Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror jag vet precis vad du menar med att " nu är det över"
Den känslan har jag haft också och då är det inget som rubbar den. Det är väl det som menas med att "hela hjärnan är med"

Så från att hålla sig nykter i flera veckor och månader utan problem till att inte ta det där första glaset när hjärnan plötsligt börjar vobbla... ???
Där någonstans ligger lösningen tror jag.
Vinäger, du har ju också haft långa perioder av nykterhet. Vad tror du är den bästa strategin i detta sköra läge?
Jag vet för egen del att har jag bestämt mig för att dricka, alltså verkligen! bestämt mig, då är det kört... Men denna gången har jag åtminstone inte tappat kraften utan fortsätter på min nyktra stig.
Idag är det 5 månader minus de återfall jag hade förra veckan.
Hade varit roligare utan dessa men nu är det som det är..?

Nu kör vi vidare Vinäger, det är ingen vits med att hänga läpp??
Kram?

Vi vill läsa massor om din nyktra resa ?

Otroligt konstigt att du så tydligt känner när ”perioden” är över ? Hoppas verkligen att du nu hittar strategier för att sätta stopp innan de kommer också! Det måste ju finnas tidiga symtom, eller?

Själv är jag säker på att min strategi bör vara ”Ta inte första glaset.”

Bättre sent än aldrig...

Varafrisk:
Jag förstår att du känner igen känslan. I just det fallet reagerar vi nog väldigt lika när A-djävulen anfaller. När beroendet blivit fysiskt blir det så mycket svårare. Det kan både vi och många andra intyga. Självklart är det en av anledningarna till att mina inlägg ofta innehåller en "Varningstext".

Kan man sluta innan det fysiska beroendet tagit över och dessutom innan den berömda botten inträffar, är det ju så mycket elände som besparas både missbrukaren och eventuella anhöriga.

Sisyfos:
Ja, du är ju också en av dem jag känt extra samhörighet med här vad gäller just dryckesmönster. Funderar precis som du ibland om jag är så kallad periodare, men uppfyller inte kriterierna för det heller. Mitt drickande passar in i så många andra kategorier också. Ordet blandmissbrukare får här en ny innebörd...

Så många intressanta tankar du skrev här ovan. Just problem med hormoner har jag klarat mig undan. Tror jag i alla fall. Har alltid trott. Nu blir jag osäker. Vad gäller panikångesten startade den långt innan mina A-problem eskalerade. Men varje gång jag drack kändes det bra, paniken lugnade sig tillfälligt. Så vad är hönan...?

När jag börjar att dricka igen är det olika från gång till gång. Det är sällan eller aldrig planerat, utan kommer över mig. Antingen hör jag mig själv beställa en öl eller så är jag på väg förbi Systemet men helt plötsligt är jag inne och handlar. Det kan vara att jag av någon anledning råkar bli ensam med alkohol. Tillgängligheten är livsfarlig för mig, som för många andra. Det är därför M fortfarande har nyckeln till vårt lilla förråd. Jag kommer inte åt den och har inte gjort på drygt två år. Min räddning många gånger.

Mycket givande att diskutera och det sätter i gång många tankar hos mig. Även jag var ett trasigt barn på många sätt. Fick kärlek och omvårdnad, men så mycket saknades, då mina föräldrar var skadade och präglade av sina respektive fruktansvärda uppväxter. Psykisk ohälsa har följt vår släkt och en del hanterade det med alkohol, men många inte.

Som jag skrivit tidigare älskade jag ruset från första debuten i mycket ung ålder. Den dåliga självkänslan försvann tillfälligt. Under alla ungdomsår drack jag alltid mycket, mer än de flesta. Sedan skötte jag mig som de flesta när de får familj och det dröjde många många år innan det blev stora problem.

Pianisten:
Blev rörd av din liknelse med din moster. Speciellt över att du tror på mig och mitt tillfrisknande. Ett av mina mantra är ju att jag aldrig ger upp. Och som du avslutar med, lösningen kanske finns någon annanstans än där man trodde. Att söka är bästa sättet att finna.

Miss Hyde:
Tack för dina rader. Så glad att du hittat hit igen nu när du har haft det jobbigt ett tag. Önskar så att du fortsätter kämpa. Kom tillbaka och häng på.

