Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit nykter sedan 6 januari.
Det har gått bra, i korthet, men ett jobb är det, isf dessa första veckor.
En dag i taget är mitt bästa råd.
Och att ta sig själv på allvar. Ta oro och tankarna på problematiken på allvar.
Vi har alla här en tendens att inte göra det, förminska våra problem och glömma jobbiga situationer.
Att våga se verkligheten är det viktigaste för mig.
Det du kommer att märka här, är att allas resor är unika. Men mycket förenar oss.
Kram.

Hej vännen! Jag hoppas att du snart kommer till dag två och att det kommer gå bra för det. Det är jag säker på! Oavsett din oro, frustration och tankar så hoppas jag att du känner styrkan i att du ändå tänkt till kring ditt drickande och vad det gör eller kan komma att göra för dig såväl kroppsligt som mentalt. Det är en styrka och det ska du klappa dig själv för. Och! Så är det ju så att så länge man fortsätter försöka så har man inte gett upp. Vi finns med dig i med- och motgång. Ha en fin söndag.

Ni som bestämt er för att minska ert drickande? Hur har det gått? Vad har ni för upplägg?

Så härligt väder vi fick idag! ?
Härlig kontrast mot det gråa och dystra vi haft senaste tiden.
Kom ihåg hur jobbigt det var att vakna bakfull när solen sken....kravet på att man måste ut och ta vara på det fina vädret...trots ångest, huvudvärk och illamående....?
Nu är det helt tvärtom, så fantastiskt underbart att vakna till en vacker solig morgon ☀️??
Kramar ???

Tänk att det betyder så himla mycket för oss. Att komma iväg till favoritbadhuset. Jag fick nästan tårar i ögonen när vi plumsade i för första gången på ett och ett halvt år. Vi har haft det toppen! Det blev bad i två och en halv timme. Taxin fungerade perfekt. Jag känner att vi tar stormsteg ut ur denna lägenhet nu. Tänk att vi kan hitta på grejer tillsammans igen som vi gjorde förr. Underbart! Flickan har dock ätit dåligt i dag (ofta problem med det). Nu sitter vi här igen. Flickan skriker på Roblox. Äter inte. Bakning står på schemat i dag också. Får se om vi kan sätta igång med det nu för att bryta av lite...

Jag funderar också mycket. Känns som jag fått ett extra jobb! Ibland jobbigt men precis som med födslovärkar, som du bra beskriver, så måste det göras. Vara i det.
Jag är som du, tacksam, men inser också att det är en lång resa! Längtar lite till tiden när det inte är en så stor fråga i livet.
Kram, och så väl kämpat!

Jag gjorde det på st Göran.
Tog med en väska med kläder och grejer.
Det behövs inte, man får inte ha på sina egna kläder, dom tar allt.
Mobilen får man enbart lada med deras laddare..
Man får massor med mediciner så man sover i stort sett i tre fyra dagar... man är bara uppe och äter frukost, lunch och middag.
I övrigt händer inget, jo det kommer en sjuksyrra och tar blodtryck några ggr om dagen.
Så va det Iaf för mig, för ett år sen snart.

Hur kommer processen se ut framöver. Ska suget återkomma länge, när går det över helt, går det någonsin över helt, när kan a bli helt irrelevant i ens liv osv osv? Förstår att detta är frågor som är helt individuella, men önskar så att jag hade den där kristallkulan :-) Hälsar Charlie som också är tacksam för här och nu.

Ny vecka, nya tag. Tycker du är jätteduktig! Inte bara med att hålla dig vit utan också att njuta av livet runt omkring dig. Väl så viktigt i sammanhanget!
Charlie

Imorgon är det tänkt att min man ska åka till avgiftningen.
Vi har båda funderingar kring det.
Hur går det till?
Hur förbereder en sig?
Vad har en med sig?
Vad önskar du som har erfarenhet av det att du visste om innan?

Tacksam för svar. ❤️

Vidare i min nykterhet. Denna helgen blev inte som jag tänkt men ska försöka att inte klanka ner på mig själv för det . Ny vecka nya tag. Har ju faktiskt varit utan hela januari och det är inte dåligt det. Härlig söndag idag med lite solglimtar. Får bli en promenad snart. Ha en fin dag alla kämpar??

