Senaste kommentarerna i forumet

Vaknat nu dag 3 på min resa. Sovit säkert 10h, sovit jättebra, men så fort jag vaknat mår jag piss igen, tänker på mitt beteende och ångesten är tillbaka...jag hoppas jag orkar med jobbet idag. Just nu vill jag bara ligga kvar i sängen....

Ja, det är så det är, alltid vaksam, aldrig släppa kontrollen. Men obs alltså VV, det är rätt sällan det händer. Såg i din tråd att du reflekterat över hur det kommer kännas framöver, så jag delar med mig av lite hopp också: jag tänker nästan aldrig på alkohol. Det är såklart i svackor det kommer, längtan efter en utväg eller bara vilja markera ett stopp liksom. Men det är inte heller särskilt svårt att stå emot det, jag vet ju på djupet nu att jag faktiskt inte vill.
Kram och grattis till att det går så bra för dig!

Vilket underbart "bajskåseri" du bjöd på idag!?
Grym igenkänning och så bra beskrivet!
Ser framemot att ses snart?
Kram ?

Om du låter ditt förnuft vara din röst.
Inte din känsla?
Att låta känslorna styra en i allt som har med närstående att göra går ju bra om man lever i harmoni.
Men det gör ni ju inte.

Att leva i en dysfunktionell relation där navelsträngen är intakt är ju mi dre bra.
Han blir ju tillvand att du tillför allt genom den.
Vad blir då hans eget ansvar?

Finns det någon servicelägenhet där han har tillhång till personal?
Något behandlingshem för längre placering?

Vilka möjligheter har du att börja leva ditt eget liv och bara finnas där som stöd ibland, på dina villkor?

Vilka band är du beredd att kapa för er bådas skull?

Hej!
Jag är helt ny här, viste inte att det fanns.
Jag har varit nyckter i 15 år, med hjälp av 12 stegs progam.
Men på senare år så har jag inte tyckt att det har räckt för mig, jag söker något mer, eller anorlunda.
Har även börjat se en del saker, som jag inte tycker om i de grupper jag går i.
Skulle gärna få tips och råd, eller personliga erfarenheter från er som gått vidare, och mår bra av det.

Mvh Bo

Jag tycker att det är en jättebra idé att du tar med dig dottern.
Kan inte se att det skulle medföra några problem för någon. Tvärtom ?

Kram

Starkt jobbat// Strulan

Hej gros19 och tack för ditt svar. Du bekräftade det jag tänkt och trott.

Han har berättat att han druckit varje dag under många år. Det är väl mer mängden per dag som jag är ute efter. Jag tänker också att han måste ju ha druckit mycket stora mängder under det senaste året eller två, för att få den typen av delirium som han nu hade. I stil med en hel flaska starksprit per dag. Kanske ännu mer. Jag tänker att han är/varit en mycket grav alkoholist. Tror dock att han själv vill måla en annan lite "vackrare" minnesbild av hur det varit. Vet inte riktigt om skönmålningen bara är inför mig eller om han också gör den inför sig själv. Han är i en process och går på olika vårdverksamheter i princip varje dag.

Ja jag hoppas att han klarar av att bevara sin nykterhet. Men jag är samtidigt realist ...

Jag besöker Alanon redan. Och ja, det är ett väldigt fint stöd.

Väldigt fint att hitta detta forum också. Som ett komplement. Jag har redan läst flera av trådarna i forumet.

Nu har jag gjort detsamma som jag gjort de senaste 10 -15 åren. Försökt göra det trevligt för min son som nästan alltid mår dåligt. JAG VILL INTE MER. Det känns så sjukt och det är det ju också. Jag ställer upp på allt bara han är drogfri och inte ställer sig på spåret igen eller gör något annat destruktivt. Mitt liv går ut på att försöka förhindra att något väldigt obehagligt och skrämmande sker. Så djävla sjukt. Den här helgen har jag väldigt tydligt upplevt hur jag burit både min egen och min sons smärta och det ställer jag inte upp på mer (kanske glömt imorgon). Att må riktigt, riktigt dåligt gör förhoppningsvis att man blir motiverad till förändring. Om jag hela tiden försöker lindra hans smärta på olika vis så kanske inte någon förändring sker, men å andra sidan så ..............?.

