Senaste kommentarerna i forumet

Du är mitt i en förändring av dina alkoholvanor och har samtidigt mycket annat som sker i ditt liv och som påverkar detta. Helt förståeligt att det uppstår frustration och ilska kring saker som sker. Du nämner också att dessa konflikter är orsaken till alkoholen och ringar in hur det blir som negativa spiraler. Du vill verkligen bryta dessa och du är verkligen i gasen och har tagit många steg kring det!

Jag får tankar när jag läser dina inlägg här och hoppas det är okej att jag delar med mig.

Du beskriver att ilskan kokar, om du inte varit snäll och om det inte hade varit för barnen hade du nog klappat till henne. Besvärligt att bli så pass arg och det är både klokt och modigt att skriva det här. En gissning är att det är ett sätt att försöka bli av med den ilskan och att du innerst inne hur lite det skulle ha löst i din och er situation och att det inte handlar om huruvida du är en snäll person eller inte. Vad tänker du själv kring det?

För att ta det säkra före det osäkra vore det kanske skönt att ventilera denna ilska med någon. Någon som lyssnar, är icke-dömande och kanske kan ge tips om hur du kan hantera de känslor som dyker upp när du blir så arg att du kan tänka att du vill slå till någon. Även om det är osannolikt så är bara tankarna ofta jobbiga att ha och kan på sikt ge känslor av skuld och skam som i sig kan bli ett ytterligare försvårande.

Det finns en stödlinje som tar emot samtal som handlar just om att förebygga risken för att man skulle slå till någon annan och gissningsvis kan de ge sådant stöd där. http://valjattsluta.se/ Du vet ju och känner ju bäst själv vad du är hjälpt av det var bara en idé jag fick. Hoppas det var okej att jag delade med mig av den.

En annan fundering är kring din förändringsprocess kring alkoholen, hur skulle det vara att försöka fokusera ännu mer på den och vad som hjälper dig framåt? Orsakerna är ju såklart en del i det och kan inte ignoreras men ibland är det lite enklare att försöka få ett helikopterperspektiv och påminna sig om, vad vill jag och varför? Och sedan gå åt det hållet. Du gör det redan och är medveten om att det tar energi när du ständigt påverkas av era konflikter samtidigt som du kanske är hjälpt av att besluta dig för ett ännu tydligare sådant fokus.
Nu vart det långt här, men vad tror du själv om det?

Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig!

Ta väl hand om dig och lycka till!

Varma hälsningar

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Här är en länk till oss!

https://www.google.com/maps/dir//livsstilsmottagningen+liljeholmen/@59…

Oj vad lång... Kommer finnas skyltat på dörren .

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förlåt, men vad är adressen till lokalen för träffen på lördag? ?

Burra upp gåsfjädrarna och låt det rinna av.
Känner igen mig i så mycket.
Om jag propellrade runt så gjorde jag ju faktiskt nåt (eller inte)
Agerade ut min oro,ringde gärna och rapporterade till de som inte var så värst brydda osv.
Men då hade jag åtminstone TAGIT ANSVAR och vidarebefodrat min oro till tredje part.
Så bra med påminnelser,tack :-)

Nu känns det som en evighet sedan du tittade in här och du är saknad!

//Gojan

att du fått en kontakt på VC. Jag ser en poäng med att komma in i systemet, och känna att man försöker påverka sitt problem. Själv går jag på VC två gånger i veckan och tar antabus, det gör att jag slipper tänka på att ta mig en berusning. Ofta har det ju varit att man plötsligt fått för sig att det skulle vara en bra idé att gå förbi systemet och "bara" köpa några burkar och flaskor, bara för idag och sedan lägga av. "Bara en gång till" har jag nog tänkt något tusental gånger. I dag visar appen 72 dagar nykter och jag är så glad för det. Lika glad blev jag nyss då resultatet av provtagning i morse kom på mejl, alla förhöjda värden på min lever för ett par månader sedan är nu helt normala! Det kommer fler prov svar, men de 20-talet svar som redan kommit visade på grön lykta för allihop. Otroligt. Ska nu också ta tag i att mina knän känns lite svaga och har lite ont i knälederna. Ha en bra vecka! /Fenix

Hej alla användare! Tänkte vi skulle svara på huruvida träffen inkluderar barn. Det gör den inte.

