Senaste kommentarerna i forumet

Alla dagar räknas!
Fråga.
Vill du sluta dricka eller lära dig dricka med måttlighet, vad är din plan?
Kul det flyter på med dejten ?

Alla dagar räknas!
Fråga.
Vill du sluta dricka eller lära dig dricka med måttlighet, vad är din plan?
Kul det flyter på med dejten ?

Hejsan. Helt ny här. Det tog mig lång tid att skapa det här kontot men nu känner jag att det behövdes?
Min relation till alkohol är osund. Och hsr varit det länge, dock har jag varit duktig på att förneka det under lång tid, hoppas någon därute förstår vad jag menar. Jag har 2 barn i lågstadieåldern. Lever oxå med en man som är rätt glad i det med. Behöver stöd.?

Har åkt fast för grov rattfylla. Har senaste året druckit kopiösa mängder i smyg och knappt varit nykter. Har efter detta hände erkänt att jag är alkoholist för mina anhöriga och är just nu sjukskriven och fokuserar på att bli nykter. Är det någon annan som åkt fast för detta? Är bara så rädd att det ska komma fram till min arbetsgivare.

Jag är orolig för att jag anser att min man dricker alldeles för mycket whisky. Hemma kan han styra det någorlunda och håller sig till fredags-söndagskvällar. Nu är vi bortresta i fem veckor och då tycker han att det är helg hela tiden. Jag har inte räknat hans whiskyflaskor, men bedömer att han nog druckit ungefär åtta liter whisky under dessa 4-5 veckor. Tillkommer rätt mycket öl. Han verkar aldrig berusad. Han sköter sig och är mycket noga med att inte dricka när han ska köra bil och sköter arbetet bra. Han är specialiserad på whisky och öl, någon gång en gin och tonic. Vodka och brännvin tar vi varsin nubbe av till påsk, midsommar och kräftskiva, annars står de orörda år efter år. Vi dricker ofta, men inte alltid, ett eller två glas vin till söndagsmiddagen. Så han är mycket måttlig med alkohol för övrigt, det han, som jag bedömer, missbrukar är whisky och i viss mån öl. Han är lustigt nog lika förtjust i mjölk, men inte här utomlands där han tycker att mjölken smakar fel. När vi är hemma vräker han i sig mjölk, utan att bry sig om ifall det räcker till resten av familjen. Så en viss omåttlighet ser jag hos honom. Han är mycket opåverkbar och sköter inte sin hälsa, sitter stilla, äter väldigt lite frukt och grönt, men desto hellre vitt bröd och fläskkött. Jag lever annorlunda men han låter sig inte påverkas. Vi har ett gott öga till varandra i grunden och han är en väldigt trygg, hjälpsam och pålitlig person. I går konfronterade jag honom och då sa han att hemma kan han ju dricka mjölk i stället och för övrigt vill han bedöma sitt drickande själv. Hur ska jag förhålla mig? Hans drickande har aldrig påverkat mig i praktiken men jag tycker väldigt illa om det och är orolig för hans hälsa.

Fibblan, du är på väg till ett friskare liv. Du har alla pusselbitarna på plats men i oordning just nu....????.
Det gäller att se helheten och en bit i taget så kommer du fixa detta? jag är helt övertygad?
Skriv ett par rader här varje dag och hämta lite pepp här och där?
Du är ju en av de mest inspirerande och peppande forumvännerna här inne? så nu får du ta emot lite egna hejarop också?

Kramar
???

Somna samtidigt, slippa känslan av ensamhet i soffan på helgen..vakna tidigt och dessutom pigg = bättre förutsättningar att få ut det mesta av helgen med sina kära ?! Bra jobbat och en hel del vinster som du fått syn på redan??! Vet inte hur det är för dig, men helgen är ju så kort, och i ekorrhjulet med jobb och barnens aktiveteter, läxor etc.. blir det inte mkt tid över för den där härliga, mer uppsluppna och spontana samvaron tillsammans som familj. Och jag har precis som du (Tvåbarnsmamma runt 40) sett vindrickandet som guldkanten och belöningen efter en veckas arbete med jobb, hus, barnen och allt vad det innebär..
För min del blev det efterhand också ngn onsdagkväll..ändå lill-lördag.. ngt glas på söndagen av det som ändå blev över..och så fler och fler tillfällen, där vinet fungerade som extra kraft när min egen var slut..?.
Jag börjar på ny kula imorgon igen ☑️ !
Lyckönskningar till dig på din resa?!
Kram
/Fibblan ?

