Senaste kommentarerna i forumet

Livet är trist och tråkigt ibland, sega tisdagar finns det gott om tycker jag. Men jag vet att så är det bara ibland, inget att haka upp sig på och det går över.
Att klappa en katt är bara det livskvalité.

Mvh

För att göra det ännu lättare och att jag ska bli ännu mer motiverad har jag nu också anmält mig till en PT online kurs. Jag håller på med programmet här som påminner mig hela tiden om alkohol och inte dricka vin men sen kände jag att jag behövde göra något mer, som jag också älskar att göra men som är nyttigt och det är ju träning. Känns faktiskt jätteroligt att få kost och träningsråd av en annan människa än min man som alltid ska lägga sig i allting.

Jag "jobbar" mycket bättre med kniven på strupen liksom. Önskar er en fin dag! Hinner inte skriva mer för dagen är fullspäckad! Ses sen! Kraaam

God morgon! Har varit nykter ett tag nu och det är, och kommer nog att vara en berg-och-dalbanan. Just nu är jag på toppen, men vet att det kan gå fort nedför. Jag har slutat att räkna dagarna. De har för mig ingen betydelse så länge jag inte dricker. Kände att det blev lite som ett tvång och att om jag typ skulle dricka dag 52, skulle det kännas som ett avgrundsdjupt misslyckande för att jag förstört så mycket.
Jag vill vara snällare mot mig själv.
I den här tråden så känner jag igen mig så mycket. Jag hänger ofta här, läser dock mest, tycker jag inte har så mycket att tillföra som alla andra kloka människor. Känner mig lite egoistisk att jag bara tar av er och inte ger ngt. Blev t o m avundsjuk häromdagen när jag läste ett inlägg. En person som kämpade och var glad att det var så långt till systemet att det hjälpte hen att stå över. Jag blev avundsjuk för att systemet ligger 20 meter från mitt arbete och jag tvingas gå förbi det flera gånger per dag ibland. Jag skulle också vilja ha flera mil dit. Så tänkte jag först, men jag tänkte ju helt fel och skämdes över min missunnsamhet. I stället för att glädjas med hens framgång satt jag och ynkade mig själv. För visst är det så har. Alkoholen kommer ju alltid att finnas där i närheten, oavsett? Det är ju det vi alla kämpar med att klara av. Så förlåt, för allt som kan hjälpa var och en är till godo.
I går när jag tvingats gå förbi den där förbaskade A-butiken för tredje gången var det svårt att inte gå in vid arbetsdagens slut. Det som fick mig att låta bli är ändå at jag nu mår så bra. Jag gick hem och ringde en vän.
Jag tror att om man är beroende måste man sluta helt. Därför har jag även bestämt mig för att ändra fokus. Jag började med att följa Alkoholhjälpens rekommendation att vara nykter tre månader och räknade dagar, fast omvänt. Jag räknade ned till målet. Men jag läste i några inlägga på forumet att det lätt kan bli så at man tar sig igenom den nyktra perioden för att man vet att man får dricka igen och sedan dricker man mer för att man tar igen det man inte druckit på flera månader. Och när Nell frågade hur jag ställde mig till min alkoholkonsumtion efter tre-månadersperioden, så gick tankarna igång. Jag tänket i flera dagar och kände att jag måste sluta helt, annars blir det så at jag bara börjar om och så springer jag bara fortare i det där ekorrhjulet. Jag fick panik när jag tänkte på att aldrig mer få dricka. Jag önskar att alkoholfritt var ett alternativ, men det är det inte för mig eftersom jag har en mage som inte tål vissa sockerarter. Jag testade alkoholfritt vin en gång. Det var gott, men magen pajade. Min läkare sa åt mig att hålla fingrarna borta från vin och godis med sötningsmedel (han vet dock inte att jag är alkoholist). Men efter en svart, deppig helg där jag tröstade mig på ett annat destruktivt sätt genom att äta massor. Var ju inte heller så konstruktivt.
Jag landad dock i beslutet att inte dricka alls tills vidare, för varför väcka den björn som jag försöker tvinga ned i idet? När beslutet var taget kom det över mig ett lugn och det vaggar mig fortfarande och jag väljer att låta mig vila där.
Och vad vill jag då säga med det här? Inte en jävla aning, bara ngr av mina egna tankar.
Tusen tack alla som delar med er av era berättelser - som jag känner igen mig i och därför inte känner mig så förtvivlat ensam, alla som ger råd och feedback - jag tar till mig råden och de hjälper mig, och till alla som pushar varandra att kämpa en dag till - det får mig att också går förbi A-shopen. Tack för att ni finns och delar med er så generöst, som här. Lycka till er alla!