Vi har diskuterat det och har lite erfarenhet sedan tidigare vilket lett fram till att vi säger nej till det. Det främsta skälet är nog att barn har en tendens att dra fokus till sig. Barn i alla åldrar söker ofta kontakt, med leenden, ögon och ibland med hela kroppen! Och människor som vi är vill vi ge dem gensvar, fokus och uppmärksamhet, värme. Detta kan i detta sammanhang bli tudelat.

Med hopp om att ni förstår väljer vi att välkomna er som är aktiva på forumet, genom att läsa och/eller skriva.

För er som dessvärre inte kan komma så hoppas vi att kommande tillfällen passar bättre. En annan erfarenhet är att de som deltar ofta är generösa med att ge beskrivningar och små berättelser om hur träffen var i forumet efteråt :-).

Vänligen Li-Lo & resten av admi
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

santorini, men kanske blir det fler möjligheter att ses! Kontentan, tack för att du sov på saken och fattade ditt beslut. För den som inte varit med om en otröstlig 2-åring med oanade ljudresurser i ett begränsat utrymme, är det bara att gratulera. Till er andra, med erfarenhet av både egna och andras barn, så kan jag säga att det inte ges fullt utrymme för att koncentrera sig på så mycket annat och det vore ju tråkigt på ett sådant exklusivt tillfälle som detta. Att ta med sig barn på ett AA-möte tycker jag är jämförbart, och jag har aldrig varit med om, eller hört talas om att så skett. Bästa hälsningar till alla. /Fenix

blev hemma och studier från hemmet, men mår bättre nu än i morse, jag vet ju oxå av erfarenhet av mitt drickande tidigare att jag brukar må dåligt i ca 2dygn
det svåra nu, för mig, som det alltid har varit är att jag glömmer bort helgens känsla, känns bra att skriva av sig här! får mig att minnas!! men det är oxå jobbigt med just nu att jag inte "får" dricka, det är en spärr som gör det extra jobbigt...jag har klarat månader i sträck förrut när jag inte druckit...då fanns iofs inte tillgången på samma sätt. men det gick hur bra som helst. så tänker att gick det bra då, går det bra nu!! fan detta är asjobbigt!!

Största problemet är att jag dricker alldeles för mycket whiskey, har lurat mig själv i flera år att man inte blir fet av whiskey jämfört med öl. Vin dricker jag ju förstås också, men håller jag mig bara till vin så går det åt alldeles för många vinflaskor, det är ju lättare att göra sig av med ett par helrör och ett par flaskor vin i veckan istöllet för 15 flaskor vin, för att inte tala om hur många flaskor och burkar det handlar om när man dricker öl. Jag tror dessutom att min reflux jag fått, kommer från whiskeyn, dricker jag "bara" öl och vin blir den bättre. Så mitt första steg, första steg liksom när man försökt ta det så många ggr, så mitt första steg blir att sluta dricka whiskey, att inte köpa hem det där djävla helröret. Nu ligger jag ju farligt till ändå med många finare flaskor hemma, men jag brukar "snåla" med att öppna dem, onödigt att dricka dyr whiskey när man ändå barfa dricker av en anledning, och det är inte för att det är gott.

Jag och frugan kör något slags maktkamp just nu, ingen av oss vet hur det kommer sluta men båda vet att vi inte kan fortsätta som vi gjort. Jag tycker synd om henne samtidigt som jag verkligen inte förstår henne och varför hon blir elak. Allt kommer från hennes barndom är jag helt säker på, och hennes relation med hennes mamma. Jag har försökt få henne att bryta med sin mamma, men det är ju inte upp till mig och jag kan inte tvinga henne - men varje gång de har haft kontakt så ser jag hur min fru förändras och är riktigt nere och tar ut detta över mig. Jag har försökt att inte ta åt mig så mycket sista tiden, men bitit tillbaka varje gång hon går över gränsen. Har även bara gått ut ur rummet när hon försöker få till ett bråk, detta har faktist fungerat över förväntan då hon oftast glömt bort att hon ville bråka efter en stund och så är vi vänner trots att jag bara gick därifrån, en bra insikt att ha.

