Senaste kommentarerna i forumet

Innan någon läser detta vill jag varna för att detta inlägget är väldigt omotiverande och uppgivet. Har du en bra dag och känner dig stark i din nykterhet så läs inte.
Ibland är det både bra och dåligt att vara inne här och läsa. Igår läste jag bland flera andra som är ungefär där jag är nu, med några veckors nykterhet.
Imorgon har jag klarat av min nyktra månad!! och ingenting är just nu bättre. Jag läser bland många av mina resvänner om samma sak. Tomhet, kamp och apati. Dag ut och dag in.

Jag började med min kravlösa tid och allt kändes så bra men sanningen kommer ikapp. Komma hem och lägga sig i soffan och trösta sig med skräpmat och godis framför TVn och intala sig att allt löser sig bara jag inte dricker funkade bara en väldigt kort tid, sen förstår man att det man gör är bara att bestraffa sig själv. Livet fortsätter vare sig du åker med eller inte. I ett gammalt inlägg skrev jag en kul metafor om just det. Livet är som att stå vid en köttkvarn och stoppa korv. Antingen står du och stoppar allteftersom det kommer eller ger du upp och begravas snabbt under högen. Kvarnen fortsätter gå.

Jag vill vidare men står bara och stampar! Precis som förr, trött och motivationslös. Igår somnade jag i soffan framför TVn kl 21 av ren tristess.
Imorse kunde jag inte ens efter 9 timmars sömn orka hålla humöret samman. Min dotter gör en olycka och välter hela frukostskålen i knät. Jag får ett bryt som en ostoppbar laddning innifrån som inte går att stoppa. Jag börjar gapa och skälla tills tårarna strilar ner för min dotters kind. Hon skäms såklart massor och det var bara en ren olycka! Det är som att stå utanför sin kropp och se allt hända utan kontroll men lika fort kommer jag tillbaka till stunden och fattar inte vad i helvete jag håller på med. Jag sansar mig, sätter mig på huk och ber om förlåtelse.

Det finns ju för fan ingen andra sidan! Det finns bara en annan sida med nya problem. Idag är jag jävligt less på allt. Det värsta är att mitt förnuft ändå vet att dricka inte är lösningen, jag har ingen lösning. Bara helvete, leda och kamp vad fan man än gör! Med dricka kan jag ju i alla fall skjuta upp ledan till dagen efter. Detta tar ju aldrig slut.

SKIT

Jag ser nu att du har startat två trådar med samma rubrik, hoppas att fler hittar till din andra tråd som redan har tagit fart.
Allt gott,
Sofia

Vilken ärlig och modig tråd du har startat! Du har verkligen reflekterat på djupet kring vad alkoholen ger dig och vad den tar från dig och är nu redo att testa något nytt för en period. Starkt! Du vill så småningom bli en kärleksfull förälder som barnen och din sambo kan lita på, en förälder som tar ansvar för sitt liv. Det är viktiga drivkrafter för en förändring.
Stort lycka till och återigen, varmt välkommen!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Detta med högkänslighet... scanna av allt alla läsa av analysera osv osv osv herregud inte konstigt man måste stänka hjärnan i A.. för att få TYST på den :)!! När jag löptränar ... får jag tyst på den... så tänker att om man gör mer av det istället för A ... så är man på god väg! Tycker du e enormt stark ska du veta. inspirerande att läsa och känna igen sig ❤️ Och du ... ditt svammel gjorde min DAG ska du veta ❤️? hejja dig!!!! Ska göra min lista nu med...! Kikar in här igen snart för att se nästa härliga ” svammel ” som för övrigt bara är underbart!!:) KRAM

Du har startat en tråd, som hittills bara innehåller en rubrik. Du, eller någon i din närhet, blir aggressiv av alkohol. Ett problem som kan vara skrämmande, både för den som det drabbar och dem runtomkring. Skriv gärna mer och delge dina tankar och erfarenheter! Här finns mycket stöd och pepp att få.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hur mår jag egentligen?

Har funderat ett tag, känner att trots stress och sånt så är humöret bra, jag känner mig inte deprimerad. Men jag känner stress och press mest hela tiden. Det är så många helger som är uppbokade, mest för andras skulle. Ja vet att jag inte behöver, men man måste värna om familj och vänskap, och just nu infaller så mycket. Har denna helg som kommer ledigt men nästkommande 3 helger är fullspäckade och ska resa bort 2 av dem. Det stressar mig, jobbet stressar mig, renoveringen stressar mig, pengar stressar osv. Jag kände inte en sån här stress och ångestkänslor när jag drack, men tror inte heller jag körde på i 150 på jobbet som jag gör nu. Jag försöker varje dag att stanna upp och ta det lite lugnt, försöker ta hela lunchen, försöker fika, men det händer aldrig. Jag är beroende av stressen - och ångesten. Det bara är så, har gått från ett beroende till ett annat.

