Senaste kommentarerna i forumet

Även om det är minst sagt jobbigt med karantäner, virus och oro. Så känner jag mig trygg i förvissningen om att jag fortsätter att vara nykter.
Vågar inte ens tänka på vad detta hemarbete hade kunnat leda till i mitt tidigare liv.
Nu försöker jag vara här, nu, stötta medarbetare på distans, samt inte irritera mig i onödan på min tillika hemmajobbande man. (Tråkigt för honom dock att mina östrogen-plåster just tog slut.., tänker främst på humöret.)
Önskar er en fin, frisk dag, alla kämpar. Kram.

Är väl där jag börjar befinna mig nu. I livet efter det omedelbara kaoset. Trodde aldrig det skulle kunna kännas såhär att leva. Jag är inte lycklig särskilt ofta, strävar inte efter det heller, men jag är i lugn och ro. I eftertanke inte ältande. Jag tar dem små stegen ansvarsfullt gentemot mig själv. Livet utan är mycket enklare än jag kunde föreställa mig. Jag har ansvar för mig själv, mina barn och mina nära relationer.

När jag var där på botten och allt handlade om att sova och att äta. Så kändes det inte som att det skulle kunna bli såhär.

Det är inte mängden. Det är relationen. Det är omsorgen. Det är kärleken. Det är närvaron i den gemensamma tillvaron. Den behövs. Den är grunden.

När vi sätter dem där första gränserna för vad vi vill vara med om, för vad vi vill hantera. Då kommer dem andra som en följd. Om vi låter dem. Om vi vågar. Den friheten. Den är värd. Den är värdefull.

Du är. Jag är. Vi är.

Ensamhet. Den är inte farlig. Den är jobbig. Men den är inte statisk. För sen sträcker vi ut våra händer igen.

Kämpar med allt runtomkring som är konsekvenserna av det senaste bottenskrapet för 17 dagar sedan.
Eftersom jag har en 17-åring hemma är soc inkopplade, som det ska vara såklart. Men det är tufft och jag känner mig som en skurk när jag blir kallad till dessa samtal och det känns för jävligt att utsätta min tonåring för detsamma.
Och den onda cirkeln blir sluten, ju mer oro och stress runtomkring, ju mer vill jag dricka.
Men kämpar vidare trots allt, med antabus och nya deckarböcker från biblioteket....

Hur behandlar jag min son? Vad är psykisk sjukdom och vad är missbruket orsaken till. Vad kan jag göra, hur är "rätt" sätt att hantera situationen.

Min son har ju, som jag tidigare berättat, utsatt sig för förfärliga situationer. Att han överlevt är ett under. Bl.a. hann tåget stanna när han stod på spåret, han var försvunnen 17 dagar och befann sig bland hemlösa i Köpenhamn där djungelns lag gäller och han har varit inlagd för ett flertal överdoser.

Det som gör det väldigt svårt är att han är drogfri undet ett par månader och sedan händer något. Det finns dagar när han är precis som alla andra och gör rätt saker dvs reder upp sin situation. Han är en väldigt positiv människa, med en underbar humor, omtyckt av alla. Hos mig finns hela tiden oron vad händer nu och alla fantasier om förfärliga situationer, vad man kallar katastroftankar. Avstånd från min son är inte möjligt, åtminstone inte för mig.

Min son har haft en lågvarig kontakt med psykiatrin, men det har inte hjälpt honom. Bor för tillfället på ett skyddat boende och personalen säger att när han mår bra har han inga prblem att säga nej till alkohol och droger, men han mår bara bra under kortare perioder. Vet inte varför men han har varit väldigt rädd ända sedan han var mycket liten och jag förstår inte varför. Har nu berättat att han trodde att dom skulle döda honom i skolan, inget han tidigare sagt till mig. Det han sagt är att pappa är otäck och på senare tid att hans pappa fick förfärliga raseriutbrott. Undrar om det är den rädslan han alltid burit på? Han var ensam när detta skedde.

