Senaste kommentarerna i forumet

Blir otroligt beklämd av hysterin som breder ut sig - butikshyllor länsas, alla evenemang ställs in, och många företag och föreningar riskerar att gå i konken.

Men det ska inte få mig att börja dricka igen. Jag tänker om corona som med nykterheten: En dag i taget. Vägrar oroa mig i förskott. Gillar läget.

Vilken härlig dag du har haft hittills.☀️ 30 km Cykel och frisk luft på det. Väl värt en tupplur. Jag har nyss vaknat upp från en.?

Ha en fortsatt bra dag!

Var och en gör precis som man vill! Det ska bli spännande att följa dig på din fortsatta resa, och jag hoppas verkligen att det funkar för dig att dricka kontrollerat.

Sen kan jag inte låta bli att undra över hur du, din sambo, och dina föräldrar kan vara så säkra på att du inte är fysiskt beroende av alkohol?

Själv är jag numer säker på att jag är fysiskt beroende så jag följer min fastslagna plan: Inte ta första glaset.

Och det är jag säker på eftersom jag har upplevt det så många gånger. Ett glas, två glas... och sen blir det fem-sex av bara farten liksom ?

att upptäcka genom dina sinnen. Jag är just hemkommen från skogen, där jag skogsbadat med vänner. Det innebär att vi går ut i skogen och tar in hela skogen med våra sinnen. Det går att göra även i en park, i en trädgård, var som helst där det finns natur eller en rabatt med växter.

I dessa tider så får du lov att gå ut i friska luften och jag vet att det inte är enkelt att bara gå ut och göra ingenting.

Du får därför ett par övningar av mig nedan, om du vill.

Min egen resa att utbilda mig till mindfulnessinstruktör gjorde jag då jag behövde verktyg för att förändra mitt liv. Jag behövde göra mig fri från mitt medberoende och jag är fri från det idag.

Idag övar jag varje dag, på olika sätt och det är inte alltid lämpligt att börja meditera på egen hand om det finns problem och trauman i livet. Då är det bra att ha en professionell kopplad till de övningarna och det kanske kommer upp något som en behöver prata om.

Däremot så kan alla oavsett hur en mår fokusera på sinnena i naturen, att se på de blommor som börjar växa ur marken, följa knoppar på träden och buskar. Att känna och dofta på dem. Krama ett träd. Stå eller sitt på ett underlag på en bänk eller sten och lyssna på fåglarna, på vinden eller trädens sus i vinden.

Exempelvis så kan du;
Se på naturen eller molnen. Zooma in och se på en gren, sen zooma ut och se på hela trädet. Tänk att du zoomar in med en kamera. Vad ser du om du ser på väldigt nära håll.
Lyssna på fåglar och vindens sus. Kan du höra skillnaden på fåglarna.
Känn på kottar, grenar, trädens bark, blommor, knoppar, stenar, mossa. Hur känns det? Är det varmt eller kallt. Känns det mjukt eller hårt.
Dofta på naturen. Vilka dofter känner du.
Smaka på en frukt, som du tar med dig ut eller smaka på frukten hemma. Känn efter vilka smaker du känner.

Om du har behov för att gå ut och gå undan så tror jag att det kan vara ett bra sätt för dig, att bara fokusera på att se, höra, känna, smaka, dofta. Du kan också känna hur din andning känns och om du är öppen för att öva på djupandning så är det ett fint sätt att minska stress.

Bli inte kall, så om du vill gå ut och sitta någonstans, glöm inte att ta med ett sittunderlag eller ha varma kläder på dig. Annars kan du göra dessa övningar väldigt kort när du står eller går.

Det är ett förlag om du inte har tänkt på det. Jag guidade en jämnårig vän häromdagen och vi gick i skogen. Jag började med en övning om hur det känns att gå på olika underlag. Hur känns det i foten, i vaden, i knät, i låret, i höften, i ryggen, i nacken, i huvudet. Det var roligt. Hon tänkte att hon har en kropp. Nu kände hon hur det kändes att gå i olika delar av kroppen. Den övningen går att göra på många sätt och det är bra att kunna göra en övning som inte syns om en behöver det.

