Senaste kommentarerna i forumet

Första gången jag skriver i detta forum trots att jag varit medlem ett tag. Tror det mest är för min egen skull egentligen.
Fyller snart 30 år och det längsta jag har varit nykter sen jag började dricka som 14-åring är 7 månader vilket var för några få år sen. Det var först när jag närmade 20 som jag faktiskt medvetet försökte dricka mindre på grund av alla konsekvenser drickandet gav mig, trots att alla tonårsår var totalt kaos..
Jag vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att sluta dricka, eller försökt kontrollera mitt drickande på alla möjliga olika sätt. Med bara några veckors nykterhet som resultat.

Jag är inne på dag 17 nu (yey, 2 veckor!) och varje dag är osäker. Jag vet hur lätt det är för min hjärna att gå från "ska aldrig mer dricka" till "jag åker och köper en flaska vin!". Det kan gå på en minut och det är riktigt skrämmande..
Ville nog mest skriva av mig nånstans. Det kanske motiverar mig att nå 3 veckor när jag öppet skrivit om detta nu.

Styrka till dig ❤️??

...för kloka tankar om självomhändertagande och att självkänslan är en färskvara som måste skötas om! Lyssnar och lär av er som "går före". Kram

Vill förtydliga varför vi i admi ibland redigerar eller tar bort inslag i inlägg. Om en länk leder till en blogg som erbjuder försäljning av något slag är det "reklam" och då behöver vi ta bort den.

Tack för att ni vill erbjuda tips samtidigt hopp om att ni förstår vårt ansvar gällande detta.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Heja heja!

Du har länge visat din bror omsorg och det låter som att du verkligen gjort allt i din makt för att han ska få möjlighet att må bättre. Du har visat empati och försökt se saker ur din brors perspektiv och tagit hänsyn till hans skäl att göra det han gör. Trots dina ansträngningar mår din bror allt sämre och hans uttryck skrämmer. En tuff insikt att märka att det du som familj kan göra inte är det din bror behöver. Du är klok som tar din oro på stort allvar och jag gissar att det var tufft att sätta ord på vad som faktiskt händer. Med dig och med din bror. Du förändras också och blir någon du inte vill vara. Här inne finns många med dig och jag hoppas att forumet kan vara ett stöd oavsett vad du väljer att göra framöver.

Bilden av att vara fånge i ditt eget hem, att vara gisslan, landar verkligen som en tyngd i magen och din brors fortsatta hot om att skada er eller sig själv riskerar att förlänga alla inblandades lidande samtidigt som det är en situation som bör hanteras varsamt.

När en anhörig förändrar sitt beteenden eller sätter nya gränser finns det en risk att den andre reagerar med våld och att våldet kan blir värre om det tidigare varit hjälpsamt för den som hotat eller varit våldsam. Våldet kan både vara en strategi men även ett sätt för den som upplever sig trängd att i stunden snabbt få slut på det som skapar obehag. En påverkad person kan även vara nyckfull och gå över gränser den inte skulle göra som nykter.

Du har fått en del råd av andra användare, att just resonera med polis, psykiatri och att göra en orosanmälan. Även vi här på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet vill uppmuntra dig att ta dessa kontakter. Du skriver att din bror kanske inte kommer se det som hjälpsamt samtidigt vet du att det är av omsorg. Din saknad och längtan efter den person din bror kan vara med rätt stöd kanske är det som nu får dig att söka dig hit eller fundera på andra steg.

Vill igen säga hur starkt det är av dig att se och beskriva situationen och våga tänka tanken att det kanske är dags lämna över ansvaret för din brors mående till professionella.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förstår dilemmat..Tänker också på vad man kan skriva och inte..Just så ingen känner igen en..Liten risk, men känns inte alltid så..Hittade en tråd bland anhöriga, där jag snart förstod att min dotter hade skrivit..Jag frågade henne och så var det..Hoppas du får svar snart, och att det är ett bättre svar än väntat??✨??

