Senaste kommentarerna i forumet

Du är så stark och övertygande :
Den här gången klarar du det?!
Massor med kramar!
/Fibblan ?

Hoppas det blev både sol och hav för
dig idag☀️??!
Och att de oönskade, onödiga tankarna på a fortsatt hålla sig på behörigt avstånd ?.
Kram
/Fibblan ?

IronWill! Jag börjar nästan undra om det är en ”pappa-barn-grej” det där med att stödda och medvetet trycka på alla knappar och dra i alla spakar för att driva herr Sr till vansinnets rand. Samma här i huset. Gubben är vanligtvis lugn, godmodig och from som en fetlagd ko, men ungarna kan driva in honom i ass hat mode. Helt medvetet. Som om vore det en VM-värdig sport. Mig ifrågasätter de däremot aldrig. Någonsin. De är helt medgörliga och samarbetsvilliga. De har nog fattat visdomsorden ”If mum is happy - everyone is happy” ?

Pratade med en kollega i branschen idag, normalt samtal. Som sedan kom in på supa, varav jag sa att jag är alkoholist helt plötsligt.
Och då brast muren, dammluckorna öppnade sig. Alla känslor på en gång. Lättnad, skam, lycka, sorg......

Va tvungen att åka hem. Kommer inte ihåg om jag någonsin känt mig så sårbar och ledsen.
När jag ändå hade börjat så tog jag företaget också, vilket gör att kommer få hjälp av företagshälsovården. Samt sambon.

Känns väldigt bra, men också skamkänslor och en viss pinsamhet. Kom på mig själv att tänka ”va fan har du dragit igång nu”, nästan så ja ångrar mig.
Men mitt problem är verkligt och farligt. Får acceptera att alla kommer få reda på det.

Jävligt omtumlande dagar som vänt upp och ner på allt. Känner mig trött men lättare i själen.

Dag 4

..så absolut en tankeställare att ta på högsta allvar..?.
Glädjer också mig att höra att ljuset får sippra in igen?!
Stor kram
/Fibblan ?

Instämmer helt med dig vinäger. Sånt sjukt helvete man trillar ner i när man blir fysiskt beroende. Om det nu är så det går till. Vill aldrig tillbaka till smygandet, smusslandet. Även för mig gick det ohyggligt fort sista ”delen”.

Mera träning och fasta däremellan.. göra nytt! Förändra! Både kropp och knopp! Och allt däremellan.., vad nu det är..
själen förstås ?
Jag gillar din ide, jag vill också! Men jag orkar bara inte..just nu gör jag nog bäst i att bara vara..tror jag. Men frågan är om man alltid vet vad som är bäst för en..
Ibland är det säkert att göra precis tvärtom..,?.
Oavsett..
Jag hejar på dig?! Kör så det ryker Lennis, så tuffar jag upp där bakom, efter min resa..✈️
Stor kram
/Fibblan ?

Underbart att du är ute i ljuset igen vännen ❤️❤️❤️ Jag tar ditt råd till hjärtat. Aldrig i livet vill jag behöva ha den kampen mot fysiskt beroende. Kram

Ibland går det bra ibland slutar det i kaos. Är det bara jag som därför tror att jag kan dricka ibland?