Pappan försvann när jag blev gravid. Han är inte psykiskt frisk har jag förstått senare. När vi levde tillsammans upplevde jag att det var mig det var fel på, men när jag träffade hans förra tjej och hon berättade vad hon upplevt insåg jag att det var inte mig det var fel på. Kan idag se honom som en mycket obehaglig person riktigt psykiskt störd, men det mårks inte på utsidan. Honom har min son varit ensam med och jag inser idag vilken katastrof det varit. Vet inte om detta är orsaken till min sons dåliga mående, men har ingen annan förklaring. Givetvis är jag inte fullkomlig men mina andra barn, som har en annan pappa, har inga psykiska problem

Det blev långt och jag skriver för att reda ut det här för mig själv och medan jag skrivet inser jag att traumabehandling kanske skulle vara rätt för honom. Givetvis behöver han vara drogfri för att detta ska fungera. Gäller att motivera honom och hoppas att det är vad han behöver. Ska också säga att min son har diagnoserna störningar i autismspectrat, tidigare asperges, dock ganska "lindrig" samt ADD. Någon medicin har inte haft önskad effekt.

Slutligen vill jag berätta att det finns något som heter anhörigsamtal på psykiatrin, åtminstone där jag bor. Detta innebär att man har rätt till tre samtal som anhörig och imorgon ska jag dit. Känns jätte, jätteskönt och spännande.

Det vet vi alla och det säger man till sig själv "detta är ohållbart, jag vet....jag måste ta itu med detta IMORGON...."så höll jag på, det enda som jag säkert visste var att jag snurrade längre och längre ner i den onda spiralen. Jag är nykter på dag 13 och när jag läste om andra som skrev så, då blev jag avundsjuk och önskade också att nå dit. Du kan! Jag har gjort som Andrahalvlek, läst väldigt mycket här. Jag har skrivit sedan kvällen innan jag slutade dricka och det hjälper mig också. Prova lyssna på "skål ta mig fan" finns på Storytel. Lycka till nu, vi finns här! /Rosa76

Det har säkert med cyklingen att göra. Har själv haft det när jag har överansträngt armar eller ben.

Krya på dig, och ta det lite lugnt med jobbandet också❤️

Nu börjar tankarna på alkohol att sakta försvinna bort, det flyger inte över mig på samma sätt som för en vecka sedan. Jag har energi, jag har grejat hemma med saker som jag har bara blundat för och inte ens har orkat tänka på att göra. Självklart saknar jag den där belöningen som jag alltid sett framemot när jag gjort "ett gott jobb". Den belöningen uteblir och det kan jag sörja lite grann men samtidigt så vet jag att MIN belöning hade aldrig varit ett glas rött, nej då, det hade blivit en 5-6 goa GT eller något annat rejält dämpande. Så tacksam att jag pressades in i det hörnet (var tvungen att bryta intaget) även om jag skäms för att jag ens kunde hamna där från början men jag hade absolut inte orken att ta det fullständiga beslutet själv. Jag lyssnar på boken "Skål ta mig fan" och jag lär mig mycket om mig själv och känner så väl igen mig i mycket. Ikväll ska jag gå på mitt första träningspass på flera flera år...Wish me luck :) Ha en fin vecka i all Corona-stress! /Rosa76

Jag mår också bäst av rutiner. Coronaoron mår jag jättedålig av, också pga min överhettade empati.

Ska leta upp Beroendepodden genast!

Kram ❤️

Vaknade med halsont och helt igentäppt. Blir att jobba hemifrån idag. I vanliga fall hade jag åkt till jobbet men inte nu.

Under vinterhalvåret är jag typ aldrig helt frisk. Alltid är det lite svid i hals eller näsa, öron som värker, hosta, eller näsa som rinner. Litegrann. Det är liksom normaltillståndet.

Värre är att jag två nätter i rad har haft myrkrypningar från helvetet i benen. Jag kan inte ligga still, vrider och vänder, spänner och karvar. Timme efter timme. Överjävligt jobbigt.

Jag tuggar i mig magnesiumtabletter flera gånger per dag, hjälper inte. Brukar hjälpa. Funderar på om det är cyklingen som gjort detta? Att benen är lite överansträngda typ.

Kunde sova några timmar nu på morgonen i alla fall. Nu blir det frukost och sen jobba vid köksbordet. Arbetsställningen här hemma är inget vidare ?

Du vet att det är alkoholen som stressar din kropp, skapar ångesten och ger dig sömnproblem. I teorin vet du det, men i praktiken är det svårare att acceptera och agera på.

Det finns andra sätt att hantera stressen, tex mindfulness, yoga, meditation. Men det är rätt lönlöst att börja lära sig det när man mår som sämst. Det ska man träna på när man mår bra för att ha nytta av det när man mår dåligt.

