Senaste kommentarerna i forumet

Bara folköl vad är skillnaden. Dricker din man så mycket och har gjort så länge är han fysiskt beroende av alkoholen och det är inte bara att sluta. Han behöver inledningsvis avgiftning på sjukhus p.g.a. risk för ep anfall och dilerium, ett livshotande tillstånd.

Sedan behöver han säkert behandling i någon form, kan ju börja med AA om han är motiverad att bli nykter. För din del kan ett anhörigprogram och Alanon vara ett bra alternativ. Han kan säkert inte dricka bara en öl utan det är nog total nykterhet som gäller för honom.

Rilmligtvis bör hans missbruk satt spår vad det gäller hans hälsa. Din man har mycket allvarliga alkoholproblem som jag ser det och jag har jobbat många år i missbruksvården. Att han inte blir berusad tyder på tillvänjning. Minns en dam som trippade omkring på sylvassa stilettklackar med en alkoholhalt i blodet som jag hade varit medvetslös av om jag ens överlevt.

Så härligt att läsa dina inlägg, lika smärtsamt när du inte är här.
Häng kvar nu. ?

Det kommer här med, i vinägers skuta.
Det är inte lätt att komma med råd, livet gör ont när det knölar sådär, och inget är ”gratis” utan så mycket är att kämpa.
Jag skickar tankar och hoppas att du har någon som kan klappa på dig lite, och att imorgon känns lite lättare. Jag tror det!

Så bra, 78 dagar, där var och en inneburit ett stolt, stort och viktigt beslut. Nu fortsätter vi.
Kram ?

Blev så berörd när jag läste dina rader. Så sorgligt att någon ska behöva ha det så tufft.

Hoppas att Andrahalvleks omtänksamma råd kan vara till hjälp. Själv vet jag inte vad jag ska skriva, kommer inte på något bra som skulle kunna vara till nytta.

Vill i alla fall visa min omtanke och skicka många varma kramar.

Absolut, i dag är jag en vinnare. Hoppas att det känns lika för er, FinaLisa, Varafrisk, Hillary och alla andra.

Hinner inte skriva så mycket, men vill ändå säga att jag är glad att ni vill hänga på. Det känns så bra att kunna stötta varandra. I ren och fin forumanda.

Själv nästan skäms jag för att det är så enkelt för mig i början efter en "period" (vet inte vad jag ska kalla det, egentligen...) Som jag tidigare berättat, en dag vaknar jag upp och vet att det är över - för den här gången. Skumt och svårförklarat, men likväl är det så. Så ödmjuk inför nedanstående faktum:

Mitt problem är inte att sluta dricka. Det är att inte börja igen.

Kramar i massor

Känns som du har en bra strategi!
Livet blir så mycket bättre utan alkohol.
Jupp. Nog är det så att jag också blivit extra sugen på godis nu... hjärnan vill ju ha sin kick...
Det är lättare tillsammans! ??‍♀️

Idag har jag känt en riktig dipp. Så nära att låta tankarna ta över mitt sinne och göra slag i saken. Under dessa 9 dagar har jag kämpat på olika sätt, mestadels genom att mota bort abstinensen. Tankarna tog en annan vändning nu, försökte övertyga mig att det inte skulle göra något om jag handlade vin. Att det skulle pigga upp mig och slå undan alla känslor av tristess och tvivel. Det kändes helt logiskt under en stund. Som att denna nyktra vecka inte ens har funnits?
Lyckades komma på andra tankar efter jag legat och vilat en stund. Slumrade nog till faktiskt, o när jag vaknade till var dessa tankar bortblåsta.
Hur gör ni när tankarna kidnappas och man är redo att strunta i allt?

*Raderat

Tyvärr tror jag att det ända sättet är att antingen anmäla honom elr att få honom att inse situationen. Hoppas ibland att han åker för rattfylla eler åker fast på en drogkontroll på jobbet. Fruktansvärt att säga men att han själv skulle ta initiativet i dagens läge känns långt borta tyvärr :-(

Jag har läst Olles senaste bok, "Kallad - kamp och kärlek". Intressant läsning! ?