Just nu tror jag att vi är några som behöver varandra lite extra. Älskar när några hittar varandra och stöttar lite extra under den första perioden. Forumkärlek i dess djupaste form.

Återkommer med flera tankar så småningom. Så lätt blir ni inte av med mig och mina maratoninlägg...

Det har ni gjort bra tycker jag och det stämmer ju att mediciner vill man i största mån avstå ifrån, men det är ju nödvändigt ibland. Psykiatrin har kanske något annat att erbjuda t.ex. meditation och mindfulness är inte ovanligt idag. Samtalsterapi, sömngrupper t.ex. Att dom skulle anmäla till soc. är inte troligt, men om så är fallet blir han kallad till soc. och erbjuden någon form av behandling i första hand, lämna drogtester.

Svårt när man är så ung att motivera till drogfrihet. Ofta har man inte haft så mycket negativa konsekvenser av sitt missbruk. Fanns det något som han tyckte var negativt om inte annat så kostar det ju rätt mycket pengar. Det här med kontroll litar inte jag riktigt på och om han upplever att han har kontroll dröjer det inte länge förrän han inte har det. Däremot brukar man inte vilja erkänna det. Ser ni några negativa konsekvenser som ni kan påtala. Ofta händer det inte så mycket när man röker cannabis, men stannar upp i utvecklingen, inget jobb eller inga fungerande studier. Är det något som kan bekymra honom.

Ni får nog ha lite is i magen, låta det sjunka in det ni pratar om. Människor som röker cannabis brukar vara medvetna om dom negativa konsekvenserna om inte annat kanske han träffar äldre missbrukare och kan se hur deras liv ser ut, men det är en förrädisk drog. En sak som man bör vara medveten om är att körkortet eller körkortstillstånd är i fara om han blir tagen för narkotikabrott och det hamnar i belastningsregistret, vilket även försvårar att få ett arbete. Ta det lugnt om ni kan och släng inte alla negativa konsekvenser i ansiktet på honom det väcker bara motstånd. Lycka till, ni är på god väg, men räkna med att det tar lite tid. Kanske ska säga att jag har arbetat många år inom missbruksvården och har en del erfarenhet som jag tyvärr inte har någon nytta med när det gäller min sons missbruk.

Jag har läst här idag hos dig.
Det är så härligt att nästan kunna känna din energi som du har fått efter några dagar i friheten.
Jag har inte vågat vara öppen med min relation till alkohol men jag har gjort programmet här på forumet med stöd av rådgivare och även vågat börja skriva här på forumet?Min uppfattning är att resan ser olika ut för oss men vi har en önskan om samma mål och det är så givande att kunna uttrycka sig här på forumet och även läsa..Hoppas du kommer känna detsamma.?Pilla

Det var underbart.....

att vakna utan ångest igår morse, att veta att jag kunde köra bil, att inte ha lika ont i magen...ja det var så många vinster??

Just det där med att kunna köra bil var så skönt?Skulle iväg på en dag som Svenska kyrkan anordnade i min stad under temat ”För dig som sörjer” som började kl 9.30. Hur många gånger har jag inte avbokat om jag ska iväg på ett sådant arrangemang pga att jag druckit kvällen före el bett min man köra mig el tagit bussen men nu kunde jag köra själv??Underbart❤️??

Hade en fantastisk dag och när jag kom hem tog jag en promenad i det vackra vädret☀️

Tyvärr så blev det alkohol igår kväll mycket pga att det var lördag ...men idag har jag inte en sådan stark ångest som jag brukar ha därför för känslan inom mig säger mig”nu får det vara bra”??Vågar inte riktigt lita på den men har aldrig känt samma styrka i känslan! Precis som ngn tidigare har skrivit dagar utan alkohol känns längre, känns klarare, känns starkare...alltså det känns som om livet är lite på väg tillbaka t mig??❤️

Önskar er alla en fin söndag....tillsammans är vi SÅ starka????

...jag tror det är viktigt att inte göra nykterheten - eller vägen dit - till ngn sorts argumentation. Rätt eller fel väg - avstå helt , slå i botten osv. Att det måste följa en viss dramaturgi.
Vi har mkt gemensamt men det finns ju ingen regelbok. När jag har fått regler eller ’stränga order’ ( ofta från mig själv) så har det resulterar i att jag sprakat bakut och druckit på det.
Det jag upplever just nu är mer ’kontakt’ med ngt inne i mig själv. Och att jag ser på mig själv med mer förlåtande, kärleksfulla ögon. Och tar en dag i taget. Vet att jag inte kan dricka normalt men vet inte om jag klarar att avstå.....
Hoppas det. Finns ett litet frö som gror och växter och som jag ju hoppas ska spira.
Kram

Så skönt att höra att du har det bra, Charlie70!

