Senaste kommentarerna i forumet

Så här tänker jag. Det är inte okej att barn ska bo tillsammans med missbrukande föräldrar, sambo etc. Jag hade nog berättat för tolvåringen om din sambos alkoholproblem och att detta ofta skapar ilska så det blir begripligt. Även berättat att han just nu genomgår behandling, mrn även säga att om han inte blir nykter så kommer ni inte länge att bo tillsammans utan du skaffar ett eget boende. Mitt sätt att se på det.

Javelin ❤️

Har läst din tråd och känner så med dig. Jag har inte varit med om samma smärta som du men jag känner igen självplågandet. Speciellt delen med att du gillar att promenera i oväder. Jag är exakt likadan!

Hoppas på att du får lite frid och andrum emellanåt. Förstår att du har det kämpigt nu så ta inte detta på fel sätt. Men har du någon hobby eller något du gillar att göra, något som man är så fokuserad på så man glömmer omvärlden lite? I mina svåraste ångestanfall så tvingar jag mig själv att ex rita, sticka mm så händerna blir upptagna. Ångesten brukar klinga av då. Och man försvinner in i sin egen värld för en stund.

Ta hand om dig ❤️

Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att vi inte vore så anonyma. Jag skulle så gärna vilja presentera dig för min svåger... En helt underbar kille, med ett tilltalande yttre (ifall man delar min smak). Han har också gett upp hoppet om tvåsamhet och familj. Liksom i ditt fall så har han ASD-tendenser. Han är 40 nu och har samlat självförtroende och social förmåga nog att ge sig ut i dating-svängen. Men han hittar liksom aldrig rätt. De kvinnor som har mognad och djup har redan egna, rätt stora barn, och vill inte ha fler. De som är öppna för familjebildning är unga och beter sig och tänker därefter. Det skär sig. Han jobbar liksom du med människor i en slags stöttande, terapeutisk roll. Jag misstänker dessutom att ni bor i samma region av Sverige.

Dina preferenser vad gäller fritid skriver jag under på. Slasa runt hemma i myskläderna och läsa böcker klår alla socialt betonade aktiviteter. När jag var hemma med småungar (hemmafru utomlands) orkade jag umgås med vänner. Efter att jag började jobba heltid igen då vi återvände till Sverige har jag prioriterat bort det till förmån för återhämtning. De flesta vänner jag har i Sverige jobbar också inom samma bransch, och vi känner alla likadant, så jag är fri från den där bilden av att jag ”borde” känna/vara på något annat vis. Jag njuter av det jag njuter av, och så är det med den saken. Mitt måtto - om det känns rätt är det inte fel ? kram på dig!

Strulan, att börja med ekonomi, gå vidare till världfred, epokalyps, epidemi och svält, därifrån till hypokondri å hela släktens vägnar, med ond bråd död som enda möjliga utfall... Yes, det är mina orosnätter i ett nötskal... Jag ställer inte upp på det längre. Nog är nog. Katastrofer (såväl inbillade som verkliga) hanteras dagtid från och med nu ? Kram

Där sa du nåt Dee! Jag har ett tyngdtäcke som jag plockade bort under sommaren. Det ska jag jaga fram igen ?

Ensam, det är så sant, allt går att lösa. Jag pratade med min man om saken och han hade redan en hållbar plan, som han stakat ut med hjälp av svärfar. Jag har inte riktigt vant mig vid att maken är såpass frisk nu att det går att involvera honom i de stora, jobbiga frågorna, än mindre att han skulle hantera dem på eget bevåg... Det har varit rätt många år när jag tassat på tå och inte vågat lägga sten på börda för honom. Den här situationen blir löst nu, efter fem års ständigt malande oro. Vi tar oss ur med en stor ekonomisk smäll i solar plexus. Men görbart. Och sen är den oron borta för evigt.

Hej!

Vad bra att du kom hit till oss! ?
Här finns massor av kunniga och erfarna människor som gärna hjälper till!
Jag är bara inne på 4 veckors nykterhet så är fortfarande grön när det gäller det.
Vi är många (mig själv ink) som dricker tills det inte går mer. Fast man lovat sig själv innan. Det är som att allt man vet och lärt sig flyger ut ur fönstret efter första glaset.