Till i natt och låg och funderade, tanken på att alkohjärnan ska börja förhandla för att få dricka och dessutom vinna för mig faktiskt livrädd.
Livrädd till den grad att jag nästan får panik...det är ju bra att jag är orolig....men det gick mig också att inse att jag faktiskt är sjuk på riktigt.
En människa som inte är alkolist behöver ju inte oroa sig för nåt sånt....så det gäller verkligen att jobba med dig själv varje dag, och att man varje dag tar beslutet att inte dricka.

Jaha, never ending story... Är det något särskilt Gud vill att jag ska lära mig eftersom jag vaknar mitt i natten för fjärde dygnet i rad? Kan jag inte få lära mig det en mer kristerlig timme? Jag ska ändå upp och skjutsa dottern till jobbet om ett par timmar. ?

Det ska jag tänka på och inte vara så hård mot mig själv !
Kram
Blade Runner

Inget att rapportera.... Skönt! Sitter och jobbar, men ska krypa till kojs nu.
Funderar på att byta namn på min tråd! Låter så deppigt med "Hur ska jag klara det den här gången?". Nu känner jag ju mer att "Den här gången klarar jag det."
Är det att jinxa om jag byter?!

Ja, jag tycker vi tar en repris och även en efterkaffe på nästa träff. Underfundig ? ja kanske det, du är ju säkert smartast här så jag säger inte emot. Nä hård är jag inte direkt.
Slog mig att det är min fru som borde heta IronWill. Jag borde kanske mer hetat PlaywoodWill. Men som sagt var namnet mer baserat på vad jag ville ha och vad jag tyckte att jag måste ha för att sluta. Visualisering vettu.
Men det är ju lättare att ”vara sig själv” när man är bakom sin telefon och hyggligt anonym i alla fall. När andra tittar på en och granskar så blir jag mer introvert.
Höll på att skriva en kommentar nyss till din ”note to self”, men kom fram till att det inte behövdes. Den säger ju allt.
Ta hand om dig!

Jag tar inte illa upp. Är nog bara inte riktigt där än. Har inte fått några direkt negativa konsekvenser än av mitt drickande och är väl i fasen att jag funderar väldigt mkt. Sen finns det ju ganska mkt forskning på att om man har ett måttligt alkoholproblem/beroende så kan man bli hjälpt till att dricka kontrollerat igen. Detta är första gången jag på allvar funderat på o vill göra något år min alkoholkonsumtion o är väl kanske inte där än att jag är redo att sluta till 100 %. Dock tycker jag dina frågeställningar är helt relevanta o viktiga att fundera över, varför är det egentligen viktigt att dricka alls?

Tråden är från 2015 och jag som varit här sen förra våren känner inte igen signaturerna så du kommer troligen inte att få svar.

Men det finns en superbra anhörigsektion här på forumet som du kan starta en tråd i och få kloka svar från andra som är i situationer som liknar din.
Vad som kan få någon att sluta är nog högst individuellt. Man brukar prata om att de flesta måste nå botten innan de fattar. Men botten är en väldigt subjektiv upplevelse. Det kan vara botten att ens partner hotar att lämna en, man blir tagen för rattfylla eller blir påkommen på jobbet. Men det kan också komma av att man helt enkelt inte orkar mer. Men det jag lärt mig av andra anhöriga är att man i din situation ska rå om sig själv och sätta sina gränser. Jag är själv alkoholist (nykter nu) så jag tror att de andra anhöriga i den sektionen ger bättre råd. Men förändringen måste komma inifrån om det ska hålla långsiktigt. Man måste vilja vara nykter. Eller i alla fall minst förstå att man måste vara det.

Lycka till!

Haha, brukar sällan kommentera annat än i Förändra sitt drickande, men måste göra ett undantag nu.

Kan faktiskt hålla med dig lite, IW, att du inte ser ut (och heter!) som den person vi, eller åtminstone jag, kanske skapat utifrån kommentarerna av hårdingen IronWill. Lite mer städad? Ja, faktiskt. Mycket trevlig och sympatisk - precis som om det skulle vara en motsägelse...

Underfundig är ett ord jag tycker beskriver dig bra. Hoppas att du tar det som en komplimang, för så var det tänkt.

Kram på dig

PS. Om det är ok, hänger jag gärna med på kafferepet. Med eller utan gubbe. ?

Kommer perioder med mer ifrågasättande. ”Vad spelar det för roll om 100 år att jag dricker lite i helgen?”. Känns lite ”tomt” ibland bara. Och jag kan ju klara det en eller några gånger innan det går fel, så det är ju bara att sluta i tid (?). Men så går det över och känns bra igen att vara nykter. Men i mitt fall är det rätt sällan nu för tiden. Börjar bli mer att jag undrar vad det är som gör att det känns ”tomt” och om jag borde ta en kompiskväll eller köpa skräpmat istället. Det är inte lika självklart att det ”tomma” är alkoholsaknad.
Kanske tar olika tid för alla.
Hur som helst känner jag igen det där med cirkusen även om mina barn inte har diagnoser. De är bara vilda, stöddiga och gillar att trycka på mina knappar tills det blir ”error”. Ibland kan de driva mig till att fundera på vad som kan tänkas spela roll om 100 år. Men sen går det över.
Hoppas det går över för dig. Vi förlorar väldigt lite, men vinner väldigt mycket, på att vara nyktra.

