Senaste kommentarerna i forumet

Skrev ett inlägg på tåget hem från jobbet men dålig teckning gjorde så allt bara försvann :(

Har varit på info i dag, olika företag har snabbt fått presentera sig. Det tillhör mitt jobb att vara uppdaterad inom skola/företag. Jag vet ju redan det mesta men tycker om att gå på sånt för att hänga med mina arbetskollegor och för att kunna ställa frågor. Det är dock jobbigt att behöva lyssna på ignoranta idioter som inte förstår sig på målgruppen de vänder sig till. Det är en pet peeve för mig, personer som håller muntligt föredrag (eller pratar med folk allmänt) och inte tänker på målgruppen. Man kan inte tala med en tonåring på samma sätt som med personer i chefspositition, med sakkunniga och gemene man. Man måste känna till målgruppen och lägga sig på samma nivå, ligger man själv under nivån måste det tas i beaktning också. Blir så störd över sånt.

I vilket fall, så fort jag kom till informationen, som innefattade kanske 50 besökspersoner, så sa personen som hade gett sig själv namnet "ledare" (jag sätter " för att få kalla sig ledare så ser jag att det krävs kompetens). I vilket fall, kom dit och personen i fråga informerar oss alla att detta är ett rent informationsmöte och att ingen fick ställa frågor, vi kunde skriva ner frågor och mejla senare. Jag blev så förvirrad över detta, hur fan tänkte man där? Det blir typ kortslutning i mig så jag var tvungen att ställa mig upp och fråga; "Alltså det här känns inte så bra för mig, jag kom bara hit för att få ställa frågor, det är just därför dessa möten brukar vara så bra". Sedan satte jag mig ner. "Samtalsledaren" blev såklart ställd, inte ofta som folk är så rättfram och ärliga. Efter det fick vi ställa frågor :)

En vanlig dag i min värld. Måste säga att jag älskar att vara sådär störande, lite jobbig, att få peta lite i sidan på andra. Jag gillar att vara den där som säger vad jag tycker. Det som ALLA andra tycker, fast som tycker det är socialt pinsamt. Det var samma häromdagen, blev intervjuad av en tidning. Efter så sa min kollega att jag nog inte borde ha talat om socioekonomiska inverkan på barns val osv.. då jag talade en del om skillnader mellan skolor och kommuner. Jag förstod inte riktigt varför det skulle vara så kontroversiellt, statistiken talar ett tydligt språk, jag har rätt, undersökningar visar det, men ingen vågar prata. Vissa människor är ju så jädra skygga och utan åsikt, att ha en åsikt är det viktigaste jag har. Och jag har nog en åsikt om allt, men jag brinner bara för få saker, så jag går inte in med järnhand hela tiden. Fick även lära mig att jag inte är en sån som pekar med fingret, jag pekar med hela handen *haha*, vad nu det ska betyda.

Jädra vad jag känner mig komplex. Helt jädra underbar, mångfacetterad och inte sådär ofantligt lågmäld och intetsägande som så många andra.

Jag känner mig som ni - ni är komplexa och intressanta. Inte som de andra, de som dricker lagom mycket och kan lämna halva glaset vin när de äter ute då de har lite huvudvärk. Ni vet precis!

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag vila, kika dokumentärer och serier heeeela helgen.

Du soffi jag vet precis känner samma i perioder så vet hur det kan snurra med tankar om att ge upp .
Men tänk hur jäkligt det blir när man va där med ångesten av alkoholen den är fasiken värre☺️ så kämpa på nu så blir det ljusare snart det går ju upp å ner precis som livet ska göra ?det är bara det att vissa som vi självmedicinerar med alkohol och det blir ju bara knas
Så kriga på nu jag håller på dig?
Och gör det bara jäkligt mycket änklare för stunden men är ju bara ett sätt att knuffa på

