Senaste kommentarerna i forumet

I helgen som var så åkte han fast för rattfylla, tyvärr så bedövande han ångesten på söndagen med alkohol. Måndagen och alla andra dagar fram till just nu så har han inte druckit en droppe alkohol vilket känns jättebra, jag vet inte om det var rätt eller fel av mig att ge honom ett val antingen väljer du alkoholen eller mig och då är det en förändring som gäller. Han valde mig och han säger att han aldrig tidigare känt sig så motiverad till att göra en sådan helomvändning. ? Han bokade även upp sig hela helgen att han ska vara med sin bror (hans bror dricker inte nämnvärt och är insatt i sin brors beteende) och killens egna ord var att jag vill boka upp mig hela helgen för att jag vill inte falla dit och göra något dumt. I onsdags kom det jag varit orolig över en av dom här "kompisarna" som han brukar dricka med undrade om han ville komma dit (paniken och oron jag kände då) killen min sa då till kompisen att jag ska inte köra och får inte köra. Men om du hämtar mig så kan jag komma. Och självklart trots att jag inte ville så blev det ju lite diskussion men killen sa att jag lovar dig att jag ska inte dricka en droppe alkohol, och jag måste ju få åka iväg så jag kan bevisa för dig att jag menar det jag säger. (håller med fast oron biter dig fast) han skrev och berättade att han inte druckit något inte en droppe, vi pratade även på kvällen videosamtal och jag såg och hörde på honom att han var nykter och jag blev så glad över att han hållet det han lovat. En dag i taget är det nu, och för varje dag han lyckas så känner jag mig så glad och stolt över honom och jag märker även på honom att han känner en form av stolthet över sig själv. Nog vet jag att det kommer komma bakslag, jag gläds dock just nu åt dom dagarna som det går bra och åt rätt håll. ❤️

Frågan är väl varför denna tanke hos dig blivit en självuppfyllande profetia? Har det hänt nåt särskilt tidigare i ditt liv som fått dessa tankar att gro eller är det något du bara känner? Tankebanor går att förändra, även om det är svårt. Tänk om du skulle försöka tänka tvärtom istället? Be en liten bön varje morgon om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Försök sedan varje dag med små övningar att närma dig andra på ett otvunget sätt. Säg något till den bredvid dig i busskön! Eller till den bakom dig i kön på Ica. Vad som helst. Ta ögonkontakt med folk och tänk kärlek om alla du möter. Du behöver inte fortsätta leva ensam. Det finns många som du. ?

Har suttit hela morgonen och lyssnat på ett avsnitt av alkispodden, den handlar om ensamhet. Det finns ju en anledning till att jag just kallar mig Ensam1984

Jag har kommit på, vilket känns stort, att jag för länge sedan förlikade med mig själv att jag alltid kommer vara ensam, inte ha en familj, vara oälskbar och aldrig kunna älska någon annan. Att jag är just Ensam. Jag är inte värd att få det, ja nån stans där inne så känner jag just så. Blir tårögd nu, hur kan man vara så elak mot sig själv? Det är gamla ord och handlingar som fortfarande sitter i.

Detta har som följd då blivit min sanning, en självuppfylld profetia. Och A ”hjälpte” mig att inte ifrågasätta utan glömma min ensamhet.

Jag vet helt ärligt inte om jag vill ha en egen familj, om jag kanske vill ha det för att alla andra har det, för att samhället säger att jag borde vilja ha det, för att fylla ett hål i mig eller... jag vet inte. Men det kanske inte spelar någon roll. Har ju levt ensam i princip hela mitt liv (ja förutom mina päron såklart) och det har ju inte funkat optimalt.

Älskar ju en show som heter Rupauls DragRace, och har sett många shower i storstaden med dem. Rupaul säger alltid: ” If you cant love yourself, how are you gonna love somebody else”. Och det är just det, måste ju älska mig själv först innan jag ens kan ägna en tanke åt någon annan. Men har ju inte ägnat en tanke åt någon annan på typ 8-10 år.

Jobbigt att skriva, jobbigt att leva

Tack för dina tankar. Som du vet är ju min resa väldigt likt din och jobbar också med den här tröskeln efter 6 månader. Du hjälper mig mycket och får mig att inte känna mig helt galen och ensam. Du är så imponerande stark.

Ta all hjälp du kan få. Sen visar du din arbetsgivare att du fixar det här. Om du inte känner dig bekväm med att vara kvar sen så finns det andra jobb. Och du behöver inte uppge att du haft (för då hoppas vi att det är i det förflutna) alkoholproblem.

Det är lätt att gå in i en depression och se allt väldigt mörkt i den här typen av situationer, men det är långt ifrån kört. Ta chansen fullt ut att bli av med sjukdomen och sen kommer du kunna ha en finfin karriär. Minns från din tidigare tråd att det är viktigt i ditt liv med en bra karriär och det kommer du att kunna ha. Så som sagt fokusera på att bli frisk och ta emot hjälpen.

