Senaste kommentarerna i forumet

Sugen i går kväll också. Botades med salta jordnötter så småningom. Minns ni min oöppnade flaska vin som står i skafferiet? Jag tror det är den som spökar. Jag ger er som sa "HÄLL UT DEN!" alla rätt. Jag ska bjuda på den i kväll. Efter det ska det minsann inte finnas något vin i mitt skafferi på ett väldigt långt tag. Alldeles för riskabelt just nu. Precis som ni sa. När det gått ett år av nykterhet kanske jag kan prova igen. I fortsättningen får vindrickare ta med sig eget vin när de kommer hit. OCH ta med sig eventuella rester hem igen. Varför fungerade det att sitta i karantän i Spanien i ett hus fullt av vin? Förmodligen för att det inte var mitt vin. Det vinet hörde liksom inte till mig. Men, det betyder inte att jag själv kan ha vin i MITT skafferi. Lärdom.

Blev inte väckt i dag men är tidigt uppe ändå. Vaknar till ännu en fantastiskt vacker morgon. Utvilad, klar i skallen. Jag kan möta mina barn med ärlighet och vara tillgänglig för dem till 1000 procent. UNDERBART!

Ställde in mitt jympapass i går enligt råd från stresshanteringsproffsen. Svårt för mig att acceptera. Egentligen skulle jag ju ha haft den där känslan av att vara genomtränad och lite stel här och där i dag. Den känslan saknar jag nu. Målet är att jag ska bli piggare av att inte träna så hårt. Men att leva med en känsla av otillfredsställelse är ju inte heller kul. Detta kallades för ett experiment under en vecka. Får se om jag klarar det.

Tack Rosa, Andrahalvlek och Se klart för era kommentarer! Kanske AA online blir världens hit! I kölvattnet av Corona, men även för alla oss som har svårt att ta oss till möten eller som hellre dör i alkoholism än visar vår nuna IRL.

Kram!

Jag är här och läser lite och vill tacka dig? för ett inlägg du gjort när jag hade det kämpigt.Dina ord träffade med kraft.Det betyder mycket.Så fint att du gav den meningen till mig.Kram Pilla

Jag har också en topp 3-lista med fyllesynder som jag tänker köra på repeat i skallen om Alkoholdjävulen kommer på besök. Har inte hänt än faktiskt. Hen blir säkert avskräckt bara av vetskapen att listan finns ?

Tänker lite likadant. Just nu är det så mycket vi inte kan påverka eller ens sia om, så det är inte lönt att oroa sig.

Vi kan bara påverka vårt eget beteende, och där har vi alla ett stort ansvar att tex inte resa iväg under påsken hur tråkigt det än är att avstå.

Vi har också ett ansvar för vårt eget mående, och det blir absolut inte bättre av alkohol. Men det är en utmaning i sig att bli nykter, och nu är det en ännu större utmaning.

För varje dag som går känns nykterheten mer och mer naturlig för mig. Att slippa känna mig decimerad av bakiskänslan är SÅ befriande! Så många timmar i mitt liv som bara försvunnit i ett töcken och eländesplågor pga bakfylla.

God kväll Boink (och du som läser)! Jag tror definitivt att alkoholen ligger till stor del bakom ångest, oro mm. Det blir bättre med tiden men jag skulle råda dig att skaffa verktyg att hantera det med. Det är mycket som väcks till liv med nykterheten och det mesta är positivt men man måste också lära sig att handskas med negativa aspekter utan bedövning och det är emellanåt tufft.

Finns massor av tips här på forumet och personligen har jag störst nytta av promenader och frisk luft, helst varje dag. Märker direkt att oron ökar när jag inte sköter kosten och kroppen.

Sedan upplever jag mig som överkänslig emellanåt (rätt ofta), tar in alldeles för mycket intryck som startar stressreaktioner som jag tidigare medicinerat med alkohol. När det blir som jävligast har jag tagit till tipset jag fick här: att djupandas igenom det. Det funkar och i kombination med avsevärt mycket bättre sömn, som jag även tackar tyngdtäcket för, så går det åt rätt håll.

Om du inte redan tittat på klippet om post akut abstinens som flera tipsat om här, så rekommenderar jag verkligen det. Det förklarar väldigt väl varför man känner sig låg en längre tid efter man slutat dricka.