Det låter som en bra plats att vila på ..att hämta krafter på.

Önskar dig allt gott!!

Kramar:)

Åh goa Vinäger:)

Läser ditt inlägg och blir så berörd...tårarna rinner...å jag kan känna din känsla i hela min kropp och mitt sinne. Den som aldrig har haft ett A-beroende vet inte hur tacksam man är över känslan när man klarar att vara alkoholfri...att vara klar i hjärnan, att inte ha ångest..det är underbart!!

Heja heja dig! Du är bäst!!

Kramar:)

jag är oerhört tacksam för all hjälp på detta forum ,(son 22 år ,egen lgh , även diagnos)
vi hade en genomtänkt plan som ni sagt här ,använda jagbudskapet .
Vi prata med sonen om att vi visste att han använde cannabis och vi föräldrar vill hjälpa han . vad han känner osv när han röker på .
Vi förmedla då att det kan psykiatrin hjälpa han med då han självmedicinerar för att känna lugn som han sa. ( Han är inskriven i psykiatrin redan för deppresion m.m)
Han var orolig för de kan anmäla honom, och han ser inte något problem med rökningen då han säger att kan kontrollera det och att de är bättre med rökningen än att få medicin !
tacksam för tips i nuläget .
Jag är ändå nöjd att de gick så bra och vi kunde diskutera , vi sa han skulle tänka på vad vi pratat om och så möts vi på tisdag igen .Vi sa att vi inte tillåter eller finansierar hans droganvändande .

I går kväll hände/vände det.

Den där psykiska och oroliga känslan av hopplöshet utan alkohol kulminerade.

Hela magen bubblade av ångest och hjärtslagen var de dubbla. Tårarna rann sakta utmed kinderna. Det värkte i hela kroppen efter att få dricka. Jag mådde fysiskt illa efter längtan.

På något sätt lyckades jag avstå.

När jag till slut kom i säng kände jag att det var över. För den här gången är det absolut det. Jag känner när det blir en säker längre period. Övertygelsen är total.

Så nu är det dags. Dags att ännu en gång samla strategier, bygga upp motståndet och vara beredd när A-hjärnan anfaller.

Jag ska läsa böcker i ämnet, har flera hemma. Bland annat Tänka klart, som så många tipsar om. Började för några veckor sedan men var inte mottaglig då. Nu har jag ett öppet nyktert sinne och hoppas på att den drabbar mig på bästa sätt.

Åh, vad jag önskar att få lite medvind nu. Varje gång den här ljuvliga känslan av bestående nykterhet kommer över mig blir jag så glad. Lättad. Rent av lycklig.

Måste även ta itu med min panikångest. Min arbetssituation. Min hälsa. Min inre duktiga flicka behöver vila.

Men jag vet ju att alla de sakerna automatiskt blir bättre om jag håller mig nykter. Så bara det är en bra början. Det finns liksom inga nackdelar överhuvudtaget med ett vitt liv.

Nu kommer Freestyles gamla låttext över mig igen:

Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut.

Även om jag inte orkat kommentera så mycket vill jag att ni ska veta hur inspirerad jag blir av era kloka ord och rätta val.

Tack för att ni finns här. För mig, för oss alla.

Trevlig söndag på er och kom ihåg:

Man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack kvällen före.

Kram kram

PS, FinaLisa, är du möjligen göteborgare... ? Tack för härligt dåliga ordvitsar. Älskar't.

Jo här är lugnt och skönt eftersom vi sitter i karantän sedan midnatt. Inte ens en nöjespromenad runt kvarteret är tillåten. Poliserna bilar runt och ropar ut meddelanden i högtalare. Mycket märklig situation måste jag säga. Mig går det ingen nöd på. Har en liten men fantastisk uteplats och mat finns. Som det kan bli...
Kram!

