Senaste kommentarerna i forumet

Ära tack och lov! Två snigefria arbetsdagar och jag har hunnit med alla måsten som legat i bakhuvudet och pockat på min uppmärksamhet. Och today is THE Day, när hen lämnar min arbetsplats. På måndag är jag permanent snigelfri ? Någon permanent ersättare han man inte lyckats skaka fram, men iaf en vikarie jag vet är duglig. Hen fyller absolut snigelns skor mycket bättre än snigeln själv, om än den formella behörigheten saknas. Yippi yey! Nu tar jag helg, med a-fri skumpa och kebabpizza ?

Två veckor i morgon! Älskar att räkna dagar och nya insikter. Såg en film igår, Rosa moln, på SVT.play. Handlade om en gravt alkoholiserad kille. Ingen särskilt bra film enligt mig men där nämnde de ”Rosa moln syndromet” som är en fas i nynykterheten där man känner sig oövervinnerlig och urstark. Googlade detta och hittade väldigt intressanta fakta https://www.safetynetrecovery.com/suffering-pink-cloud-syndrome/

Jag har tre gånger i mitt liv allvarligt tagit beslutet att aldrig dricka mer (som längst varade det i 8 månader). Jag har varit superhjältestark i början men varje gång har så småningom känslan av att problemet nog inte är så stort kommit smygande och så har jag börjat längta efter att vara normal, att inte sticka ut.

Den här gången är det annorlunda. Jag känner ett lugn och en klarare insikt om min A-allergi. Vet att jag trillar tillbaka på en tiondels sekund om jag tillåter mig ett glas vin.

Jag vill inte leva så. Vill inte ha ångesten och den förnedrande självkänslan som följer med som ett brev på posten. Vill inte ha den sönderhackade sömnen eller baksmällan.

Känner mig tacksam för mina återfall eftersom de hjälpt mig förstå. Att sväva på Rosa moln är härligt men jag ska vara varsam inför att de gråmulna dagarna också ska tas omhand. Uppdraget är bara att aldrig ta det första glaset. Det tänker jag fixa! /Sofia

PS. Alkoholfri IPA rocks!

Helg igen veckorna rullar på, inte mkt att skriva om men gör det iallafall.
Draken sover, väntar väl till alla dessa julfester som närmar sig.
Så jag laddar energi och kraft till dess.
Den här helgen är skum tycker jag, spöken och otyg skall firas med buller och bång.
Själv tänker jag mysa i soffan med godis och Netflix ?
Ha en fin helg med eller utan spöken// kram Strulan

Jag måste nog bekräfta dina farhågor. Vardagliga sysslor och inlärd kunskap automatiseras hos de flesta, men personer med autism (och annan NPF, ex ADD) har mycket svårare att automatisera och generalisera (applicera kunskap från ett sammanhang på ett annat). Det är därför batteriet dräneras så lätt och de behöver mycket mer återhämtning för att inte utveckla utmattningssyndrom.

Vad ska en göra med sitt liv... Något som känns meningsfullt utan att bli ett kall som slukar en med hull och hår... Jag tänker att 20 år som lärare har gett dig massvis med kompetens som kan användas i det privata näringslivet. Skickliga pedagoger behövs inom HR tex. Du kan ju annars gå tillbaka till Lärarhögskolan som yrkeslärare. Doktorera kanske? Eller bli studiecirkelledare? Eller du kan läsa till yrkesvägledare? Eller varför inte bli läromedelsförfattare? Testa att själv gå till en yrkesvägledare. Det är superintressant att gå igenom deras kartläggningar och samtal. Man får reda på massor om sig själv. De som läser till yrkesvägledare brukar söka med ljus och lykta efter någon att öva samtalsmodeller och kartläggningsmodeller på. Jag har varit en sådan försökskanin och fann det mycket givande. Kolla med något lärosäte nära dig.

Onykter när jag kom hem...barnen satt i soffan! Blev asförbannad så han gick ut, drack satan o kom in efter en halvtimme skitfull. Nu sitter han på övervåningen o kollar djurfilm med sonen....
Just nu vill jag bara att klockan ska bli så pass mkt att vi kan sova.....

Tänkte precis på dig faktiskt!
Underbart att du hittat en motivation för dig själv! Vad grym du är ?
Det är ju som du säger, varför straffa sig själv för att någon annan är en idiot?

