Senaste kommentarerna i forumet

När väl alkoholen gått ur kroppen så kommer ångesten... Hon ångrar sitt beteende och bla bla bla... Tror tyvärr inte ett skit på vad hon säger. Men som jag sa tidigare är nästan det värsta hennes attityd och syn på hennes brukande av alkoholen. Hon gör klart för mig att hon minsann måste dricka för det gör ju alla andra. Annars får hon sitta i ett hörn och ha tråkigt eller sluta umgås med sina vänner. Då la hon alltså över skuldkänslan på mig!!!
Allt skulle varit så mycket enklare om hon kom hem en dag och sa att hon träffat en annan, det är ju då trotts allt en annan människa.

Idag har det varit en känslosam dag. Irritation som långsamt stegrat till ilska och tristess om vartannat. Gör fysiskt ont att behöva interagera med människor. Vill inte lyssna på någon. Inte höra usla anekdoter. Mina ögon vill inte se text efter text, inlägg efter inlägg på Facebook. Jag står inte ut med ljud, smaskande, dofter från folk. Alla mungipor som drar åt än ena, än det andra hållet. Blickarna, stirrande ögon. Händer som kladdar o pillar. Trummande fingrar mot möbler. ?

Idag väljer jag att inte dricka men vill bara bort från allt.

Du har redan fått så fina välkomnanden och kan bara instämma.
Jobbar just nu med ett projekt kring oro (apropå läget i världen) men kan också appliceras på det lilla livet,
Försök samla ihop och beta av orostankar en stund varje dag, gärna i en skön fåtölj, låter kanske larvigt, men det funkar ganska bra.
Kan inte säga något om din hälsa så klart men delar det många beskriver här, krämpor- och ångest- minskar med minskat a-intag!
En dag i taget.

Du har redan fått så fina välkomnanden och kan bara instämma.
Jobbar just nu med ett projekt kring oro (apropå läget i världen) men kan också appliceras på det lilla livet,
Försök samla ihop och beta av orostankar en stund varje dag, gärna i en skön fåtölj, låter kanske larvigt, men det funkar ganska bra.
Kan inte säga något om din hälsa så klart men delar det många beskriver här, krämpor- och ångest- minskar med minskat a-intag!
En dag i taget.

En fin dag som började med Taizegudstjänst och avslutades med Sinnesromässa.

Vet ni skillnaden mellan gudstjänst och mässa? I mässan ingår nattvarden. Det var inte alltför länge sedan jag lärde mig det själv. Guds frid! ?

Tack ?för länkar du lägger ut här på forumet som handlar om hjärnan och alkohol./Pilla

Den kramen värmde?
???

Tack fina ni ❤
Tyvärr har jag fått vatten i buken tror jag röda handflator osv vilket allt hör ihop med skrumplever.
Har inte någon värk dock det är bara ett tryckande känsla när jag rör mig.
Det som har blivit bättre på dom här dagarna är att magen börjar komma igång :)
Har blivit besatt av att leta symptom på nätet och allt visar på samma svar.

Är ändå nöjd över hur "lätt" det var att sluta dricka och att abstinensen inte var mer än oro och huvudvärk.

Gårdagens inlägg känns som en käftsmäll idag. Jag gjorde ju en del saker igår men när jag vaknade imorse kände jag bara den där stora tomheten som var så stark i januari när jag just slutat dricka. Tomt och trist liksom. Är inte orolig för Corona-smittan, förr eller senare får vi den nog alla, men följer rekommendationerna och arbetar hemifrån. Idag har jag grubblat mycket över min usla ekonomi som jag dras med eftersom jag lät mina skulder gå vidare till Kronofogden för ca 1 år sedan och sedan dess har jag löneutmätning och lever på existensminimum. Så trots att det går så bra för mig med nya jobbet och att jag får upp min lönenivå lite till så står skulderna hos KF helt jävla stilla! Det beror ju på räntor osv. men eftersom jag bara har ETT lån till ockerränta så har jag nu gjort ett ackordsförslag till borgenären. Jag har även sökt skuldsanering för 3dje gången eftersom mina skulder orsakades under de ca 10 år som min dotter var som sjukast av sin bipolära sjukdom och vrålshoppade och gjorde en massa tokiga saker som jag försökte täcka upp för henne så att hon skulle slippa hamna där jag är nu.