Du är inte ensam ❤️

Vilken bra insikt du fick av ditt Fredagshaveri och tog tag i ditt supande. Det gäller att vara på sin vakt när alkohol hjärnan vill ha mer gift. Jag hoppas du får uppleva många nyktra helger utan ångest framöver. En dag i taget ?

Vad tråkigt att höra om din relation ? Som du vet är det inte på topp här heller.. Och ja, visst känns det olustigt om att man ska ta upp detaljer. Jag håller med dig där. Känns inte så anonymt.

Hoppas det löser sig för er! ?❤️
Och grattis till dina två veckor! Underbart att höra!

Kram

Stort, Fibblan! Nu är du på gång! Bara att upprepa varje dag, om och om igen. ??????

4 veckor!
Idag är det fyra veckor och nu i veckan kommer det vara 30 dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle klara det så här långt.

Jag har vacklat. Speciellt i veckan, helgen har varit tuff. Men det gick! ?

En sak jag tänkte på. Det var ju röd dag i går, alltså systemet var stängt. Men jag tänkte inte ens på det. Normalt sett hade jag bunkrat på fredagen inför helgen. Man vill ju inte stå tomhänt liksom ? Men denna gången så tänkte jag inte på det föränn en bekant sa till mig "Åh nej! Det är ju röd dag idag och systemet är stängt!" Så himla befriande!

När jag tittar i min kalender nu så är helgerna bokade med roliga aktiviteter. Saker på morgonen. Om jag tittar tillbaka så är alla helger tomma i kalendern. Jag var ju alltid bakfull på lördag och söndag. En underbar förändring!

Det är en grå söndag ute idag. Men jag är min egen sol just nu!

Tack till alla er som stöttar mig och är med mig på vägen här inne. Utan er hade det aldrig gått ??

Önskar er alla en nykter och fri dag ❤️

när jag bestämt mig.

Denna månaden som är nu kommer all fokus bara ligga på mig, vad är bäst för mig. Typ en månad "selfcare", jag är lite skraj för att jag ska känna mig ensam.
Att ofrivilligt vara själv är nog en av de värsta sakerna jag vet, men jag kanske borde lägga mer fokus denna månaden på mina vänner och inte nya kontakter.
Jag vill lägga mer träning på gym också, för än så länge har jag inte vågat gå dit själv. Det ska jag nästa vecka, fasten det är läskigt. De har bastu där och det blir najs.

Jag ska lägga fortsatt fokus på sömn, fasten den faktiskt fungerar (TA I TRÄ!!!) och jag somnar vid 22-23 varje kväll. Det är så jävla skönt så jag blir typ rörd när jag tänker på det att sömnen fungerar. Tack Melantonin <3
Fortsatt fokus kommer även ske på ekonomi, det är sedan länge. Jag har sparat ihop mer än hälften av mitt första mål. Det gör mig genuint stolt. Jag har slutat köpa så mycket onödiga saker. som typ Celcius, lunch ute och cigg.
Har fortfarande inte släppt idén om att åka själv till ett annat land och lära mig att surfa.Jag vill våga göra det. Jag vill ha råd att kunna välja det.

Igår gick jag långpromenad med vovven vid vattnet, läste klart en bok och käkade godis. Tänkte köra ev Copy paste på igår till idag ^^
Så nu har jag packat ner kaffet i en termos, lagt ner en chokladboll (bara till mig själv ?) och ska gå en långlång promenix.

Och självklart är Alkohol ej med i någon beräkning kommande månad, ska bli jätteskönt.
Kanske borde gå till barnmorskan i början av Dec för att se om mitt blodtryck är normal. För vet ni vad? jag har inte rökt på över en månad nu, för jag har slutat på riktigt.
Jag vill ha mina pringar.... jag vill så gärna gärna gärna ha dem. En månad fokus borde kunna lägga mig i rätt riktning.