Alltså fy fasen vad jag känner med dig Lim. Och dina barn.❤ Hade själv en alkoholberoende pappa som vi trippade på tå för hela uppväxten. Det slutade med att jag flyttade hemifrån när jag var 16, jag stod bara inte ut. Jag hatar fortfarande söndagar då han låg bakfull och det skulle vara tyst i huset. Man undrade vilket humör han skulle vara på när han vaknade.. Den gnagande oroskänslan är ren tortyr och har inget med ett tryggt hem att göra. Du är så sjukt stark och jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade haft en sån mamma när jag växte upp, min egen gjorde ingenting för att förbättra tillvaron och vi har knappt nån relation idag. Efter att ha läst en bråkdel av dina inlägg så finns det inte en cell i min kropp som tycker att du ska stanna kvar i den relationen. Ta hand om er och gör det bästa av stunden, framtiden kommer tids nog. Du ska vara så oerhört stolt över dig själv som kommit så långt!!!

Jepp, nu börjar de komma, tankarna på ett glas vi framför brasan efter en god måltid. En illution, ett luftslott, en hägring eller vad jag ska kalla det. När DU, mig lurar DU inte den här gången. Vik hädan beroendehjärna, jag ska tvinga bort dig med en stor mugg med fettkaffe (kaffe med kollagen och cocoaolja och mandelgrädde som jag vispar ihop). Jag är nu inne i den period (klarat 3 månader uta a) när risken för återfall inträtt och jag behöver använda mina strategier för att hålla mig på den nyktra vägen. Jag känner mig stark men underskattar inte risken. Jag ser till att jag inte är hungrig och strävar efter balans i allt jag gör. Jag har alltid alkoholfria drycker hemma utan socker. Helst citronvatten, Kombucha, te och kaffe eller vanligt vatten med några hallon i.

Jag lyssnar mycket på poddar och hittade igår 12-stegspodden på www.12-stegspodden.se och på Youtube. Det finns så många poddar om alkohol och olika beroenden som är bra. Jag har också gått ut med att jag inte dricker alkohol, inte äter socker och snabba kolhydrater då det kickar samma belöningssystem. Alla vet att min mamma söp ihjäl sig, så ingen undrar varför jag valt bort alkoholen.

Jag har börjat att komma in en fas då jag känner att jag faktiskt kan berätta utan att känna skam eller skuld. Jag känner mig mest fri. För jag har inget att skämmas över. Jag har tagit mig igenom en uppväxt i en trasig familj med missbruk. Jag har förlorat mitt unga vuxna barn, flera missfall, förlorat en bror som valde att gå för egen hand. Idag står jag stolt och nykter. Allt som hänt när jag druckit och det som jag dövat med alkohol har ingen betydelse längre. Kanske alkoholen räddade mig när jag mådde som sämst, när jag var så stängd och inte riktigt orkade leva. Jag börjar nu inse hur sjuk jag har varit och kan känna en sorg över att ingen såg, fast jag visde nog inte, så hur skulle de veta? Jag har flytt i arbete och sen druckit för att orka leva.

Men nu lever jag ett rikare liv och jag är mer öppen och ser andra på ett nytt sätt. Jag håller på att bli en mognare bätter version av mig själv. Nu har jag gjort sådär igen, bara skt´river utan att tänka, så det kan ha blitt lite rörigt, för jag kommer inte att korrläsa.

Jag tar nu paus några dagar då jag ska på reatret och jobba lite med mig själv. Det står yoga, meditation och skogspromenader på mitt tomma schema :)

Å tack fina knaskatten ♥️ du peppar mig så bra. Hoppas allt är bra med dig! Och att du får en skön helg.

Jag är hemma med mitt ena sjuka barn. Mannen kom hem under förmiddagen från jobbet. Surmulen och trött. Jag sa glatt god morgon och det första han sa var att han önskade han kunde komma hem utan att sonen spelade tv-spel nångång. Kände bara luften gå ur mig. Han är sjuk ju och har inget annat att göra. Och vad vet mannen om vad vi gjort innan? Vi har faktiskt pratat, ätit och tittat på tv ihop.

