Senaste kommentarerna i forumet

är fruktansvärt, skickar en styrkekram.

Alkohol fredag o lördag för maken. Jag talar lugnt om var jag står och det blir inget bråk, han säger själv att det säkert inte är så kul att se på när han dricker-återigen så försöker han tala om att han vet så jag låter honom hållas! Så tolkar jag det och han tror nog att jag är korkad o att han kan lura mig!

Kvällarna går förvånansvärt bra, han bråkar inte. Men morgon efter är han fördjävlig och naturligtvis är bråken mitt fel. Nu börjar dottern reagera eftersom han säger dumma saker till henne o mitt samvete vaknar. Jag ska försöka prata med henne de närmaste veckorna. Ge mig styrka?

Nykter och drogfri men fortfarande beroende så frustrerande. Min son har inte tagit itu med sitt beroende/beroendepersonen.

Idag missbrukar han bl.a. relationer vilket är minst lika destruktivt för hans psykiska hälsa. Inga vanliga tjejer utan han väljer oftast de med en borderline diagnos. Tjejer som inledningsvis idealiserar honom och sedan nedvärderar, villket han mår förfärligt dåligt av och det triggar igång ett självförakt, skam och ofta även skuld hos honom. Dessa tjejer är experter på att trycka på dessa knappar och han har inte förmågan att ta avstånd. Något inom honom säger att dom kanske har rätt.

Blir som en drog och inledningsvis mår han extremt bra och sedan kommer abstinensen, beroendet, skammen och oförmågan att bryta det hela. En person utan beroendeproblematik hade bett dessa tjejer fara åt ....... men inte han. En sådan relation var orsaken till att han ställde sig på spåret, men tåget han stanna denna gången.

Tror inte han förstår sambandet mellan ett kemiskt beroende av droger och dessa relationer och jag har inte lyckats förmedla det till honom. Jag är mamma och dum i huvudet så klart. Han vet bäst. Det är så frustrerande jag vill banka in det i huvudet på honom, är du dum fattar du ingenting, men jag vet det handlar inte om förnuft utan om känslor. Denna maktlöshet som är så svår att hantera och acceptera. Ska pröva något jag lärt mig och det är att fokusera på mig själv istället. Samtidigt är han en del av mig så det är svårt ingen jag kan ta avstånd ifrån.

Hatar inte min son, men kan inte hantera sorgen jag känner, ibland finns han ju där, men just nu är det inte ofta och jag saknar den friska glada personen med en underbar humor. Blir så arg att det ska behöva vara så här.

Men så fruktansvärt värt att höra. Att se sitt eget barn fördärva sig så. Nej, det låter inte som ett tillfrisknande med besattheten och tjejerna. Så vansinnigt ledsamt. Jag ser att du försöker göra bra saker för dig och det glädjer mig. Skönt att du har fått förståelse och mött människor som kan hjälpa dig på vägen framåt.

Jag är med och peppar oxå så klart?

Tack, Andrahalvlek ?

Är på ...tillsammans med er andra??

Nu kör vi???????

Tillsammans är man SÅ mycket starkare! En gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver du gruppen, ibland behöver gruppen dig.”

Kram ❤️

Har inte möjlighet att skriva så mycket nu, men FinaLisa, Varafrisk, Hillary och alla andra, häng på nu.

Just för tillfället är jag så peppad av min egen överrygelse, men ska försöka hänga här och uppmuntra och ge respons. Och förhoppningsvis få ta emot detsamma, förstås... Brukar komma att behövas.

Kom igen, nu håller vi. ?

Kram kram

Självklart är du värd en grattis-trudelutt: tuuuuut-tuuuut-tuuuuut ?

Kram ❤️

Många vittnar om hur känslorna kommer till liv under nykterheten på ett helt annat sätt. Själv har jag inte upplevt det så starkt.

Men jag är noga med att få till minst tre tillfällen med pulshöjande aktivitet varje vecka. Totalt fem mil blev det på cykel i helgen ??????