Jag är nykter dag 38 och jag hade enorm ångest och sov typ ingenting när jag slutade dricka. Till slut fick inte ens alkoholen mig att sova.

I samband med att jag slutade dricka tvingade jag mig själv att springa 3 km varje dag, verkligen tvingade mig. Vissa dagar då ångesten var som värst sprang jag två gånger.

Första veckan utövade jag mindfulnessträning varje dag. Överjävligt jobbigt, men jag gjorde det. Sen fortsatte jag 2-3 gg per vecka och inom tre veckor fick jag positiv effekt. Då hade hjärnan slagit ner på takten lite.

Jag skrev och läste här på forumet 24/7, lyssnade på Alkispodden, kollade filmer om alkohol på yotube, läste böcker om alkoholens påverkan. Allt för att motivera mig att fortsätta vara nykter.

Inom en vecka började jag sova, och sen fortsatte fördelarna ramla in efterhand.

Att bli nykter är ett av de bästa beslut som jag har tagit. Jag är inte slav under alkoholen längre. Jag bestämmer själv. Och jag vill inte dricka alkohol mer.

Kämpa! Vi finns här och peppar och stöttar dig ?

Det låter som att den eventuella lindring du tidigare fått av alkohol nu ersatts av konsekvenser som är än värre. Tuff insikt. Så klokt av dig att söka stöd, det är ofta utmanande nog att göra livsstilsförändringar som att förändra sina alkoholvanor ofta innebär. Du undrar om det är möjligt att sluta/minska på egen hand, det är det! Det är då egna försök misslyckas som vård kan bli avgörande. Det finns olika sätt att ta sig ur ett problematiskt drickande.

Ett tips till dig är att starta en egen tråd (högst upp till höger på sidan), det ökar sannolikheten att du får svar och det blir enklare att följa just dig. Om du vill förståss!

Avslutar med att säga ett varmt välkommen till oss här inne.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

I en tid där inget är sig likt och ingen vet de ekonomiska konsekvenserna ännu.
Jag som hängt upp mitt liv på rutiner med träning, jobb som byggstenar i mitt nya liv står nu inför nya utmaningar.
Gårdagen var en riktig skitdag med oro och rastlöshet, så min knäppa hjärna vill röka, äta mängder av choklad och om jag inte tagit hundarna och gått till skogen säkert skrikit efter vin.
Men nu börjar jag känna mig själv, behöver motion för att må bra annars blir jag rastlös.
Veckan avsnitt av beroendepodden tar upp mkt av detta, ett riktigt bra avsnitt.
Så idag startar jag med att träna och skapa rutiner som funkar när allt är stängt.
Hoppas ni tar kloka val som passar er väg, mitt val är enkelt// kram Strulan

15-20 öl, om det är 33 cl, 3,5:or man pratar om då så blir det motsvarande
Drygt 40-60 cl sprit. Han häller alltså sammanlagt i sig mer än en kvarting per dag och blir inte berusad? För att förbränna den mängden alkohol tar det i princip ett dygn, vilket gör att det är tveksamt om han någonsin är nykter om ni dricker något ytterligare på helgen. Är det 50 cl burkar så motsvarar hans konsumtion drygt ett helrör per dag.

Till det kommer att han dricker ca 2000 kcal per dag (33:or) Det blir inte många kalorier kvar att äta per dag om han inte ska bli tjock, men det är han kanske redan.

Vet inte om det kan vara mer lönt att prata med honom om du sätter lite konkreta siffror på hur mycket alkohol det egentligen rör sig om. Ett alternativ som han kan börja med är ju att byta hälften av burkarna mot alkoholfritt. De alkoholfria smakar godare än lättöl och det finns många som dricker det nuförtiden. Om det är smaken han vill åt så är det ett bra alternativ. Mindre kalorier också... sen när han blir klarare i huvudet kanske ni kan prata mera för det är helt klart så att hans ölkonsumtion är skadlig oavsett om det är folköl.

Men han måste ju själv vara motiverad att sluta. Den diskussion han tidigare haft med dig om att du inte ska sitta där med en alkoholist och det faktum att han nu inte dricker starköl visar ändå lite att det finns i hans medvetande att det inte är bra, så det finns hopp, tror jag.
Du kanske får göra som i lyxfällan... ställa fram tomma spritflaskor på bordet som visar en månadskonsumtion eller nåt, så du slipper diskutera om det är mycket eller inte. Svårt att prata sig ur då, tänker jag.