Många tankar som vanligt. Men ändå ett lugn och ett fokus som kommit tillbaka efter några dagars vila.
Jag gjorde rätt med att ta några mentala dagar fritt från stress och arbete.

Fridens ?

Hur har ni gjort? Vi har inte levt tillsammans så länge, jag hade 2 barn sedan tidigare. Jättebra relation till barnens far och mina pojkar gillar min man. Han har inte supit inför dom men hans ilska är inte ok och det är den som är riktad mot mig. Och som alla säger, dom känner det på sig... Min oro och att jag inte orkar. Igår konstig diskussion, ser i blicken på min 12 åring, frågetecken. Jag som mamma fångar upp situationen, så det är "bra" men jag vet inte hur mycket jag kan säga. Min man går en 12 veckors behandling, hans barn är här och den är så dysfunktionell så hela jag skriker nej...

Grattis till nyktra dagar och fina beslut.
Det är tungt att läsa om hur du har det. "Dödfödda jävla spritfälla" är rätt på pricken hur jag skulle beskrivit mitt tidigare äktenskap i perioder. Känner desperationen och frustrationen komma krypande.
Fantastiskt att du orkar se dig själv och din egen vilja. Har du andra runt omkring dig som kan se dig i din utveckling? Jag tänker att du behöver uppmuntran och stöd att stå fast vid ditt beslut och din förändring. Du kommer ju inte få det från honom, han är inte redo att se sig själv.
Du är så klok och stark. Du behöver all kraft och utrymme till dig själv, växa in i den personen du vill vara. Om inte han kan följa med kommer du få hantera det också. Men nu är det du som gäller.
Kram och pepp och styrka!

Min erfarenhet är att när män inte kan sätta ord på sin ångest får dom ont. Precis som du skrivet, dom känner att något är fel men vet kanske inte ens själv att det är ångest. I samband med alkohol som också sövas ångest så kanske det är så det är. Min man sjäkvmedicinerar

Så är min hela tiden, för mig är inte supande det värsta utan det är hans ilska. Vet inte vad det beror på, men nu går han 12 stegs programmet så jag hoppas det lindrar. Men det är absolut inte ok, och jag funderar också på att lämna

Eller är det imorgon..?, lite förvirrande med min app, den slår över till ny dag på kvällen. Så ikväll vid kl.18 har jag kammit in dessa dagar och VECKOR, till min samling?! Känns fint att kunna säga veckor i plural?!
Ha en fin dag ni alla!
Oavsett vad denna dag bär med sig så blir den nykter?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Grattis till 3 månader, avskyr ju ordet grattis i detta sammanhang för det ger inte dig tillräckligt kredd för ditt jobb. Det är ordet för att fira något som kommit av sig själv. Men i det svenska språket finns inget bra ord att använda - starkt jobbat, grym du är - är ju vettiga men inte firande nog för att visa hur jädra häftigt och avundsvärt det är.

Och vad kul att höra att du kommer över till oss i "Det vidare livet" vid 100 dagar. Jag hade precis samma mål. Det är betydligt lugnare i den tråden, men på något sett så fick jag ett lugn efter 100 dagar. Hade panik precis före men efter har allt gått som på räls - med A iallafall :)

Var på en födelsedagsfest i fredags. Hade druckit en del hemma under dagen innan jag gick dit. Väl där så tog jag en öl men sedan började stora bjudkalaset med snapsar och whisky från alla håll och jag sa förstås inte nej. Det slutade med att två kompisar fick leda mig hem då jag inte klarade att gå själv. Lördagsmorgonen inleddes med sedvanlig ångest, men jag tog i alla fall beslutet att ansluta mig till Alkoholhjälpen plus att jag tog kontakt med min vårdcentral. Nu har nog konsumerat min livsranson av alkohol?

Eller är det imorgon..?, lite förvirrande med min app, den slår över till ny dag på kvällen. Så ikväll vid kl.18 har jag kammit in dessa dagar och VECKOR, till min samling?! Känns fint att kunna säga veckor i plural?!
Ha en fin dag ni alla!
Oavsett vad denna dag bär med sig så blir den nykter?!
Stor kram
/Fibblan ?.