Jag mår sådär, håller mig flytande, varken mer eller mindre. Utan a än så länge ?. Men det känns verkligen mer som en tidsfråga än en om-fråga eller det jag helst av allt egentligen vill ha det som, alltså en icke fråga..
Jag är glad nu över att jag inte visste eller tänkte så mkt på vad framtiden skulle ha att komma med när jag gick in för helvitt. Det har gjort att jag under en månad ca, endast druckit två öl och det är väldigt, väldigt lite och också något att faktiskt va nöjd över..! Som jag skrev i Pellis tråd så tror jag på att räkna in de många små positiva förändringarna snarare än att hela tiden ha ögon på om och när vi inte fixar det vi förutsatt oss..givetvis finns det massor med lärdomar i detta och inte minst i "hur;et", att göra. Hur det gick till och vad man kan tänka på till nästa gång..i mitt fall verkligen se till att det inte finns något hemma, så man inte plötsligen springer på stället där det visst fanns..
Och nu ska jag alltså ut o flyga.. i nästa vecka är det Pellis ?, men jag kan ha sagt fel.
Jag vill inte skylla på min chock, men jag tror att hade inte detta med min man och hans svek uppdagats, då tror jag faktiskt att jag hade varit mer rustad att försöka utan. Alltså, jag är extremt flygrädd och har aldrig flugit utan rätt nivå av "lull-lull" i hjärnan.. men när jag "gick av alkohol-medicineringen" den här gången, så tänkte jag verkligen att det var möjligt att försöka klara att flyga utan. Jag såg framför mig hur jag hade en hel månad, minst, att bygga upp min styrka på. Jag tänkte att jag kanske kunde ordna med ångestdämpande bara för dessa två flygtillfällen. Då hade jag ju iaf inte druckit och hade haft den erfarenheten i bagaget att det går utan. Väl på plats har jag inte varit så orolig för att inte kunna stå emot varken tidigare eller i nuläget. Jag har trott på mig själv, trott mig klara av.. men nu känner jag mig alldeles för skör och svag i mig själv för att anta en sådan utmaning som nästa vecka kommer att innebära..?.
Summa-kardemumma och krasst som bittermandel..jag får börja om veckan därpå helt enkelt..men som sagt de här "börja-om-scenariona" är ju tärande i sig. Och jag vet ju att flygresan kommer dra igång begäret. Så länge jag håller mig ifrån helt och hållet är det mkt bättre..men som sagt det får bli upp på hästen igen efter resan..
Så håll nu i både Pellis och FinaLisa och så kommer jag två veckor bakefter sedan..??!
All kärlek och pepp till er!
Och resten av kvintetten..?
Och all ni andra, som kanske just läst ett inlägg av Fibblan, och tycker som jag, att det är synd och rätt tydligt egentligen, att kämparglöden sakta men säkert rinner henne ur händerna..
Kram
/?

Det är ju härligt att ditt liv är roligare överlag när du är nykter! Absolut inget att beklaga ;-).
Det är ju vad jag också hoppas på att upptäcka. Men så länge jag inte vet, så är jag naturligtvis rädd att det blir tråkigt..
Men jag är ju också en person som drivs av att överprestera mot mål och som aldrig törs ha för höga förväntningar.
Så, om jag sätter ett noll-mål på alkohol så måste jag väl sluta dricka vatten också.. Blir inte bra liksom ;-) ;-).

Vilket himla bra råd. Jag har liksom aldrig tänkt på det från den änden. Det är så fantastiskt med det här forumet, att man får ta del av andras råd och erfarenheter.

Jag har en närstående familjemedlem som har haft beroende av narkotikaklassad medicin pga kronisk värk, som med åren eskalerat till ett korsberoende med alkohol.
Tyvärr sätts jag endast på väntlista för gruppsamtal för anhöriga där jag bor, så söker nu vidare efter kontakt här i väntan på att något ska gå framåt i listan...
Jag söker helt enkelt efter andra som har erfarenhet kring korsberoende, antingen om du är anhörig eller själv har ett sådant beroende. Hade verkligen behövt en dialog med någon för att få en förståelse till min familjemedlem, samt få tips och råd dels på vad man kan försöka göra för att förändra situationen för den beroende och även på hur man själv kan gå vidare när man har "försökt allt".

Stort tack på förhand.

Jag fick en gång ett råd när jag fastnade i negativa tankar över att jag var värdelös och fick svår ångest, iofs handlade det om helt andra saker än pms och alkohol, men i alla fall. Jag sökte hjälp och fick till svar:
- Jag kan inte hjälpa dig för jag kan inte sätta mig in i hur just du känner i den här situationen. Det är bara du som vet. Så, kan du försöka sätta dig själv i tredje person och ge hjälp och stöd till den del av dig som mår dåligt? Det funkade för mig, jag är ju sååå mycket bättre på att försöka hjälpa andra än vad jag är på att ta hand om mig själv.
Kan det vara en strategi som kan hjälpa även dig? Inte skulle du väl råda någon annan att dricka för att hon/han mår dåligt?
Du kan klara dig igenom det här, du är ju Bestämd och stark!

Tack för du delar denna stund med oss, du är så värd denna känslan ❤️ Många kramar Strulan ??❤️

Japp. För den här gången är det över.

Tvångsdrickandet.

I dag blev det tydligt. Komp på em, ensam hemma, men inga tankar alls på att dricka. Så j-a skönt. Tårarna trillar av lättnad. Jag slipper låta mitt liv styras av A - åtminstone just nu. Kampen, smygandet, planeringen, ångesten...

Förhoppningsvis var det sista gången. Är dock ödmjuk inför alkoholens kraft. Har tvingats bli det.

Ingen visste den här gången, inte ens M. Vet inte varför jag aldrig berättade. För att skydda, kanske. Vem i så fall, honom eller mig? Skam? Ja, knappast av stolthet.