Och vilken bra handläggare på fk!! En hjälpande hand i rätt stund är guld värt. Och du är värd den där hjälpande handen efter gårdagen!!
Kram ?

Så det kan gå...
Igår var en fruktansvärd dag. Var på ett läkarbesök och min läkare slog undan benen på mig helt och fullständigt. Situationen är lite för komplex för att jag ska orka förklara. Men jag gick iaf därifrån med ångest i kvadrat, tänkte att det här kan bara inte vara sant.
Naturligtvis var det första jag tänkte att jag skulle styra rakt mot systemet - Jag ska supa skallen av mig. Behöver en riktig drängfylla. Fy f-n vad jag är värd att trösta mig nu!
Men någonstans hörde jag också en liten röst som sa - Det räcker väl att han är en idiot, inte ska du straffa dig själv också genom att ge upp nykterheten? Och så tänkte jag på er här på forumet.
Över åtta veckor nykter och allt läsande och skrivande här har alltså gjort något mycket positivt för mig. Det har skapat en röst som säger emot tom ett "tvingande sug".

Men, vilken röst vinner i ett så överjä-ligt läge?

För att ge mig själv en tankefrist tog jag omvägen via gymmet. Sedan, på något sätt, lyckades jag faktiskt ta mig hem utan att handla. Satt hela kvällen hemma och kunde inte göra något annat än att stirra in i brasan och försöka andas och hantera ångesten. Med en kopp te i handen.

Idag fick jag ett samtal från Försäkringskassan. Min handläggare förklarade att hon pratat med min läkare och att hon inte förstod hur han tänkte och sa "Jag bad honom skriva ett tydligare intyg så att du kan få fortsatt hjälp, jag vet ju att du behöver det." !!!!!!
!!!!
En mycket oväntad hjälpande hand. Så tacksam för det!

Så tacksam även för er alla här på forumet. Ni anar inte hur mycket ni hjälpte mig igår, jag var för slagen för att ens orka gå in här, men jag tänkte på er.

TACK!

Idag gick jag förbi systemet utan problem. ???
Däremot blev det stor godispåse....
Så får det bli ibland??? lite substitut?

Ha en fin helg kära forumvänner ?
???

Så tråkigt att höra om dig och din man. Du borde ju verkligen få vara glad ända ut så som du kämpar.
Men det bästa är ju att du är alkoholfri ??? tänk att det funkar ju, hela 12 dagar idag ???

Sänder massa ?kramar och ett litet ?
?????????????

Jag vet inte hur jag ska ta mig vidare.... Är 37 år snart och jag sitter fast. Har sambo och 2 barn. Sitter hemma själv på helgkvällar och pimplar vin när jag vet att min sambo är ledig.
Jag dricker för att jag vill fly. Bort från verkligheten. Jag känner mig så ensam. Jag är bara lycklig när jag är med mina barn. Har inte några vänner direkt som jag umgås med. Har i princip isolerat mig från omvärlden och är bara med mina barn och tar hand om dem och hemmet. Känns som att jag inte har någon identitet längre. Att jag inte är värd någonting. Jag har alltid varit den där snälla som ställer upp på andra... Men jag får aldrig något tillbaka. Ingen har någonsin brytt sig om att ställa upp när jag behövt.
Jag har byggt upp stora tillitsproblem sen ungdomen. Allting har lett till den punkten jag är i idag. Håller mig för mig själv, säger alltid att allt bara är bra fast jag skriker inombords. På senaste tiden så känner jag ingen samhörighet med min sambo heller. Det känns som att jag får sköta allt här hemma. Han känns som ett tredje barn, en tonåring till som jag får plocka upp efter. Han har inte lagat mat här hemma på över 2 månader. Han kan få för sig att va duktig och dammsuga 1 gång i månaden. Han ville ha diskmaskin, men det är ändå jämt disk i vasken för det är ingen annan än jag som lägger skiten i maskin.... Jag orkar inte. Det är så mycket mer. Onlinespel från morgon till kväll när han är ledig från jobbet (de dagar är jag självklart nykter), när han egentligen borde va med familjen.
Så ja.... Jag längtar efter helgen varje vecka... Så jag kan sätta mig vid datorn när barnen somnat, ta på hörlurarna och öppna vinet. Sen njuter jag tills jag däckar. Dagen efter har jag ångest och ibland har jag minnesluckor för jag kommer inte ihåg hur jag tog mig till sängs. Och ibland händer det att jag tar en återställare dagen efter. En stor återställare som jag blir lika full på som kvällen innan... Känner mig så ensam och fast och snurrar i en ond cirkel.