Tack V..
Har lyckats under ett tag hållt mig till helgerna, mkt med motivationen att jag vill tappa ölkilona, ska iväg o resa i vår...
Idag är det ångest och en krypande känsla i kroppen o är väldigt lättirriterad, är det abstinens tro? Kände så igår oxå efter att ja druckit ons Tors fre, blev bättre efter ett par cider o en grogg, i brist på annat. Drack inget mer, orkade helt enkelt inte dricka en dag till. Kroppen kändes/känns slut.
Känns som man håller på o spricka, vill bara ut, ut o springa, ut o gå, vad som helst, ensam, men jag kan inte, sambon hjälper till o bygger åt en närstående så jag måste va hemma med barnen.
Vilket i sig gör att jag måste sköta d mesta med hemmet o allt som rör barnen. Jobbar inte sambon så är han o bygger på huset.
Jag är så grymt trött på det här nu, jag vill kunna ta ett par glas vid speciella tillfällen men det är allt. Har läst att det finns medicin som ska ta bort suget o om man ändå dricker så uteblir den positiva känslan..vill så gärna testa, men jag skäms så mkt. Jag vill inte att det ska stå i min journal om mitt beroende..är rädd för om de kommer börja prata om barnen. Har aldrig misskött barnen eller jobbet el ngt sådant utan fungerar väl utåt sett. Är rädd att läkaren inte kommer förstå, inte kommer hjälpa mig..
Funderar på om jag ska söka vård någon annanstans än min egen vårdcentral, för att få en slags distans liksom..

Tack mt för råd och stöd!

Bra att du hittat hit och sätter ord på hur du har det! Och Ja, här finns många i liknande situation som du. Läs lite här så ser du och känner igen mönstret. Ett råd jag kan ge dig är att bekanta dig med Alanon, du kan kolla hemsidan på nätet och gå på möte! Det enda du behöver göra är att gå dit och lyssna på andra. För den som inte delar ombeds man ofta att säga sitt förnamn i slutet av mötet. Du säger som de andra bara, typ Jag är xx och medberoende. Lycka till! / mt

Förklarat min situation i stort i mitt inlägg nyss. Har du något råd att ge mig?

Förklarat min situation i stort i mitt inlägg nyss. Har du något råd att ge mig?

Förklarat min situation i stort i mitt inlägg nyss.
Har du något råd att ge mig?

Hej alla!
Mitt första inlägg här.
Jag har varit tillsammans med min sambo i 2.5 år. Han har alkoholproblem och jag anser att han är alkoholist.
Själv håller han med om att det kan bli lite för mycket ibland. En del helger när det ballat ur och han druckit extra mycket blir han verbalt elak mot mig. Ibland har han sönder saker, men har aldrig slagit mig. Det händer då någon dag efter att han får stor ånger och säger att han inte mår bra av drickandet och ska skärpa sig, vilket aldrig händer tyvärr.
Han jobbar som timvikarie och dricker inte när han är bokad på jobb. Men har han perioder när han är arbetslös ökar drickandet och han är full även på vardagarna ibland.
Det smusslas med öl och göms undan i källaren. Är så fruktansvärt trött på hans beteende!
Mitt största "problem" är att jag har oerhört starka känslor för den här mannen. I mitt 50-åriga liv har jag aldrig varit så förälskad i någon.
Förnuftsmässigt vet jag att jag bara kan ansvara för mig själv och inte få honom att sluta dricka.

Antar att det finns fler i den här gruppen som känner igen sig. Hur blir man redo att lämna någon man älskar?

D är svårt, jag vet! Hur ser din situation ut?