Gå ut och "lek", utforska och ha det bra med dig själv.

För glada tillrop?
Tänker att man ser det man vill se? jag har ångest, jag får dricka
Fint väder, jag får dricka
God mat, jag får dricka
Jag är lessen, jag får dricka
Jag lever, jag får dricka
Typ... ?

Lagom trött nu ? Blir nog en tupplur i eftermiddag. Nu när jag fått ordning på sömnen igen vågar jag tupplura. Jag har ett motto: ”En bra ledig dag innehåller alltid en tupplur.”

Totalt blev det 30 km på cykel, med paus på en kvart efter halva sträckan. Jag cyklade så långt söderut man kan komma i min kommun. Havet skvalpade mot stenarna och solen sken i all sin prakt på den klarblå himmel. Magisk stund. Och äggmackor och kaffe smakar alltid godast utomhus ?

Några ejdersträck såg jag inte, då får man vara mer morgonpigg än jag är. Men jag räknade till 16 svanar på ett ställe. På hemvägen såg jag två tranor, och jag såg och hörde en lärka.

Det är verkligen en fin tid vi går mot nu, och jag ska verkligen njuta av varenda minut i naturen ❤️ Den ger mig så mycket energi, fyller på mina depåer.

Kan man dessutom kombinera med motion så fyller man på med endorfiner, må-bra-hormon, rent fysiskt också.

Och nästan hela cykelrundan lyssnade jag på Alkispodden. Sista milen tog batteriet slut på hörlurarna dock.

Bland annat lyssnade jag på avsnitt 42 med Per Holknekt, och avsnitt 40 med Mikaela, som är dotter till en aktiv alkoholist.

Hennes berättelse väckte tankar hos mig, om min egen uppväxt. Skrev om det i Kavelduns tråd tidigare idag, och jag tar nog upp tråden i min egen tråd senare idag.

Först tupplur ?

Har efter funderingar och diskussioner med föräldrar samt min sambo kommit fram till att jag kommer successivt testa att dricka ett glas vin till maten ibland vid middagar och så vidare. Vi har diskuterat om hur den här tiden med alkohol uppehåll varit och vad jag lärt mig om mig själv. Vad jag lärt mig är att jag inte är fysiskt beroende av alkohol men att jag under en lång tid haft en osund syn på hur alkohol ska brukas och jag gjorde den till en del av min vardag. Särskilt den sista månaden då jag under särskilda omständigheter med nära dödsfall tog till flaskan bär jag sörjde. Det blev helt enkelt alldeles för mkt alkohol och jag normaliserade det. Det var tur att min sambo upptäckte att jag höll på att åka ner i fördärvet innan det var för sent och att jag själv insåg allvaret i det hela. Jag bestämde mig direkt nästa dag att det får vara bra nu och bestämde mig för att ta en paus på 3 månader för att få distans. Jag har klarat det nu och jag tkr inte att det varit särskilt svårt faktiskt. Jag har inte haft några fysiska besvär och inte nå större psykiska heller. Jag är en tävlingsnänniska och har jag bestämt mig för nåt så kör jag. Det fanns egentligen aldrig någon tveksamhet ifrån min sida om jag skulle klara av att vara nykter i 3 månader eller inte för jag hade bestämt mig. Däremot har jag aldrig varit nykter mer än någon enda vecka tidigare de senaste 15 åren så det var ju ändå något nytt och intressant. Jag har lärt mig mycket om mig själv och fått distans precis som jag hoppades. Jag har också nu bestämt mig för att mitt nästa mål är att jag ska dricka alkohol på ett sunt vis vilket innebär att jag endast kommer dricka ibland och då väldigt måttligt och att jag kommer sätta stopp om jag känner att det inte fungerar. Mina nära och kära tror att jag kommer fixa det och de säger också att de vet att jag inte är eller har varit fysiskt beroende av alkohol.
Jag ser det här som min nya tävling för mig själv nu. Att lära mig integreras i ett normalt alkoholdrickande. Jag har läst era tips om att helt undvika alkohol och jag tackar mkt för dessa råd. Dock har jag själv inte landat i tanken att aldrig mer dricka alkohol alls.
Jag vet att det kanske låter konstigt att göra på det här sättet men jag ser det här som min kamp nu. Och om det nu är så att de flesta ramlar tillbaka i osunt drickande så sporrar det mig ännu mer att jag inte ska göra det. Jag är så stönig som person å har jag bestämt mig så har jag bestämt mig. Jag tänker aldrig mer bli apfull å göra bort mig osv.
Det här är min väg att gå och jag kommer uppdatera med info här i tråden om hur det går för mig. Det är en spännande tid och resa man har framför sig. Resan utomlands när min far fyller 60 blir inte av pga Corona utbrottet. Idag när jag bestämt mig för den här vägen så firade jag med att gå ut på löpa 16km i vårsolen ? det var en underbar tur där jag kände en enorm styrka inombords ? Jag lyckades hålla mig helt borta från Alkohol i minst 90 dagar och jag har lyckats lära mig massor om mig själv. Jag är så nöjd och tacksam ? tack för alla råd och tips i det här forumet. Det är ett fantasiskt sätt att dela erfarenheter med varandra