Du undrade om min son lever i tillfrisknande. Jag tycker inte det för då är man bl.a. beredd på att ta all hjälp som finns att få. Han vill gå sin egen väg och ärligt talat vet eller förstår jag inte hur han tänker eller om han har något mål.Han är vad jag vet drogfri just nu, mediterar mycket, för mycket enligt mig och han har börjat samla pokemonkort. Verkar besatt av det, det enda som kan få honom glad .

Min son har kontakt med väldigt knepiga tjejer på nätet. Väljer gärna tjejer med borderline diagnoser, tjejer som först idealiserar honom för att nästa stund svärta ner honom. Tjejer som är experter på att hitta svagheter hos honom och sedan som jag ser det plåga honom. Dessa relationer blir också som en drog, inledningsvis är allt fantastiskt men slutar i en mardöm som han inte kan ta sig ur. Nej han är definitivt inte tillfrisknande. Det är så sorgligt och så oehört plågsamt för honom och för alla runt omkring. Ett människoliv går till spillo så känns det.

Ja! Det är så skumt. Visar vanans makt och att hjärnan är kidnappad. Valde inte själv?

Skönt med 9 dagar. Så mycket värt för välmåendet så heja dig?

Tack igen! Ja! Toppen att vakna utan baksmälla. Inte fundera på vad som sagts kvällen innan osv. Helgerna har verkligen blivit längre och så mycket skönare... njuter av det. Och morgonkaffet?

Ha en bra söndag. Kram??????

Tack för er omtanke ❤️

Ja, förlåta båda mina föräldrar är nog det enda sättet att själv få sinnesro. De gjorde det ju inte av elakhet - de gjorde förstås sitt bästa utifrån vad de faktiskt kunde göra.

Just därför vill jag inte ”belasta” min mamma mer med dessa diskussioner. Sina sista år i livet vill jag att vi ska ha en fungerande relation.

På så sätt hoppas jag sätta ner foten och få stopp på ”det dysfunktionella arvet”, och där är givetvis min nykterhet en viktig pusselbit också. Kanske viktigast.

Kram ❤️

Tack fina miss lyckad. Det är så skönt att läsa från dig som gjort samma resa ♥️

Nu har vi bott isär en månad. Den senaste veckan har jag varit mer stabil. Har inte gråtit sedan förra helgen.

Men däremot uttryckte mannen att det är hemskt att inte sova med sina barn. Jag förstår honom men kan inte göra så mycket åt det förutom att hela tiden försöka hjälpa till med att ordna så att vi går till honom och umgås osv.

Han verkar ha glömt hur missnöjd han var när han bodde här. Han klagade så ofta på hur vi sov. Han väckte mig på natten när han druckit och bokstavligt talat körde ut mig ur sovrummet. Hela sovgrejen och nätterna var ju det största problemet här. Så för min del saknar jag ingenting med att ha honom här nattetid.

Det är ironiskt att det är det han saknar. Han tog inte till vara på livet som familj när han hade det. Tvärtom gjorde han många nätter till ren psykisk terror.

Jag håller mig lugn däremot. Tar han upp det igen så säger jag att jag gärna hjälper honom att få mer tid med barnen, vilket jag redan gör. Och jag kanske påminner om hur det faktiskt var att bo ihop. Otaliga nätter somnade vi osams och lika många morgnar vaknade vi osams.

Kram till alla ♥️

Händer så mycket i hjärnan när man slutar dricka. Tror många får postakut abstinens eftersom signalsubstanserna i hjärnan är ur balans. Här finns mycket bra info:
https://youtu.be/Dq_Uk-wtPxs

Adde, tack för allt du delar här. En källa till inspiration är du??

Så sorgligt att höra Andrahalvlek?

Även om det är svårt att förlåta så kan det vara lättare att gå vidare❤️

Ha en fin dag???

underbara tankar ! Tack !!

är tyvärr så många som är "spritfria" men inte nyktra. Dvs inte hittat sin nykterhet med egen sinnesro inom sig. Kallas också att "Gå på vita knogar" dvs spritfri på ren vilja. Jag hade själv mängder med såna perioder innan jag valde att själv söka behandling och accepterade att jag var alkoholist. Jag satt ett datum in i framtiden då jag skulle kunna dricka igen och då var det inte svårt att avhålla mig från alkoholen. Men det blev ju mycket värre efter det datumet då jag skulle dricka ifatt det jag missat.

