Senaste kommentarerna i forumet

När jag vaknat kände jag mig ledsen och nere, så jag satt mig ner och skrev upp dumma saker jag gjort på fyllan, ochvsen skrev jag en lista med positiva saker med att vara nykter.
Min positiva lista blev faktiskt fylld med saker, och jag kände mig betydligt gladare efter jag gjort den där listan.
I helgen ska jag återigen på bio med barnen, får se om vi hinner bowla också.
Igår kväll städade jag nedervåningen så att det ska vara fint inför helgen, och imorgon blir det äntligen sovmorgon.
Ha en fin fredag...och kom ihåg att ta en dag i taget.

När jag vaknat kände jag mig ledsen och nere, så jag satt mig ner och skrev upp dumma saker jag gjort på fyllan, ochvsen skrev jag en lista med positiva saker med att vara nykter.
Min positiva lista blev faktiskt fylld med saker, och jag kände mig betydligt gladare efter jag gjort den där listan.
I helgen ska jag återigen på bio med barnen, får se om vi hinner bowla också.
Igår kväll städade jag nedervåningen så att det ska vara fint inför helgen, och imorgon blir det äntligen sovmorgon.
Ha en fin fredag...och kom ihåg att ta en dag i taget.

Det känns verkligen så?

Det känns verkligen så?

Grattis till dina dagar och hoppas du skall trivas, hitta stöd här ??❤️

I dag känns det spännande att bryta möstret
Känns viktigt inte göra som vanligt och handla en kasse öl å scumpa å åka hem och korka upp min fru ska slippa uppleva en man som är full och somnar i soffan

Nu har minnena bestämt sig för att komma tillbaks. Året/åren kring min separation, alkoeskaleringen ner i katastrof innan jag bröt, ligger som en ryckig dimma. Hatar när folk ställer frågor för jag kan inte svara, hur längesen är det, hur länge hade jag det så, ehm ingen aning.
Nu kommer det tillbaka, alltid lagom tills jag ska somna. Spelar upp filmerna, tvingar mig att se vem jag var, vad jag gjorde. Det är väl givet, hjärnan har gått och väntat på lite lugn och ro för att få bearbeta all skit som bara tryckts ner. Men jag vill inte. Jag flyr i panik. Det där är inte jag.
Jag antar att jag borde använda mitt team av fantastiska psykologer till att bearbeta det här. Rensa såret så det inte blir långvarig inflammation. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Jag vet ju att min styrka är mitt mod. Jag kan, jag ska, jag vågar. Men brrrrrrrrrr jag vill inte!!!
Nu ska jag till gymet.

Nehej, jag får tydligen ingen ostörd nattro idag heller. Det ordnar sig nog när vi kommer till Grekland. Vi flyger tidigt på lördag så idag måste jag packa. Känner mig helt odisiplinerad. Har varit så uppe i mitt känsloliv att allt annat fått ge vika. Det blir bra att komma bort och byta miljö och få distans till allting ett tag. Tyvärr kan man inte resa bort från sig själv. ?️

Åh så många vinfrukostar jag hade på slutet. Jag var också hemma en period för att vila upp mig. Men vinet tog över hela dygnet istöllet. Det är sjukt svårt att sluta/bryta själv. Vad skulle hända om du sökte vård och var ärlig? Tex brythjälp på beroendeakut/mottagning?
Hur mkt, ofta o länge har du druckit?
Det går att må bra och leva utan a. Heja dig

Det är så sjukt att lösa hur lika det är för många. Den första tiden ni ör inne i nu var fruktansvärd för mig. Slutade med att jag gav upp helt, tog hjälp av sjukvården och för mig tror jag det räddade mitt liv.
Det sjuka med min (vågar inte skriva våra, men verkar ju som beroendehjärnor funkar väldigt lika) hjärna var att efter 20 vita dagar förnekar hjärnan att det verkligen var så farligt och så trillade jag tillbaka igen. Gång efter gång och det blev bara värre och värre.
Så om du tänkt tanken redan att be om hjälp, be om hjälp nu direkt så kanske du slipper luras av din hjärna om några veckor när abstinens lagt sig?
Lider med dig/er. Hatar abstinensfasen. Men det blir bättre, för mig tog det 3 veckor innan det blev ok. 5 dagar innan det värsta helvetet gick över. Men jag var i riktigt dåligt skick.

