Senaste kommentarerna i forumet

Ingenting absolut ingenting har funkat idag. Skulle haft utvecklingssamtal med ena sonen det blev inställt då läraren satt fast i bilköer. Sen till jobbet o fick ta av komptiden.
Kollade frånvaro på skolan för äldste sonen som jag tjatat tre gånger på i morse att han skulle upp (ljög o sa att han började 10:30 - egentligen kl 9...
Förbannad ledsen besviken skrivit arga mess till pappan att jag kastar ut sonen (18) lyssnar inte på några regler städar inte sitt rum uppe halva natten går för sent till skolan o får frånvaro. Gör absolut inget här hemma mer än att sitta på sociala medier o prata med Molgan vänner i USA o gud vet var. Säger man något får man ett hånleende tillbaka ?? nu är jag arg! Förbaske mej att han åker till sin pappa nästa vecka (där får han lära sig veta hut)! Jag är för snäll...men det finns gränser även för mig.
Men jag ska inte dricka vin idag. Inte idag.
Behöver styrka snälla någon ge mig ??

Heja heja du är otroligt stark!! Fortsätt så ☀️☀️ Kram kram

Ingen arbetsgivare vill ha en missbrukare.

Hej Bina86! Vad kämpigt du har det just nu. Berätta gärna mer om vad som har hänt! Jag tänker att ditt liv och din karriär kan ta en ny vändning efter det här och faktiskt till ett mer positivt håll, även om det kanske inte alls känns så nu.
Din arbetsgivare har ett tydligt rehabiliteringsansvar och att ha ett alkoholberoende är inte en saklig grund för en uppsägning, bara så att du vet. Din arbetsgivare ska hjälpa dig. Läs gärna mer här om du vill, angående anställningstrygghet och alkohol: https://www.unionen.se/rad-och-stod/alkoholproblem-och-anstallningstryg…
Med hopp och värme,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förstår att det känns tungt, kan du får någon hjälp via ditt jobb? Du kanske har nått den berömda botten, det kan bara bli bättre ❤️

Tack för alla svar i tråden, det värmer!
Det var beroendemottagningen inom landstinget där jag bor. Kanske borde kolla med kommunen, var inne på hemsidan men det verkar främst rikta in sig på människor som inte kan jobba, är hemlösa etc. Jag vet inte om jag försöker lura mig själv genom att inte söka hjälp men så pass illa är det inte. Inte än. Önskar att jag kunde få någon typ av samtalsstöd med strategier för att hindra mig själv när jag tycker att det är e bra idé att gå och köpa en flaska vin.

Jag lovar dig att ditt liv inte är över. Däremot vissa rådande omständigheter kan vara över, transformeras till något annat. Vill du berätta mer? Vi lyssnar! ?

Nu vet jobbet om att jag är alkoholist. Nu är min karriär och mitt liv över.

Det var i tisdags när jag och sponsorn satt i det gröna vid badet och läste Stora Boken som jag fick frågan ifall jag trodde att jag skulle kunna dricka normalt/kontrollerat igen framöver. Man ska ju vara ärlig så jag svarade "ja" om mina omständigheter ändrades. Det var tydligen helt fel svar. Alltså, jag vet det men man ska ju vara helt ärlig. Det skapade tydligen stort huvudbry för honom och han kom fram till att han inte kunde vara min sponsor, inte vägleda mig genom stegen ifall jag inte klarade "steg ett". Jag kom ju hem igår efter mötet, glad i hågen och var helt oförberedd på detta. Jag blev helt chockad och förstod ingenting. Vad har jag gjort för fel? Jag har bara varit ärlig!
Jag var så besviken och ledsen och "sugen" på vin för att döva sorgen av att ha blivit utestängd/inte värdig en sponsor. Ensam igen. Trött på hela AA. Kände att då kan jag ju inte bli godkänd utav någon sponsor i steg ett!