Men är det inte "att ha ett liv" om man har volvo, vovve och villa?

Såklart lade jag dessa i fel ordning också bara för att jag är så långt borta från det.

Men seriöst, personer som säger sådant, som säger nedvärderande och integritetskränkande "iakttagelser" som dessa ser eller anser så ligger det stora problemet hos dem. Så här är det (enligt mig - allvetande ;) ) - det är de som säger sådant, som infinner sig i normen, som är "normala" som inte vågat tänka utanför boxen. Som inte varit starka nog i sig själva att gå utanför normen. Att verkligen känns vad som är rätt för dem, och inte rätt för dem utifrån vad alla andra har, gör, anser.

Älskar själv att tänka kring sånt här. Självklart finns det inget universalt svar, det finns säkert dem som vill ha vvv och valt det av egen fri vilja, som ett väl underbyggt val, men troligtvis inte de flesta.

Som den person jag är så hade jag nog frågat den bekanta - "Vad har du för liv?" och ifrågasatt varför denna personen som jag antar har ställt in sig i den normativa samhällsstrukturen, har valt som den har gjort. Fräcka människor ska sättas dit!

Det känns som jag inte varit inne och skrivit hos dig på evigheter. Vad glad jag blir för din skull att den där nedrans snigeln har flytt sin kos nu.

Det där med att vakna mitt i natten och tänka på något som tynger låter superjobbigt, men som du skriver så hanterar du det så himla bra. Nu vet jag inte hur situationen är, men allt går att lösa, det gäller bara att läsa på, finna strategier och så kan man tydligen be om hjälp också ;) Det gäller ju faktiskt alla delar i livet, inte bara sluta dricka, sjukdomar och funktionsnedsättningar utan även ekonomi och allmänt mående. Men det där vet du bättre än mig finaste Mirabelle.

Och grattis förresten till 5 månader, det är ju toklångt ju. Själv blev det 4 månader just i dag. Borde ju firas! Utan A såklart :)

Låter som en väldigt trevlig kväll!
Bra jobbat??!
Skön söndag till dig med!
Kram
/Fibblan ?.

Har sökt hjälp - det är just därför jag är så förvirrad. ”The pregnancy principle” funkar i mitt fall, men kan inte se det som en lek/något applicerbart då det inte är sant. Det funkar för att jag måste behandla mig själv på ett annat sätt än andra, men samtidigt känns det fånigt att sätta = tecken mellan graviditet och nykterhet. Men jag förstår avsikten och tanken är inte att sätta = mellan dem utan att nyttja den enas privilegie för den andras framgång. Jaja... problemet just nu är inte A, som sagts innan så är A mitt absolut minsta problem någonsin just nu. Att inte dricka har aldrig varit så enkelt. Det känns som att om jag skulle dricka så skulle jag nog hoppa från balkongen (har inga självmordstankar överhuvudtaget, ser konstigt nog ljusare på framtiden nu än jag någonsin kanske har gjort).

Har inte gått in i väggen, är inte där ännu. Men glömmer saker som jag alltid kommit ihåg förut. Min förmåga att kunna rabbla upp och gå in i mitt mentala bibliotek och hämta upp fakta är sämre än förut och fakta fastnar inte, jag känner mig osäker i mitt kunnande och vetande som jag aldrig upplevt. Jag har beskrivits som en uppslagsbok förr, men nu känner jag mig mer som Wikipedia (inte en säker källa).

Det där med att se ljusare på sin framtid. samtidigt som jag känner att jag vet ju ingenting ännu och lever bara i en bubbla - så vet jag innerst inne att det är ASD. ALLT talar för det. Så om jag skulle förutsätta med min någorlunda logiska hjärna att jag skulle få den diagnosen. vad skulle så förändras? Ingenting runtomkring mig, jobbet är lika jobbigt, människor är lika högljudda och ointressanta över lag (eller jag kan inte relatera till dem om vi ska vara helt ärliga), jag behöver lika mycket återhämtning och känner mig säkerligen fortfarande inte så ensam som alla andra ser mig som.