Förstår det inte är så lätt att lämna det är bara så självklart när man ser det utifrån. Du får nog förlita dig på att det finns en lösning. Börja med att bygga upp dig själv med anhörigprogram, alanon eller vad du kan hitta är mitt råd.❤

Hej, ny på detta forumet men har redan läst och fått mycket tips via denna sida, KANON!

Jag och min man lever tillsammans sedan 20 år tillbaka, gifta sedan ca 1 år.
Vi har inga barn, sedan flera år har han haft svårt att låta bli att dricka ÖL, sedan några år tillbaka är det bara folköl ( 3,5% ) som gäller, detta för att han själv säger att han inte vill bli berusad, och det är väl okey.. om det inte vore för att det dricks mer och mer, sedan några år tillbaks så dricks det från morgon till kväll hela tiden, han har möjlighet att göra detta då han jobbar hemifrån och är delvis sjukskriven, men det där med jobb har nog blivit mindre och mindre.

Vi lever som sagt vi 2 tillsammans och har många vänner vi umgås med mestadels på helger där det innefattar alkohol i oftast måttliga mängder. men som sagt, oavsett fortsätter min sambo varje dag att dricka och det är säkert mellan 15-20 folk öl varje dag. han blir inte full/påverkad så att det märks i mitt tycke, men jag kanske är så van så jag inte märker det.

Nu har jag dock kommit till en punkt att det räcker, han har flera gånger dyrt och heligt lovat att tag i det hela och även vart i kontakt med AA själv utan att jag "tvingat" honom till det, det per telefonkontakt med AA som han påstår i alla fall, men det rann ut i sanden. Innan vi gifte oss, några månader innan, så tog han upp det själv att jag inte skulle behöva gifta mig med en alkoholist som han själv uttryckte det då, men nu sitter jag här med alkoholisten i alla fall, det blev ju sommar och då kan man ju dessutom sitta ute och njuta av en öl, det finns ju alltid tillfällen att ta en öl... men oftast är det ju bara smaken han vill åt som han säger, men när man knappt druckit upp ölen förrän man hämtar nästa så den står redo.. ja då har det verkligen gått för långt, har flera gånger påtalat att man kan andas utan att dricka öl, men inte han tydligen.

har tagit upp saken med syskon till honom som vart mer eller medvetna om det tidigare men inte att det eskalerat till helt sjuk konsumtion av folköl, de vill ha samtal med honom och få honom att sluta dricka helt genom att söka hjälp, och jag är ändå kluven, även om jag vill få honom att åtminstonde dricka mindre, det är helt ok att ta en öl i solen en varm kväll på sommaren en vardag, men sedan är det bra i min värld...

jag ska försöka ta tag i detta och ta upp problemet som jag tycker det är med honom men jag får då svaret: Jag blir ju inte full... nej men säger jag, din hälsa och ekonomi blir ju lidandes... men sedan rinner det väl mer eller mindre ut i sanden med den disskutionen med, vet inte om jag ska behöva hota med skilsmässa för att det ska ta skruv ?.. inget jag vill göra men nån gång tar det ju stopp...

det blev kanske lite osammanhängande inlägg och det finns mer som tillhör historien...

finns det nån mer i samma situation ? alltså utan barn att ta hänsyn till , och som lever ihop med en som dricker Folköl varje dag ? och vad gör jag ?

Tack gros19.
Nu är det inte så enkelt det hela - att lämna. Om det hade varit det så hade jag gjort det för länge sedan.
Gården ägs av mig till ca: 70 %. Det handlar alltså om att HAN ska ut. Hur slänger du ut någon som vägrar lämna? Förmodligen måste han ha begått ett såpass grovt brott att han får besöksförbud. Tro mig - jag har försökt att få honom att bo någon annanstans ett tag. Han vägrar. ...