Skulle varit en hel månad nykter, men lyckades ju få i mig vin i onsdags. Men glad att ha klarat det så långt. Helgen var lite svajig. Många tillfällen med starkt sug och enda sättet att omdirigera blev med hjälp av onyttig mat. Känner att jag måste fokusera på annat att ta till när suget kommer. Blir så modlös när det ena missbruket byts till ett annat.

Men, som sagt ändå tacksam för de 27 nyktra dagar jag haft hittills. Och även idag får bli en nykter måndag.

Så bra sagt! Kanske den slås ut av redan ett glas. Rolf, dina inlägg och efterföljande kommentarer triggar mej att tänka och frestar mej att skriva. Härligt med input som sätter igång tankarna. Fredrik Lindström kommer till min ort i maj, ska gå och lyssna på honom.

Jag bokade resor på fyllan. Tyckte jag blev kreativ och hade bra idéer. Dagen efter kunde jag märka att jag bokat fel datum eller skrivit upp fel bokningsnummer. Eller att det inte var en så bra idé i alla fall. Min rationella del av hjärnan fick sedan reda upp det. Åratal efter att jag blivit nykter då vi planerade en resa sa min man att han aldrig fått vara med och bestämma förut. Och det är alldeles sant. Jag visste varför men jag ville inte påminna honom om det. Det var för att jag blev inspirerad då jag druckit. Alkoholhjärnan är väldigt egotrippad.
Det finns resor jag gjort som jag inte vill tänka på. Där jag drack för mycket. Alkoholen blev huvudsaken. Skam då damen i Supermarket säger att det finns kallt vitt vin i kylen då man handlar på förmiddagen. Och man tycker att det är bra att det är kylt redan...
De mest minnesvärda resorna, bokstavligt talat, är dom jag gjort sen jag blev nykter.

Förlåt att jag kapade din tråd nu;)

Har senaste året börjat få minnesluckor när jag dricker mer än ca 1 flaska vin och några öl. Det är uppenbart att jag tål mindre mängder alkohol. Får svår ångest när jag dagen efter vaknar upp och inte minns vad jag sagt eller gjort för dumma saker. Det är ohållbart och måste få ett slut

48 dagar av nykterhet.
Jag är så glad. Som att jag tillfrisknar från en sjukdom som jag är rädd för. Rädd att den kommer tillbaka.
Jag är så lycklig över nykterheten. Jag känner så starkt. För mina barn. Jag har nära till tårar varje dag. För att jag älskar mina barn så starkt. För att jag njuter, av enkla saker, fåglar som beter sig lustigt, katten som är så söt mot mig och barnen, blommor, shopping, träning, ja allt som jag inte riktigt kunnat njuta av. Allt har varit dämpat. Önskar att jag hade gett barnen nykterheten från start. Men jag mådde inte bra..... tänker att jag ger dem vad jag kan frånochmed nu. Jag ber verkligen om styrka och ett inre LUGN att aldrig mer falla i den där djävulska sjukdomen igen.
Jag har testat allt förutom medicin emot alkoholmissbruket. Jag tror att jag kan börja njuta av arbetet jag lagt ned. Jag vågar vara i mig själv nu. I svåra känslor och känslor av lycka.

??‍♀️??

Sedan jag var liten har jag haft alla symtom på ADHD men det har inte blivit ett hinder för min funktion förrän jag fick alkoholproblem som vuxen. Har inte pratat om det men har ett barn med autism och ADD och hon säger att jag borde ha en ADHD-diagnos. Rastlöshet, lättirritation och impulsivitet blev bättre när jag började medicinera med anti-depressiv medicin för ca 20 år sen, först Anafranil och sedan 2 år tar jag en modern SSRI-medicin, Paroxetin så nu har jag i princip inga biverkningar längre.

Jag blev lugn, tålmodig och mer "mig själv" när jag började med denna medicin. Men deprimerad har jag aldrig varit och min första läkare förklarade att det inte var mot depression jag fick anti-depp utan mot ångest, fobier och humörsvängningar.