Jag har ett stort behov av att dagdrömma. Då brukar jag drömma om Italien och att jag ska hyra mig en liten lägenhet i Ligurien om några år när jag närmar mig pension. Men mina dagdrömmar påverkas förstås av att halva Europa är i karantän och särskilt den region i Italien dit jag vill flytta. Så även fast jag förstår att karantänen kommer att ta slut och att jag kommer att få bättre ekonomi igen så småningom så känns det mörkt. Jag önskar att det fanns en bank som vågade låna ut de 600 000 kr jag är skyldig så att jag kunde komma ifrån löneutmätningen så snart som möjligt. Men det är svårt, de kräver en borgensman eftersom jag inte äger något (eftersom jag sålt det lilla jag hade för att komma ur skulderna) och jag vill inte blanda in min familj. Så trots att jag har fått fast jobb igen, har en årsinkomst över 500 000 kr så betalade jag 100 000 kr till KF förra året och min totala skuld har inte sjunkit med mer än 20 000 kr :(

Usch vad deppigt. Jag får göra en kopp té och handarbeta lite. En sak vet jag i alla fall, det hjälper INTE med alkohol mot de här problemen! Så jag lägger ännu en nykter dag till de ca 75 tidigare (med ett återfall).
OM någon av er som läser kan mycket om usel privatekonomi så tar jag gärna emot råd. Särskilt om ni skulle känna till en bank som enbart tittar på din inkomst när det gäller lån.
Kram
svagis

Bra att du hittat hit till forumet! Läs och skriv mycket så funkar det som självterapi!

Grattis till 8 nyktra dagar, nu blir det bara bättre för varje dag!

Så bra att du har stöd av din sambo, det är till stor hjälp. Och att läsa och skriva här
är jättemycket värt. Jag trodde också att min lever tagit enorm skada, och hade bla en ständigt
molande värk i levertrakten och andra symtom. Efter 14 dagars nykterhet var allt borta, och har
inte återkommit. (Är på dag 70 i dag) Det tar tid för kroppen att återhämta sig och levern tål trots allt
mycket. Grattis till 8 dagar, då är det värsta över! ? Ta en dag i taget, allting blir bättre from nu.

Kram

Tack för att du finns här på forumet!

Vad det gäller att förlåta så har jag nog gjort det, även om jag aldrig uttalat det högt eller sagt det till dem.

Jag vet att de var väldigt otillräckliga som föräldrar, men de älskade mig, även om de inte visade det i varken ord eller handling.

Jag vet att min pappa gråter av glädje över mitt beslut att vara nykter, om han finns någonstans vid min sida ❤️

Och grattis till 2,5 nykter månad! Jag vet att familj och släkt reagerat på mitt drickande, och varit oroliga. Jag tror att nära vänner har märkt det också och varit oroliga.

De enda som sagt till mig är min äldsta dotter och hennes pappa. ”Kan du ta det lite lugnt med drickandet ikväll, snälla?”

På jobbet vet nog ingen. Nog.

Du är inte ensam!Välkommen hit till forumet?Jag har gjort programmet här och även fått stöd av rådgivare.I januari tog jag mod till mig att våga skriva här på forumet om mitt förhållande till alkohol.Jättebra att du visat dig här och Grattis till dag 8?Från Pilla

Så glad för hur din dag i går startade. Banka in det minnet, sätt en favoritnål på den första halvan av ditt senaste inlägg. Påminn dig om och om igen.

Ja, jag vet att det är svårt, men att samla på de goda minnena/tillfällena är mycket värt.

Det känns som om du är på gång nu. Ska vi ta lite extra stöd av varandra nu? Kanske Hillary och några flera vill hänga på.

Säger som jag alltid sa förr:

Nu håller vi!

Kram till dig, du fina, starka kvinna

Har slutat dricka efter 20 år och är nu inne på min 8 dag utan alkohol.
Jag är övertygad om att min lever är förstörd iom att jag har alla symptom på skrumplever.

Ändå så har svullnad i ben och fötter försvunnit nu men buken känns fortfarande svullen.
Jag har även känt mer energi och igår var vi ute och gick i fyra timmar
Jag vågar inte söka hjälp pga av rädsla för att förlora mitt barn med tanke på hur långt det gått för mig.
Min sambo(pappan)försöker övertala mig att söka vård och att vi ska klara av det här tillsammans.
(Han har inte problem med alkohol).