Jag har just läst "Drabbad av det oväntade" av Elisabeth Sandlund som handlar om hur hon kom till tro. ?

Jag ber att få önska er alla en fortsatt fin helg! ?

Starkt av dig Se klart att ha vågat gå in på systemet? Jag få ta och göra det snart och inhandla lite alkoholfritt. Tror inte jag ska ha några problem, men det är klart man kommer bli lite påmind om man ser sina fd favoritöl?
Återigen tack för tipsen!

Är hemma igen efter en go fisketur med underbart väder. Blev lite trött av all frisk luft, så nu ska jag ta en skön powernap?

Men eftersom frågan var ang a-fria drycker/tips, så ingick lite olika varianter.
Jag har varit på systemet och det känns mest sorgligt med skruttiga människor som tvångshandlar.
Som sagt är ju bubbelvatten, hemgjort, helt utmärkt!

Känner också igen mig. Levde med min man i 20 år. Och han valde att dricka hellre än att vara med mig. Sorgligt, men vi har inget att säga till om, när det gäller alkoholen. Och den som dricker bestämmer själv om hon/ han vill sluta. Vi bestämmer bara över våra egna liv.
Så som föregående sa, försök göra något som du tycker om. Tänk på vad du vill. Man får lite distans till allt om man börja tänka på sig själv, och inte bara vad den andre gör.
Fortsätt skriv, du kommer säkert få flera goda råd.

Hej Villvarafri och grattis till att du är påväg just dit, friheten är så himla värdefull. Jag upplever iaf då och då att jag tidigare ”räknat med” att vara bakis, trött. Sådär att jag bävat för vissa tidiga möten etc. Nu känner jag att jag kan lita på mig själv, och det är en frihet!
Ville bara skriva några ord om ditt inlägg kring hur olika vi är (här) och om det finns något rätt eller fel. I varje fall jag uppskattar just det så mycket. Våra olikheter. Det ger nya vinklar, insikter, och får iaf mig att tänka att det finns väldigt många sätt att lösa problem. Därför vill jag bara säga att ditt sätt är superbra, och jag hejar på dig!

Ville bara skriva att jag känner igen allt!
Och man går sönder av att alltid hamna på
Plats två eller kanske t o m lägre.

Det finns ju ingen logik mer än att alkoholen typ kidnappat deras hjärna.

Jag vet att det enda raka för mig själv är att lämna, men när jag inte träffat min på några dagar är det som bortblåst.

Försök göra sånt som får dig att må lite bättre! Kram

Hoppas att dom flesta av oss klarar sig bra trots Corona-viruset i vårt land..Vissa av oss kanske passar på att ta återfall pga att det kanske ”ändå går åt helvete med allt”..Det finns alltid ursäkter för att supa..Men min förhoppning är att vi istället tänker på familj och vänner..Våra nära och kära..Nu om någongång när det är lite omtumlande i vårt samhälle, kan vi bry oss än mer om varandra..Tänka på vad som faktiskt är betydelsefullt i livet..Känner några som har svåra sjukdomar, som nu inte får träffa och krama om sina närmaste på grund av infektionsrisken..Vi måste visa kärlek till varandra när vi kan..En dag är det försent..Varm kram ❤️??..