För det är just det, ibland känner jag mig väldigt ensam, men det är bara när jag tittar på hur alla andra har det. Sällan känner jag själv att jag är så ensam som andra kan se att jag är. Att inte göra någonting - att kika på serier, drälla omkring hemma i lägenheten utan några måsten är det bästa jag vet i hela världen. Det toppar en bra diskussion, en drag-show, hänga med bra vänner, gå i skogen - ja allt. Det vet jag att man inte kan säga rakt ut till vem som helst, men det är sanningen.

Men vad kan då förändras? Jo, jag kommer få ett svar - ett svar på varför jag är som jag är. Att jag inte själv helt valt att försätta mig i situationen jag är i. Inte för att jag sitter i en dålig situation, men jag sitter kanske inte i en ultimat situation heller - eller jag vet inte? Det som tynger mig mest är 2 saker.

No 1 jag har inte kapaciteten att orka med allt som förväntas av mig, som samhället har bestämt att alla ska kunna klara av - såsom att jobba, städa, laga mat, diska, umgås med vänner, ha familj, ha hobbys osv. Jag orkar bara med ett par av dessa, de jag klarar av gör jag jättebra - i mitt fall jobbet. Några av de andra såsom laga mat, diska, städa gör jag inte så mycket som jag borde, men det stör och andra sidan ingen annan än mig själv. Fast det stör mig ofantligt mycket då jag samtidigt är perfektionist uti fingerspetsarna. Vänner är jobbigt då det tar för mycket energi och det tar alltid mer energi än det ger (tyvärr). Jo det är trevligt för stunden men sällan särskilt kul, mer ett socialt måste. På tal om ordet "trevligt" så har jag alltid påstått att ordet egentligen betyder "ok, men inte särskilt kul" för när folk säger att något är trevligt så använder de just det ordet och inte kul, roligt, inspirerande, spännande osv. trevligt är ordet man använder för att inte vara oartig när man talar om en person eller situation där det inte är läge att säga hela sanningen. Har haft denna idé hela mitt liv, fråga mig inte var den kommer ifrån - observation?

No 2 att jag inte kommer finna kärleken. Har alltid känt att jag kommer vara ensam, att jag aldrig kommer få barn. Detta är ju väldigt utmärkande men jag berättade det aldrig för någon utan förutsatte att jag kände så här för att jag har så dålig självkänsla. Som Sundström sjunger: "om någon skulle älska mig och tycka jag var bra.. då är han en idiot som inte är nånting o ha". Detta stämmer såklart också, men när jag funderar på förhållanden, uppvaktning, ja pojkar och män så har jag aldrig kunnat läsa av signaler. Jag har ingen radar alls. har fått reda på senare att vissa tyckte om mig men jag hade ingen aning, kanske inte ens visste vilka personerna var. Har aldrig kunnat prata med killar såsom man ska heller, ja, förutom när jag var full såklart - eller så var de också så fulla att ingen brydde sig.

Har ju snackat med en kille ett tag via messenger. Han verkar vara en så fin kille, men jag är absolut livrädd för att träffa honom. Dels för att jag ser ut som skit och han förtjänar att gå på dejt med någon som inte ser ut så här. Är så rädd för att jag inte kan läsa signalerna, att jag blir besviken, att han inte känner igen mig från mitt skrivande. Jag vill absolut inte gå på dejt med någon bara för sakens skull, jag vill gå för att se om det kan vara något mer. Mn just den där grejen "mer" är jättejobbig. Hur vet man det liksom? Jag vill ju bara fråga rakt ut men så gör man ju inte. Men det känns även jobbigt för att jag inte gjort något sådant på så länge, har inte ork att hålla masken och vara den perfekta värdinnan. Att vara den som tillfredsställer alla behov och vänder ut och in på mig för att ses perfekt. Är så trött på skådespelet. Men om man visar sitt "riktiga jag", det går ju inte :( Dels för att det inte är gott nog för något och dels för jag vet ju inte vem det är.