Min väg till nykterhet är krokig och lång. Många omvägar och u-svängar. Men jag tänker ändå att jag är på rätt väg... på ett sätt. Jag har erkänt att jag har problem sen länge - vilket är första steget. Jag har försökt sluta och dra ner många gånger. Jag har reflekterat, läst böcker, lyssnat på podcasts och skrivit här. Jag har lyckats hålla mig helnykter 2 månader förra året vilket jag ändå är stolt över. Och nu senast så kommer jag tillbaka hit även om jag har druckit och fortsätter skriva och reflektera. Det är omöjligt för mig att se på alkoholen som något att annat än skit och leva med tanken att allt är frid och fröjd. Jag vet att det inte är så och därför är jag rätt säker på att någon gång är sista gången. Bubblan har spruckit sen länge men jag använder den ändå för att snabbt döva ångesten...

Men problemet är inte bara alkohol utan det runt omkring, det som får mig att dricka. Ångest, ensamhet, ilska och depression. Det är också något jag måste ta tag i men jag vet att alkoholen spelar stor roll i hur jag mår så om jag kan göra mig av med den blir det lättare att jobba på mig själv.

Tack, du har helt rätt. Ska inte köra några dumma dryckesrace för sådant. Ska jag dricka ska det vara för att jag vill och inte för att jag är förbannad. Känns bättre nu iallafall och hoppas och satsar på att vara nykter ikväll.

Försöker fortfarande sluta med a. Dricker sprit o vin dagligen sedan 20 år, nu har drt eskalerat. Flera försök har gått åt pipan, tvungen att besöka bolaget efter jobbet. Tycker att livet är tomt och innehållslöst, a hjälper att döva tristessen.
Är nu inne på 2 a nyktra dagen och undrar ska man få sån här feber o huvudvärk? Och ont i ögonen, men det beror väl på febern. Vill bara ligga kvar i sängen lediga dagar, men blir stressad av det, vet ju att jag har mycket att göra i hemmet och att jag behöver luft.
Det blir dåligt med mat, orkar inte laga och orkar inte äta.
Blir skrämd när jag ser hur länge ni som skriver här måste kämpa för att inte dricka

Är hon anledningen till varför du dricker? Eller blir det bara en orsak av kanske flera.
Lat - ja det kan man ju vara och förändra till det bättre.
Att bli kallad värdelös - det är hemskt och inte sant. Så säger man inte oavsett hur arg man är. Förstår att du blir ledsen och tappar modet - men låt inte hon bli anledningen till att du förstör det du uppnått hittills.
Håll dej på banan.

Jag tyckte oxå att min man inte var "en vanlig alkis", han självmedicinerade oxå, han var så "deprimerad". Å, det var så synd om honom som mådde så dåligt. Men resultatet blev ju det samma, han blev ett fullt och vidrigt as. Väldigt dålig medicin, kan jag se så här i efterhand. Det är nog ganska vanligt att tänka att ens partner inte är den där vanliga alkisen, men sanningen är kanske snarare att det är ganska ovanligt att folk super ner sig för att de mår bra och har kul. Då behövs det ju inte.

Tack för ditt meddelande Sofia.

Rutiner jag ändrat, bara några dagar än, är att äta mycket tidigare. Normalt brukar vi inte äta förrens ungarna gått och lagt sig, frugan framför teven och jag i köket. Det ger mig möjlighet att dricka ifred. Det gör även att jag är völdigt hungrig fram till jag äter och det innebör mycket kalorier från dryck och skräpmat. Detta kommer inte hålla för frugan då hon har sina egna problem, men jag kommer försöka satsa på detta. Det ger även tid över på kvällen efter att jag ätit, har jag väl ätit så är suget alltid borta.