Nu sover han och jag märker hur jag hyschar min son då och då. Beter mig som om det ligger en björn och sover här hemma. Som om björnen nånsin bryr sig om att vara tyst när vi sover på NATTEN.

Den här känslan av att trippa på tå för en annan människa av rädsla för att den ska bli arg.. Det påminner om min barndom med en oroligt lättirriterad pappa. Det är vidrigt och jag anser dels inte att barn ska leva så men heller inte jag. Herregud jag är vuxen och betalar hyra här.

Inser mer och mer hur absurt mitt liv här är. En annan vuxen människa påverkar mitt liv på så otroligt negativa sätt. Hela tiden! Och jag har inte vågat göra nåt åt det! Som om han äger mig.

Nu börjar hans ledighet också. Jag gissar att han kommer sticka ut ikväll. Och eftersom som han sover nu så blir det nog en sen natt ute.

Igår kände jag mig taskig som skriver här så mycket men nu tänker jag att detta är ju min pysventil. Måste få ur mig allt nånstans så att jag kan fungera i vardagen.

Sitter med telefonen i handen och sonen spelar. Och jag är rädd att mannen ska komma hit och titta på oss och kommentera det. Han stör sig ofta på min telefon. Min i princip enda avkoppling hemma är att spela candy crush eller läsa nåt på telefonen och inte ens det kan han liksom acceptera.

Och det är tydligen okej att spela Fifa en halv dag (som han gör) men andra spel är inte okej. Han säger att sonen borde läsa en bok. Ehhh jag har aldrig sett min man läsa en bok.

Är så trött på varje aspekt av livet med honom just nu. Stora saker som hans alkoholberoende men också dessa detaljer i livet som gör mig rentav olycklig. Hade han inte legat där nere och sovit och varit så sur när han kom hem hade jag satt på lite musik nu och livat upp stället lite.

Jag förutspår en sur period där han är otrevlig mot mig. Men jag hoppas att jag har fel. Och jag ska göra mitt bästa för att inte dras med i det. Tänker inte bidra till bråk. Ska verkligen försöka låta allt rinna av mig. Jag har oerhört svårt för sura människor nära mig. Smittas av det och vill gärna rätta till allt. Men nu kan jag inte göra så mycket.

Usch. Måste försöka sudda bort skuldkänslorna jag känner av allt det här negativa jag tänker och skriver. Det verkar vara en del i processen.

Det är första gången som jag skriver i det här forumet. Jag behöver sluta dricka alkohol men det är så svårt..dagar som jag inte dricker alkohol är få...men jag mår så mycket bättre då och kan fokusera på saker och ting. Om jag klarar av att inte gå till systembolaget och inte köpa någon alkohol så brukar det funka ganska bra. Jag behöver verkligen sluta för min hälsa. Så jag undrar om det finns någon här i forumet som har lyckats och hur gjorde du i så fall??

Ha det gott!

Om jag ska försöka sammanfatta, efter mitt första AA på dag 6 så har livet rullat på. Ångesten har dämpats, jag sover bättre och utan oro/ångestdämpande men detta är även den tuffaste tiden för mig då jag är svag för mitt tankesätt som kan komma att "en öl" eller "jag är värd" tänket men jag ska fortsätta gå på möten och även låna litteratur som får mig att kämpa på och öka min förståelse och hur jag ska hantera mitt problem. Jag kan ha kul nykter och har bevisat det för mig själv men dock alldeles för sällan men jag har bestämt mig och det är dags att inse. Jag är ensam sen 2,5 år och det var då mitt problem blev tydligare för mig, mycket fest de veckorna jag inte hade mina barn osv. men idag så har jag min äldsta på heltid och det hjälper mig mycket att få rutin även på veckorna då jag annars hade handlat hem från bolaget och väntat in helgen som då skulle innebära fest och ett slags välmående som jag vet nu vet är för stunden tills man tar de där glasen förmycket.