Förut när jag drack var jag ju alltid trött, fast på ett annat plan, mer backfull-trött, inte hjärnan-är-på-högvarv-hela-tiden-och-behöver-vila-trött.

Har börjar forska lite i min barndom också, fick i uppgift att tala med mina päron bland annat om saker som stack ut innan jag var 12 år. Det är ganska mycket.

-Jag var ofantligt försiktig och blyg, jag ställde mig alltid längst bak i kön, vågade inte mycket och armbågade mig absolut aldrig förbi någon annan.
-Jag var extremt petig med maten
-Jag var lugn och snäll mot andra men tog ut all min frustration och ilska hemma. Var aldrig i någon konfrontation, bråk eller liknande i skolan eller bland kompisar.
-Jag lekte helst själv
-Jag hade svårt att fråga andra om de ville leka men tyckte om när andra frågade
-Jag kunde inte sova över hos några kompisar
- Jag gillade att vara med vuxna mer än barn, och jag var ofta det också.
- Jag var väldigt känslig, jag kunde bli överdriver arg eller ledsen och inte kunna lugna ner mig om det inte blev som jag ville (hemma) eller om något gick sönder.
- Fäste väldigt mycket vikt vid materiella saker såsom gosedjur eller porslinsfigurer och blev EXTREMT ledsen (otröstlig) om något gick sönder eller försvann. En liten sak för andra var jättestor för mig. Och är väl än i dag iof.
- Jag hade aldrig någon pojkvän (en sån där man bytte varannan vecka)
- Jag gjorde saker på mitt sett och inte som alla andra
- Jag var väldigt envis och kunde inte förstå varför inte saker gjordes på det sättet som jag tyckte var bäst
- Jag avskydde att gå på dagis men älskade att gå på 6-års och i skolan (troligtvis för att man fick lära sig saker och visa att man var duktig där samt att det var strukturerat).
- Jag älskade att skapa saker.
- Hade kompisar och flera jag lekte med, någon som jag kallade bästa kompis, men ingen som var min person, det var farmor i så fall, hon var bästisen när jag var liten.
- Jag kikade på ett par filmer och lyssnade på en del kasettband om och om igen, tills de gick sönder. Vissa saker såg jag/lyssnade jag på varje dag i flera år.
- Jag var motoriskt efter i utvecklingen (klättra träd ex.)
- Jag avskydde aktiviteter i större grupp, fotboll, grupparbeten. Gjorde alltid bäst om jag var själv och ville göra allt själv.
- Satt hellre inne på rasten och jobbade med skolarbete själv, än att vara ute och leka
- Låg alltid framför alla andra i alla ämnen, var i mattebok 3 när de andra var i första. Låg dock efter i att läsa. Läste sakta och hade svårt för det, gillade inte att läsa. Hade svårt med läsförståelse och tog inte in de ord jag läste. Men älskade att få historier berättade för mig och kunde återberätta i princip allt ifall det var berättat muntligt (det kan jag än i dag).
- Byggde mycket lego m.m. men lekte sällan med det. Ville bara bygga, inte rollspela med gubbarna. Samma med ponnys eller barbie, lekte sällan med det, bara bytte kläder och byggde hus.

Tänkte att jag skrev upp det här så jag kommer ihåg lite av det jag fått fram hittills. Sedan är det svårt för mina päron att avgöra vad som är ovanligt då de bara haft mig som barn. Och vissa av sakerna ovan kanske inte är så anmärkningsvärt, var och varannan unge har ju problem med maten, eller älskar skolan... osv... men det som visas ovan visar ju lite... tendenser på autism om inte annat. Och nu hobbypsykologar jag rätt så rejält.

I vilket fall..

Väljer att inte dricka i dag, istället vilar jag upp mig inför morgondagen då det är sista dagen på jobbet innan helgen.

Du är så viktig för oss som är på väg, dina ord stärker och leder❤️
Beställde ett halsband med ordet sinnesro som är det vackraste ord jag vet. Den andra symbolen får komma när det gått ett år och jag helhjärtat står stadigt i det.
Många kramar Strulan ?❤️?