Det är verkligen stora steg du tagit, och fortsätter att ta, bra kämpat, och du har ju en massa bra insikter, och är beredd att kämpa, inte alla kommer så långt. Du har dina erfarenhet att sluta med droger om jag fattat rätt. Jag har bara mina 70 dagar nykter men ett har jag ändå lärt mig och det är att det går lite upp och ner utan att man alltid vet vad det beror på, jobbiga dagar kan komma plötsligt. Fina, enkla dagar kan dyka upp utan förvarning,
Ett nyktert liv är något stort att kämpa för och innebär stor självrespekt, Nu kämpar vi på och tar en dag o taget. Stor kram!

Hej!

I höstas drack jag 7 glas per vecka och min alkoholkonsumtion var under kontroll. Jag studerade på universitetet och var därför motiverad att dricka små mängder alkohol. Jag avslutade min utbildning eftersom utbildningen inte kändes rätt. Jag ska dock påbörja en annan utbildning till hösten. Under december, januari och februari har jag druckit i snitt 31 glas. Förra veckan drack jag 21 glas och målet är att trappa ner gradvis under de kommande veckorna. Jag vill därefter vara helt nykter i maj, juni, juli och augusti.

Jag har tyvärr hamnat i en ond cirkel av stress, ångest och alkohol. Jag är medveten om att alkohol dämpar stress och ångest på kort sikt men förvärrar den på lång sikt. Hur kan jag bryta den onda cirkeln? Jag vet att motion och avslappningsövningar kan hjälpa men det är svårt att implementera när jag har ångest och har ett starkt sug efter en drink. Då är det tyvärr mycket enklare att ta en drink istället för att gå ut på en snabb promenad vid vattnet.

Jag lider även av sömnproblem som är orsakat av alkohol. Jag har fått sömntabletter utskrivet av min husläkare som jag tar varje natt. Jag behöver vanligtvis dricka två glas vin på kvällen för att komma ner i varv och bli trött. Halva min alkoholkonsumtion sker alltså sent på kvällen i syfte att kunna sova. Målet är att trappa ner på sömntabletterna gradvis.

Jag cyklar till jobbet varje dag och jag styrketränar två gånger per vecka. Träning hjälper till viss del mot stress och ångest men inte helt och hållet. Jag blir fruktansvärt irriterad på mig själv att jag har hamnat i dåliga vanor igen. Hur ska jag återgå till hälsosamma vanor igen? Vad ska man göra när man känner sig stressad och har ett starkt sug efter alkohol?

Tack på förhand!

Nästa gång det händer, stanna upp och tänk HALT? Åtgärda sedan det som kan vara orsaken.

H = hungry (ät något)
A = angry (identifiera orsaken)
L = lonely (ring någon, skriv/läs här)
T = tired (vila eller sov en stund)

Tänk också på de där tankarna som att det är alkoholdjävulen som börjar viska i ditt öra ”så farligt var det inte, lite kan du nog dricka, ett glas vin är du verkligen värd.”

Säg högt för dig själv: ”Nej, jag vill inte dricka” så drar alkoholdjävulen sig tillbaka.

Jag har gjort en topp 3-lista över fyllesynder som jag brukar låta gå på repeat i skallen. Då försvinner suget garanterat!

Grattis till 50 nyktra dagar, men allra mest grattis till alla kloka insikter som du har fått.

Motion, ökat ansvar på jobbet, distanskurs och föreningsarbete låter som kanonbra strategier för att fortsätta vara nykter ?

Själv är jag på dag 37 och mår bra, även om jag just för tillfället är lite stressad över coronakrisen och dess konsekvenser. Men den är inte skäl nog att deppa ihop och börja dricka!

Viktigast först - vara nykter!

Ps. ”Resedagbok” var fyndigt ?

Så glad att du känner dig stark i ditt beslut ❤️

Corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona.

Jag jobbar inom media och det är minst sagt kaosigt på jobbet just nu. Personligen jobbar jag bland annat med rekrytering, och jag försöker just nu sy ihop ett sommarschema.