Idag ser jag framemot helgen då jag känner mig trött efter alla tankar och mitt jobb som är stressigt på ett positivt sätt. Så en helg fyllt med netflix, något gott snacks och sovmorgon kommer passa mig perfekt.

Vill tacka alla för era delningar, det hjälper mig att fortsätta kämpa! Tack! Hoppas ni får en riktigt bra fredag.

/Magge

Slriver av mig

Det har bara gått några dagar efter beslutet och steget från honom.
Jag har redan känt och märkt skillnad på mig. Igår tex satt jag och njöt av musiken jag hade i lurarna, på väg mot mitt arbete, småsjöng tom!

Har kunnat slappna av på ett helt annat plan på arbetet. Visst kommer tankarna som funnits där länge, va gör han osv, men direkt efter så kommer jag på mig att just ja!!! nä det där är av vana, och inget jag behöver bry mig om och oroa mig för mer ?

Sen kom det en liten tomhetskänsla en stund men jag kan inte påstå att den var fel? det kändes sunt att få den,som att den ska finnas där just nu men den går över.

Jag märker skillnad på hur jag är mot kollegorna nu med. Mera här o nu och inte så nedstämd och tung.

Ja det kan vara nåt jag behöver
?

Hej Soffi,

Jag har nyligen läst en jättebra bok som heter Sober Diaries (finns som hörbok också) och där säger tjejen att att bli nykter går till i flera faser som följer varandra - först är det en smekmånadsfas, där man är ganska glad och stolt över sig själv, men sen kommer det en slags depression som håller i sig lite längre och kan kännas väldigt tungt. Det beror på att dopamin- och serotoninbalansen i hjärnan har blivit stört av allt drickande och måste justera sig själv igen. Om det blir för svårt kan det kanske vara värt att ta antidepressiva ett tag tills det har gått över? Antidepressiva är ju egentligen helt underbara för att komma ut ur dimman och reda ut sig själv igen... Men det finns säkert andra saker som kan hjälpa också! Ge inte upp innan du har provat några fler saker!

Kram

Kämpa på det blir bara bättre! Jag är inne på min dag 13. Låt det bli en nykter och underbar helg nu <3 /Magge

Hej Bullret! Jag känner igen mig i din situation så oerhört mycket, jag slutade av samma anledningar, en öl eller ett glas väcker något i mig som jag inte kan stoppa, attityden blir "livet är en fest" och slutar med ångest då man betett sig illa mot nära och kära eller som jag oftast vaknar och inte har någon aning om hur slutet på kvällen varit. Att du tagit steget hit är ett stort framsteg, jag är inne på min dag 13 nykter efter en katastrofhelg och haft sån ångest och har nu provat AA och första mötet gjorde mig gott så jag hoppas att jag kommer gå på fler. Det jobbigaste är att få vänner mm att förstå och hoppas dina vänner accepterar när du inte vill dricka, mina gjorde det på sätt och vis med det blev många fester som det slutade med att jag drack iallafall, jag blev lätt övertalad när alla blev berusade och tjatade så jag själv inbillade mig att jag var "värd en öl" men som sagt det blev ju inte riktigt så. Kämpa på! Jag kommer följa din tråd här då den får mig att inte känna mig ensam med problemet. Tack för dina delningar! /Magge

Härligt Halvdan med dejten, det kommer gå bra ?
Jag har också känt/ vaknat bakis ibland med huvudvärk tom- jag som aldrig har huvudvärk! Undrar om det är kroppen som svarar på avgiftning/ rening ?
Vit helg på alla, nu krigar vi lite till ?‍♀️

..till mig själv.
Det här duger inte. Varenda natt vaknar jag och har planer för vad jag vill göra på dagen. Sedan, när morgonen kommer, är allt som bortblåst och ingenting blir gjort för att jag är trött och mår skit. Försöker vara snäll mot mig själv och inte pressa mig, men börjar undra om det inte fallit över i självömkan.
Fortfarande bomull i skallen, lite yrslig av trötthet och kroppen värker. So what? Jag är i alla fall nykter och det sedan över sex veckor.
Dags att ändra strategi och "bara göra" allt jag måste. På något j**la vänster.