Mitt största problem kvarstår dock och vad jag än gör så kommer jag inte ifrån det. Min fru kan inte hantera stress, är kontrollfreak och perfektionist. Detta leder till att hon konstant bråkar och skriker. Vi kom överens om att hon måste skärpa sig och att jag skärper mig med drickandet, men hon har redan haft flertalet utbrott. Det jobbiga är att nör jag är nykter hanterar jag det inte, eller jo det gör jag men jag föraktar henne. Jag försöker gång på gång förklara att hon måste skörpa sig men det är tydligen bara jag som överreagerar, men att bli kallar lat och värdelös tycker jag sjölv inte är särskilt kul. Jaja, få se var detta leder som sagt. Kanske dricker ikväll, hoppas verkligen inte, men igen efter hennes senaste utbrott är jag mentalt nere på botten igen.

Hej JoYo! Det låter som att du har en mental öppning för att kanske dricka ikväll, men samtidigt så arbetar du också förebyggande under dagen - du tänker minimera stressen under dagen för att ta bort en riskfaktor för att dricka. Verkligen en klok plan! Det går ju att skjuta på tankarna på om du ska dricka eller inte, en stund i taget. En strategi som fungerar för en del är att vänta 15-20 minuter när man känner ett sug att dricka, att ge sig själv lite betänketid.
Varma hälsningar med hopp om en skön helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Wow.. tänk att sluta dricka A för ca 4 månader sedan har tagit mig hit. Jag vet inte om jag är mycket lyckligare, men medveten på et annat sätt. Det känns som att jag är på väg att hitta motivationen till självacceptans och är öppen för att finna de rätta valen för mig, så jag kan fördela min energi bäst, så jag mår bra varje dag, så jag orkar vara semi-normal.

Jag har aldrig trott att det kunde vara en vardag för mig, har alltid sett mig som en mindre människa, som en lat person, som en person som saknar något, saknar motivation, som inte bryr sig om andra. Saken är ju den at jag börjar upptäcka att allt det nästan är precis tvärt om.

Jag har kämpat som ett djur för att ses som normal, hittat på strategier för att få vardagen att funka, druckit A för att stänga av hjärnan, för att orka vara social. På ett helt annat plan än andra, inte bättre eller sämre, men dumdristigt ändock.

Jag behöver tydliga ramar, rutiner som måste följas för att må bra. Det har jag nog alltid vetat, men är samtidigt en impulsiv person som har svårt att göra saker som inte faller mig i smaken. Det behöver jag hjälp med. Att spara min energi och bara göra det absolut nödvändiga. Tillåta mig själv att ta det lugnt, vilket jag redan gör, men också att jag verkligen inte känner skam och ledsamhet kring det. När folk frågar vad man gjorde förra helgen hittar jag ofta på något bara för att det verkar konstigt att varenda helg säga att man suttit hemma och tittat in i väggen i princip. Inte orkat laga mat, inte orkat duscha, inte orkat tvätta... Orkar oftast ha det iordning hemma, men ibland blir det övermäktigt, exempelvis om man varit ute och rest så kan det ta veckor innan jag orkar packa upp. Under tiden tillåts allt annat också att vara stökigt. Men det är inte värst, värst är att jag inte kan laga mat - det är en sån pärs, och diska... ja det är nästan ännu värre. Det kommer inte naturligt. Måste peppa mig själv i timmar bara för att diska i 15 minuter - det är ju sjukt ju! Ännu knäppare är ju att jag inte har insett hur knäppt detta är innan, eller jag har inte ens reflekterat kring det. Om jag trott något så är det att jag bara är lat och saknar motivation i livet om jag själv inte får någon vinning utav det.

Om livet bara kunde snabba på lite så skulle jag just nu uppskatta det. Vill att den här utredningen drar igång, vill få renoveringen klar och vill flytta så jag får mer tid till återhämtning, närmre till jobbet, närmre till min hund och mina päron. Där kan jag få mer stöttning med det alldagliga. Inte lika mycket stress och saker som ligger vilande.

Snart är höstlovet slut och jag känner mig inte utvilad för fem öre, tänker för mycket, vet att jag måste sluta, vet att ajg inte ska läsa saker som får mig att fundera. Men jag har ingen kontroll. Vill bara stänga av, vill ha en engångsfylla. Men det finns ju ingen sån. En gång är den första gången av många gånger - inte "ingen gång".

Så väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka göra mindfullness men det är ju så jävla svårt. Får ingen ro i kroppen.