Känns sådär. Det känns omotiverat, nästan oväsentligt. Det är inte mycket vi vet om framtiden just nu. Möte efter möte blir avbokat i min kalender. En heldagskonferens nästa vecka blev inställd. Imorgon får jag garanterat fler avbokningar.

Många medarbetare kommer och ventilerar sin egen oro, så jag får agera amatörpsykolog. (Och det har jag ju mer tid för när möten ställs in.) Svåra samtal. Vad ska man säga? Inte mycket, mest lyssna faktiskt.

På stan var det nästan tomt på folk, samma sak på bussen. Det känns som vi få som rör oss utomhus är statister i en dystopisk film ?

Jag har jobbat inom media under andra stora kriser: Tsunamin, Gudrun, 9/11, Estonia, finanskrisen 2008-2009, Utöya, och terrordådet på Drottninggatan.

Men det här är det absolut värsta. Helt omöjligt att greppa, att ens försöka överblicka. Och det bara fortgår och fortgår, ingen kan sia om framtiden överhuvudtaget.

Det finns bara ett sätt att förhålla sig till det - det här är vad vi vet just nu, och det är det vi måste planera utifrån. Sen får vi ta ett nytt beslut i eftermiddag eller imorgon. En dag i taget.

Balansgången är superviktig - vi måste hitta de positiva initiativen, försöka sprida yttepyttelite hopp och medmänsklighet i allt detta jobbiga. Samtidigt måste vi ju berätta vad som händer.

Och sen går jag hem från jobbet och kollar på nyheter: Efter fem, TV4-nyheter, Rapport, Aktuellt, och TV4-nyheter. Och surfar på DN och annan media däremellan.

Jag måste på något sätt freda mig känner jag. Någon-några timmar per dag åtminstone. Den här typen av massoro är verkligen inte bra för mig och min överhettade empati.

Pratat i telefon en lång stund med både min mamma och med min äldsta dotter ikväll. Mest om corona förstås. Båda är relativt lugna. Mycket lugnare än jag känner mig.

Viktigast först - vara nykter!

Väl kämpat av dig?
Vet hur tufft det är, att brotta ned det där alkomonstret, varje vit dag är guld?
Godnatt o kram?

Håller tummarna för att allt ska gå bra?✊✊
Kram ?

Craig Nakken har skrivit missbrukaren och jaget. En oehört bra bok där man verkligen förstår dessa två personer. Ja du kommer i andra hand. Drogen i detta fallet alkoholen är viktigast och det finns inget förnuft i detta, inget betyder något förutom att skaffa det man vill ha, det man är beroende av.. t.o.m. viktigare än ens barn.

Du har insett att orden inte betyder något och det håller jag med om. Det är handling som räknas när man har en relation med någon som har missbruksproblematik.

Vänta ut suget, det brukar ge sig efter 20 minuter typ. Om det inte gör det så ät eller drick något a-fritt.
Ofta kan det vara så att kroppen behöver något sött eller salt för den delen. Nötter är bra också.
Lycka till ?
Kram ?

Konstigt med detta hamstrande av toapapper!!??
Ingen tvål, inget tvättmedel fanns heller att köpa, helt tomt på hyllorna idag.
Kattmat fanns iallafall ?

Imorgon ska jag till frissan och bli fin ? Denna gång ryker tofsen, nu är det dags för en frisyr?
En god nykter sömn önskar jag eder alla??
Kramar ???

Men åh.. Glöm aldrig.. Era rader gör ofta skillnad för mig. ??? Även om ni ej vet vad ni ska skriva så gör det så mkt för mig att någon ens tagit tiden att läsa o framför allt komentera. Ni är alla guld värda o riktiga krigare.. Vi alla på våra egna unika vis. Men jag hejar på er i allt ni gör.. ???

Jag lever i en ensamhet som är en otroligt kamp dagligen. Med endast 2st "riktiga" 112 kontakter o resten samhällets insatser blir det ofta tufft, tomt o sorligt. Men som sagt Day by day. Jag måste ju ändå kommit hit av en anledning även om det ofta är mörkt. Men att sitta här o dela mina tankar o skriva några rader istället för dränka mina demoner med A eller andra droger är något jag aldrig trodde jag skulle göra. Men här sitter jag 3år drogfri o A intaget någorlunda under kontroll.. Ensam är stark säger dem! ??

Men berätta gärna hur det är med er o hur det går för er också, min tråd är för allt o alla.. kram!!

???