Fembarnsmamman, du skriver att du är rädd att han ska falla och må ännu sämre om du lämnar honom och det kommer han säkert att göra men jag tänker att det kanske inte är ditt ansvar att ta?
Jag har resonerat precis som du (och gör väl fortfarande) men för min del blev det aldrig någon förändring hur mycket jag än sopade upp och slätade över. Det enda som hände var att jag sjönk djupare och djupare ner i dyn och mådde allt sämre.

Hej
Jag har inte gått där
Kanske vore nåt att göra.
Har dock gått många år i terapi för min traumatiska barndom ( inget ja vill ta upp mer om här)
Men ja förstår vad du menar

Ska kolla upp det... tycker jag hela tiden ger bort mig o fastnar i medberoende relationer

Tack för tips ??

frågar jag om du gått på Alanon? Kunde annars vara värt att pröva - för att inte falla in i samma mönster en gång till. Medberoendet sitter djupt och är minst lika ’listigt och starkt’ som beroendet. Svårare att känna igen också... Bara en tanke! / mt

Tyvärr finns ju den typen av psykoterapeuter och psykologer som kör sitt eget race och inte gärna vill lyssna på sina klienter. Byta, kanske? Hon verkar inte varken vilja lyssna eller förstå dig. Jag har också erfarit det och det är hemskt!

Skummade lite bakåt i din tråd och läste om naprapaten! Det är ju så det ska vara! Någon som faktiskt är genuint intresserad av personen framför sig, som vill se och lyssna in! Ibland kan man hitta hjälp på ställen som man inte räknat med. Ha det i åtanke innan du fortsätter gå till en psykoterapeut som triggar dig.

Är du högkänslig? Låter lite så. Isf är det inte konstigt om det du blir trött av att vara social då man tar upp andras känslor väldigt lätt. Har du läst om HSP?

Och Grattis till 6 veckor ?

Tack ❤️ Hur går d för dig med allt?

Oroar mig inte alls för att jag skulle dricka alkohol den här helgen, noll sug eller intresse. Nästa vecka ser det mörkare ut på grund av en sjukt massa stress som jag inte kan undvika. Beslutet är ju taget, jag kommer inte dricka men det kommer bli än mer jobbigt att slåss mot de känslorna med när de dyker upp. Vad har jag för strategi? Bara att fortsätta att påminna mig om att vad som än händer så är alkohol inte ett alternativ.

Det jag däremot behöver göra är att tillföra nya saker i tillvaron. Motion är ett måste, fy fasen vad kroppen har förfallit sista åren. Rent av pinsamt. Har inte nån stor vänskapskrets eller släkt och alkoholäventyren har dels varit ett sätt att komma ut och vara social. Det paradoxala i det hela är att jag är en social person, har lätt för att hitta vänner och bekantskaper. Ändå har jag isolerat mig mer eller mindre.. Inser att det har med drickandet att göra och att jag är superkänslig. Hjärnan går konstant på högvarv, jag läser av folk, situationer, blickar, stämningar och energier som en ständigt pågående scanner. Skulle säkert passa ypperligt att jobba med att avslöja om folk ljuger, magkänslan/intuitionen sviker aldrig. Det är vansinnigt uttröttande och mycket av informationen jag tar in riktar jag mot mig själv. Är så självkritisk som jag aldrig skulle vara mot någon annan människa.

Allt detta gör att jag måste hitta nya sammanhang. Gym är nåt jag provat på halvhjärtat men det var mest en plåga. Långa promenader har jag gått i alla år men inte alls lika frekvent på slutet. En kurs? Vore roligt att plugga nåt igen men det går nog inte att få ihop med jobb och familj i nuläget. Såg att-göra-listan här på forumet och ska sätta mig och plocka ur några tips.

Får se hur länge jag kommer hänga kvar här i forumet. Förhoppningsvis i många år. Fick göra en övning för många år sedan där vi skulle skriva ner drömma vi har, stora som små. Grejen var att kursledaren lovade att de flesta av dessa drömmar kommer att uppfyllas med tiden eftersom vi slängt ut dem i universum. Tro mig det stämde och några av drömmarna jag skrev ner var i dåläget fullständigt oåtkomliga! Ska därför nämna några mål jag har haft i flera år som inte blir av och se om de vad framtiden har att utvisa.