Just nu vill jag inte analysera för mycket, utan bara njuta. Äntligen, äntligen, äntligen...

En sak vill jag i alla fall få fram, kan inte släppa det annars. Ni som känner att ni dricker för mycket på något sätt, men ännu inte är fysiskt beroende, snälla, försök stoppa innan ni blir det. Det är ett rent helvete, det är vi många som kan skriva under på. För bara ett par år sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag någonsin skulle dricka för att jag är tvungen. Men det kan gå fort att komma dit. Ruggigt fort. Detta sagt enbart av omtanke och utan något som helst mästrande. Ni kämpar så bra och är värda något mycket bättre. ?

Men, som sagt, nu njuter jag av att det är över.

En textrad ur Freestyles "Vill ha dig" dök upp från ingenstans:

Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
Låt det aldrig ta slut...

Kram på er

Ville bara säga hej och hoppas du är ok!?

Kramar
???

Ville bara säga hej och hoppas du mår ok! ?

Kramar
???

Vågen visar -3,5kg sen jag blev nykter. Utan ens ett försök till viktnedgång ?. Ätit mer, tränat sundare och INGEN ALKOHOL!!

Själsligt känner jag mig mycket lättare än -3,5kg ?

Jag ser fram emot en nykter höst och vinter. Till och med att jag ser fram emot ett nyktert liv ?
Fördelarna hittills har gett mig hopp om framtiden. Vad finns i mitt liv om 3 mån, ett halvår eller ett år om jag fortsätter så här?

Nykter torsdagskväll väntar. Även en nykter helg väntar (om jag får lov att vara lite kaxig ?)

Bam sa det och så kom det dåliga pms-måendet som en klubba i huvudet. Ångest, ilska, gråt, negativa tankar, självförakt. Rakt ned i ett becksvart hål där noll livsglädje finns. Allt jag vill är att dricka. Idag har har ingen möjlighet, men planerar redan i smyg för i morgon. Vill inte, men vill. Kan alla kloka argument men när jag mår såhär skiter jag i allt.

Ska försöka hitta sans nu. Jag vet att inget blir bättre.

fara, jag tar inte alls illa upp. Mår som vanlig dåligt idag, och tänker oavbrutet på att det här måste få ett slut. Längtar verkligen efter att slippa inta detta gift och känner ändå ett spirande hopp att det måste gå till slut. Vi kör på.

Det var ett tag sedan du skrev här och ibland liksom "försvinner" en ny tråd och får inte fart. Jag hoppas att du får mer svar och att du vill stanna hos oss iallafall. Det låter som en oerhört påfrestande situation din mamma befinner sig i . Och du! Att vilja finnas till hands och hjälpa till utan att få gensvar skapar ofta ledsenhet och kanske frustration. Vad klok du är som skyddar dig själv och din son från den person som skapar oro och rädsla.

Det är lite vanskligt att ge råd så här direkt men jag skulle vilja föreslå att du ringer alkohollinjen (020 844 448) där de har tips på hur du kan uppmuntra din mamma till att ta steg som kan få henne att må bättre. Kanske kan det även vara skönt för sig som anhörig till en anhörig så att säga att få prata om din situation?

Välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det har gått bra. Han väckte mig inte ens. Men jag vaknade med hjärtklappning några gånger under natten av oron att han skulle det!

Jag är på jobbet. Min man smsade mig att skriva ut skilsmässopappren. Så det ska jag göra så kan vi skriva på idag. Overkligt. Men bra. Sorgligt. Men bra.

Det känns verkligen i magen då jag läser ditt inlägg, gissar att det inte var lätt att sätta det som hänt på pränt. Det låter som att du är redo att säga hej då till alkoholen och du har modet att be om stöd. Utöver forumet vad känns rimligt för dig just nu?

Här finns många med erfarenheter och med en vilja att dela med sig. Kanske har du redan hittat trådar som blir hjälpsamma för dig nu?

Det kan ta lite tid innan en ny tråd får fart men jag hoppas att du stannar här.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du lever med någon som arbetar för att förändra sina alkoholvanor vilket kan vara tufft då det är svårt att både visa omsorg och uppmuntran och samtidigt ta sina egna behov på allvar. Ofta finns det besvikelse med från många år av oro. Jag undrar hur det är med dig och vad du valde att göra. Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart, trots detta hoppas jag att du vill stanna hos oss. Det är svårt när tilliten vacklar och när de ena intuitionen ifrågasätts. Ett vanligt råd är att lita på sin egen upplevelse och agera utifrån den. Hur är det för dig?

Välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet