ska bara finna dig och ta och ta .. Det är Inte Ok längre och har aldrig varit det ... Så sorgligt vad alkoholen gör mot oss .. Vill skicka dig en Stor Varm kram och håller tummarna att din mardröm snart är över .. ????

Båda två! Man blir så impad och inspirerad!

Stor kram

Det kommer att bli bättre. Du vill ju, då kommer det att gå tillslut. Jättebra att du skriver här på forumet. Försök tänka att du skriver här varje dag som en dagbok. Det hjälper och folk peppar. Medicinering kanske inte funkat förr om du provat men annars är ju det en jättebra start?

Kram till dig!

....det går inte så bra. Det blev en aw i fredags som spårade ur (alltså ur dryckessynpunkt menar jag) mådde apdåligt på lördagen men skulle ju på tjejfest och efter några glas hade jag glömt att jag mådde dåligt. Mådde naturligtvis inget vidare igår söndag heller och inte idag. Har så fruktansvärt ont i kroppen, känns som hela jag är inflammerad. Besvikelsen på sig själv gör inte det hela bättre. Bestämde när jag blev medlem här att först och främst ska jag inte dricka alkohol hemma. Fester och utekvällar blir inte särskilt ofta nuförtiden (förutom helgen som var) Men vad jag har dragit för slutsats efter detta är att jag måste hålla mig borta helt från sammanhang där alkohol är inblandat åtminstone tills jag blivit stabil och stark. Idag är jag svag och ynklig... Hoppas allt är fint med dig! Tezzan

❤️❤️❤️ / mt

Det är några dagar sedan du startade din tråd och jag undrar så hur du har det idag. Det kan ta lite tid och skrivande innan en ny tråd får fart. Ditt inlägg berör och du är klok som söker stöd. Din rubrik talar om hur du mår. Du har nått vägs ende och vill ta steg för att förändra din situation. Du har redan börjat, du skriver här och du ser till att dina barn inte utsätts för en berusad förälder. Bra!

Många känner sig ensamma i den situation du beskriver och det kan vara svårt för omgivningen och en själv att förstå hur en relation kan förändras så drastiskt och det är tufft att komma till insikt med att det som en gång var inte längre är. Du beskriver det så uppriktigt när du säger att du inte är attraherad av din partner och att intimitet inte är möjligt. Våld, fysiskt som psykiskt hör inte ihop med kärlek. Det som sägs och görs under berusning påverkar naturligtvis också den nyktra relationen. Jag skulle vilja gå så långt att säga att det är en sund reaktion på en osund tillvaro. Du är klok som litar på dina reaktioner.

Hur tänker du nu, vad kan bli ett nästa steg för dig?

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vi tror dig. Du tror dig! Och det är mer viktigt än vad en del förmå förstå. Att leva med våld och eller hot om våld, såväl psykiskt och fysiskt kan påverka oss så pass mycket att vi börjar ifrågasätta verkligheten. Du har verkligen gjort ett klokt val som börjat berätta om hur du har det. Gissar att det nästan känns surrealistiskt att den man en gång velat älska nu är den som begår ett brott mot dig. Kanske har du redan fått rådet eller tagit steget att ringa Kvinnofridslinjen? De har öppet dygnet runt, 020 505050 och kan hjälpa dig att reda i dina tankar och kanske blir det då lättare att ta de beslut du behöver ta nu. Jag hoppas även att du fortsatt skriver här och får respons från övriga användare.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill bara titta in och säga att det märks att du tar ditt eget mående på allvar genom att göra annorlunda trots att det är svårt. Kan inte låta bli att undra hur du har det nu. Oavsett vad som hänt så får du gärna berätta hur det går för dig. Bara om det känns okej förstås.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhrigstödet

Varmt välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det låter som att du oroar dig för din partners alkoholvanor och kanske undrar vad du kan och vill göra nu? Om du berättar mer så ökar sannolikheten att andra ger dig respons. Ser att du skrivit lite mer i en annan tråd. Här är du inte ensam många med dig lever med någon som dricker på ett sätt som oroar. Du har tagit ett viktigt steg genom att skriva här och söka stöd.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har varit jobbig, med mycket tankar och känslor, jag har fått fundera och reflektera väldigt mycket.
Kom iaf fram till att det inte var själva alkoholen jag har sugen på utan ruset, flykten, jag ville helt enkelt bli packad så jag fick stänga av hjärnan ett tag.

Har varit fruktansvärt lättretlig också, men jag har sett till att gå ut på promenader för att lindra den värsta rastlösheten.
Och på nåt vis så här jag tagit mig igenom helgen, det känns som att jag är omtumlad av vetskapen att det är så här det är att vara alkolist...man måste lära sig att hitta sätt att ta sig igenom även dom svåra stunderna.
Jag är glad att jag har min terapeut att prata med, för tydligen så här jag ju mycket kvar att bearbeta, det är mycket känslor jag måste lära mig att hantera utan alkohol, och det är jag villig att göra.
Det har varit en väldigt jobbig vecka, men jag har lärt mig en hel del om mig själv och jag är glad att jag valde att hålla ut och inte ge efter för spriten.
Det är också skrämmande vilken makt a har även efter en längre tids nykterhet, hur den kan spela på ens känslor, och försöka få en att tro att bara man tar det där glaset så blir allt bättre.
Nej, jag är stolt över att vara nykter...och jag är stolt över att jag väljer att möta mina demoner utan bedövning..mmdet kommer att bli tufft och väldigt jobbigt, men i slutändan så kommer jag ut det här som en starkare och bättre människa.

Solen har stigit upp även denna dag, även om det är svårt tro..?. Gråmulet hos mig. Oavsett väder hos dig, önskar jag dig en fin måndag och en bra start på veckan?!
Kramar
/Fibblan ?.

Vill säga tack för din fina återkoppling i en anan tråd samtidigt som jag liksom skickar tillbaka den på volley. Vad är vi utan dig (och ni andra) som så generöst och naket skänker erfarenheter. Och sättet du gör det på! Compassion är ett ord som väcks i mig när jag tänker på dig.

Detta forum är verkligen en gåva som kan göra stor skillnad. Tack mt.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du undrar om någon tycker annorlunda, jag tycker som du men vill ändå skriva en rad. Hoppas det är okej.

Du håller på att ta ett tufft och viktigt beslut: Alkohol ska inte längre få skada dig! Det är förståligt att du är rädd nu men kanske också lite lättad? Du har satt ord på det, här och du är redo att ge dig själv en positiv förändring. Du resonerar så klokt när du skriver att du tar ett steg i taget och att du är beredd att låta vården göra det de är bra på.

Fortsätt gärna skriv här oavsett vilka beslut du tar nu. Du har varit här ett tag men jag passar på att säga varmt välkommen nu.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

för kloka ord och råd. Och passa på att berätta; när jag själv var i en destruktiv relation med min man var jag just den där professionella som hade så otroligt svårt att ta in att jag i min egen relation var den som behövde hjälp. Jag fick mycket bra hjälp här på forum, det sved många gånger för jag ville inte riktigt ’se’. Min man var aldrig våldsam mot mig men ett par gånger förekom materiellt våld. Psykiskt våld förekom ofta. I desperation och förtvivlan, men dock.
Jag trodde jag ’visste och kunde’ och den kunskapen finns kvar... men så oändligt mycket mer och helt annat har jag fått lära, på 12-stegsmöten och här.
Så - stort tack till hela Alkoholhjälpen och speciellt forum - min livlina under flera tunga år. / mt

Tack nu startar jag veckan med dina ord i ryggen ?❤️

Åååhh InteMera, har varit inne o läst dina inlägg o sett hur du kämpat fram o tillbaka med lägenheten. Men d verkar bli mer o mer permanent för er? Det glädjer mig samtidigt som d är tråkigt att din man inte inser....

Ja, jag håller verkligen tummarna för torpet. Nu va det en som skulle komma o kolla före, men ville inte den personen ha det så va d fritt fram för min del. Så håll tummarna så kanske d blir vårt ändå...d vore lite drömmen. Ett litet hus med trädgård, nära där vi bor nu men ändå lite på landet ?