Ibland så gör ödet att man får egot stärkt. Har undvikit bolaget dessa månader en inrättning som jag besökt frekvent under de senaste åren. Igår på promenaden i skogen, mötte jag den unge mannen som jobbar där.
Han stirrade på mig och sa Bor du kvar här, menade säkert lever du. Men han sa iallafall att jag såg ut att må väldigt bra.
Så sex månader har gjort sitt och hans min kommer jag leva på länge???

Fredagen startar med regn, kaffe och ta en stund att faktiskt vara jäkligt stolt över mig själv.
Önskar er en fin helg med styrka, mod och vilja jag väljer att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan??❤️

??

Jag hoppas att han får all hjälp han behöver. Det gör ont när ens barn far illa, men glöm inte att ta hand om dig själv Fina Lisa. Du är också viktig.
Kram <3

Ja, visst är det ovant att få bestämma själv!
Mitt X flyttade i början på juli och då gjorde jag en jättebeställning på Ikea som jag fick hemkörd.
Ny säng i lagom storlek för MIG. Nya bokhyllor i vardagsrummet med vitrindörrar (X:et ville inte ha det för att stereoljudet blev sämre då), byråer, nytt badrumsskåp mm. Det mest "onödiga" jag köpte var ett sminkbord. Jag har knappt sminkat mig tidigare, så det kändes ju kanske inte helt nödvändigt. Men det var så fint och något som jag aldrig hade köpt om X:et hade bott kvar. Så nu står det och pryder mitt sovrum och jag älskar det!
Men det tar tid att tänka om. Min första tanke när jag vill göra något hemma är vad "de andra" ska tycka och om de kommer att gilla det. Sen inser jag att det bara är dottern jag behöver förhålla mig till. Hon kommer inte att bo kvar hemma så länge till och är dessutom positiv till allt jag ändrat på hittills. Så jag tränar mig på att tänka på vad jag vill och vad jag tycker är fint. En fantastisk känsla!!!

Lycka till med försäljningen av huset Skrållan!

Ingen vill ha en aktiv missbrukare där håller jag med. Men en missbrukare som tar ansvar för sin sjukdom och är nykter är snarare en tillgång för arbetsgivaren och sina kollegor.

Mvh

Ja, det blir så absurt att tro att man ska kunna bygga upp tillit på så kort tid. Speciellt när han inte gjorde något för att förtjäna det...

Fina Lisa, jag förstår din skräck och oro. Det är så jobbigt att se sitt barn ha det svårt.

Min son själmedicinerade både med alkohol och tabletter, men var odiagnostiserad (Bipolär och/eller Torettes). Lite känslig som barn men som ung vuxen kom depressionerna och perioder av enorm energi. Han var en undarbar person/personlighet och så sensitiv, snäll och inkännade. Jag ska inte fastna i skrivandet om all kärlek jag känner för min son, då och nu. Det går att komma vidare, även om sorgen alltid är vid min ena sida. Men så är kärleken på den andra sidan och jag däremellan. Jag kan välja vilken sida jag vill luta mig mot och jag väljer till 99% kärleken.

Vi kan bara ge oss själva och våra nära vår kärlek och vår tid. Det är det viktigaste. Vi klarar det när vi är nyktra, när vi kan se och känna.

10 dagar som.nykter det känns bra. Jobba till kl 14.00 sen till badhuset med sonen. I kväll ska jag försöka allt jag kan å stå i mot. Men hjärnan säger lixom ä du har ju inga problem drick ett glas. Men jag har bestämt mig nykter till nyår sen nykter till semestern.

Igår hade jag en fantastisk dag...fick med mig hela familjen på en dag uppe i fjället där vi plockade kantareller..var fantastiskt roligt faktiskt.
På kvällen fick jag sug ett tag, tror att det är mycket som spelar in....hade varit och hälsat på mamma, det brukar alltid behövas tröst efter det.
Jag var trött, och lite orolig eftersom min man åker bort på måndag och blir borta i två veckor....kommer att bli en utmaning att klara av att hålla mig nykter när han är borta....men jag ska kämpa.
Det är längesen som jag har mått bra...och just nu gör jag nog det....och det är en känsla som jag vill behålla.

❤️

Vad du kämpar! Det ska du inte behöva göra. Då är det bara en tidsfråga innan du inte orkar mer. Ta hjälp. Besök AA. Ge det en chans. Gå på minst 5 möten och utvärdera sedan ifall du vill fortsätta. Vad har du att förlora? ?