Jag vill springa ett maraton.
Volontärarbeta för hemlösa.
Gå pilgrimsleden till Santiago de Compostela.
Segla i Karibien.
Arbeta med välgörenhet på heltid.
Bo med havsutsikt.
Fjällvandra.
Skaffa skoterkort.
Bli ekonomiskt oberoende.
Bli vegetarian, även resten av familjen..
Vara helnykter resten av mitt liv.
mm.

Fyller på listan allt eftersom. Med tanke på att den förra listan kunde efter 10 år bockas av med nästintill 100% avklarade mål, var bara ett som inte har uppfyllts och det är inget jag överhuvudtaget ens skulle vilja idag. Så blir det högst intressant att se vad det blir av dessa.

Ta hand om dig, om det nu är någon som orkat läsa mitt svammel.

Mulletanten för fina ord ! Tänk ändå.....10 år ÄR en lång tid i ett liv !!!

Forumet har blivit ett sätt att leva och hjälper mig verkligen att leva ett nyktert liv tack vare alla som skriver om sina liv. Ni som skriver ger mig nya infallsvinklar, får mig att tänka till, påminner mig om hur mitt liv en gång var, hur stark förnekelsen inför sjukdomen är och, inte minst, hur otroligt viktig ärligheten är ! Den dag jag börjar tumma på min ärlighet är mitt återfall inte långt borta, det var ju så jag levde som aktiv ! Inte en dag utan en lögn !!

Jag är så glad för att jag en gång hittade hit och jag är så otroligt tacksam för alla som skriver här och gör forumet levande och därmed hjälper mig att leva ett nyktert liv !

Tack !!

det vet vi. Det går inte att påbörja ett "sluta dricka projekt" halvhjärtat. Det är ju ett helvete även när det är helhjärtat om vi ska vara helt ärliga.
Är ju ändå bra att du deltar på möten för då känner du dig tryggare med vad det handlar om när du väl är redo. tänker jag..? Ha en fin dag.

Underbar känsla när man vaknar och inte är bakis, jag är inne på dag 12 så när kroppen nu börjar slappna av och piggheten kommer så blir risken större att A vill komma in i livet, bara att sysselsätta sig med träning, serier och familjen :) Kämpa på och hoppas du får en bra dag! //Magge

Tack

Ja känner så väl igen mig sedan min tidigare relation med en annan alkoholist. En dag fick jag nog o sa att det är över, gick också och funderade på det exakt som jag gjorde med den här mannen.

Nu känner jag samma att ingenting får mig att gå tillbaka, inte ens om han vill gå i en rehabilitering, det får han göra utan mig och förhoppningar om att jag ska komma springandes

Ta vara på din insikt och njut av att vara fri! Välj ditt eget liv - det är ditt! / mt

Igår. Och många gånger och dagar t.o.m månader dessförinnan också förstås.
Men det är kämpigt tycker jag att bryta med ett återfall, för det är precis som att man då plötsligt ger sig rätten till ett misslyckande till och kanske ännu ett osv. Man känner ju ändå sig så fruktansvärt vördelös, så man är liksom inte värd ngt annat.. Att det liksom är lätt att hamna in i det omvända. Istället för att skjuta på beslutet att dricka, så skjuter upp beslutet på den nya dag 1.
Jag är idag, just denna morgon, extra tacksam att jag inte drack ngt igår. Jag har lyckats bryta ön en gång, dag 2 idag med andra ord..?

Sedan skulle jag också kunna meddela att det inte var så mkt, och att inget katastrofer hände etc och det är jag förstås glad över, men alltså det där giftet. Det är verkligen det, om det är aldrig så lite.. Det är som om när en droppe blod sprids i havet och hajen känner det på flera mils avstånd. Så är det med alkohol för mig. Minsta lilla, så slår alkoholdjävulen klorna i mig. Vill bara ha mer. Och att jag lyckas undvika frenesi, är nog snarare för att jag är just människa och inte en haj..? (!)
Lite metaforer så här på morgonkvisten, kanske kan pigga upp ?, men skämtåsido, så är det ju sådan starka krafter som sätts igång.
Ja,ja - så blev det tydligt än en gång Fibblan att du inte ska dricka ngn alkohol. Jag kan hålla igen, kontrollera till ganska stor del också, men denna mentala upptagenhet och besatthet - jag är bara så trött på det, så jag kan kräkas..?.