Nej förlåt för allt mitt dravel, jag kämpar som sagt på med mina demoner och försöker dra ner på drickandet, tack för att ni finns där och stöttar.

Du är stark kontentan, imponerande vilken resa du gör. Jag är inte riktigt där än, men jag jobbar med mig själv och börjar väl iallafall få ordning på tankarna.

Hej! Tänker på dig ?

Jag har verkligen sett fram emot att få träffa dej också. Det grämer mej lite detta men kan inte göra på annat sätt. Min resa till Stockholm tar från 7 på morron och jag är tillbaka först vid 23.30, jag kan bara inte göra så. Vara borta hela dan när jag behövs hemma. Avundsjuk kommer jag att vara på lördag och tänka på er.

Mamma fyllde jämna förra veckan. Först skulle hon INTE fira, sen bjöd hon in på kalas, avbokade, bjöd in igen, avbokade, skickade konstiga meddelanden typ önskade glad påsk mm mm Mellan dessa sms ringde hon och frågade om jag tyckte hon verkade förvirrad. Underförstått "har du märkt att jag behöver uppmärksamhet och vill att du ska oroa dig och göööra något". Så ringde pappa (dom är skilda sen 25 år men geggar mycket i varandras liv) och han frågade MIG hur det blir med mammas kalas. Han påpekade också att jag får ha koll på hennes matvanor. Han hade varit förbi henne och sett att hon åt korv och makaroner men inte en enda grönsak.
Hanterade det så här:
Svarade "ja tack" till mammas första kalas inbjudan och svarade "ok jag förstår" första gången hon avbokade, svarade inte på något av det andra. Bara struntade i det. När hon ringde och frågade om hon verkar förvirrad kopplade jag på en uns av humor och svarade (snällt) "nej inte mer än vanligt". På pappas fråga om mammas kalas hänvisade jag till henne. När han försökte lasta över ansvaret för hennes matvanor på mig sa jag bara "jaså". Konstigt svar på konstig/orimlig uppmaning typ. Försökte inte hålla igång något samtal utan lät honom prata. Han lät förvirrad, ej tillfredsställd och sa surt hej då. Sedan ringde bägge flera gånger men då drog jag ner mobilen på ljudlöst och gjorde annat. Ringde inte tillbaka heller.
Brukar få typ ångest, gå igång, flaxa som en propeller, tycka synd om mig själv och sen bli helt utmattad av såna här situationer (som är vanligt förekommande). Detta sätt att hantera funkade bra. Visst inte kul men det gled bara av och vidare på nåt sätt. Jag kontaktade inte heller mina bröder för att "rapportera". Ingen nytta med det typ. Blev minsta möjliga av det hela.

Kikar in och skickar en stor varm kram till dig ❤️

Nej, vi anmäler inte användare på alkoholhjälpen. Juridiskt så beror det på att användarna inte är identifierade patienter. Även om en del anger sig epost för kontot så har vi inte och samlar inte in uppgifter om användarnas identitet. Användare på alkoholhjälpen är inte heller patienter och tjänsterna omfattas inte av hälso- och sjukvårdslagen.

När det gäller läkares anmälningsplikt till transportstyrelsen så ser praxis lite olika ut. Det finns nog ställen där alla med beroende eller överkonsumtion av alkohol anmäls. På många ställen så görs anmälan först då alkoholkonsumtionen om provsvar visar tydligt förhöjda värden eller om konsumtionen kan kopplas till bilkörandet. När det gäller hur olika mottagningar gör så brukar det vara bäst att först ta kontakt anonymt via telefon och fråga.