Jag har fått nog. Klarar jag inte att komma igång så skiter jag i allt och tar hjälp av min självmedicinering igen. Och det vill jag ju egentligen inte...

Känner igen mig i dina känslor. Man blir manipulerad skulle jag säga. De fina dagarna ska kompensera för allt det onda. Men hur mår vi? Hur mår du? Inte så bra förstår jag och då räcker inte några bra dagar.

Den inre kampen är så tuff ☹️ ibland vill jag knäppa med fingrarna så att ett år har gått. Men å andra sidan kanske det är alla dessa känslor man behöver bearbeta?

Hoppas du får bra besked angående lägenhet idag. När du tvekar, läs dina trådar på forumet. Det är flera år av kamp. Du har gjort ditt allra bästa. Mer antagligen. Nu är det din tur att få må bra och hitta dig själv.

Kram!

..var ordet. Man blir ju alldeles matt..
VEM behöver alkohol i matbutiken, eller ens på söndagar som enligt deras tidigare förslag???

Att gå ut och njuta av skogen och jaga, vilket perfekt alternativ till öl!
Önskar dig en trevlig helg!

Jag har ju läst att du har haft en tuff match på bortaplan. Så 30-1 är ju ett fantastiskt resultat.
Du är så väl värd att få komma hem till frugan och katten och få massor av kramar.

Härligt att höra att jag fick dig att le :) Livet ska genomlevas med ett leende. När jag idag tänker på framtiden ler jag för det mesta. Bodelningen skrevs under igår och den ekonomiska smällen blev inte så hård. Nu tänker jag att de pengar som jag la på spriten ska jag min själ betala av på huset med istället och visa för alla att en människa och en motgång minsann inte bryter ner mig. Idag vet jag varför jag drack destruktivt. Det behöver jag inte göra längre. Det finns ett mått av skadeglädje när jag ser hur exet behandlat sin kropp och sitt utseende de senaste månaderna. Hennes övervikt berodde ju på den goda maten jag lagade, eller hur!?
Jäkligt sugen på att börja träna men jag tror jag tar upp det till våren. Nu är det jobb och vänner som gäller.
Tråkigt att höra om din ensamhet Lena. Hoppas att du kan vända ensamheten och hitta nya vänner eller återupptäcka dina gamla. Under mitt äktenskap försummade jag mina tyvärr.
Nu kämpar vi vidare mot ännu en vit helg!
Kram

Ja, jag är kanske lite dum som dricker alkoholfritt men det blir max fyra stycken på en ”festkväll”. Håller nollan än så länge och kör till alla aktiviteter som kan innebära att jag skulle dricka. Ska gå på pub och konsert ikväll med dejten :) Det blir en spännande övning. Har inte umgåtts med berusade personer på länge.
Idag när jag vaknade kände jag mig bakis. Hur går det till?

Var på soss igår för att diskutera min utredning inför kommande öppenvårdsbehandling...en av kvinnorna där sa att hon tyckte att jag såg pigg och glad ut....
Jag blev så himla glad över det....tror jag behövde lite bekräftelse på att det jag gör faktiskt funkar.
Är oerhört tacksam för alla människor jag har runt omkring mig som ställer upp och hejar på mig på min resa.
Märker också hur mycket bättre det går för mig på mitt jobb, jag är mycket mer närvarande och jag jobbar mycket bättre...har också mer tålamod med allt som händer runt omkring mig.
Imorgon får jag äntligen min efterlängtade sovmorgon och sen ska jag åka och hälsa på mamma...ikväll ska jag äta nån god middag, och bara se till att få vila ut ordentligt?