Kramar
/Fibblan

Ja, jag höll mig hemma och nykter igår kväll, så nu kan jag räkna till 42 vita dagar.
Det var dock första kvällen som jag kände ett riktigt ordentligt sug efter att jag slutade dricka.
Och jag vet precis varför, nu så här i backspegeln. Jag tyckte sååå synd om mig själv. Hade varit hos psykoterapeuten på dagen och jag känner inte att jag får någon hjälp, och hon säger mer eller mindre i klartext att hon inte kan hjälpa mig. Hur många gånger hon sagt "Du måste ta hand om dig, gör något du tycker är kul" och "du kan inte vara så mycket ensam". En uppmaning som gör mig totalt blank i skallen. Och jag svarar varje gång att jag inte vet hur - vad/hur gör man för att må bra? Hon vet om att jag tagit till alkohol i mängder tidigare för att må bra. Hon vet också att jag blir jättetrött av att vara social och relatera till andra människor, fundera över hur och vad de tänker och känner, rent av på en nivå där jag tar över deras känslor, och försöka passa in och vara rätt. Ja, alltså, normalt har jag inga problem egentligen, så länge jag får komma hem och vara ensam och stänga av hjärnan med alkohol efter. Nu när jag inte gör det, dricker alltså, så orkar jag inte vara social. Hjärnan bara matar på med sina analyser samt funderingar på hur f-n jag ska lösa min knepiga livssituation.
Bingo - en terapeut som är värsta triggern för mig...
Men problem är ju till för att lösas :-s.

Med mitt möte med drogterapeuten igår så pratade vi mycket om medberoende...jag mot mina föräldrar, och mina barn mot mig.
Jag gick från klarhet till klarhet igår, och det kändes så skönt att verkligen förstå vad han menade, han är verkligen suverän på att förklara tills jag verkligen förstår vad han menar.
Att förstå att jag hela mitt liv blivit formad till den jag är pga mina föräldrars missbruk är jättesorgligt...men samtidigt är det intressant att se att jag har valt att gå en helt annan väg genom att be om hjälp.
Så det var ett jättebra möte faktiskt...han jobbar också mycket på att stärka min självkänsla, och jag kan känna att jag inte föraktar mig själv lika mycket nu då jag verkligen kämpar för min egen skull.
Idag väntar möte med soss, sedan ska jag gå på stressgrupp igen, jobbar ikväll så jag kan inte gå på AA...det saknar jag...men nästa vecka kan jag äntligen gå dit igen☺

Godmorgon o tack för pepp.
Precis klar med morgonpasset på gymmet o skönt att slippa den där bakis känslan.
Tack för pepp o JA nu kämpar vi på tillsammans ?

God morgon ❤️

Det är så mycket som händer i mitt liv. Det stormar på alla plan egentligen. Min relation tar slut, mitt ena barn har det mkt tufft i skolan och det är mycket som är på gång där och har varit flera år plus att det har blivit rörigt på mitt arbete. Igår kväll blev jag på ett otroligt dåligt humör av stressen. Men jag och barnen satte på Youtube i vardagsrummet och hade det mysigt. Då kunde jag sluta bete mig irriterat. Ska komma ihåg det till framtiden... Att sätta mig MED barnen istället för att yra runt och irritera mig på allt.

Måste försöka se livet positivt trots att det känns som en tragisk film just nu.

Att jag skiljs är EGENTLIGEN något bra. En jobbig process men jag kanske måste se det som en pånyttfödelse.

Min son kommer att få hjälp och han mår ändå ganska bra samt att framtiden med en förhoppningsvis gladare mamma är bra för honom.

Ett arbete är ett arbete. Jag har fortfarande många bra kollegor kvar och skulle alla plötsligt sluta är det kanske en signal om att jag ska byta jobb också. Och det behöver ju inte vara så farligt.

När jag fokuserar på eländet så växer det bara. Måste försöka se det positiva.

Och som jag ofta tänkt förut. Man lär sig av allt och alla erfarenheter kan man växa av. Ibland bryts man ner och det är det jag är rädd ska hända om jag tänker negativt. Jag är liksom på randen mellan att bryta samman och att stå stark. Vill vara stark och må bra. Vill inte gå omkring i en offerkofta.

Måste tänka positivt. ❤️

Ser ut som vi är i jämnhöjd, denna gång på dag 2...?
Då får vi väl peppa varandra lite extra tycker jag! ???
Första veckan är alltid lite svajig för min del men jag vet ju att det går....
Nu kämpar vi!

Kramar
???

Ja, då är det bara att kavla upp ärmarna igen!
Denna dag 2 ska förbli vit och ren.
Önskar alla en fin torsdag ?
???