Kikar in och kollar hur det går för dig.. Redan söndag, helgen har gått galet fort. Gillar egentligen inte söndagar, förknippar de med ångest och dåligt mående på flera vis. Idag har jag en make som sällan går ut men lyckades ramla in vid fyratiden imorse, han mår så där just nu... Men hellre han än jag!? Sköt om dig!

Tack Ensam1984 och Knaskatten för era svar! Det kändes så himla skönt!!

Jag tänker att ha motivation är oerhört viktigt..och min motivation är att jag vill verkligen ha tillbaka mitt liv! Jag vill kunna göra saker som jag tycker om, jag vill minnas vad jag har sagt, jag vill inte ha ångest utan jag vill leva! Å jag vet att jag måste sluta även pga min fysiska hälsa! Jag har druckit under ganska många år nu...och fortfarande har jag min familj, mitt jobb kvar men det är ju inte en självklarhet. Jag har några vänner som vet om mitt beroende. Anledningen till att jag började att dricka var att ibland var livet lite tråkigt och då var det gott att tex äta lite ost och dricka lite vin mitt i veckan. Men sedan kom det många dödsfall i min närmaste familj, sjukdomar och mina barn hade det trassligt då var det lätt att använda alkoholen som medicin...för att dämpa ledsenhet och ångest. Nu de senaste åren känner jag absolut ingen glädje med alkoholen möjligtvis om jag blir hembjuden till någon på middag men annars ersätter alkoholen ett tomrum, ensamhet och tristess. När jag läste era inlägg så kände jag mig mer peppad så jag vill fråga lite om de förslag som ni har rekommenderat. Jag är ju inte en stjärna på engelska...laddade ner appen I am Sober..och fyller i den...men kommer till sidan där man ska fylla i något om kostnader...Är det en månadskostnad att ha den?? Och, när det gäller böckerna som är på engelska..finns de på svenska? Om inte är det lätt engelska..jag är inte van att läsa engelsk litteratur...och ska jag läsa tänker jag att det måste vara lättillgängligt annars tröttnar jag.

Ska försöka vara aktiv här..tänker att det är bra:)

Ha det gott!!

Söndag och dag 5 på min resa mot ett nyktert liv ☺️
Sov hyfsat bra men vaknade med tungt huvud ändå, konstigt...men efter en rejäl frukost o massa kaffe känns det bättre.
Man är så grymt effektiv och får så mycket gjort när man slipper den där konstanta bakiskänslan o suget efter dagens första glas vin eller öl.
Blir en ny känsla imorgon att starta veckan pigg och utsövd eller snarare att sömnen varit äkta och ingen fylle sömn.
Lite jobb, fixar hemma o sen träning
Önskar alla en fin och vit söndag

Jag tror jag vill sluta dricka helt.

Jag mår helt enkelt inte bra av alkoholen. Tidigare har det lite känts som att jag gav upp något när jag höll mig nykter under längre perioder men det känns inte som det nu.

Jag gillar inte att tappa känslan av kontrollen kring vem jag är. Om ni förstår hur jag menar?

Jag tycker ju om den jag är och det livet jag lever, varför ska jag då förvränga mitt sinnestillstånd (och betala för det)?
En flaska vin fuckar upp för mycket. Jag tycker inte om det längre.

Spännande.

Fridens ⭐️

Inte mycket att skriva om allt är en lugn fas, det kanske är då man borde oroa sig.
Minnen bleknar och inga riktiga strider på ett tag, lätt att jag börjar springa för fort i livet igen.
Nästa projekt är ju att inte jobba ihjäl mig istället, lära mig säga nej.
Idag börjar jag se samband att vilja vara behövd, är nog medberoende till jobbet.
Men är på väg där också försöker följa rådet att dela tiden i tre delar jobb, fritid och vila går väl så där men försöker iallafall.
Så eftersom fritiden och vila ligger på minus denna veckan får de denna dagen, bara trevliga saker idag.
Ha en fin söndag/ kram Strulan