Fullt tillräckligt för att lämna tycker jag och sedan tänker jag, pratar ni om det som händer när han är nykter om han är det? Så vill jag rekomendera dig att läsa Craig Nakken, Missbrukaren och jaget om du inte redan gjort det. Han beskriver väldigt bra det här med DrJekyl och Mr Hyde.

Har upplevt något liknande till viss del med min son och jag blev rädd. Vad händer om det ligger en kniv framme när jag känner det hatet jag känt när han varit påverkad. Då valde jag att gå ett anhörigprogram och det kan ofta kommunen erbjuda. Förändrade hela mitt sätt att se på situationen och att sätta gränser. Man lämnar inte sitt barn. Sedan går jag också på möten på Alanon vilket jag kan rekomendera. Det kan du leta efter lämplig grupp på nätet. Att bli kallad fet ful och äcklig ska ingen behöva göra.

Tufft för dig ? Ibland kan man bli extra motiverad att fortsätta vara nykter när man förstår varför man mår som man mår. Det har hjälpt mig massor!

Jag lyssnar på Alkispodden, läser böcker och kollar på youtube tex. Sök på ”alkohol” och ”hjärnan” så får du upp några intressanta föreläsningar.

Motion och frisk luft är också bra sätt att ta till för att må lite bättre.

Och det blir lite bättre för varje dag - håll ut!

Hejsan
Så tacksam att jag hittade detta forum.
Vet inte ens var jag ska börja.
Jag är 55+
Min man är gravt alkoholiserad sedan länge vilket dessutom eskalerat under de senaste 10 åren.
I nyktert tillstånd är han en mycket fin man och omtyckt av de flesta – både på jobb och privat.
Han skämmer bort mig med presenter (lite väl mycket tycker jag nog eftersom vi har gemensam ekonomi) och han är romantisk.
DET var den mannen jag föll för – för 30år sedan.
Tyvärr har den mannen ersatts av en man som inte alls liknar den förste.
En man som dricker varje dag och det måste röra sig om stora mängder. Vet inte riktigt hur mycket (tippar en BIB per dag) eftersom han gömmer alkoholen.
Jag ser direkt vilket stadium av berusning han befinner sig i. Brukar tänka en 3-stegs raket. 1 = jättemysig mot mig och ska kramas och pussas. Det kan ju låta mysigt men det är det inte längre för jag vet vilken väg detta tar…. 2 = blir överaktiv i tanken och ska lösa alla åtgärder/renoveringar osv. direkt på stubinen här hemma. Vi bor på en gård. Steg 2 brukar rätt fort gå över i steg 3. Steg 3 =
VIDRIGT ☹
Nu kommer alla anklagelser mot mig. ALLT precis ALLT jag gör är fel. Ska tilläggas att det är jag som har hand om all städning, tvätt, matlagning / det mesta i ett hus inkl. en hel del renovering samt hundar & katt behov.
Paradoxen är, att ju mer jag gör desto mer skit får jag. Gud förbjude att jag dammsuger kl. 19:00 på kvällen!!!!
Jag är fet, ful och äcklig. Totalt värdelös och ingen tycker om mig. Detta vet han för att det har folk sagt (vilka framkommer dock ej….) En djävla fitta som bara gnäller och aldrig vill ha sex (tror f.n det). När jag då – gnällt, vilket brukar vara över hans berusning så är det också mitt fel. Citat: ” Jag måste dricka för att stå ut med dig” slut citat. Han vill hitta det värsta att säga som kan såra mig.
För det mesta så har jag hörlurar på mig när stadie 3 inträffar så jag slipper höra alla okvädningsord men ibland brinner det i skallen på mig och jag tappar tålamodet. Jag har ett rätt hett temperament och jag tål f.n inte hur mycket skit som helst. Vid ett tillfälle för ett par år sedan brann det till i skallen och jag klappade till honom. Han gav sig på mig och slet mina kläder i stycken. Jag ringde polisen. Blev riktigt rädd. Polisen tog det verkligen på allvar och tyckte nog att jag skulle lämnat hemmet där och då. Ett par veckor efteråt blev jag kallad till förhör hos polisen. Ett förhör som kändes som att jag var den skyldige parten i sammanhanget eftersom jag inte ville få honom fälld för misshandel och förmodligen mista sitt jobb.
Nu har han varit sjukskriven en längre tid för flera allvarliga åkommor. Inlagd på sjukhus i omgångar och nära att stryka med. Man kunde trott att detta skulle fått honom på andra tankar men ICKE…
Det har varit vidrigt att åka hem från jobbet och inte veta i vilket skick han befinner sig.
Jag hatar denna ovisshet. Vad möter mig idag? Hur han klarar/klarade sitt jobb är en gåta.
Det finns hur mycket som helst att delge ang. detta men det får komma en annan dag .