Det är bara att konstatera att vi fortfarande inte vet så mycket om dessa funktionsnedsättningar och dess behandlingar. Jag har tänkt att jag inte skulle ha någon nytta av en diagnos och därför inte begärt någon utredning. Klarar det jobb jag har idag och min vardag även om jag kan se att de ekonomiska problem jag fått delvis har uppstått pga bristande impulskontroll bl.a. Jag har tagit snabba och dåliga beslut ett par gånger och det jobbar jag för att reda ut med Kronofogden nu.

Hoppas den här tråden fortsätter - det blir spännande att se om vi är fler!
Kram
svagis

Jag citerar dig och njuter av att slippa:

"Den nästan hysteriska oron över kroppens insida.
Och det uppenbara förfallet på utsidan.
Allt det; Numera en icke-fråga.
Så idag väljer jag att vara nykter. Och tackar för möjligheten och insikten kring vad det innebär att vara det. ?"

Kram
svagis

Blir så glad och varm i hjärtat av att läsa om alla era framsteg - det är verkligen sant, vi gör den här resan tillsammans härinne <3

Janus, Charlie, Fröet, Kontentan, Rolf - jag tror vi slutade ungefär samtidigt och vi har alla stått fast vid vårt nykterhetslöfte till oss själva - det är stort! Men vi har också delat med oss av våra känslor och erfarenheter och jag hoppas vi fortsätter med det <3

Ha en fin nykter måndag nu allihop!
Kram
svagis

Tack för fina inlägg här! En glädje att våra erfarenheter går att dela och därmed ”växa”, känns ju som något stort pågår här.
Torn, rastlösheten måste helt enkelt hanteras. Men som jag försökte beskriva; tidigare har jag mer känt att den är ett skäl till att det nyktra projektet inte kommer att fungera.
Nu tänker jag att utmaningen för oss handlar om att hitta vägar runt.
Okej; vad gör jag istället? Kan jag på förhand planera för det?
För mig är detta ett litet steg men tror stort i längden.
Skönt med måndag, men känns som jag löst ett klurigt problem och har nya verktyg i denna låda, jag som knappt hanterar hamnade och spik... njut av veckans första dag, jag kliver in i vecka 7!

Blir alltid lite nervös när jag ser din rubrik Trillat dit igen, så extra skönt att läsa om din vardag som rullar på så bra. Jag har också fått förkärlek för vardag, snäll och beskedlig och inte så mycket dividerande,
Även om jag sällan upplever ”ska jag” ta ett glas, så är det avsaknad av rutin och även de många tillfällena med umgänge som gör att jag blir lite mer ostadig.
Så måndag, välkommen, och tack för fin och inspirerande läsning i din tråd!

Så skönt och inspirerande att läsa om era framgångar, och alldeles särskilt din, Svagis! Lär mig så mycket av att ta del av alla erfarenheter och lärdomar här. Som att gå på en vidareutbildning i livet, tacksam. Sol idag i mina kvarter, jag tror det innebär en fin dag. Kram och vad skönt att det nu är en avkopplande resa i nykterhet istället för de flesta krampaktiga veckorna.

Skrattar åt din kommentar här på morgonen, om att hjärnan inte var med på kalaset... hehe, de festerna har man varit på, dvs utan sin hjärna. Jag funderar mycket kring frågorna du lyfter och är glad över dialog och resonemang här. Ha en fin dag!

I morse tömde jag en plastkasse som legat på kökssoffan länge. I kassen låg mina julklappar.

Projekt ”Ta tag i gamla surdegar” fortsätter.

Bra att påminna sig ibland!
Du är en fantastisk förebild härinne för många och det är så fint att du delar med dig.
Jag är så glad att få ha träffat dig IRL och om du har vägarna förbi Göteborg så hör av dig så tar vi en kaffe! ?☕
Kram ?