Vaknade upp o där ligger han bredvid, frågar varför han ligger i den här sängen. Ja, han fick ont i ryggen men sen ska vi ändå prata ut om allt...d ordnar upp sig, bara en lite jobbig period just nu men mkt blir bra snart! Jo du, inte fasen blir mitt humör på topp och redan där känner jag att just humöret är förstört för resten av dagen. O det blir inte bättre av att båda barnen närhetstörstar sin mamma deluxe. Den ena hänger i byxorna gråtandes och säger mamma och den andra frågar konstant om vi inte kan leka...vilket jag helt förstår att han vill och jag hatar mig själv som säger nej, snart, om en stund, men inte nu HELA tiden just för att lillasyster inte kommer låta oss leka...testad enämligen i ca 5 min innan hon brakade loss o blev såååå ledsen. Sen till råga på d ligger d leksaker överallt, stökigt som bara den, mannen ligger i soffan och kollar serier....vilket är jobbigt eftersom barnen låter så mkt och det ser ju ut som F i huset! Mellan varven berättar han hur dåligt han mår över hela SIN situation med dåligt jobb, dåligt betalt och dåligt hemma. Nä men min väg går som på räls absolut! Ska bara ta hand om barn, gå i skolan, jobba, ta hand om hus med allt vad d tillhör och ta hand om en allt som oftast full man undertiden som jag letar lägenhet febrilt för att slippa undan detta skit...tack som frågar! Ahhhhhh skulle bara vilja ge bort barnen 2 dagar o va helt själv på ett hotell med spa. Men d går inte, för har ingen att lämna barnen till och det lilla barnet kan inte sova utan sin mamma då d blir ett jkla liv nattetid. Men det är ingen som vill hjälpa mig med henne så hon kan sluta amma nattetid så då har jag henne på mig 24/7. Känns som att om avlastningen inte kommer snart så kommer jag att fallera då mitt tålamod inte finns längre. Men säger jag d till nån så skyller dom ändå på att mannen borde kunna steppa upp o hjälpa till eller att jag borde lämna idioten som de flesta kallar honom. Vilket inte heller är så kul att höra för även om han nu må va d så är d ändå mannen jag har barn med.
Så trött på allt och alla

Skriver av mig
Känner mig psykiskt starkare, dock väldigt trött fysiskt. Att ta beslutet var en kraftansträngning. Jag är inte ledsen, så som jag var rädd att känna, heller ingen ånger vad jag kan känna.

Känns bara ovant. Ovant att inte skriva jag älskar dig, saknar dig osv...
Känns också ovant men befriande att åka hem efter min arbetsplats och känna lugn. Känns befriande att inte behöva va orolig över lögner, hans humör.

Tufft, minst sagt. Just den där inre krocken, tänker jag. Och man hade helst önskat slippa den situation som du beskriver, förstås. Men herregud vilket mästerjobb du gör i detta Mirabelle G-S?! A-?, är där och viskar, konstigt vore ju annars.., det är ju i precis de här situationerna som den sluge djävulen, försöker de sin chans. Därför är det så jäkla gött och höra hur du bara ignorerar den lille patetiska djävulen, och fortsätter din linje?!
För du är tillfreds med den! Du är en sådan som inte dricker☑️! Och du är nöjd med det??!
Tack för inspiration Mirabelle?!
Jag ska dit också..?
Stor kram!
/Fibblan ?

..missnöjd med mig själv, är självföraktande och destruktiv..mest i tankarna ska tilläggas (!) och att jag gör mig själv illa genom att ta till gift i olika former för att kunna hantera allt mörker där inne..
Har druckit vin vid tre tillfällen denna veckan, senast igår. Och det har inte varit några mängder, och det har varit när barnen somnat etc, etc men även om ingen kommer till direkt skada utifrån hur denna vecka sett ut. Så gör ju JAG det. Och när jag tänker alkoholism så tänker jag att det inte har med mängden att göra och hur "städade" vi ändå lyckas vara. Hur disciplinerat vi kan hålla oss till en viss mängd. Egentligen tror jag mer eller mindre att alla här inne har en alkoholism, dock i varierad utvecklad grad. När man är upptagen i tanken på alkohol, oavsett mängd, då är man redan i utvecklandet av vad som officiellt idag betraktas som en sjukdom. Jag har på olika sätt försökt ta mig an min begynnande sjukdom. Och precis som det också beskrivs enligt läkarna så är det en progressiv sjukdom. Jag dricker inte mer. Det senaste året har jag verkligen dragit ner och hållit mig helt fri från det i perioder, men jag har aldrig lyckats komma till punkten att jag känner mig FRI och FRISK.
Jag vill inget hellre - ? FRI och FRISK. Men nu har jag istället dragit i mig nikotin istället. Bättre kanske en del tänker. Men för mig är det bara ett och samma symtom på ett osunt sätt att handskas med livet. Jag är en beroendepersonlighet, har ett mörkt hål, som jag upplever att jag behöver fylla med än det ena, än det andra..