Till viss del kan jag förstå hans dilemma. Han är ju själv inte mer än en nykter alkoholist som gör så gott han kan. Han verkar vara en fin och bra man. Jag önskar honom allt gott. Men jag berättade igår och imorse (via sms) att jag mått mycket dåligt över hans sätt att dumpa mig via sms istället för att förklara detta för mig, ansikte mot ansikte.
Kanske ska jag vara lite glad och tacksam över att inte klarat "inträdesprov" till en riktig alkoholist. Jag säger inte detta för att verka bättre än någon annan. Snarare för att jag inte vill förneka den totala sjukdomen som kronisk alkoholism innebär och jag ska inte ens inbilla mig att jag vet hur det är att lida utav den. Det är utav respekt för alla dem som lider jag inte vill påskina att jag vet vad de talar om/känner/tänker. Om jag fortsatt att dricka vidare varje dag i några år till kanske jag till sist skulle vara så sjuk att jag utan tvekan skulle erkänna att jag aldrig någonsin mer kan dricka en droppe A. Kanske är min f d sponsor klokare än mig. Kanske är han bara feg. Jag lägger min oro i Guds händer. Jag ber att få göra Hans vilja, varje dag, och få vara till glädje och nytta för andra. Kanske har Gud en annan plan för mig som jag inte vet om. Jag kanske ska vandra en annan väg, utstakad för mig. Jag har ju lärt mig massor dessa 80 dagar. Jag förstår principen med stegarbetet, hur och varför. Jag klarade gårdagen utan att dricka.

Idag känner jag mig stark och tacksam på ett nytt sätt. Jag tänker gå på kvällens möte, som jag brukar. Jag hyser inget agg mot f d sponsorn. Han har nog sina egna problem att bråttas med. Jag har fått en ny och nära vän i programmet. Han är drygt tjugo år äldre än mig och firar snart 30 års nykterhet. Vi stöttar varandra. Skickar sms dagligen även kvällar. Det är han som skött onsdagsmötena i många år. Han som gav mig förtroendet att leda ett möte för första gången. Han och jag "klickar". Han hjälpte mig genom gårdagen, peppar och ger goda råd. Jag tror Gud sett till att vi har hjälp och stöd utav varandra. Sen får jag passa mig för att bli en kärlek-och uppmärksamhetstörstande ung flicka som söker bekräftelse i en äldre mans "trygga" famn. Ni fattar säkert. Detta får räcka för nu. Tack för att ni finns därute! ?

Grattis! ????????

Tack ensam 1984! Jag har tänkt mycket det senaste dygnet och nu tar jag nya tag. Ska försöka se framåt och fortsätta kämpa. A kan verkligen förstöra mycket. Jag mår i alla fall mycket bätte idag och har inget sug alls efter att dricka:)

snäll och förlåtande mot dig själv som du är mot honom och andra. Skulle du kalla din bästa väninna fegis om hon var i samma sits? Tror inte det! Börja säg snälla saker till dig själv då börjar man tänka mer på lösningar. Det ÄR svårt att lämna! Du har ju läst berättelser av oss andra här. Man tappar helhetsbild och man tappar bort sig själv och så det där förgrymmade hoppet som aldrig överger en. Försök att ge dig själv råd och pepp. Tänk dig att någon du tycker väldigt mycket om skulle anförtro dig att hen är i samma sits. Vad skulle du föreslå den personen att göra då? Att gå lite utanför sig själv gör att man kan tänka klarare tycker jag! Massa kramar till dig♥️

Fick hjälp på beroendemotagningen i kommunen, går hos en beroendeterapuet som är guld värd för mig. 5 besök har man rätt till hos kommunen, innan de måste ta ett officiellt beslut.
Tycker du skall stå på dig och kräva hjälp.
??❤️Strulan