Varför i hela friden skulle inte en 2-årig dotter kunna följa med på träffen?? Förstår jag inte alls! Kan inte se några som helst anledningar till att det inte skulle funka?

Härligt att läsa att det går framåt och bra för dig. Men det visste jag redan när jag läste dina första inlägg, att du är stark och fixar det.
Det går bra för mig också. Förvånar mig över att inte har något sug efter A. Igår var jag med en vän (som inte vet att jag är nykter alkoholist) och vi åt en bit mat på restaurang och sedan koncert med 10cc. En liten nostalgitripp från 70/80-tal:-). Min vän drack vin o öl medan jag körde A-fritt. Gick hur bra som och idag kommer jag ihåg koncerten :-) och hur mycket jag njöt, till skillnad från från många tidigare tillfällen.
Går fortfarande på AA och det ger mig fortsatt kraft, energi och hopp inför framtiden. Vi är två som kom med ungefär samtidigt i gruppen i december och vi peppar varandra, utbyter erfarenheter och har skrattar åt vissa gemensamma upplevelser.
Önskar dig styrka och att du fortsätter på den inslagna vägen. Livet är ju så mycket bättre utan A.
Nu nattinatti, ny vecka och jobb imorgon.
Kram

Omöjligt att säga tror jag, men det handlar om någon som druckit dagligen, skulle jag vilja säga och under lång tid. Kanske ett dagligt missbruk under ett halvår och uppåt. Har jobbat tjugo år i missbruksvården och dom jag träffat som fått delirium har varit grava alkoholister och då handlar det om år av drickande.

Rekomenderar att du besöker alanon istället för att vänta på en eventuell förståelse eller förlåtelse. Kanske kommer den, men det är inte självklart. Kan din bror bevara sin nykterhet är det bra, men förvänta dig inget av honom i dagsläget. Så tänker jag.

Sjukhusets kläder

Har du hört talas om den?
Nej knappast, det är min benämning på det som hände mig, bara timmar efter det jag skrev förra gången.
Du förstår nog innebörden, men här kommer hela story’n.

Jo att efter skickat iväg förra Söndagens inlägg på forumet så var det dags att ta itu med sågverket ordentligt, stockarna ska sågas högljutt som de brukar...

Sover oroligt, känner mig äckligt mätt efter att ha tryckt i mig alldeles för mycket av min alldeles egnagjorda lasagne.
Det är en varm fläck på magen, konstigt har aldrig känt något liknande förut, om jag hade orkat skulle jag viljat testat den med värmekameran, men det är alldeles för omständigt mitt i natten.
Vaknar mot småtimmarna och känner mig illamående, ingen trevligt känsla alls, hoppas på att det ska gå över...
J-vla lasagne!
Men när mobilen ringer och det är dags att hasa kroppsstolparna över sängkanten så överväger jag verkligen morgonens beslut.
Känner jag att det här kommer gå bra?
Sitter en stund på sängkanten och känner efter, golvet är kallt mot mina redan frusna fötter, de säger åt mig, JA, stanna hemma!
Magen ger inte efter, någonting är knas, jag tar det säkra kortet och sjukanmäler mig till chefen först med ett sms, sedan ett samtal när han inte har svarat inom sin tid.

Jag lägger mig ned och somnar om, skönt att ligga i sängvärmen, men inte under rådande omständigheter, det gurglar mystiskt.
Törstig!, törstig, så förbannat törstig, men det är inte värt att stiga upp.
Redan vid niotiden hör jag hur ytterdörren låses upp, det rasslar konstigt från nedervåning, det hastas snabbt in på toan och jag hör hur dasslocket åker upp med en smäll.......
Uuärrrrk, börk, shörrrp, blarf fosssh...., ganska typiska ljud man utstöter när magen har vänt ut och in på sig.

Det är frugan som kommer in och lägger sig bredvid mig i sängen, alldeles svettig i pannan....
-Så dåligt, så förbannat dåligt säger hon om och om igen...
Timmarna med lokaltrafiken var nog de värsta hon varit med om, hon höll koll på alla papperskorgar hela vägen hem.