Våra är rätt bra på att driva oss båda över kanten. Men visst mig lite extra. Jag brukar tro att mina är extra ”vilda” men jag har eg ingen bas för jämförelse. Men ja barnen är nog det som snabbast kan driva mig längst över kanten. Sura situationer kan accelerera snabbare än en Ferrari ibland. Och det händer då att jag känner att jobbet är emot mig, barnen är emot mig och hela jävla universum är inställt på att utplåna mig. Och då kan ju alkoholen kännas rätt nära till hands. Men några djupa andetag senare och en liten paus från dem så inser jag att det enda som KAN utplåna mig i den ekvationen är just alkoholen. (Okej, universum också)
Ha en trevlig kväll! (Det lilla som är kvar).

6800 låter dock lite billigt att sälja sin nykterhet för.
Men jag känner allt för väl igen känslan. Känns alltid så onödigt när man råkat göra en sån grej. Men några dagar senare är det glömt. Lite som en p-bot.
Skit i sprit.

Herre Gud i himmelen vad trött jag är. Så trött att jag inte orkar släpa mig i säng. Kände det är läge att skriva några rader här. Jag ska ut och resa med mitt gäng hobby-entertainers över helgen. Det brukar drickas rätt friskt på samkväm med detta gäng och likar. Till och med just innan vi ska inta scenen kan det slinka ner ett glas vin eller så... Stön! Nu känner jag inte alls för att vara ”en sån som inte dricker” ☹️ Men det ÄR jag ju. Baske mig. Jag ÄR en sån som inte dricker.

Jag har just läst ut omtalade boken "Steg in i livet" av Keith Miller. Det är en recovery bok med tolvstegsprogrammet för Anonyma Syndare. Vad menar han då med "syndare"? Jo, vi som placerat vårt ego i centrum för vårt liv istället för vår Högre Makt. Vi försöker styra och ställa människor och förhållanden omkring oss som vårt ego tycker sig veta bäst om istället för att överlåta oss till Guds vilja. Mycket praktisk och läsvärd bok.

Ikväll har jag varit på dubbla möten. Min vän, eller ska jag kalla honom för "f d vän" var inte där. Jag förstår verkligen varför man ska skaffa sig en sponsor utav samma kön. Nu var ju han inte min sponsor utan mer mentor/vän men att en eller båda parter fattar tycke för varandra är ju inte att rekommendera som ny-nykter. Det känns som om han är lite arg på mig. Han höll verkligen distans igår. Jag tycker att han borde visa lite mer ödmjukhet och förståelse. Men jag vet ju att det inte han som person som får mig att känna såhär utan känslan som väcktes inuti mig. Hoppas jag slipper vakna inatt igen. ?

Idag har inte varit en dag som de andra full med tacksamhet och lättnad i kroppen. Hade någon gett mig en flaska vin idag hade jag glatt druckit. Jag lider av en allvarligare form av pms -pmds vilket gör att jag mår fruktansvärt dåligt under den tiden i månaden. Som jag skrev tidigare är det som att ramla ned i ett svart hål. Jag vet också sedan tidigare att jag dricker mer och oftare den här tiden. Vem vet, kanske jag inte ens haft alkoholproblem om detta inte fanns? Jag vet inte.

Iallafall, imorgon blir en kamp, fredag och dåligt mående på samma gång. Fast forumet hjälper så himla mycket. När jag skrev om mitt dåliga mående och hur jag ville dricka så gav Soffi så bra råd här ovan (läs, det kanske kan hjälpa dig också).

Hur som helst, idag har jag i alla fall varit nykter. Det börjar närma sig två veckor, något jag ogärna vill sumpa.