Ångesten är fruktansvärd och det har gått så långt att jag planerar att ta mitt liv om jag blir sämre istället för att söka vård.
Är jag ensam om att känna så här när man väl upptäcker hur läget egentligen är

Verkligen tack för att du finns här och tillför så mycket.

Att förlåta är viktigt och många gånger ett måste för att komma vidare. Tänker på hur du beskriver ditt förhållande till dina föräldrar. Till viss del påminner det om mitt till mina, även om det finns mycket som är olika.

Vad gäller att de försökte och gjorde så gott de kunde gav mig lite dåligt samvete: Jag borde väl inte må dåligt, som hade föräldrar som gjorde det de förmådde. Har redan skrivit flera gånger i min tråd att det var en psykolog som hjälpte mig mycket när hon sa de förlösande orden:

"Ja, de älskade dig och gjorde vad de kunde, men det räckte inte."

Precis så var det. Jag kunde tillåta mina känslor på ett annat sätt efter det. Jag har förlåtit och gått vidare, så det handlade inte om att fastna i självömkan.

Vet inte alls om det var till någon nytta för dig att läsa detta nu, men jag ville ändå berätta hur jag upplevde det. Det blev verkligen en vändning och en ny fortsättning efter det besöket.

Kram till dig

Bra jobbat, klokt beslut. Känner igen mig i din beskrivning om den ständiga mentala jakten på nästa glas. Jag har varit nykter i 21/2 månad nu. Jag tar ingenting föt givet utan tänker som du en dag i taget. Det är starkt av dig att fixa 5 veckor, Grattis o bra kämpat. Har liksom du druckit i min ensamhet men trodde ändå att fler misstänkt. Lycka till med din fortsatta vandring i nykterhetens spår.
Kram

Ibland när jag har (för) mycket på jobbet känns det som jag får börja varje mail med ”hej och förlåt” men här känns varje dag och kommentar som ”hej och tacksamhet”.
Jag är så glad för respons, kaveldun, andra halvlek, torn.
Att ni tar er tid, blir alldeles rörd. Tror- apropå snäll- och stränghet att detta nog är en plats att inte bara vara snäll, utan ännu viktigare, kanske- att ta emot vänlighet och omsorg. Något som jag antingen druckit bort, eller stressat förbi. Att stanna upp och inse att någon annan människa vill väl, är sannerligen något stort.
Kaveldun, som du vet har vi väldigt mkt gemensamt. Ibland ”försvarar” jag mitt drickande med att barnen ”aldrig sett mig berusad”, men det stämmer inte- senare år. Jag har ju absolut varit full (även om det är kontrollerat) även med dem.
Har nog också haft behov av att vara duktig mamma. Mitt mantra i mamma-livet, att härbärgera oro, att lösa problem, att de alltid ska känna att det finns en trygg plats- hos mig/oss.
Att inte dricka nu, väcker lite förvåning hos dem. Men det passerar mest utan så mycket uppmärksamhet.
Bottnarna.
Idag känns det hanterbart att agera på min egen känsla av botten, och att det inte kan vara lika för alla. Igår rörde det upp oro som skräp i just botten av ett akvarium.
Kaveldun, din beskrivning av ditt perforerade liv och dagar som var din kapitulation.
Det finns mörkare mörker, men dit måste vi inte trava på med öppna ögon. Och som du och Andra halvlek och Torn skriver, det finns inget regelverk för nykterheten,
Även jag känner stor igenkänning med många, många här. Trots att jag ser mig som en individualist eller kanske snarare ”udda”, så är det en stark känsla av gemenskap/ att ha en gemensam motståndare. Alkispodden har jag lyssnat på minst ett år. Har läst här, tre år, blev tagen när jag började läsa en vit januari.
Nu är alla ni här, ett avgörande incitament för att välja att vara nykter. Paralletllt går den egna stigen av utforskande som nog måste göras på egen hand.
Önskar er en fin dag trots gråväder och virus-oro, jag känner mig helt lugn och redo att ta mig an varje utmaning så länge jag är nykter,
Det är jag idag.