Precis som du skriver är det väldigt bra siffror med 1 fylla på 30 dagar. Varför gräva ner sig i negativa tankar när du lyckats vara nykter i 29 dagar. Res dig upp och kör vidare. En dag i taget ?

Så närmar sig hemresa igen om några timmar.
Klockan är snart 02:00 här och klockan ringer om 1:50 minuter exakt. Jag vet inte hur jag klarat av dessa två veckor med så extremt lite sömn. Har känt mig som en zombie på dagarna, en förvirrad, arg och förlorad zombie som står utanför sig själv och undrar vart, varför
Och hur mest hela tiden. Hur jag ska få sova, när jag ska få hjälp med medicin, när ska utredningen om psykisk diagnos börja? Vill bara komma hem nu till frugan och katten så de får krama mig lite. Utanför min hotelldörr står det idioter som pratar så högt så om de inte försvinner går jag snart ut och skriker en ful ramsa på svenska och kanske slår något pucko på käften? ? Nu blev det tack och lov tyst därute så jag slapp få ytterligare adrenalin som håller mig vaken tills klockan ringer. Dag 6 är inledd och att fortsätta nykterheten är det enda alternativet för mig. Igår kväll efter jobbet ville min kollega ta en öl tillsammans innan vi skildes åt för denna gången. Jag blev helt ställd men sade efter viss tvekan ja och undrade samtidigt hur jag skulle lösa detta? På baren gick jag på toan och bad samtidigt kamraten att beställa en alkoholfri öl åt mig. Han tittade tyst upp på mig och nickade stilla. När jag kom tillbaka stod det två alkoholfria öl på bordet. Så underbart skönt! Vi tog två var innan vi skildes åt, vi hade en mycket givande och trevlig stund tillsammans. ?
Jag är just nu ganska orolig över mina ständiga sömnproblem och känslor som tenderar sitta utanpå kroppen. Vet att så fort jag kommer hem kommer behöva ta en löptur i skogen för att inte klättra på väggarna efter en lång hemresa. Samtidigt som man känner sig "bakfull" av skräpmat, sömnbrist och lång dag på väg hem med allt vad det innebär.
En seger är dock 30 dagar och endast en fylla.
Eller hur?
Heja mig och heja alla andra som bestämt sig!
??

Har inte varit inne på ett tag. Har haft fullt upp med livet. Dag 11 som nykter idag. Tvåsiffrigt. Men i morgon är det fredag igen..

Veckorna går bra. Jobbar mycket och hårt och har aldrig druckit på veckorna. Men helgerna. Förra gick bra. Då satt fortfarande ångesten från helgen före som ett klogrepp om halsen på mig.

Denna.. Vad ska jag göra! Känner redan nu suget. Funderar på att köpa alkoholfri öl. Vad tror ni? Är det för tidigt för mig.. Kommer jag bli triggad. Vågar nog inte. Men är så urless på bubbelvatten och läsk. Vill ju unna mig. Men mitt unnande har ju gått lite överstyr om man säger så...

Könner tristessen komma. I morgon fredag, klar med jobbet och ingen flaska vitt i kylen som "belöning".
Äter orimliga mängder smågodis.. Kommer bli tjock. Tjock och nykter i och för sig.

Ja.. Annars då. Livet rullar på, jag har börjat göra saker för mig, saker jag tycker är kul. Det känns bra. Sover som en stock och är trött jämt, sover på dagen också om jag kan. Har extrem jävla huvudvärk varje kväll. Något som jag aldrig har annars.

Ska försöka skriva lite hos er andra i morgon :) Tack för att ni finns ❤️

En helg i taget...

Märkte hur jag spontant blev nyfiken på den här 1-3-5 metoden. Det var precis det första tipset jag fick från den första psykologen jag träffade; du ska nog sluta göra listor ?
Älskar göra listor och lyckas sällan slutföra dem..