Men jag är nog lite på gång ändå, mitt upp i allt..? (?)
Jag måste tro det. Och som så många har sagt tidigare, så leder ju varje bakslag och varje reflektion kring det, till nya insikter och nya tag i förändringen. Jag måste tänka så, för att inte ge upp hoppet om mig själv. Och det kan jag ju inte göra. Jag har ju trots allt satt barn till världen. Jag gör allt för dem❤️. Och jag är en bra mamma trots det här. Men jag skulle förstås kunna ge dem än mer om jag mådde bra själv. Om Jag var FRISK och FRI. För dem, kommer jag aldrig att ge upp. Imorgon är det ny vecka och nya tag. (Har ett glas vin kvar i flaskan, som jag likt den missbrukare jag är, just nu inte är beredd att hälla ut i vasken..) Som sagt..sjukt. men det är ju det jag är!

Fr.o.m imorgon går jag av såväl alkohol som nikotin igen. Och denna gång kommer jag att ta det dag för dag. Nytt grepp, för att se vad det kan ge. Skriva kort här, var dag i dagboksform, kanske till morgon OCH kväll. Ngt litet. Göra avtalet med mig själv på morgonen, (likt aa om jag förstått det rätt). Ta beslutet om nykterhet den dagen och summera och tacka mig själv på kvällen för att jag lyckats. När suget sätter in, ska jag i alla lägen det är möjligt ge mig ut på en rask promenad, i annat fall skriva här.
Det är min plan nu. Nu skruvar jag åt för a-? återigen, och jag ska vinna?! Jag ska göra den rösten svagare och svagare tills den inte hörs alls!
Kramar till alla här inne, som på olika sätt jobbar för förändring?!
Och en stor till mig själv?.

/Fibblan ?

Tack @andrahalvlek ❤️

Nu är det 2 veckor exakt. 14 dagar av nykterhet för mig. Så här länge har jag aldrig gått nykter (om jag inte varit sjuk eller så) på länge.. Väldigt länge.

Men jag tycker det är så tråkigt! Vill så gärna kunna ta ett glas vin med min man en lördag till middagen. Är så förbannat trött på läsk men vågar inte köpa alkofri öl eller vin än. Kanske nästa helg. Men i så fall på Ica och inte på systemet. Eller så får min man gå in på systemet och köpa alkofritt. Eller ska jag se det som en utmaning? Nästa helg ska jag gå in på systemet och bara köpa alkofritt till mig.. Kanske. Tanken på en utmaning är lockande :)

Så hur mår man efter 2 veckor nykter. Jag mår väl som vanligt. Ont i huvudet ofta bara. Somnar tidigare på helgerna och vaknar tidigare, pigg som en mört. Det är verkligen en fördel med nykterheten. Innan var jag alltid lite sur och kände mig ensam när min Man somnade kl 10 en fredag.
Satt ensam kvar och tog ett glas vin eller tre. Somnade vid ett-tvåtiden, vaknade vid elva bakis. Nu somnar vi samtidigt. Vaknar tidigt. Mår prima.

Men fler fördelar har jag tyvärr inte märkt än. De kanske kommer.

Två veckor sedan mitt ångestanfall från helvetet. Känns som jag missat flera månader av mitt liv. Månader och tid som bara flutit förbi i ångest på veckorna och fylla på helgerna. Vissa delar minns jag inte ens. Känns sorgligt.

Från och med nu ska jag minnas. Njuta av livet.

Allt gott ❤️