För övrigt behövde jag inte ens Youtube igår för att skratta, det kom av sig själv och det lättade upp en hel del av det tunga. Idag har varit bättre, har förhoppningar om morgondagen. Är så kräkless på att bekymra mig för sånt jag inte kan påverka, viruset t ex, framtiden kommer tids nog, vi kan bara göra vårt bästa för att förhindra värre konsekvenser. "Vårt bästa"... Här kommer min självkritiska del att övertyga mig att jag kan göra mer, kan alltid bli bättre...

Landar någonstans i att det redan varnas för eskalerande alkoholproblem pga covid-19. Jag MÅSTE ta mig igenom detta nykter och inte bli en del av den statistiken. Vilken misär jag skulle skapa på kort tid när jag ändå jobbar hemifrån. Försvinna in i dimman, trötthet, jakt efter mer, självförakt, värdelös sömn, familjen... Nä jag fortsätter med mina andningsövningar, kost och motion, det har ju funkat hittills.

Morfin och Alvedon är det som hjälper mot smärta i mitt nuvarande läge. Såret ska läka och jag hoppas allt ska gå som beräknat. Är sjukskriven några veckor till.
Alkohol förbjudet så det finns inte ens i mina tankebanor just nu.
Fokus ligger på att röra mig så att det gör så lite ont som möjligt.
Och att undvika bli smittad av Corona...
Var rädda om er ??
Kramar ???

Tack till er, för tips och pepp!
Jag har faktiskt lyssnat en stund på ”skål ta mig fan” men den var inget för mig.
Jag brukar tänka tillbaka på alla ggr jag vaknade upp och inte kom ihåg att jag gått och lagt mig.
På den ggn jag spydde i en fruktpåse i mataffären eller i en Ica kasse under tiden jag körde bilen eller hängandes ut genom sovrumsfönstret på andra våningen i sommarstugan?
På hur magen inte fungerade och på paniken när man misstänkte att man kanske hade blivit påkommen på ett eller annat sätt.
Usch ja! Inte svårt att hålla nollan då?
Hoppas ni alla har en fin kväll⭐️?

Och för det andra har jag inget liv; ingen sysselsättning, inga intressen, ingen att göra saker med. Jag dricker för jag har inget annat att göra! Det är inte så lätt att förändra sitt liv när man har Aspergers och ADHD! Hur mycket jag än kämpar, vill och försöker så vill ingenting gå vägen! Så trött och ledsen!

Svar till Min tur:
Att spegla är en sak, javisst, men folk i min omgivning är ju ELAKA mot mig!
Jag är väldigt klarsynt när det gäller mitt beteende och att det behöver förändras. Men jag uppfattar ju folk som mobbare! De har verkligen sagt saker med en aggressiv ton och kommit med värsta personangreppen! Fattar inte hur det kan vara okej enligt dem och många andra! Vem skulle inte bli ledsen och arg när man blir sågad längs med fotknölarna och ett aggressivt beteende helt plötsligt av såna man anförtrott sig åt?!

Hostig, huvudvärk, allmänt sliten efter en tuff arbetsvecka. Ynklig som sjutton ?

Men nu har jag ätit en god och jättestor snitzel (största jag sett faktiskt) och ligger i tv-soffan och glor på alternativt Lets Dance. (Som är väldigt bra!)

Dricker alkoholfri öl och äter chips och choklad. Så nu känns livet rätt bra igen. Jag är inte speciellt bortskämd utan nöjer mig med lite ?

Hoppas hostan ger med sig i helgen, för det känns obekvämt att hosta i andras närhet och jag behöver vara fullt frisk för att orka helt enkelt.

Sommaren närmar sig med stormsteg och jag har halkat efter massor med sommarschema och rekrytering pga allt annat som måste göras i dessa coronatider.

Och om jag har svårt att hinna med - hur väl hinner då vården förbereda sig inför sommaren? Inte alls sannolikt ? Och om man inte hinner med det planerade så blir det rejält akut och katastrof i slutändan tyvärr.

Trots en tuff vecka på många sätt så har jag inte en enda gång tänkt att alkohol vore en bra lösning på mina problem. *klapp på axeln*

Först och främst önskar jag ni har möjlighet att genomgå något anhörigprogram. Var själv på Nämndemansgården under en vecka och det var ovärderligt. Kommunen brukar också ha anhörigprogram och finns inte det hoppas jag någon alanongrupp finns inom rimligt avstånd.