Hej Linnea, det låter som ni har kommit en bit på vägen med strategier och förbereder er för bebisens ankomst.

Vad stort att få barn!

Eftersom jag själv har självmedicinerat med alkohol (lever med en bipolaritet) och när jag tog Litium så var upplevde jag mitt liv helt tomt. Då använde jag alkohol en stund, tills jag fick hjälp och tog emot den hjälpen.

Alkohol kan aldrig vara ett bra sätt att medicinera ångest och depression på. Bättre att träna. Be din sambo läsa Hjärnstark av Anders Hansen och prova träna regelbundet istället.

Ni ska bli föräldrar. Om det finns en alkoholproblematik, varför ens pröva dricka måttligt? Jag förstår inte att vården erbjuder en sådan plan.
Gros19 som har arbetat inom missbruksvården i 20 år har erfarenhet av 1500 patienter som ville kunna dricka måttligt och inte en enda uppvisade det. Det säger en hel del.

Av min erfarenhet så väljer jag att avstå från alkohol sedan många år, eftersom jag vet att alkoholen i mitt fall skulle leda till min död, inte av mängd, utan av de risker jag utsatte mig för.

Bättre gå i terapi och möta sig själv. Det finns så mycket som är vackert i livet, som inte inkluderar alkohol.

Ta hand om dig och jag hoppas att ni får det bra med bebisen, alla tre.
Ta all hjälp du får som du kan behöva.

Vet att precis hur du känner dig & det är på inga skoj skönt eller kul...
Jag har börjat gå på AA-möten & det har get mig en lite annan insikt, som har börjat hjälpa mig i tänket att sluta med alkoholen.
Sedan så är det här forumet en otrolig styrka som stöttar en i ens kamp mot att bli nykter.

till åldersfödelsedagen ♥️

# mulletant
Det låter som en riktigt fin heldag! ?

Härligt vinäger, ska bli kul att träffas.

Suck, mardrömmar.. i förrgårs drömde jag att jag blev skjutes i armen, när jag skulle stoppa en bilstöld.
Inatt drömde jag att jag hade ont i ögat..
Fler som sliter med konstiga drömmar i nykterheten?

Hej!
Jag är ny här. Jag är anhörig. Min bror fick mycket allvarlig och långvarig delirium tremens för ca ett halvår sedan. Han var inlagd och fick vård. I samband med detta "kom han ut" som alkoholist till mig och andra anhöriga. Han hade lyckats dölja det för oss i många år. Bl a genom att se till att kontakterna med oss var mycket sparsmakade. Nåja jag hade nog anat något, men inte på långa vägar hur allvarligt det var.

Han är nu alkoholfri sedan dess. Han får omfattande samhällsstöd. Men jag får en känsla av att han nu håller på att skapa en förskönad historia om sitt alkoholbeteende. Kanske det inte spelar någon roll egentligen bara han är alkoholfri, så jag har inte konfronterat honom med min skepticism. Men ändå får jag en känsla att det inte är bra att han lever i någon sorts falsk bild av sig själv och vad han orsakat för människor i hans omgivning. Jag tror det är en sorts förnekelse. Den är säkert bra för honom själv, men för oss anhöriga är den inte bra. Vi har ju påverkats mycket av hans alkoholism. Detta tycks han ännu inte vara i stånd att "möta".

Jag tänker att det primära i den här perioden nu är att han lyckas hålla sig ifrån alkoholen. Men så småningom kanske han behöver möta vad han faktiskt orsakat sina anhöriga. Och då är det väl bättre om han har en mer korrekt bild. Den är säkert inte helt och hållet vacker, men det är ju sjukdomens art tyvärr.

Min fråga är just nu bara för mig själv för att jag behöver förstå och få en rättvisande bild:
Hur mycket ska man ha druckit för att ens riskera drabbas av delirium tremens? Förstår att det finns en glidande skala. Men jag skulle gärna få en sorts indikator om var gränserna kan ligga. Som mest och som minst. Min brors delirium var ju faktiskt extra långvarig och av synnerligen allvarlig art.

Stort tack på förhand!