Vad ledsamt att höra om dina erfarenheter av att bli runtbollad mellan beroendemottagningen och psykiatrin, det låter som att det inte alls är så som det borde vara! Förståeligt att det känns hopplöst, när du tar mod till dig och ber om hjälp för ett problem som påverkar dig på flera olika sätt, som bara viftas bort eller hänvisas någon annanstans. Beroendemottagningen som du kontaktade, var det inom landstinget/regionen? Det finns också behandling att få inom kommunen. Sen finns såklart också andra vägar att få stöd i en förändring, t.ex. kan du genomgå ett nätbaserat program här på Alkoholhjälpen (blå rutan på förstasidan). Du kan också ringa till Alkohollinjen på 020-84 44 48. Jag hoppas så att du orkar stå på dig i de kontakter du redan tagit, alternativt orkar leta vidare efter andra sätt att få stöd.
Lycka till och återigen, varmt välkommen hit! Du har tagit viktiga steg mot att förändra ditt drickande redan!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dag 5 nu. Tänker på alkohol en del, men inget sug eller så.
Känns naturligt att vara nykter de här vardagarna!
Trodde detta skulle bli svårare, för jag har alltid fallit tillbaka dag 1 eller dag 2.
Jag tar en dag i taget, kan inte tänka så långt att aldrig någonsin mer dricka...
Kanske några glas rött till middagen i morgon? Vet inte.
Men idag väljer jag att inte dricka, precis som jag valde att inte göra det de senaste 4 dagarna...

Vad tufft att känna sig så ensam, mitt i ett sällskap på semesterutflykten. Jag tänker som Tackohej, himla bra att du skriver här så att du kan få lite pepp från andra som faktiskt förstår vad du går igenom. För det är verkligen en omprogrammering av hjärnan som pågår, som inte alls är särskilt behaglig - men övergående! Det kan vara bra att påminna sig själv om, din kropp och din hjärna behöver tid för anpassning till det nya nyktra livet. Det är ingen svaghet att behöva Antabus, det är styrka, självinsikt och målmedvetenhet som krävs av dig för att ta den hjälpen, för att komma ur ett beroende som gör det svårt att hålla sig nykter även om man har bestämt sig för det.
Lycka till och ha en fortsatt skön semester!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Är det någon som sökt hjälp av sjukvården och varit nöjd med den hjälpen som erbjudits? Jag står i valet och kvalet att kontakta beroendemottagningen en gång för alla, men är rädd för att få dåligt bemötande och att det ska synas i mina journaler för alltid att jag missbrukat alkohol. Vad jag vet har jag inga fysiska konsekvenser av mitt drickande och är inte beroende på det sättet. Den totala mängden alkohol jag dricker är oftast inte mängdmässigt så mycket men när jag väl dricker går det åt helvete. Kan inte ta bara ett glas, får enorm ångest av alkohol och mina relationer blir lidande. Kan man få någon form av samtalsstöd på beroendemottagningen? Har kontakt med psykiatrin men när tar upp mitt osunda förhållningssätt till alkohol viftar de mest bort det, frågar inte mer eller någonting...

Har lyckats hålla mig nykter 1-3 månader vid några tillfällen de senaste åren men smygande kommer dåliga vanor tillbaka tills jag sen plötsligt dricker mig jättefull och får blackouts. Ringde beroendekliniken idag och var ärlig med mitt förhållningssätt till alkohol men de hänvisade mig vidare till psyk. De menade attså länge jag inte har fysiska besvär så som abstinens så kan de inte hjälp mig. De tyckte jag skulle fråga efter en samtalskontakt via psykiatrin (där jag redan har en kontakt). Borde jag ställa på dem mer? Var ärlig och berättade att jag druckit p dagtid och ensam och kan inte sluta när jag väl börjat.
Känns så hopplöst allting

Träningen har varit min antabus och prosac under sex månader, så klokt att ta tillbaka den?// kram strulan

Jag har klarat tre dagar, dag fyra idag... Jag har inte direkt några tips än ? jag har klarat 3 dagar på mitt dåliga mående efter stoppet och en nyförälskelse i tanken på nykterhet... OCH detta forum, för jag vill heller inte träffa nån eller prata i telefon. Skriva och läsa här funkar för mig just nu.
Kram och lycka till!

Jag skaffade mig återigen en lägenhet. Tänkte att då är det bara mitt ställe. Skulle jag bo kvar i huset, så kändes det dom om han kanske kommer o går som han vill. Kan ju inte ta av honom nyckeln, när vi äger huset båda två. Sen tänkte jag på honom, att det var lättare att ta tag i sitt problem utan större förändringar med boendet.