Förresten vad gör du hemma, är du också dåligt, frågar hon?
Förklarar mitt illamående, och snart är det dags för mig att besöka toaletten, men då i ett annat avseende...
Min mage är enkelriktad, jag tror faktiskt inte att jag har kräkts en enda gång sedan jag blev nykter, är det verkligen så?
Men nu åker säkerhetsbältet på vid muggen, j-vlar i min låda, nu blir det åka av, en champagnekork smäller till i rumpan och sedan kör vi så mycket porslinet håller, jag dundrar på en stund och försöker snabbt lämna utrymmet som nu har ett akut behov av att vädras omgående....
Tio minuter senare är det dags att ta ett rejs till, och ett till....
Jag dricker tre fyra glas till med vatten för att kompensera vätskeförlusten men blir aldrig otörstig.
Tja halva förmiddagen tillbringas på detta sätt, ut och in på muggen, röven är öm och det känns som man har smetat in den med senap, det svider och jag önskade i detta läge att vi hade haft en bidé för det finns ingen papper i världen som humant kan torka en skinnlös röv utan ett elakt utryck i ägarens ansikte.
Vid lunchtid kunde jag och frugan samlas i soffan framför teven, båda uttömda på varsitt håll, och vi var oerhört klena båda två.
Jamen förbannade j-vla vinterkräksjuka, så snabb och tog oss båda två inom ett par timmar.
Bleka febriga och kallsvettiga med magont, allt på en gång, den ena våga knappt hosta, den andra vågade inte fisa utan hoppades på att magen skulle lyckas med sin källsortering.
Vi hann med att komma ikapp ett antal serier denna eftermiddag, och några filmer på de streamande kanalerna.
Grabben fick ordna med sin egna mat till kvällen, vi var knappast hungriga med våra såriga magar.
Mot kvällen förbytte vi våra sängplatser till de riktiga och sov länge, men frugan fick jobba hemifrån, hon har så mycket att göra.
Först trodde hon att det var en stressmage, vilket hon hade lidit av tidigare vecka.

Dag två blev ännu en dag i soffan, hann igenom ytterligare filmer, små trevande försökt med en kopp snällt te och två rostade formfranskor, magen bullrade misstänkt på oss båda, men det stannade kvar.
Det var fortfarande förmiddag på tisdagen och det rasslar hårt i ytterdörren och ett snabbt besök in på muggen...
”Nämen tjenare grabben, det finns plats för dig här i soffan också”, uttryckte jag nästan med ett hånfullt skratt.
Så där låg vi hela familjen helt utslagna under filtar och täcken, svettiga och trasiga människospillror.
Samtidigt så tyckte jag nog att det var lite mysigt, att vara sjuk brukar betyda att man är ganska så ensam, men inte nu.

Fanns det nu någonting bra som kom ut av detta, tja jag har digitaliserat ca fyrtio av de femtiotalet timmar hemvideofilmer som jag skulle ta hand om, allt sker i realtid, byta band vart tredje eller fjärde timme.
Har precis kört över vårat bröllop som skedde -91, och gisses vilket fint brudpar vi var då, unga och vackra, ett påkostat bröllop.
Hittills den enda gången jag burit frack och lackskor.
Andra filmer som visar de som vi umgicks med innan vi skaffade barnen, vi var ett tajt par som umgicks jämt, festade ofta.
Frågan man ställer sig om barnen överhuvudtaget är intresserade av att veta hur det var innan de kom, det känns lite larvigt ja nästan generande att se de filmerna som nu är över trettio år gamla.

Tänk om jag då hade kunnat veta vad alkoholen skulle kunna ställa till det för mig i framtiden, undrar om jag skulle ha brytt mig, eller bara skakat på axlarna och tyckt att den dagen, den sorgen, troligen det sistnämnda.
Somliga saker måste få ta sin tid, och upplevas, det spelar nog ingen roll hur mycket andra än skrockar om framtiden.
Man trampar upp sin egna stig, oavsett hur många andra det än går parallellt med min egna.
Man vänder sig om och tittar bakåt, den går inte speciellt rakt fram, utan slingrar sig runt fram och tillbaka, och ibland i cirklar, många gånger om, varför såg jag inte det medans det pågick?
Eller var det så att man trodde att resultatet skulle bli annorlunda nästkommande gång, nästa gång blir jag inte lika full, får inte lika mycket ångest och så vidare...