Har själv en son med missbruksproblem och det synsätt jag haft nytta av är, att min kontroll hjälper inte honom att bli drogfri, att inte berätta konfrontera följderna av missbruket utan istället fokusera på mig själv och berätta vad som gör mig orolig och ledsen. Jag har lärt mig att tjat, förebråelse och tårar hindrar vara ett tillfrisknande från missbruket.

Vidare är det viktigt att inte undanhålla konsekvenserna av missbruket, något vi anhöriga är bra på. Jag har lärt mig att det är enorma krafter som styr i ett beroende och det har inget med förnuftet att göra utan handlar enbart om känslor. Detta tycker jag är väldigt obehagligt och skrämmande. Det finns inget förnuft ingen logik i missbruket utan som jag tidigare sa enbart känslor. Inget spelar mågon roll i detta läget.

Den som missbrukar känner stor skam och sitt barns missbruk är något av det mest smärtsamma och skamfyllda en förälder kan uppleva. Därför är det så viktigt tycker jag att träffa anhöriga i samma situation. Hoppas du har nytta av något av det jag skrivit.

Bra! Jag tror inte att man kan nå förändring utan att bli speglad av andra. Det är svårt att se eget beteende och det ligger dessutom i beroendets natur att inte se och att förneka för sig själv.
Jag hör dig när du säger att du inte låter dig behandlas illa, det ska ingen göra!
Själv har jag haft turen att träffa många duktiga fantastiska och genuina människor i min kamp med något undantag för ett riktigt litet rötägg på VC.
Hoppas att du har en fin och nykter fredagskväll?

Tänkte det kunde vara du Charlie. Så bra ju! Skall testa det?

Pilla... Jajjemen vi gör det väldigt bra! Imorgon vaknar vi vackra igen. Så skönt?
Kram till er??

Måste bara säga att vi gör det bra ?trots allt!
Kram Pilla?

Svar till Min tur:
Ja jag vill bli bemött här, men är känslig för konfrontationer, kritik och ifrågasättanden, jag är en HSP (högkänslig person), så ni måste vara "snälla" med mig annars blir jag så sårad, och när jag blir sårad går jag i försvarsställning.

De är inte mina anhöriga! Det är allt ifrån folk jag träffat i olika sammanhang, såna jag knappt vet vad de heter men de har tydliga bestämda åsikter om mig och drar sig inte för att helt fräckt gå fram till mig tex på Ica och yttra dem, till en tjej som jag var nära vän med och plötsligt fick värsta raseriutbrottet över en skitgrej, hon betedde sig helt sjukt bara, jag hade känt henne i många år och aldrig tidigare sett tendenser hos henne som kunde förklara utbrottet och de elaka sms hon sedan skickade i flera dagar efteråt! Jag förstår inte än idag, jag accepterar inte sånt beteende så jag blockade henne överallt och bad henne dra åt h-e. Ja, sen har det förutom det varit mest ytligt bekanta som försökt kontrollera mig och kommit med halvtaskiga "sanningar" och uppmaningar.
Med en sån historia i bagaget som jag har, är det inte konstigt att jag tror det värsta om folk! Men förlåt att jag överreagerade, jag misstolkade det du skrev pga att andra har uttryckt sig liknande som du, fast med betydligt värre ord.

Ja, det är verkligen skönt att välja ett nyktert liv, efter åren i dyn..Tänker ofta på att man är lyckligt lottad och stark, när man visar för sig själv och andra att det går att förändra sitt liv till något riktigt bra..Kram???

och jag försöker andas.
Stå emot demonerna. Ta det lugnt.
Det blir lite snurrigt för att jag inte kan bryta mitt tjatter med mänskliga samtal. Det är okej. Jag kan passa på att vara lite glad över hur bra jag ändå blivit på att inte dras ner helt. Eller det kan jag inte, men kanske sen när det går över.
Jag är vilse i skallen och jag vet inte vem jag är.
Jag provar det här då, att bara acceptera.
Det är ju mörkt och kaos precis överallt. Det kanske inte måste vara bra. Det kanske går att bara tycka fy helvete.
Allt suger och jag är utmattad.
Det är okej.
Jag har inte koll på läget men det är fredag. Jag ska fredagsmysa.