När kommer dag två då jag har klarat att vara alkoholfri två dagar i rad?? Jag hoppas att det blir imorgon??
Idag är det inga problem för systemet är stängt. Har högt blodtryck samt förhöjda levervärden. Skulle träffat min läkare i förra veckan men hon var sjuk och i fredags gick hon på föräldraledighet men vi hade telefonkontakt. Hon är mycket noggrann. Hade tagit prover innan jag skulle ha träffat henne. Ska börja ta ytterligare en blodtryckssänkande medicin. Kolesterolet låg precis på gränsen t för högt. Leverprov hade man missat att ta. Ska tillbaka om fyra veckor för att kolla blodtryck och om två månader ta blodprov. Efter detta så tänkte/kände jag...att idag lever jag men med dessa värden och denna kropp så utsätter jag mig för fara...å jag tänker ..vad ska hända för att du ska förstå att nu måste det vara slut m tröstätande och tröstdrickande? Jag hoppas verkligen att jag ska fixa nästa dag...det kan verkligen vara stressande..att känna att jag inte styr mina val men det är ju endast jag som kan bestämma... Känner ni igen känslan? Å jag blir så ledsen på mig själv som inte har fixat det...jag som i mitt arbete pushar och stöttar människor t att se sina styrkor.

Ser fram emot lördag och träffen på lördag på Alkoholhjälpen?

Brottades med ett ganska starkt sug i fredags..försöker ju att stanna upp och reflektera över vilka tankar/känslor som ligger bakom.
Dels så var jag hungrig och trött...det är väldigt stora triggers för mig, och sen så kom jag underfund med att jag är nervös inför anhörigvecka som kommer.
Det är bara min äldsta dotter som ska vara med, och hon har lovat mig att vara fullkomligt ärlig, så jag vet att det kommer att bli jobbigt...men samtidigt så vill jag höra hur det går varit för henne.
Tog fram symaskinen och satt och sydde i några timmar...och igår var vi på badhuset. .tom min man följde med och det var så roligt att få göra något med hela familjen.
Jag är så tacksam för den här öppenvårdsbehandlingen, att jag äntligen har lyckats börja bearbeta min barndom och alla jobbiga saker.
Jag är framförallt tacksam för att jag är nykter och att jag får möta livet utan att behöva bedöva alla känslor som följer, men samtidigt är jag ödmjuk inför alkoholens kraft..jag vet att suget kan slå till när som helst...och jag ska göra allt jag kan för att bygga upp strategier som hjälper mig att fortsätta vara nykter.

.

Igår drack jag en öl och fyra glas vin. En planerad plump i protokollet, även om det idag hade känts bra om det bara hade blivit fyra enheter, för att det låter mer sansat :)

Slutade dricka kl 21 så det innebär att jag mår bra idag, är hyfsat pigg. Kunde inte somna när jag la mig (sent, vid 01) men skönt att det är söndag och sovmorgon idag.

Är glad för den trevliga tillställningen igår. Glad över att ”få” dricka vin och lite sur över noteringen i min alkohollogg som förstör det snygga stapelmönstret med nollor. Men också glad över att idag se fram emot många vita dagar framåt. Har inga planer på att dricka alkohol förrän semesterresa om två veckor. Och därefter tillbaka till vita dagar.

Min februariplanering. Tror ni på mig, att den håller? Jag gör banne mig det!

Det är så komplext detta med sug och längtan efter alkohol. Inser det när jag läser om din upplevelse. Skall verkligen tänka så... att det går aldrig över.
Vi måste bevaka våra intressen vad det gäller detta. Stå emot alkoholen för vi kan inte hantera det och kommer hamna i alkoholträsket igen om vi inte styr oss själva.
Hellre godis ja! Bra jobbat av dig o kram?

.

Hur går det för er? Vad bra att ni gör detta ihop du och din man. Inser att jag har tur som har en man som inte har samma problem som jag för det skulle vara svårt för mig med någon bredvid som tvekar. Starkt av dig och er! Jagförstår att din mammas bortgång störde era försök, jag är rädd för att den typen av händelser kommer vända upp o ner på mig med gällande A.
Vi kämpar på!
Kram

Ett bra tag till, hoppas jag. Hoppas helgen varit bra! Hade min planerade avstickare igår, tog det lugn och slutade tidigt så jag mår bra idag. Och solen skiner!