Så nu ligger jag här i min säng, med mycket mer livserfarenhet och visdom.
Ikväll har vi varit på restaurang hela gänget med vår nuvarande favoritfamilj, inget partande längre, någon tar ett glas vin resten alkoholfri öl eller läsk/vatten, vi pratar och umgås ömsint med varandra, skrattar ibland och är bara så där öppenhjärtliga.
Inget fylletrams eller pladder, alla får tala utan att avbrytas av högljudda eller hånfulla skratt, alla känner sig trygga, unga såväl som lite äldre.

Och så här i backspegeln så skulle jag nog inte vilja ha något ogjort, allt har sin tid.
Men jag är väldigt tacksam att jag hann avbryta den eskalerande dryckeskulturen i tid, ja eller någorlunda i tid.
Och att tiden just nu löste sig till någonting så mycket bättre, ett liv som jag kan stå ut med, ja t.om att älska.
Allt är inte enbart guld och gröna skogar, men livet består även av små motgångar som man ska kunna klara av.
Men mitt leverne idag har gjort just motgångarna till små, det är min förtjänst, alltihopa.

Om sex dagar har jag fått träffat en del av er, det ser jag fram emot.
Skulle önska att tjejerna eller Mange kunde förhandsvisa gästlistan redan innan mötet så att jag kunde läsa på lite om er alla som kommer på lördag, kan kännas lite snopet att inte ha hunnit med att läsa på mer om er historik, lättare att hänga med då.

Och jag lovar, jag är garanterat frisk till dess, vad anbelangar huvudet kan jag förstås inte garantera något.

Väl mött!

Berra

Jag hittade min mamma avliden.
Det berodde inte på droger utan hade bara hänt. Jag fann henne på toaletten golv och det var en svår syn eftersom man aldrig är förberedd på det oavsett.
Men jag lovar dig att minnesbilden kommer att blekna och de fina minnena tar över. Det behöver bara lite tid.
Skickar dig en kram och tänker på dig?Azalea

för svar.

Har en sjukhuskläder eller egna?

Hej
Jag har alkoholproblem , stora sådana har jag insett.. känns bara stort att jag ens skriver här. Att jag kan erkänna det för mig själv! Mitt drickande har eskallerat det sista året och värre senaste månaderna . Jag dricker kanske en halv flaska vin på veckan ( vardagen) , men helgen är mitt problem ! Eller om de är en middag med vänner . Har helt tappat spärrarna , blir alltid super full minns inget har helt black out ... har hela tiden skyllt på massor för mig själv, de är stressigt osv behöver koppla av. Sista tiden vill jag redan dricka vin till lunchen på lördagen , kan nästan bli sur om min man säger att nej vi tar inget vin till middagen ikväll. Har börjat fylla på mitt glas i smyg och massa andra märkliga betende. Bråkar med min man när jag är full och sen somnar jag och minns inte vad jag sagt och han ser sårad ut.
Nu till de allra värata som hände i fredags så jag har ångest ännu, min son som är 10 har aldrig sett mig jättefull men jag blev de på en middag när han var med! Verkligen inte ok ... jag minns inget från 23 tiden.. känner mig som den sämsta mamman och mår riktigt dåligt över det . Jag har försökt dra ner på mitt drickande men när jag väl börjar kan jag inte sluta. Jag måste hålla upp helt, jag kan liksom inte ta 2 glas vin och hålla mig till det.
Igår var första lördag kvällen på länge jag inte drack en droppe eller idag , har såklart börjat ta fram vin till söndagsmiddagen för de är ju så trevligt..inser att de är en ursäkt för jag ska få dricka .. och vecka 7 väntar en semester vecka i själen där jag verkligen vill vara helt nykter ! Inser att alkoholen har blivit en så stor del i mitt liv. Min man är sommelier så vi har massa goda viner hemma alltid och har liksom haft vinet och mat som ett av våra gemensamma intressen men jag kan inte hantera det!
Måste hitta ett sätt att varva ner på jag jobbar mycket så skyller jag på det för att ta ett glas vin!
Tack nu ska jag kämpa , vill inte min son ska växa upp med en mamma som har alkoholproblem:( fy va hemskt !

Synd att det blev så, lite snopet då jag verkligen såg framemot att träffa dig! Men jag förstår dig och hoppas vi håller kontakten på forumet då och då.
Tack för att du finns! ??❣️
Kram ?