Stegarbetet är ingen språngmarsch och kan ta väldigt lång tid, flera år ibland. Och har man då hoppat över första steget där man erkänner sig maktlös inför alkoholen så är ju resten rätt meningslöst. Jag visste ju innerst inne att jag hade "problem" med alkoholen och jag sökte hjälp för att nån "skulle fixa till mig " men det var nog först när jag träffade andra alkoholister som jag skulle bo tillsammans med som jag verkligen fattade att även jag var en alkoholist. Jag kan visa vägen för andra alkoholister men de måste själva gå vägen fram. Och de måste vara nyfikna på hur det nya livet kan se ut.

Inget hoppfullt svar men jag hoppas du förstår vad jag menar. Och jag hoppas innerligt att du fortsätter gå på Al-anon och jobbar med dig själv ! Du har sån hjälp och nytta av det !

Kram !!

Jaaa kaffet är så gott när man vaknar o-bakis!?
Låter fint att kunna köra familjen hem och att allt gick bra utan panik?
Ja det är speciella dagar nu med Coronan. Man får försöka ta det lugnt o göra det som är rätt bara.
Grattis till dag 9? Nykterheten är värd guld för måendet på alla plan?
Ha en fin söndag du med?

Min arbetsplats stängde ner. Min ekonomiska magknip blir en konkret panik. Men det är man ju inte ensam om just nu. Kanske är det snarare ett tillfälle att få det lite i ett perspektiv, man är tacksam att man finns.
Jag är tacksam över alla som hjälper varandra behålla lugnet. Små stunder av delad närhet här och där, samtal med människor som tidigare skulle gått som främlingar. Mitt i världens kallaste rymd finns också den varmaste värmen.
Det är också ett väldigt bra tillfälle att vara tacksam över nykterheten. Herregud vad jag skulle kaosat loss i en situation som den här.
Kramar och kärlek, empati och tålamod, tacksamhet och lugn.

Backen123, ja absolut så himla rädd att vi ska komma dit. Vi håller ju just nu på med huset och det är hyfsat lugnt. Men jag känner ända in i själen att jag inte vill leva så här.

Han lovar när vi pratar som han bryter - går inte att lita på. Har gått ner sig och tjatar om vikten men tar inte tag i det, duschar för sällan och har sunkiga kläder - ofräsch. Visar ingen kärlek och omsorg, väntar bara på nästa gång han får dricka - vänder sig till älskarinnan alkoholen. Lättkränkt, grinig och sur. Allt som är fel är mitt fel, att han är sur är ju på grund av min ton mot honom, har inget med alkoholen att göra!

Dagen när jag säger till honom att jag inte vill leva med honom om han dricker närmar sig. Jag kommer inte att ställa ultimatum utan säga att jag inte vill leva med honom som dricker. Om han vill ha vårat liv måste han aktivt göra något av egen fri vilja, jag kommer inte att projektleda. Jag är beredd att gå igenom skilsmässa och så jag tror att det blir. Men jag vill ju egentligen leva med den nyktra mannen, så beredd att ge honom en chans. Och det är då min rädsla kommer, om det blir som för dig - hur ska jag stå ut? Får nog fundera några varv till...

Men jag funderar över tröstätandet, han kanske fortfarande är beroende men har bytt utlopp. Då är han ju inte fri utan fortfarande fast och kanske därför ni har det så jobbigt? Jag levde ett år ensam då han blev nykter men kan idag se att han var nykter men inte oberoende. Men maten som han missbrukade istället gav inte mig så mycket men eftersom elakheterna försvann, depressionen och vikten gav endast honom konsekvenser. Men han förnekade beroende.

Du skriver om att inte ens va sugen men dricka ändå är konstigt! Så var och är det ibland för mig med. Men nu 9 dagar sedan och det känns ju så bra. Jag refererar ju mest till helgen och de dagarna är ju så guld värda att vakna med energi och positivitet! Åter igen du är så grym??? kram

Dagen då? känns toppen att vakna ytterligare en helgdag då kaffet smakar ljuvligt. Öppnar någon social media om man totalt bombarderas med allt som har med Corona att göra. Blir lite matt. Tar nog en paus från dessa sidor ett tag nu känner jag så det sunda förnuftet får styra ett tag. Man blir ju knäpp! Men detta får mig ännu mer att inte vilja dricka? Ha en fin söndag alla?