Imorgon är en ny dag ❤️

Välkommen hit?

Bra att du hittat till det här forumet ? Läs och skriv mycket här, det funkar som självterapi. Man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Ju flitigare du är på att skriva och kommentera hos andra, desto fler hittar din tråd och kommenterar hos dig. Vi är ett gäng som hänger på ”Förändra ditt drickande”, så där kan du läsa också.

Ett boktips vill jag ge dig också: ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Enorm igenkänning!

Tre gelikar är starkare än en ❤️ Och konstigt nog är det alltid lättare att ”svika” sig själv än andra.

Och vi andra ska peppa er järnet!

Kram ❤️

Åh tack Vinäger för ditt inlägg:)

Ja, jag tycker vi tar stöd av varandra...jag är med ...och jag skrev även till Hillary:)
Veckan som har gått har jag haft fler alkoholfria dagar än dagar med alkohol..inte i rad men alla dagar räknar.

Jag måste åter igen säga att jag blev så glad för att du frågade om vi skulle ta stöd av varandra.
Nu kör vi!!

Stor kram till dig också ...vackra starka kvinna:)

Än så länge vet bara ni om att jag är nykter alkoholist. Men jag tar det på uppstuds när tillfälle ges helt enkelt.

Jag har ingen redovisningsplikt till någon. Jag känner bara att det här kan bli en viktig del av mig, och då vill jag vara sann med det.

Tror inte att någon reagerar negativt, inte ens på mitt jobb. Så jag vet faktiskt inte varför jag tvekar. Men mest handlar det nog om att jag just nu måste fokusera på mig själv. Allt annat får vänta liksom.

Då jag själv är en nykter narkoman sedan 20 år tillbaka så känner jag mig lite inne i detta. Till att börja med så finns det INGET som heter trappa ner. Tyvärr, vill inte göra dig ledsen, men sanningen är den att skämmas gör man inte alls. Däremot så vet man att ens omgivning inte uppskattar ens brukande. Därför kommer man bli en expert på att luras och manipulera till sin egen fördel. Så i grunden VET man som missbrukare vad som är rätt och fel, men tyvärr kommer man utnyttja lögner och osanning in i det sista, allt för sin egen fördel.
Alla är vi olika, men frågar du mig så var enbart tvångshjälp det enda alternativet för att komma ifrån skiten. Idag är jag fruktansvärt tacksam för det. Men tyvärr, tänk på det att en missbrukares enda jobb här i livet är att hitta ett tillfälle att missbruka och denne blir expert på hur man ska göra för att försköna detta för sin omgivning.

Grattis till dig och alla dina dagar:)

På tal om att berätta...så först berättade jag endast för professionella...sedan berättade jag för tre nära vänner...fast jag vet inte om de är så nära....de vet ...och jag berättar ibland..men jag vill inte prata om mitt beroende med dem...min man vet..han var med mig på träffen i februari..och mina två barn vet...inte hur allvarligt det är men de vet...och i synnerhet min dotter känner stor oro för mig och min hälsa...vi tränar en del tillsammans men kan inte göra det så mycket nu pga coronan.
Jag känner att jag kan inte berätta på mitt jobb för då kan jag inte längre jobba med vad jag gör...då förlorar jag ansiktet totalt...så det är jag inte beredd att göra ..iaf inte nu.

Har också sett Min pappa Marianne..en jättefin film.

kram :)

Grattis till 75 dagar!? Mycket bra kämpat! Tänk vilken underbar vändning ditt liv har fått!?

Gick på bio ikväll och såg ”Min pappa Marianne” med Rolf Lassgård som Lasse/Marianne. SÅ underbar film - med strålande skådespelarinsatser av alla.

Bäst var Lassgård som Marianne, så ödmjukt och fint skildrad. Inget överspel alls á la dragqueen.