Ja, nu hittade jag tillbaka till din tråd så jag ser hur det gick för dig igår.
Jag tror på din plan! Det blir bra!
Kram

Hej Espandrill, hoppas du har haft en bra helg. Hur har det gått för dig?
Här kan jag summera två glas vin fredag, två alkoholfria öl igår och lite alkoholfri cider idag.
Ja, det är väl både bra och dåligt att ha varandra i detta. Bra när det handlar om att peppa, sämre när man övertalar varann om att just nu är omständigheterna sådana att ett tredje glas är okej...

Nå, får väl ändå ge mig själv godkänt. Och visst kämpar vi på, heja!
Kram!

Hej , otroligt bra av dig tycker jag! Ny medlem här och ska ta tag i mitt drickande .. ligger själv och har en inre konflikt med mig själv för ska till fjällen hela v7 med vänner o h familj, tänker också på afterski och att ta ett glas vin till lunchen... så löjlig att jag vill ”skjuta” upp och ta tag i mitt drickande efter vecka 7, fast jag egentligen vet jag borde gjort de för längesen.
En fråga tänker du att du ska vara helt fri från alkoholen för alltid eller kommer du försöka dra ner på det?
Lycka till och som sagt tack för ditt inlägg känner mig peppad för ta tag i det ..

Har nu gått 46h sen jag däckat, ångesten är kvar, jag minns fortfarande inte nått från fredagskvällen och jag bara ser hur min sambo är besviken på mig....jag har nämnt under dagen för min närmsta och min sambo såklart att jag ska sluta (har slutat) till när/om jag vet att jag kan hantera det. Det positiva med detta att det är första gången jag dels skriver om det här och dels första gången jag öppet pratat om att jag inte kan hantera alkohol! Såklart kommer jag sakna fredags vinet etc. Men just nu som sagt, nu får det vara nog!

Körkortslagen och yrkestrafiklagen reglerar läkares anmälningsskyldighet då en patient har missbruksproblem. Läkare har skyldighet att anmäla patienter som av medicinska skäl kan vara olämpliga för innehav av körkort (tidigare gällde regeln uppenbart olämpliga).

Om en läkare vid undersökning bedömer att en körkortsinnehavare är olämplig att inneha körkort av medicinska skäl och körkortsinnehavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen. Tidigare stod det att läkaren fick anmäla sådana förhållanden. En annan skärpning är att det räcker med att läkaren har gått igenom journalhandlingar för att han eller hon ska kunna anmäla en patient. Tidigare krävdes en undersökning. Förändringen gäller fortsättningsvis både för körkortsinnehavare.

Jag har haft tankar på att gå till min vårdcentral för att be att få ett läkemedel som heter Camporal vilket minskar suget. Jag lär behöva redogöra hur mycket jag dricker och hur stort suget är. Jag har kommit fram till att jag har ett missbruk av alkohol som är "risk". Läkaren lär komma fram till det också. En läkare begår fel om han inte hör sig för om jag har körkort och rapporterar mitt missbruk till Transportstyrelsen. Vad som sedan händer vet jag inte men jag är inte redo att riskera mitt körkort under några som helst omständigheter. Jag avstår att söka denna hjälp och öht tala om mina alkoholproblem med läkare. Jag vill köra min lilla röda bil.

Det orimliga i denna rapporteringsskyldighet (med beaktande av att en ansenlig del av befolkningen har ett visst alkoholmissbruk, det är alltså
fungerande människor med jobb, bil och familj oftast) har ifrågasatts i media som fått svar på tal i ett öppet brev från Transportstyrelsen. De står på sig och ställer sig på presumtiva offer för rattonykterhets sida. Alkoholmissbruk SKA rapporteras till Transportstyrelsen, punkt slut.

Rapporterar Alkoholhjälpen till Transportstyrelsen? Ja eller nej?

Nu är det två månader!!! Inte en droppe på två månader, känns jättebra! Lever ett helt annat liv, är en annan människa. Jag har bara skördat positiva upplevelser, precis allt är bättre. Önskar bara att det får fortsätta såhär.

Jätteglad för din och er skull <3 Så härligt att komma ut! Och varm pool utomhus låter helt underbart :) Jag har inte testat det på åratal men det låter underbart.
Kram
svagis