Hej Hel! Ditt senaste inlägg andas besvikelse och självförebråelser. Inte konstigt, du hade önskat att kunna lägga ännu en nykter dag bakom dig och nu blev det inte så. Däremot går det ju också att se det utifrån andra perspektiv - du kanske hade druckit mer än tre glas om du inte hade den viljan som du ändå har att göra en stor förändring? Kanske är det inte just den riktigt sanna viljan som saknas, utan alternativa strategier för att hantera stressiga situationer t.ex.? Man kan ju också se det här tillfället som en chans att lära, om t.ex. just stress är en trigger för dig att dricka, så är ju det något väldigt bra att vara medveten om för att minimera framtida risker. Hur tänker du kring det?
Varma hälsningar med hopp om en lugnare helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det låter som att du verkligen är på gång nu, härligt!

Här kan du hitta mer information och anmäla dig till programmet: https://alkoholhjalpen.se/programmet

Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Ensam1984! Vilken spännande process du är inne i just nu. Du reflekterar mycket över hur du fungerar och jag tänker att det också är en väg till ökad självacceptans och ökad självmedkänsla. Jag tänker på det du tar upp - att medvetet behöva tänka igenom sånt som andra kanske bara gör helt på autopilot samtidigt som de dagdrömmer eller planerar något annat, låter som att det måste ta en hel del energi av dig varje dag. Svårt för andra att förstå, sånt som t.ex. för din mamma "bara är att göra" som faktiskt inte är "bara att göra" för dig. Kanske kan det leda till att du tillåter dig själv att få vara trött och att prioritera återhämtning, ju mer du förstår om dina egna utmaningar. Det är ju annars lätt att bara jämföra sig med vad "alla andra" verkar klara och slå hårt på sig själv om man inte hänger med, utan att tänka på att man kan ha helt olika förutsättningar.
Här är du alltid välkommen och accepterad som du är, trött eller pigg, med eller utan autopilot! :)
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jaha... fredag... igår kväll var suget starkt och jag bestämde mig för att dricka ikväll...
Imorse vaknade jag så glad över att må bra! Nykter.
Ikväll ska mannen ut på AW. Jag och barnen ska ha fredagsmys. Jag vill inte smyga undan alkohol. Är rädd för stressen som kommer när kvällen närmar sig. Alko-stressen.
Men känslan att övervinna kvällarna och vakna pigg på morgonen är oslagbar. Tänk om jag vinner ikväll? Jag orkar inte tänka på det just nu. Ska inte stressa under dagen för att inte ha en orsak till drickandet.

Dagen som började så bra igår slutade med 3 glas vin. Kände att texten förlorade sin positiva och kraftfulla verkan vartefter dagen gick. Stressad av förberedelser inför helgen. Så jävla ynkligt!
Jag har verkligen inte fått fatt på den riktigt sanna viljan än, ger ju upp direkt, hur många löften jag än givit. Tomma löften. Är så besviken på mig själv idag.

Västligvind - tack för fina ord?!
Och bra jobbat för din del också ?! Du vänder och vrider och funderar på vad som blir bäst, och snart ligger det på plats..?

Jag är verkligen på väg mot ngt fantastiskt..?.
men nu rinner tårarna dock..?

Det som haltar och som gör mig så ledsen är att det är så jobbigt mellan mig och min man..?..men jag känner inte att jag kan skriva om det här. Känner mig inte anonym nog, typ. Har valt att berätta för några få. Och de några få skulle förstå direkt om de läste här. Förstår att det förmodligen är långsökta tankebanor..men det känns liksom för privat på ngt vis.. och jag känner att jag tidigare redan skrivit det jag kan av det.
Sjukt. Eftersom jag redan delat med mig så mkt av mitt innersta, sedan jag skaffade mitt inlog här..
Känner mig ensam, utelämnad på ngt vis och väldigt sårbar..
Hursomhelst, så lovar jag mig nykterhet idag, vad som än händer ?.

Nu har det varit några dagar med mer energi och så länge jag håller fokus på barnen och glädjen över nykterheten, så går det bra. Men eftersom det andra ligger där och lurar, så poppar det gärna upp när det blir en stund över..
En nykter dag blir det iaf.
Kram
/Fibblan ?.