All nykter tid räknas glöm aldrig det..Du har kämpat och gör det bra????Skönt att din fysiska hälsa blir bättre..Varm kram??

Ville bara skicka en hälsning och hoppas att läget är ok!?
Kram ?

Inga pukor och trumpeter då jag inte hållit mig helt vit men en liten trött truddelutt kan jag väl ändå få..? ???
Känner mig ändå ganska nöjd trots allt. Mina besvär som väntar på behandling är inte jättejobbiga men störande och jag hoppas verkligen få kallelsen snart trots Corona läget.
Idag är en riktigt slapp dag. Inget kul väder så det får bli något roligt på TV istället.
Kramar ???

Nu har det ökat med drickandet!
Från 3,5 och starköl till whisky och vodka.

Och häromdagen fick jag höra jag var så jävla dryg och han orkade inte med mig. Då pratade jag om en byrå som jag ville ha....tänkte gå hem till min lägenhet då blev han ”snäll” och när jag pratade med honom nykter så såklart hade han inget minne av detta!

Jag åker iaf hem för jag vill vara ensam då blir jag bombad av sms med kärleksförklaringar. Alltså jag är trött nu och så jäkla less men ändå är det enda jag väntar på hans meddelanden som gör mig lugn i typ 5 minuter

Jag ser ju själv va sjuk jag med är i detta! Jag vet ju att om jag någonsin ska må bättre så måste jag lämna men det krossar mitt hjärta ändå ?

Nytt samtal i veckan hoppas på styrka och insikt!

Ja, exakt. Då jag bor på landet stöter jag ytterst sällan på andra människor ute. Men vi brukade ha hund, och då träffade man ofta på andra utomhus. Har träffat på alla möjliga djur i skogen, oftast rådjur, men även harar, ekorrar, älgar och rävar. Dock har jag träffat på jägare också. Djur i allmänhet verkar ha en lugnande effekt på människor. Jag sysslar med hästar och ridsport och brukar vara i stallet 3 gånger/vecka men nu när jag inte varit det så kan jag säga att det märks. har hört att det kan klassas som terapi att vara i stallet, och jag förstår det till 100% för inget har en mer lugnande effekt än hästarnas tuggande och doften av stall.

Jag har läst en sak som är lite oroväckande förövrigt. Det ska tydligen ta ca 11-12 timmar för en flaska vin att gå ur kroppen (om man väger 70 kg). Mina föräldrar som då dricker 2 i genomsnitt per dag är ju aldrig helt fria från det då. Känns ju väldigt tragiskt när jag läser det ändå.

Att jag skulle vara helt nykter i fem veckor - och tycka att det är helt okej, trodde jag nog inte i början. Hoppades möjligen, men jag var inte övertygad om att jag skulle klara av det.

Inte för sugets skull kanske, mer för att jag upplevde att vinet gav mig guldkant på tillvaron. Jag var värd den guldkanten.

Eller så mycket guldkant var det nog inte förresten, inte mot slutet. Historiskt har vinet gett mig guldkant i tillvaron, men de senaste åren har mitt drickande nästan enbart känts destruktivt.

En ständig mental jakt på nästa glas, gå över gränser som aldrig borde överträtts, sagt/skrivit saker som aldrig borde yppats. Total förnedring inför mig själv och andra, och det kändes nästan som jag begick våld på mig själv.

Känner mig fortsatt lika bestämd i mitt beslut att vara nykter. Jag har ingen bortre gräns, men jag tar en dag i taget. Idag väljer jag att vara nykter. Fem veckor idag och det ska fortsätta rulla på.

Jag ser fram emot att min hjärna och kropp återhämtar sig ordentligt och får må så bra som det är möjligt.

Jag ser fram emot att mogna ytterligare i min nykterhet så att jag kan prata öppet om det - stå för mitt beslut och kanske bli en förebild för andra. Att inte berätta är också att ljuga en smula.

Å andra sidan har jag inte berättat för någon hur mycket jag faktiskt har druckit i min ensamhet - och det är egentligen den lögnen som är problematisk att outa.

Om jag öppet pratar om min nykterhet så måste jag ju samtidigt prata om hur och varför jag tog beslutet att vara nykter.

Eller så säger jag bara som författaren Annie Grace tipsar om: ”Jag kom fram till att alkohol inte är bra för mig, så jag slutade.”

End of discussion.