Det finns en förklaring men som ni alla vet och känner så är det svårt att prata om allt även om vi är anonyma här på forumet.
När man blir utsatt och drabbad av något som inte är det vanliga så är det jobbigt att både skriva och inte skriva om det.
Så jag får vara såhär kryptisk ett tag och vänta in tiden och svaren på hur det ska bli med mig.
Det är ingen cancer eller något som är livsfarligt iallafall.
Och alkohol finns inte på kartan, tack och lov för det ?
Så just nu ligger jag lågt med min aktivitet här inne.
Kramar ???

Starkt att du fixar detta, ha en härlig semester // Strulan ???

... men nä... nu sitter jag här på en söndagkväll och mår bra... (eller egentligen inte... det är alkoholen som får mig att må bra... och samtidigt inte alls bra).
En 70 vodka och 2 flaskor vin... :(
Varför kan jag inte bli bakis som andra personer? Det känns som om jag kan dricka en jävla massa utan att bli bakis... i morgon är jag på jobbet som vanligt men är inte 100% effektiv, men kommer antagligen inte att känna mig bakis utan funka som vanligt.

Nästan så att jag vill kunna känna att jag INTE mår bra av att dricka. Jag gör ju inte det egentligen, men jag vill ju sluta innan det är för sent :(

Man får läsa rykande färska nyheter från Berra. Gillade tiden när man läste kvällstidningarna just när de anlände till affären, livet innan internet. Så med en kopp kaffe och läsning om ännu en fullspäckad helg för Berra och hans fru njuter jag. Kram Strulan som skulle få infarkt om hon höll deras tempo ?❤️

...är faktiskt helt underbart efter en helt perfekt helg.
Allra helst om den är utan ångest, ångest skapad av fylleånger.

Jo jag kan inte tjata om det nog, söndagar som tidigare i mitt dryckesaktiva liv var mina värsta dagar,
Har nu vänt till den bästa, märkligt hur livet kan vända genom att utesluta en enda sak, alkoholen.
Jo jag vet att det följer en måndag nästkommande morgon, men det är en annan dag, faktiskt.

Nu när jag ligger här så rinner stressen av mig, och hjärnan påbörjar genast en slutsummering av veckan.
Tv’n på väggen mittemot påkallar min uppmärksamhet, men jag orkar inte kolla, det kommer strax ett reklamavbrott och då rynkar sig pannan på mig, jag hatar att se samma reklamsnutt om och om igen, då skiter jag hellre i programmet.
Det är därför streamande kanaler och paddan har sin givna plats i mitt liv, det är jag som bestämmer vad jag vill se.
Och det har blivit så mer sedan jag slutade dricka, jag vill bestämma över mitt liv, ingen ska mata mig med andras påhitt oavsett om det rör sig om tandkräm eller blöjor, det ena behöver jag nu.
Det andra kommer jag inte att kunna ha någon påverkan på när jag har blivit tillräckligt gammal för att behöva blöja.

Men för att återkomma till helgen, i morse sade frugan vilka helger vi har haft senaste två!
Det riktigt lös i hennes ögon när hon förde kaffemuggen mot munnen med det heta innehållet vid frukosten.
Hon sörplade försiktigt och fortsatte, först blev det fel med stad på föreställningen, vi hamnade i Karlstad.
Nu i helgen gick vi på en annan föreställning med ett par vänner som alltid säger att vi hittar på så mycket roligt när vi går ut på teatrar, nu fick de hänga med.
Det började med att de bjöd hem oss till dom på eftermiddagen för en liten fördrink och plockmat.
Han hade hittat en rysk champagne under sin resa till Sankt Petersburg, men vad det stod på etiketten hade han inte en aning om, när vi hällde upp den så visade den sig vara rosa.
Min lukt som är känslig sade mig att den var ”spritad”, och vilket ryskt bryggeri skulle kunna göra en äkta champagne som egentligen bara får heta så om den kommer ifrån champagnedistriktet.
Jo den högg också och de blev så där lite uppspelta som man kan bli av alkoholen.
Frugan kollade på biljetten, men herregud den börjar en timme tidigare än vi hade läst oss till tidigare.
Ojoj, nu blev det till att sätta fart, vi kollade på gps’en vi skulle hinna tretton minuter innan förställningen började.
Och då hade vi inte räknat med att finna parkeringsplats heller.
Vi jagade runt på gatorna runt teatern, men det var tvärtjockt, så jag släppte av dem i närheten och jag och mannen i sällskapet fick till slut tag på ett snuskigt dyrt parkeringshus som var så trångt att backspeglarna nästan skrapade i väggarna, trehundraåttiofem kronor för knappa tre timmar, löjligt.
Vi kom fem minuter in i föreställningen och kan numera kategorisera oss som en av de där jobbiga jäklarna som kommer sent in i bänkraderna och tvingar folk upp ur stolarna i mörkret till andras förtret, jo jag skämdes ordentligt.
Jag flämtade nästan ända in i pausen efter att ha sprungit som en tok de femhundra meterna över gator och torg.
Efteråt åt vi på en av våra favoritkrogar och jag fick mannen att prova deras utsökta råbiff, en sak som jag aldrig åt som aktiv dryckesperson, men smaklökarna har ändrat sig sedan jag slutade att dricka.
Mycket smakar annorlunda efter det att smaken inte har bedövats av alkoholen.