Ja det är mycket negativt som är borta i och med att vinet också är det!?hurra för dig också?Pilla

Skönt att det börjar bli bättre! Dålig aptit kan mycket väl ha och göra med ångesten/oron.
Testa det som Se klart skrev med att beta av orostankar. Det funkar bra även under en
lugn skogspromenad. Då får du även frisk luft vilket gynnar en bättre sömn. Sömnen brukar
förövrigt ta ett tag innan den blir bra. För egen del tog det två veckor, sedan sov jag som ett barn.

Det kan bara bli bättre! ?

Ja jag försöker göra allt för att hitta rätt verktyg i livet o för att klara ta mig igenom vardagen, dag för dag. Pratar med sköterska, läkare o har alla insatser jag egentligen kan ha till hjälp för mitt mående o vardag. Sen mot just A har jag just nu Naltrexon, jag tycker den fungerar okej ändå, inte alls samma sug även om man känner att beroendet är där o skriker extra då o då. Men stor skillnad mot Antabusen jag tog i somras tog då den aldrig tog väck suget utan bara att man ej kunde dricka, det gjorde klart en lite mer frustrerad o instängd.

80 dagar nykter, klokare och stolt! Enorma vinster i ditt liv ?

Tack för att du skrev så att vi vet att du mår bra ?

På mitt jobb är det rejält hispigt. Jag jobbar inom media så vi sitter mitt i coronaflödet minst sagt. Jag skulle må bra av att stänga det ute lite nu känner jag ?

Kram ❤️

Ny här. Har i perioder druckit alldeles för mycket, med minnesluckor och sårat mina närmaste rejält. Det blir bara värre och värre. Numera har jag även ångest som kommer av att jag dricker, men från början så dricker jag för att få hjärnan lugn och inte tänka alla tusen tankar jag begåvats med i hela livet. Det är inte känslorna som styrt mitt drickande utan det är mina tankar. Fast nu har det vänt och ångesten kommer oftare och oftare.

Börjar här och nu med att regga mig här.

Finns det en chans att skärpa till mig på egen hand?

(Jag lånar dina uttryck ”Se klart”!)
Tack för er pepp! Ni är ovärderliga!
Alla styrka och lugn till er!
Vi surfar på!
??‍♀️ Livets vågor! Vågor av känslor.
(ojj så filosofisk man blir av nykterheten, lätt nördig emellanåt, men hellre det!)
Superkram till er??‍♀️??

Kände att jag fick en annan respekt när jag inte drack vin i ett större socialt tillfälle.
Kanske jag respekterar mig själv helt enkelt?
Jag har inte druckit vin på åttio dagar idag.Känner inte "fy fan vad jag är bra"borde jag det??Vet inte för detta är nytt för mig,har inte varit utan vin så länge nån gång på väldigt lång tid.
Dagarna rullar på och jag är tacksam över att inte känna sug just nu?Pilla