Hedda Stiernstedt spelade hans dotter, som kände sig ”lurad på hela sin barndom”. Även Lena Endre som Lasses fru, och Hedda/Hannas bror (som jag inte kan namnet på) var svinbra i sina rolltolkningar.

Bäst av allt - lyckligt slut ❤️

Nu ska jag lyssna på boken som är förlaga till filmen, ”Min pappa Ann-Christine” av Ester Roxberg.

Och jag tänker att det krävs ett oerhört mod av en 60-årig man att från en dag till en annan kliva ut på gatan i en småstad som en kvinna, den kvinna som han alltid har känt sig som och noga dolt inombords. Och han har dessutom ett offentligt yrke som präst. Helt galet modigt!

Marianne får, åtminstone i filmen, massor av kärlek för sitt mod från många håll. Det som haltar längst är dotterns accepterande, till bådas stora sorg.

Då borde jag bannemej våga vara modig nog att berätta för min omgivning att jag är en nykter alkoholist. Det borde vara plättlätt jämfört med den livslögnen som han bar på så länge.

Grattis till dina 75 dagar, men mest grattis till de kloka insikter du fått på vägen ?

Kram ❤️

Låter otroligt deppigt ? Jag är urusel på ekonomi tyvärr ? Har inga skulder dock, mer än på bilen, men jag har inget sparande och äger typ ingenting.

Brukar säga att jag inte gillar prylar, och jag har inte mycket prylar heller. Vrålshoppar inte, men det blir inget över att spara ändå när lönen är slut. Trots att jag har hyfsat bra lön.

Att vara god man till min dotter är verkligen en prövning, och förhoppningsvis blir senaste redovisningen godkänd. Försöker att sköta det mer löpande i år, verkligen hålla ordning på kvitton osv.

Det är bedrövligt att kronofogden kräver så mycket ränta ? Hur ska man någonsin bli skuldfri då? Systemfel på något sätt.

Kronofogden är ju staten, som tar över skuldnotan. En fast avgift per år är kanske okej, men i övrigt borde det räcka att betala av skulden.

Hoppas det finns någon ekonom på forumet som kan råda dig!

Och du har helt rätt, ingenting blir bättre för att du dricker. Och efter grisdagar kommer alltid gulddagar ❤️ Och då uppskattar man dem desto mer!

Kram ❤️

Hej, ny här... Är 23 år gammal, drack dagligen tills jag började med antabus för 2 månader sen
Vet inte hur länge jag klarar av det här ångesten och ensamheten börjar bli för jobbig.. Var ensam när jag drack men då kunde man enda döva känslan...

75 dagar i friheten.
För 76 dagar sedan trodde jag inte att jag skulle bli av med sug, ångest, dålig sömn, abstinens, yrsel, dödsrädslor, förvirringskänslor, dåligt samvete, självhat, låg självkänsla, beroende av andras åsikter, tvång, självdestruktivitet, tvångsmässigt drickande, tron om ett tråkigt liv utan alkohol, avundsjuk på de som ”kan” dricka....

Nu förstår jag att det är en del av alkoholismen. Att tro allt det där. Det är bla det som får en att fortsätta dricka.
Det har inte varit en lätt eller rak väg. Det är heller inte första gången jag slutat. Mitt förra rekord var 53 dagar. Förutom de gånger jag varit gravid/ammat, för typ 7 år sen.
Nu har jag samlat på mig kunskap från böcker genom åren, erfarenhet, terapi, en del AAmöten i början, det här forumet, senaste självhjälpsboken ”Tänka klart”.
Nu har nykterheten inte varit ett ”måste” utan mer en lust. Jag har lust att fortsätta belöna mig och unna mig ett nyktert liv. Mig och barnen. Jag är rädd för alkohol, vågar inte ens dricka alkoholfritt vin/öl. Jag är tacksam! Jag har fått en ny chans till livet! Livet med mina barn!?

Så himla skönt vi kan hjälpa varandra!
Hoppas du har en skön söndagskväll?