Jag upplever också det du beskriver. Och min känsla av good enough är nog just att slippa överprestera.
Kan du förstå vilken (över) prestation att leverera (bra, är jag säker på!)på jobbet samtidigt som ett amissbruk ska upprätthållas? Begrunda. Krav som är orimliga och vi aldrig skulle förvänta oss av en medarbetare.
Strängheten i detta funderar jag mycket kring. Och snällheten- att låta bli, och få känna en ny sorts frid.
Kaveldun är ett mystiskt ord från min barndom. Vackra och stadiga!

Nä...
Men tänk om Je suis GW.
Svårt brukar vara en kompass för mig i jobbet, så att vara fortsatt nykter är ju i linje.
Just idag är det enkelt, man får bunkra och spara sina minnesbilder som Andra Halvlek brukar tipsa om.
Hoppas ni alla får en solig, vilsam (för sinnet) dag och en kväll som upptas av en massa annat än att hålla emot impuls att dricka.
Vi är värda det, var och en.
Jag är nykter idag!

Strongt du håller det till fredagar i alla fall ju? Ja det är såå skönt att vakna utan att vara bakis... dricka morgonkaffe i lugn och ro. Och gå ut med hunden! Att det våras ute också är så härligt???

Vad knepigt när du är förkyld. Hm. Vad tycker de ni skall hälsa på??

Tack snälla för dina ord! Har varit en lång väg hit där jag är nu. Sannerligen inte lätta saker men nu vet jag vad jag vill i a f??

Ha en fin dag o krya? Kram

Ja det är ju så det är, man vill ju så gärna leva gott. Men ligger man i sängen och dricker vin, eller inte är ärlig då blir det antagligen ett större problem. Du har redan svaret, och svårigheten är just den vad gör man åt det. Vi bär med oss alla ilskan, sorgen, hoppet. Läs allt du kommer över sjukdomen, för att lära. Skuldbelägg aldrig dig själv och försök få med honom på tåget, annars blir han aldrig "frisk"

Systembolaget sätter jag inte min fot på, ens för att köpa alkoholfritt. Minns den starka doften av alkohol alltför väl tyvärr ? Vet ärligt talat inte vad det skulle väcka inom mig.

Grattis till en månads nykterhet! Men mest vill jag gratulera dig till alla kloka insikter du har fått ?

Jag drack också för att dämpa oro/ångest och få sova - och sen var det alkoholen som gav mig ångest och sömnproblem ?

Hallå? Hur tänkte jag? Jag anser mig vara normalbegåvad, men där var jag på riktigt puckad ?

Robust ihop med gelikar skrev jag ? Och det är vi härinne på forumet som är varandras gelikar. Tillsammans gör vi den här resan, vi är varandras stöttepelare, eller vasstrån om man så vill. För kaveldun växer väl bland vass? Eller är egentligen en typ av vass kanske?

Idag känner jag mig bakis. Tung i huvudet och i kroppen. Men jag låg vaken till halv två inatt och surfade på medier. Sen blir man ju väckt av fyrbenta raringar som vill ha frukost och ut och morgonkissa❤️

När jag läser i trådarna här så blir jag lite fundersam över mig själv.
Är jag okänslig? Eller störd??
Det är så många som analyserar och tänker så klokt om sånt som varit och varför. Jag gör nog inte det.
Men ser jag till hur jag alltid varit så är jag i grund och botten realist. Kanske t.o.m. så mycket så att jag inte ens tillåter mig drömma om vissa saker, för jag vet att det inte kommer att vara möjligt.