Grattis till dina dagar??❤️

Jag fortsätter att nobba första glaset med alkohol. Utan det är jag bara jag. Jag trivs med det. Trivs fortfarande med att synas och höras. Men nu förtiden kommer jag ihåg allt jag gjort. Sårar och förolämpar ingen i fyllan. Tänker fortsätta med att låta första glaset förbli orört. Kämpa på alla på forumet.

Vet inte om det är styrka, har mer bara gett upp. Har provat allt själv, försökt vara stark. ”En Karl reder sig själv” osv.
Nu orkade ja inte mer. Blev inspirerad av alkispodden, som beskrev mer eller mindre att jag nått botten.
Men jag känner mig lite stolt över modet. Ju mer jag pratar om min situation, desto lättare blir det (bryter inte ihop hela tiden nu i alla fall)

Nu börjar den verkliga striden och uppbyggnaden av mig själv.

Tack för att ni finns på forumet, varje kommentar betyder mycket för mig.

Klart att det är sorgligt. Att skriva under skilsmässopapper är ju inte det man hoppas på när man gifter sig med varandra. Men det verkar nästan som att han också inser att det inte är bra som det är. Att du ens behövde vakna med hjärtklappning... Jag tror precis som du, att det är sorgligt och overkligt men framförallt bra och rätt. ❤️

Hoppas att ni har rätt! Än så länge är jag stadig som ett berg. Men det är inte heller speciellt svårt.. Just nu har jag massor av jobb och inga sociala saker hinns med. När jag bara är hemma är det inte alls svårt att låta bli att dricka. Vi har till och med öppnade vinflaskor i kylen som min man tar ett glas av på helgen. De lockar mig lika mycket som en flaska vinäger, ungefär. Det jag har svårast för är när det är sociala grejer - fester, middagar eller sånt. Och hittills har jag inte varit på mycket sånt. Försöker medvetet göra det lite enkelt för mig såhär i början, men inser också att jag kommer att bli en eremit om jag inte också ser till att träffa folk. Det blir nästa steg på resan.
I dag blev det cola zero till middagen. Gott det också, men på ett annat sätt. ?

Ja du... Om man säger såhär... Jag tror att jag kan dricka ibland. Men jag VET att jag tror fel. Kryptiskt va ? Det var just pga detta velande fram och tillbaka med ”hur stora problem har jag på riktigt?” som fick mig att till slut ge blanka f-n i om jag ”kan” eller ”vill” dricka eller inte. Oavsett väljer jag att inte dricka. Jag är nog helt enkelt för lat för att lägga mer tankekraft eller effort på att övertala mig själv om vare sig det ena eller det andra...

Skönt att du är igenom och jag håller tummar och tår för att du slipper en nästa gång.
Kramar
???

Du behöver inga bevis. Det du känner räcker. Smygdrickande finns inte. Det funkade inte att smyga i tonåren - och funkar inte bättre som vuxen. Din man har tagit återfall. Tyvärr har du rätt i Din känsla. Jag tycker du ska fråga honom om det , säga att Du vet. Att du sett flaskorna tömmas under helgerna, mörkt av hans förändring, hans lögner.
Det blir bara mer. Alla gränser suddas ut, en efter en. Och så är allt igång igen. Han kan inte sluta själv. Suget har blivit för stort. Be honom söka hjälp - Det är ju ingen skam i det.
Men vi anhöriga kan inte sluta dricka i deras ställe!
Jag lider med dig...
Hoppas du står på dig.
Men valet är hans till slut.

Känner likadant Fenix! Dag 2 nu och mår så jäv... dåligt så man undrar om det är värt det! Idag ska jag iaf fixa det så får jag se hur morgondagen blir!

Välkommen till ett fantastiskt forum! Nej, många tror som du. Jag är dock av en annan åsikt. Har man letat sig hit har man oftast skäl till det och för de allra flesta finns inget allternativ än att sluta helt och för all framtid. Vanligt förekommande diskussion. Självklart finns det undantag och det enda jag med säkerhet vet är att jag är inte det!
/M