/magnus
alkoholhjälpen

Vad bra att du skriver i det här forumet - du kommer märka att vi är många härinne som delar liknande historia och kan stötta varandra. Tänker lite extra på min vän Charlie70 som i början av sin tråd beskriver något liknande som du var med om i fredags och hur det blev en vändpunkt för henne. Du hittar hennes tråd som heter "Första dagen" - om du är sugen på att läsa lite så kan du ju följa hennes tråd från början och se hur hon har gjort.

PS: Även jag har ett vinintresse som jag utövade under 90-00-talet och fortfarande tänker jag på vissa riktigt goda viner som jag druckit, men när jag utvecklade min alkoholistsjukdom så föll allt det roliga och intressanta med vinkulturen och jag använde det snarast som en orsak till att få dricka alkohol. Så numera ligger det intresset i träda.

Kram och Lycka till!
svagis

Tack! Är bara såå jobbigt just nu

Det är så gott att vakna och se era inlägg i min tråd :)
Jodå - det nyktra livet har kommit för att stanna - inga tveksamheter eller förhandlingar från min sida, däremot har jag lite sug ibland men nu går det över ganska snabbt och gör det inte det så köper jag a-fritt i ett försök att programmera om mig :)

Så himla härligt att höra av dig Janus!! Tänker på din resa och min och känner instinktivt att vi var redo båda två, vi hade kapitulerat och var tillräckligt olyckliga över vad våra alkoholvanor hade ställt till i våra liv. Så nu kan vi följas åt på den nyktra resan, precis som jag och Charlie, Kontentan och några till som slutade dricka julhelgen 2019. Det blir ju så mycket lättare när man "nått botten" och tar sitt nykterhetsbeslut då. Men den där botten kan ju se ut på en massa olika sätt :)

Idag skiner solen och det ser lite kallare ut igen. Jag har inte så ont i lederna, har några lagom stora saker på agendan och ska jobba hemifrån. Livet känns fint! Ha en fin nykter dag därute allihop!
Kram
svagis

läser om din trötthet och kan intyga att många härinne beskrivit liknande....själv tillbringade jag nästan 2 veckor i sängen efter mitt stopp (det var ju över julhelgerna så det funkade) och sov mycket. Det verkar som om kroppen reparerar sig bäst i sömnen - det är väl därför vi blir trötta bl.a. kanske.
Tröttheten kommer att släppa greppet om dig snart tror och hoppas jag <3 Visst är det skönt när man bestämt att nykterhet har prio 1? Då kan man stå ut med en del :) Solen är ju på väg tillbaka snart <3
Kram
svagis

Grattis Heimdal till dina månader och rapport. Skönt att det rullar!
Charlie

Fruktansvärt trött idag, började igår eftermiddag. Gick och la mig tidigt, men fortfarande trött. Har detta med mitt a-stopp att göra?

Gårdagen var annars ok. Två promenader och umgänge med familjen. Och idag två veckor som nykter!???

Får ta mig igenom dagen så gott det går. Och den ska bli nykter även idag?

Du har klarat två dagar som nykter!??
De första dagarna med abstinensen är snart över. Jobbigt med ångesten, men nu gör du ju något bra för dig själv. Försök att fokusera på det om du kan. En dag i taget.

Välkommen hit till forumet.???

Vaknat nu dag 3 på min resa. Sovit säkert 10h, sovit jättebra, men så fort jag vaknat mår jag piss igen, tänker på mitt beteende och ångesten är tillbaka...jag hoppas jag orkar med jobbet idag. Just nu vill jag bara ligga kvar i sängen....

Ja, det är så det är, alltid vaksam, aldrig släppa kontrollen. Men obs alltså VV, det är rätt sällan det händer. Såg i din tråd att du reflekterat över hur det kommer kännas framöver, så jag delar med mig av lite hopp också: jag tänker nästan aldrig på alkohol. Det är såklart i svackor det kommer, längtan efter en utväg eller bara vilja markera ett stopp liksom. Men det är inte heller särskilt svårt att stå emot det, jag vet ju på djupet nu att jag faktiskt inte vill.
Kram och grattis till att det går så bra för dig!