Livet är bättre utan alkohol. Punkt slut. Den korta stund som ruset är lagom mysigt innan det övergår till fylla är inte värd ett dugg dagen efter.

Wasabi, en mycket läsvärd och bra tråd. Grattis till dina nyktra dagar. Jag är ännu på dag 1 vilket jag varit MÅNGA gånger! Jag tror inte heller ett dugg att man kan uppnå "normaldrickande". Kanske finns det något undantag här på forumet som kan det, men majoriteten har precis som du säjer, sökt sig hit av en anledning. Själv vet jag att det bara finns 2 alternativ. Inget A alls eller fortsätta dricka som tidigare. Tyvärr har det sistnämnda vunnit de sesaste åren. Varit här på forumet länge och i många skepnader, men A har vunnit varje gång. Ger man honom lillfingret.....
Kommer fortsätta följa din tråd.
Starkt jobbat!

Låter väl sådär att ersätta ett beroende med ett annat. Det lär ju inte räcka med ”nån gång i veckan”. Efter ett tag slappnar du av i din syn på det hela och så blir det bara ”idag också”, ”bara i helgen” osv.
Det går att bli beroende av gräs med. Det går att bli beroende av allt. Kan ju inte direkt uppmuntra till det även om det skulle på något sätt vara bättre eftersom det är olagligt.
Satsa på något mer hälsosamt beroende?

Håller med. Jag dricker för att bli full. Allt eller inget. Dricker jag igen ÄR det ett återfall och jag hoppas att jag snabbt kommer bryta om jag hamnar där. Tycker ändå det är rätt schysst att vara nykter ?

Precis så känns det, som det sitter en liten jävul på axeln och viskar fram dumma idéer. Heja dig som struntade i det där 6-packet!

Tack för pepp fina du ? Ja, men verkligen. Det där suget är som en orm som slingrar runt och plötsligt väser i örat när man minst anar det.

Under några års tid har jag jobbat mycket med mig själv. Den senaste tiden har jag kommit till insikt om... att jobba med sig själv inte nödvändigtvis innebär att man skall typ "justera" sig själv. Det innebär mer att man skall lära känna sig själv och vad man själv behöver och mår bra av. I förlängningen också vilka människor man ska omge sig med. Dessutom en person kan vara bra...men inte bra för mig. För att jag är jag och hen är hen. Inte mer komplicerat än så. Bara man känner sig själv väl.

Härligt höra att du stog imot tanken .vad kul och
Starkt jobbat är ju det där som är så jobbiga bitar att bemästra det där när tanken slår till
I olika situationer

Ja, nykterheten verkar komma med tidvis smärtsam och ofta opraktisk klarsyn. Man blir medveten om vad som skaver i livet. Och man måste göra något åt skavet när man inte häller vin över skiten... Vad starkt att du kan ha en vinbox på köksbänken utan att dricka av den. Jag vågar inte ha någon alkohol alls hemma. Finns den så dricker jag den förr eller senare. Förmodligen förr. Välkommen till forumet!

.

Kul att chocka sig själv med en sån insikt!
Modigt och starkt av dig att se det, och att ge dig själv en ärlig chans ?
Lycka till!

Idag åkte jag in till stan för att handla. Visste också att jag skulle ha hela huset för mig själv i flera timmar när jag kom hem. Det hade alltså varit ett ypperligt tillfälle för mig att både köpa vin och dricka det. För en vecka sedan skulle det varit väldigt svårt att motstå, men idag var det ganska lätt. Visst slog tanken mig, men sen: inte värt det.

Är så nöjd över det nu. Myste i soffan med en kopp te när jag kom hem istället. Njöt av tystnad och lugn.

Nu på kvällen fick jag däremot en mild panikångestattack. Har fokuserat så mycket på hur bra jag mår idag så jag tror panikhjärnan försökte ta ett grepp: Tro inte att du ska ha det så bra, nu blir du sjuk. Kom på den relativt fort dock och kunde andas mig igenom det värsta. Nu känns det bättre!

Blankt NEJ på att du ska ha det som du har haft det. Nej, nej, nej.
Att ens behöva oroa sig när ens man ska träffa vänner...? För att han ska komma hem och ställa till med bråk? Istället för att vara den andra hälften i äktenskapet, ta halva ansvaret, växeldra och steppa upp när du behöver det, sätta barnen främst i livet - som en förälder ska.
Jag hoppas förstås att du slipper en hemsk natt. Men jag hoppas också att du prioriterar dig själv och ditt liv, för det har du inte kunnat göra tidigare. Du är värd det.
Stor kram! ❤️❤️❤️