Så idag, på’t igen, nästa föreställning efter att ha varit på ett födelsedagskalas, men med andra personer.
Hur gick det då, jo vi blev sena igen, trafik överallt, köer och vägomläggningar, men nu var det middagen som blev snabbäten eftersom vi käkade innan föreställningen.
Så att vara fyllechaffis har haft sina eländiga stunder, pulsen har legat på topp flera gånger under helgen.
Och att det klumpar ihop sig med alla föreställningar, tja vi har ett ganska så bissy liv på helgerna, alla luckor ska täppas till, men frugan har lovat att nästa helg är betydligt lugnare, ja idag ja, vi får väl se vartefter dagarna går.
Vågar väl knappt berätta att vi ska på en föreläsning på tisdag också, inne i stan.
Och att vi har inte lagat mat en enda gång under helgen, det blir en stor plump i protokollet.
Jo det kostar en slant, men kan ju också säga att det finns mer pengar att röra sig med efter det att jag slutade dricka.

Räknade igenom och upptäckte också att nästan alla de vi träffade under denna dag var trötta efter att bara ha sovit några timmar, sonen, dottern med svärson, svågern och svägerska, systerdotterns tre söner, alla hade de varit ute och röjt långt in på småtimmarna.
Frugan och jag hamnade hyfsat i tid i säng under helgen och har varit pigga hela helgen.
Frukostarna har varit goda och mysiga, har inte haft något knackelibank i huvudet, varit på gott humör osv.
Räknar man igenom fördelarna med att ta det lugnt med alkoholen så har de blivit många, så pass att man till och med glömmer att räkna upp dem alla, man bara tar dem för givna.

Vi har fått behållning av våran helg, och kanske just därför kan frugan säga att vi har ett par så härliga helger.
Det är inte bara jag som njuter av dem, utan även hon, hon får ta del av min nykterhet och är inte längre en medberoendeperson.
Det är många som får fördelar av min nykterhet, samtidigt som jag upptäcker att min nykterhet dämpar andras intag.
Okey, inte alla, men där jag är med.

En tacksamhet jag känner är bland många att just nu ligger jag i min sköna säng och känner mig ganska utmattat.
Inte av stress utan att jag har fyllt min helg med saker som gjort mig lycklig med människor som jag gillar.
Saker och ting förändras med tiden, och det är min förbaskade skyldighet att se till att det går åt det bättre hållet.
Det bästa jag kunde göra var att sluta dricka hämningslöst och ta tag i mitt liv.
Resten har väl mest skött sig självt, och jag passat på att njuta under tiden.
Just nu reflekterar jag på vad som hände, och slutar inte jämföra.
Och försöker vara glad över det jag har, och tänker inte så mycket på det jag inte har, att vara nöjd.

Vad jag inte har längre är bakfylleångest, undrar inte om det jag är mest tacksam över.

Berra