Jag vet när jag läser detta att det låter konstigt och andra skulle säga - det stämmer inte. Men i min värld (älskar det uttrycket) så är det den ultimata sanningen. Tänk er själva - att ni har känt så här hela ert liv, det är lika normalt som att ha ost på smörgåsen varje morgon. Så är detta för mig. Jag - ovärdig, oälskbar, orelaterbar, ointressant

Jag hoppas verkligen inte att någon läser detta, för det är bara ett rabblande av sånt som infinner sig i mitt huvud nu. Ibland är det som att man blir obsessed och bara måste skriva ner allt som är därinne. Och så länge det är för mig och inte för någon annan - så känns det bra.

Har länge vetat att jag är speciell och kanske till och med medryckande på ett ytligt plan, men att jag inte kan relatera och inte släpper in andra på ett djupare plan. Jag vet faktiskt inte hur man gör. Hur man relaterar till andra människor om det inte finns tydliga regler och struktur för samtalet/diskussionen. Har finderat på tidigare vänner jag haft, har inte blivit osams med dem men man har växt ifrån varandra eller så har de flyttat så man tappat kontakten. Jag är så vansinnigt nyfiken att se hur dessa personer såg mig som person. Inte för att få en egoboost,utan för att se om de såg mina ASD-tendenser, eller om jag verkligen är en så bra skådespelare som jag vill tro att jag är. För jag vet att detta låter knäppt, och har hela mitt liv haft lite av ett gudskomplex, men jag vill tro att jag lurat världen om hur normal och interlektuell jag är hela mitt jävla liv.

Tror i ärlighetens namn att jag blivit så bra på det pga. alla serier jag sett, och speciellt strategiska dokumentärserier (dokusåpor), där personer manipulerar varandra. Att se andra personer skådespela när de manipulerar, iakta kroppsspråk, samtalston osv. Bara att observera - det har ajg alltid älskat. Kunde sitta i timmar när jag var yngre och typ kika på live-feed av big brother, bara för att se folk göra vardagliga saker och ha vardagliga samtal. Tror att jag lärde mig sjukt mycket från det. Vem sa att dokusåpor bara var skräp!? ;)

Nu måste jag sluta rabbla. Har glömt vad meningen var med detta.. meningen är att det inte finns någon mening (ja, förutom denna mening då ;) )

För att återgå till just detta forums identitet - A.

Väljer att inte dricka i dag - firar 4 månader i dag som nykter och tänker fortsätta så :)

Det känns jättehärligt att komma över till denna tråd. Tack för fint välkomnande Mirabelle G S. Fina Lisa, du kommer när du är redo och vi väntar på dig såklart.

Jag har haft några fina dagar med barnbarnen, dotter och lillasyster. På kvällarna har jag bjudit på egengjord Kombucha, alkholfritt bubbel, bubbelvatten och Brewdog Raspberry Blitz 0,5% (från systemet). Jag har lagt focus på mat och dukning för att förhöja stämningen. Jag erbjöd alko öl och syrran valde en 3,5 men dottern alkoholfritt.

Det är så märkligt. Sen min mamma gick bort kan jag ibland känna mig gammal och känna mig som henne. I början blev jag illa till mods men nu börjar jag vänja mig. Jag antar att en del av det är jag är hemma hos pappa och sitter i hennes fåtölj. Gör de vardagliga sakerna i deras hem, så som hon gjorde förr, innan alkoholen sabbade hennes hjärna och hennes kropp. Jag är så tacksam att jag lyckats sluta med alkohol. Min framtid ser så mycket ljusare ut och jag hoppas att jag får massor av friska år som gammal.

Jag berättar om mina tankar för min dotter. Jag vill att hon inte ska känna skam om hon en dag behöver/vill ta samma beslut. Om jag inte kännes skam och skuld och vi samtalar, kan det vara en hjälp för henne att se riskerna och känna igen dem. Vi har båda följt min mammas missbruk tills hon dog, så det är lätt för oss att vara ärliga mot varandra.

Det som var otäckt denna gång var att han försökte hindra mig, ifrån att lämna lägenheten.