Härligt! Så bra jobbat???

Jag har precis börjat lägga ett nytt 1000-bitars pussel så nu har jag lite att göra! Herregud, när lade jag ett pussel senast? Tjugo år sen, eller nåt... ?

Just i dessa Coronatider har nog vi introverta lite lättare än de extroverta för vi kan roa oss själva. Man får lära sig uppskatta det lilla! ?

Jag brukar vilja ”sova på saken”. Alla beslut som inte kräver omedelbart agerande blir bättre av två saker: 1) bollplanka med andra, 2) sova på saken.

Det som faktiskt händer när man ”sover på saken” är att den logiska hjärnhalvan låter den kreativa hjärnhalvan frispejsa lite. Och tada! Ett problem som kändes omöjligt igår är plättlätt nästa morgon.

Jag har upplevt det själv så många gånger att jag är övertygad om att det funkar precis så, men det förutsätter att hjärnan inte är indränkt i alkohol. När man somnar full får man ingen bra sömn, man slocknar bara som ett ljus.

Våra hjärnor jobbar i princip hela nätterna. Bearbetar och sorterar, stoppar in i fack och små lådor, katalogiserar. Tack och lov är vi oftast inte medvetna om det ??

De gånger jag har varit sjukskriven för utmattning har dock min hjärna varit så uppskruvad att det har varit omöjligt att somna - hjärnan har liksom tjötat och tjötat på tomgång som värsta fylltratten.

Då gäller det att sakta men säkert få hjärnan att dra ner på takten, vilket är lättare sagt än gjort när den beter sig som en stressad hamster i ett hamsterhjul. Hjärnan blir liksom som ett självspelande piano som bara maler på.

Jag har några knep som jag brukar ta till. Jag går, äter, pratar långsammare, försöker begränsa externa intryck, och utövar mindfulness.

Eftersom jag har tränat mycket mindfulness historiskt (sjukskriven första gången 2007) så krävs det inte så mycket träning för att kroppen ska känna igen sig och inta ett mer chill mood.

Mitt stora problem är dock att jag ”glömmer” att träna mindfulness förebyggande. När jag mår bra slutar jag att utöva mindfulness. Och det är väldigt dumt.

I morse vaknade jag kl 4. Det var min hjärna som väckte mig: ”Du får vakna nu, vi har snackat ihop oss - så här ska du göra....”

Och sen fick jag en lång to-do-lista levererad. Bara jobbgrejer - och riktigt bra lösningar, men varför väcka mig så tidigt? Klockan ringer ju först kl 6 ?

På lunchrasten gick jag in i vilorummet för att utöva mindfulness. Funkade inte alls. Jobbtankarna tog sig hela tiden in och störde. Suck.

Men jag har lärt mig att läsa av de tidiga symtomen, så jag gick hem kl 14.30 för att kurera min kvarvarande hosta och huvudvärk och släppa alla jobbtankar. Nästa vecka blir det mindfulnessträning i vilorummet varje dag.

Men först en riktigt lugn helg.

Hur hjälper vi vår vuxna son bäst i hans försök att bli drog-och alkoholfri?
För ca 1 månad sen fick vi veta hur hans liv sett ut med droger och alkohol eller rättare sagt delar av detta liv, dyker upp nytt/mer hela tiden. Han verkar iaf motiverad att försöka bryta upp och har nu fått möjlighet att göra detta, men hur stöttar vi honom på bästa sätt??

Du är också ny på forumet och behöver stöd i hur du ska stötta din son har ett alkohol- och drogmissbruk. Kanske också stöd i att orka själv? Att känna det som att man håller på att slitas sönder är ju verkligen plågsamt. Även dig vill jag uppmuntra att starta en egen tråd, så att det blir lättare för andra att hitta din fråga. Du är inte ensam!
Allt gott.
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till Alkoholhjälpen och Anhörigstödet. Vad fint att du genom att läsa här har fått mer insikt kring din egen relation med din fru. Starta gärna en egen tråd och berätta lite mer om din relation till alkoholen just nu och hur du skulle vilja att den var, ifall du vill få stöd och förståelse från andra som är eller har varit i liknande situation.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Och det går inte att tjata/ eller njuta/nog av solen. När det ”släpper” är det verkligen som att få tilllbaka livet. Kram och ha en fin dag!