Jag tror att det har stor betydelse för mig i hur jag tänker med att vara nykter.
Jaha. Jag har äntligen fått den yttersta viljan till att sluta dricka. Jag vet hur det känns då jag slutat röka, slutat med matmissbruk och slutat dricka tidigare.
Men för mig är det rätt och slätt så.
Nu dricker jag inte mer. Vad som fick mig att trilla över är oväsentligt för nu ändrar jag på detta. Det förflutna går inte att ändra på. Jag har nog aldrig grämt sånt som varit - såvida jag inte hängt kvar i det.
Men har det skett en förändring så kastar jag bort det gamla och ser framåt istället. Samtidigt som jag har svårt att se nån jäkla gnistrande framtid...

Hur som helst så är jag nog inte så analyserande men för mig är det nog bara hälsosamt. Orkar inte bry mig om skit som varit. Finns det bara en sak som Isf grämer mig idag, så är det att barnen sett mig och inte mått bra av det.

Men nu är en ny och slutgiltig epok påbörjad - aldrig mer alkohol!!

Kram till er alla och ha en go helg!?

Lyssnade på Alkispodden idag och de pratade om skillnaden mellan storkonsument och alkoholist, och skillnaden mellan att vara alkoholfri och nykterist.

De kom nog fram till att en alkoholist har en besatthet i drickandet. Tänker alltid på när nästa tillfälle ges att just dricka. Och hindras man från att dricka av olika anledningar blir man en surgubbe. (Har ingenting med kön att göra.)

Minns att min pappa i perioder då han var alkoholfri var just en surgubbe. Som inte ville göra någonting mer än att sitta i sin tv-fåtölj. Inte bjuda till ett dugg, knappt svara på tilltal. Offerkoftan hade han svept många varv runt sig.

Den vanligaste konversationen mellan mina föräldrar som jag som barn och tonåring överhörde:
- Vad är det för fel nu då?
- Ingenting! *arg/irriterad* Sluta tjata!

Jag minns att jag varje gång tänkte ”Hur kan han svara ingenting, när det så uppenbart är något som är just fel?”

De sista åren tänkte jag att han nog var känslomässigt inkompetent - han visste verkligen inte vad som var fel, så han kunde inte svara något annat.

Kväll efter kväll, helg efter helg. Det var verkligen inte så konstigt att min pappa var nykter ytterst korta perioder i sitt vuxna liv. Det pratades om att han var så kallad periodare, men det var ju snarare återfall han tog gång på gång.

Och han var inte ens nykter i dessa korta perioder - han var bara tillfälligt alkoholfri, och det gjorde honom till en surgubbe.

Förlåt om jag frispejsar i din tråd ? Mitt inlägg har nog inte så mycket med ditt inlägg att göra egentligen. Jo, förresten. Nykterhet handlar mer om den mentala inställningen än just faktumet att man inte dricker alkohol. Och den mentala inställningen känner jag närvaro av i ditt inlägg ?

Kram ❤️

Nej, det är väl tur i oturen att vi inte har köpt någonting ihop. Men det är så himla svårt allt det här.... Vi har varit tillsammans i sju år och han är min närmaste person. Men jag förstår ju att det här inte är hållbart.... Jag vill ha ett liv med familj, hus och allt det där. Inte skuldsatt med en alkoholiserad man som är frånvarande mot sina barn. Jag försöker bara tänka dag för dag, vecka för vecka men hjärnan spinner fort iväg till framtiden. Fyller 28 snart och folk börjar ha koll på saker och ting nu medan mitt eget liv aldrig varit så osäkert.

Men varför fortsätter han ljuga för? Varför kan han inte bara vara ärlig och berätta när han dricker som jag bett han om? Är det för att han vet att jag kommer försöka stoppa han?

Så skönt att läsa i denna tråd, se det vi har lika, men blir samtidigt så ledsen för oss ❤ vilket helvete vi genom lider, oron för våra barn är värst. Flytta inte flytta? Jag lever med en nykter alkoholist, avslutad behandling 3 januari, ett återfall. Men han är så j... deprimerad. Så nu går vi på tå för det, jag orkar inte stötta mer utan vill bara skrika, leva, vara lycklig. Han går på AA, fått psykaramaka, sover inte, tröstäter och helt död i blicken. Någon som känner igen det?