Igen mig. Jag var i samma sits som du när jag väntade mitt första barn fast med min pappa . jag tog mod till mig hur jobbigt det än var och sa så som du skriver. Att söker du inte hjälp får du inte träffa ditt barnbarn. Det tog han verkligen till sig och sökte hjälp direkt på AA och sen dess har det varit bra. Visst han har druckit efter det även om det tog lång tid efter men inte alls som tidigare tack o lov. Så som de andra skriver. Man får tycka det är egoistiskt men samtidigt kan det va till stor hjälp att någon säger som det är. Lycka till med allt och hoppas att hon lyssnar på dig och sitt blivande barnbarn. Kram

Otroligt den tolkningen av tolvstegsprogrammet är sannerligen hans egen. Så du ska vara acceptera att han bär sig illa åt och är elak mot dig. Anser han att du inte har några känslor. Jo han har en beroendesjukdom så ser man det, men hans ansvar är att göra något åt detta, att ta emot all hjälp han kan få om han inte klarar att bli nykter på egen hand. Jag blir jättearg när jag läser det här. Hur står du ut undrar jag. Jo man pratar om missbrukaren och jaget, men meningen är ju att man ska bli frisk och då är det jaget som som styr beteendet. Din man rättfärdigar sitt missbruk och du ska dessutom tycka synd om honom för han är ju sjuk.

Nykterhet är en självklarhet när hon träffar dig och sitt barnbarn. Där kan man inte kompromissa tycker jag. Men så finns ju oron och obehaget av att veta att din mamma har allvarlliga alkoholproblem och det kan man ju inte blunda för. Gör det som känns bäst för dig det är mycket viktigt just nu. Även om det innebär att du får begränsa kontakten med din mamma. Just nu är det du och ditt kommande barn som är det viktiga. Var egoistisk om man nu kan kalla det det. Det som är bra för dig är också självklart bäst för din bebis. Allt är rätt som får dig att må så bra som möjligt. Jag hade nog övervägt att inte ha någon kontakt just nu, men det är ju du som avgör vad som känns bäst. Din lilla bebis klarar sig just nu utan mormor. Att få ha kontakt med sitt barnbarn kan ju vara en motivation att bli nykter, men jag tror att din mamma även behöver någon form av behandling för sitt missbruk.

Underbart att det går framåt med huset. Hoppas att ni får en bra köpare snart.
Låter ju jättemysigt att dona i din egen lägenhet och få göra precis vad du vill och när du vill.
Kram?

Så skrämmande att ett leende kan dölja så mkt. Att dem runt om en tror det är så enkelt att kriga sig igenom ett nyktert liv. Det är en sjukt tuff o påfrestande kamp dagligen o det kommer nog alltid att vara så. Ibland känns det så mkt enklare att bara le, hålla känslor o tankar för sig själv, även om man vet att det bara är en tidsfråga innan det lär bubbla över. Men vissa stunder så känns det lättare, att slippa behöva förklara något dem inte förstår eller riktigt verkar vilja förstå. Ofta får jag frågan när jag är tyst, ledsen, nere. Varför mår du dåligt, varför är det jobbigt? Vad har du nu ångest över? Men då känner jag bara att, ska jag verkligen behöva förklara detta en gång till? Det är tufft, det är en jävla kamp, jag känner mig ofta väldigt liten, svag o rädd. Det kommer vara såhär ett tag o jag kan inte heller säga när det kommer bli bättre. Men när det sen är folk i ens närhet som ställer dessa frågor så känner man mer att det är lika bra att bara le o hantera allt inombords, för sig själv. För jag känner mig bara mer o mer svag för varje gång jag måste förklara eller försvara mitt mående o då låter jag hellre bli många gånger. Då jag känner jag mer behöver orken o energin jag har kvar till att fortsätta kämpa på att hålla mig nykter o inte lägga det på att förklara saker som för mig är så självklara o tydliga.

Så var huset visat. Nu blir det väntan. Väntan på om någon är intresserad.
Dom här dagarna som jag och mannen grejat har det mesta gått bra. Han är inte så sur som innan jag ville flytta isär. Skönt ändå, för vi måste ju fixa detta.
Jag själv börjar planera för min lägenhet. Känns spännande nu. Så kul när jag planerar och ingen som säger, så kan vi inte göra. Nu bestämmer jag själv.

Lyssnade igår och ska nog tusan lyssna på mer.

Det tar nog lika lång tid att bygga upp sim det tog att rasera förtroendet tror jag.
Men hallå Spinoza ?en helg. Galet

Idag har gått bra! Alldeles över förväntan ?. Suget finns, de vanliga tankarna finns men de känns bara så absurda. Stressnivån inom mig har sjunkit, behöver inte rusa hem från jobbet för att A:s skull bland annat.
Har sagt nej till en dagskryssning nästa vecka också.
Av denna anledning måste jag påminna mig själv lite extra här!! Sista fyllan i söndags och idag, tors, ÄR jag faktiskt fortfarande dålig. Virrig och svag. Det är inte normalt.
Det kan bli jobbigt imorgon, helg och ledig. Inget planerat.
Men idag har gått bra!