Sommaren har fungerat jättebra. Det gjorde att jag återigen hamnar i en situation som gör att jag inte kan lämna. Fast att jag denna gång var jag så fast besluten att nu fick det räcka. Efter att jag pratat med honom, att jag inte fixar detta har det varit fortsatt bra. Tycker ju om honom när han är nykter.

Tills för 10 dgr sen.... vaknar mitt i natten att han går upp på toaletten. Kommer tillbaka raglandes i sängen ?.
Frågade honom fick bara sludder tillbaka.

Avvaktade tills kvällen efter, med att fråga. Då hade han hittat en slatt han gömt undan. Blir så trött...varför trillar jag tillbaka varje gång allt är lugnt...och släpper allt??

Alla barna är vuxna(vi är 4 st)och har egna barn förutom min bror som förtilfället bor hemma nu men ska strax flytta för att plugga på annan ort. Men han har bott hemma nu ett tag och sett hur pappa bara faller längre och längre ner i flaskan. Jag vet inte hur många gånger vi har pratat med han men som sagt så vill han inte pröva, eller någon gång har han prövat sluta dricka men då har han efter ca en vecka fått nå slags anfall som jag nu inte kommer ihåg vad det heter ? Men han liksom tuppar av och ramlar i golvet och tappar medvetandet och varje gång det hänt har min bror varit hemma och ringt ambulansen och då har han fått stanna på sjukhuset några dagar och ta prover och allt sånt, vet inte om pappa förnekar att det har med alkoholen att göra eller att han bara vill få oss att tro att det inte har med det att göra.. men vi vet det och det är lika jobbigt varje gång han ringer och säger att han ligger på sjukhuset pga något han hittar på men vi vet att det är för att han kropp skriker efter alkohol.. och sen att min bror ska flytta snart gör allt bara ännu jobbigare för då han har ingen där som kan hjälpa han när detta händer igen och det ger mig en sån jävla ångest.. jag bor 60 mil bort och har en egen familj att ta hand om sen har han min syster som bor 10 minuter bort men hon har ju också familj och ett eget liv. Han är som ett barn å kan inte ta hand om sig själv, min syster är där och städar varje söndag för det orkar han inte göra själv.. han gnäller att han inte får någon hjälp men hjälp är det enda han får och han sittter där i sin soffa med flaskan i handen..

Träning har alltid fått mig att må bra. Glad, stark och snygg! Endorfiner ❤ Styrketräning, löpning, promenader och yoga. Endorfiner som får mig att slippa ta en superdunderfylla. Ett mycket bra sätt att komma ur bakfyllan fortare. Ett bra sätt att inte tappa formen helt trots alla öl. Vill ju inte se ut som en alkis, ingen får märka nåt.
?????
När kom jag på alla dessa briljanta idéer? Jag som älskat träning för RENT välbefinnande.

Vad är detta? Alla dessa aktiviteter som jag klamrat fast i, i nån sjuk kamp. Försökt att få skydd. Men det hjälper inte. Finns inget skydd mot monstret. Istället blir det jag som skyddar monstret.. med träningen som skydd? Jag blir inte klok på det här?

Träningen måste få bli min igen, inte ett skydd utan nåt jag gör för mig själv. Nästa gång jag tränar är jag inte bakis iaf ?

Det är torsdag. Och mitt fjärde nyktra dygn är påbörjat. Trött, huvudvärk, och förvirrad. MEN glad trots allt ? Det kommer att gå bra idag, för jag ska vara nykter!

är ju en process som vi måste gå igenom på vår väg i tillfrisknandet. Att då möta sina rädslor utan kemikalier är så viktigt och den erfarenheten ger så ofantligt mycket ! Även i måendets upp- och nergångar är ett steg i taget en stor hjälp.
Ta hand om dig !

Tryck på knappen ?skickar styrka, mod och vilja till dig//kram Strulan

Ser ju allt i bilder, rätt kul? Adde som tuffar omkring i världen och delar ut paket med trygghet och kloka råd.
Alla behöver en Adde, för du sprider ett lugn och hoppas du vet att du är viktig. //kram Strulan